Quantcast
Channel: Kultur - Nyheter, händelser och aktuellt | Svenska Yle
Viewing all 20130 articles
Browse latest View live

Drömmen om en vägg med kungliga assietter

$
0
0

En saga i nutid med prinsar och prinsessor, vackra klänningar och en lyxkantad vardag. En institution som i sig känns omotiverad, men stjärnglans och spänning som upplevs desto större. Linda Forth har ett brinnande intresse för svenska kungligheter.

Som liten var tv-programmet ”Året med Kungafamiljen” en höjdpunkt. Och det var redan från barnsben som intresset för den svenska kungafamiljen tog fart, ett intresse som blivit starkare med åren.

- Victoria är min favorit. Jag tycker om hennes egenskaper, det hon utstrålar. Hon är plikttrogen, glad och verkar genuint intresserad. Hon är också i min ålder vilket säkert inverkar, säger Forth.

Nästbästa arbetsdagen på jobbet

När kronprinsessan och Daniel Westling gifte sig i Stockholm den 19 juni 2010 fanns Linda Forth på plats i Stockholm för att bevaka händelserna i egenskap av journalist för Vasabladet och Österbottens Tidning. En dag då Stockholm stängdes för bilar, folk gick på gatorna och svenskarna firade kärleken. Solen sken och världen kändes overklig, som en saga.

- Jag rankar den som min nästbästa dag på jobbet. Den bästa är slottsbalen på självständigheten, säger Forth.

Under årens lopp har det förekommit flera tillfällen som berört Forth. Ett är då kronprinsessan åkte till USA för att studera och när bilderna från Nobelfesten visade att det var uppenbart att kronprinsessan led av anorexia. Huvudpersonen i det starkaste minnet är dock prins Daniel.

- Det som berört mig allra mest är Daniels tal till henne under bröllopsfesten.

”Alla har väl någon gång velat bli en prinsessa”

Monarkin är en institution som i vår tid kan kännas omodern. Ändå har den svenska kungafamiljen ett starkt pr-värde för Sverige och framför allt kronprinsessan med familj är populära bland svenskarna.

- Alla har väl någon gång velat bli en prinsessa. Hon är prinsessan, men det finns något folkligt över henne, något vanligt och äkta. Men samtidigt är det ju omöjligt att bli det själv och det gör det intressant, säger Forth.

Personliga egenskaper, engagemang och en stilig garderob är några av hemligheterna bakom kronprinsessans popularitet, tror Forth.

- Fastän hon kämpat med dyslexi och säkert haft mycket svårigheter så upplevs det som om hon alltid vill göra allt i sin roll, säger Forth.

Också i Finland är den svenska kungafamiljen populär.

- Det är nog för att vi inte har något kungahus själva. Och så har vi en historia som knyter ihop oss.

Firar med prinsessbakelse på kungliga fat

I det ljusa köket hemma hos Forth finns en speciell låda. En låda med assietter och koppar med kungliga motiv. Helst skulle Forth hänga upp dem på väggen.

- Jag samlar porslinsassietter med kungliga motiv som man kan köpa på loppis i Sverige.

I samlingen finns en assiett från 1976. Ett fat med blå kant och motivet av en bukett vita orkidéer, ett par kvistar jasmin, liljekonvaljer och doftranka. Det är drottning Silvias brudbukett och den assietten har Forth hittat på loppis i Vasa för några euron.

- Jag har ingen aning om vad de är värda, men för mig är de mycket värda, säger Forth.

I samlingen finns också assietter med förlovningsbild av kungaparet och portätt av kungen.

- De är så fina i blåvitt. Jag har sagt till sambon att de egentligen skulle få hänga på väggen, säger Forth och ler.

Samling av assietter på köksbänk.
Loppisfynd. När Linda Forth går på loppis i Sverige letar hon efter assietter med kungligt motiv. Samling av assietter på köksbänk. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Linda Forths samling

Födelsedag på Öland

När kronprinsessan fyllde 37 år fanns Forth själv på plats på Öland för att delta i festligheterna.

- Det var fascinerande att hon tog sig tid att hälsa på alla, det var äkta glädje. Men allra roligast var det följande morgon då vi var ute och sprang och mötte henne och Daniel som också sprang. Följande morgon mötte vi henne igen då hon sprang med sina livvakter. Tredje hoppades jag på att se henne igen, men då såg vi henne inte mera, säger Forth och ler åt minnet.

Forth grämer sig över att hon inte kommer att vara på plats på Öland. I stället friras födelsedagen med att följa festligheterna vid tv.

Förstår kritiker men njuter av stjärnglansen

Inte sällan händer det att Forth får argumentera för och motivera sitt kungliga intresse.

- Jag förstår om man är kritisk till monarkin. Inte kan jag heller argumentera för att man ärver sin roll. Men jag har valt att njuta av det roliga, för mig är det som en saga och det ger mig litet lyx i tillvaron.

När tror du Victoria blir drottning?

- Jag är tudelad där. Man vill förstås att kungen ska vara frisk och klara av att vara kung länge. Det är säkert lättare för henne med två barn att vara kronprinsessa i stället för att vara drottning. Så jag hoppas att det får ta några år ännu innan hon blir drottning.


Cotton Eye Ted

$
0
0

Ted Forsström får nu semester. För att fira detta har han sammanställt en Spotify-spellista av alla Cotton Eye Joe-covers som han spelat i Sommarkompisarna.

He came to town like a midwinter storm
He rode through the fields so handsome and strong
His eyes was his tools and his smile was his gun
But all he had come for was having some fun

Ted Forsström har en favoritlåt vars namn är Cotton Eye Joe, och den råkar också vara en av de låtarna som det internationellt gjorts mest covers av. Otroligt!

Varje morgon spelade Ted en ny cover i morgonprogrammet Sommarkompisarna och nu firar han sin semester genom att sammanställa alla i en behändig spellista så Cotton Eye Joe-festen kan fortsätta sommaren till slut!

Akseli Gallen-Kallelas orosfyllda 1910-tal

$
0
0

Bara någon kilometer från Munksnäs, men utanför Helsingfors gräns på Esbosidan, finns Akseli Gallen-Kallelas konstnärsateljé, Tarvaspää, ett utfärdsmål i sig med sin idylliska miljö. Men ännu under hela sommaren pågår där också utställningen ”Mellan släggan och städet”, som presenterar Akseli Gallen-Kallelas 1910-tal.

Politiskt var det här ett turbulent årtionde så väl här hemma som ute i Europa, och för den då redan etablerade konstnärens del var det ett decennium som bjöd på diverse utmaningar. Som museichef Tuija Wahlroos berättar och som det anges i utställningens titel (på finska Kahden tulen välissä), hamnade Gallen-Kallela av olika orsaker i diverse konfliktfyllda situationer som kom att påverka hans konstnärliga skapande:


- Jo, dels var han alltså en etablerad och erkänd konstnär vid det här laget, vilket i sig ställde vissa krav på honom gällande den offentliga rollen. Samtidigt hade han på det privata planet diverse familjeangelägenheter att ta ställning till.

Över lag är 1910-talet en period som man forskat betydligt mindre i än i hans tidigare skeden under slutet av 1800-talet och 1900-talets första decennium.

- Det här har att göra dels med att hans produktion från den här tiden är rätt liten och det finns kanske inte sådana där riktigt kända verk, fortsätter Tuija Wahlroos. Men samtidigt deltog Gallen-Kallela aktivt i kulturlivet på annat sätt och engagerade sig också i samhället i stort.

Gallen-Kallelas 1910-tal - inte bara konst
Gallen-Kallelas 1910-tal - inte bara konst Gallen-Kallelas 1910-tal - inte bara konst Bild: Ralf Sandell Akseli Gallen-Kallela,1910-talet,konstutställningar,Tarvaspää,Gallen-Kallelamuseet,uniformer,Skyddskår

Hur man på utställningen har lyft fram de här aspekterna ska vi också återkomma till.

Tarvaspää, ett konstverk i sig

Vad det konstnärliga skapandet beträffar under 1910-talet, kan man notera en viss betoning på porträttmålning, där dels familjen och de närmaste kretsarna står i en central roll. Men beställningsverk fanns också på agendan.

Å andra sidan kan man se byggandet av Tarvaspää där Gallen-Kallela aktivt deltog, som ett stort konstprojekt i sig.
.
Gallen-Kallela muséet, Tarvaspää
Gallen-Kallela muséet, Tarvaspää Gallen-Kallela muséet, Tarvaspää Bild: creative commons Tarvaspää,Gallen-Kallelamuseet,Akseli Gallen-Kallela,Esbo,kulturarv,kulturhistoria

- Det tog ändå två år i anspråk under början av ifrågavarande decennium och under den här tiden låg den övriga konstproduktionen på en mer marginell nivå, berättar Tuija Wahlroos.

Några exempel på porträtt

Men vad gäller porträtten som vi tidigare var inne på, kan man i första rummet på utställningen se tre exempel som visar på den här sidan av Gallen-Kallelas måleri; för det första har vi ett känsligt porträtt av dottern Kirsti spelande cello.

Akseli Gallen-Kallela: Tre porträtt från 1910-talet
Akseli Gallen-Kallela: Tre porträtt från 1910-talet Akseli Gallen-Kallela: Tre porträtt från 1910-talet Bild: Ian Fellman Akseli Gallen-Kallela,porträtt (konstverk),konst,Eino Leino,konstutställningar,1910-talet,Gallen-Kallelamuseet,Tarvaspää

Här ser man dottern spela med en väldigt koncentrerad min och det berättas att Akseli Gallen-Kallela skulle ha bett Kirsti lägga på en lite gladare min för porträttet.

- Men hon ville snarare visa att hon tog sitt musicerande på allvar och att hon inte var intresserad av den konstnärskarriär som fadern hade i tankarna för henne. Så kom hon också att bli cellist, berättar Tuija Wahlroos.

Ett annat verk visar Kirsti läsande krigsnyheter i Kalela. Intill hänger ett fint porträtt av Eino Leino, poeten och Gallen-Kallelas vän, som är avbildad i en lite dyster men psykologiskt träffande studie:

Det här Leino-porträttet fångar på ett lyckat sätt den tidvis rätt ensamma syssla som diktandet, skrivandet innebär.― Tuija Wahlroos

Anställd för generalstaben under Mannerheim

Porträtt är förstås bara en del av Gallen-Kallelas 1910-tal som utställningen tar fasta på. Som en annan central del kan man lyfta fram de beställningsarbeten som konstnären gjorde som adjutant under Mannerheims ledning för Finlands generalstab:

"Hemma från kriget på en dag"
"Hemma från kriget på en dag" "Hemma från kriget på en dag" Bild: Gallen-Kallela Museet Akseli Gallen-Kallela,1918,konstutställningar,1910-talet,Gallen-Kallelamuseet,Tarvaspää

- Efter att Gallen-Kallela anslutit sig till de vitas högkvarter i Vasa fick han i uppdrag av Mannerheim bland annat att rita och planera uniformer och medaljer för den vita armén, berättar Tuija Wahlroos.

Den unga nationen Finland hade vid denna tid ännu ingen nationell heraldik och att man valde att anställa en aktad konstnär för detta ändamål, visar enligt Wahlroos på Mannerheims stilkänsla. Till exempel Finlands vita ros och Finlands lejonorden är två hedersutnämnanden från detta engagemang som fortfarande lever kvar.

Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden Bild: Gallen-Kallela Museet / Jukka Paavola Finlands Vita Ros’ orden,medaljer,Akseli Gallen-Kallela,tjänstetecken,storkorset med kedja av finlands vita ros

Kritiserades av den yngre konstnärsgenerationen

Men som jag tidigare nämnde kom Akseli Gallen-Kallela också under 1910-talet att få utstå kritik från en yngre konstnärsgeneration.

Sådana där officiella uppdrag som jag där ovan var inne på, kanske inte direkt höjde hans aktier heller, men framför allt var det en påstådd oförmåga att förnya sig som han kritiserades för. Tuija Wahlroos ger bakgrunden:

- År 1911 återvände Gallen-Kallela från sina resor i Afrika och med sig hade han de målningar som han hade arbetat med där.
Även om det dels är frågan om realistiskt utförda verk, kan man här också ana en viss strävan efter att förnya uttrycket med användande av ett friare grepp påverkat av expressionism.

Akseli Gallen-Kallela: Kamelskelett på stäppen
Akseli Gallen-Kallela: Kamelskelett på stäppen Akseli Gallen-Kallela: Kamelskelett på stäppen Bild: Ian Fellman Akseli Gallen-Kallela,Kameler,skelett,konstverk,målningar,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet

Men som nybliven ordförande för Konstnärsgillet i Finland hamnade Gallen-Kallela av olika anledningar i onåd hos de yngre, som leddes av i synnerhet Tyko Sallinen och Jalmari Ruokokoski. De fejder som utkämpades på mötena målades i pressen upp i granna ordalag.

Gallen-Kallela framställdes som något av en bedagad Kalevala-gubbe och när han ställde ut sina Afrikamålningar fick de ett synnerligen njuggt bemötande. Som ordförande använde han dessutom diktatoriskt sin makt, påstods det.

