En av Finlands genom tiderna största konstförfalskningshärva har börjat nystas upp i Helsingfors tingsrätt. I centrum av härvan finns två personer som misstänks för att systematiskt ha sålt oäkta konst för upp till 10 miljoner euro. Men bland experterna råder stor oenighet vad gäller äktheten i många av kostverken.

Konsthärvan, som är exceptionell till och med i europeiska mått mätt, har sysselsatt Centralkriminalpolisen sedan 2009 men har för den stora publiken varit rätt så hemlighetsfull. På tisdagen klarnade ändå bilden lite mera i och med en förberedande session i Helsingfors tingsrätt.

Totalt väcks åtal mot 17 misstänkta, många av dem är kända från konst och auktionsvärlden. Det handlar om sammanlagt kring 100 åtalspunkter, de flesta om grovt bedrägeri. Andra åtal är medhjälp till grovt bedrägeri, grov förfalskning, förfalskning, grovt penningtvättsbrott och grovt bokföringsbrott.

Åklagaren yrkar på allt från 3 till 7 års fängelsestraff för flera misstänkta. Kraven på skadestånd uppgår till flera miljoner euro.

Två huvudmisstänkta sålde förfalskningar till privatpersoner

I centrum av härvan finns två personer som misstänks ha sålt oäkta konst signerad av stora inhemska och utländska namn som Matisse, Schjerfbeck och Thesleff via sitt galleri.

Minst tiotals oäkta tavlor har sålts som äkta i första hand till privatpersoner både utomlands och i Finland. Enligt åklagaren ser det ut som förfalskningarna kommer från olika källor – men de har sålts systematiskt av samma personer.

För att skapa trovärdighet har de misstänkta utnyttjat konstgallerier, företag och förfalskade dokument. Äkta målningar ska också ha sålts för överpris.

Förfalskning av målningen "Norsk fiskare" Målningnen Norsk fiskare. fiskare,konst,konstverk,målning (ytbehandling),norsk fiskare

Experter oeniga om äktheten

Konstverken som är inblandade i härvan har granskats av Ateneum, men det råder mycket oenighet vad gäller konstverkens äkthet.

Förfalskning av Edelfelts målning "Sårad krigare" från Fänrik Ståhls sägner. Förfalskad målning föreställande en sårad krigare från Fänrik Ståhls sägner. Fänrik Ståls sägner,Förfalskning,konst,konstverk,målning (ytbehandling),sårad krigare

Det här kan enligt Marina Catani, som är Edelfelt-expert och museidirektör vid Borgå museum, bero på att grundkunskapen om såväl finländsk som utländsk konst i Finland inte är så stor.

- Grundregeln är ju att ska man undersöka fransk konst åker man till Frankrike, svensk konst i Sverige och här i Finland kan vi vår finländska konst. Likväl som rysk konst bäst undersöks i Ryssland.

- Vi människor har olika uppfattningar om olika saker, men verket är ju oberoende av kunskapen endera äkta eller falskt.

Förfalskad Edelfelt-signatur. Förfalskning av Edelfelts signatur. Edelfelt,Förfalskning,konst,konstverk,signaturer

Det finns många tekniska hjälpmedel för att ta reda på huruvida en målning är äkta eller inte. Den vanligaste metoden är röntgen, men man använder sig också av olika sorters belysning och strålning samt färgprover. Men de här metoderna är till ingen nytta om man inte har den äkta varan att jämföra med.

- Det är samma som då man undersöker människor. En röntgenbild säger inget om man inte vet vad det är man letar efter.

Catani en av de få konstkännare i Finland som inte alls är involverad i rättegången, det här är hon glad över för det betyder att hon lyckats med sin verifiering av Edelfelt målningar.

- Ledsamt är det ändå att så många blivit anklagade. Men polisen tar nog det säkra före det osäkra. Många har nog handlat i god tro.

Trovärdigheten lider

Hur påverkar då en sådan här skandal trovärdigheten för konsten i Finland?

- Det är klart att man kommer att vara mera orolig och vaksam, säger Catani.

Konstkännare Marina Catani. Marina Catani, museidirektör för Borgå museum Bild: Stina Sirén/ Yle Albert Edelfelt,borgå museum,konst,marina catani,museidirektör

Catani råder alla som överväger att införskaffa en dyrare målning att kräva äkthetsbevis.

- Någon ska kunna gå i garanti för den, det ska finnas någon slags litteratur eller så ska den ha varit på någon utställning. Man ska inte i blindo köpa ett konstverk från en suspekt konsthandlares baklucka.

Huvudförhandlingen drar i gång i januari

Huvudförhandlingarna gällande konsthärvan inleds i tingsrätten, som planerat, efter trettondagen.

Åklagare Perttu Könönen säger att de svarande till största delen nekar till åtalen. En av de misstänkta har erkänt sig skyldig. Med honom pågår nu åtalsförhandlingar och hans fall kommer att behandlas i en annan rättegång.

Läs mera:

Falska tavlor såldes för miljoner - nu nystas härvan upp

Utredningen i en ovanligt omfattande konstförfalskningshärva är inne på slutrakan. Hundratals tavlor har undersökts och tiotals personer misstänks vara inblandade. En lång rättsprocess inleds senare i år.

På onsdag är det meningen att fullmäktige ska klubba Guggenheims öde. Här kommer ett plock med åsikter från kulturen, panelister och radiolyssnare.

Arell röstar ja

- Absolut. Det är nyttigt att få in en aktör med en annan bakgrund och ett annat nätverk, säger Berndt Arell, tidigare Kiasmachef och direktör för Kulturfonden.

Att det inte är en känd arkitekt som står för den eventuella byggnaden stör inte honom. Arell tycker att arkitekttävlingen var ett modigt drag.

Berndt Arell stöder ett Guggenheim-museum i Helsingfors. Berndt Arell Bild: YLE/Roger Källman arell,berndt arell,österbotten

De senaste fem åren har han lett Nationalmuseum i Stockholm.

Jag har alltid stött SFP, men nu är det nog slut om de röstar för Guggenheim.― C-G Aminoff ringde in till sändningen.

Studiotelefonen gick het dagen efter första beslutet

Måndagen den 21 november fattade stadsstyrelsen i Helsingfors beslutet att stöda förslaget på ett Guggenheim-museum i Helsingfors med rösterna 8-7.

I Yle Vega Huvudstadsregionens studio gick telefonen het följande morgon, då lyssnarna ringde in på 0600-11 12 13 för att ventilera sina åsikter. Så gott som samtliga var emot beslutet.

- Det vinnande bidraget är alldeles för stort och passar inte alls in i miljön, har dom alls tänkt på det? undrade Anne Rostedt från Esbo.

I studion gick telefonen het dagarna efter Guggenheim-beslutet. Bild: Yle/Christa Mäkinen mikrofon,ny studio,radiostudio,studio,studio åbo,sändning

Jag är helsingforsare och vill ha ett bra museum hit för mig själv. Vi behöver en internationell aktör vid sidan av våra egna museer.― Tom ringde in och stödde Guggenheim.

Samtal över gränserna och flere dagar i sträck

Under morgonen kom det till och med in åsikter utanför huvudstadsregionen. Carl-Gustaf Aminoff från Borgå ringde in och skällde ut partiet han röstat på i hela sitt liv.

- Guggenheim är ett projekt som körs fram av underliga och främmande krafter. Vi måste skrota det. Man ska inte stöda de partier som röstar för det här. Mitt parti, Svenska folkpartiet, tycks vara ett av dem. Jag har alltid stött SFP, men nu är det nog slut om de röstar för Guggenheim.

Förslaget är ju inte en monolitisk byggnad, utan ett konglomerat av många små delar, som mer ser ut som vår egen tid.― Berndt Arell

- Jag tycker att hela diskussionen har spårat ut när vi talar om att locka turister hit. Jag är helsingforsare och vill ha ett bra museum hit för mig själv. Vi behöver en internationell aktör vid sidan av våra egna museer.

Dagen före det avgörande fullmäktigemötet behandlade även tisdagssnackarna ämnet i morgonstudion.

Läs också:Drömmen om Guggenheim - tre stängda museer och många strandade planer

Aftonbladets nöjesbilaga Nöjesbladet skriver att Krista Siegfrids kommer att tävla i den svenska Melodifestivalen också nästa år.

I år deltog hon i tävlingen med låten ”Faller” och placerade sig på en femte plats i sin deltävling.

År 2013 representerade hon Finland med låten ”Marry Me”. Siegfrids tog sig vidare till finalen där hon kom på 24:e plats med 13 poäng.

Vi säger att allt var bättre förr. Jag gör det. Men vad menar vi egentligen med “förr”?

Själv säger jag ibland att allt var bättre förr. Då menar jag i huvudsak det fantastiska 1990-talet. Det är förstås för att jag växte upp under 90-talet och för att tv-spelen faktiskt var bättre förr. Det har ju gått utför både med grafikmotorer och spelkänsla sedan dess.

