Känns det jobbigt att träna? Yle Vega hjälper dig att hitta motivation med den ultimata spellistan för att underlätta ditt träningspass och personliga tränaren Kiira Kesä-Heino tipsar om träning som du kan utföra hemma.

Hemligheten bakom den bästa spellistan för träning är att musiken har rätt tempo. Rätt tempo kan lura dig att känna dig mindre sömnig och mer motiverad.

De flesta vet att en låt i ett långsamt tempo som till exempel Celine Dions My Heart Will Go On, inte lämpar sig för ett tungt träningspass. Men hemligheten är att börja med ett lite lugnare tempo och öka vartefter. När tempot är som snabbast är träningen också som tyngst.

Musik ger energi

Kiira Kesä-Heino är personlig tränare och lyssnar alltid på musik när hon själv tränar eller när hon drar ett träningspass. Enligt henne är musikens viktigaste roll att motivera.

- För mig peppar det träningen. Det viktigaste är känslan man får när man lyssnar på musik som tar en lättare vidare i träningen, säger Kiira.

Jag tog mig till en träningslokal för att träna tillsammans med Kiira till Vegas ultimata spellista. Hela spellistan hittar du i slutet av artikeln. Till listan har valts låtar som spelas mer eller mindre frekvent på Yle Vega.

Kiira Kesä-Heino är personlig tränare. Personliga tränaren Kiira Kesä-Heino Bild: Yle/ Sofie Gammals motionsidrott,Personlig tränare

Spellistan börjar med låtarna Hey Ya av Outkast (80BPM) och Shape of You av Ed Sheeran (96BPM), låtar i ett medeltempo som ska ge en bra start på träningen. BMP står för beats per minute, det vill säga taktslag per minut.

Det är bra att inte börja med en för långsam låt som gör att det direkt känns trögt. Men det är också bra att inte börja med den snabbaste låten på spellistan, så du kan sakta men säkert kan vänja dig vid träningen.

Efter uppvärmningen ökar tempot och Ballroom Bliz av Sweet (108BPM) kickar igång träningen ordentligt. I takt med att tempot på låtarna ökar, blir också rörelserna lite tyngre och lite mer krävande för kroppen.

Den tyngsta delen av träningen närmar sig när låtarna Thunderstruck av AC/DC (134 BPM) och Dance With Somebody av Mando Diao spelas (150BPM)

AC/DC borde finnas med på alla träningsspellistor.― Kiira Kesä-Heino

Under låten Bad Reputation av Joan Jett (204BPM) når träningspasset sin höjdpunkten. Svetten rinner, men låten gör att jag bara vill fortsätta. Den ger så mycket energi.

- Lite mera får du ännu svetten av rinna, säger Kiira för att peppa mig.

Efter Joan Jetts fartfyllda låt är det ändå skönt att lugna ner sig till låten Malibu (140 BPM) av Miley Cyrus, en låt i betydligt långsammare tempo än den föregående. Men ännu är inte träningen helt slut, vi har några låtar kvar.

För att helt avsluta träningen krävs en mycket långsam låt så att det går att slappna av ordentligt. I Believe I can Fly (60BPM) av R. Kelly passar perfekt för det.

Hur tror du träningen skulle ha gått om vi inte skulle ha lyssnat på musik?

- Jag tror det skulle ha gått bra, säger Kiira. Men musik gör det så mycket roligare och mångsidgare och ger mycket energi.

Musik tar träning till en ny nivå.― Kiira Kesä-Heino

Kiira berättar att hon helst lyssnar på gamla rocklåtar när hon tränar som till exempel Thunderstruck eller Our House, som du hittar i spellistan.

Kiiras Träningsprogram

Uppvärmning:
Mini cirkelträning - Upprepa allting tre gånger
Lyft upp en boll från huk x 8
Svinga en kettlebell x 8
Cirkla en kettlebell runt dig själv x 8
Knäböj x 8

Käppgympa
marklyft (rörelser för armarna och axlarna)
Tänj låren, vaderna och stjärten

Böj ner dig på huk och lyft en tung boll (kan vara ett annat föremål) ovanför huvudet. Person som lyfter en boll. Bild: Yle/ Sofie Gammals Personlig tränare,motionssalar,Kiira Kesä-Heino

Nedre kroppen:
Marklyft 3 x 10 - Kan utföras med vad som helst som går och lyfta
Höftlyft 3 x 10 - Kan också utföras hemma på en soffa
Sidoknäböj 3 x 10 (5 åt vänster och 5 åt höger)
Utfallsteg bakåt och knälyft 3 x 10 (5 åt vänster och 5 åt höger)

Höftlyft mot en bänk. Du kan också använda din soffa. En person som tränar. Bild: Yle/ Sofie Gammals Personlig tränare,Kiira Kesä-Heino

Övre kroppen:
Armpress med en twist 3 x 10 (lyfter ett knä åt gången åt sidan)
Rodd med vikt 3 x 10
Dipp mot en bänk eller soffa 3 x 10

Armhävning med en twist En person som tränar. Bild: Yle/ Sofie Gammals Personlig tränare,motionssalar,Kiira Kesä-Heino

Mage:
Sidomagmuskler med vikt 3 x 30 - Sitt på golvet med benen böjda och vrid kroppen från ena sidan till andra sidan

Mätarlarv 3 x 5 - Böj övre kroppen framåt så att händerna tar i golvet. Gå framåt med händerna så långt fram du kan. Gå sedan med fötterna tills de är bredvid händerna. Rör dig framåt på det sättet, turvis med händerna och fötterna.

Med en kettlebell kan man göra många olika övningar. Bild på flera kettlebells Bild: Flickr/ Gregor Stoermchen kettlebells

Slappna av och tänj

Fördelen med det här träningspasset? Du kan göra det var som helst och när som helst.

Har du inte vikter kan du använda andra tunga föremål som du hittar hemma. Och har du inte en träningsbänk kan du använda din soffa.

Men hur hittar man motivation och energi till det här träningspasset?

Lyssna på Yle Vegas ultimata träningsspellista

Har du någon favorit träningslåt?

I augusti samlas nio bildkonstnärer på Ekenäs torg. De ska sitta där i tre dagar och skriva om torglivet och människorna. Projektet resulterar i en bok och en radioessä.

Flerspråkigt koncept

Omspelning ska bli en skiss i ord och en textuell iakttagelse av Rådhustorget i Ekenäs skriven på fem olika språk.

Det är konstnärerna Pia Sandström, Ulrika Gomm, Behzad Khosravi Noori, Moa Franzén, Joanne Lee, Minna Heikinaho, Hami Bahadori, Jaime Mena de Torres och Lena Séraphin som skriver tillsammans.

Fransk förebild

Verket har inspirerats av den franske författaren Georges Perec och hans experimentella bok Tentative d'épuisement d'un lieu parisien (1975) eller fritt översatt: Försök att utmatta en plats i Paris.

Perec observerade Saint-Sulpice skvären i Paris genom att göra en förteckning av det han iakttog. Han prövade på att uppmärksamma det betydelselösa och att se det som äger rum då ingenting speciellt händer.

Samskrivning var för sig

Projektet Omspelning är ett försök att observera och hitta förbindelser. De medverkande konstnärerna skriver tillsammans, är medvetna om de andra som skriver och att de själva befinner sig i någons synfält.

De noterar det som sker på torget men även sig själva på torget. De noterar sina egna rörelser, förehavanden och upptäckter.

Det blir en gemensam förteckning över tid och rum utan krav på att förklara och färdigställa.

Forskning, bok och samarbete med Yle

Bildkonstnär Lena Séraphin skapade konceptet för Omspelning och projektet bearbetas vidare i samband med hennes postdoktorala forskning vid Konstfack i Stockholm under hösten 2017.

Séraphin har avlagt magisterexamen vid Goldsmiths College i London 1997 och doktorerade vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur 2017.

Omspelning formges som en flerspråkig bok som Stiftelsen Pro Artibus ger ut i november under Bokkalaset i Ekenäs.Texterna redigeras även till en flerspråkig radioessä med YLE som samarbetspartner.

Projektet produceras av Stiftelsen Pro Artibus och understöds av Nordisk kulturkontakt samt spanska ambassaden i Finland.

Fredagen den 18 augusti 2017 klockan 12 läser konstnärerna den samskrivna texten Omspelning på Rådhustorget i Ekenäs.

Anna Dönsberg har läst en roman där berättarens omsorg om själva berättelsen är ovanlig. I Den svavelgula himlen fördjupar Helsingforsskildraren Kjell Westö teman och perspektiv ur tidigare romaner.

I Den svavelgula himlen är de stora historiska skeendena inte lika närvarande som i Westös tidigare romaner. Däremot står frågor om klass, begär och vänskap fortfarande i centrum. Allt skildrat med stor värme och njutbart språk. Det märks att den här berättelsen har fått mogna.

Berättaren är inriktad på att skildra psykologin hos de personer han betraktar som sina närmaste. Med röntgenblick iakttar han sina medmänskor, men hans självkännedom är dålig. Läsaren får förlita sig på den information han kan förmedla. Vi får inte ens veta hans namn, bara att det är "konstigt".

Men var det verkligen så?

Mot slutet framkommer därtill att han inte kan lita på sina minnen. När det kommer till ett särskilt skamfyllt och brännande minne stämmer hans version inte överens med vad de andra närvarande minns.

Skildringen tar sin börjar en kväll i oktober när berättaren känner sig hotad av att någon bevakar honom från mörkret nedanför huset. Varför han känner sig hotad får läsaren veta mera om när berättelsen utvecklar sig.

Pärmen till Kjell Westös roman "Den svavelgula himlen". Bild: Schildts & Söderströms förlag Kjell Westö

I centrum av berättelsen står två killar som i tioårsåldern trots olikheter blir vänner, på den rikare vännens villkor dock. Vår berättare bjuds att övernatta på familjens överdådiga sommarställe Ramsvik där han möter en värld som lockar och förför. Alex Rabell och hans syster Stella blir magneter som drar berättaren till sig. Att bli utvald till vän är härligt för en ensam pojke som längtar efter gemenskap, så mycket att han förbiser de gliringar och den kyla som glimtar fram hos Alex mamma och farfar.

Efter några år kompletteras vänskapen till Alex med kärlek till Stella. Det blir en alltuppslukande och omöjlig kärlek som inte tar slut trots uppbrott och gräl.

Stadens som scen

En del författare skapar ett galleri av personer som återkommer i flera olika böcker i skiftande berättelser. Westös metod, som han använt sig av i flera romaner, är att skildra Helsingfors med omnejd under de tre senaste generationerna genom ett varierande galleri av personer.

I Den svavelgula himlen kretsar berättelsen kring sex klasskamrater, deras föräldrar och barn. Berättarperspektivet här gör att staden inte har huvudrollen. Den bildar istället den fond mot vilken tidsandan projiceras.

Har vi inte träffats förut?

Vår anonyme berättare påminner starkt om Riku Bexar i Drakarna över Helsingfors och Frank Loman i Gå inte ensam ut i natten. Alla tre lever ungefär under samma tidsepok; från början av 1960-talet framåt. Samma tid som Kjell Westö själv, förövrigt.

Som typer är de litterära gestalterna anpasslingar som vill smälta in. Det som också är gemensamt för dem är ett ganska avlägset förhållande till föräldrarna.