Nyversion av Symposium - karikatyr av T. Wikstedt
Nyversion av Symposium - karikatyr av T. Wikstedt Nyversion av Symposium - karikatyr av T. Wikstedt Bild: Ralf Sandell karikatyrer,Akseli Gallen-Kallela,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet,1910-talet,Symposium

Till råga på allt gav kritikern Heikki Tandefelt ut essäsamlingen ”Hyvät ja huonot taiteilijat” (Goda och dåliga konstnärer) - en översikt genom konsthistorien om vilka konstnärer som kommer att leva kvar och vilka inte.
Gallén nämns inte med namn i hela boken, men den som läser kan ändå mellan raderna ana, att det handlar om ett angrepp på hela den konstsyn som Gallén representerade.

Dylika generationskonflikter är väl snarare regel än undantag i kulturkretsar och även om Gallen-Kallela utåt försökte hålla fasaden, står det klart att han sårades av kritiken. Frågan är om inte de yngre också hade kunnat lära sig ett och annat av den äldre mästaren, spekulerar Wahlroos vidare.

Samtidigt är det lite ironiskt att medan han här hemma fick utstå spott och spe, rönte han framgångar utomlands. På biennalen i Venedig 1914 deltog han med ett urval, som också senare gick på turné i USA under några år.

Karikatyrer

Från de här skedena härstammar också en del läckra karikatyrer som visas på utställningen. ”En fri konstnär i det fria” av Erik Vasström, är en av de karikatyrteckningar som Tuija Wahlroos lyfter fram:

En fri konstnär ute i det fria - eller Akseli Gallen-Kallela ute på Alberga. Karikatyr i tidskriften Fyren 32/1914 1914
En fri konstnär ute i det fria - eller Akseli Gallen-Kallela ute på Alberga. Karikatyr i tidskriften Fyren 32/1914 1914 En fri konstnär ute i det fria - eller Akseli Gallen-Kallela ute på Alberga. Karikatyr i tidskriften Fyren 32/1914 1914 Bild: Gallen-Kallela Museet karikatyrer,Akseli Gallen-Kallela,konstutställningar,1910-talet,Gallen-Kallelamuseet,Eric Vasström

- Här ser vi Akseli Gallen-Kallela som konstnären som dragit sig tillbaka till sitt ensligt belägna slott, alltså Tarvaspää som är omgärdat av taggtråd och vaktas av de två schäferhundarna Kova och Kiivas.
Där målar han sen sina Afrikamotiv som någon annan engelsk lord.― Tuija Wahlroos

Också den här avdelningen med karikatyrteckningar kompletterar för sin del bilden av Akseli Gallen-Kallelas 1910-tal, som presenteras på utställningen ”Mellan släggan och städet”.

Sedan är det helt klart, som Tuija Wahlroos konstaterar, att hans ateljéhem redan på den tiden måste ha väckt en stor uppmärksamhet bland allmänheten då det uppfördes med sina torn och tinnar på branten av en backe.

Utställningen Mellan släggan och städet pågår på Tarvaspää till den 3 september och museet håller under sommaren öppet dagligen 11-18.

Richards och Rufus detektivbyrå söker nya fall att lösa

$
0
0

– Ibland tror folk att det här bara är en vanlig lekstuga, säger Rufus Bäck och Richard Sommardal när de visar Yle Östnyland runt i den lilla röda stugan på Pellinge i Borgå skärgård.

Vid första anblicken kan man faktiskt tro att det bara är en lekstuga vid skogsbrynet. Om man går lite närmare ser man lappen som hänger på dörren: Richards och Rufus detektivbyrå.

Och det är inte vilken detektivbyrå som helst eftersom detektiverna trots sin unga ålder redan hunnit lösa några fall under sina tre år.

Skylt för detektivbyrån.
Välkommen till detektivbyrån! Skylt för detektivbyrån. Bild: Yle/Sofia Strömgård richards och rufus detektivbyrå

Jag blir ombedd att ta av mig skorna innan jag stiger in, eftersom det är nystädat. Inne i detektivkontoret finns en hängmatta där de små detektiverna kan ta sig en lur om arbetet blir för hektiskt. Diverse detektivprylar som ett förstoringsglas, en kikare, lösskägg och en hatt finns förstås också.

– Det här är en "spy gear" som man ser bättre i mörkret med, man har den på huvudet såhär, säger Rufus Bäck och drar på sig någonting som liknar en liten kikare.

Försvunnen käpphäst

Detektivbyrån är öppen på sommaren och detektiverna löser helst riktiga brott.

– Vi har sällan fått ta emot fall men vi tar alltid emot dem bara vi kan, säger Richard Sommardal.

Under sin detektivkarriär har de till exempel hittat en försvunnen käpphäst och en spade.

– Hästen var i skogen i ett dike och spaden var uppe i ett träd. Jag tror att det var ett prov på om vi klarade det, säger Rufus Bäck.

Rufus Bäck klättrar.
Det är bra att kunna klättra om man är en detektiv. Rufus Bäck klättrar. Bild: Yle/Sofia Strömgård Pellinge,klättra

Brottet löstes och detektiverna lärde sig både ett och annat av händelsen.

– Vi hade glömt att skriva upp när de berättade för oss vad som hade hänt, och sen glömde vi varför den hade försvunnit. Men vi hittade den!

Det började med en försvunnen skruv

Detektivbyrån fick sin början då pojkarna hade tråkigt under sommarlovet, som de båda tillbringar på Pellinge i Borgå skärgård.

– Det började med att pappa tappade någon skruv och sen kom Rufus hit och så hittade vi den tillsammans. Sen fick vi en belöning, säger Richard Sommardal.

Efter den försvunna skruven fick pojkarna mersmak och Richards och Rufus detektivbyrå grundades.

– Vi bildade vår detektivbyrå för att vi inte hade någonting att göra och vi ville tjäna pengar. Vi har inte tjänat några pengar men det är roligt ändå, säger Richards Sommardal.

Richards och Rufus detektivbyrå kan lösa fall också till havs, eftersom de har en båt och också utrustning för att dyka.

Rufus Bäck och Richard Sommardal.
Detektiverna färdas också med båt. Rufus Bäck och Richard Sommardal. Bild: Yle/Sofia Strömgård richards och rufus detektivbyrå

Detektivhunden Frigg finns även till förfogande men hon är ganska värdelös på att spåra, säger Richard Sommardal.

– Hon söker bara efter mat och äppelskrutt.

Utkikstorn

Ett stenkast från detektivbyrån finns ett utkikstorn där detektiverna sitter och spanar.

– Vi hittade ett galler på marken, säger Rufus Bäck

Gallret kan de nu sätta fast i stegen till utkikstornet så att ingen kan klättra upp och störa detektiverna i deras spaningsarbete.

Utkikstornet ska byggas om till ett litet hus med ett utfällbart bord där detektiverna kan ta matpaus och diskutera viktiga ärenden.

Rufus Bäck och Richard Sommardal.
Från utkikstornet kan man se vem som kommer på vägen. Rufus Bäck och Richard Sommardal. Bild: Yle/Sofia Strömgård Pellinge,richards och rufus detektivbyrå

På en kulle en bit från utkikstornet vill de bygga ett tipi-tält och sedan en linbana som löper från tältet till tornet. Tipi-tältet kan givetvis utnyttjas för att spana ut på vägen för att se om någon kommer.

Nu söker detektivbyrån aktivt efter nya fall, men på Pellinge är det för det mesta ganska fridfullt, säger pojkarna.

– Vi vill helst ha brottslingar och stulna grejer men vad som helst går, säger Rufus Bäck.

Kronprinsessan Victorias festliga dag – se bilderna

$
0
0

Se bildkavalkaden - så här har svenska hovet firat 40-åriga kronprinsessan Victoria!

Festligheterna inleddes i Slottskyrkan i Stockholm
Festligheterna inleddes med en tacksägelsegudstjänst i Slottskyrkan i Stockholm Festligheterna inleddes i Slottskyrkan i Stockholm Bild: Stella Pictures/All Over Press Kronprinsessan Victoria,födelsedagar
Prinsessan Victorias 40-årsfestligheter i Stockholm den 14 juli 2017.
Kronprinsessan Victoria och prinsessan Estelle Prinsessan Victorias 40-årsfestligheter i Stockholm den 14 juli 2017. Bild: AFP / Lehtikuva Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte
40-åriga prinsessan Victoria firades i Stockholm den 14 juli 2017.
40-åriga prinsessan Victoria firades i Stockholm den 14 juli 2017. Bild: All Over Press Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte
40-åriga prinsessan Victoria firades i Stockholm den 14 juli 2017.
40-åriga prinsessan Victoria firades i Stockholm den 14 juli 2017. Bild: AFP / Lehtikuva Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte
Kronprinsessan Victoria och prins Daniel.
Kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter
Kronprinsessan Victoria, prins Daniel och prins Oscar.
Kronprinsessan Victoria, prins Daniel och prins Oscar. Kronprinsessan Victoria, prins Daniel och prins Oscar. Bild: danapress/All Over Press Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter
Kronrinsessan Victoria, prins Oscar, prins Daniel, drottning Silvia, prinsessan Estelle och kung Carl Gustaf.
Kronrinsessan Victoria, prins Oscar, prins Daniel, drottning Silvia, prinsessan Estelle och kung Carl Gustaf. Kronrinsessan Victoria, prins Oscar, prins Daniel, drottning Silvia, prinsessan Estelle och kung Carl Gustaf. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Kronprinsessan Victorias familj,födelsedagar,kungligheter,svenska
Prins Carl Philip med familj.
Prins Carl Philip, Sofia Hellqvist och prins Alexander. Prins Carl Philip med familj. Bild: danapress/All Over Press Prins Carl Philip,Prinsessan Sofia,Prins Alexander
Prinsessan Madeleine med familj.
Prinsessan Madeleine, Chris O'Neill, prinsessan Leonore och prins Nicolas Prinsessan Madeleine med familj. Bild: danapress/All Over Press Prinsessan Madeleine,kungligheter
Prinsessorna Christina, Birgitta och Désirée.
Prinsessorna Christina, Birgitta och Désirée. Prinsessorna Christina, Birgitta och Désirée. Bild: (c) Pelle T Nilsson/Stella Pictures/All Over Press Prinsessan Christina, fru Magnuson,Prinsessan Birgitta,Prinsessan Désirée
Sveriges statsminister Stefan Löfven skakar hand med prinsessan Estelle.
Prinsessan Estelle skakar hand med statsminister Stefan Löfven. Sveriges statsminister Stefan Löfven skakar hand med prinsessan Estelle. Bild: All Over Press Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte,Prinsessan Estelle,Stefan Löfven
Prinsessan Madeleine med barnen Leonore och Nicolas I bakgrunden hennes make Chris O'Neill.
Prinsessan Madeleine med barnen Leonore och Nicolas. I bakgrunden maken Chris O'Neill. Prinsessan Madeleine med barnen Leonore och Nicolas I bakgrunden hennes make Chris O'Neill. Bild: AFP / Lehtikuva Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte,Prinsessan Madeleine,Prins Nicolas,Prinsessan Leonore
Prinsessan Victoria 40 år den 14 juli 2017.
Familjeporträtt av svenska kungafamiljen. Prinsessan Victoria 40 år den 14 juli 2017. Bild: AFP / Lehtikuva Kronprinsessan Victoria,födelsedagar,kungligheter,Svenska kungafamiljen,Sverige,Bernadotte

Nöjesproducenten som tog eget initiativ i stället för att klaga

$
0
0

I stället för att klaga på att ingenting händer kan man själv ordna något. Så tänkte Daniel Lindholm och arrangerade Augustinatten – ett evenemang som sålde slut på några veckor.

Augustinatten i Ekenäs är ett nytt musikevenemang riktat till unga och unga vuxna. Evenemanget kom till som en motreaktion till att ungdomsevenemang som Popkalaset inte ordnas i Ekenäs mera.

- Jag tänkte att nu måste vi hitta på något, berättar Daniel Lindholm.

Han har också ordnat ståuppkomikevenemang med stora svenska komiker så som Magnus Betnér och Soran Ismail.

Lätt att klaga

Den här veckan veckan har en debatt angående ungdomarnas mopedrally i Tenala blossat upp på sociala medier. Daniel Lindholm som är född år 1984 säger att det låter väldigt bekant då ungdomarna säger ”det finns inget att göra”.

- Det är definitivt lättare att klaga än att ta ett initiativ antingen på personligt plan och söka sig till föreningar och så vidare eller i sitt kompisgäng engagera sig och bli mera aktiv.

Han säger att det är enkelt att ligga på soffan, spela Playstation och säga att det inte händer någonting.

- Man måste ju också aktivera sig själv och kolla om det här någonting. Är det faktiskt så att det inte händer någonting eller är det så att du inte vet om det.

Vad är det som ska hända?

Daniel Lindholm säger att han funderat mycket över vad det är som borde hända för att människor ska aktivera sig.

- Det är väldigt få av de människor som säger att någonting borde hända som själv i samma mening säger att ”det här skulle vara jätte kul”.

Porträttbild på Daniel Lindholm.
Vad vill alla göra, undrar Daniel Lindholm. Porträttbild på Daniel Lindholm. Bild: Yle/ Bubi Asplund Västnyland,Raseborg,Ekenäs,Åbo,underhållningsindustri,underhållning,nöjesproducent

Lindholm vet att det händer mera saker i större städer än till exempel i lilla Ekenäs.

- Men här finns alla möjligheter. Det behöver inte vara stora grejer som ungdomar engagerar sig i.