Tyvärr går det inte att säga att allt var bättre på 90-talet. Den som då levde i Finland kan knappast ha missat den värsta ekonomiska kris Finland varit med om. När det var som värst var nästan en femtedel arbetslösa. Krisen ledde till många personliga konkurser och till och med självmord.

Nå, hur är det med 80-talet då? Även om det är roligt att minnas åttiotalet i ett rosa skimmer så är det svårt att undgå det kalla kriget. USA och Sovjet bröt arm med världen som insats och det var möjligt, till och med sannolikt, att världen skulle förintas med en enkel knapptryckning.

Allt var inte bättre på 80-talet. Militärparad i Sovjet med raketfordon och fanor med Lenins porträtt. Bild: Yle/Hannu Vilpponen kalla kriget,Militärparad,Sovjetunionen,Vladimir Lenin

Var det bättre på 70-talet då världen var mindre och samhället var lugnt och fredligt? Inte egentligen. I Finland var det till exempel femtio procent vanligare än idag med våldsbrott som slutade med att någon dog. Det låter ju inte så trevligt och lugnt.

I Finland var 60-talet framförallt ett årtionde då landet förändrades. Många bönder packade ihop jordbruket och flyttade till städerna. Även om mycket blev bättre så kan jag garantera att 60-talet var ett årtionde då väldigt många tyckte att allt var bättre förr.

Resten av 1900-talet kan vi snabbspola. Den fattiga efterkrigstiden är det knappast någon som längtar tillbaka till och den första delen av 1900-talet är fylld av två världskrig och misär.

Allt var bättre på 1800-talet

Vi protesterar. Det är ju till 1800-talet vi längtar tillbaka, den tid då samhället var så charmigt och enkelt. Charmigt? Kanske. Ifall man tycker att det är charmigt att dö i lunginflammation eller jobba fjorton timmar om dagen. Under 1800-talet låg medellivslängden ofta under 40 år.

Kanske längtar vi ännu längre tillbaka? Till den enkla tid före industrialiseringen då vi levde av det jorden gav och värmde huset med en sprakande brasa. Till den där tiden då man svalt ihjäl om det var missväxt.

Det här tankeexperimentet går att fortsätta hur länge som helst. Resultatet är detsamma oberoende av hur länge man håller på.

Allt var helt enkelt inte bättre förr.

Filmhistorien är fylld av berättelser om möten mellan utomjordingar och människan. Oftast handlar det om rymdvarelser som anländer till jorden men hur tar vi emot dem?

Georges Méliès gjorde redan 1902 den första scifi-filmen Resan till månen. Med hjälp av en stor kanon flyger människorna till månen men väl framme blir de tillfångatagna av invånarna på månen. Det visar sig ändå att det är ganska lätt att slå ihjäl månbefolkningen så mänskorna lyckas rymma och återvända till jorden.

Människor iklädda fyll skyddsmundering går in i ett svart rum där en vit, upplyst vägg finns i andra ändan av rummet. Bild: © 2016 Xenolinguistics, LLC. Arrival

Vårt möte med det okända

Att möta det okända kan vara både fascinerade och skrämmande. Via filmer kan vi på ett tryggt sätt behandla våra reaktioner och fördomar. För hur skulle vi egentligen reagera om det landade en främmande farkost på gräsmattan?

Skulle vi bli rädda? Skulle vi skjuta först och fråga sen? Ta rymdvarelserna till fånga? Skulle vi vänta och se vad som händer? Eller skulle vi försöka ta kontakt och prata med dem? Fråga varför de kommit? Men hur skulle vi i så fall kommunicera?

Hoppfull film om att hitta ett språk

I Arrival (premiär 3. 2. 2016) anländer tolv rymdfarkoster till jorden och försöker kommunicera med mänskorna. Hjälten är lingvisten Louise Banks (Amy Adams) som mitt i natten blir väckt och kommenderad att hjälpa de amerikanska myndigheterna.

De har fått kontakt med rymdvarelserna. Men problemet är hur kommunicerar vi med dem? Har de någon mun, frågar Louise.

Arrival är baserad på Ted Chiangs novell ”The Story of Your Life” och i regissören Denis Villeneuve och manusförfattaren Eric Heisserer filmversion blir berättelsen ett slags pussel och där spjälker upp kronologin.

Det handlar alltså inte enbart om mötet med rymdvarelserna och språkfrågan. Utan filmen ställer oss frågor om både tiden, rummet, universum och livet. Vad betyder det att vara människa och kan vi i mötet med det främmande kanske hitta oss själva?

Så vilken film om mötet med rymdvarelser tycker du är bäst? Kommentera gärna!
Diskussionen fortsätter i Yle Vega Dag på fredag kl. 14.

Ett enormt ovalt rymdskepp har landat på en åker i en dal där dimma flyter ner från omgivande berg och en helikopter flyger mot rymdskeppet. Bild: © 2016 Xenolinguistics, LLC. Arrival

Också i år blir Melodifestivalen extra intressant för den finlandssvenska publiken. Krista Siegfrids tävlar för andra gången i de svenska uttagningarna.

I år slipper eurovisionsfantasterna zappa mellan tv-kanaler på lördagskvällarna. Finlands Tävlingen för ny musik UMK och Melodifestivalen sänds efter varandra, inte samtidigt som i fjol.

Den finländska ESC-representanten utses redan 28 januari, och den första deltävlingen i Melodifestivalen går av stapeln en vecka senare. Detta är förstås behändigt för Krista Siegfrids, som år i år hinner slutföra sitt uppdrag som programledare för UMK innan det är dags att ta sig över viken för att tävla i den tredje deltävlingen i Växsjö.

Loreen och Perrelli

Två eurovisionvinnare tävlar också i uttagningarna. Charlotte Perrelli vann Eurovision Song Contest med Take me to your heaven år 1999, Loreen med Euphoria 2012.

Vi kommer att få se en hel del andra återvändare på Melodifestivalen-scenen i vår. Bland annat Boris René, Ace Wilder, Robin Bengtsson, Mariette, Wiktoria och Dinah Nah är bekanta sedan ifjol.

Som tidigare år är Melodifestivalen en turné som anordnas på sex olika orter.

Deltävling 1: Den 4 februari, Göteborg

Adrijana: Amare
Boris René: Her kiss
Nano: Hold on
Charlotte Perrelli: Mitt liv
Dinah Nah: One more night
De vet du: Road Trip
Ace Wilder: Wild Child

Deltävling 2: Den 11 februari, Malmö

Mariette: A Million Years
Benjamin Ingrosso: Good Loovin'
Dismissed: Hearts Align
Roger Pontare: Himmel och hav
Lisa Ajax: I don't give a
Etzia: Up
Alayawan: Vart haru varit

Deltävling 3: Den 18 februari , Växjö

Owe Thörnqvist: Boogieman Blues
Bella & Filippa: Crucified
The Fooo Conspiracy: Gotta Thing
Jasmine Kara: Gravity
Robin Bengtsson: I can't go on
Anton Hagman: Kiss you goodbye
Krista Siegfrids: Snurra min jord

Deltävling 4: Den 25 februari, Skellefteå

Wiktoria: As I lay me down
Les Gordons: Bound to fall
Sara Varga & Juha Mulari: Du får inte ändra på mig
Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia: En värld full av strider
Axel Schylström: När ingen ser
Alice: Running with lions
Loreen: Statements

Efter deltävlingarna ordnas andra chansen den 4 mars i Linköping och den 11 mars blir det final i Stockholm, på Friends Arena.

Det är videobloggaren Clara Henry samt artisterna David Lindgren och Hasse Andersson som är programledare för Melodifestivalen 2017.

Så du vill alltså åka till rymden? Då vet jag mannen du ska tala med. Peter Vesterbacka, han och hans kumpaner ska börja flyga folk ut i rymden från och med nästa år. Jo, på allvar!

Den före detta Arga Fågeln har ett nytt projekt på gång som han lovar att ska överglänsa allt som Rovio någonsin har gjort. Space Nation heter det. Och vad går det ut på?

- Space Nation är ett projekt som vi har jobbat på i många många år, och nu har vi äntligen möjlighet att tala om det. Och vi tyckte att det passade bra att berätta om det här på Slush, eftersom vi har ett av världens mest globala entreprenörskapsevenemang här i Finland och Space Nation kommer också att vara väldigt globalt. Alla nationer är inbjudna!

- Vi vill enligt finsk modell bjuda in alla och göra det hela möjligt inte bara för de sex hundra människor som redan har besökt rymden, utan erbjuda chansen åt alla att vara med.

Så med andra ord, låt mig kolla att jag har förstått det här rätt: Vesterbacka och hans samarbetspartners lovar helt på riktigt att börja frakta människor – vanliga människor som du och jag – ut i rymden?

- Precis! I liten skala till att börja med, naturligtvis, men helt på allvar!

