Quantcast
Channel: Kultur | svenska.yle.fi
Viewing all 20110 articles
Browse latest View live

Skrivarkurser allt mer populära

$
0
0

I dag ordnas det ett antal olika skrivarkurser – både kortkurser över en helg, och längre kurser som pågår en termin eller t.o.m. flera år. Vad beror det på att skrivarkurserna ökar i antal och popularitet?

Mia Franck, författare, litteraturvetare och mångårig skrivarkursledare på Åbo Arbis, tror att det ökade intresset delvis handlar om att var och en av oss i allt högre grad jobbar med texter i vårt dagliga arbete, och att vi av den anledningen är intresserade av att utvecklas som skribenter.

Franck påpekar också att det i synnerhet i Sverige finns ett större och bredare utbud av skrivarkurser med olika specificerade inriktningar.

Majoriteten av dem som söker sig till de vanliga skrivarkurserna är inte i första hand ute efter att utbilda sig till Författare, utan de flesta vill helt enkelt skriva – slutresultatet är inte det viktiga i sig, utan snarare det att man har ett sammanhang och en publik man får respons av, säger Mia Franck.

Lära sig skriva genom att läsa

Enligt Mia Franck är en av skrivarkursernas centrala tanke att lära sig läsa sin egen och andras texter för att kunna diskutera och fundera över hur man kan gå vidare med texterna.

Susann Uggeldahl, som vann första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen i år, hör till dem som gått olika skrivarkurser för att få inspiration och för att träffa andra skribenter.

Enligt henne är det intressant att se hur olika folk skriver utgående från en och samma rubrik, och varje text går att diskutera ur olika synvinklar.

Susann Uggeldahl, förstapristagare i Solveig von Schoultz-tävlingen 2015
Susann Uggeldahl, förstapristagare i Solveig von Schoultz-tävlingen 2015 Bild: YLE/Marit Lindqvist

För Susann Uggeldahl handlar skrivandet om att bearbeta och undersöka saker. Hon citerar jazzmusikern Miles Davies som sa att man inte ska spela det man känner till utan det man inte känner till:

-Och när man kommer till den punkten att man skriver om någonting man inte kände till från förut, då känns det bra.

Regler ger bättre texter

För att kursdeltagarna skall komma igång med sitt skrivande brukar Mia Franck låta skribenterna ”skriva av sig” i ett slags flödestext innan man går vidare till temat för träffen – ibland kan man ta fasta på en konkret plats och skriva texter inspirerade av t.ex. skogen, och ibland kan man ha snabba och korta punktövningar för att få fart på skrivandet.

I egenskap av såväl handledare som författare har Mia Franck stor nytta och behållning av att diskutera kring olika slags texter:

-Ibland brukar jag fråga vad deltagarna vill gå närmare in på under kursens lopp, och ofta handlar det om hur man skriver dialog eller om berättandet i sig, men ibland blir önskemålen mer specifika, vilket sporrar mig att tänka till lite extra, konstaterar Mia Franck, som också lagt märke till att folk ofta skriver de mest fantastiska texter ju fler regler och ramar de måste förhålla sig till.

Läs mer om skrivarkurser på Mia Francks blogg.


Var det bättre förr?

$
0
0

Veckans biopremiärer tar oss tillbaka i tiden. Bland filmerna finns en väldigt efterlängtad premiär med en finlandssvensk i huvudrollen.

Eisenstein in Guanajuato

Äntligen. Peter Greenways film om den excentriska och legendariska filmregissören Sergei Eisenstein har premiär den här veckan. I huvudrollen hittar vi ingen mindre än finlandssvenska Elmer Bäck.

Vi har så klart hårdbevakat Elmer Bäcks genombrott på filmduken. Missa inte den här fantastiska intervjun där den excentriska regissören Peter Greenway och Elmer Bäck pratar om sexscenen i mitten av filmen.


The Man from U.N.C.L.E.

Det var bättre förr. I alla fall om man var hemlig agent. Tv-serien från 60-talet blir än en gång film och livet som hemlig agent kryddas med en hel del humor och explosioner.


Kätilö

Katja Kettus succéroman om kvinnan som förälskar sig i en tysk SS-officer har blivit film. Krista Kosonen spelar huvudrollen. Ja, det är faktiskt henne du ser i trailern.


Danslistan efterlyser nya jurymedlemmar

$
0
0

Just nu finns det öppna platser i Danslistan jury. Strävan är 50 medlemmar, kvinnor och män i olika åldrar och från olika delar av svenskfinland. Det enda som krävs är ett specialintresse för dansmusik och att man röstar varje vecka.

Juryn infördes redan under Vegalistans tid. Tanken var att få ett resultat som grundar sig på lite olika infallsvinklar. Och motverka eventuella kampanjer för nån speciell artist.

Jurymedlemmarna står för hälften av resultatet. Deras röster väger sammantaget lika mycket som "de vanliga" lyssnarnas röster. Endast om det blir jämnt avgör lyssnarrösterna.

Danslistan följer ett system där alla artister och band rangordnas enligt röstetal. Dvs en rangordning hos juryn och en rangordning hos lyssnarna.

Det här systemet ger ett jämförelsetal för alla kandidater. Den som har det lägsta jämförelsetalet placerar sig högst upp på listan.

Skriv ett brev

Om du är intresserad av att vara med i juryn en tid, skriv då ner några rader om dig själv och ditt intresse för dansmusik.

Skicka brevet till gunilla.ginstrom@yle.fi.

Jurymedlemmarna röstar per epost till adressen danslistan.jury@yle.fi.

Häng med! Du väljer själv hur länge du vill medverka som jurymedlem.

Här är Danslistan för er som vill fortsätta rösta som vanligt!
Danslistan i Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Mord i Umeå blev populär ballad

$
0
0

Vad var det riktigt som hände på skjutfältet i Umeå år 1902? Mårten Holm blev intresserad av fallet då han lyssnade på en 78-varvare med Margareta Kjellberg som sjunger låten Umeåmordet, en inspelning gjord år 1951.

Efter lite forskning har jag fått fram att texten är skriven av författaren Kristina Bergström, redan samma år då mordet ägde rum. Bergström fick ihop tretton verser genom att läsa det som skrevs om mordet i tidningarna. Umeåmordet finns också i andra versioner med andra namn - pseudonymen Lapp-Lisa (egentligen Anna-Lisa Öst) har sjungit den som Västerbottenvisan.

Vad var det egentligen som hände?

Är det en skröna? Nej. Det var ett kärleksdrama som involverade Lars-Erik Larsson, född 1877 i Gävle, och Thora Dahlén, född 1883 i Sundsvall.

Kärleken hade börjat tyna bort. På valborgsmässoafton skulle Lars-Erik stänga ett tält på skjutbanan och bad om hjälp av Thora, som då uppenbarade sig tillsammans med boktryckareleven Evald Sjöblom. Lars-Erik fattade tag i Thoras kläder och drog henne till sig och högg på samma gång Evald med en stor kniv i underlivet. Därefter tilldelade han Thora fyra knivhugg i bröstet, ett av dem trängde igenom hjärtat. Då Lars-Erik insåg vad han gjort högg han sig själv till döds, inte bara en utan åtta gånger.