I Den svavelgula himlen förekommer en sorgsen mor som inte trivs på sommarstället. Berättaren ser hennes vantrivsel, men vet inte hur han ska nå eller trösta henne.

”Men jag fick inte ur mig orden. Jag hade det problemet med både mor och med far, jag lärde mig tidigt att läsa dem, precis som jag senare kunnat läsa andra människor fast jag alltid haft så svårt att förstå mig själv, men jag vågade aldrig berätta för dem vad jag såg, för jag var rädd att de inte skulle tycka om mig, jag var rädd att de inte skulle kunna se syftet och glädjen med en människa som jag.”

Den här känsligheten som övas upp i barndomen gör att han nog kan betrakta även sina vänners tillkortakommanden och arrogans med klarsyn, men inte ta avstånd eller framföra kritik. Medan de andra arbetar på sina karriärer hankar han sig fram med lärarvikariat tills han når framgång och berömmelse med romanen Drömmaren vid Smedsplan. Den blir en succé som han sedan försöker upprepa i de följande böckerna, med varierande framgång.

Denna förmåga att se andra parad med rädsla för att inte bli omtyckt förklarar också varför han fotsätter att hålla kontakt med dem. Även om han inser att det har sina risker att känna till arroganta människors innersta hemligheter:

”Ibland när det hårda ljuset tändes i Alex ögon tänkte jag på det: att jag befann mig i den klassiska biroll som kan medföra att man försvinner och att ens kvarlevor aldrig hittas.”

Alex är maktlysten och hänsynslös i sina affärer och redo att offra både vänner och heder i jakten på vinst. Han är en av dem som drar nytta av den överhettade marknaden vid 1980-talets slut, likt bröderna Ceder i Drakarna över Helsingfors.

Att få höra till

I sina romaner har Westö återkommande odlat tanken på att mönstret är det samma från generation till generation. Vi vill ha kärlek och vi vill höra till. Vi är beredda att gå långt för att få bekräftelse. Att inte få höra till är ytterst smärtsamt. I Den svavelgula himlen förekommer också flera generationer och bland dem en person som först släpps in i trollcirkeln och sedan fryses ut med fatala konsekvenser.

Medan Alex girighet främst gäller pengar så begär vår berättare kvinnor. Han pendlar mellan den stora kärleken Stella och Linda som hört till gänget sedan skoltiden. Hon får rollen som tröstare, under vänskapens täckmantel. Linda hör till umgänget trots att hon, liksom vår berättare, hör till ”de uppåtsträvande klasserna”. Hennes öde i den här berättelsen är tragiskt, men hon bär det med stor integritet.

Den underbara sexualiteten

Huvudpersonens relation i synnerhet till Stella är erotiskt glupsk och tärande. Sexskildringarna är många, men Westö lyckas lyhört skildra hur sex kan te sig olika under olika tider av livet. Hur den första gången kan vara lyckligt omtumlande, den djupa förälskelsen vara en andlös sammansmältning man inte kan få nog av och hur den redan ärrade och något desillusionerade sexakten är ett mer lågmält möte, snarare en trevande bekräftelse än ett oemotståndligt begär.

Berättaren gifter sig aldrig eller får barn, till skillnad från sina vänner. Han förblir även i det avseendet en betraktare, en klassisk outsider-figur. För att göra det trovärdigt låter Westö honom agera mellanhand mellan Alex och Stella som inte har kontakt på grund av en arvstvist. I något skede blir detta initierade utanförskap berättarmässigt aningen enahanda. Som läsare hade jag då önskat få ta del av även andras perspektiv, få andra sidor belysta.

Det som håller storyn levande är Westös blick för sina karaktärer som är full av engagemang och kärlek. De är omsorgsfullt tecknade och intressanta. Även när de skildras som motbjudande och våldsamma.

Författarens uppgift

Berättaren drivs av en vilja att berätta historien om dessa personer så som ingen annan skulle kunna göra det. Varför han egentligen vill det blir inte riktigt klart. Sin egen påvra släkt och sina österbottniska rötter skäms han för, medan han dras till mänskor med resurser. Kanske för att förmögna släkter, som Rabells, också har ett bättre minne av sina förfäder, det man kallar anor, där tidens gång har lämnat spår. I hans egen släkt kastar minnet av en stupad morfar en skugga som blir en börda.

Eller kanske det är berättarens känsla av Hiraeth, som han får höra är, ett kymriskt ord för längtan efter ställen som aldrig har funnits. Eller i hans fall ställen han aldrig haft tillgång till.

I andra delen av romanen, när vi kommer till vår tid, för Westö in dagens diskussioner när den nya generationen genom sina val ställs inför moralfrågor kring flyktingar, islamofobi, exil, kulturkrockar och identitet. Stellas dotter Sandrine stiger här fram som en person med ideal som den tidigare generationen inte haft.

Då visar det sig att vår berättare förmodligen är just det han tänkt sig och vill vara: den enda som har förmåga och intresse att skildra sina vänner och deras barn på denna plats i världen! Och det för att han hyser tillräckligt med kärlek för dem. Berättelsen landar därmed i en känsla av överblick och bävan inför livet. Detta intresse för medmänskorna och deras drömmar är den kraft som håller allt vid liv.

I november 2015, mitt i mörka, smällkalla vintern, kom Celina Alschareef till Åland som kvotflykting från Aleppo.

I dag har hon läst tre kurser i svenska och berättar i sitt sommarprat på Yle Vega om sitt hemland Syrien och sin hemstad, som det var - före kriget.

- Jag vill att folk ska veta vilken underbart vacker stad Aleppo var. Staden var ekonomiskt centrum för hela Mellanöstern före den jämnades med marken.

Arbetande syrisk kvinna

Celina arbetade trots sin unga ålder i tio år som administrativ chef för ett privat sjukhus i Aleppo. Men hon har utbildning i internationella relationer, och har också jobbat i försäkringsbranschen.

- För en kvinna är ju det normala i Syrien att man jobbar bara om man behöver det. Mannen eller familjefadern försörjer en hur som helst. Men jag ville jobba, jag ville ha erfarenheter från arbetslivet.

Celinas pappa tyckte också att det var en god idé att hon skulle jobba och då blev det så.

Socialt och varmt

I sitt sommarprat beskriver Celina Aleppos gamla marknadsplatser, byggda så tidigt som på 1100-talet. Hur valv efter valv med tyger, kryddor, tvål och mat öppnar sig framför en. Hon beskriver cafékulturen och hur grannarna grillade tillsammans på taket nästan varje kväll.

- Inte en människa går och lägger sig tidigt i Aleppo. Om en vän ringer efter klockan 23 och du säger att du inte orkar komma ut tror han att du är sjuk!

Kriget förstör

Även om sommarpratet till sin ton är ett hyllningsprogram till en av världens äldsta städer och Unescos världsarv, finns här också en mörk underton.

- Varför kommer galningar och kriminella till mitt hemland för att kriga för att etablera en islamsk stat? frågar sig Celina.

Hon vet med sig att också om kriget skulle ta slut så skulle det aldrig bli som förut i Aleppo.

Celina Alschareef sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03

Ladda ner en musikfri podcast eller lyssna till musiken

Efter Gyllene Tider och en soloskiva så var Per Gessles karriär på dalande men den riktigt stora framgången stod och lurade bakom knuten. Och det blev en utbyteselev från USA som blev den sista nyckeln till världssuccén för Roxette. Men det var inte alltid så lätt för honom att få Marie Fredriksson med på noterna.

De hade känt varann allt sedan 1981, då Marie Fredriksson var medlem i bandet Strul och Gyllene Tider hade slagit igenom. Båda banden hade sina övningsutrymmen i samma hus i Halmstad men enligt Fredriksson var det stor skillnad mellan banden och det gällde inte enbart musiken.

- De hade en fin replokal med ordning och reda och en heltäckningsmatta som gick upp på väggarna. Strul hyrde grannlokalen som mer såg ut som en vanlig replokal, med en enda röra av ölburkar och fimpar, skriver Fredriksson i sin utmärkta självbiografi, Kärleken till livet.

Och mitt intryck från boken är att Marie Fredriksson under den tiden var väldigt bohemisk. Hon var också medveten om att Gessle tyckte att hon rörde sig i aningen ”flummiga kretsar”. Medan hon tyckte att han var lite av en ”mammas pojke” som alltid hade pengar och var otroligt pedantisk.

Det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten― Per Gessle om att få Marie Fredriksson att sjunga hitlåten Dangerous.

Small Faces gav grunden

Men redan då fann de varann musikaliskt. Låten Tin Soldier med Small Faces blev deras minsta gemensamma musikaliska nämnare.

Och lyssnar man riktigt noga så finns där vissa sound och melodislingor som senare blev något som kännetecknade Roxette. Det var en viss råhet i det sätt som Steve Marriott brukade sjunga och det kunde också Marie få fram i sin röst.

- Vi bara skrek i kapp hur fantastisk vi tyckte att den var. Det är ett starkt minne, att Per Gessle och jag förstod varandra genom den låten, skriver Fredriksson.

Och då jag träffar Per Gessle i Stockholm i mars i år för att prata om hela hans karriär så kommer vi så småningom in på Roxette och då berättar Per en detalj som jag inte tidigare hade varit medveten om. Det visade sig att Marie hade väldigt starka åsikter om vilka låtar som hon kunde tänka sig att sjunga.

- Alltså i Roxette historien finns det ju verkligen massor med låtar som Marie verkligen har sagt NEJ till. Som när jag kom med Real sugar eller How do you do, det är absolut inte Maries musik säger Per och skrattar.

Vägrade sjunga The Look

Då Gessle skrev hitlåten The Look så hette den ursprungligen He´s got the look och texten var skriven för henne. Men hon vägrade att sjunga den för hon kände att den inte var något som hon ville ge sin röst till. Istället kom hon in i refrängen vilket gjorde att låten fick ett helt nytt lyft.

Men det finns också låtar som Fredriksson inte alls gillade då Gessle spelade upp sina demoversioner men som hon ändå sjöng och som senare har blivit hennes favoriter.

- Hon hatade Dangerous men då vi pratade nyligen så sa hon att hon tycker att den är en av de bästa Roxette låtarna. Men det var ju ett rent helvete då vi skulle spela in den låten, säger Gessle och suckar.

Och i följande andetag avslöjar han hemligheten med solistskapet i Roxette.

- Om du lyssnar på låtarna så är det faktiskt så att alla låtar som jag sjunger är nästan alltid låtar som Marie inte har haft lust att sjunga, så enkelt är det.

Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.― Per Gessle om namnet Roxette.

Alla trodde det var Marie som var Roxette

Men det finns ett undantag. Joyride ville Gessle själv sjunga och de var helt överens om det beslutet. Enligt honom var idén med Roxette följande:

Han skrev låtarna och var motorn och Marie skulle vara sångerskan och frontpersonen. Men det fanns också stunder då han ångrade att de hade valt namnet Roxette.

- Vi kom inte på något bätte, kanske Marie och Per? (skratt). Efter några år tyckte jag att det var ett ganska idiotiskt namn för många trodde ju att Marie hette Roxette och jag ungefär bar hennes kläder. Jag tänkte va´ f-n det här fungerar inte men då var det ju för sent.

I sin självbiografi så bekräftar också Marie Fredriksson att Gessle var frustrerad över namnet. Och hon ger ett exempel. På en tillställning med en massa andra stjärnor så hade Tina Turner plötsligt fått syn på henne och ropat:

- Come and sit with me, Roxette.