Tungviktare bland kumpanerna

Vesterbacka och hans kumpaner har från allra första början sett till att involvera riktiga tungviktare från rymdbranschen som samarbetspartners, Mike Suffredini, tidigare chef för Internationella rymdstationen (ISS) på NASA, numera chef för sitt eget privata rymdföretag Axiom Space, var närvarande och presenterade sina planer för världens första privata, kommersiella rymdstation som kommer att få sin början förhoppningsvis så tidigt som 2020, i form av en modul på den nuvarande Internationella rymdstationen, och så ska den utvidgas därifrån när ISS i sinom tid tas ur bruk.

Med på lanseringsfrukosten var också den tidigare NASA-astronauten och rymdskyttelpiloten Gregory H. Johnson, med två turer till rymden på sin meritlista.

Astronauten Gregory H. Johnson träffade barn och svarade på deras frågor under sitt besök på Slush. Astronauten Gregory Johnson och en skara med barn. Bild: Marcus Rosenlund astronauter,Gregory H. Johnson

Exakt vilken raketoperatör som ska stå för själva transporterna till rymden och tillbaka är ännu en hemlighet, men Vesterbacka säger att man kommer att avslöja fler detaljer under de kommande månaderna. Han tror hur som helst att det kommer att bli samarbete bland annat med Elon Musk på privata rymdtaxifirman SpaceX, och Jeff Bezos på Blue Origin.

Från rädisfrön till rymdresor

Själva astronaututbildningen koordineras av ytterligare ett partnerföretag, Cohu Entertainment, vars grundare och VD Kalle Vähä-Jaakkola också var närvarande och gjorde sitt bästa för att försäkra pressen om att jo, det här är på riktigt, let’s do this!

Och till Cohus meriter hör ju faktiskt att de redan har lyckats med att skicka en försändelse med rädisfrön till Internationella rymdstationen. De här fröna ska nu, efter tre månader i rymden, delas ut till finländska skolor för att användas i utbildningen.

Okej då, låter lovande, även om jag hade smålett skeptiskt åt nästan vem som helst annan än Peter Vesterbacka som hade kommit med samma nyhet. Men Peter Vesterbacka har ju en tendens att göra verklighet av de mest hejdlöst hårresande planer och han har något av en förmåga att sälja snö åt inuiter, så jo, jag lyssnar fortfarande. Berätta mer – hur ska min tioåring där hemma, som alltid har velat bli astronaut, gå till väga?

- Han kan snart ladda ned astronautträningsprogrammet, vi kommer att lansera det under de kommande månaderna. Det är början på det hela, och de som klarar sig bäst i den här online-mobil-astronaututbildningen kommer sedan att ha möjlighet att delta i den fysiska astronaututbildningen. Vi kommer att ha centra på flera ställen i världen. Så i princip är det möjligt för vem som helst att utbilda sig till astronaut och vara med.

"The right stuff"

Vilka egenskaper är det då som gäller för den som vill ha en riktig chans att ta sig till rymden? Vilket är ”the right stuff” som Space Nation är ute efter?

- Man ska ha rätt attityd. Och så ska man såklart vara uthållig och beredd att studera och träna hårt.

Vesterbacka säger att Space Nation har tagit inspiration av den finländska utbildningsmodellen som ständigt prisas och rosas i världspressen, och den går ju uttryckligen ut på att alla, oberoende av bakgrund, ska ha samma möjlighet att skaffa sig en högklassig utbildning. Så slutsatsen här är väl då att den första astronauten från Space Nation-programmet kan vara finländsk, självklart, men lika sannolikt från Ghana eller Nepal. Återstår att se. Hur som helst, säger Vesterbacka:

- Det är en väldigt finsk, en väldigt demokratisk approach till det här.

Drömmer då Peter Vesterbacka själv om att resa till rymden?

- Jag har personligen inga planer på att resa till rymden men jag tycker att det är väldigt bra att vi kan inspirera folk och göra det möjligt för alla att vara med. Och rymden är ju oerhört inspirerande!

Större än Angry Birds!

Vesterbacka lovar också att Space Nation kommer att bli större än Angry Birds, som också för övrigt har erövrat rymden i en av sina tidigare upplagor, Angry Birds Space. Det finns till exempel en YouTubevideo där det spelas Angry Birds på Internationella rymdstationen. Men Angry Birds, med sina mer än två miljarder nerladdningar, kommer alltså att blekna i jämförelse med det här, försäkrar Vesterbacka.

- Nå, det finns ju sju miljarder människor på jorden, så det kommer nog att bli väldigt stort.

Vesterbacka, som enligt säkra källor inte har upplevt en enda anspråkslös minut i sitt liv, medger att planerna är oerhört ambitiösa, men han ser det som ett exempel på att fler och fler i det här landet vågar stå upp och ta risker, göra saker med ribban satt väldigt högt. Och självförtroende är aldrig fel.

- Varför skulle vi inte göra det här i Finland? Det finns ingen orsak till varför sådant här skulle hända bara i USA eller Kina, vi kan såklart göra det här också och på typiskt finskt manér så bjuder vi in hela världen! Vi är ju bara fem miljoner här så vi behöver lite hjälp.

Alfred Backa skriver om Finlands historia och hoppas att han i alla fall lyckas uppröra någon av sina läsare. En av humorns viktigaste uppgifter är nämligen att hitta det där absurda i livet.

Komikern och numera författaren Alfred Backa har fascinerats av Finland historia ända sedan högstadiet – särskilt kriget och hur vi enligt Alfred vände kappan efter vinden.

- Ett tag var vi tyskarnas bästa vän och sedan var vi ryssarnas bästa vän. Vems vän vi är nu vet jag inte riktigt, kanske vår egen. Vi tror vi kan stänga våra gränser och klara oss bra själva, säger han.

Alfreds bok Finland hundranånting tar upp Finlands historia åren 1917 till 2017. Alfred själv beskriver den som en faktabaserad humorbok, eller en humorbaserad faktabok.

Vi tror inte att vi kan förändra världen på samma sätt som de trodde.

Hundra år är ändå en lång tid och det har hunnit hända en hel del. Det svåraste att ta fasta på var de olika strömningarna i samhället.

- Folk som var med på 70-talet talar gärna om hur viktig studentrevolutionen var när de ockuperade studenthuset i Helsingfors. Allt var så viktigt på den tiden och det var lite svårt att ta sig in i. Unga i dag tycker ju inte att något är viktigt. Vissa saker är viktiga men vi är fortfarande ganska ironiska. Vi tror inte att vi kan förändra världen på samma sätt som de trodde, säger Alfred.

Vi har helt enkelt tappat kamplusten lite grann. Blivit lite för bekväma.

- Jag tror vi har fått för mycket pengar och för mycket trygghet. Vi är inte så rädda för saker och ting och då blir vi rädda för meningslösa saker i stället.

Får inte skämta om Mannerheim

Det är inte första gången som Alfred skämtar om Finlands historia och hittills har han klarat sig utan att uppröra sina läsare och lyssnare allt för mycket, förutom en gång.

- Jag pratade om huruvida Mannerheim var homosexuell och det var väldigt känsligt. Men jag vet inte om det är så känsligt numera. Det är kanske inte lika intressant nu. Men jag hoppas någon kommer att ta lite illa upp av den här boken i alla fall.

Alfred tror att inbördeskriget kommer att få en del respons.

- Och reagerar man inte på det så blir man kanske arg på att jag skriver om fortsättningskriget eller vinterkriget eller Lapplandskriget. Kommer man sig förbi dem så finns det också mycket annat eftersom jag tar upp händelser ända in i modern tid.

Får man skämta om skolskjutningar?

Några av de mer moderna händelserna som ryms med i boken är skolskjutningar, men kan man verkligen skämta om dem? Jo, om man gör det på rätt sätt.

- Det finns ju humoristiska aspekter – inte i själva handlingen men i hur regeringen behandlade det i efterhand. Till exempel att de skärpte vapenlagarna men egentligen inte gjorde så mycket annat. Det är väl det som är humorns uppgift, att hitta saker som är absurda.

Det är väl det som är humorns uppgift, att hitta saker som är absurda.

Det mest absurda rörande krigen var vår vänskap med Tyskland.

- Vi höll inte med Hitler så där offentligt, men vi var ändå på hans sida. Men så fort kriget började vända var vi emot dem och då var vi i stället på ryssarnas sida.

Det handlar väl om smart diplomati?

- Jo men lite feghet också … Det här kommer någon säkert att ta illa upp av, säger Alfred.

Historien upprepar sig - kanske vi behöver Kekkonen igen

Har Alfred då fått någon insikt i den finländska folksjälen under sitt arbete med boken? Han berättar att han märkt av den här dysterheten som är så typisk för Finland. Visst har vi tidvis varit ett plågat land men vi har ändå haft det väldigt bra under stora delar av historien. Trots det finns dysterheten alltså där.