Evald Sjöblom flyttade till Stockholm

Evald klarade sig dock med livet i behåll och lär ha begett sig självmant till polisstationen där föll ihop på golvet. Poliserna hjälpte honom till lasarettet där såren syddes och efter en månad var han helt återställd. Några år senare flyttade han till Stockholm. Vad som hände Evald senare i livet berättar inte historien. Men händelsen har levt vidare i Västerbotten och berättats i många olika versioner, den ena värre än den andra.

Du kan läsa mera om Umeåmordet här.

Umeåmordet kan höras i Kaffekvarnen lördag 05.09.2015 kl. 14.06 och måndag 07.09.2015 kl. 23.00 och via arenan.yle.fi.

Jan och Antti brädade drottningen

$
0
0

Det blev en turbulent vecka som bjöd på några riktigt stora överraskningar. Efter att ha dominerat Vegatoppen i månader fick Jannike nu ge den eftertraktade första platsen till två nykomlingar.

Duon Jan Lehmus och Antti Hokkala, som bildar duon The Sparrows, har nu luft under vingarna. Efter bara 2 veckor så toppar de nu listan medan röstdrottningen Jannike är på andra och tredje plats.

Eva Dahlgrens nya låt, Filmen om oss, har fått mycket bra mottagande och lyckades också komma in på Vegatoppen. Låten är ledmotivet i filmen Jag är Ingrid som handlar om Ingrid Bergmans liv och nyligen hade premiär på biograferna. Videon består av gamla Super8-filmer som pappa Dahlgren filmade och det är editerat ihop med nyinspelat material av Eva idag.





Tomas Ledin som avslutar sin sommarturné lördagen den 5 september lyckades också förbättra sin position från förra veckan då han var nära att falla ut. Bland utmanarna finns också en helt ny bekantskap.

Började med Landola

En av utmanarna är säkert ett obekant namn för de flesta. Joey Edström är finlandssvensk men hans musikaliska förebilder lär härstämma från pappans skivhylla där så olika artister och grupper som Count Basie, Miles Davis, Kent, Bo Kaspers Orkester, Aretha Franklin, Johnny Cash och Woody Guthrie delar på utrymmet.

Han gillar att blanda musikstilar som country, folk, blues tillsammans med dagens pop-sound och ljudet av den akustiska gitarren. Och allt startatade år 2001 då han fick sin första gitarr som var en Landola som då ännu tillverkades i Jakobstad.

Premiärsingel

Med hjälp av pappa lyckades han också plocka ut ackorden till Bob Dylans Knockin´on heavens door och via olika demoprojekt och en massa timmar i studion så är första singeln nu färdig. Låten Runaway är väldigt bra producerad och Joeys röst passar utmärkt till den här genren som ligger någonstans mellan Mumford & Sons och Crash Test Dummies. Värt att lyssna på? Jo definitivt!

Kolla Vegatoppens sammandrag på Arenan

Du kan rösta på Vegatoppen fram till kl 10 på torsdagen.

Nya vinstsugna lag i På resande not

$
0
0

Den musikaliska frågesporten På resande not är tillbaka med en ny säsong, nya vinstsugna lagmedlemmar och nya gästartister med koppling till Eurovision Song Contest.

Den populära musikaliska frågesporten På resande not fortsätter med 16 nya avsnitt där finländska kändisar tävlar i Europakunskap. Frågorna tar avstamp i i Eurovision Song Contest med gamla arkivklipp som leder lagen rätt, för att sedan landa i vilket ämne som helst.

- Det är alltid roligt att få vidareutveckla ett koncept, att få åtgärda eventuella skönhetsfel och sånt som kunde göras lite annorlunda eller bättre, säger programledaren Thomas Lundin. Dessutom har vi en helt ny studio i år och ett litet men proffsigt husband som leds av Zarkus Poussa.

Själva innehållet fortsätter i samma omtyckta stil som under första säsongen: två tvåmannalag drabbar samman varje lördag och tävlar om vem som vet mest om Europa. Under hösten samlar lagen poäng i en grundserie och de som fått mest poäng går vidare och slår efter hand ut varandra fram till jul.

- Det är så många program i dagens slit- och slängsamhälle som bara görs i en säsong och tv-tittandet minskar hela tiden. De flesta väljer att följa med serier och se filmer ensamma på olika smarta apparater, medan På resande not fortfarande samlar familj och vänner runt tv-rutan. Man tittar i grupp. Det känns roligt att få göra ett program som samlar människor runt lägerelden, säger Thomas Lundin.

Ny kapellmästare

På resande not samlar fortfarande familj och vänner runt tv-rutan. Man tittar i grupp. Det känns roligt att få göra ett program som samlar människor runt lägerelden― Thomas Lundin

Kapellmästare i år är multi-instrumentalisten Zarkus Poussa som har skrivit nya arrangemang på äldre och nyare Eurovisionslåtar för årets gästartister. Han ackompanjerar också artisterna på trummor och andra instrument tillsammans med en varierande uppsättning yrkesmusiker. I slutet av varje program ger Zarkus Poussa dessutom en helt ny dimension åt begreppet ”tipsa lagen om 12-poängsfrågan”.

- En av utmaningarna har varit att fundera vad som kommer att hända i Europa under hösten för att kunna skriva aktuella frågor. Kalla högervindar blåser i Europa, kriget rasar och Europa håller på att delas upp i ”vi och de”. Men Europa är ju vi, säger Thomas Lundin, som jobbar aktivt för en känsla av gemenskap i Europa.

På resand not (säsong 2)
Yle Fem lördagar kl. 21.00, säsongstart 5.9.2015 (repris söndagar)
16 avsnitt
1 år på Arenan

Vill du tävla hemma i tv-soffan eller mot lagen i sändning. Ladda ner programmets Resultatblankett!

Artister:
Robin Stjernberg, Mikko Sipola, The Moniker, Sami Saari, Vuokko Hovatta, Annika Cleo, Dave Benton, Tommy Nilsson, Stig, Heléne Nyberg, Maria Kalaniemi, Kristin Amparo, Magnus Carlsson, Hanna Pakarinen, Therese Karlsson, Stina Liman, Katri-Helena

Musiker
Zarkus Poussa
Jere Haakana, Juho Kivivuori, Henri Mäntylä, Tapio Backlund, Jaakko Kääriäinen, Ville Riippa

Henrik och Thomas bjuder på gospel à la Elvis

$
0
0

Henrik Åberg och Thomas Enroth ger tre kyrkokonserter i Österbotten under veckoslutet. I Vörå, Närpes och Jakobstad uppträder de med bland annat tolkningar av gospelsånger som Elvis Presley gjorde på sin tid.

- Det är en lite annorlunda uppsättning den här gången, säger Thomas. Det är bara Henrik och jag: piano, orgel och sång.

Henrik Åberg hålls av många som Nordens populäraste Elvis-tolkare. Vid sidan om sina egna sånger så har Henrik nu i tjugo år spelat in och uppträtt med Elvis Presley-låtar.