Per Gessle har nu insett att Roxette aldrig kommer att turnéra på grund av Marie Fredrikssons hälsotillstånd. Roxette är Marie Fredriksson och Per Gessle Bild: Roxette/Colin van der Bel per gessle

Brutet ben och utbyteselev blev nyckeln till USA

Roxette hade sålt hyfsat med skivor i Sverige men det stora genombrottet lät ännu vänta på sig. Och som vanligt så hade slumpen också här ett finger med i spelet.

Man påbörjade inspelningarna av albumet Look Sharp våren 1988. I studion fanns musiker som hade medverkat på deras tidigare låtar men Gessle var inte alls nöjd med resultatet den här gången. Samtidigt så bröt den legendariska teknikern på EMI, Alan Suurna, benet och det gav Gessle en möjlighet att helt ändra på upplägget.

Han bad Anders Herrlin, som han hade spelat med i Gyllene Tider att komma med i teamet. Herrlin hade lärt sig en hel del om programmering i studion och plötsligt så hittade de just det sound de var ute efter i den digitala världen. Han blev plötsligt tekniker för skivan. Så ut med musikerna och in med datorerna. Men det blev ändå en musiker som satte sin egen prägel på skivan och blev vad man kunde kalla pricken på i:et.

- Jonas Isacsson kom in med sin punch-gitarr och det blev ett helt eget sound, berättar Gessle.

Och även om skivan sålde bra i Sverige så var drömmen ännu att slå igenom i USA. Men skivbolaget där hade inget större intresse av Roxette och tydligen hade de också glömt bort Abbas framgångar drygt tio år tidigare. Motiveringen att inte ge ut skivan där var att bandet kom från Sverige och att de inte skulle bli spelade på amerikansk radio.

Framgångarna kunde ha uteblivit om det inte hade varit för utbyteseleven Dean Cushman som hade studerat datavetenskap i Borås. Då det var dags att återvända hem till Minneapolis så hade han Look sharp skivan med sig i bagaget.

Då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst.― Per Gessle om hur skivbolaget lanserade dem i USA och England.

Väl hemma så besökte han radiostationen KDWB och bad dem spela albumet. Han lämnade den kvar där men hörde aldrig någon låt från den.

Så efter en vecka gick han tillbaka för att hämta sin skiva och då fick programchefen på stationen dåligt samvete och bad Cushman att vänta medan han lyssnade på skivan. Öppningslåten var The Look och på kanalen kunde man genast konstatera att det är en given hitlåt.

Snabbt kopierade man upp låten på band och skickade till andra radiostationer så de facto hade Roxette en radiohit i USA trots att man inte ens hade en skiva som var utgiven där.

Det dröjde inte så länge så vaknade också skivbolaget och totalt hade Roxette 4 stycken låtar som gick upp på första plats på listan. Och då USA var segrat så öppnade sig dörrarna också till alla andra länder.

- Då The Look hade blivit etta i USA så marknadsförde dom oss som ett amerikanskt band när skivan lanserades i England. För om de hade sagt att det var ett svenskt band så hade inte engelsk radiokanal spelat den så vi var ett amerikanskt band i några månader och då fanns det inget Google så de kunde ju hitta på vad som helst, säger Gessle och skrattar.

Fokus på Per Gessle del 3 i Yle Vega onsdag 9/8 kl 20.03 och i repris lördag 12/8 kl 13.03 samt på Arenan i en månad.

Gillade du fredagssnacket varje fredagsförmiddag under våren? Vill du hänga med under hösten? Anmäl dig här.

Nu har du återigen chansen att gästa Prillans fredagssnack. Vi har nya snackare varje fredagsförmiddag.

Det kan handla om precis vad som helst, veckans händelser, allmänna snackisar, relationer, sport, hälsa, livet och allt som hör där till. Men kom ihåg, du behöver inte vara expert på något - kom precis som du är! Observera ändå att du måste kunna ta dig till Helsingfors. Vi kan ersätta buss- och/eller tågresor.

Anmäl dig eller dig och din kompis i rutan här nedan, berätta lite om dig själv eller om er och så tar vi kontakt inom kort.

Årets Popkalas satsar stort på barn och barnsinnade. Under barnkalaset får man lyssna på Sås och Kopp samt Robin Hund & Hans glada orkester.

Årets Popkalas bjuder på massor av musik. På artistlistan finns det mesta, någonting för alla.

Barnkalaset äger rum lördagen den 26 augusti klockan 15 på den gamla järnvägsstationen i Borgå, det vill säga strax före själva Popkalaset inleds klockan 16.

Humoristiska sånger och sketcher

Under barnkalaset kommer man att få se Robin Hund & Hans glada orkester uppträda tillsammans med Sås och Kopp. Det lovas både fartfyllda och lugna stunder med sång och dans.

Barnmusiklegenderna Sås och Kopp har under sina över 20 år specialiserat sig på humoristiska sånger och sketcher. Deras sångtexter leker friskt med det svenska språket. Skivorna klassificeras som barnmusik men de är populära även bland vuxna.

Robin Hund & Hans glada orkester har på sina fem år även hunnit med massor: hundratals spelningar och sex album.

Publiken brukar beskriva deras musik som svängig och rytmisk. Speciellt de fyndiga och roliga texterna brukar få även de minsta barnen på gott humör.

Hoppborg och ponnyridning

Barnkalaset tar inte slut där. Arrangörerna Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU lovar även hoppborg och ponnyridning.

Inträdesavgiften till Barnkalaset är 10 euro per person. Biljetter säljs enbart vid porten strax före evenemanget.

De som redan har köpt en biljett till hela dagen kommer även in med den till barnkalaset.

Mer information på Popkalasets webbplats.

Sås och Kopp (arkivbild) Sås och kopp, Pasi Hiihtola och Peik Stenberg Bild: www.sasokopp.fi sås och kopp

Artiklar om utsatta människor tenderar locka till sig hopar med kommentarer som utstrålar både förakt och oombedda livsråd. Varför beter vi oss så här? Ylva Perera letar svar tillsammans med etikettexperten Magdalena Ribbing och filosofen Ylva Gustafsson.

Det brukar se ut ungefär så här:

Steg ett: En journalistisk text om utsatthet publiceras - det kan handla om fattiga, arbetslösa, asylsökande eller annan valfri grupp.

Steg två: Texten i fråga lockar till sig en ström av kommentarer - anonyma om nätsidan så tillåter - som i hårda ordalag tycker till om hur personen i artikeln borde bete sig annorlunda för att inte befinna sig i sin utsatta situation.

kille vid dator Bild: Yle Näthat,näthat

Det kan stå “åk hem!” Det kan stå “ät gröt!” Det kan stå “så där mycket pengar ska man visst klara sig på”.

Kommentarerna får sällan stå oemotsagda, men det sker heller aldrig någon riktig utveckling i diskussionen. Nästa gång en artikel på samma tema publiceras upprepas historien på pricken.

Sluta klaga och ta lite ansvar för era egna liv!― Svenska Yles kommentarsfält under artikel om fattigdom.

Varför ser det ut så här, kan jag inte låta bli att undra. Vad är det med kommentarsfälten som triggar och möjliggör ett beteende som de flesta avhåller sig från när man möter folk i verkliga livet? Det är långt från alla gängse uppfattningar om god sed och etikett.

Anonymiteten föder barbari

Med just “etikett” som ledord börjar jag med att ställa frågan till Magdalena Ribbing - etikettexpert på Dagens Nyheter, och i fjol utkommen med boken “Ribbings etikett” på bokförlaget Forum.

Magdalena Ribbing. Magdalena Ribbing Bild: Elisabeth Ohlson Wallin Magdalena Ribbing

Enligt henne är det anonymiteten som är boven.

- Anonymiteten gör att folk uppför sig barbariskt och säger sådant som de aldrig skulle säga om de hade den som de riktar kommentaren mot framför sig, och det här är oförlåtligt. Kränkande och obehagliga kommentarer visar på en extrem feghet som jag inte förstår hur människor tillåter sig, säger Ribbing.

Kommentarsfält i sig är emellertid inte av ondo. Ribbing säger att hon till och med begärt att få tillbaks kommentarsfältet under sin spalt om hyfs och stil, eftersom de i nittio procent av fallen är roliga och givande.

Magdalena Ribbings expertområde är hyfs och stil. En kniv och en gaffel Bild: Yle silver

Dagens Nyheter har haft sin kommentarsfunktion borttagen ett tag, men arbetar nu för att återinföra den - men med krav på att de som kommenterar uppger sitt namn.

Hävda egen expertis

Hyfs och stil provocerar inte på samma sätt som artiklar om utsatthet, men Ribbing har ändå noterat en tendens som syns på båda håll, nämligen viljan bland de kommenterande att påpeka att de minsann själva är minst lika insatta i ämnet som personen i artikeln.

- Många människor har ett behov av att visa att de själva behärskar ämnet som diskuteras och då kan de dra till med precis vad som helst. Att jag har 77 års livserfarenhet och är expert på mitt ämne spelar ingen roll, jag får bara höra att jag är dum och gammal och ful. Jag brukar inte bli arg, utan skratta åt dem, men jag kan inte låta bli att undra varför det är så viktigt för andra att framhålla att de kan det jag kan?

Folk säger saker som min mamma gav mig en korrekt uppfostran och min pappa var bergsråd eller greve eller vad som helst - det tycks nödvändigt för dem att inte själva framstå som någon som behöver hjälp.― Magdalena Ribbing

Missriktad hjälpsamhet

Att de kommenterande sätter sig själv i expertposition märks också tydligt i hur till exempel fattiga som intervjuas om sin ekonomiska utsatthet blir tillsagda att äta gröt eller omprioritera sina utgifter.

Var och en har ett eget ansvar. Om man inte förtjänar tillräckligt på ett dåligt betalt deltidsjobb söker man ett bättre betalt jobb istället för att förvänta sig att samhället skall betala eller börja skrika efter generalstrejk. Lite initiativ tack!!― Svenska Yles kommentarsfält under artikel om fattigdom.

Jag frågar Magdalena Ribbing vad hon tror att det beteendet beror på.

- Det är en intressant fråga, helt klart rör det sig om missriktad hjälpsamhet i kombination med dåligt samvete. Människor skäms över att läsa om hur fruktansvärt folk har det, men vill inte hjälpa dem med praktiska åtgärder utan tänker att det räcker att tala om för dem att de borde äta gröt för att få en bostad, vilket ju är lite enfaldigt, säger Ribbing.

webbplattformerna måste ta ansvar för kommentarerna, anser Ribbing. En kvinna håller en smarttelefon i handen med Facebook öppen. Bild: Panithan Fakseemuang/Mostphotos Facebook,sociala medier,Mobiltelefoner och -apparater,smarttelefoner,Kvinna,media

Hon tycker medieplattformarna på nätet borde ta ett större ansvar för kommentarerna som tillåts florera.

- Speciellt Facebook borde skärpa sig och utöka sin modereringsfunktion. Helt enkelt ha tusentals anställda som tittar på inläggen och omedelbart tar bort allt undermåligt. Det duger inte att bara låta pengarna rulla in, man måste ta ansvar. Kommentarer på nätet förstör folks liv! säger Ribbing.