Uncan löser inte allt

Han tror inte att flera öppetdagar eller förlängda öppettider på ungdomsgårdarna är en universal lösning på ungdomarnas sysslolöshet.

- Jag hängde väldigt sällan på Uncan då jag var ung på 1990-talet. Någon gång var jag där och spelade biljard. Jag var aldrig en stamkund där.

Också Daniel Lindholm körde moped då han var ung.

- Det var kul att köra moppe och jag gjorde det också. Jag hade ingen egen moped, men fick låna min flickväns.

I övrigt var kreativitet någonting som blomstrade i det gäng ungdomar Daniel Lindholm hörde till.

- Många av oss var också aktiva i föreningar, vi var scouter, om somrarna åkte vi ut och seglade och vi gjorde en massa olika expeditioner. Det gjorde vi också vintertid.

Prova på LAN-party

Han säger att scouting kanske är out och hör till nittiotalet.

- Kanske är det LAN-party som är grejen i dag. Kanske man borde ordna lite mera sådant, säger Lindholm.

LAN är förkortningen av engelskans Local Area Network. Det betyder att man kopplar ihop flera datorer och spelar till exempel spel tillsammans.

Augustinatten sålde slut – nu släpps mera biljetter

Augustinatten ordnas den 18 augusti på Bossa Nova Beach Club i Ekenäs. Dragplåstret för evenemanget är svenska hip-hopduon Norlie & KKV.

Porträttbild på duon Norlie & KKV.
Sonny Fahlberg det vill säga Norlie & KKV (Kim Vadenhag) uppträder under Augustinatten. Porträttbild på duon Norlie & KKV. Bild: X3M/Catariina Salo kkv

På evenemanget som främst riktar sig till ungdomar uppträder också den västnyländska popduon Sam Zimon och DJ Alex Mattson.

Biljetterna sålde slut nästan fem veckor innan evenemanget skulle ordnas. Då tog arrangörerna sig en funderare och beslutade att förstora området en aning för att kunna släppa fler biljetter.

- Det är alltid svårt att som arrangör veta hur det går med sådana här evenemang. Folk väntar in i sista sekunden innan de bestämmer sig om de vill gå på det. Man vill kanske se hurdant vädret blir och kanske bestämmer sig först strax innan evenemanget.

Duon Sam Zimon med Sam Sonntag och Simon Sid.
Sam Sonntag och Simon Sid är tillsammans Sam Zimon. Duon Sam Zimon med Sam Sonntag och Simon Sid. sam sonntag och simon sid

Daniel Lindholm konstaterar att då artisterna är tillräckligt attraktiva kan biljetter ta slut.

Man blir fartblind

Daniel Lindholm säger att han tänker vara väldigt försiktig att utveckla eller utvidga konceptet till en minifestival.

- Man får väldigt lätt hybris och blir fartblind om allting går väldigt bra. Det är ofta orsaken till någonting misslyckas och det tänker jag vara jätte försiktig med.

Text: Bubi Asplund och Malin Valtonen, radiointervju: Jonas Sundström.

Sonja Korkman: Alla kan lära sig sjunga

$
0
0

Är du en av dem som hemma fick höra att du inte är någon sångfågel? Eller en av dem som på musiklektionerna fick höra att du gärna får sjunga lite tystare? Sannolikheten är stor att du hela livet upplever att du inte alls kan sjunga.

Sonja Korkman är utbildad musikmagister vid Sibelius-Akademin och sånglärare och menar att alla kan lära sig sjunga.

- De som hela sitt liv har fått höra att de inte kan sjunga har slutat sjunga eller sjungit så lite som möjligt. Och om man inte har haft möjlighet att sjunga så har man inte heller blivit bekant med hur man gör för att hitta tonen.

Jag tycker det skulle vara viktigt att bli av med den här myten om att en del bara helt enkelt kan sjunga och andra inte.

Bara för att en person har svårt för att sjunga och hitta tonen betyder det inte att hen aldrig kan bli en sångfågel. Sonja menar att alla kan lära sig sjunga.

- Jag tycker det skulle vara viktigt att bli av med den här myten om att en del bara helt enkelt kan sjunga och andra inte.

Din kondition kan bli bättre, likaså din sångröst

Det handlar bara om övning. Sonja jämför sång med kondition. Att tänka att det finns personer som inte är menade för att sjunga är fel.

- Du säger inte heller till en person med dålig kondition: “Nej men du är bara inte en person med kondition”.

Människor har lätt för olika saker, vare sig det handlar om att lära sig spela ett instrument eller bli bra på en sportgren. Med övning kan alla lära sig.

- Det kan ta en tid att förstår hur man lyssnar på sin kropp och hur det går till när man sjunger. Om man alltid har gått med ögonen fast så kan det ta en stund innan man kommer på hur man öppnar ögonen, säger Sonja och skrattar.

Sång handlar mycket om att lära känna sin egen kropp och veta vilka muskler man ska använda. Dessutom spelar känslorna också en viktig roll.

En pojke som sjunger.
Också du kan lära dig sjunga! En pojke som sjunger. Bild: Pixabay sång,mikrofoner

- Det som är speciellt med sångrösten som instrument är att hur du känner dig, vad du har ätit och hur du mår idag påverkar formen på ditt instrument. Det gör sångrösten annorlunda än många andra instrument, som exempelvis ett piano som alltid har samma form.

Övning ger färdighet

Hur går det till på sånglektioner och vilka övningar är hemligheten bakom en bra sångröst?

1. Ta bort kroppens hinder
Hitta en ställning som gör det möjligt att använda de muskler som man behöver när man sjunger.

2. Tänj och värm upp
Få bort onödiga spänningar i kroppen, som till exempel i bröstkorgen.

3. Muskelträning
Träna de muskler som behövs för att stöda sången. Det är viktigt att lära sig att kontrollera luftflödet så att det inte kommer för stark luftström på stämbanden, då spänner de ihop sig för mycket.

4. Bredda registret
Bredda ditt register, det vill säga så att du kan sjunga många toner, både höga och låga.

- Det är på sätt och vis ganska liknande som att lära sig dansa, säger Sonja.

Hon berättar om stora förändringar som har skett när personer har gått på sånglektioner en tid. På hennes egna lektioner både börjar och avslutar man året med en inbandning av rösten, så att man kan höra vilka förändringar som skett med rösten.

- Det var en äldre man som gick på sånglektioner och när vi lyssnade på den sista inbandningen var det som om rostigheten hade försvunnit och rösten klingade klarare, starkare och stadigare. Det var som om han skulle ha blivit 15 år yngre.

Vad har du för tips till alla som vill lära sig sjunga?

- Gå på sånglektioner, gå med i en kör eller samla ihop vänner som tycker om att sjunga och sätt i gång.

Och kom ihåg, det är aldrig för sent för att lära sig sjunga!

Betty-Maj använde klädbranschens eget trick emot dem - fick nya kläder gratis

$
0
0

Åbobon Betty-Maj Forsman kom på hur hon kan utnyttja kläders låga kvalitet och spara hundratals euro.

Nu som då får man höra historier om hur någon lyckats lura systemet. Någon som hittat en spricka i samhället och kommit på ett genialt sätt att spara pengar på. En av dessa historier är Åbobo Betty-Maj Forsmans, som av en slump kom på ett sätt att uppdatera sin garderob enligt säsong mer eller mindre gratis.

Hör Betty-Maj berätta sin historia i den nya podden X3M Fokus: Lura systemet.

Samtidigt tänkte jag att det var ett slags ställningstagande över att butiker säljer ohållbara kläder och skor.― Betty-Maj Forsman

Det hela började av ett misstag då Betty-Maj studerade. Vintern var runt hörnet och hon behövde nya vinterskor. En sådan införskaffning känner de flesta studerande av i sin plånbok, och Betty-Maj var inget undantag.

- Eftersom jag var studerande var jag ganska fattig då. Att sätta hundra euro på ett par skor var en stor investering för mig. Då jag efter några månader märkte att skorna började bli dåliga gick jag till butiken och reklamerade.

Då lät försäljningsassistenten henne välja ett par nya skor för samma pris. Eftersom det redan var vår valde Betty-Maj att ersätta vinterskorna med ett par vårskor. Hon funderade också ett steg längre.

- Då tänkte jag att kanske de här vårskorna inte heller håller i längden.

Efter några månader, då vårskorna hade blivit dåliga så som Betty-Maj hade förväntat sig, returnerade hon dem också.

- Och då fick jag höstskor.

Det var i det här skedet som Betty-Maj insåg potentialen i det som hade inträffat. Hon kunde uppdatera sin garderob enligt säsong i princip gratis efter en engångsinvestering, i det här fallet vinterskorna för hundra euro.

- Jag märkte att man kan utnyttja det faktum att många butiker säljer plagg av låg kvalitet. Samtidigt tänkte jag att det var ett slags ställningstagande över att butiker säljer ohållbara kläder och skor. Genom att lämna tillbaka ville jag visa att kunden faktiskt har rätt att reklamera och få högre kvalitet än vad butikerna säljer.

Det tog inte länge för Betty-Maj att börja tillämpa sitt system på andra klädesplagg också; bland annat tröjor, skjortor och toppar. Shopping var ändå ingenting Betty-Maj tyckte särskilt mycket om och hon köpte bara det som hon upplevde nödvändigt.

- Det var inte liksom en hobby som jag njöt av. Jag tänkte att jag inte har råd att köpa en tröja men jag behöver en tröja till vintern. Då köpte jag kanske en som kostar femton euro, eftersom jag vet att den håller i några månader och så kan jag returnera den och köpa något annat jag verkligen behöver.

- Man kan reklamera om allt möjligt. Det är jättedålig kvalitet på plagg, faktiskt.

Försäljningsassistenterna vet själva också att kläderna inte håller.― Betty-Maj Forsman

Betty-Maj höll på med denna syssla i några års tid. Varje gång hon dök upp vid kassan med ytterligare ett klädesplagg att returnera blev hon bemött av en tillmötesgående och snäll personal. Det var ändå något som verkade vara på tok och det började störa henne i längden. Betty-Maj började få intrycket av att butikerna faktiskt räknade med att en viss mängd kunder skulle reklamera om klädernas dåliga kvalitet.

- Försäljningsassistenterna vet själva också att kläderna inte håller. Reaktionen jag fick var alltid ”Aha, okej, jo - vi beklagar.” Och så fick jag välja ett nytt par skor eller ett nytt klädesplagg. Jag behövde inte ens kvitto.

Med andra ord kändes det hela som väldig vanlig praxis.

Hur gamla grejer kunde du lämna in?

- Lättast var det att returnera en topp som man haft i två månader och som blivit noppig. Då var det ju jättelätt att föra tillbaka.

Om man väntar bara några månader innan man returnerar är sannolikheten stor att butiken i fråga har priset för plagget fortfarande i sitt system och vet vad det är värt. Men det går också att vänta betydligt längre, menar Betty-Maj.

- Jag hade inga problem med att föra tillbaka exempelvis en rock som jag hade haft i ett år och som hade börjat bli noppig eller vars knappar hade börjat lossna.

Svartvit bild på Betty-Maj Forsman
Betty-Maj Forsman returnerade bland annat plagg som blivit noppiga. Svartvit bild på Betty-Maj Forsman Bild: Betty-Maj Forsman x3m
Det är billighetskedjorna. De som grundar sin verksamhet på att folk inte förväntar sig att deras kläder ska hålla.― Betty-Maj Forsman

Betty-Maj har aldrig råkat ut för ett nej. Endast en gång har hon känt att hon varit tvungen att på något sätt bevisa det hon hävdar, eller överhuvudtaget diskutera med försäljningsassistenten.

- Jag hade köpt en klänning till julen och den hade gått sönder i sömmen. Då var det en lite sur äldre kvinna som tog emot den. Hon måste gå in och titta i klädkedjans system huruvida andra också hade reklamerat om den här klänningen och om den hade något fel.

Det visade sig att flera andra faktiskt hade haft samma problem med klänningen och Betty-Maj fick pengarna tillbaka.

Men vad säger Betty-Majs erfarenhet om hurdana butiker det här funkar på? Man skulle kanske tro att det är främst dyra klädaffärer som är så tillmötesgående när det gäller klagomål över kvalitet, men det är faktiskt motsatsen.

- Det är billighetskedjorna. De som grundar sin verksamhet på att folk inte förväntar sig att deras kläder ska hålla. Men de här kedjorna har ändå en skyldighet att sälja plagg som håller trots att de är billiga och trots att folk har blivit vana vid att de inte håller. Det är mest dem som det här funkar med och de är vana vid att kläder och skor kommer tillbaka.

Jag har ju ändå velat känna hela tiden på något sätt att jag har gjort rätt.― Maj Forsman

Betty-Maj pantade inte på sin upptäckt utan uppmuntrade också sina vänner att börja returnera kläder av låg kvalitet. I något skede blev det nästan en hjärtefråga för henne - om fler människor reklamerade skulle kanske företagen som sålde ohållbara kläder göra mindre vinst.

Det som förvånade Betty-Maj mest var under de gånger hon returnerade något utan kvitto.

- Trots att jag hade köpt något på rea kunde butikerna ändå räkna med normalpriset. Då måste jag själv säga till att jag inte betalat så mycket. De har faktiskt dålig koll de här butikerna.

För Betty-Maj var det en självklarhet att meddela försäljningsassistenterna då de misstagit sig om priset.