- Insiktsmässigt så har jag väl kommit fram till att vi behövde Kekkonen där ett tag, för när han försvann så gick vi tillbaka till det gamla. Vi hade Lapporörelsen på 30-talet och lite av det högerextrema som vi börjar ha nu igen, så det är tråkigt att se att historien upprepar sig.

Förespråkar du alltså en stark ledare?

- Nej det gör jag väl inte. Kekkonen i så fall, om vi nu ska ha en stark ledare. Absolut inte Hitler.

Ett analytiskt festår

Finland fyller hundra år nästa år och det ska ju firas. Men hur ska vi fira? Alfred tycker vi borde analysera saker och ting i stället för att bara tycka.

- Jag tycker man ska ta upp det som är känsligt och tänka lite på hur vi hanterat olika saker i stället för att bara vara stolt eller bara skämmas. En analytisk fest, det låter väl jättekul?

Musikerduon Sam Zimon har släppt sin första EP-skiva med sex egna låtar i popgenren. Killarna jobbar på att följa sin dröm om en proffskarriär inom musiken och hjälper gärna andra att göra det samma. Bakom Sam Zimon hittar vi Ingågrabbarna Sam Sonntag och Simon Sid.

- Vi tror starkt på att människor mår bra av att våga drömma och ha modet att följa sina drömmar, säger Sam Sonntag, själv fjärde årets studerande vid Hanken och uppvuxen med musik.

- En proffskarriär inom musiken skulle vara häftigt, säger han.

Musik med mamma

Sam Sonntag är sångerskan Susann Sonntags äldre son och förutom releaseparty för nya albumet Je táime je t´adore på fredag 2 december i Åbo, så åker han ut på familjen Sonntags julkonsertturné i december.

Både Sam och hans yngre bror Tim Sonntag spelar piano i familjebandet.

- Mamma Susann har alltid varit en förebild för mig. Hon har gjort mycket bra inom musiken, säger Sam Sonntag, som jobbat ihop med Susann redan i många projekt.

Bakom Susann Sonntags singlar Min sommaräng, Tid för jul, Show your heart och Änglar som ser finns också Sam Sonntag och hans inspelningsstudio, som nu är placerad i studiestaden Åbo.

- Vi kommer bra överens, också om alla i familjen har sina egna åsikter om att göra musik, säger Sam Sonntag.

Barndomsvänner från Ingå

Sam Sonntag och Simon Sid är barndomsvänner från Ingå. 2013 inledde de sitt musikaliska samarbete då Simon gästade som sångare i Sams band Sambast.

Två år senare kom första singeln When I close my eyes och efter ytterligare ett års arbete första EP-skivan som nu är klar.

När killarna skapar blir det elektronisk dans- och klubbmusik och i somras skippade Sonntag sommarjobbet för att göra musik på heltid.

- En dröm jag haft i flera år och nu förverkligade jag den, konstaterar Sonntag.

Simon Sid, känd fotbollsspelare bland annat i Ekenäslaget EIF, sköter sången också i gemensamma bandet Sam Zimon.

- Han är riktigt duktig och kommer att klara våra livespelningar så de låter som på skiva, säger Sam Sonntag.

Releaseparty blir det fredag 2 december i Åbo, en privat tillställning, men killarna tar gärna emot anmälningar av intresserade fans via Sam Zimons hemsida.

Av alla svenska jullåtar var Tänd ett ljus den mest spelade på radion i Sverige 2015. Det dröjde dock ett tag innan låtskrivaren Lasse Lindbom lyckades hitta melodin. Men plötsligt fanns refrängen där då han tog en promenad i Stockholm.

När vi kommer in i december så är de där igen. Och oberoende var man går så hör man dem. Jullåtarna förföljer oss nu i fyra veckor. Det finns de som man är helt allergisk för och det finns de som man blir glad och nostalgisk av att höra.

Den låt som antagligen toppar alla radiokanalers spellistor under julen är John Lennons Happy Xmas (War Is Over) som han skrev 1971 som en protest mot kriget i Vietnam. Kriget tog slut för länge sedan men låten fick ett evigt liv.

Det lossnade på Sveavägen

Detsamma gäller den låt som enligt statistiken var den mest spelade svenska låten på radiokanalerna i Sverige i fjol. Men det var stora födslovåndor att få till låten och graviditeten hade gått ordentligt över den beräknade nedkomsten.

Lasse Lindbom hade med de övriga i gruppen TRIAD, Niklas Strömstedt och Janne Bark, redan på sommaren 1987 diskuterat att de borde göra en jullåt. Men ingenting hände förrän i mitten av november. Då insåg Lindbom att nu måste det göras.

- På den tiden brukade jag alltid gå ut och gå i Stockholm när jag hade skrivkramp och inte kom på något bra. Så jag bestämde mig för att ta en promenad och plötsligt, då jag gick på Sveavägen, så kom den här refrängen i mitt huvud. Jag gick genast hem och spelade in den för att inte glömma det hela.

En enorm CV

Lasse Lindbom hör till de riktigt stora doldisarna inom musikvärden i Sverige. De första framgångarna fick han med gruppen Landslaget som också uppträdde på Ruisrock 1975.

Sedan producerade han de fyra första skivorna med Gyllene Tider och hela åtta skivor med Ulf Lundell, av vilka Kär och galen blev en av de mest sålda skivorna i Sverige. Han jobbade också tillsammans med Marie Fredriksson på hennes soloskivor ända tills hon slog igenom med Roxette.

Snabba ryck

Efter att han hade fått ihop refrängen ringde han genast till Niklas Strömstedt för att få hjälp med att slutföra låten. De bokade in sig i en studio och medan teknikern satt och väntade så spelade de in hela låten. Och det här var alltså i slutet av november. Och inom två veckor var skivan ute.

- Det här var säkert någon form av inofficiellt rekord för en skivutgivning för i vanliga fall tog det månader för ett skivbolag för att få ut något på marknaden, säger Lindbom och skrattar då jag ringer upp honom.

Housmartins gav inspiration

Lindbom hade varit mäkta imponerad av Housemartins version av Caravan of love som utkom ett år tidigare. Orginalversionen spelades in redan 1985 och var då en mindre hit för Isley-Jasper-Isley som var hälften av gamla Isley Brothers. Men det blev Housmartins a cappella version som sprängde banken ett år senare och den låg på den eftertraktade första platsen i England julveckan 1986.

Nytt instrument blev kör

Det var också en ren slump att en instrumentutvecklare från bolaget Yamaha, som tillverkade keyboards, råkade känna till Lindboms dröm om att göra en version med enbart röster. De hade just då introducerat ett nytt instrument på marknaden som kunde sampla en sångröst. Och både Strömstedt och Lindbom blev entusiastiska över den här möjligheten och de använde den för att få bakgrundssången att låta så fyllig som möjligt.

- En anledning till att den genast slog igenom var att man spelade den i bakgrunden till ett inslag som TV-nyheterna hade gjort. Men inte kunde vi ju ana då att den skulle bli så här långlivad. Och då det blir december så brukar mina vänner skämta med mig och säga att ja nu är det din månad igen, berättar Lasse Lindbom.

Mera om låten i Vega kväll torsdag.

Den här låten är den första i en serie som Svenska Yles musikredaktion kommer att presentera varje dag fram till julafton.

Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill ni höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?

Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kolla att vi har rätt att publicera bilden. Skicka per mail till vega.musik@yle.fi

Österbotten är välrepresenterat i veckans två utmanare - Sven och The Rime.

Vem är The Rime?

- The Rime är ett band bestående av fyra män, uppvuxna under 70- och 80-talet, med fötterna stadigt i den österbottniska myllan, berättar gruppens sångare Mikael Ahlskog.

The Rime utgörs av Matti Forsblom, Daniel Pettersson, Christian Lund och Mikael Ahlskog.

- Som av en händelse korsades våra vägar för cirka fyra år sedan och vi insåg vi att vi hade en sak gemensamt: ett brinnande intresse för musik och lyrik. Det dröjde det inte många veckor innan vi sammanslöt igen - den här gången i den källare som nu idag är den plats där vi regelbundet träffas för att skapa musik.

Hur skulle ni beskriva er musik?

- Musiken faller antagligen in under kategorin gitarrbaserad pop/rock, melodisk sådan. Att skriva egen musik och egna texter är, och kommer alltid att förbli, väldigt viktigt för oss.

The Rime berättar att låttexterna i stor utsträckning är kopplade till bandmedlemmarnas gemensamma uppväxtmiljö, med människan och människomöten som återkommande teman. Musikaliskt influeras de av många olika musikstilar, allt från Bruce Springsteen till Foo Fighters.

Var kan man ser er på scen i framtiden?

- Vårt fokus det senaste året har legat på att skapa en repertoar vi är nöjda med och vår första singel får väl i någon mån betraktas som ett visitkort, förklarar Mikael Ahlskog. Av den här orsaken har vi inte aktivt sökt efter gigs och har just nu inga bekräftade spelningar. Men nu söker vi efter spelningar och hoppas givetvis att vårt singelsläpp ska hjälpa till.