Utsatta förvägras privatliv

Kommentarernas skadlighet är svår att bestrida, och striktare nätmoderering är givetvis ett väldigt konkret sätt att försöka minimera deras spridning. Ändå kan jag inte sluta grubbla över varifrån föraktet kommer från första början.

Ribbing pratar om hur beteendet visar på feghet och uselhet, men jag tror inte fenomenet går att begränsa till enskilda individuella karaktärsdrag. Mönstret är helt enkelt för utbrett.

Ett elakt troll kommer ut ur datorns tangentbord Bild: Alexander Granholm Cyberhot,internet,troll,Näthat,näthat

För att fortsätta gräva vänder jag mig till filosofen Ylva Gustafsson. Hon tror att kommentarsfälten under artiklar om utsatthet delvis får sin form av hur medierapporteringen tenderar vara.

- Det skrivs många sakliga texter om till exempel fattiga och asylsökande, men det finns också fall där utsatta människor synliggörs på ett sätt som gör dem ännu mer sårbara, säger Gustafsson.

Ylva Gustafsson. Ylva Gustafsson Bild: Ylva Perera/Yle ylva gustafsson

Som exempel nämner hon artiklar som går igenom exakt vilka utgifter en fattig person har. Om det kommer fram att personen till exempel har ett husdjur brukar det väcka argsinta kommentarer om hur man täcks unna sig något sådant.

- Det här är ett enormt intrång på människors privatliv, och frågan är om det verkligen hjälper dem som läser att förstå vad det innebär att vara fattig? Snarare verkar det handla om att vi tycker oss ha rätt till att ta del av den utsatta människans hela liv, vilket vi inte tycker oss ha gentemot välbärgade, säger Gustafsson.

Med eftertanke och vilja får man nog ner sina kostnader. Platt TVn, rekreation med barnen, bilförsäkringar, husdjur och annat kostsamt är inte en mänsklig rättighet, så börja skära ner där.― Svenska Yles kommentarsfält under artikel om fattigdom.

Dissektioner och sterilisering

Tanken om att utsatta människor inte har rätt till ett privatliv har en lång historia. Gustafsson refererar till idéhistorikern Karin Johannisson som i Kroppens tunna skal skriver om hur man under 1600-talet främst utförde dissektioner av brottslingar, för att sedan under 1700- och 1800-talet dissekera fattiga, prostituerade och oäkta barn.

Karin Johannisson. Karin Johannisson proträtt Bild: Bonniers förlag Karin Johannisson

- Det skedde alltså en förskjutning från brottslingar till dem som ansågs vara avvikande och allmänt utsatta. Dissektionerna hade ett jättelikt publikintresse, så nyfikenheten för de utsatta fanns redan då, på samma sätt som man i dag är intresserad av hur människor använder sina pengar, säger Gustafsson.

Tanken om att den utsatta är något samhället har rätt att veta allt om och kontrollera har fortsatt genom 1900-talet. Att vara utsatt är helt enkelt att inte ha rätt till ett privatliv.

- Det syns till exempel på att personer som genomgår en könskorrigering fortfarande i dag är tvungna att sterilisera sig, och hur man måste rapportera alla aspekter av sitt liv till staten för att få utkomststöd, säger Gustafsson.

Individer i stället för strukturer

Ett annat problem med hur utsatta porträtteras är enligt Gustafsson att fokus ofta läggs på enskilda individer, snarare än på mönster och strukturer, vilket gör att kommentarerna också riktas mot individen.

- Om fokus i en artikel om fattigdom bara hamnar på en enskilds persons inkomster, istället för att ta upp den oändliga osäkerhet som präglar en tillvaro där du aldrig kan planera framåt eftersom du balanserar snuttinkomster och bidrag och hela tiden måste redogöra för ditt privatliv åt olika myndigheter, uteblir förståelsen. Då hakar folk upp sig på att “sådana summor går visst att leva på” och hela frågan om hur fattigdom präglar en människas hela liv banaliseras, säger Gustafsson.

Behovet att rationalisera över andras livsval är anmärkningsvärt eftersom det nästan alltid riktar sig neråt.

- Det är alltid de utsatta som blir tillsagda att vara rationella eller anklagas för att vara irrationella, men aldrig att man skulle fråga någon som är välbärgad om den är rationell när den till exempel väljer att lägga en massa pengar på att åka på semester till Grekland i stället för att donera dem till välgörande ändamål, säger Gustafsson.

Ingen ifrågasätter välbärgades rätt att åka på semester, säger Ylva Gustafsson. Människor och parasoll på strand Bild: EPA/TOLGA BOZOGLU solsemester

Varför ser det ut så? Varför riktar sig föraktet nästan alltid mot de svagare?

- Det är svårt att svara på. Birgitta Trotzig skildrar det väldigt väl i romanen De utsatta. Det är när människor förlorar alla former av rättigheter och medborgarskap som de verkligen blir föraktade och alla vänder sig bort från dem och slutar ställa upp. Jag kan inte säga varför det händer, men helt klart finns det ett sådant mönster, säger Gustafsson.

Och den fattige är inte fri: han ägs av sin fattigdom, genom fattigdomen ägs han av alla, han står i beroende till alla.― Birgitta Trotzig, "De utsatta" (1957).

Kommentarer och samtal

Samma mönster syns också i språket, som förändras i takt med att samhällsklimatet blir hårdare.

- Ta ett begrepp som “illegal invandrare” eller “välfärdsflykting”. De är inte på något sätt neutrala, och säger ingenting om en människas liv, men används för att konkret begränsa människors värde, säger Gustafsson.

Regeringens nedskärningar har väckt protest i Finland de senaste åren. Demonstration mot regeringens nedskärningar i Helsingfors. Bild: Markku Sandell / Yle Helsingfors,demonstrationer (samhälleliga händelser),Regeringen Sipilä,nedskärningar,Senatstorget,Ekonomiska nedskärningar

Det hårdare samhällsklimatet hänger i sin tur ihop med en bristande respekt för kunskap. Det syns dels i nedskärningarna inom utbildningsväsendet, men också på tonen i kommentarsfälten, där fokus ligger på att uttrycka åsikter snarare än att sträva efter ökad förståelse.

- Det sättet att kommentera och gilla saker snabbt går emot vad det innebär att samtala på riktigt, säger Gustafsson.

Hon nämner att filosofen Hannah Arendt har skrivit om samtalets betydelse för demokratin, och det slår mig att det är just demokratin som brukar användas som argument för varför kommentarsfälten är viktiga. Men är alla former av diskussioner nödvändigtvis demokratifrämjande?

Hannah Arendt. Hannah Arendt tupakoi Bild: Yle arkisto

- Det kan inte handla om att hastigt kommentera saker anonymt, utan om samtal där man vågar stå för sina ord och aktivt försöker sätta sig in i saker för att försöka förstå och lära sig om dem. När den aspekten försvinner glömmer man ofta bort att man riktar sig till verkliga människor, säger Gustafsson.

Det viktiga kan inte vara att få säga saker, utan att försöka lära sig förstå.― Ylva Gustafsson

Anonymiteten är emellertid inte alltid per definition av ondo. Gustafsson betonar vikten av att ha rätt att uttala sig om känsliga saker utan att alltid behöva avslöja för mycket om sig själv, till exempel i frågor som berör sexualitet, men anonymiteten kan inte användas som ett sätt att undfly ansvaret för sina ord.

Omdefiniera rättvisa

Det hårda diskussionsklimatet bottnar inte i att de utsatta skulle ha fått det lättare i dag, det vittnar all samhällsstatistik emot: asylsökande har fått det svårare att överklaga sina beslut, bidragen för arbetslösa och ekonomiskt utsatta har blivit snårigare att ansöka om och tillgången på vård för dessa grupper har också försämrats.

Villkoren för utsatta har blivit hårdare. Plånbok med FPA-kort och en sedel. Bild: Yle / Tiina Jutila Medborgarlön,pengar,folkpensionsanstalten,fpa,Plånbok,sedlar,fattigdom,arbetslöshet,utkomststöd,sociala förmåner

Ylva Gustafsson noterar tvärtom att den ökade utsattheten föder det ökade föraktet mot de drabbade.

Frågan är bara vad som är vägen framåt. Är det en strängare disciplinering av vad som får sägas online, som Magdalena Ribbing efterlyser, behövs en mer djupgående samhällsförändring? Och hur fås en sådan i så fall till stånd?

Ylva Gustafsson menar att ett steg är en omdefiniering av vad ett “rättvist” samhälle betyder.

- Ett rättvist samhälle kan inte bara handla om att alla behandlas exakt lika, utan om att man visar respekt för de mest utsatta grupperna. Just nu syns bristen på respekt bland annat på brist på information - som när asylsökande får veta med bara två dagars förvarning att de ska flytta ut från sin förläggning. Man nonchalerar de utsatta i stället för att tänka att det är de som särskilt borde uppmärksammas, säger Gustafsson.

Världsordning i gungning

Jag tänker på en sak jag hörde författaren Sara Stridsberg säga i ett Sommar i P1 en gång. Då handlade det specifikt om tiggare i stadsbilden, men resonemanget kunde tillämpas även på andra sammanhang då man bemöts av en annan människas utsatthet - till exempel just genom en artikel på nätet:

Sara Stridsberg. Kirjailijat Sara Stridsberg Bild: Yle / Raili Tuikka Sara Stridsberg

“Tigger gör den som är utan rätt. Den vars krav kan betraktas som illegitimt. Det rör sig ofta om en särskild sorts människor som rör sig ensamma genom stadens ljus.
Men obehaget lämnar dig inte. Frågan och den utsträckta handen försätter dig i ett tillstånd av oro. Genast vill du legitimera din identitet som ägande, vetande, frisk, sansad, ansvarstagande, fungerande medborgare, kanske till och med europé. Hey wait mister. Och för ett enda svindlande ögonblick sätts en hel världsordning i fråga.”

Det är skrämmande att leva i en värld där utsattheten eskalerar, det är förståeligt att man vill skyla över den, argumentera mot den i hopp om att den ska försvinna av sig själv.

Problemet är bara att den inte gör det. Och att världen som skapas i sviterna av rationaliserandet, legitimerandet och kommenterandet är om möjligt ännu mer skrämmande.

Anmälningen för medborgarinstitutets kurser har kört i gång i Ingå. Nytt för i år är en zombiekurs.

Kursprogrammet i Ingå består av gamla, omtyckta kurser samt några nyheter.

Kursutbudet har planerats av Regina Ekblom och hon har i år fått hjälp av en enkät som Ingåborna kunde svara på i våras. Den gav en del tips om hurdana kurser som önskas.

Regina Ekblom har gjort upp kursprogrammet i år. Benjamin Lundin håller i trådarna för den nya zombiekursen. Regina Ekblom och Benjamin Lundin står vid en hylla med cd-skivor. På en hylla står en affisch där det står "Så överlever du zombieapokalypsen". Bild: Malin Valtonen / Yle Ingå,Ingå Kommun,Västnyland,medborgarinstitutet i ingå

- Konversationskursen ska bli av bara vi hittar en lärare, säger Regina Ekblom.

Bra att förbereda sig för zombier

En nyhet och en lite udda kurs i utbudet lär ut hur man förbereder sig för en eventuell zombieapokalyps.

- Själv tror jag inte att den händer den här hösten men det är ju alltid bra att vara förberedd, säger Benjamin Lundin som jobbar som informatör i Ingå.