- Det roliga med Elvis och hans gospelmaterial är att han under sin livstid aldrig fick någon Grammy. Efter sin död fick han postumt en Grammy för sitt gospelalbum "How great thou art" från år 1961, berättar Henrik.

Även om Elvis var "The king of Rock'n'roll" så var det i gospeln och i kvartettsången som hans hjärta låg.

- Rockmusiken var, vad jag har förstått, något som i princip "bara blev" då man på Sun Records jammade och försökte få till något som fungerar på skiva och i radio, säger Henrik.

Henrik Åberg och Thomas Enroth uppträder fredag 4.9 i Vörå kyrka, lördag 5.9 i Närpes kyrka och söndag 6.9 i Pedersöre kyrka. Samtliga konserter börjar kl 19:00.

Batman på PC för dåligt för att sälja

$
0
0

Björn från Kontroller tittar närmare på Batman: Arkham Knight.

Batman: Arkham Knight släpptes nyligen på flera olika plattformer. PC versionen, den som fått mest hype för sina tekniska framsteg, var vid release så dålig att den ansågs ospelbar av många.

Ej optimerad spelkod

Spelet plågades av otaliga buggar och slumpmässiga kraschar. Vissa funktioner saknades helt. Tack vare dålig anpassning för PC så kunde inte ens entusiaster med extremt kraftfulla datorer spela spelet utan att det flöt dåligt. Det var dessutom låst till 30 fps (bilder per sekund), vilket får bilden att kännas oföljsam och kontrollen över spelet blir långsam.

Outsourcead portning

Det var inte Rocksteady, utvecklaren av spelet som gjorde portningen. Den här gången outsourceades det till företaget Iron Galaxy Studios. Ett ganska väl ansett företag bland portningar. Men de är även ansvariga för Batman Origins som också var väldigt stökigt vid release.

Historien upprepar sig

Är vi inte trötta på det här? Dåliga portningar är mera regel än undantag. Nedprioriterade spel från utgivarna, konsolspel som skulle kunna ta nytta av en dators överlägsna hårdvara och kontroller. PC-spel som dummas ner för handkontroller, tappar patch- och mod-stöd, får inga dedikerade serververktyg för multiplayer eller ens 60 fps.

Vilken sida man än står på så är man en förlorare.

Vändpunkten

Men den här gången hände något. Tack vare påtryckningar från olika konsumentskydd erbjuder spelplattformen Steam nu återköp och hävning av köp vid vissa förutsättningar.

Detta blandat med att användarnas egna recensioner nu dyker upp på direkt på spelets butikssida gjorde att konsumenter började göra informerade val att inte köpa eller till och med häva sina köp!

Damage control

Warner Brothers, utgivaren för spelet, försökte först mörka vad som hänt. De erbjöd “tips” om hur man optimerade grafikinställningarna för att få det att funka bra, vilket i princip var att sänka de få inställningarna som fanns i botten.

Men till slut blev situationen ohållbar, spelets skick blev ett internetfenomen och guider om hur man häver sitt köp dök upp istället för positiva recensioner.

Spelet bort från hyllorna

Efter en tid var det ändå tydligt att det inte gick att rädda. Alla visste om läget och mängden återlämnade spel blev så stora att Warner Brothers helt enkelt beslöt sig för att ta bort spelet från försäljning.

En milstolpe

Det här var första gången detta var riktigt möjligt med en så här stor release, för cirka ett halvt år sedan släptes Assassin’s Creed: Unity, vilket också var ospelbart när det kom. Men då fanns ingen möjlighet till att lämna tillbaka de digitala kopiorna så konsumenterna satt fast med sitt köp. Hade det släppts idag så hade det kanske sett annorlunda ut.

Fortfarande inte tillgängligt

Vid skrivandet punkt kan man fortfarande inte köpa och spela Batman: Arkham Knight på dator. En patch är lovad och vi får se när den kommer. Men tack vare detta fiasko kanske utgivare tänker sig för en eller två gånger innan en uppenbart utstressad ofärdig produkt släpps för konsumenter.

Warner Brothers hoppas nog att detta kommer glömmas bort men som Batman säger: some days you just cant get rid of a bomb.


Matilda Gyllenberg: Mensblod för fult för TV

$
0
0

Sådär ja. Nu har vi gjort ett en timme långt program om blod, utan att med en enda stavelse nämna den mest uppenbara, vardagliga och solklara aspekten på blod som finns: mensblodet.

Anno 2015 är mensblodet fortfarande för skambelagt och privat för att få kleta ner soffan i vår TV-studio. Fastän hälften av befolkningen har mens under största delen av sitt liv. Men fel hälft.

Sedan jag var fjorton har jag under en av månadens fyra veckor haft så ont att jag inte överhuvudtaget kunnat fungera utan starka värkmediciner. Sammanlagt blir det över fem år av mitt liv – hittills.

Jag har i likhet med runt 120-tusen andra finländare endometrios. En folksjukdom, som i regel tar åtta år att ens diagnostisera. Som leder till rikliga, smärtsamma mensblödningar och smärta också andra tider under månaden, i många fall till barnlöshet. En sjukdom som inte kan botas men nog skötas.

Inget nytt i sig, så varför tjata om det här? För att jag vill skona mig själv och alla andra från att någonsin mer behöva höra fraserna "Lite ont får man tåla när man har mens" och "Nämen bit ihop, ta en burana". Sagda i all välmening av (manliga) läkare. Som aldrig legat på badrumsgolvet och skakat av smärta och spytt och spytt och blivit beroende av värkmediciner och tappat lusten till precis allt man kan ha lust till.

Jag ids inte ens gå in på tankelekar om hur vården av mensvärk och forskningen kring endometrios skulle se ut om dessa var manliga problem, för det har skrivits så mycket om det redan. För att inte tala om alla de förvrängda bilder av mens i reklamer och medier (nej, det är inte blått på riktigt och man blir inte "trygg" av att ha ob i väskan).

Jag bara ber. Säg aldrig att lite ont får man tåla. Helst inte i samband med förlossningar heller. Inte om ni är män och inte vet vad ni talar om, och inte om ni är kvinnor och tycker det ger street cred att ha fött sju barn utan bedövning och aldrig ätit en enda burana mot mensvärk. Det är helt enkelt svårt att känna andras smärta.

(När jag googlar mens rör alla träffar utom två men's som i men's health eller men's clothing. En handlar om en motorcykelförening i Mäntsälä, och en endaste gäller månadsblödning. "Mens är kroppens sätt att tala om för dig att du är frisk", står det. Så bra då.)

Efter Nio om blod, måndagen den 7 september 2015 samt på Arenan.

Skrotkök ställs ut på inredningsmässa

$
0
0

Bygg ditt kök själv av återanvända material, det är skrotdesigner Henrik Enboms uppmaning.

På inredningsmässan Habitare som öppnar på onsdag går det att se kök som byggts av återanvända material.

lampa gjord av återanvänt material
Varför inte tillverka en lampa av en olivoljekanister? Henrik Enbom har designat lampan. lampa gjord av återanvänt material Bild: Copyright Messukeskus Helsinki

- Vi bygger ett antal olika kök. Det handlar om att tänka om lite, måste kök se alldeles konventionella ut? Vi har ett köksskåp eller skåpkök som är tänkt för en etta, säger Henrik Enbom från företaget Dodo som står bakom varumärket Trash desing.