Sven är ute med sin försa singel

Sven är ett relativt nytt band från Nykarleby som existerat sedan mars i år. Bandet består av Otto Palmborg (sång), Joel Svenfelt (gitarr), Adam Rönn (bas) samt Joel Rönn (trummor). I början av året fick Joel Svenfelt en förfrågan från en musikklubb i Vasa om han ville uppträda med sitt band. Joel hade inget band men hade några låtar som han skrivit tillsammans med Otto Palmborg.

- I samma veva hade vi en gemensam krogspelning och bestämde oss för att träffas och testa spela Joels och Ottos låtar. Sedan dess har vi jobbat på. Vi har alla rätt olika musikaliska bakgrunder så influenserna kommer från många ställen. Pop med en Soul/Amerikansk-vibe.

Bandet släpper i dagarna sin första singel och killarna hoppas att den ska få ett positivt mottagande.

- Vi vill fortsätta att jobba på det material som vi har men i huvudsak koncentrerar vi oss på att skriva nytt matierial. Vi är lite utspridda för tillfället, två av oss bor i Sverige just nu men vill jättegärna komma iväg och spela till våren och sommaren, berättar killarna.

Guns Rosor ny etta på Vegatoppen

Långköraren Tom Håkans blev god tvåa den här veckan, medan Guns Rosor tog sig direkt till toppen. Däremot räckte rösterna inte till för Lazy Mungo och Timshel, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 47:

Guns Rosor / Ein flickå från lande: 21.73 %
Tom Håkans / Terese: 21.47 %
Sofie Lundell / Trygghetens stad: 13.09 %
Susann Sonntag / Änglar som ser: 8.12 %
Pappas Eget Band / Vad e de för fel på mig: 7.85 %
Lee Angel / Open road: 6.82 %
Tomas & Izabella Fant / Där julen är som bäst: 6.80 %
Carolina Wendelin / George : 6.28 %
- - - - - -
Lazy Mungo / The Greatest Time of All: 4.97 %
Timshel / Hubble Jive: 2.88 %

Rösta på Vegatoppen nr 48 här!

Vegatoppen nr 48

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på onsdag 7.12 kl.12.00.

 Guns Rosor / Ein flickå från lande 

 Tom Håkans / Terese 

 Sofie Lundell / Trygghetens stad 

 Susann Sonntag / Änglar som ser 

 Pappas Eget Band / Vad e de för fel på mig 

 Lee Angel / Open Road 

 Tomas & Izabella Fant / Där julen är som bäst 

 Carolina Wendelin / George  

 The Rime / Pictures  

 Sven / Where Will I Go 

Skicka

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Programledare är Nina Sederlöf.

Hur kan man veta att moral inte är något godtyckligt, att något är etiskt rätt? På vilket sätt kan man tänka på värdefrågor utan att de blir åsikter? Kan kunskapen räddas från skeptiska invändningar som gör allt osäkert?

I vår samtid så diskuteras det mycket om att diskussionerna i samhället alltmer handlar om vad folk tycker, på bekostnad av vad de vet. Vi lever i en kunskapsmedveten tradition - vi både vet att den vetenskapliga kunskapen och dess påståenden bör hålla kritisk prövning och att vi människor ser på saker på olika sätt i vissa fall.

Att ta ställning till frågor om kunskapens natur och en moralsyn är en av filosofihistoriens stora uppgifter och en diskussion kring de här frågorna har sitt ursprung redan i antiken kan man säga. Den tyska filosofen Immanuel Kant erbjöd en lösning på frågan om kunskapens natur, men också etik som bygger på plikt, under sent 1700-tal då han filosoferade fram en del ståndpunkter som fortfarande är relevanta.

Så hittades den universella människan

Immanuel Kant levde hela sitt liv i Königsberg, idag Kaliningrad. Trots att han levde hela sitt liv i staden är hans filosofi universell – både då han formulerar allmänna morallagar som då han skriver sig ut ur skepticismens utmaningar med sin förnuftsfilosofi.

Rousseau Bokpärm - jean Jaques Rousseau. Bild: Sebastian Bergholm/Yle Jean-Jacques Rousseau

Man kan säga att Kants filosofi och den tyska filosofin som följde från honom har sitt frö i den franska tänkaren Jean-Jacques Rousseau – vars filosofi utmanade sin samtids uppfattning om vad det är att vara människa.

Rousseau hittade i sig själv ett jag som var mycket bredare än vad någon tänkt innan honom. Det var ett jag som gällde för alla människor, överallt i världen – oavsett hur det formats av olika samhällen.

Han fann en kännande och empatisk människa; ett främst moraliskt, inte logiskt ”jag”.

Upplysningen

Trots att Kant sällan nämns i i skolböcker som en av de viktigaste filosoferna kring "upplysningen", så formulerade han på 1780-talet ett ofta citerat svar på sin fråga "vad är upplysning". Svaret han gav var: Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att använda sig av sitt förstånd utan någon annans ledning.

Upplysningen som sträckte sig över 1700-talet brukar geografiskt placeras i Frankrike med filosofer som Voltaire, Rousseau och Montesquieu och deras samhälleliga och politiska filosofi i spetsen. Trots det var den en europeisk, kulturell rörelse och det reflektioner kring förnuftet som Kant ägnade sig åt kan man se tydliga avtryck av i filosofin fortfarande.

Kant och kunskap

Det revolutionerande i Kants kunskapsteori handlar om att filosofin dittills försökt formulera kunskap utgående från objektet, från hur världen och tingen är. Men Kant satte människan i centrum. Vårt förnuft och dess kategorier är det som formar världen och kunskapen, menade han. Tid, rum och orsak och verkan är exempel på förnuftskategorier - man kan säga att de är genom dem som våra förnuft formar världen för oss.

Hur världen är i sig, hur tinget i sig egentligen är, kan vi inte veta något om. Men det vi kan veta något om är hur vår erfarenhet av världen ser ut och måste beskrivas.

Kant undersöker vår kunskaps gränser och man kan se en likhet i hur den unga filosofen Ludwig Wittgenstein kring 1920-talet konstaterade att språkets gränser är världens gränser – kanske har du hört M.A, Numminen sjunga Wittgensteins "wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man zweigen/ vad man icke kan tala om, därom måste man tiga"?

Numminen och Pedro Hietanen M.A. Numminen uppträder iklädd kanindräkt år 2004. Bild: Wikimedia Commons, Tuomas Luukkonen m.a. numminen,ma numminen

Att tala om ett vetande bortom språket var inte meningsfullt enligt Wittgenstein. Att tala om kunskap bortom Kants kategorier är att missförstå honom eller inte hålla med honom.

Kant brottades med frågan om hur förhålla sig till den kunskap vi har: vi får den både genom sinnena och genom förnuftet.

Kant tänkte sig fram till en position om vår kunskap som skulle hålla för skeptiska angrepp. Han formulerade en kunskap om, eller bortom, kunskapen.

Vad kan vi veta?

Vad tinget i sig, bortom oss är, kan vi inte veta och det är heller inte meningsfullt att tala om det i andra termer. Kausalitet, alltså orsak och verkan, är ytterligare en kategori som är nödvändig för vår kunskap. Då david Hume ifrågasatte att vi kan se en orsak och en verkan i två krockande biljardbollar, att vi bara ser två skeenden som följer på varandra, så innebär Kants lösning att man svänger på steken totalt.

Det är våra förnuft, så som vi är funtade, som blir villkoren för vår erfarenhet – inte något ute i världen som vi bara registrerar.

Vår erfarenhet är ”underkastad” tid, rum och kausalitet och är inte i konflikt med den klassiska fysiken till exempel.

Sålunda existera lika såväl yttre ting, som att jag själv existerar, och det bäggedera på mitt självmedvetandes omedelbara vittnesbörd― Kant i Kritik av rena förnuftet

Kants filosofi söker sig alltså bortom vår erfarenhetsvärld, samtidigt som han vill undvika att hamna i metafysiskt spekulerande.

Då hans teoretiska förnuft handlar om vår kunskap så handlar hans praktiska förnuft om våra seder och moral.

Kant grafitti i Tjeckien Grafitti av Immanuel Kant Bild: Public domain Immanuel Kant

En universell moral

Kant myntar ett begrepp, det kategoriska imperiativet, där han tänker sig fram till handlingar som är önskvärda. Det är en liten bok som börjar med att han sätter plikten i centrum för den. Hur ska vi förstå våra plikter?

Kant ser en god handling som en som handlar om att vi gör det av plikt. Människan skall inte handla på basis av känslor eller vilja att vara god utan istället fritt. Pliktetiken är fortfarande en viktig del av moralfilosofi.

Kant var också en upplysningstänkare och människans frihet, autonomi, är central för hans moralförståelse.