Ett säkert tips är att sikta mot huvudet. Om man inte är våldsbenägen så sägs salt fungera mot zombier enligt gammal folktro.

Praktiska övningar i att slåss med zombier

Zombiekursen består av en teoridel och en del praktiska övningar.

- Vi kommer att titta lite närmare på zombiens historia från haitisk häxkonst till järnknaprande odöda i dagens popkultur, förklarar Lundin.

Zombier har de senaste åren blivit oerhört populära. De förekommer i många tv-serier och zombiewalk-evenemang ordnas på sina håll. Bilden är från en zombiewalk i Polen 2015. Zombiewalk i Polen Bild: EPA/LUKASZ OGRODOWCZYK zombiewalk

- Ett säkert tips är att sikta mot huvudet. Om man inte är våldsbenägen så sägs salt fungera mot zombier enligt gammal folktro, berättar Benjamin Lundin.

Kursen är öppen för människor i alla åldrar och även för personer som inte bor i Ingå. Det krävs att man anmäler sig på förhand.

Mera kurser i populära fenomen på kommande

Kurser i stil med zombiekursen är något kursplaneraren Regina Ekblom hoppas att Ingå mbi kan erbjuda mer av i framtiden.

- Jag hoppas vi ska kunna utveckla det här med att ta upp olika populära fenomen. Mbi är ju en upplysningsläroanstalt och man bör kunna diskutera alla olika aspekter i samhället.

Den pensionerade teaterchefen och producenten Isa Stenberg har jobbat på flera olika teatrar både i Finland och i Sverige. Länge jobbade hon tätt ihop med dramatikern Lars Norén, känd för sin tunga samtidskritik.

I sitt sommarprat berättar hon bland annat om pjäsen 7:3, där Norén och hon samarbetade med några av Sveriges farligaste fångar, som också skulle komma att spela rollerna som sig själva i pjäsen. Det hela slutade dock med en händelse som skakade hela Sverige.

- Två dagar efter att jag har flugit hem från Thessaloniki ser jag på löpsedlarna att det skett ett bankrån i Kisa efter sista föreställningen av 7:3 och att två poliser är skjutna i Malexander. Jag vill bara lägga mig ner och dö.

En av förövarna har deltagit i teaterprojektet 7:3 och samhällets blickar riktas mot Stenberg och Norén.

Teaterfolk och goda vänner

Men i Stenbergs sommarprat ryms också en hel del annat. Teaterfinland- och Sverige för den delen, på 70- och 80-talet var inte stort, och många kända figurer är med. Bland andra Birgitta Ulfsson, Tove Jansson, Lasse Pöysti, Vivica Bandler och Dario Fo.

Anekdotspäckat

Små lustiga händelser, som när Atos Virtanen ville visa sitt mongolmärke på ryggen åt Stenberg i en hiss - eller när Tom Pöysti tappade en framtand i en trappa, beskrivs med stort hjärta och det är uppenbart att Stenbergs största drivkraft genom både sommarpratet och livet har varit den goda berättelsen.

I dag bor Isa Stenberg i Lappträsk där hon engagerat sig stort i lokala teatersammanhang. Isa Stenberg sommarpratade i Sveriges Radios Sommar i P1 år 2000.

I Yle Vega sommarpratar hon i dag klockan 10:03 och 18:03.

Ladda ner en musikfri podcast eller lyssna till en del av musiken i programmet.

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!

Var uppträdde Robbie Williams igår kväll?

 Copacabana i Rio de Janeiro i Brasilien 

 Arenan i Helsingfors 

 Roskilde-festivalen I Danmark 

 Ratina-stadion i Tammerfors 

Tv-serien Twin Peaks är tillbaka med en tredje säsong och kultseriens musik är nästan lika känd som själva serien. Men vad heter mannen som skrivit musiken för Twin Peaks?

 John Williams 

 Sergio Giorgini 

 Angelo Badalamenti 

 Claudio Simonetti 

Vilken artist har INTE spelat in en Batman-relaterad låt?

 U2 

 Prince 

 The Who 

 Beach Boys 

Vad hette den folkkära finska schlagerdrullen Irwin Goodman på riktigt?

 Matti Silverflöjt 

 Antti Hammarberg 

 Gösta Sundqvist 

 Teppo Ruohonen 

Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 5 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

 Pink Floyd: Wish you were here 

 John Lee Hooker: Burning Hell 

 Earth, Wind & Fire: Powerlight 

 Ohio Players: Fire 

Vilket gangsta rap-band gjorde skivorna Straight outta Compton (1988) och Efil4zaggin (1991)?

 Public Enemy 

 Run-D.M.C. 

 N.W.A. 

 Wu-Tang Clan 

Alice Cooper uppträdde nyligen i Uleåborg och han har släppt en ny skiva som heter “Paranormal”. Men vad hette Alice Coopers debut som gavs ut 1969?

 Freak out song 

 Pretties for you 

 School´s Out 

 Easy action 

Komikern Ricky Gervais är mest känd som “David Brent” i tv-serien “The Office, men han var också i sin ungdom manager för ett senare framgångsrikt britpop-band. Vem var han manager för?

 Pulp 

 Blur 

 The Stone Roses 

 Suede 

Finlands framgångar i Eurovision Song Contest har med undantag av Lordi varit tämligen eländiga. Men vilket av dessa bidrag klarade sig sämst?

 Paradise Oskar 

 Krista Siegfrieds 

 Kojo 

 Waldo´s People 

Punkbandet Ebba Gröns kändaste låt är covern “Staten och kapitalet” från 1980. Men vad hette ursprungsversionen från 1972 av bandet Blå tåget?

 Trollkarlens hatt 

 Den ena handen vet vad den andra gör 

 Kan sparsamhet rädda proletariatet? 

 I miljonärskvarteren 

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos

Mollys vinyler finns samlade på Yle Arenan.

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Den tvåspråkiga pjäsen Varggropen skildrar politikern Miina Sillanpää som tog sig an medellösa kvinnor.

Mecenaten Charlotta Lönnqvist stödde författaren Aleksis Kivi medan Miina Sillanpää tog sig an medellösa kvinnor.

Vid Tjusträskets strand i Sjundeå spelas som bäst en nyskriven pjäs om starka kvinnor som varit verksamma i kommunen.

En fristad vid Fanjunkars

Pjäsen Varggropen presenterar mecenaten Charlotta Lönnqvist som på 1800-talet tog sig an författaren Aleksis Kivi.

Barbro Backman som mecenaten Charlotta Lönnqvist. personer i teaterpjäs Bild: Monica Slotte / Yle barbro backman

Mellan 1864 och 1871 bodde Kivi på Fanjunkars torp som hon ärvt. Det var där han blev klar med romanen Sju bröder.

Lönnqvist tog också hand om unga flickor och lärde dem hushållskunskap.

Naturnära vila vid Lepopirtti

Torparflickan Miina Sillanpää var en viktig aktör i det finlänska samhället på 1900-talet.

Merja-Liisa Heikkinen (i mitten) tolkar Miina Sillanpää. personer i teaterpjäs Bild: Monica Slotte / Yle Miina Sillanpää,merja-liisa heikkinen

Hon drevs av en vilja att läsa och studera och blev politiker och journalist, riksdagsledamot och för en kort tid också landets första kvinnliga minister.

Sillanpää ömmade för lågavlönade kvinnor och ogifta mödrar och gav dem en möjlighet att vila upp sig på landsbygden vid Lepopirtti.

Nyt text på två språk

Pjäsen Varggropen är skriven av Lena Selén och Berndt Gottberg medan Sven Sid står för regin.

Föreställningen sammanför olika tidsplan och personer som lämnat spår i bygdens historia.

Det är föreningen Porkala Parentesen som sätter upp pjäsen som uppförs både på svenska och finska i samma föreställning.

Att repliker och sångtexter växelvis uppförs på båda språken kan vara utmanande också om programbladet bjuder på ett sammandrag och en översättning.

Tenalaborna Amelia och Sara tycker det är jobbigt med finskan.

Svårt med finskan, tycker Amelia och Sara. Två flickor på publikläktare Bild: Monica Slotte / Yle sara

- Vi förstår inte vad som sägs då de talar finska. Det hade varit bättre med skilda föreställningar på svenska och finska.

Teater hör sommaren till

Viveca Winell ser inga problem med det tvåspråkiga upplägget. Hon tycker att föreställningen är intressant och bra. Den sitter speciellt bra efter uppsättningen av Kivis Sju bröder på Sveaborg i Helsingfors.

Viveca Winell går ofta på sommarteater. kvinna på publikläktare Bild: Monica Slotte / Yle Viveca Winell

- De sjunger och dansar och så är det mycket barn med. Så ska sommarteater vara. Det är fiffigt att de använder båda språken som de gör, utan att översätta allt.

Winell har själv bott i Sjundeå för 30 år sedan vilket ger ett intresse för de lokalhistoriska skeenden som skildras. Varggropen är Viveca Winells fjärde eller femte teaterbesök i sommar.

Tradition och historia i Sjundeå

Birgitta Byman och Henrik Rehnberg uppskattar pjäsens historiska händelser.

- Är man Sjundeåbo i femte generationen så är det ju inga nyheter direkt men nog är det intressant. Tvåspråkigheten gör kanske att finskspråkiga får upp ögonen för vår historia, säger Rehnberg, också om det blir litet rörigt.

Det hör nästan till att gå på sommarteater som ortsbor och det har Byman och Rehnberg troget gjort under de senaste åren i Sjundeå.

Birgitta Byman och Henrik Rehnberg såg pjäsen Varggropen. en man och en kvinna på en läktare Bild: Monica Slotte / Yle henrik rehnberg

- Skådespelarna har säkert jobbat mycket för att få båda språken att fungera, det är ju mycket sångtexter också. Det är alltid roligt när lokala förmågor får komma fram. I det här fallet är det extra intressant eftersom det är en nyskriven pjäs, säger Birgitta Byman.

Henrik Rehnberg bedömer att föreställningen säkert väcker känslor, i synnerhet hos äldre Sjundeåbor.

- Det är inte bara sol och kaffe. Historien berättas på nytt och det kan finnas detaljer man inte kände till från tidigare. Aleksis och Porkala har vi ju hört om men Miina Sillanpää är en ny figur i sammanhanget.

Att gräva en varggrop

Det är många unga skådespelare som står på scenen, bland annat Tobias Paasonen. I föreställningen är det han som demonstrerar hur en varggrop ska grävas. Varggropen som förväntas bli en inkomstkälla för bygden.

Vargarna kan bli värdefulla. barn i teaterkostymering Bild: Monica Slotte / Yle porkala parentesen rf

- Det är som roligast då det är ens egen tur att säga sina repliker. Och då man ser att publiken gillar det, då känns det bra. Men det är också trist att sitta och vänta medan andra har långa repliker.

Tobias Paasonen säger att det har varit en fin upplevelse att få vara med i pjäsen.

- Jag är ganska säker på att jag kommer att hålla på med teater också i framtiden.

Svenskan på köpet

Birgitta Östberg, Emilia Kajasviita och Milja Kajasviita tycker också att det är roligt att spela sommarteater i Sjundeå.

- Det är skojigt att vara del av ett stort gäng. Vi har bra gruppkänsla och en duktig regissör. Och så lär man sig litet svenska också.

