Berlinale 1/6
Ikväll inleds världens publikmässigt största filmfestival. Franska Cannes är prestige-ettan, men med över 300.000 sålda biljetter och hyfsat många gästande stjärnor väcker också Berlinale världspressens uppmärksamhet.
I år sörjer man Philip Seymour Hoffmans bortgång. Han skulle ha varit här, men istället är det inte minst George Clooney som kommer att väcka både fansens och medias uppmärksamhet.
Berlinale arrangeras i år för 64e gången, och det internationella intresset lär vara lika stort som alltid tidigare.
I fjol lockade festivalen närmare 20.000 (!) ackrediterade gäster från 124 länder, av dem var 3.700 journalister.
En stor del av de ackrediterade gästerna är branschfolk som lockas till Berlin av ”European film market” där närmare 900 filmer visas. Här förhandlas det om distributions- och försäljningsavtal, och på köpet slås affärer om ännu inte ens påbörjade filmer fast. Exempelvis Al Pacinos färskaste film har branschfolket tillfälle att se för allra första gången just här.
Det gör Berlinale till en av världens viktigaste marknadsplatser.
Men för publiken är det förstås de 400 festivalfilmerna och de gästande stjärnorna som betyder allt.
Clooney och Scorsese, men ingen Hoffman
En av stjärnorna är för all del borta.
Philip Seymour Hoffmanskulle ha varit här för att ge uppmärksamhet åt en färdig och en kommande film som han skulle regissera. Istället, berättade arrangörerna i går, vill man minnas Hoffman med en specialvisning av filmen som gav honom en Oscars, Capote.
Fansen har förstås gott om andra stjärnor att jaga, framför allt George Clooney som dyker upp med sin senaste film under veckoslutet.
I hans fall hade allt annat än ett Berlinbesök förstås varit en skandal. Hans ”The Monuments Men” (Finlandspremiär i slutet av månaden) är primärt inspelad i Babelsberg utanför Berlin, och är delfinansierad med över 8 miljoner tyska euron.
Att räkna upp alla stjärnor som är på väg tar förstås för mycket plats, men det är intressant att notera att ett namn som Martin Scorsese kommer till stan inte tillsammans med en film utan med en work in progress-dokumentär om New York Review of Books – en av världens mest bejublade tidskrifter för kultur och politik.
Det besöket säger något om att Berlinales kärna egentligen finns någon helt annanstans än i de mest omtalade tävlingsfilmerna.
Berlinale bjuder nämligen på sammanlagt ett tiotal kategorier; barn- och ungdomsfilm, experimentkategorin Forum, och indiekategorin Panorama (som Aki Kaurismäki nångång klassat som festivalens enda vettiga) väcker hardcorepublikens intresse, samtidigt som Tävlingsseriens röda matta-gäster får fans och hundratals fotografer att trängas inför galaföreställningarna nära Potsdamer Platz.
403 festivalfilmer
Det officiella festivalprogrammet bjuder på 403 filmer, så det är omöjligt att ens försöka komma med en heltäckande presentation.
23 av filmerna visas i Tävlingsserien, som är festivalens ansikte utåt.
Om det i fjol var Östeuropa som dominerade den serien, är det i år regioner som Kina och Latinamerika och Tyskland som syns mest. Plus då Clooneys The Monuments Men (med stjärnor som Matt Damon, Bill Murray, John Goodman, Hugh Bonneville), Richard Linklaters Boyhood (med bla Ethan Hawke), eller två nordiska filmer: norska Hans Petter Molands Kraftidioten (med skådisar som Stellan Skarsgård och Bruno Ganz), och Lars von Triers Nymphomaniac (som i tävlingsserien deltar ”utanför tävlingen”, en svårförklarlig Berlinale-egendomlighet).
Nymphomaniac kommer till Berlin i ”den enda rätta versionen”, dvs von Triers egen långa version som här får sin urpremiär.
Om han själv dyker upp i Berlin vet väl ännu ingen, men Charlotte Gainsbourgär åtminstone på väg.
Förutom redan nämnda namn lär också sådana som Catherine Deneuve, Forest Whitaker, Uma Thurman, Viggo Mortensen och Léa Seydoux mflmfl ha bokat Berlinbiljetter.
Nordiska besök
Finland syns ju inte alls under Berlinale i år, förutom via en minnesvisning av Aki Kaurismäkis Boheemielämää. Men Norden deltar med några tunga filmer.
Det är framför allt två filmer jag är nyfiken på vid sidan av Tävlingsfilmerna.
I Panorama-serien finns svenska Göran Hugo Olssons dokumentär Concerning Violence, som skildrar avgörande ögonblick i tredje världens frigörelsekamp, med hiphopstjärnan Lauryn Hill som berättarröst.
Samt danska Pernille Fischer Christensens En du elsker, med Mikael Persbrandt i rollen som före detta rockstjärna. Ett måste, både vad gäller film och presskonferens.
Sverige är också aktuell med sin första 3D-fiilm, animationen ”Resan till Fjäderkungens rike”. Plus att Edda Magnason (bekant från Monica Z) fått äran att vara en av tiotalet europeiska Shooting Stars, potentiella kommande filmstjärnor som årligen lyfts fram under Berlinale.
Det var i det sammanhanget som Finland syntes på festivalen i fjol, med Laura Birn som en Shooting Star.
Wes Anderssons nya som öppningsfilm
Berlinale pågår fram till söndag nästa vecka, prisbjörnarna delas ut kvällen innan.
I dagens läge känner man bara till en gyllene björns kommande hem; den brittiska regissören Ken Loach, som belönas för sitt livsverk.
Grand BudapestTwentieth Century Fox
Själv kommer jag att frånochmed nu hårdkolla programmet, försöka göra det omöjliga dvs planera ihop ett dagsprogram där jag får det maximala av stjärnor och filmer man både ”måste se” och ”vill se”.
En film i kategorin ”vill men inte måste”-se har jag redan spanat in; 20.000 days on earth. En film om rockstjärnan Nick Caves dag nummer 20.000. Den får sin premiär på måndagen.
Tills dess hinner sannolikt massor hända, exempelvis lördagens kaos kring röda mattan när George Clooney promenerar mot sin galaföreställning.
Mera om det, och om detaljer från festivalens traditionellt flitiga skvalleravdelning, senare.
Bis bald.