Det moraliska förnuftet handlar om att inse att en handling är det rätta. Hur gör man det?

Det kategoriska imperativet handlar om att fråga sig om ens handling kan upphöjas som allmän morallag – om det till exempel gäller i alla situationer att inte tala osanning.

Kan man upphöja det att inte ljuga som allmän moralprincip?

Kant på frimärke Frimärke av Immanuel Kant Bild: Public domain Immanuel Kant

För Kant skulle det inte vara rätt att välja att tala osanning för att rädda sig ur en oskyldig knipa. Också om man kan förstå att man i ett visst fall väljer att tala osanning för att klara sig ur en knipa förstår man, om man tänker på saken, att lögnen inte är en fungerande princip för moralen. Därför måste man sluta sig till att man inte bör ljuga också i situationer som kanske kunde rädda ens eget skinn.

Om talandet av sanning kan ses som något som gäller allmänt och i alla tider så skall man välja att göra det.

Det är icke möjligt att tänka sig någonting i hela världen...som utan inskränkning skulle kunna anses vara gott utom en god vilja― Kant i Grundläggning av sedernas metafysik

Kant talade också om att behandla varje människa såsom tillhörandes ”ändamålens rike”, att inte behandla en annan människa som ett medel utan som värdefull i sig.

Den förnuftiga människan har rätt att bli behandlad som en sådan.

Förnuft och känsla gestaltat på teater Foto från järki ja tunteet Bild: Charlotte Estman-Wennström förnuft och känsla,helsingfors stadsteater,järki ja tunteet

Utan frihet, ingen etik

För att ro i land ett sådant moraltänkande så måste man utgå från att människan är fri, har en vilja, kunna välja. För att göra vår plikt måste vi kunna göra vår plikt.

Hur kan då Kant som talar för kunskap som håller ro i land med att utgå från att vi är fria? För att ge mening åt våra moralbegrepp måste vi utgå från begrepp som Gud, frihet och den odödliga själen för att göra moralen möjlig.

Att Kant slungas mellan två världar, nödvändighetens och frihetens, det han talar om i sin kunskapsteori och det han talar om i sin moralfilosofi, innebar att Kant ingalunda satte punkt för den tyska förnufts och handlingsfilosofin – istället kom han att följas av otaliga tänkare vars roll blev stor i den västerländska filosofin: Fichte som satte handlingen i centrum, Schelling och Hegel vars dialektiska arv syns i politiken ännu idag och Schopenhauer och Nietzsche som verkligen blev kulturgestalter som lästes och uppskattades stort.

Nietzsche plockades dessutom upp av nazismen – mer om det i nästa del av den här artikelserien.

Kants filosofi
- kretsar kring förnuftet och försöker säkerställa kunskapen
- vill ge en förståelse för moralen och människans frihet som inte är godtycklig
- blev början på "jagets" världserövning
Lilla O och Molly har också stiftat bekantskap med "tinget i sig":

Av de tio som på självständighetsdagen förlänas Pro Finlandia-medaljen, är tre från östra Nyland: Skådespelaren, regissören och professorn Dick Idman från Borgå, författaren Kai Nieminen från Pernå och violinisten Pekka Kuusisto från Pernå.

Skådespelaren Dick Idman. bakom bilden: Dick Idman Bild: Yle 6558 2603 000,bakom bilden,dick idman,yle fem

Författaren Kai Nieminen. Kai Nieminen sitter på en bänk i Baggböle Bild: Yle/Lone Widestam kai nieminen

Violinisten Pekka Kuusisto tilldelas också Pro Finlandiamedaljen. Han är uppvuxen i Sibbo, men bor numera i Pernå då han besöker Finland.

Violinisten Pekka Kuusisto - ex-Sibbobo och numera Pernåbo. Pekka Kuusisto spelar violin. Bild: ullstein bild - Brill/ All Over Press Pekka Kuusisto,violin,violinister

Övriga som förlänas medaljen är den faktalitterära författaren Anna Kortelainen, konstnären Kuutti Lavonen, översättaren Janina Orlov, filmregissören Markku Pölönen, skådespelaren Martti Suosalo, bildkonstnären Virpi Talvitie och danskonstnären Juhani Teräsvuori.

pro finlandia-medaljen som förlänas författare och konstnärer Pro Finlandia

Pro Finlandia-medaljen är Finlands Lejons ordens utmärkelse och har tilldelats finländska författare och konstnärer sedan 1945.

Utmärkelsen ges av ordens stormästare, republikens president, på självständighetsdagen.

Artikeln korrigerad 2.12.2016 kl. 5:30. Tidigare stod det felaktigt att Pekka Kuusisto bor i Helsingforsregionen då han besöker Finland, men han är de facto numera bosatt i Pernå.

Kulturprogrammet Lasso har under hösten visat kortfilmer som filmstuderade vid yrkeshögskolan Arcada har producerat. Lassoredaktionen gav några teman som de studerande fick tolkat på sitt eget sätt. Här är alla höstens kortfilmer!

Sekten

Dålig mamma 1

Dålig mamma 2

Vad är värt att kämpa för idag? - Incognito man

Det som inte längre finns 1

Det som inte längre finns 2

Lojo och Virkby bombades väldigt mycket krigsåren 1939-1944. I en ny bok av Lojosamfundet berättar man att det här ledde till att kalkpatronen Petter Forsström skrev till marskalk Gustaf Mannerheim och berättade hur utsatta Lojoborna var.

Den nya boken heter Bilder och minnen från Lojo under krigsåren 1939-1944 och ges ut av Lojosamfundet. På bokens pärm ser man ett hus som är sönderbombat.

Gun Holm, ordförande för bokprojektets grupp, berättar att huset var Börje och Lisa Forsströms hem som bombades i mitten av januari 1940. Hemmet förstördes totalt.

- Vi har intervjuat Hertta Haavisto som var med om bombardemanget. Hon satt i en källare som skulle fungera som ett bombskydd tillsammans med sin mamma, syster och en del andra personer.

Industrin i Lojo bombades

Gun Holm konstaterar att Lojo var mycket mindre under krigsåren än vad staden är i dag. Ändå bombades Lojo och Virkby mycket mera än orter i samma storlek.

- Det berodde på industrin så som Lojo kalkverk, Imatran voimas kraftverk och järnvägen mellan Hyvinge och Hangö.

Gun Holm och Lojosamfundets nya bok om krigsåren i Lojo. Gun Holm håller i en bok i lokalhistoria som hon varit med och skrivit. Bild: Yle/Malin Valtonen gun holm,Lojo,lokalhistoria,Sjundeå

Det här ledde till att Lojo kalkindustris fader, Petter Forsström, skrev ett brev till marskalk Mannerheim som han började med orden Ärade bror.

Forsström beskriver i brevet hur det ser ut på kalkverket och på Gerknäs station och att man inte har möjlighet att försvara sig. Det var speciellt under vinterkriget som Lojo utsattes för häftiga bombanfall.

Bilder och minnen blev bok

Lojosamfundet inledde arbetet för några år sedan med att samla in bilder från krigsåren. Samfundet fick omkring 80 bilder av Kurt Askolin som i sin tur fått bilderna från Lojo kalkverks arkiv.

Gun Holm berättar att samfundet i början enbart tänkte dokumentera bilderna.

- Men intresset växte och vi tyckte att vi vill göra något av dem. Under projektets gång kom vi fram till att vi inte bara vill ha bilder utan även minnen som hör ihop med bilderna.

På det sättet föddes Lojosamfundets 59. bok.

Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939. Finland måste gå med på fred den 13 mars 1940.

Finland befann sig i krig igen ett drygt år senare och fortsättningskriget pågick till den 19 september 1944.

I Jussi Nikkiläs regi av Rickard III på Nationalteatern blir publiken de tigande vittnena till ett hänsynslöst maktmissbruk - men vad är det som driver Kristo Salminens titelgestalt egentligen?

Ja, det är inte alldeles lätt att få syn på. Åtminstone inte till en början.

I den avslutande delen av de s.k. krönikespelen skildrar Shakespeare en maktlysten man som rent bokstavligt går över lik för att tillskansa sig makten och kungakronan. Med sin historiska förlaga har han kanske inte så mycket gemensamt men i Shakespeares produktion, där makten och fartblindheten utgör återkommande teman, är Rickard III i särklass den som hymlar minst med sina ambitioner.

Redan i sin första monolog låter han publiken veta att han inte duger som någon charmig älskartyp och därför lever ut sin skurkpotential i stället.

Så vad är han? Ett förorättat barn som hämnas för att ingen älskar honom? Eller en fullblodspsykopat, en genomrutten karaktär?

Tolkningarna har varierat men när Kristo Salminen nu axlar rollen på Nationalteatern är det inledningsvis rätt svårt att få ett grepp om karaktären.

Vem skapar skurken?