- Det är ett skåp som innehåller köket, det är en mikro, vattenkokare och lite annat och ett klaffbord som hör till, säger Enbom.

Träet som köken byggts upp av kommer från en tillfällig paviljong som stod mellan Arkitekturmuseet och Designmuseet i Helsingfors år 2012 när Helsingfors var designhuvudstad.

Gör din egen lampa av en konservburk

Henrik Enbom delar ut recept på hur du själv kan bygga lampor av konservburkar på företagets hemsida. Han ger gärna bort designidéer.

Att bygga upp ett kök av återanvänt material behöver inte bli dyrt, många ger bort gamla kök och monterar man själv blir det inte arbetskostnader heller.

- Måste man köpa allting, kan man inte göra själv? Dagisbarn tycker det de gjort själv är jättefint, sedan kommer det plötsligt en dag när vi tycker att vi inte mera kan göra själv. Vad är det för dumheter, nu kan vi göra det mesta om vi bara vill, säger Henrik Enbom.

Henrik Enbom "skrotdesigner" på Trashdesign bygger skrotkök för Habitare 2015
Henrik Enbom är skrotdesigner. Henrik Enbom "skrotdesigner" på Trashdesign bygger skrotkök för Habitare 2015 Bild: Yle/Helena von Alfthan

Företagaren får smör på brödet av större projekt.

- En stor arkitektbyrå beställde av oss ett antal bord till exempel. Nu just gör vi om ett bibliotek helt och hållet. Vi utnyttjar bibliotekets gamla material, alla deras hyllor. Hyllorna blir lite lägre, de ska målas och vi ska måla om hela biblioteket, säger Enbom.

Inrednings- och designmässan Habitare ordnas 9.9- 13.9 i Helsingfors mässcentrum.

Dröm dig tillbaka till STK

$
0
0

STK med Isac Elliot och Benjamin var en succé. Kolla de bästa klippen från Ekenäs bollhall här.

Vi har ännu inte riktigt återhämtat oss från förra fredagens Svenska Talande Klubben, så fantastiskt var det. Två av de största finlandssvenska tonårsidolerna kom till Ekenäs och det blev masshysteri med hög decibelnivå.

För att ännu en gång återgå till kvällen, här får ni den nya singeln Lipstick av Isac Elliot och Roller Coaster av Benjamin. Klicka igång och njut!

Du har väl inte missat att Norlie och KKV och Elin Blom stiger upp på Svenska Talande Klubbens scen i Vasa 18 september.

Lill-Babs: Det finns så mycket lycka i de här rynkorna!

$
0
0

– Blodsband är det viktigaste som finns, säger Lill-Babs. Familjen har alltid betytt mycket för mej.

Hon är själv äldst av fem syskon och för henne har det alltid varit en självklarhet att se till att alla i familjen har det bra. Lill-Babs, som började sin musikkarriär redan som tonåring, tog tidigt sig an ansvaret att försörja sin stora familj. I ett skede tog hon med sig sin mamma och sina småbröder till Stockholm, och där bodde de alla tillsammans, Lill-Babs och hennes dotter också. Det viktigaste var att de var tillsammans.

– Numera har jag tre döttrar, nio barnbarn och ett barnbarnsbarn. Kan ni tänka er, att min äldsta dotter fyllde precis sextio år, och samma dag fyllde mitt barnbarn fyrtio. Så tillsammans är dom hundra år. Och förra året fick mitt barnbarnsbarn körkort!

Finsk barndomsvän i Bingolotto

Finland har också en lite speciell betydelse för Lill-Babs, ända från barndomen hemma i Järvsö.

– Då när jag var liten fanns det två flickor i Järvsö, Asta och Terttu hette dom. Dom var krigsbarn från Finland och vi lekte och växte upp där tillsammans. Sen åkte de tillbaka till Finland. Senare har jag försökt få kontakt med dem igen, jag efterlyste dem på olika sätt men lyckades inte hitta dem, berättar hon.

Förvåningen och lyckan var total för Lill-Babs del när hon 2009 deltog i det populära svenska tv-programmet Bingolotto. För där, som överraskningsgäst, dök plötsligt Asta från Lill-Babs barndom upp.

– Det var fantastiskt. Jag får forfarande rysningar när jag tänker på det. Där stod lilla Asta på trappan i Bingolotto.

Senare bjöd Lill-Babs hem Asta på besök till Järvsö, där Asta fick se alla ställen hon mindes från barndomen och träffa många av deras gamla lekkamrater.

– Jag talar ju ingen finska, säger Barbro. Och någon svenska kunde inte Asta längre efter så många år så Astas dotter fick fungera som tolk. Men kul var det.

På resande fot

Genom åren har det blivit mycket resor och turnéer för Lill-Babs. Bakom sig har hon redan 60 år som aktiv artist och turnélivet har blivit en del av hennes vardag.

– Jag kan ju känna att jag gärna hade varit mer hemma med mina barn när dom var små, att jag lite har gått miste om det som vanliga mammor får vara med om, säger hon. Men när jag talade med mina barn om det här så tyckte som inte alls att jag alltid var borta. Och det var skönt att höra.

Det berodde på att Lill-Babs hela tiden höll väldigt tät kontakt till familjen och barnen, oberoende av var hon var. Det var telefonsamtal, meddelanden i agendan och små lappar.

– När man kom hem en sen kväll efter en turné var det underbart att hitta texten "Vi älskar dej, Mamma!" på spegeln i hallen.

Ingen pensionering i siktet

Trots sina sjuttiosju år har hon inga konkreta planer på att trappa ner på jobbfronten.

– Varje år säger jag till mina barn, att nu ska jag varva ner, berättar hon. Men så går det som det brukar.

Hösten är späckad med tv-inspelningar, gigs, uppträdanden och turnéer. Mellan varven finns det också lediga dagar med tid för familjen.

– För ett tag sedan frågade ett av min brors barnbarn mig "Babo, varför har du så mycket streck i ansiktet?". Då sade jag att det är för att jag inte är lika ung som din mamma. Det är klart att att jag kan se mig i spegeln och tänka, hjälp, så rynkig jag är. Men så tänker jag också, att om man fått leva i sjuttiosju år som jag, så då får det ju synas! Det finns mycket lycka i de här rynkorna, säger hon och skrattar.

Barbro "Lill-Babs" Svensson medverkar i Efter Nio må 7.9. kl. 21.00 i Yle Fem.

Först kom fruntimmersföreningarna, sedan kvinnofrigörelsen

$
0
0

Ekenäs fruntimmersförening fyller 160 år. Fruntorna firar med en kaffekoppsutställning. Det kan låta borgerligt och konventionellt.

Men borgarkvinnornas välgörenhetsföreningar hade en viktig roll. De fick redan på 1800-talet syn på en annan verklighet än den som männen såg.

Välgörenhet med kvinnosak på köpet

Föreningarna utgör dessutom en tidig länk i berättelsen om kvinnorörelsen, säger författaren Merete Mazzarella som i tisdags öppnade fruntimmersföreningens jubileumsutställning i Ekenäs bibliotek.