- Jag har ju ändå velat känna hela tiden på något sätt att jag har gjort rätt. Att jag inte har lurat systemet, trots att jag har utnyttjat det lite.

I dagens läge har Betty-Maj ändå slutat med att utnyttja systemet, så att säga.

- I något skede blev jag jätteäcklad över hur lätt det var. Och hur det kändes att billighetsföretagen hade riktigt planerat att folk kommer och returnerar med vetskapen om att verksamheten ändå är lönsam då det är en så pass liten mängd av kunderna som gör det.

Då blev Betty-Maj osäker om hon kan påverka trots allt. Dessutom blev hon plötsligt väldigt medveten om hur mycket kläder människor egentligen konsumerar. Kläderna var som engångsplagg. Hon bestämde sig ändå för att hålla fanan högt och fortsätter än i dag att predika särskilt åt yngre om deras rättigheter som konsumenter. Själv har hon övergått till att shoppa på loppis och spara pengar till att köpa hållbara grejer av hög kvalitet.

Hennes erfarenhet med de billiga kedjorna har ändå bidragit med en speciell kunskap som är till nytta då hon nu som då tar en sväng till en lågprisbutik.

- Då jag går till billighetsbutiker vet jag vilka kläder som kommer att hålla och som det lönar sig att köpa.

Hör Betty-Maj berätta om hur hon lyckades utnyttja klädbranschens trick i podden X3M Fokus: Lura systemet på Arenan.


Burning Hearts skapar galenskap med stabilt sound mellan dagishämtningarna

$
0
0

När ett band består av två personer, och dessa får ett barn tillsammans, sätter det vissa begränsningar på musikskapandet.

Därför har det hunnit gå fem år sedan Extinctions (2012) innan prisbelönta Åbobandet Burning Hearts ger ut sin tredje fullängdare.

Nu har det i alla fall hänt, i slutet av maj såg albumet Battlefields dagens ljus. Flera av låtarna har funnits med bandet i flera år, men Henry och Jessika Neuman har inte känt någon press med att få ut albumet.

- Vi har arbetat i den takt som känts bekväm, så var det också innan föräldraskapet, säger Jessika.

Ni hann inte växa ifrån låtarna under processens gång?

- Nej, men det känns att vi har levt med dem länge. Även om texter och melodier är ungefär samma har de produktionsmässigt ändrats en hel del. Vi har hunnit prova på olika grejer, och låta låtarna influeras av varandra, säger Henry.

Stabilare ljudvärld

I de allra flesta fall föds Burning Hearts låtar genom att Jessika skapar en enkel demo med melodi, ackord och ibland text som de sedan tillsammans arrangerar, medan Henry sköter producerandet.

Nytt på Battlefields jämfört med tidigare album är att en utomstående mixare, Tomas Bodén, har haft en större roll i produktionen.

- Vi är ju ett “Gör-det-själv”-band och har tidigare gjort allting själva från början till slut, med några undantag i produktionernas slutskede, men nu ville vi ha med Tomas eftersom han kunde tillföra nya saker, säger Henry.

Vad är det han har tillfört?

- En stadigare, proffsigare ljudbild och lite överraskande element i vissa låtar. Till exempel “In my garden” hade tidigare ett mycket mer monotont sound, men tack vare Tomas finns där nu olika filter och i mitten far den liksom in i en grotta. Det var roligt att märka vad ett lyckat samarbete kan göra, säger Henry.

Burning Hearts logo.
Burning Hearts logo. Bild: Ylva Perera/Yle burning hearts

Gör-det-själv-andan är ändå fortfarande stark, och det är viktigt för Burning Hearts att arbeta med folk som förstår vad de håller på med.

- Vi försökte inleda ett samarbete med ett produktionsbolag en gång tidigare, men det avslutades snabbt eftersom vi märkte att det fanns ett för långt avstånd mellan vad vi ville, säger Jessika.

Hittat röd tråd

Den indiepop-betonade musiken på Battlefields karakteriseras av bandet självt som “klassisk Burning Hearts”.

Vad betyder det att ni nu kan vara er egna stilbenämning?

- Det handlar nog mest om att vi nu hållit på och i 10 år. Vi vill inte kopiera oss själva utan strävar hela tiden efter att utvecklas, men det känns som att vi hittat ett sound och en stil och det är roligt. Det kan vara farligt att bli för trygg, men det är bra att ha en röd tråd, säger Henry.

- Annars kunde man ju lika gärna starta ett nytt band, säger Jessika.

Henry Neuman och Jessika Rapo i Burning Hearts.
Henry Neuman och Jessika Rapo utgör bandet Burning Hearts. Henry Neuman och Jessika Rapo i Burning Hearts. Bild: Ylva Perera/Yle jessika rapo

Extinctions ansågs av vissa kritiker vara så sorglig att man måste gråta sig igenom skivan, men bandet hävdar att Battlefields går i ljusare tongångar.

- Skivan är allvarlig, men inte deprimerad. Sådär att man inte behöver sitta med näsduken i handen, men det kan löna sig att ha den inom räckhåll, säger Jessika.

Självbiografisk musik på naturvetarengelska

Textmässigt utgår Jessika från vad hon själv upplever.

- Alla låtar handlar egentligen om hur jag mår och hur jag har det, bara förklätt i metaforer. Jag skriver mycket i termer av natur och biologi, eftersom det är på det området jag har störst vokabulär på engelska.

Spindelnät täckt av morgondagg
Jessika Neumans texter influeras starkt av naturvetenskap. Spindelnät täckt av morgondagg Bild: Yle/Nina Bergman morgondagg

De senaste åren har mängden indiemusik på svenska i Finland ökat stadigt, men Burning Hearts har hittills inte övervägt att själva överge engelskan.

- Det skulle vara väldigt konstigt, men i och för sig intressant att prova sjunga på svenska. Engelskan har alltid varit mitt sångspråk, säkert för att musiken jag själv lyssnat på främst varit på engelska. Men jag uppskattar folk som sjunger på sitt modersmål och inte försöker imitera eller anpassa sig efter andra, säger Jessika.

- Delvis handlar det om att vi inte velat begränsa oss enbart till Finland och Sverige, det har varit roligt att få spela utomlands. Å andra sidan finns det ju band som Dungen, som sjunger på svenska och ändå turnerar i USA, så varför skulle det inte gå. Det är fint att finlandssvenskan inte längre bara förknippas med humoristiska låtar, utan också med allvarlig musik, säger Henry.

Invecklat men lättskapt

När jag frågar om vilka band som influerade Burning Hearts-stilen från början nämner Jessika band som Stereolab, Suzanne Vega och Broadcast.

- Jag minns att det var när jag lyssnade på Stereolab som jag för första gången tänkte att “sådana här låtar skulle jag också kunna göra”. Det är melodier som är ganska invecklade, men samtidigt lättskapta - vilket var en förutsättning för att mina begränsade pianotalanger skulle räcka till, säger Jessika.

För Henry var gitarren det första instrument som kändes roligt att spela, sedan började han spela i band och då kom bas, gitarrer och synt in i bilden.

Burning Hearts studio i Åbo.
Burning Hearts studio i Åbo. Burning Hearts studio i Åbo. Bild: Ylva Perera/Yle studior,studio

På produceringsfronten är han självlärd.

- Vi skaffade dator ganska tidigt, så jag började pröva mig fram med de första trackerprogrammen för pc där i början av 90-talet, säger Henry.

Tidtabellspussel och galenskap

Att kombinera band- och familjeliv förutsätter en hel del organisering, dessutom arbetar Jessika som högstadielärare i biologi. Ett arbete som hon ändå menar är rätt tacksamt att kombinera med musiken.

- Som lärare lär man sig bli organiserad, vilket hjälper i pusslandet. Dessutom är loven tacksamma, vi brukar utnyttja dem till att spela in och turnera, säger Jessika.

Hon har också prövat på att vara tjänstledig för att syssla med musiken på heltid. Då tillbringade Jessika och Henry en vinter i sommarstugan i Monäs i Munsala - vilket finns skildrat på det nya albumet i låten Folie À Deux.

- Jag hade just blivit gravid och hade en massa känslor kring det och funderade på framtiden. Det blev intensivare av att vi var på tumis i stockstugan i vintermörkret, därför handlar låten just om att bli galen.

Folie à deux: "Två personers vansinne" d.v.s. två personer delar samma vanföreställningar.― Wikipedia

Är det en traumatisk eller givande upplevelse så här i efterhand?

- Absolut givande att få ge all den tiden åt musiken, och att bo ute på landet mitt i vintern, säger Jessika.

Skulle du vilja göra det på nytt?

- Nja, för min del räckte det faktiskt ganska bra så där! Jag märkte att jag ändå arbetar mer effektivt när jag har mindre tid, säger Jessika.

Jessika Rapo
Jessika Neuman. Jessika Rapo Bild: Aron Urb jessika rapo

Henry har, tack vare stipendier, periodvis kunnat arbeta heltid med musiken, och paret har hittat vardagslösningar som fungerar.

- Om jag slutar tidigt någon dag brukar jag komma hit till studion, och så håller vi på med musiken tills vi måste hämta barnet på dagis. Ibland har han också kunnat leka här på gården medan vi övar. När vi har spelningar har vi en barnvakt som kommer dit när vi börjar soundchecka och åker hem när spelningen är slut, säger Jessika.

“Känns bättre än någonsin”

Battlefields är främst inspelad i Åbo, i studion i Puolalabacken, men delvis också på sommarstugan. Det österbottniska landskapet är starkt närvarande i låtarnas bildspråk.

Österbottniskt höstlandskap.
Det österbottniska landskapet är starkt närvarande i Burning Hearts musik. Österbottniskt höstlandskap. Bild: YLE/Rolf Granqvist höstlandskap

Både Jessika och Henry är uppväxta i Österbotten, i Vasa respektive Jakobstad, och formade av indiesammanhangen som fanns där på 90-talet.

- Alla jag kände spelade i band, vi ordnade bandkvällar och minifestivaler och har helt tydligt inte klarat av att sluta ännu heller, säger Jessika.

- Det känns som att det gäller de flesta musiker, man kan ha pauser i perioder, men det är få som någonsin slutar helt, säger Henry.

Några sådana planer har inte heller Burning Hearts, även om de ännu inte tänker så mycket på kommande skivprojekt. Nu är det främst spelningar som gäller.

- Det har känts bättre än någonsin att vara ute och spela med de nya låtarna. Vi har provat på olika scenkonstellationer genom åren, som mest var vi sju då vi uppträdde på Flow 2012, men numera är vi tre och de fungerar väldigt smidigt, säger Henry.

Henry Ojala
Henry Neuman. Henry Ojala Bild: Aron Urb henry ojala

Några lika stora spelningar som Flow är inte inbokade denna sommar, men det handlar inte om ett medvetet downshiftande.

- Vi har aldrig planerat våra skivsläpp enligt när festivalbokningar görs, skivan är färdig då den är färdig och i det här fallet var vi lite sena för sommarens bokningar. Men det kommer fler somrar och vi är alltid pigga på nya spelningar i mån av tid, säger Henry.

Den som inte vill vänta på kommande somrar kan notera att Burnings Hearts i år spelar på After Eight i Jakobstad den 19 juli och på Ilmiö i Åbo den 29 juli. Till hösten är en Tysklandsturné inplanerad.

Ugnen under sängen och kristallkrona i tältet - karavanartips från Ekenäs camping

$
0
0

Ugnen under sängen plockas fram då den behövs och det bästa till en elbas är en minimal förstärkare. Vad är det egentligen som gör campinglivet så charmigt? Så mysigt att en del till och med bor i Ekenäs och har sin husvagn på Ekenäs camping året runt, som en sommarstuga.

Vi åkte till campingen i Ekenäs för att prata med några campingexperter om charmen med karavanarlivet. Här delar Yle Västnylands Tove Virta med sig av det hon fastnade för.

Hurudan är den typiska campingresenären?

Medelcamparen:

  • bor i ett hushåll med en årsinkomst på mer än 60 000 euro
  • är i åldersgruppen 25 till 49 år eller 50 till 64 år
  • reser utan barn (60 procent)
  • kör i medeltal 3 518 kilometer per år under sina resor
  • reser en till två gånger per år, resan räcker i medeltal elva dagar
  • använder i medeltal 90 euro per dygn i den kommun där hen övernattar, varav 25 euro används på lägerområdet och resten går till främst livsmedel, restauranger och caféer samt underhållning och rekreation
  • ökar på allt då den blir äldre: resans längd, hur mycket man vistas på campingområdet, antal campingresor, antalet körda kilometer och användningen av pengar

Ur SF-Caranvans och Finska campingsplatsers gemensamma undersökning år 2015 om hur campingresenärerna använder pengar och service. En ny likadan undersökning görs som bäst under juli 2017.

Marina Silván-Wasberg och Karl-Erik Wasberg

Österbottningarna Marina Silván-Wasberg och Karl-Erik Wasberg började som karavanare för närmare tjugo år sedan med att lägga in en soffa i en paketbil men har i dag avancerat betydligt. För tre år sedan skaffade de en säsongsplats på Ekenäs camping som de återkommer till år efter år, inte minst eftersom Marina är hemma från Ekenäs.