Den sista föreställningen av Varggropen ges den 20.8

Ekenäs sommarkonserter lockade en stor publik. Omkring 2 400 personer besökte evenemanget som ordnades under veckoslutet.

Två av de tre kvällskonserterna i Ekenäs kyrka var fullsatta.

Också de öppna generalrepetitionerna och den tvåspråkiga musikgudstjänsten lockade många besökare.

Ekenäs sommarkonserter hade i år temat framåt. Det innebär att man anlitade många unga musiker för att ge dem erfarenheter av professionella evenemang.

Tråkig, rörig och söndersprängd av produktplacering – de allmänna omdömena om The Emoji Movie är inte nådiga. Hur blev det såhär?

Själva utgångsläget borde det egentligen inte vara något fel på, för oberoende av vad man tycker om det så är smarttelefoner och sociala nätverk idag givna plattformar för kommunikation.

Och i teknikens kölvatten har språket utökats med emojier - dessa små gulliga figurer som förväntas ge uttryck för avsändarens emotionella tillstånd. I komprimerad form.

Problemet med The Emoji Movie är att den gör alltför lite av själva innebörden i sättet att kommunicera och istället fastnar i en teknisk dimension.

I beynnelsen var... ja, vaddå?

I filmens inledning möter vi skoleleven Alex som är förälskad i en tjej han knappt vågar titta på, än mindre tala med – så vad göra?

Jo, eftersom Alex är ett barn av sin tid halar han fram sin mobil för att få iväg ett meddelande med den perfekta emojien – den som skall uttrycka hans intresse och fånga hennes.

Och via Alex telefon kommer vi som betraktare in i landet Textopolis – den färggranna värld av appar och tecken där alla dessa emojier bor. En värld där varje invånare bemästrar ett enda uttryck och där livet går ut på att vänta på det ögonblick då telefonens ägare är i behov av just detta specifika uttryck.

Mer än en i mängden

Bland alla skrattande, gråtande och blinkande ansikten finns även Gene (T.J Miller / Aksu Palmén) – en liten gestalt med det anspråkslösa uppdraget att uttrycka något som närmast kan betraktas som en axelryckning, ett nja, ett tja eller möjligen en uppgiven suck.

Det visar sig ändå att unika Gene faktiskt kan prestera mängder av uttryck, men när har det någonsin varit smärtfritt att avvika från normen? Mycket riktigt; istället för att mötas av applåder hotas Gene av att bli raderad.

Men tänk om Alex är i behov av just hans tjänster?

Alex blickar ner mot alla valmöjligheter som hans telefon erbjuder. Bild: © 2017 CTMG, Inc. All Rights Reserved.

Platt och onyanserat

Det är svårt att veta i vilken ände man skall börja plocka isär den mekaniska produkt som regissören Tony Leondis & co totat ihop. Poängen är i varje fall att den inte fungerar – överhuvudtaget.

Redan själva ramberättelsen haltar betänkligt med emojien som avgörande kontaktlänk mellan Alex och flickan han åtrår – som om ett myller av känslor kunde fångas i en enda bild.

Det sorgliga är att det är just detta som framstår som essensen i filmen; att ord blivit överflödiga i ett läge där livet reducerats till att utspela sig mellan pekfingret och skärmen.

Visserligen visar just Gene upp mängder av uttryck, men de utgör alla drastiska hopp mellan olika känslolägen och man kan med fog fråga sig vad som i förlängningen händer med vårt behov av nyansering?

Billiga trick

Om själva utgångsläget irriterar så gör även utformningen det – allt känns mekaniskt, förutsägbart och billigt.

Det må ligga helt rätt i tiden att försöka spinna vidare på temat med mobilen som vår förlängda arm och emotionella snuttefilt, men om det skall utfalla väl förutsätts både kritisk distans och någon form av personligt engagemang.

Nu följer allt en tämligen förutsägbar bana - även då det gäller könsfördelningen. För visst följer den med in i Textopolis där Gene är en illbatting till pojke, den leende härskarinnan en häxa (Maya Rudolph / Krista Kosonen), prinsessan en pojkflicka ( Anna Faris / Yasmine Yamajako), handen som visar highfive en grabbig typ (James Cordon / Antti LJ Pääkkönen)... håhåjaja.

Det dunkelt sagda

Där Lego-filmen (2014) bevisade att det går att blåsa liv i plastbitar och Inside Out (2015) lyckades klä våra känslor i levande gestalter så får The Emoji Movie aldrig till det i själva ansatsen – vad är det egentligen man vill säga?

Borde man inte i högre grad ha problematiserat detta med att uttrycka sig via bilder? Hyllandet av Genes rätt att vara den han är blir bara en halvmesyr eftersom hans roll inte löser avsändarens dilemma.

Är jag arg, ledsen, besviken, irriterad eller frustrerad över att The Emoji Movie inte blev bättre? Räcker det om jag avfärdar den med den emoji som föreställer en hög med skit - i filmen gestaltad av Patrick Stewart/ Jorma Uotinen?

På slutet hägrar himlen

Om filmens grundtes är lätt oklar så är själva inramningen desto tydligare eftersom figurerna obesvärat tar sig fram mellan spel och appar med verkliga förebilder – allt detta på väg mot det moln där all information lagras.

En himmel där ingen död längre finns... liksom.

Typ.

Prinsessan, Highfive och Gene skakar loss på dansgolvet. Bild: © 2017 CTMG, Inc. All Rights Reserved.

Idag har Emojifilmen premiär och den har fått riktigt dåliga recensioner. Vi grävde bland filmrecensionssajternas bottennapp och presenterar härmed några av de absolut sämst mottagna filmerna någonsin.

Saving Christmas

filmomslaget till filmen Saving christmas. en tecknad gubbe med julpynt omkring sig. Bild: Copyright � �Samuel Goldwyn Films/courtesy Everett C / Everett Collection/All Over Press Saving Christmas

Som tur är finns Kirk, hans ingifta släkting, som får honom att förstå att julen nog handlar om kristendom, jesus och bibeln trots allt.

Som om inte den dåliga handlingen var tillräckligt, så har filmen förstås också en riktigt usel slogan: Let’s put Christ back in to christmas.

Betyg: 1,6 stjärnor av 10 på IMDB

Superbabies: Baby geniouses 2

bild ur filmen superbabies. På bilden finns 4 småbarn med superhjältekläder på sig. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press babyer,kläder,maskerader,Superbabies: Baby Geniuses 2

De smartaste av alla smarta babysar gaddar ihop sig för att förstöra vetenskapsmannens planer.

Med hjälp av superkrafter som “studsboll” och “amors pilar” vinner de och får ha sina hjärnor ifred.

En dålig film måste förstås ha en ännu sämre tagline: Don’t drive. CRAWL!

Betyg: 0% fräsh tomat på rottentomatoes.com

Daniel der Zauberer

Daniel Küblböck instängd i en bur Bild: ullstein bild - Brill/ All Over Press Daniel Küblböck

Med hjälp av sin döda morfar lyckas han avstyra mordtankarna och överlever.

Filmen vann pris för bästa film i den tyska tidningen “Cinema”. Senare diskvalificerades den dock för att man ansåg att Daniel själv, eller pranksters på nätet, manipulerat resultatet i omröstningen.

Betyg: 1,9 stjärnor av 10 på imdb.com

The master of disguise

man läser bok om förklädnader Bild: imago/United Archives/ All Over Press The Master of Disguise,Dana Carvey

In kommer farfar som avslöjar för Pistacho att hela släkten har en mycket speciell superkraft: En otrolig kunskap i förklädnader.

Farfarn försöker lära Pistachio dessa kunskaper så att han kan rädda den kidnappade pappan.

Genom hela filmen gör han Pistachio (dåliga) imitationer av olika folkslag och kändisar. I ett skede låtsas han vara en gräsmatta.

Betyg: 1% fräsh tomat på rottentomatoes.com

Har du förslag på filmer som skulle platsa på den här listan?

I dagens samhälle är det trendigt att söka lycka. Men vad betyder det och hur gör man? För det mesta sägs det vara någonting som sker genom konsumtion eller avundsvärda upplevelser. Men lycka kan också vara subversivt och samhällsutvecklande.

Bland annat det här handlar senaste numret av Plir – The Happiness Issue om. Lycka kan dessutom se väldigt olika ut för olika mänskor. För en del betyder det personlig njutning för andra arbete för sanning och rättvisa.

- Hela projektet med tidningen Plir kom till när Stella Parland, min vän poeten, och jag blev superupprörda när Sannfinländarna tog hem så mycket röster i valet år 2011, säger författaren och chefredaktören Malin Kivelä.

- Det var ju då allt tog fart med högerpopulistiska tongångar. Vi tyckte att också konstnärer får uttala sig politiskt även om vi inte är partipolitiskt engagerade.

Så 2014 utkom tidningen Plir/Terävä salainen katse, en uttalat antirasistisk och politisk konsttidskrift som var tvåspråkigt svensk och finsk.

Det var en liten tidning som ville peka på och ifrågasätta den jargong som började dyka upp här och där, på nätsidor och bland etablerade politiker – tongångar av förakt och nationalism.

pärmen till tidningen Plir Bild: Ida Wikström Plir - The Happiness Issue

Tidningen heter Plir, syftar det på ett sätt att se?

- Jo, det är just vad det är, en lite hemlig, men skarp blick. Översatt till engelska blir det the sharp secret gaze. Vi ville granska från andra perspektiv än den vanliga politiska jargongen.

- Men sen så dog Stella 2015 och då hade man ju annat att tänka på. Efter en tid kom en vän till Stella, Max Ryynänen med förslaget att vi skulle fortsätta med tidningen och då sade jag ju förstås ja.

Hur kom det sig att ni valde temat lycka istället för att blicka skarpt på världen?

- Det var någonting i tiden och i oss som valde det här temat. Det skulle bli ett nummer som var fullt av massor av olika saker och allt skulle vara härligt och lyckligt. Det måste ju, för min del i alla fall, ha att göra med det att jag, som många andra, jagar lyckan varje sekund.

- Varje dag måste vara perfekt, om den inte är det så harmar det. Det blir en stressig jakt på lyckan med all visdomsord som cirkulerar på Facebook, resebyråernas reklamer och alla Hollywoodfilmer som finns någonstans där i ryggmärgen.

- Dom har på ett sätt förstört mitt liv så att det har blivit en stressig hetsjakt på lyckan. Och någonstans ville jag kanske plira på det och förlösa mig själv genom att gå in en annan väg, säger Malin Kivelä.

Maten som gör dig lycklig

Plir – The Happiness Issue är kosmopolitisk, med närmare tio språk, de flesta översatta till engelska. Dessutom har redaktörerna inkluderat recept. Här finns bland annat farmors recept på plättar, veganlasagne du inte kan misslyckas med och kikärtsbullar från Trinidad och Tobago.

- Recepten kom ganska snabbt med. Lycka består ju också av sinnlig njutning och det här är riktiga klassiker - recept som är urenkla att göra. Den som vill testa kan beställa ett exemplar av tidningen på adressen tidskriftenplir@gmail.com. Det är nämligen inte så lätt att nå ut med papperstidskrifter idag.