- Kvinnorna ville göra något utanför hemmet. Det var inte lätt för de borgerliga kvinnorna på den tiden.

Två kvinnor pratar. I mitten syns en man, bibliotekets vaktmästare.
Merete Mazzarella höll tal när jubileumsutställningen öppnades. På plats var också Raseborgs stads kultursekreterare Lotta Lerviks. Två kvinnor pratar. I mitten syns en man, bibliotekets vaktmästare. Bild: Yle/ Pia Santonen

Fruntimmersföreningar grundades i städerna.

- Man kan också säga att det var ett tidigt skede i kvinnofrigörelsen.

Men främst handlade det om välgörenhet.

- Klasskillnaderna var stora. Många barn for illa. Så välgörenhet var utan vidare ett viktigt syfte med de här föreningarna.

Risken med att undervisa flickor

En del av verksamheten var att ge fattiga flickor möjlighet att gå i skola så de lärde sig läsa och skriva.

Gammaldags skrivstil, alfabetet och ett par exempelmeningar: Var god. Läs läxorna.
Arbetarflickor fick lära sig läsa och skriva. Men när det blev aktuellt med undervisning i historia och geografi, tyckte många att det gick för långt. Gammaldags skrivstil, alfabetet och ett par exempelmeningar: Var god. Läs läxorna. Bild: Yle/ Pia Santonen

Men småningom växte ambitionerna. Flickorna skulle också få läsa lite historia och geografi.

- Men det var en gnutta kontroversiellt. Flickorna skulle ju skolas upp till at bli duktiga tjänsteflickor. Det var många av borgerskapets damer som var rädda för att flickorna skulle få griller och inte veta sin plats.

I Borgå gick diskussionen så långt att man ordnade en omröstning om hur mycket flickorna skulle få lära sig i skolan.

Fruntimren har sett samhället med kvinnoögon

Mazzarella tycker att fruntimmersföreningarna med sina små resurser ofta har lyckats upptäcka saker som större aktörer är blinda för.

- De har fått syn på sånt som stiftelser och fonder inte alls ser, vardagen.

Männen hade onda aningar

Kvinnorna såg också på 1800-talet en annan verklighet än den som männen såg. De hade ett kvinnoperspektiv på tillvaron.

- Männen var ofta oerhört misstänksamma mot verksamheten. Fredrika Runeberg skriver i ett brev att männen nu bara tycker att kvinnorna kunde stanna hemma med sin stickning och sin gröt.

Mycket har förändrats i världen sedan tiden när fruntimmersföreningarna grundades.

- Men det intressanta är att det fortfarande finns män som blir nervösa när kvinnor går ihop och samarbetar.

Diskussionen om kvinnors rättigheter fortsätter. Bilden är från Kuwait. Bild: EPA/RAED QUTENA

Mazzarella är försiktig med att jämföra fruntimmersföreningarna med kvinnorörelsen hundra år senare.

- Kvinnorörelsen på 1960- och 70-talet var väldigt mycket kraftfullare. Då talade man om systerskap, det gjorde man inte på 1800-talet. Men visst var det ett systerskap. Så det finns paralleller.

”Berätta hur synen på auktoritet och sexualmoral förändrades”

Medelåldern hos medlemmarna i fruntimmersföreningarna är numera ofta hög. Ekenäsfruntornas äldsta aktiva medlem är i 90-årsåldern, berättar ordföranden Birgitta Nyström. Också de andra är pensionärer.

Mazzarella tycker ändå att föreningarna kan ha en viktig uppgift. Men det är knappast att hjälpa de fattiga och utslagna eller till exempel asylsökande.

- Med en hög medelålder är det svårt att idka en stark utåtriktad verksamhet. Snarare tänker jag att medlemmarna kunde fungera som traditionsförmedlare.

Mazzarella önskar att medlemmarna skulle minnas tillsammans.

- Framför allt – och det här är min käpphäst – kunde de fundera på och diskutera hur värderingarna har förändrats. Samhället bygger ju ändå på värderingar.

Fötter i en säng.
Merete Mazzarella tror att fruntimmersföreningarna kan hjälpa förklara hur värderingarna har förändrats. Ett exempel är uppfattningar om sexualmoralen. Fötter i en säng. Bild: CC

Mazzarella säger att mycket har förändrats när det gäller förhållandet till auktoriteter, hierarkier, barnuppfostran, förändringar i sexualmoral och tingens värde.

- De konkreta föremålen hade förr ett annat värde. Fortfarande är de flesta av oss i min generation ovilliga att slänga bort matrester.

När det blir mat över, sätter man det på ett litet fat och ställer in det i kylskåpet. Sedan följer man ett mönster.

- Man äter inte upp det. Man låter det stå i kylskåpet och tittar på det då och då. När det börjar växa något på det, inser man att man kan ta ut det och slänga bort det, förklarar hon med ett leende.

Kaffekoppar och en kaffekanna samt en servett med Lotta Svärd-emblem. Äldre kvinnor syns i bakgrunden.
160-årsutställningen visar kaffekoppar som medlemmarna i Ekenäs fruntimmersförening äger. Kaffekoppar och en kaffekanna samt en servett med Lotta Svärd-emblem. Äldre kvinnor syns i bakgrunden. Bild: Yle/ Pia Santonen

Årets pris till Kulturhuset Karelia

Ekenäs fruntimmersförening stöder fortfarande dem som samhällets skyddsnät inte fångar upp, främst äldre och krigsveteraner.

Föreningen delar dessutom ut ett kultur- och miljöpris. Årets pris gick till Kulturhuset Karelia i Ekenäs.

Kaffekoppsutställningen i bibliotekets galleri i Ekenäs är öppen till 12.9. Kaffekopparna symboliserar fruntimmersföreningens verksamhet eftersom många av verksamhetsidéerna har fötts vid en kopp kaffe.

Camilla Moberg: Vadå för designsvacka?

$
0
0

Som glasformgivare upplever Camilla Moberg inte någon designsvacka efter de stora Tapio Wirkkala eller Timo Sarpaneva. De stora företagen som Iittala och Arabia anställer inte mer inhouse-designers som tidigare – men det betyder inte att det inte finns intressanta namn, säger hon. Många har bara svårt att nå ut som privatföretagare.

Moberg är aktuell vid pågående Helsinki Design Week, som öppnades den här veckan. Hon ställer ut i magasinet på Busholmen på Stillahavsgatan 6 – huset som Lars Sonck har ritat 1927.

Camilla Moberg arbetar med glasblåsarna.
Arbetet med glasblåsarna är avgörande för resultatet. Camilla Moberg arbetar med glasblåsarna. Bild: Lasse Lecklin

Hennes lista på intressanta namn inom nutidsdesign är lång: Markku Salo, Anu Penttinen, Tuulia Penttilä, Aamu Song och Johan Olin, Karin Widnäs, Kristina Riska, Kati Tuominen-Niittylä, Timo Niskanen, Susan Elo, Kim Simonsson, Brian Keayney /Tonfiska design, Kirsti Talviola, Kristian Saarikorpi & Kirsti Doukas.