En krstallkrona hänger i taket på ett husvagnstält.
En krstallkrona hänger i taket på ett husvagnstält. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,Ljuskrona
  • Ha tre olika "rum" med sittgrupper: Ett helt ute som används då det är fint väder, ett i förtältet för lite svalare väder och så förstås husvagnens soffgrupp då det är kallt.
ETt bord med duk och två stolar ute på en campingplats.
Det här är uterummet hos Marina och Kalle som har sin plats i ett hörn längst in på campingområdet. ETt bord med duk och två stolar ute på en campingplats. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,utemöbler
  • Förgyll campinglivet med en kristallkrona i förtältet.
Grå plattor på ett golv, en rosa matta på.
Grå plattor på ett golv, en rosa matta på. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,Golv
  • Förtältet kan med fördel ha golvplattor som lätt kan läggas på plats varje år.
  • Gillar du att spela elbas - köp en portabel men inte så effektiv "husvagnsförstärkare" så stör du inte grannarna. Den ger ju inte riktigt samma feeling och basdunder, förstås.
  • Ta med en synt och förvara den inne i soffan. Ibland är det bättre att inte berätta om allt man tar med sig åt resesällskapet. Du kan också ta med ett munspel, det tar mindre plats.
Man spelar elbas i en husvagn, frun sitter bredvid vid bordet.
Den här förstärkaren stör inte grannarna konstaterar Karl-Erik Wasberg och Marina Silván-Wasberg. Man spelar elbas i en husvagn, frun sitter bredvid vid bordet. karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,ormnäs camping
  • Koppla av genom att träffa släktingar och vänner, musicera, läs, turista, åk runt till sevärdheter, cykla, åk till torget, shoppa.
  • Man klarar sig bra på tio liter i dygnet för två personer.
  • Platsen där husvagnen har haft en våningssäng kan lämpligt få ge vika för en garderob där det ryms mycket saker för långa vistelser. Inne i garderoben ryms också en mikro.
En pekdator på ett bord i solen.
Nutida husvagnstv. En pekdator på ett bord i solen. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,pekdatorer
  • Att utvidga är trevliga framtidsplaner. En idé kan vara att förstora sitt förtält så att det i tältet ryms både bord och soffgrupp.
  • En surfplatta fungerar bra som camping-tv.
  • Man sover jättebra i en husvagn, man känner sig inne-ute, luften är sval och skön. Men skaffa öronproppar för åska eftersom det dundrar genom märg och ben.

De flesta övernattar i campingfordon

Camping i Finland i siffror:

  • Det finns cirka 550 campingområden i Finland, 130 av dem är i gång året runt
  • 62 procent övernattade år 2016 i campingfordon, 30 procent i campingstugor och 8 procent i tält
  • Antalet övernattningar var år 2016 cirka 4 miljoner, av dem var 1,5 miljoner finländare
  • Den största gruppen utländska användare kom från Sverige, näst största gruppen var tyskar, tredje störst var ryssar och fjärde störst norrmän
  • Antalet övernattningsdygn ökade från 2015 till 2016 med 0,9 procent, de inhemska övernattningarna ökade medan de utländska minskade

Uppgifterna tagna ur takorgansiationen SF-Caravans verksamhetsberättelse för år 2016.

Jan-Olof Björkqvist

Mångåriga campingföretagaren Jan-Olof Björkqvist på Ekenäs camping har sett det mesta och det bästa av campingliv. Campingen har cirka 120 fordonsplatser och några tiotal tältplatser.

Jan-Olof Björkqvist med husvagnar i bakgrunden.
Jan-Olof Björkqvist. Jan-Olof Björkqvist med husvagnar i bakgrunden. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,ormnäs camping
  • Då du ska fira veckoslutet på Ekenäs camping lönar det sig att komma redan på onsdag om du är mån om att få en plats vid havet.
Husvagnar vid havet.
Här är Ekenäs campings mest populära tillfälliga platser. Husvagnar vid havet. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,ormnäs camping
  • Den som vill ha en säsongsplats och har någon speciell favorit måste ibland vänta länge om den är upptagen eftersom en del har samma plats i över tio år. Men då favoritplatsen väl är din så får du hålla den så länge du vill.
Husvagnar med stor förtält på rad.
Säsongsplatser, javisst. Husvagnar med stor förtält på rad. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,ormnäs camping
  • All inredning på den egna platsen ska vara lätt att ta bort, det får inte finnas några fasta konstruktioner. Trästaket går inte för sig men nog ett lätt staket för att exempelvis hålla hunden hemma.

    Om det blir för mycket säger Jan-Olof till - vilket han alltid då och då är tvungen att göra.

Husvagn med bord, grill,s taket och andra grejer framför.
En del satsar på mycket utegrejer. Husvagn med bord, grill,s taket och andra grejer framför. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,ormnäs camping
  • Då den ena campinggrannen vill ha lugn och ro och den andra vill ha fest på lördag kväll så gäller det för båda att visa hänsyn.

    Tystnad är det på Ekenäs camping klockan 23. Då det blir för mycket ljud kan man också få bannor av Jan-Olof. Under högsäsong händer det nästan varje vecka att någon får en tillsägelse.

Uteblommor i  kruka, en cykel bakom.
Uteblommor i kruka, en cykel bakom. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,blommor (prydnadsväxter),ormnäs camping
  • Om du bor i Ekenäs men känner att du vill ha sommarstuga på några kilometers avstånd på campingen så behöver du inte känna dig ensam, du är inte den enda.

    Men ofta kommer gästerna från Helsingforstrakten. Eller från Österbotten och Tyskland.

En skylt hänger på en husvagnsdörr där det står "Hemma bra men husvagn bäst".
En skylt hänger på en husvagnsdörr där det står "Hemma bra men husvagn bäst". Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,skyltar

Marina Lahtinen

Marina Lahtinen bor i Borgå men är hemma från Karis. Hon är en van karavanare sedan många år och har varit på flera veckors resor till bland annat Tyskland. Hon är i Ekenäs med sin man Taisto, barnbarnet Seelia och hunden under en vecka för att träffa släktingar.

Ett par med sitt barnbarn står på trappan till sin husvagn.
Taisto, Seelia och Marina Lahtinen bor en vecka på Ekenäs camping. Ett par med sitt barnbarn står på trappan till sin husvagn. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,marina lahtinen
  • Med en husvagn är hemmet alltid med och campinglivet är fritt.
En hund och en flicka tittar på varandra vid ett matbord i en husvagn.
Seelia Lahtinen äter makaroner, sallad och köttfärsbiffar. En hund och en flicka tittar på varandra vid ett matbord i en husvagn. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,hund,seelia lahtinen
  • Det fungerar jättebra att ta med barnbarnet, här finns kompisar som gör att barnbarnet helst vill vara på campingen hela tiden. Barnbarn kan hitta kompisar i bastun första dagen och fortsätta ha kontakt länge efter resan.
En liten gasspis och en liten diskho i en husvagn.
Gasspisen framme och ugnen under sängen. En liten gasspis och en liten diskho i en husvagn. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,Gasspis,Diskho,ormnäs camping
  • Laga god mat. Det fungerar lika bra som hemma men det blir mindre matos inne då så mycket mat lagas ute. Det funkar bra med gasspis, grill med en kokplatta och en mikro.
    Det funkar speciellt bra att ha en ugn med. Den förvaras bäst under sängen och plockas fram vid behov.

Centralorganisationen SF-Caravan

Centralorganisationen SF-Caravan har funnits i över 50 år och har genom medlemsföreningarna drygt 63 000 medlemmar.

  • Det blir allmännare att gemensamt äga husbilar och husvagnar. Kanske värt att fundera över att skaffa ett gemensamt fordon med någon?
Husbil med gardinerna nerdragna och vindrutan täckt.
Stör ej, vi sover. Husbil med gardinerna nerdragna och vindrutan täckt. Bild: Tove Virta / Yle karavanare,Husvagn,campingområden,Ekenäs,Raseborg,Västnyland,Husbil,ormnäs camping
  • Gör campinglivet betydligt mer spännande genom att delta i föreningens Caramba-tävlingar, det vill säga skicklighetskörning med husvagnsekipage och husbil på FM- och NM-nivå. Rekommenderas att tömma husvagnen helt på grejer först.
  • Ett annat alternativ att förgylla campinglivet med är att gå med i någon av SF Caravans klubbar.
    Det finns en golfklubb, en hundklubb, en nostalgiklubb som restaurerar gamla resefordon, en radioamatörklubb och Rutugänget. Den sista är en grupp karavanare som övervintrar under söderns sol.

Så här ser Caramba ut. Ingåbon Elis Bussman blev i torsdags (13.7) nordisk mästare för trettonde gången, den här gången under mästerskapen i Kokemäki. Videon är från årets finska mästerskap.

Game of Thrones säsong 7 - vem dör först?

$
0
0

Har du inte sett allt av Game of thrones, läs inte denna artikel! Har du sett allt, fortsätt! I artikeln går vi igenom en del av de karaktärer som fått sätta livet till i serien där allt kan hända. Därefter får du gissa på vilken karaktär som först kommer att stryka med i kommande säsong.

1. Robert Baratheon. Kanske ingen överraskning och det var heller inte speciellt många som saknade honom. På en jakttur i skogarna blev han skadad av ett vildsvin, men andra parter hade nog ett finger med i detta spel. Hans död ledde ju faktiskt fram till nummer två på vår lista.

2. Eddard Stark. Westeros egen Martti Ahtisaari. Fred ska det vara och alla ska må bra. Hakuna Matana. Men se där, killen som blev kung alltför tidigt, Joffrey Baratheon, ville ha lite roligt framför folket och bad hans undersåtar hugga av Eddards fredliga huvud. Det var här alla som inte läst böckerna förstod att denna serie inte är som alla andra.

Eddard Stark (Sean Bean)
Eddard Stark (Sean Bean) Bild: Yle / HBO sean bean

3. Viserys Targaryen. Vem? Ja du kanske redan har glömt denna filur, men han gick ett synnerligen hemskt öde till mötes. Han var bror till Daenerys Targaryen och fick i första säsongen smält guld hällt över skallen. Han trodde väl där att detta fixar jag, jag är den utvalda, men så blev inte fallet, för den utvalda var ju faktiskt syrran.

4. Renly Baratheon. Broder till Robert och Stannis, men som med sina bröder gick det inte riktigt vägen. Han ville ha tronen för sig själv, men fick istället se sig mördad av en skugga som bar Stannis ansikte. Konstigt mord och en konstig scen.

5. Robb Stark. Här vattnades nog ögonen för en del av tittarna. Men sist och slutligen får han väl skylla sig själv. Gå och gifta sig och svika ett löfte. Aj aj, The king of the North borde ha vetat bättre. En trevlig kung vi alla nog hade velat se mera av, tyvärr tålde han inte alla pilar och knivar som äntrade hans kropp.

6. Joffrey Baratheon. Jippiii tänkte säkert många när han under bröllopet trillade ihop. Ett ordentligt kaos utbröt efteråt och mamma Cersei var förtvivlad. Stackars pojke tänkte hon, fred på jorden tänkte de flesta andra.

Joffrey Baratheon spelas av Jack Gleeson
Joffrey Baratheon spelas av Jack Gleeson Bild: Yle/HBO jack gleeson

7. Lysa Arryn. Littlefinger tänkte att han hört tillräckligt på henne och hennes gnäll, så the moon door fick vara en passlig avslutning på detta. Hon har väl slängt ganska många andra ner genom samma dörr, och fick passande gå samma öde till mötes.

8. Oberyn Martell. Denna kille blev snabbt en favorit bland tittarna. Kanske vi nu har fått en hjälte och lustigkurre att förälska oss i. Jepp, det fick vi! Just när vi älskade honom som mest så tog serien bort allt hopp än en gång. Han blev krossad av den största av dem alla i en kamp till döden. Islänningen The Mountain hade lite sisu kvar trots att alla trodde att han var finito. Den som var mest irriterad över detta var väl ändå Tyrion.

9. Ygritte. Jon Snows älskare från andra sidan muren. De var verkligen kära, det kunde varenda kotte se. Heta scener som tittarna hoppades se mera av. Men icke, Ygritte dog i armarna av hennes stora kärlek och fick ut de kännspaka orden: "You know nothing Jon Snow".

Bild från Game of thrones
Bild från Game of thrones Bild: HBO / YLE rose leslie

10. Ramsay Bolton. Det som i princip avslutade förra säsongen sett till kännspaka karaktärer som dog. Ramsey, killen som ingen gillade, men alla fruktade. I soffan bland chipsskålarna gömde man sig när han gick runt med sina hundar. Förtjänade Ramsay kanske att hans hungriga hundars måltid blev han själv?

Många till kunde nämnas, bland annat Hodor, Wun Weg Wun Dar Wun och Shireen Barathen, men dessa ovan fick bli den tillbakablick över dödsfall hittills i serien. Det som är intressant med serien är att via karaktärer som dött så får man en relativt bra helhetsbild över vad som har hänt i serien hittills. Inte varje serie man kan säga det om.

En ny säsong står nu för dörren, och vi tänkte kolla med er om vilken karaktär ni tror att kommer dö först. Vi har hittills lärt oss att ingen är säker i George R.R. Martins värld, men vem tror du att får inleda med att säga hejdå?

Vem dör först i kommande säsong av Game of thrones?

Psst! Här hittar du Game of thrones-podden. Även den ger dig en tillbakablick på saker som har hänt.