Urvalet av texter började med några asylsökandens berättelser. I dem framgår det att lycka kan se så olika ut

Det viktigaste är förstås att man är trygg och inte behöver fasa för sitt liv, men andra lyckoögonblick kan till exempel vara när man får kontakt med en gammal flickvän på Facebook. Även om kontakten inte kommer att fortsätta är det skönt att veta att hon har det bra.

Att jaga lyckan

Filosofen Thomas Wallgren hänvisar i sin text True Happiness till Bertold Brecht som sade: ”Die Menschen rennen nach dem Glück aber das Glück rennt hinterher”, (ungefär: mänskor löper efter lycka, men lyckan löper efter dem).

Budskapet kunde vara att lyckan är en opålitlig vän eftersom den kan vara baserad på en lögn. Det är den om vi har nått framgång på bekostnad av någon annan och genom att ge upp våra ideal. Eller så kan den vara meningslös, om vi inte strävar efter sanning och rättvisa mer än egen njutning.

- Ja det är kanske det som är mänskans dilemma. Men då kan det löna sig att steka plättar istället, (skratt). Det låter ju präktigt men det är en tanke som har börjat mogna hos mig att när man själv är lycklig och tillfredsställd är det ofta när man har gjort något för någon annan.

En galen värld – kanske lider du av politisk depression?

Max Ryynänen som leder en konstutbildning vid Aalto-universitetet bidrar med en text som innehåller handfasta råd för vad du kan göra om du lider av politisk depression. I korthet kan de fem punkterna sammanfattas så här:

1. Slösa inte din tid i sociala medier i diskussioner som bara mal på, eller där man bara vill håna eller bevisa att motparten har fel.

2. Delta inte demonstrationer som bara blir ett uttryck för dina egna känslor. Om inte demonstrationen får riktigt genomslag eller terapeutiskt stöder en utsatt grupp så kan du använda din tid bättre, till exempel till frivilligt arbete.

3. Så vad kan du göra? Försök öppna dörrarna i arbetslivet för icke-vita mänskor med annan språklig bakgrund och slå sönder glastak där du kan.

4. Läs inte vad populisterna skriver utan klassiker bland politiska tänkare som Emma Goldman, Gayatri Spivak och bell hooks.

5. Sist men inte minst; tala eller skriv inte så mycket om ditt politiska arbete åt någon utanför din närkrets. Det kan lätt tolkas som egotrippande av dem du hjälper. Inte berättar du ju heller för alla hur du klappar din hund eller gör en favoritefterrätt åt ditt barn.

Lyckonumret är ett hommage till poeten Stella Parland.

Lyssna på intervjun med Malin Kivelä. Intervjun är cirka 10 minuter lång.

Worldcon, ett av världens största science fictionkonvent ordnas i år i Helsingfors. Ett klassiskt inslag på konvent är Cosplay, att klä ut sig till olika karaktärer. Känner du igen någon av karaktärerna?

Worldcon är ett anrikt konvent, det första hölls redan år 1939 och har ordnats årligen efter en paus under andra världskriget.

Worldcon har temat science fiction och fantasy i alla dess former. Du stöter på skapare av böcker, serier, film, tv och konst i allt från paneldebatter till signeringar.

Det kanske största namnet i år är för många George R. R. Martin, som mellan signeringarna kan ses strosa runt på konventet.

Cosplay

Cosplay är en förkortning på Costume Play och är som en blandning av performance och maskerad där man försöker efterlikna en specifik karaktär.

Många lägger ner hundratals timmar och mycket pengar på sina kostymer, och reser sedan runt för att delta i konvent och tävlingar med sina alster.

Känner du igen någon av karaktärerna i galleriet nedan?

World Con 75 Cosplay

Cosplay på World Con 75

Det var snudd på att vi i Finland skulle ha fått ett helt annat militärsystem än det vi har. Utopin om en milis där de värnpliktiga kunde bo hemma och fortsätta i sina civila arbeten levde stark, men var den en reell möjlighet för ett land som Finland? Det är en av de många ämnen som kommer att behandlas under Föredragsmaraton på Svenska Teatern.

- Jag kommer att prata om hur det manliga medborgarskapet militariserades när Finland blev självständigt, och hur militariseringen i början var väldigt omstridd. Senare har den blivit väldigt självklar för oss och efter andra världskriget, Okänd soldat och värnplikten har militariseringen blivit en nästan självklar del av den finska mannens identitet.

Det här säger Anders Ahlbäck, docent i historia vid Åbo Akademi.

Han är en av de tiotals experter som kommer att hålla ett 15-minuters föredrag under specialsatsningen Föredragsmaraton, som hålls på Svenska teatern 8-9 september. Det här dygnet av korta föredrag om Finland, presenteras av Svenska Litteratursällskapet och Svenska Yle.

- Det är en kul, ganska extrem och unik grej, ett roligt sätt att dra uppmärksamhet till forskning, säger Ahlbäck om själva konceptet.

Samtidigt undrar han vem som orkar sitta där klockan fem på natten och lyssna.

- Det är säkert en väldigt speciell upplevelse för den som faktiskt orkar sitta där. Teatermiljö och vetenskap mitt i natten!

Hur ska vi försvara vårt land?

När Finland blev självständigt 1917 skulle man skapa ett försvar för landet. Olika former av armé diskuterades före valet föll på en värnpliktsarmé av det tyska slaget.

Den här modellen var inget som var en självklarhet, tvärtom var den väldigt omstridd i början.

- Det fanns en utbredd moralisk oro på 1920-talet, också bland folk som var väldigt försvarsvänliga och bland borgerliga högermänniskor, om att en värnplikt där soldaterna under lång tid levde i garnisoner, kunde ha en korrumperande inverkan på unga män. Att armén var ett ställe där de börjar dricka sprit, gå hos prostituerade, får könssjukdomar, lär sej fula ord, får sin hälsa förstörd och kommer sedan hem som moraliska och hälsomässiga vrak.

Bilden av militären som ett mycket skadligt ställe för unga män går stick i stäv med den uppfattning som länge varit utbredd, att pojkar blir män efter sin militärtjänstgöring.

Den oroliga bilden går troligen tillbaka till 1600- och 1700-talen då det verkligen var en katastrof att hamna i militären och en soldats liv var väldigt kort.

- Den här armémodellen som vi sedan fick ansågs också vara en demokratifara av vänstern och den politiska mitten. Frågan om militären handlar inte bara om försvaret utåt utan också om vem som har den slutgiltiga makten inrikes. Det fanns en stark oro att en militär som levde isolerade från civilsamhället och kommenderades av aristokratiska yrkesmilitärer, kunde sättas in mot de demokratiska krafterna, säger Ahlbäck.

Det fanns helt enkelt en oro om att armén kunde användas till att stöda en högerextrem eller fascistisk kupp av Finland.

Utopin om en milis

Ett av de reella alternativen till det militärsystem vi har i dag, var någon form av milis, där de värnpliktiga bodde hemma och jobbade i sina civila arbeten.

På söndagarna skulle männen i byn eller i stadsdelen samlas för militärövningar och på sommaren skulle man åka på ett par veckors manöver.

Det här förslaget stöddes av bland andra Socialdemokraterna och Agrarpartiet, dagens Center, som tillsammans skulle ha haft majoritet i riksdagen.

- Orsaken att det här inte genomfördes var att Centern och Socialdemokraterna inte litade på varandra efter inbördeskriget 1918. Så småningom övertygade också yrkesmilitärerna partierna om att en milisarmé inte skulle vara realistiskt genomförbar i Finland, säger Ahlbäck.

Genom den här och andra former och utopier om ett försvar som diskuterades på 1920-talet, löper hela tiden också trådar där det pratades om manlighet och manligt medborgarskap.

Är det förenligt med en finländsk mans värdighet att göra militärtjänstgöring i en armé där han blir kuschad och kuvad av aristokratiska, högmodiga yrkesofficerare?

Är det inte mer förenligt med ett demokratiskt manligt medborgarskap att man tillsammans med de andra männen på sin hemort upprätthåller en milis?

- Det här militärsystemet som vi fick ansågs av många vara en kvarleva från monarkiska tider och det ansågs auktoritärt, reaktionärt och suspekt på många olika sätt.

Debatten om militärformerna kopplades sedan ihop med den moraliska faktorn, och man tänkte att det vore bättre att ha pojkarna hemma där föräldrarna kunde hålla pli på dem.

- Genom hela den här debatten kring militariseringen löper hela tiden frågor om säkerhetspolitik, om makt, om medborgarskap, om demokrati och om manlighet, säger Ahlbäck.

Anders Ahlbäck tror att tanken om att pojkar blir män i militären har överdrivits. Anders Ahlbäck sitter på en trappa. Bild: Catariina Salo forskare,Svenska litteratursällskapet i finland,föredragsmaraton

Pojkar blir män - i en helt manlig miljö

Så fick vi ändå en värnplikt av tysk modell till Finland och moralpaniken över kaserner och garnisoner bleknade snart. Efter krigen var redan uppfattningen om att pojkar blir män i militären fast rotad.

- Jag kan tänka mej att militärtjänstgöringen kan vara en stark formativ upplevelse för många, men jag tror att bilden om pojkar som blir män har överdrivits. Hur mycket förändras man egentligen på ett halvt till ett år?

Själva tanken om att pojkar blir män i en helt manlig miljö, som militären länge var, känns också främmande för Ahlbäck.

- Den gamla tanken om att pojkar ska bli män genom att vara med om så brutalt otäcka och nästan förödmjukande upplevelser - då kan man ju fråga sej vad det är för slags manlighet vi vill skapa?

Tidigare decenniers militärtjänstgöring gick de facto mycket ut på dålig behandling av de värnpliktiga, det bidrog i tiderna också till de väldigt utbredda negativa föreställningarna om militärtjänstgöringen.

Varför pratar vi aldrig om alternativen som fanns till dagens militärtjänstgöring?

- Historien skrivs ofta utifrån hur det blev, det alternativ som vann fick all uppmärksamhet. Det som folk ville ha och inte fick glöms lätt bort, samtidigt som det ofta kan hänga på ganska slumpmässiga faktorer att det blir på ett sätt och inte ett annat.

Anders Ahlbäcks föredrag om manlighet och den finska militärdebatten på 1910- och 20-talen kan du höra efter klockan 13.30 den 9 september på Svenska Teatern eller via den direktsända streamen på Yle Arenan.

Kan man se Woody Allens filmer efter pedofilmisstankarna? Kan man vittna om sin The Smiths-kärlek trots Morrisseys rasism? Kort sagt: vad händer när inställningen till kultur politiseras? Och är det försvarbart att bjuda in en författare som yttrat främlingsfientliga åsikter till ett litteraturevenemang?

Kan man se Wonder Woman trots att skådespelaren gjort uttalanden som kan tolkas som ett försvar av den israeliska ockupationen?

Är det någon vits med att läsa vita män i dagens värld?

Nätet är fullt av frågeställningar som dessa. De dyker upp i min omgivning titt som tätt, inte alltid direkt ställda, men indirekt genom debatter som förs.

Vad ska en person ha gjort för att du inte ska vilja ta del av hens konst?

Vems filmer vill du understöda med dina pengar? biosalong Bild: X3M/Catariina Salo biosalong

Att avfärda de här frågorna som ängslig politisk korrekthet är givetvis möjligt, och görs också titt som tätt.

Samtidigt är det intressant att fråga sig om konstnärliga upphovsmän någonsin kan stå helt avskilda från sina verk, och om det per definition måste vara dåligt att ställa krav på personerna som står bakom kulturen man konsumerar.