Listan föranleds av frågan om vem som har efterträtt "de stora" Timo Sarpaneva och Tapio Wirkkala.

Svårare att nå ut

- Kanske är de inte några – utan fler, bedömer Moberg. Hon säger också att det är svårt att se på sin egen bransch utifrån. Hon har inte upplevt någon svacka.

- Kanske det beror på att en del aktörer inom design har fått det svårare att nå publiken. Numera är många egenföretagare och måste också klara av marknadsföring, något man inte fått utbildning i.

Camilla Moberg arbetar med glasblåsarna.
Vad går, vad går inte att förverkliga, det testas med glasblåsarna. Camilla Moberg arbetar med glasblåsarna. Bild: Lasse Lecklin

Själv ser Moberg framåt med tillförsikt.

- Det är viktigt att få sina alster utanför landets gränser. Finland är litet. Vi lär oss hela tiden att hitta samarbetspartners. Det är viktigt att samarbeta med rätt personer för att hitta publiken och kunderna.

Fint utställningsutrymme

Moberg ser utställningsutrymmet på Busholmen för första gången en knapp vecka före designveckan inleds.

- Har vi rätt färger på våra fundament, är första tanken och det här ser bra ut, med tjocka träbalkar och olika grå toner, beskriver Moberg.

- Jag hämtar mina lampor på måndagen efter att fått led-tekniken fixad. Att designa lampor innebär ett tätt samarbete med många olika parter.

Stenar som inspirerat Camilla Moberg.
Stenar, vars former inspirerar Camilla Moberg. Stenar som inspirerat Camilla Moberg. Bild: Lasse Lecklin
Moberg lanserar en bordslampa i samband med designveckan.

- Det är bra att ha en deadline att arbeta mot. Jag skulle ogärna delta här med enbart gamla glasarbeten, säger hon.

Hon lanserar gärna nya produkter vid dylika tillfällen, ibland sker det också på Habitare.

Större jippon där man kan möta kunder är viktiga för en formgivare.

- Jag får kontakt direkt med mina kunder, som ger värdefull feedback. Dessutom utgör tillställningarna fin motvikt till de långa perioderna man som formgivare har av planering, skissande, tänkande.

Dessutom testar hon en hel del med glasblåsarna, som ger henne värdefulla synpunkter.

Moberg gillar att träffa folk och särskilt att få komma till Helsingfors, sin gamla hemstad.

12 000 besökare väntas

Det är inga små besökssiffror som designveckan förväntas uppnå. Producent Karoliina Helkkula nämner 12 000 - 13 000 personer som arrangörernas mål.

producent Karoliina Helkkula.
Hoppas folk hittar till våra evenemang, säger producenten Karoliina Helkkula. producent Karoliina Helkkula. Bild: Yle/Anna Savonius
Det finns mycket att se på under designveckan som pågår mellan den 3 - 13 september. Hur ser städernas framtid ut? Ny textilformgivning? Program för barn och unga?

- Tanken är att förena olika former av design och ge någon slags helhetsbild, berättar Helkkula. Vi har också tagit med elevarbeten för att allmänheten ska kunna se återväxten på området.

Robin Stjernberg: Nu vill jag hitta min egen röst

$
0
0

Att representera Sverige i Eurovision Song Contest på hemmaplan i Malmö var helt magiskt, säger Robin Stjernberg som säsongens första gästartist i På resande not.

- Jag hade ett otroligt självförtroende och var uppbackad av ett fantastiskt team. Och så hade jag ett sådant stöd från publiken på plats i Malmö, det var helt magiskt. Jag kände att jag hade den bästa låten av allihop. Det tycker jag fortfarande.

- Det enda som är synd är att jag inte fick kvala. Som värdland är man ju direkt i final. Hade man kvalat hade man ju fått göra låten två gånger istället för bara en. Om man gått vidare, vill säga. Men det hoppas man ju att man skulle.

Robins karriär startade i pojkbandet What’s Up, där också Eric Saade var medlem. Innan han vann Melodifestivalen hade han kommit tvåa i svenska Idol 2011 och fått stryk på mållinjen av Amanda Fondell.

- Det har varit väldigt hektiskt de senaste åren, med melodifestivalen och Idol och en massa turnerande, så jag har knappt haft någon tid att jobba med mig själv. Vem är jag och vad står jag för? Nu har jag utvecklat mitt låtskrivande och tillbringar mycket tid i studion och försöker hitta mig själv och min egen röst.

- Nästa gång jag släpper material kommer det att ha en helt annan substans. Då har jag en historia och något att berätta och då fokuserar jag på att få presentera mig på det sättet.

- När man skriver egna låter visar man bara upp sig själv och sitt eget hjärna och vad man själv vill säga. Ingen kan ta det ifrån dig och du behöver inte ta åt dig av kritik på samma sätt. Det blir på riktigt och så länge jag känner det i hjärtat så kommer andra också att göra det.

Robin var också med och skrev sitt eurovisionsbidrag ”You” 2013.

- Låten var väldigt färdig redan innan jag fick vara med och ta i den, men jag var absolut med och skrev tillsammans med Joy och Linnea Deb. De är genier och kämpar och mina idoler. De är sådana otroliga förebilder.

De vann hela ESC 2015 som låtskrivare för Måns Zelmerlöw, hur kändes det?

- Det var så kul att de vann, de är värda allt och ännu mer. Jag är skitglad för deras skull, och för Måns såklart.

Kommer du själv att ställa upp igen?

- Det kommer jag kanske. Någon gång. Men just nu är jag inte riktigt där i mitt liv. Just nu vill jag skriva egna låtar och fokusera på det.


Toppen Hits på Elverket i Ekenäs

$
0
0

Vernissage på fredagen för Pro Artibus grupputställning Toppen Hits på Elverket i Ekenäs.

Det är en grupputställning med 13 konstnärer som tidigare ställt ut på Elverket eller galleri Sinne.

Toppen Hits är processartad och byter skepnad under utställningens gång.
Utställningen är öppen till den 13 december.

Stiftelsen Pro Artibus firar 25-års jubileum i år.

Belle Epoque med Pia-Maria Lehtola. Avsnitt 10 med feministen Andrea Nyberg

$
0
0

Andrea Nyberg bor i Bangkok och har jobbat för UN Women i två års tid. Hon reser runt till Laos och Östtimor och presenterar nya projekt för att hjälpa kvinnor. För hand broderade sidentyger symboliserar det genuina och det vackra i den asiatiska kulturen.
-Det är min hjärtesak att rädda de asiatiska kvinnorna!

Andrea berömmer de asiatiska kvinnorna för att de har en så stark känsla av systerskap. De respekterar och hjälper varandra.
-På jobbet har jag känt att jag har fått djupa vänskapsrelationer med asiatiska kvinnliga kolleger.