Långläsning: I Nordic Noir är familjen i fara

$
0
0

Den brittiska kriminalgenren präglas av klasskonflikter, den tyska av pengar och girighet, medan de nordiska deckarna idag verkar handla om en ständigt hotad familjelycka.

Nyligen läste jag några kriminalromaner av den gottländska författaren Anna Jansson och slogs av hur det mesta i hennes böcker kretsade kring familjen. Familjen är den enhet som till varje pris måste försvaras.

Yttre hot så som arbetslöshet, sjukdom och kriminalitet avvärjs med samma självklarhet som de betydligt vardagligare inkräktarna: utlänningarna, lössen, svärföräldrarna och de extra kilona runt midjan.

Jag läste vidare och fann mig plötsligt kika över axeln på en gottländsk poliskvinna som försökte hålla det inre livet (familjen) intakt, samtidigt som mord, våld och annan brottslighet ständigt hotade idyllen.

Konstellationen mellan ett tryggt familjeliv och en hotfull omvärld är knappast särskilt ny eller omvälvande. Plötsligt föreföll det ändå som om den nordiska kriminalromanen med Anna Jansson i spetsen lagt en allt större fokus på denna uppdelning och att världen blivit en smula otryggare, eftersom allt fler yttre hot vill rubba ordningen i paradiset.

Gotland är den perfekta symbolen för ett familjeparadis där ormen visserligen lurar i form av girighet, missunnsamhet eller likgiltighet, men där Anna Janssons hjältinna Maria Wärn utgör det orubbliga och osjälviska värnet mot alla inre och yttre hot.

Tre nordiska priskandidater

Med dessa iakttagelser i åtanke tog jag mig an några av de kriminalromaner som i år kandiderar för den prestigefyllda glasnyckeln – årets bästa nordiska deckare, nämligen Lars Kjædegaards Det der er værre, Torkil Damhaugs En femte årstid och Óskar Guđmundssons debutdeckare Hilma.

Grundtonen i dessa deckare är mörk. Samhället är en otrygg plats. Någonstans glimmar bilden av en nordisk välfärdsstat, men i motsats till trygghet och solidaritet, erbjuds väktartjänster och lukrativa klipp på börsen eller bostadsmarknaden.

Allting har fått en prislapp på sig, samtidigt som ensamheten brett ut sig, konstaterar en av romanfigurerna i Lars Kjædegaards roman.

Man kunne dø i ensomhed, mens ens naboer sad på den anden side af væggen og så ’X Factor’.― Det der er vaerre (Rosinante, 2016)

Samhällsspegeln

Den nordiska kriminalromanen har för länge sedan tvättat av sig underhållningsstämpeln. Salongsmord i överklassmiljö har fått ge vika för samhällskritiska skildringar av misär, kriminalitet och hårt arbetande poliser som tampades med såväl tidsbrist, arroganta chefer som ett allt bistrare samhällsklimat.

Denna uppgradering tillskrivs ofta författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö vars tiodelade monumentalverk med undertiteln Roman om ett brott befäste deckarens roll som samhällsspegel och skarpsynt skildrare av ett Sverige i förändring.

I Sjöwall-Wahlöös böcker var förövaren ett offer som på grund av olika omständigheter tvingades att begå brott. Författarparet rättfärdigade sällan brottslingarnas handlingar, men i ett sjukt samhälle framstod morden och vansinnesdåden som extrema (och i någon mån nödvändiga) utfall mot ett samhälle som inte lyckades ta hand om sina svagaste individer.

Därför drevs brottslingarna sällan av personlig vinning eller ett utpräglat hämndbegär mot någon medmänniska. Fienden utgjordes istället av den osynliga maktapparaten som brottslingarna endast försökte rubba med hjälp av terror.

Arvet efter Sjöwall-Wahlöö

Sjöwall-Wahlöös romanserie skildrar den socialdemokratiska idealstatens sönderfall och är på många sätt framsynt. Ekot av Martin Becks skuldtyngda grubblerier över en poliskår som håller på att kvävas av byråkrati och polisvåld, känns förvånansvärt bekanta i Lars Kjædegaards kriminalroman Det der er værre.

Lars Kjaedegaards nionde kriminalroman.
Lars Kjaedegaards nionde kriminalroman. Lars Kjaedegaards nionde kriminalroman. Bild: Rosinante Scandinavian noir

Den äldre polismannen Thor Belling är stöpt i samma form som Martin Beck och det är inte bara de förändrade arbetsvillkoren som bekymrar honom: i likhet med sin svenske kollega är Thor Belling även upptagen av moraliska frågor och den snabba samhällsutvecklingen som fört oss mot ett alltmer jagcentrerat och njutningsinriktat samhälle. I den här världen framstår han som en kvarleva och sällsynt representant för en polisman som ännu äger ett samvete.

Det finns många likheter mellan Sjöwall-Wahlöö och deras danske kollega Lars Kjædegaard. Den nionde boken i Kjædegaards serie heter Det der er værre (2016) och precis som hos de svenska förebilderna, framstår kriminalgåtan i den här danska samtidsdeckaren mer som en förevändning att avläsa samhällsklimatet, än en gastkramande jakt på en okänd mördare.

Den danske kriminalförfattaren Lars Kjaedegaard
Lars Kjædegaard skriver om utsatta familjer. Den danske kriminalförfattaren Lars Kjaedegaard Bild: Rosinante Lars Kjædegaard,Scandinavian noir

Spaningsuppdragen för Thor Bellings från finkvarteren i Rungsted till utkanterna av Christiania och på vägen får man som läsare ta del av hela människospektret med allt från utslagna pundare, till rikemanssöner med sviktande moral.

Kjædegaards bild av Danmark är sällan särskilt smickrande, men den känns sanningsenlig, samtidigt som den tecknas på ett sansat och lite gammaldags sätt som osökt för tankarna till det svenska radarparet.

Ondska i oljestaten

Också i den norska författaren Torkil Damhaugs deckare En femte årstid möter man en åldrande polisman som i likhet med Thor Belling eller Martin Beck tampas med existentiella frågor. Damhaugs protagonist polismannen Bjørn Lindbekk är en frånskild och omgift man i femtioårsåldern med anlag för svartsyn och oro över att världen med tilltagande klyftor och kriminalitet håller på att bli en allt ogästvänligare plats.
Trotsigt försöker han bibehålla lugnet och sin värdighet som varje enskilt brottsfall håller på att rubba, men i takt med att det aktuella fallet antar allt sinistrare drag, tvingas även Bjørn Lindbekk tumma på sina principer.

Bjørn Lindbekk är ingen fallen eller korrupt polis, bara ytterligare en nordisk romangestalt som lider med det samhälle han lever i.
På samma sätt som Lars Kjædegaard nagelfar det danska samhället, synar hans norska kollega livet i grannlandet Norge.
Inte heller Norge uppvisar längre drag an nordisk mönsterstat.

Rikedomen är ojämnt fördelad och sällan någon lyckogarant. Ondskan har smugit sig in i oljestaten och urskiljningslöst tycks den hota såväl rik som fattig, är det intryck som Torkil Damhaugs kriminalroman efterlämnar.

Den norska kriminalförfattaren Torkil Damhaug skriver bygde-noir
Den norska kriminalförfattaren Torkil Damhaug skriver bygde-noir! Den norska kriminalförfattaren Torkil Damhaug skriver bygde-noir Bild: Cappelen Damm Scandinavian noir,Torkil Damhaug

Norden – ett skymningsland

Nordic Noir är idag en vedertagen beteckning på dystra och ofta våldsspäckade kriminalromaner. Torkil Damhaugens En femte årstid kvalificerar lätt in och uppvisar också en del andra för genren typiska drag.

Brottslingarna är sällan vanliga människor som av nöd tvingas begå brott, utan ondskefulla, beräknande och känslokalla superskurkar som inte skyr några som helt medel för att rubba samhällsordningen och sprida skräck bland befolkningen.

Men i såväl Kjædegaars som Damhaugs romaner visar sig även brottslingarna till slut vara förorättade, alldeles vanliga människor som i ren desperation eller av nödtvång utkräver en hämnd på de människor som rubbat den heliga enhet som precis som i Anna Janssons deckare stavas F-A-M-I-L-J.

Familjen är helig

Familjen är den kärnenhet, kring vilken lyckan formas och runt vilken de ensamma polismännen patrullerar, antingen för att själva ta sig in i den eller för att hålla inkräktare borta. Thor Belling och Bjørn Lindbekk håller till i det tröstlösa ingenmanslandet som jobbet utgör. Där harvar de omkring med en dröm om ett lyckligt familjeliv, samtidigt som de bär på en överhängande rädsla om att deras ansträngningar och förmåga att älska aldrig kommer att räcka till för att förverkliga den nordiska drömmen om lycka.

Den nordiska kriminallitteraturen vimlar av hårt arbetande polismän som försummar familjen och Belling och Lindbeck utgör inte några undantag. Polisjobbet är oförenligt med rollen som framgångsrika familjefar och stort mycket bättre går det inte heller för deras kvinnliga kollega Maria Wärn, som ständigt tampas med ett dåligt samvete över att hemsysslorna blivit ogjorda eller barnen berövats sin godnattsaga.

Ensam är stark

Den polisiära ensamvargen är en deckarkliché som Lars Kjædegaard och Torkil Damhaug tacksamt odlar, men frågan är om inte deras isländska kollega Óskar Guđmundsson drar det längsta strået i form av excentrisk och avskuren polisman, eller poliskvinna i det här fallet. Óskar Guđmundssons debutdeckare heter Hilma och Hilma är också namnet på bokens huvudperson, en ung kvinna inom polisroteln i Reykjavik som är satt att utreda fyra medelålders mäns misstänkta dödsfall.

I början av boken har Hilma förlorat sin mentor och kollega, blivit torterad av en baltisk gangster, men rest sig på nio för att ta sig an en misstänkt hängning. Med knivärr över hela kroppen och tankarna i uppror ska Hilma försöka få ordning på sitt liv, men först har hon en brådskande utredning som kräver all hennes uppmärksamhet.

Óskar Gudmundssons debutdeckare Hilma
Hilma bland andra nordiska deckare. Óskar Gudmundssons debutdeckare Hilma Bild: Óskar Gudmundsson Scandinavian noir

Martin Becks barn

Hilmas metoder är om möjligt ännu mer oortodoxa än Thor Bellings och Bjørn Lindbekks, men i grund och botten finns här väldigt mycket som binder dessa tre deckare samman. Även i Óskar Guđmundssons kriminalroman kan förövarna spåras till förorättade barn och traumatiska upplevelser som i vuxenåldern briserar som våldshandlingar.

Hämnden är ljuv. Och i brist på en rättskipande samhällsinstans får individen ta lagen i egna händer. Moralen är tvetydig, men högfrekvent och litterärt användbar när det kommer till nordisk kriminallitteratur.

Också på Island ska du värna om familjen.
Ifall samhället inte kan skydda den, blir du själv tvungen att ta till vapen.

Konstellationen känns bekant ur mången Sjöwall-Wahlöö deckare, förutom vurmen och sorgen över ett förlorat folkhem som de svenska kriminalförfattarna ibland kunde ge uttryck för.

Deras nordiska tre efterföljare sörjer sällan den nordiska välfärdsstaten, står endast på sidan om och konstaterar att klimatet blivit kyligare och att tryggheten ersatts av misstro, ondska och liknöjdhet.

Nattsvart

I sina mest mörka ögonblick uppvisar den nordiska kriminalgenren en förödande pessimism, men oftast genomsyras den ändå av hopp och försoning. Den nordiska deckaren är nämligen sällan svartvit när det kommer till moral eller persongalleri. Ingen är genuint ond, ingen dödar för ros skulle. Åtminstone i dessa tre nordiska deckare kan brotten alltid spåras till oförätter, även när de tar sig bestialiska uttryck.

Bokhandelsdiskarna översvämmas av nordiska kriminalromaner.
Bokhandelsdiskarna översvämmas av nordiska kriminalromaner. Bokhandelsdiskarna översvämmas av nordiska kriminalromaner. Bild: Yle/Petter Lindberg Scandinavian noir

Psykopaten har inte fått fotfäste på nordisk mark. Polismännen är heller inga mönsterelever, men oftast drivs de av ett rättspatos som gjort Martin Beck tårögd. Och den som tror att familjesammanhållningen utmanövrerats av ondska eller pengar, kan efter att ha läst Lars Kjædegaard, Torkil Damhaug och Óskar Guđmundsson konstatera att de nordiska polismännen fortfarande är både empatiska och uppfinningsrika och att de efter 1318 sidor med oräkneliga blindspår och överfall, till slut ändå lyckas infånga mördaren och åtminstone temporärt återställa familjelyckan.

Fotnot: Lars Kjædegaard, Torkil Damhaug och Óskar Guđmundsson tävlar i år om Glasnyckeln, priset för bästa nordiska kriminalroman. De övriga kandidaterna är Malin Persson Giolito från Sverige och Pauliina Susi från Finland.

Näthatet ett hot mot demokratin

$
0
0

Mina Dennert är en svensk journalist som brinner för att rensa bort näthat och okunskap från den digitala världen. Hon fick nog av hatarna och propagandaspridarna och startade Facebook-sidan #jagärhär, för att börja sitt krig mot näthatet.