Till det yttre är Salminens Rickard - eller Rikhard i den här versionen - nästan överdrivet sunkig.

Där moderna tolkningar ofta tonar ner den vanskapthet som Shakespeare målar fram är den här figuren som ett skogstroll, en krum gestalt med flottstripigt hår och en förtvinad vänsterhand som vilar likt en skrumpen själ på hans buk.

Men till kynnet är han barnsligt ansvarslös och skamlöst stolt över sin förmåga att manipulera. Det är nästan som om de onda gärningarna följde med av bara farten.

Och till en del beror det nog på skådespelaren själv. Salminen är ingen skurktyp. Men så är kanske inte ondskan heller den nav allt kretsar kring här.

Men inte bilden av det förorättade barnet eller den narcissistiska psykopaten heller, trots att stråk av bägge skymtar fram. I den här uppsättningen sker nämligen de onda gärningarna snarast för att de låter sig göras. Åtminstone till en början.

Salminens Rikhard talar direkt till oss och inviger oss öppet i sina planer. Och inledningsvis svarar vi kanske rentav med att roas av hans skamlöshet.

För just så är det ju. Makt berusar och attraherar också i andra hand, medan rädsla och flathet får oss att tiga och blunda.

I Nikkiläs regi placeras publiken symboliskt på samma startlinje som gestalterna i titelrollens närkrets på scenen. Medan Rikhard strävar mot makten är det kanske vi som ligger på psykologens soffa, inte titelgestalten.

En spegelbild som förskräcker

Rikhards tur kommer när han nått sitt mål, kungakronan, och inser vart hans gärningar fört honom. Och i det skedet får också Salminens tolkning skarpare konturer.

Plötsligt lurar han ingen längre, inte ens sig själv. Men då är det så dags. Kvar finns bara en paranoid tyrann som agerar blint och räds sin egen spegelbild.

Plågad av sin egen spegelbild. Kristo Salminen som Rikhard III på Nationalteatern. I bakgrunden Juha Varis som hertigen av Buckingham. Kristo Salminen som Rikhard III på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Finlands nationalteater,Juha Varis,Kristo Salminen,Rikard III

Det är naturligtvis inte svårt att se adressen till vår egen tidsanda eller världspolitiska situation men en av uppsättningens största förtjänster är att den inte underskattar publikens förmåga att upptäcka det på egen hand.

Som helhet är produktionen snarare ett tidlöst och tätt kammarspel som dessutom leker med fyndiga paralleller mellan scenkonventionerna på Shakespeares tid och i dag.

Kontraster som fungerar

I Anna Viitalas textbearbetning har bifigurer och stora delar av dialogen fått stryka på foten. Ibland känns genvägarna i kortaste laget men det man förlorar i fördjupning vinner man i stället i tempo och täthet.

Musikern Mila Laine har en central funktion i föreställningen. På luta, cello, blockflöjt och trumma skapar hon stämningsbilder som ger dramat rytm och etablerar de olika miljöerna, från ceremoniella hovscener till mullrande slagfält.

Till tidsfärgen och stämningen bidrar också Matti Rossis mustiga översättning som ekar starkt av Shakespeares förmåga att varva flatskratt och tvetydigheter med poesi och svindlande drama.

Och regissören Jussi Nikkilä späder ytterligare på genom att bygga vidare på kutymen med crossdressing.

Under Shakespeares tid gjordes ju alla roller av män, i Nationalteaterns uppsättning delar fem proffs och två barnskådespelare demokratiskt på alla roller.

Virtuosa snabbporträtt

De blixtsnabba rollbytena kräver mycket av Milka Ahlroth, Heikki Pitkänen, Antti Pääkkönen och Juha Varis som tillsammans delar på ett femtontal roller men resultatet är ofta virtuost.

Jag har till exempel nog aldrig sett en så intensivt gallsprängd änka som Antti Pääkkönens Margareeta ...

Förolämpningarna firar triumfer i hennes hätska förbannelser över Rikhard och hans bröder som berövat hennes man, Henrik VI, livet. Pääkkönen tar ut svängarna på ett sätt som både låter oss se tragiken och den bjärta komiken i utfallen.

Varför bjärt? Jo, för att Nikkiläs regi samtidigt så tydligt visar att ingen går helt skottfri i den här intrikata väven av egennytta, ränker, mord och hämnd.

Milka Ahlroth och Heikki Pitkänen som drottning Elisabet och lord Hastings. Till höger musikern Mila Laine. Milka Ahlroth och Heikki Pitkänen i Rikhard III på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Finlands nationalteater,heikki pitkänen,Milka Ahlroth,Rikard III

Balanserad och aktuell

Ironin är ofta påtaglig men med undantag för några utpräglade clownroller håller uppsättningen samtidigt allt överflödigt pajaseri stången.

På ett knarrande scengolv av trä, i skenet av levande ljus, utspelar sig i stället en mörk ballad som klingar oförändrad genom seklerna.

Det är både tragiskt och oroväckande. Men samtidigt en övertygande påminnelse om varför Shakespeares dramatik är så angelägen än i dag.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Vad hette Britney Spears debutsingel?

 ...Baby One More Time 

 Sometimes 

 (You Drive Me) Crazy 

 Born To Make You Happy 

2. Vems hit var “2-4-6-8 Motorway”?

 The J. Geils Band 

 Tom Robinson Band 

 John Fred & His Playboy Band 

 The Glitter Band 

3. I november kom en ny låt med Spice Girls – ”Song For Her”. Samtidigt firade deras första album 20-års jubileum. Vad hette albumet?

 Wannabe 

 Spice 

 Spiceworld 

 Forever 

4. Vilken medlem av The Beatles hade solohittar med bl.a. ”My Sweet Lord”, ”All Those Years Ago” och “Got My Mind Set On You”?

 John Lennon 

 Paul McCartney 

 George Harrison 

 Ringo Starr 

5. Vad heter instrumentet som Robert Wells trakterar på bilden?

 Flying V 

 Keytar 

 Theremin 

 Cembalo 

6. “Rolling in the Deep”, “Someone Like You”, “Skyfall” och “Hello” – fyra stora hittar med en kontemporär sångerska – vem?

 Adele 

 Gabriella Cilmi 

 Joss Stone 

 Duffy 

7. Vilken amerikansk hiphopgrupp bestod av kärntrion Michael ”Mike D” Diamond, Adam ”MCA” Yauch och Adam ”Ad-Rock” Horovitz?

 Whodini 

 The Fat Boys 

 Beastie Boys 

 A Tribe Called Quest 

8. Den kultförklarade tv-serien ”Twin Peaks” av David Lynch hade en mycket kännspak signaturmelodi som hette ”Falling” och var skriven av Angelo Badalamenti och David Lynch. Men vem sjöng den?

 Elizabeth Fraser 

 Rosie Vela 

 Jevetta Steele 

 Julee Cruise 

9. För 60 år sedan kom Elvis Presley, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins samman för en improviserad jam-inspelning på Sun Records i Memphis. Pressen gav den här supergruppen ett speciellt smeknamn. Vilket var namnet?

 Million Dollar Quartet 

 Billion Dollar Quartet 

 Trillion Dollar Quartet 

 Zillion Dollar Quartet 

10. Andy Partridge och Colin Moulding är namnen på de enda två konstanta medlemmarna i detta brittiska popband som fanns åren 1976–2006. Vad hette bandet? Deras största singelframgång var topp-10-hitten ”Senses Working Overtime” (1982).

 ABC 

 EMF 

 XTC 

 OMD 

Är det någon poäng med att ta sig an ett litterärt kärleksdrama som har över 100 år på nacken och två tidigare filmatiseringar bakom sig? Javisst - varför inte?

Filosofiekandidat Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason) har nyligen tillträtt som korrekturläsare på Nationalbladet när han möter den självständiga konstnärsdottern Lydia (Karin Franz Körlof). Under några timmar på en ö i skärgården förändras allt.

Sommarkvällen är varm, snapsen ljummen, blickarna heta.

Det är uppenbart att ingenting någonsin mera kommer att vara sig likt. Lika klart står det att en gemensam framtid inte är att tänka på. Inte just då.

Det är åtminstone vad den fattige bondsonen Arvid anser. Han har inget att erbjuda och är därför inte inställd på giftermål. Inte just då.

Men oberoende av vad han säger så väntar sig Arvid uppenbarligen ändå att hon skall vänta. Och kan inte föreställa sig att förutsättningarna till delad lycka kommer att vara ännu sämre nästa gång deras vägar korsas.

Den smärtsamma skönheten

Pernilla Augusts version av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken (1912) är en vacker film. Vacker när det gäller såväl den visuella inramningen som skådespeleriet.

Skärgården är den nordiska sommardrömmen personifierad och de stilrena stadsscenerna pulserar av framåtanda. Arvid och Lydia befinner sig mitt i en värld på väg att förändras.