Andrea har också märkt att det är kvinnorna som för in humorn i samhället. De skiljer inte så starkt på privatliv och arbetsliv som vi gör här i Norden.
-De är skickliga att få fram sitt budskap via soft power.
Hon är inspirerad av Susan Cains bok, Quiet - The power of introverts in a world that can't stop talking.

andrea nyberg samtalar om asiatiska kvinnor med pia-maria lehtola
Pia-Maria Lehtola och Andrea Nyberg talar om att rädda de asiatiska kvinnorna. andrea nyberg samtalar om asiatiska kvinnor med pia-maria lehtola Bild: YLE/Juha Kuhmola

Teir: Media måste ta sin roll i informationskriget

$
0
0

Det finns ett starkt engagemang för säkerhetsfrågor i Finland. Det syns i Tammerfors i helgen, på totalsäkerhetsmässan som lockar många utställare och besökare. KSF-medias vd Barbro Teir efterlyser en diskussion om medias roll, i synnerhet när det gäller informationskrig och inställningen till invandringen.

- Det finns absolut ett större intresse för säkerhets- och försvarsfrågor i Finland än i många andra länder, säger vd och ansvarig utgivare Barbro Teir på KSF-media.

Hon talade på fredagens säkerhetsforum i Tammerfors, om media och den mentala kriståligheten.

Emotionellt engangemang

- Intresset för säkerheten har kanske att göra med att Finland redan har hört till EU en tid. Medlemskapet innebar att vi öppnade oss mot både Europa och väst. Vårt östra grannland agerar stundtals lite hotfullt.

Marit af Björkesten och Barbro Teir svarar på lyssnarnas frågor i Radiohuset
Barbro Teir. Marit af Björkesten och Barbro Teir svarar på lyssnarnas frågor i Radiohuset Bild: YLE / Hanna Berndtson-Hera

-Vi har i färskt minne hur det var när vi var i krig med vår östra granne. Det finns alltså ett emotionellt engagemang som kanske är högre än i andra länder, tror Teir.

Flyktingar kräver ställningstagande

Nu kommer det in ovanligt många flyktingar, också till Finland. Det är mänskor som av en del upplevs som ett hot mot vår säkerhet. Andra ser dem som en möjlighet att trygga ett mångkulturellt Finland som på riktigt öppnar sig mot världen.

Barbro Teir kräver aktivitet av journalisterna och medierna i de här frågorna.

Lyft nivån över hatpratet

Cybersäkerhet och informationskrig har fått allt större uppmärksamhet i den försvarspolitiska debatten. Det är viktigt, betonar Teir.

- Vi måste bli väldigt mycket mer medvetna om vilken vår uppgift är. Vi har kanske inte reflekterat internt eller talat i branschen tillräckligt mycket om vilken vår roll är.

- Nu har ju MTV3 och Sanomas NYT-bilaga meddelat att de stänger möjligheten att kommentera på sajterna, eftersom diskussionerna har fått en alldeles för låg nivå. Det är alltför mycket hat som sprids. Det börjar synas tecken på ett värdeledarskap i medierna, som vi måste gå vidare med.

- Vi måste agera mer, inte bara rapportera och observera.

Negativa nyheter på nätet

Mediernas rapportering anses ofta överdriva risker och oro. Nyheterna är ofta negativa. De "nya medierna” kan påverka folks tänkande i säkerhetsfrågor genom okontrollerade fakta och agendor man inte känner till.

Men allt är inte dåligt med de sociala medierna. De är en otroligt bra kanal för att snabbt få ut information brett. Många olika perspektiv kan mötas och diskuteras.

- Men där finns inte några gatekeepers som städar och leder debatten. Därför blir mycket väldigt felaktigt. Det är möjligt att sprida desinformation och manipulera fakta på ett sätt som inte är möjligt i andra medier. Det är förstås ett hot.

De "gamla" medierna pålitligare

- Vi i "de gamla medierna" har möjlighet att påverka bara i våra egna kanaler. Sen flödar det en diskussion på annat håll, som vi inte kan påverka.

Teir efterlyser en lagstiftning som gör det möjligt att gå in. Dessutom behövs det resurser för att städa i den undervegetation som man vill försöka lyfta bättre nivå. Men de traditionella medierna har ett samhälleligt uppdrag, med där kontroll och tilltro till objektivitet ingår. De anses också pålitliga, påpekar Teir.

Totalt säker?

Temat i Tammerfors var "totalsäkerhet" som har efterträtt begreppet "totalförsvar". Försvarsmakten är en av de största utställarna och aktörerna på veckoslutets säkerhetsmässa. Också Nylands Brigads gille är med på ett hörn.

Men begreppet säkerhet är brett. Polis, tull och brandsläckning, vapentillverkare och säkerhetsteknologi ställer ut. Dessutom kan banker, bokförlag, kyrkan m.fl. på ett eller annat sätt kopplas till den interna säkerheten.

Att försvarsmakten är synlig i många sammanhang känns naturligt för Barbro Teir. De är tvungna att göra PR, eftersom alltfler finländare tycks anse att vår försvarsförmåga har blivit sämre i och med nedskärningar i anslagen.

- Och vi är förstås alltid imponerade av stora bullriga maskiner, i synnerhet männen, noterar Teir.

Ensamma vargar kan skapa osäkerhet

- Försvarspolitiken är bara en del av säkerheten. Det handlar också om samhällets inre säkerhet, hur mänskor behandlar varandra, säger Teir och nämner skolskjutningarna. De kommer sig av att det finns mänskor som inte mår bra, inte får samhällets stöd, inte har mänskor runt sig som hjälper dem. De riskerar bli ensamma vargar, som kan förorsaka enorm skada och kriser.

Utan el ingen information

På säkerhetsmässan står också några elbolag representerade. Den dagen elektriciteten stängs av försvinner säkerheten, just för att elen känns så självklar.

- Om nätet går, förlorar vi snabbheten i informationsförmedlingen, säger Barbro Teir och om strömmen går kan vi inte heller trycka eller distribuera tidningarna. Då förlorar vi också den kanalen för att få ut korrekt och samlad information. Det är ett enormt hot mot samhällssäkerheten.

Hon har slutat drömma om att gömma sig

$
0
0

Konstnären Pauliina Turakka Purhonen har sluta drömma om att krypa in i buskarna och gömma sig.

- Det går ju inte, säger hon. Jag är inte osynlig och försvinner inte ur mänskors liv, inte ens fast jag flyttar ut på landet.

Istället har hon bosatt sig mitt i stan, i Helsingfors, på elfte våningen. Och eftersom hon är konstnär ställer hon också ut sina konstverk med jämna mellanrum, till allmän beskådan. I början var vernissagerna otäcka.

Varje tabb syns ju på skulpturerna. Det går inte att sjunga vidare, eller spela vidare.

- Jag trivdes med min konst när jag jobbade med den, säger hon. Men när den skulle ställas ut såg jag den i ett annat sken och tänkte att huj vad hemskt, det här kan jag ju inte tvinga på folk.

Gör bilder för sin egen skull

Med åren har hon ändå fått så pass mycket positiv respons att vernissagerna känns bra. Dessutom har hon märkt att det tillrättalagda och perfekta inte ens intresserar henne.

- Så varför skulle jag behöva producera det perfekta själv?

Pauliina Turakka Purhonens konstverk, en docka
Pauliinas produktion består av många dockor. Pauliina Turakka Purhonens konstverk, en docka Bild: YLE/Reima Kekäläinen

Den konst hon sysslar med för tillfället är en blandning av skulptur, teckning, sömnad och måleri.