Ett år senare har hon samlat över 70 000 användare som alla vill samma sak – nyansera informationen på sociala medier och slå tillbaka mot näthatet.

Sprids som en löpeld

Att näthatet sprids som en löpeld visar också en nypublicerad rapport som tagits fram på initiativ av Nordiska ministerrådet.

”Näthat har blivit en del av människors vardag och det är så omfattande att det hotar demokratin.” lyder sammanfattningen av deras rapport.

Men vilka är det då som sprider näthatet? Mina Dennert förklarar:

- Det finns en pytteliten klick som står bakom mängder av hatgrupper. På Facebook har vi ungefär hundra grupper. Ofta heter de något i stil med granskning, sanningen eller nyheter.

Propaganda blir sanning

De här sidorna drivs ofta av ett fåtal person som har tiotal olika konton på till exempel Facebook. Där publicerar de nyhetsliknande material och går till attack mot etablerade journalister, forskare och politiker.

Det stora problemet är den stora gruppen av människor som de här sidorna engagerar, menar Mina Dennert.

- Den här gruppen är inte speciellt medveten om vad det är de gör när de sprider falska nyheter. Eller så förstår de inte att de är utsatta för propaganda.

Jag tror många känner att ”jag orkar inte med det där"...― Mina Dennert

De goda rösterna tystnar

Näthat och hot på nätet är så allvarligt att det hotar att tysta röster i det offentliga rummet, skriver Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, i sin rapport.

Även Mina Dennert varnar för att de ”goda” rösterna tystnar.

- Jag tror många känner att ”jag orkar inte med det där”, om de ser någon hatkommentar och istället väljer att klicka sig bort.

Näthat och hot på nätet påverkar vår vardag i hög utsträckning, vilket kan ha allvarliga följder, säger Mina Dennert.

I Sverige har #jagärhär samlat över 72 000 människor som hjälps åt att leta upp näthat och felaktig information och istället bidra med mera reflekterande information och kommentarer.

Handlingsplan

Initiativet har spridit sig till både Tyskland, England och Finland. Den finska sidan heter #Olentäällä och har i dagsläget över tusen anhängare och skaran växer ständigt.

När Mina Dennert först kom på idén kunde hon inte ens drömma om vilket gensvar hon skulle få. Den svenska regeringen har i dagarna antagit en handlingsplan mot näthatet och uppmuntrar till civilkurage på nätet.

Mina Dennert

Ålder: 41 år.
Bor: Göteborg, Sverige
Familj: Man och tre barn.
Arbete: Journalist, författare, driver föreningen och Facebookgruppen "jagärhär.
Intressen: Segling, utförsåkning, film, konst.
Aktuell: Grundare av Facebookgruppen #jagärhär som firar ett år och etablerat sig här i Finland.

Lyssna på hela intervjun med Mina Dennert här nedan.

Lyssna också till:

När Klaus Bremer var liten slängde Tauno Palo och F.E. Sillanpää pengar på honom

$
0
0

Den blivande journalisten och riksdagsledamoten Klaus Bremer växte upp i mycket knapra omständigheter i Tölö.

Klaus Bremer föddes på Mehiläinen år 1938. Området mellan Edesviken och Tölöviken kallar han för sina hemtrakter.

- Min mamma och jag bodde hos min moster på Fänriks Ståls gata. Vi var fyra personer på 29 kvadratmeter, så det var nog trångt.

Ut på gatan och leka

Klaus Bremers mamma skilde sig från hans far när han var fyra. Själv träffade han sin pappa första gången då han var 14 år gammal.

- Ingen hade ju mycket utrymme, men kaipparna (vännerna) bodde ju nog lite större, och deras pappor var med i bilden.

Då lägenheterna var små och det saknades offentliga rum för barn och unga så skedde leken ute på gatan.

- Vi hängde mest på gatan, i portgångar, på vindar, i källaren och på taken, minns Bremer. Att gå på bio var ett favoritnöje, men det kostade.

Yleisradion Fabianinkadun radiotalon studiossa kirjailija Frans Emil Sillanpää vuonna 1953.
Författaren F.E. Sillanpää brukade finansiera unge Klaus Bremers biobesök. Yleisradion Fabianinkadun radiotalon studiossa kirjailija Frans Emil Sillanpää vuonna 1953. Bild: Ruth Träskman / Yle Frans Emil Sillanpää,studior

När Bambi gick på den lokala biografen i Tölö gällde det att komma över slantarna till inträdesbiljetten.

- På den tiden brukade konstnärerna från konstnärshemmet Lallukka sitta på Elites uteservering, så vi gick dit och sjöng för dem. Men inte vackert, utan tvärtom.

Tricket fungerade, avslöjar Bremer nu.

- Vi sjöng så falskt vi bara kunde, så sångaren Tauno Palo och författaren F.E. Sillanpää började slänga pengar på oss för att vi skulle försvinna, skrattar Bremer.

Pojkstrecken blir busstreck

I takt med att killgänget Klaus Bremer hängde med blev äldre, så blev också upptågen mer avancerade.

- Vi brukade sporta med att lyfta bilar. Det fanns en Renault som var så liten på den tiden, att man kunde lyfta in den på tvären i en portgång, minns Bremer. Gårdskarlen och ägaren som skulle få ut den var ju inte så glada.

Klaus Bremer på väg in i presidentens slott
På Slottsbalen 1997 dök Klaus Bremer upp iklädd något helt annat än frack. Klaus Bremer på väg in i presidentens slott Bild: Touko Yrttimaa Klaus Bremer,Slottsbalen

Trots att han visade uppfinningsrikedom på gatan, så gick det inte så bra i skolan.

- Jag blev utslängd från alla svenska skolor i stan, så jag till slut måste gå i finsk skola. I ett skede hamnade jag till och med i landsflykt från Helsingfors och tvingades gå i skola i Träskända.

Till slut var det en lärare som fick upp ögonen för honom, och förstod varför Bremer trilskades i skolan.

- Det var slöjdläraren i finska Norsen som en dag kom fram och sa Bremer ska skärpa sig nu, alla andra lärare vill se dig utsparkad. Det är bara din klassföreståndare som försvarar dig.

Bremer bli märkbart rörd då han talar om sin gamla klassföreståndare.

- Man borde nog som yngre förstå att tacka sina lärare. Sen när de har dött är det försent.

Under 1990-talet var Klaus Bremer aktiv i både kommunal- och rikspolitiken. Som obunden riksdagsledamot (SFP) mötte han 1995 Janina Andersson (Grön) i ett debattprogram om bilism.

Peter Hägerstrand: Bastun var mitt vardagsrum

$
0
0

Gycklarnas afton, Good Evening Manchester och Jupiter Park är några av de band Peter Hägerstrand har varit ledsångare i. Pub Bastun i Mariehamn var hans första musikaliska scen och vardagsrum.

Kultstatus

Sedan 70-talet har Pub Bastun nått kultstatus i musikkretsar. Många rikssvenska artister har uppträtt på Bastuns scen. Men det musikaliska underlaget för en som växte upp i Mariehamn var förövrigt inte särskilt brett.

- Ett vanligt problem på mindre orter är att hitta likasinnade. I vårt fall spelade en punkare jämsides med en heavydiggare och en funkfantast sida vid sida med ett popsnöre.

Blandningen kan i och för sig leda till ett nytt och unikt sound.

Oscarnominering för Lärjungen

Numera är Peter soloartist med hemort i Helsingfors där han gör musik även till teaterpjäser, filmer och tv-serier. En av filmerna han har gjort soundtracket till är den Oscarnominerade filmen Lärjungen, som regisserats av Ulrika Bengts.

I sitt sommarprat berättar Peter om hur han tänker när han skapar filmmusik.

För mig kan det ibland vara rent magiskt att se hur musik och bild jobbar tillsammans. Många gånger till synes helt bortom ens egen påverkningsförmåga. Hur helheten blir något mer än man nånsin kunde föreställa sig.― Peter Hägerstrand

- Förstås försöker man så långt som möjligt bena ut vilken musikens uppgift är i de olika scenerna. Skall den följa en viss karaktär? Skall den förebåda nånting? Skall den understryka miljön? Skall den vara känslomässigt neutral? Men det finns egentligen ingen regelbok och alla filmer kräver sin egenart.

Filmmusik

En febrig dag när han hörde ljudet från Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander från tv:n, som stod påslagen i rummet intill, fick Peter insikt i musikens betydelse för känslan i filmen. Speciellt reagerade han på den otroligt obehagliga stämning som fanns i vindscenen i Isac Jacobis hus.

-Nu när jag inte såg bilderna samtidigt eller aktivt följde med berättelsen märkte jag att det som skapade den ruskiga stämningen var en enkel disharmonisk pianomelodi som upprepades i det oändliga under scenen.

Man brukar säga att bra filmmusik är sådan som påverkar utan att höras. Det är en sanning med modifikation men vindsscenen är verkligen ett exempel på detta.― Peter Hägerstrand

Peter Hägerstrand sommarpratar i Yle Vega kl.10:03 och kl.18:03.

Ladda ner en musikfri podcast eller lyssna på musiken i Peter sommarprat.


Zombiefilmernas fader George A. Romero är död

$
0
0

Den amerikanska regissören George A. Romero har avlidit, uppger hans manager Chris Roe i ett pressmeddelande. Han blev 77 år gammal.

Romero dog av en kortvarig, men aggressiv lungcancer. I ett pressmeddelande från familjen till tidningen LA Times berättas att Romero dog medan han lyssnade på musiken från sin favoritfilm The Quiet Man från 1952, med frun Suzanne Desrocher Romero och dottern Tina Romero vid sin sida.

Romero är känd framför allt som regissören som grundade zombiegenren och bröt mot tabun i sina filmer.

Hans första zombiefilm, Night of the Living Dead, hade premiär 1968. Filmen fick fortsättning i Dawn of the Dead, Day of the Dead, Land of the Dead, Diary of the Dead and Survival of the Dead.

Serien har bidragit till att skapa en subgenre inom skräckfilm som än i dag syns i filmer som The Purge och tv-serien The Walking Dead.

Budgeten för Night of the Living Dead var bara drygt 100 000 dollar men den hämtade in över 30 miljoner dollar globalt.

Källor: FNB, LA Times

Mia Hafrén hade turen att bli skådespelare

$
0
0

Skådespelare, manusförfattare och “forkare”. Mia Hafrén är känd från bland annat a capella-gruppen Fork och Mamma Mia pjäsen som gick på Svenska Teatern år 2014. Benny Törnroos träffade Mia för att samtala kring hennes karriär som skådespelare och hur hon håller alla bollar i luften med Fork samtidigt som hon står på teaterscenen.

Mia gillar allt från gammal god rockmusik av Elvis till klassisk musik av Chopin. Verket Revolutionsetyden av Chopin var i tidig ålder en favorit och modig som Mia var ställde hon sig upp på skolans scen och framförde en dans till Chopin.

- Jag var 8 år och bestämde mig för att dansa en improviserad balettföreställning framför resten av skolan till den här musiken. Jag tyckte att musiken gick in i själen så djupt att jag bara måste få uttrycka mig i dans.

Redan som barn var Mia bekväm på scenen. Och hon vill gärna uppmuntra unga att vara modiga och våga uppträda.

- Det inte är så farligt om man gör bort sig lite.

Turen att bli skådespelare

Mia har jobbat på många olika teatrar och skrivit flera pjäser. En av pjäserna som ligger henne nära hjärtat är Wannabe som handlade om anorexi, en pjäs som hon skrev tillsammans med Niklas Åkerfelt år 1998. Pjäsen var ett sätt att uppmärksamma folk om vad ätstörningen handlade om, eftersom det på den tiden inte talades så mycket den.

- För mig kändes det viktigt. Jag tyckte det var fruktansvärt att se framför allt unga flickor, men också pojkar, tampas med något så stort som de flesta människor avfärdade med “Det är ju bara att äta”. Som om det skulle ha varit lösningen på problemet.

Men hur blev du skådespelare?

- Det är det jag kan, säger Mia och skrattar. Det var det jag ville göra och jag hade turen att komma in på teaterhögskolan. Jag hade verkligen tur, för jag vet inte vad jag annars skulle ha gjort.

Jag väljer jobb som ser glamourösa ut, sen vad det egentligen är är ju en annan sak.― Mia Hafrén

En av Mias stora roller var huvudrollen i Mamma Mia som gick på Svenska teatern år 2014. Pjäsen tog mycket tid för Mia och samtidigt så tackade Fork inte nej till en enda spelning. Det var därför blandade känslor för Mia när hon fick huvudrollen. Hon hade fem kollegor i Fork som var beroende av att hon fanns med.

- Jag var jätteglad över rollen men samtidigt var jag livrädd över hur det skulle gå att ordna. Men det löste sig. Folk frågade mig hur jag orkade.

Veera Railio, Mia Hafrén & Anna Hultin
Mamma Mia på Svenska Teatern 2014. Veera Railio, Mia Hafrén & Anna Hultin Bild: Brinkhoff/Mögenburg veera railio

I ett och ett halvt år spelade Mia 230 föreställningar av Mamma Mia och gjorde spelningar med Fork.

- Det var helt härligt men det var så intensivt så när sista föreställningen var slut kände jag att nu är nog rocken tom. Det fanns inte mycket kvar. Det slutade precis i rätt tid.

Fork och den glamourösa karriären

Fork börjar musicera tillsammans 1996, men har jobbat som professionella musiker i 12 år.

