Clik here to view.
Samer, Lappland, jojk och renar. Jo. Visst. Men den samiska kulturen är så himla mycket mer än det. I synnerhet vad gäller den samiska musiken.
Idag (06.02) är den samiska nationaldagen. Den gör mig alltid litet extra stolt. Inte för att jag har några personliga rötter till Lappland, men av någon outgrundlig anledning känner jag stor själslig samhörighet med deras kultur.
Det kan vara de förvånansvärt många likheterna mellan den mäktiga lapska naturen och den kargt stolta åländska skärgården. Det kanske är det litet tystlåtna men varma och äkta folket. Deras glada färger på kläderna som jag kände igen från den åländska flaggan. Och det är definitivt den samiska musiken.
Första gången jag reagerade på att det ens fanns något sådant som speciell samisk musik var nog när min barndoms och ungdoms radio sporadiskt spelade något med Nils-Aslak Valkeapää.
Det lät så udda jämfört med all övrig musik som hördes då, men samtidigt så bekant. Jag kände igen det utan att någonsin tidigare ha hört det. Alltså inte stycket som sådant, utan stämningen, känslan. Utan att begripa ett ord av vad Nils-Aslak Valkeapää sjöng och jojkade om kunde jag ändå se det framför mig. Känna det.
Nils-Aslak Valkeapää / Goase Dušše
Så kom Mari Boine. Eller Mari Boine Persen som hon då ännu kallade sig. I hennes stämma fanns en varm hand som mjukt grävde sig in i mitt bröst och lugnande höll om mitt hjärta. Jag såg stora vidder, en evig himmel och ett träd som regnade snö.
Mari Boine / Gula Gula
Och just som jag trodde att det inte kunde bli mycket bättre så kom Wimme Saari. Han visade att samisk musik även kan göras helt fördomsfritt på litet modernare vis och emellanåt gärna med ett stänk finstämd humor. Wimme gör helt enkelt samisk feelgood-musik.
När jag för drygt tre år sedan testade min då nya begagnade bil genom att köra den en liten runda från Åland till Nordkapp och tillbaka hade jag bilen full med CD-skivor. Av utrymmesskäl tvingades jag begränsa antalet skivor till en CD per artist. Den enda artist som fick två skivor med i bilen var Wimme.
Wimme / Texas
Andra samiska artister som jag varmt kan rekommendera är bl.a. Niko Valkeapää, Sofia Jannok och Angelit. Varför inte även Kemi-bandet Sonata Arctica, även om de inte sjunger på samiska.
Och så har vi Ailu Valle.
Ailu Valle är en ung kille från Kaamasmukka som rappar på nordsamiska. Vilket han lär vara den enda i hela världen som gör. För drygt två år sedan kom hans rosade och spännande debutalbum Dušši dušše duššat som jag hoppas fler skall upptäcka. På den visar Ailu Valle hur gott en lagom dos samisk krydda gör åt hip hopen och hur smärtfritt de två till synes olika kulturerna går att kombinera.
Det är så man inte bara får den samiska kulturen och musiken att överleva, utan kanske främst ser till att de utvecklas och lever vidare. Och vad är väl bättre än det en dag som denna.
Ailu Valle / Dušši dušše duššat