- Och jag gör alltid bilderna för min egen skull, säger hon. Om det är något som stör mig, så gör jag bilder om det.

Som det här med att gifta sig med någon. Nå, inte vet man ju vem det är förrän man sitter i klistret med gemensam lägenhet och tre ungar på halsen.

- Hur jag är som mamma, till exempel. Hur jag än vänder och vrider på det blir jag aldrig klok på det.

Då är det skönt att ha ett riktigt tygstycke att vända och vrida på medan hon reder ut problemet. Och när skulpturen är färdig är också saken utredd, för det mesta.

- Skulpturen far iväg och tar min fråga med sig. Och jag känner ofta att vad bra, sådär, nu kan jag lämna det.

Pauliina Turakka Purhonens skulptur.
Det är bara en bonus om någon annan uppskattar min konst, säger Pauliina. Pauliina Turakka Purhonens skulptur. Bild: YLE/Reima Kekäläinen

Ibland märker hon också att det aldrig ens varit frågan om något problem.

Formuleringar är bedrägliga

- Istället var det bara en formulering som jag börjat tro på för att den låtit logisk och sammansatt.

- Ta det här till exempel, säger hon. Alla mina relationer. De skiter sig alltid. Det låter ju fruktansvärt. Men när skulpturen är färdig märker jag att det fortfarande låter fruktansvärt, men att det inte alls är sant.

- Konsten tar luften ur sanningen.

Prästföräldrar och många syskon

I perioder väller det ut religiösa motiv i hennes konstverk, något som antagligen beror på att hon växte upp i en familj som flyttade runt mellan olika prästgårdar. Pauliina har många syskon och båda föräldrarna är präster.

- Så jag satt ofta i kyrkan som barn, säger hon.

I själva verket var kyrkorna nästan det enda som bestod, medan städerna, skolorna och kompisarna växlade.

- Gudstjänsten kände jag alltid igen, säger Pauliina.

Pauliina Turakka Purhonens skulptur
Pauliina löser sina relationsproblem på jobbet. Pauliina Turakka Purhonens skulptur Bild: YLE/Reima Kekäläinen

Kyrkor och toaletter

Liturgierna och toalettbesöken var likadana vart hon än flyttade och det är ett annat tema hon behandlat i sitt måleri. Sambandet mellan kyrkor och toaletter.

- På båda ställena gör man samma saker om och om igen. Det är en bestämd belysning och man får sitta för sig själv och tänka.

Lasse rekommenderar

$
0
0

Äntligen är den då här. ”The book of souls” av Iron Maiden. Om du gillar Maiden har du redan skaffat den och bildat en egen åsikt. Om du inte gillar Maiden så orkar du knappast läsa om den.

När jag är inne på andra genomlyssningen av mastodontalbumet känns det spontant som att Iron Maiden levererat en ytterst stark, episk, briljant skiva. Redan första singeln Speed of light lovade gott.

Det är så stort att plattan innefattar en hel värld av djungeläventyr, fantastiska flygande maskiner och elstötar genom hela kroppen från tre gitarristers gitarrer, på toppen av dimhöljda berg och brinnande skyskrapor.

Avslutningslåten Empire of the clouds är över 18 minuter lång och det är för första gången det spelas piano på ett Maiden-album. Tro det eller ej, men låten är en av skivans bästa. Way to go Bruce Dickinson!

Själva förpackningen är så stor att jag inte vet hur jag skall få den att rymmas i cd-hyllan. Ett litet minus faktiskt. Jag köpte dubbel-cd-versionen, för en trippelvinyl känns som litet för mycket.

Hoppas vi ser Iron Maiden nästa sommar framföra flera av dessa låtar i Kantola hårdrockspark i Tavastehus! Jag tippar att de åtminstone spelar The red and the black, Speed of light och som de brukar nyaste skivans öppningsspår, här låten If eternity should fail.

Soulfly slår hårt igen

En av senaste dagarnas positivaste överraskningar är Soulflys nya album ”Archangel”.

Om vi jämför Sepultura efter Max Cavaleras avhopp och Max's följande band Soulfly (icke att förglömma Cavalera conspiracy-projektet) så drog Max det klart längre strået.

Men efter hand började Soulfly upprepa sig och urvattnas. När de 2005 värmde upp Black Sabbath i Helsingfors på Arenan så var det så sövande trist att jag trodde jag aldrig mer skulle få en kick av Soulfly.

Tji fick jag. Den kicken träffar rätt i fejset med öppningsspåret We sold our souls to metal som är rena rama hardcoren. Så här brutal har Max Cavalera inte varit sedan Bestial devastation-dagarna. Det är skivans hårdaste spår, men resten av plattan är ingalunda några bagateller eller ballader.

Soulfly har dragit ner på djungeltrummandet och etno-elementen som i.o.f.s. gett både Sepultura (Roots och Chaos A.D.) samt förståss Soulflys skivor en bra inramning, men för mycket är för mycket. Det får inte bli ett självändamål att sitta på sin feta bak i djungeln med någon ny indianstam på varje platta. Archangel är en hård och tuff skiva som kom s.a.s. ”bakom trädet ifrån”. Riktigt bra.

Fear Factory: Genexus

Det må ha gått exakt tjugo år sedan Fear Factorys absoluta höjdpunkt: skivan Demanufacture, men på nya Genexus visar de sig i toppform igen. De överträffar förstås inte Demanufacture, men cyber-metallen och android-temat är lika starkt närvarande både i musik, text och image som när det begav sig och här finns riktigt bra låtar.

Ajaj, jag minns ännu när jag tillsammans med vokalisten Burton C. Bell efter en intervju med dem på Roskilde-festivalen 1996 promenerade den flera kilometer långa vägen mot huvudscenen för att tillsammans se på Slayer. En riktigt trevlig typ, Burton.

Speedtrap: Straight shooter

Den 11.9 släpper inhemska Speedtrap sin andra skiva och jag gillar först och främst omslaget som kunde vara ett klassiskt fånigt omslag av Sodom eller Kreator från 80- eller 90-talet.

Om du gillar Midnight eller finska Ranger så är Speedtrap någonting för dig. Och jag råkar gilla bådadera så Speedtrap har den senaste veckan förgyllt mången sen kväll hemma och tidig cykelfärd till jobbet. Skitigt, djuriskt, barbariskt men ack så ärligt old school att man bara måste gå och lägga sig utan att ta patronbältet av sig först. Lysande stuk fast inte världens mest minnesvärda låtar.


PS. Den 25.9 firar Speedtrap skivrelease på Kuudes Linja i Helsingfors.

Annat jag lyssnat på...

Mindre orgastiska musikaliska upplevelser har jag fått av Soilworks ”The ride majestic”, Niles ”What should not be unearthed” och Symphony X.s ”Underworld” (okej, den är helt ok faktiskt, även om det inte är helt min tekopp) så jag ids inte säga så mycket mer om dem. Jag har lyssnat ganska mycket på nygammal King Diamond och en fenomenal dubbelsamlingsskiva (”Samlingen”) med gamla goda Ebba Grön den här veckan. Nu skall jag lägga på The book of souls igen.

Up the irons!

Viewing all 20110 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>