- Det var en vilja att vilja göra musik och det bara råkade sig att sång blev vårt huvudinstrument. Ingen var tillräckligt bra för att spela trummor eller gitarr och alla tyckte mest om att sjunga så vi tänkte: “Det ska inte stoppa oss”.

fork
Gruppen Fork fork Bild: Live Nation Finland fork

Mias karriär låter väldigt glamourös med teater och musik. Men bakom kulisserna kan det ibland se annorlunda ut.

- Jag väljer jobb som ser glamourösa ut, men det är en annan sak om de egentligen är det. Vi har stunder där vi tycker att det vi gör är helt fantastiskt. Men det finns också stunder där det känns jättetungt, det är tidtabeller, stress och tight med pengar.

Allting har två sidor berättar Mia.

- Men huvudsaken är att trots att vi ibland har lust att slänga mikrofonerna i huvudet på varandra så vill vi göra det här. Vi vill hitta på nya saker, vi känner oss inspirerade och tycker om varandra - Då klarar man också av lite tunga tider.

Mera om Mia Hafrén hör du i Vår musik måndag 17.7.2017 kl. 21.03.

Miss Li längtar till Finland

$
0
0

Miss Li uppträder på Allsång på Skansen i det fjärde programmet, den 18 juli.

Sångaren och pianisten Miss Li fick sitt första skivkontrakt 2006 och har sedan dess släppt åtta album med hennes egen musik. Till en av hennes stora hittar hör låten Ba ba ba.

Miss Li är klädd i häftiga 70-tals skor och stora runda brillor.

Är du lite 70-tal av dig?

- Jag gillar musiken och kläderna framför allt. Men jag gillar att blanda lite hejvilt.

Miss Lis musik är en salig blandning av bland annat pop, blues, jazz och folkmusik.

Jag har varit och spelat flera gånger i Finland och det har varit jättebra gig.― Miss Li

När det är hennes tur att stiga upp på Allsång på Skansen-scenen kommer hon att framföra en egen låt. Men vilken det blir får vi vänta på.

Hur många gånger har du varit med på Allsång på Skansen?

- Jag har varit med tre gånger förut, tror jag. Kanske mer.

Vad är din relation till allsång? Brukar du sjunga allsång med dina kompisar och så?

- Ja men går man ut och hör en bra låt som man vill sjunga med till så absolut gör man det ibland på krogen klockan två på natten. Då har jag mycket "feeling", säger Miss Li och skrattar.

Men att sjunga allsång i det sammanhang som på Skansen har hon endast gjort där.

Artisten Miss Li
Miss Li längtar efter Finland. Artisten Miss Li Bild: Yle/ Sofie Gammals Allsång på Skansen,Miss Li

Vad har du för relation till Finland?

- Jag har varit och spelat flera gånger i Finland och det har varit jättebra gig. Så jag har bara bra relation till Finland.

Har du många fans i Finland?

- Det vet jag inte. Det får du säga. Nä men jag vet att det var många som kom på våra spelningar och det var jag väldigt nöjd med. Jag visste inte att det skulle komma så många, så det var jag glad över.

Jag längtar efter er. Jag vill komma tillbaka och spela, så nu får vi fixa det här. Jag ska dra i mina kontakter.― Miss Li om att komma till Finland.

Förutom att stå på Allsång på Skansen-scenen har Miss Li 25 andra spelningar. Så hon kommer att spendera sin sommar ute på vägarna.

- Sedan ska jag också försöka skriva så mycket bra musik som möjligt när jag är hemma. Det blir min sommar.

Till Finland hälsar hon att hon gärna vill komma tillbaka snart och spela.

- Jag längtar efter er. Jag vill komma tillbaka och spela, så nu får vi fixa det här. Jag ska dra i mina kontakter.

Miss Li intervjuades av Lilian Brunell.

Allsång på Skansen sänds i Yle TV 1 och på Arenan

Allsång på Skansen sänds direkt i Yle TV1 och på Arenan varje tisdag i åtta veckors tid kl.21.00 med start tisdag 27.6.2017. Sändningen refereras på finska av Hanna Pakarinen. Vill du se på programmet utan finskt referat bör du välja svenska som sändningsspråk.

Gäster i fjärde programmet är Miss Li, The Boppers, Panetoz samt Wiktoria.

Malin Kivelä: Jag längtar efter en grön diktator

$
0
0

Vem är hon, den mystiska kvinnan i ett svartvitt fotografi som håller Malin Kivelä vaken till småtimmarna?

Det finns så mycket att förlusta sig med i cyberspace, det är svårt att lägga undan allt och sova. Jakten efter något som tänder till och blir till en berättelse tar över.

Kiveläs sommarprat är en självanalytisk resa, en spegling i ett fotografi av en kvinna som bor med ett vildsvin, en hund, en uggla, ett rådjur, en lo och en kråka. Hon ger programmet rubriken "Modern life is killing me."

Simona från urskogen

Simona Kossak fanns på riktigt, var polack och bodde i en urskog på gränsen mellan Vitryssland och Polen, där hon utvecklade en förmåga att kommunicera med vilda djur. Men hon var uppvuxen i en aristokratfamilj, klar överklass.

- Kan man leva i en urskog utan el och vatten med små barn? Frågar sig Kivelä, som i sitt program tampas med frågor om konsumism, identitet och klimat.

Linkolas tankar

Pentti Linkola ryms också med på ett hörn i programmet, men hans förhållningssätt till kvinnor överraskar.

- Kvinnorna skulle stå vid spisen och pappan och sönerna skulle vara ute och fiska.

VI följer Kivelä på en sorts forskningsresa, där hon efter hand får veta mer och mer om Simona Kossak och hennes liv och i samma veva ställer fler och fler frågor om sitt eget.

Malin Kivelä sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03

Ladda ner en musikfri podcast eller lyssna på en del av musiken i Kiveläs program.

Ironisk hissmusik och Windows 95-estetik – Vad är vaporwave?

$
0
0

Vaporwave är en nostalgisk musikgenre där nedsaktad 80-talsdisco och hissmusik kombineras med bilder på grekiska skulpturer framför element från Windows 95-operativsystemet. "Artisterna använder ljud och bild som andra nittiotalister känner igen från instruktionsvideor eller tidiga internetsidor", säger Sofia Sahlén. Helsingfors har en egen vaporwave-scen med entusiaster, artister, dj:er och klubbar.

– Namnet på genren kommer från engelskans "vaporware", en elektronisk produkt som det görs reklam för men som aldrig kommer ut på marknaden av en eller annan orsak. Sen har "wave" lagts till på slutet eftersom det används i många andra namn på elektroniska musikgenrer, berättar Sahlén.

Skrivbordsbakgrund till dator med Vaporwave-tema av Flickr-användaren tofoli.douglas. En gulnande bergskedja med en digital statisk effekt, i bakgrunden Windows 95-operativsystemets logga i en lila-blå gradient.
Så här kan digital vaporwave-konst se ut. Skrivbordsbakgrund till dator med Vaporwave-tema av Flickr-användaren tofoli.douglas. En gulnande bergskedja med en digital statisk effekt, i bakgrunden Windows 95-operativsystemets logga i en lila-blå gradient. Bild: Flickr-användaren tofoli.douglas Vaporwave,Microsoft Windows,Digital konst

Sahlén gjorde för några år sedan en studie om vaporwave vid Stockholms universitet.

– Vaporwave är ganska mörkt och dystopiskt, nästan post-apokalyptiskt, efter tredje världskriget, säger Sahlén.

Hon ser vaporwave som samhällskritiskt. Budskapet är inte alltid explicit som till exempel i punken.

– Många av artisterna är uppvuxna på nittiotalet. De använder ljud och bild som andra nittiotalister känner igen från instruktionsvideor eller tidiga internetsidor. Man kan se det som att vaporwave belyser den ständiga närvaron av digitala masskulturella artefakter i vår vardag. Vi är så vana med dem att vi tillslut inte märker dem. Vaporwave blir som en kommentar till det. Artisterna lägger elementen kaka på kaka så att lyssnaren eller åskådaren till slut ser masskulturen i sin omgivning, säger Sahlén.

Allt fler hakar på

Vaporwave-subkulturen har fötts på internet. Helsingfors har också en egen vaporwave-scen. En av dem som arbetat med att bygga upp scenen är Lilja Tamminen.

– Vaporwave i Finland är nog väldigt centrerat till Helsingfors. I hela landet finns det kanske 20-25 personer som gör vaporwave och ordnar klubbar, säger Tamminen.

Vi sitter med Tamminen i baren Eerikinkatu 11. Klockan är nio på kvällen och baren är ännu stängd. Om en timme ska en vaporwave-klubb köra i gång, där Tamminen ska spela tillsammans med Joonas Kauhanen. Tamminen gör också egen musik på Soundcloud under artistnamnet Frequent Flyer.

Porträtt på Joonas Kauhanen och Lilja Tamminen, som ordnar Vaporwave-klubb på Eerikinkatu 11 i Helsingfors.
Joonas Kauhanen (till vänster) och Lilja Tamminen har ordnat flera vaporwave-klubbar i Helsingfors. Porträtt på Joonas Kauhanen och Lilja Tamminen, som ordnar Vaporwave-klubb på Eerikinkatu 11 i Helsingfors. Bild: Lukas Rusk musikklubbar,elektronisk musik,Helsingfors,Vaporwave

– Jag ska kanske spela några egna låtar i kväll. Bland annat har jag en låt där jag använt mig av ljud från ett kinesiskt flygbolags reklamklipp från åttiotalet.

Här kan du lyssna på låten på Soundcloud:

Tamminen berättar att det finns flera subgenrer av vaporwave.

– Själv gillar jag future funk, det kommer jag att spela mot kvällens slut. Där tar man 70- och 80-tals disco och funk och gör det "nytt". Sen finns det också mallsoft som specifikt använder sig av musik som spelats i amerikanska köpcentrum. Eccojams kommer jag att spela i början av kvällen. Det är musik som kan låta lite konstig: där används just ljud från hemelektronik från 90-talet, till exempel gamla Macintosh-datorers startljud eller ljudet en Playstation 1-spelkonsol gör när den startar.

Vaporwave-klubbar har ordnats i Helsingfors sedan 2015. Tamminen har varit med och ordnat klubbar sedan hösten 2016.

– Intresset för vaporwave har ökat speciellt under det senaste halvåret. Vi har ordnat klubbar kanske en gång i året eller en varje sommar men jag hoppas att vi kunde börja ordna klubbar oftare, kanske en gång varannan månad eller till och med en gång i månaden, säger hon.

Vaporwave-stjärnor, glitter och sportjackor

Sen måste Tamminen börja fixa sin dj-utrustning i skick. Klockan blir snart tio och då börjar klubben. Barens personal slår på en videoprojektor, bilden projiceras bakom bardisken. Den visar en gammal japansk cocacolareklam. Efter det visar den ett klipp ur en japansk animeserie som jag inte känner igen men som utgående från ritstilen verkar vara lite äldre.

Tamminen börjar spela. Beatet är ständigt och lätt att följa. Harmonierna är lummiga och man får lust att sätta sig ner och ta det lugnt. Snart börjar folk strömma in i baren. Den lilla baren blir snabbt full – det verkar som om många sett fram emot kvällens klubb.

– Inte har jag något bättre att göra. Nu börjar ju helgen också. Jag är här för att träffa vänner, säger Pekka Lavia.

Lavia har kommit hit ända från Jyväskylä. Han är också känd som Ursula's Cartridges, en av Finlands internationellt mest kända vaporwave-artister.

Porträtt på Pekka Lavia i baren Eerikinkatu 11 under en Vaporwave-klubb. Lavia är även känd som Vaporwave-artisten Ursula's Cartridges.
Ursula's Cartridges, också känd som Pekka Lavia, är internationellt känd för sin vaporwave-musik. "På den senaste tiden har jag börjat fundera ifall min musik kan klassas som vaporwave eller inte", säger Lavia. Porträtt på Pekka Lavia i baren Eerikinkatu 11 under en Vaporwave-klubb. Lavia är även känd som Vaporwave-artisten Ursula's Cartridges. Bild: Lukas Rusk Vaporwave,elektronisk musik,musikklubbar,Helsingfors

– Jag blir inspirerad av ljud som jag känner igen från min barndom. Jag bor också i mitten av ingenstans och naturen ger mig mina bästa idéer, säger Lavia.

Sanna Lumikuru och Pyry Yrjölä är på vaporwave-klubb för första gången. De berättar att de kom för att se hur vaporwave-scenen ser ut.

– Jag funderade på vad jag skulle sätta på mig – jag har min gamla sportjacka som jag tänkte att kunde passa in i estetiken, säger Lumikuru.

Yrjölä har dekorerat sitt ansikte och sitt hår med glitter.

– Min stil är i allmänhet väldigt inspirerad av äldre anime och 80-talsmusik, säger Yrjölä.

Folk på dansgolvet under en Vaporwave-klubb på baren Eerikinkatu 11.
Många kom på vaporwave-klubben på Eerikinkatu 11 i torsdags, och stämningen var god. Folk på dansgolvet under en Vaporwave-klubb på baren Eerikinkatu 11. Bild: Lukas Rusk musikklubbar,dans,Helsingfors,Vaporwave,elektronisk musik
Viewing all 20130 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>