Men inte riktigt ännu. Än så länge handlar det mesta om att anpassa sig till de roller man blivit sig tilldelad. Allt beroende på vilken samhällsklass och vilket kön man representerar.

Att lyckas i livet innebär att man landar i en borgerlig tillvaro med trygg ekonomi, vackert hem och givande operabesök. Men ingen skönhet i världen förmår släta över den smärtsamma insikten om att lycka och att lyckas inte nödvändigtvis är ett och detsamma.

Tidlös problematik

Handlingen i Den allvarsamma leken må vara förlagd till sekelskiftet med allt vad det innebär av en viss sorts estetik och tonfall, men kärnan i berättelsen har ingalunda levt ut sin tid. Tvärtom.

Den första kärleken bränner fortfarande hål i hjärtan. Och den passion som vägrar låta sig tyglas av äktenskapliga löften har fortfarande en tendens att utkräva ett högt pris.

Känslor är svåra att styra, handlingar har konsekvenser och eftertankens kranka blekhet har inte blivit ett dugg rosigare på 104 år. Och i slutändan handlar allt om att välja.

Skådisarna skiner, tempot lider

Det som bär upp filmen är samspelet mellan Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof - bägge är sköra och starka på en och samma gång. Visst hotar det gå inflation i Gudnason som sedan det stora genombrottet i Monica Z (2013) varit med i mängder av filmer - men han är så bra att man gärna ser honom flera gånger per år.

Även Karin Franz Körlof gör sin huvudroll med bravur - i likhet med Liv Mjönäs i rollen som Arvids hustru Dagmar. En extra eloge går till Michael Nyqvist som gör chefredaktör Markel med en värme som genomsyrar varje scen han medverkar i.

Det må vara sant att filmen rent dramaturgiskt saknar det crescendo man in i det sista väntar på, men i längden undrar jag om inte det är en del av poängen? Det kanske inte finns någon urladdning att hämta ur en kärlek som tär på sin bärare under årtionden.

En allvarsam lek är ju trots allt ingen lek.

En av våra käraste julsånger kan spåras tillbaka till 1850-talet då lille Alfred Smedberg en julnatt smög ut i köket och på det redan dukade julbordet tyckte sig se små tomtar. Många år senare gav det här minnet upphov till Tomtarnas julnatt.

Tomtarnas julnatt - som i folkmun också går under namnet Midnatt råder och Tipp tapp - är en svensk julsång i åtta verser som handlar om tomtarnas sysslor kvällen före jul.

Sången publicerades första gången 1898 i den svenska barntidningen Jultomten. Texten skrevs av Alfred Smedberg (1850-1925) från Norrköping. Smedberg var folkskollärare och författare och publicerade under sitt liv hundratals sagor, visor och dikter för barn i både böcker och tidningar. Han gav också ut egna böcker. Många av Alfred Smedbergs sagor baserar sig på historier om tomtar om troll som han själv hade hört som barn.

I tidningen Jultomten stod inte Smedbergs namn utskrivet, utan han använde sig av pseudonymen “Tippu Tipp”.

Musiken till Tomtarnas julnatt skrevs av Vilhelm Sefve-Svensson (1849-1929), som även han var folkskollärare i Norrköping. Han var också körledare och skrev ett antal sångböcker.

Otaliga inspelningar

Tomtarnas julnatt har spelats in oräkneliga gånger. Bland de artister som har velat tolka Smedbergs julsång kan nämnas Lill Lillfors, Kipparikvartetti, Björn Skifs, Amy Diamond, Popeda, Laila Kinnunen, The Real Group och Mariinskijteaterns barnkör.

Tomtarnas julnatt är en julsång som utan överdrift kan räknas till en av våra mest älskade och också vanligaste julsånger. Melodin är lätt, refrängen med det kännspaka "tipp, tapp, tipp, tapp, tippe-tippe-tipp-tapp" fastnar snabbt och så har ju sången dessutom en rolig koreografi.

En grupp som dock har valt att ta Tomtarnas julnatt till en helt annan sfär är den svenska a cappella-kvintetten The Real Group. I Anders Jalkéus händer har Smedbergs och Sefve-Svenssons visa förvandlats till många körsångares önskedröm - modulationer varvas smidigt med taktartsbyten, varje stämma får lysa skilt för sig i tur och ordning, stämmorna lever sitt eget liv men vävs sömlöst ihop till en perfekt klingande helhet. The Real Groups version av Tomtarnas julnatt gavs ut 1997 på plattan En riktig jul.

Vilken är din favorit bland julsångerna?

Tomtarnas julnatt är den andra julsången i en serie som Svenska Yles musikredaktion presenterar varje dag ända fram till och med julafton.

Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill ni höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?

Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kontrollera att det är en bild som vi har rätt att publicera! Skicka era historier och eventuella bilder per e-post till adressen vega.musik@yle.fi, eller använd formuläret nedan.

Guggenheim är inte det enda byggprojekt som fått helsingforsarna att stiga upp på barrikaderna. Mikael Sundman, pensionerad arkitekt på Helsingfors stadsplaneringskontor, räknar upp byggnader som väckt stora protester.

1. Keskos huvudkontor på Skatudden - förverkligades

Invånarna protesterade av mycket själviska orsaker. Där fanns nämligen en sandplan som invånarna använde som fotbollsplan. De ville inte ha ett hus som skulle förstöra barnens fotbollsspel. Nu ska huset konverteras till bostäder och hotell.

Mikael Sundman är arkitekt och har arbetat på Helsingfors stadsplaneringskontor. Arkitekten Mikael Sundman vid platsen för det tilltänkta Guggenheimmuseet i Helsingfors. arkitekt,guggenheim,mikael sundman,museum,södra kajen

2. Alvar Aaltos centrumplan- förverkligades inte

- En annan stor protest var Alvar Aaltos centrumplan 1961. Den innefattade sju byggnader vid Tölöviken. Mittemot skulle det gå en motorväg. Den skulle gå från Böle rakt igenom centrum, där var Sanomahuset och de stora kontorsbyggnaderna står i dag. Då var det kulturfolket och arkitekterna som protesterade. De ville inte ha en motorväg rakt in till centrum. Men bland annat Finlandiahuset kom till i den planen.

3. Tempelplatsens kyrka - förverkligades

- Det var inte huset man protesterade mot, utan pengarna som skulle användas till att bygga kyrkan. Då hade det finska medvetandet om tredje världen kommit igång och det var hungerskatastrof i Biafra. Man undrade varför kyrkan skulle bygga ett skrytbygge i stället för att hjälpa människor i nöd. Det är lite samma sak med Guggenheim. Den starkaste kritiken mot projektet är att Helsingfors har ekonomiska problem. Varför skulle man då sätta 80 miljoner euro på kultur i stället för på dagis, skolor och åldringsvård.

Man undrade varför kyrkan skulle bygga ett skrytbygge i stället för att hjälpa människor i nöd.― Mikael Sundman om Tempelplatsens kyrka

Sinebrychoffsparken skulle få bostadshus, men folket protesterade. Människor njuter i solen i Sinebrychoffparken. Bild: Yle/ Frida Lönnroos koffparken,parkhäng,sinebrychoff-parken,sinebrychoff-parken i helsingfors,Sinebrychoffin puisto,sola,solande mänskor,solar,övervikt

4. Bostäder i Sinebrychoffsparken – förverkligades inte

- En jättestor protest som samlade tusentals och tusentals människor var Sinebrychoffsparken, dit man planerade nya bostadshus. Man ville inte förstöra en kulturhistoriskt viktig park. Invånarföreningarna i de södra stadsdelarna föddes just ur den här protesten och de hade en ganska stor betydelse i utvecklandet av de södra stadsdelarna.

5. Bostäder på Josafatsbergen - förverkligades inte

- Nästa stora folkliga protest var om Josafatsbergen mellan Borgbacken och idrottshuset vid Braheplan. Det var lite mygel inblandat, det vill säga en politisk vänsterförankrad förening hade byggt simhallen och idrottshallen. Men det gick inte så bra. För att få lite mera klirr i kassan var det tänkt att de skulle bygga bostadshus på bergen. Det ledde till väldiga protester norr om Långa bron. Sörnäsborna och Berghällborna ville bevara bergen där de solade sig och åkte pulka.

Nu är tornhotellet på Busholmen, i stället för på Skatudden. Och endast 16 våningar hög. Tornhotell på Busholmen tar form, bild tagen 24.5.2016 Bild: Yle/Helena von Alfthan Busholmen,busholmenhotell,hotell,Hotell i Helsingfors,tornhotell

6. Tornhotell på Skatudden - förverkligades inte

- Ett lite nyare exempel är hotellet som skulle byggas på Skatudden, där var utomhusbadet Allas finns nu. Nuförtiden finns tornet på Busholmen med sina 16 våningar, fastän man ursprungligen planerade att det skulle bli 33 våningar högt.

Har du fler exempel på stadsplaneringsgräl du minns? Kommentera gärna!