Enligt filosofen Fredrik Westerlund finns det två ytterlighetssätt att förhålla sig till frågan och båda är problematiska.

- Antingen läser man ett verk fullständigt i ljuset av författares åsikter och biografi, och tänker att det man vet - eller tror sig veta - om författaren begränsar vad boken kan säga, eller så tänker man på texten som något helt fristående som inte på något vis har att göra med vad författaren gjort eller sagt vare sig privat eller offentligt.

- Draget till sin spets är båda synvinklarna för ensidiga, jag tror inte vi kan läsa utan att gripa efter författaren och försöka förstå vad det är för människa som talar till oss, men om vi tror att biografin avgör allt räknar vi inte med litteraturens möjlighet att överskrida författarens eventuella intentioner, säger Westerlund.

Varken fria eller fördöma

Westerlund har fått fundera en hel del på frågor om upphovspersoner och moral genom sin mångåriga forskning om filosofen Martin Heidegger - känd både som en av 1900-talets stora tänkare och som nazistsympatisör.

Det har funnits två ytterligheter i Heideggerforskningen då det gällt synen på Heideggers nazism.

- Å ena sidan har det funnits de som hävdat att hans filosofi är fullständigt nedsmutsad av hans nazism och att den därför borde fördömas på samma sätt som Mein Kampf.

- Å andra sidan finns det andra som har menat att Heidegger själv visserligen var politisk idiot och opportunist, men att hans filosofi är mer eller mindre fri från nazismen.

Martin Heidegger. Filosfoen Marin Heidegger från bröstet uppåt Bild: Public domain Martin Heidegger

Enligt Westerlund är båda dessa förhållningssätt rätt hopplösa.

- Det är helt klart att Heideggers fascination för nazismen var djupt motiverad av hans filosofi, men det betyder inte att vi bara kan avfärda honom, utan tvärtom måste vi skärpa vårt frågande när vi läser honom och försöka förstå hur det kom sig att en filosof som blivit så tongivande för vårt tänkande föll för nazismen. Vad är det i oss själva som då indirekt kommer nära den typen av frestelser?

Kan du säga nåt om vad det är, eller kan vara?

- Det finns moraliskt problematiska drag i Heideggers tänkande och person - förakt för den meningsfattiga och vulgära samtiden, ressentiment och hybris, längtan efter en intensifierad gemenskap där man själv spelar en nyckelroll, en tendens att upphöja vissa filosofisk-intellektuella problem på bekostnad av våra mellanmänskliga moraliska utmaningar, etcetera - som är hur vanliga som helst, inte minst bland filosofer och andra intellektuella.

Om vi bara friar eller fäller Heidegger utan att tänka lär vi oss ingenting!― Fredrik Westerlund

Risk att bara söka bekräftelse

Att författare och andra kulturskapare stämplas för sina åsikter eller bakgrund är inget nytt.

Genom historien har författare och konstnärer bannlysts och förklarats osedliga eller galna på löpande band - även om deras verk sedan har kunnat få upprättelse och leva vidare.

Westerlund menar att det är viktigt att skilja mellan en diskussion om huruvida det är bra för en själv att ta del av “moraliskt suspekta” personers verk, och diskussionen om vilka personer man vill bereda plats i offentligheten.

En ung man sitter vid ett bord och läser en bok. Bild: Mostphotos böcker,läsning,studerande,män,unga vuxna,bibliotek,skägg

- Som politisk strategi kan jag förstå viljan att lobba för att släppa fram vissa röster och lämna andra olästa, men problemet med den taktiken är att den är repressiv, och har hemskt lite med själva läsandet att göra.

Vilka risker finns det i att välja bort litteratur eller andra kulturuttryck på basen av förkunskaper om upphovspersonen?

- Vi är ju i regel benägna att söka oss till sådant som bekräftar vår egen syn på saker och ting. När vi efterlyser moraliskt förträfflig litteratur så innebär det här ofta att vi helt enkelt vill ha sådan litteratur som bekräftar våra egna åsikter och värden.

- Men också den till synes motsatta tendensen, att efterlysa häftig litteratur som blottlägger livets amoraliska och absurda karaktär, är ofta bekräftelsesökande. Här handlar det om att njuta av sitt eget mod och djupsinne. Problemet är att så länge vi förhåller oss till litteraturen som ett medel för propaganda eller bekräftelse så håller vi den på armlängds avstånd från oss själva, säger Westerlund.

Förföra och argumentera

Lyckligtvis finns det enligt Westerlund saker i litteraturen som arbetar mot vårt fördomsfulla läsande.

- Litteraturen fungerar inte i första hand argumenterande utan den har ett starkt förföriskt drag. Det är lätt att förkasta åsikter och argument om de känns hotfulla, men litteraturen har förmågan att vädja till våra känslor och på så vis locka in oss i perspektiv, erfarenheter och världar som vi inte annars skulle söka oss till. Mitt i allt märker vi kanske att vi känner sympati för en mördare eller befinner oss i ett existentiellt landskap som utmanar vår normala livssyn.

- Fast det är klart, i sista hand beror det alltid på oss själva vad vi är villiga att se och ta till oss.

Genom litteraturen kan man finna sig sympatiserande med en mördare, som Raskolnikov. Markus Aalto Raskolnikovina tv-draamassa Dostojevskin galleria (1983) Bild: Yle kuvanauha Rodion Romanovitj Raskolnikov,Fjodor Dostojevskij,Brott och straff,tv-skådespel

Kan man i så fall säga att risken när man väljer bort böcker eller filmer på basen av upphovsperson är att man ser dem som åsikter och inte som konst? Och varför tenderar man göra det?

- Så länge man koncentrerar sig på det politisk-ideologiska spel som omger litteraturen förlorar man lätt läsningen ur sikte och ser böckerna bara som uttryck för åsikter och ideologiska positioner. Dessutom kan man tänka sig att om litteraturen ses som åsiktsbärande samtidigt som den är förförande blir den ju det samma som propaganda, och då är det inte så konstigt att man hellre ser böcker som förmedlar goda åsikter än sådana som förmedlar dåliga. Även om det alltså är en väldigt missvisande bild av hur litteratur fungerar, säger Westerlund.

När allt politiseras

Diskussionerna om vilka kulturuttryck man ska bojkotta handlar ändå inte bara om att läsare eller tittare själva skulle vara rädda för att bli “befläckade” av värderingar de inte håller med om, utan snarare om att vilja blotta problem och förändra samhället politiskt.

- Som strategi är det begripligt, men det handlar sist och slutligen väldigt lite om vad konst och litteratur är. Det är som med fotboll - det finns en massa politiska frågor att ta ställning kring var och hur VM arrangeras, men det har sällan så mycket att göra med det som händer på planen, säger Westerlund.

Fotbollsspelare och boll på konstgräs. Bild: Matti Raivio / All Over Press konstgräs,fotboll

Westerlund har ändå inte svårt att se att politiseringen lätt smyger sig in i människors förhållande till litteratur och andra kulturyttringar.

- Det handlar nog om en allmän tendens att se sig själv och våra relationer som ett sorts spel där vi kan samla moraliska poäng genom hur vi väljer att bete oss. I stället för att vara öppna för böcker och människor är vi upptagna av hur det vi läser och gör påverkar vår självkänsla och vår status i förhållande till andra, säger Westerlund.

Men den här viljan att politisera måste ju komma någonstans ifrån - till exempel från en position av maktlöshet över att så många röster länge har varit tystade i samhället?

- Viljan att politisera finns nog hos alla, oberoende av makt, men det är klart att det just i utsatta och förtryckta grupper finns en grogrund för förtvivlan över att inte få sin röst hörd, och då blir strategin lätt att man istället framhäver sin politiska och moraliska förträfflighet. Det här gäller också många intellektuella och författare, säger Westerlund.

Han tillägger att det inte är ett argument mot vikten av att låta allas röster höras, men menar att man samtidigt måste kunna se problemen som moralstrategin kan ge upphov till.

Bokkalaset väljer medvetet kontrovers

Trots alla vackra ord om litteraturens och konstens åsiktsöverskridande kapacitet finns det förstås också risker med att alltför skarpt frikoppla verket från författaren, till exempel om det det används som argument för att arrangörer inte skulle behöva ta ansvar för vem de bjuder in till offentliga evenemang.

Här menar Fredrik Westerlund att det inte går att slå fast allmänna riktlinjer, utan arrangörer måste fundera över i vilken kapacitet man ger någon röst.

- Handlar det om att man vill ta en person för att man tror att den kan ha något viktigt att komma med trots att den är kontroversiell, eller ger man med hänvisning till åsiktsfriheten någon möjlighet att häva ur sig till exempel främlingsfientliga åsikter utan att det tillför något?

Ett aktuellt inhemskt exempel som väcker den frågan är Ekenäs Bokkalas val att bjuda in den svenska författaren Katerina Janouch till sitt evenemang i november.

Janouch väckte stor debatt i Sverige tidigare i år efter att ha uttalat sig främlingsfientligt i en tv-intervju, och kommit med delvis felaktiga uppgifter om säkerhetsläget i Sverige.

Katerina Janouch. Porträttbild av författaren Katerina Janouch. Bild: Patrik C Österberg / IBL Katerina Janouch

Arrangören Monica Örmark från Ekenässällskapet säger att det var just kontroversen som lockade till att bjuda in Janouch.

- Man ska inte vara rädda för folks åsikter! Vi vill gärna ha författare som väcker debatt, det är publiken också intresserad av, säger Örmark.

Också fastän debatten beror på främlingsfientliga uttalanden?

- Jag tycker inte man behöver vara rädd för vad folk tänker, hon får stå för vad hon säger själv, säger Örmark.

Viktigt att inte tysta diskussion

Rent kronologiskt var Janouch ändå bokad för Bokkalaset redan innan kontroversen ägde rum, men då bara för att göra skolbesök i gymnasiet.

Den ursprungliga inbjudan skickades av Pamela Andersson vid Västnyländska kultursamfundet, och hon säger att Janouchs efterföljande uttalanden gjorde att man blev tvungen att fundera över huruvida bokningen borde omprövas.

- Vi har funderat mycket på vem som ska ges utrymme hos oss, men stannade vid att det kändes fel att försöka häva inbjudan efter att den gått ut. Janouch är inbjuden eftersom hon skrivit fint om känslor och kärlek och relationer bland unga, så det är det hon kommer att prata om, säger Andersson.

Ungdomar är tvungna att hantera också svåra saker. Elever sitter i klassrum Bild: Mostphotos bildning,skolan (fenomen),studerande,klassrumsarbete,ungdomar,Elev

Tycker du att det alls ska spela någon roll vilka åsikter en författare som bjuds in till skolor har gett uttryck för?

- Det är otroligt viktigt att tänka över de val man gör, speciellt gällande barnkultur. När det som nu rör sig om gymnasieelever har vi tänkt att de ställs inför många potentiellt svåra situationer i världen i dag, och ska därför inte underskattas. Men förstås är det viktigt att alla besök planeras i samråd med lärarna, så det inte uppstår några överraskningar, säger Andersson.

När det gäller litteraturevenemanget i stort ser både Andersson och Örmark det som viktigast att inte tysta ner diskussioner, utan helt enkelt bjuda in författare som är lästa i Raseborg - och Janouch hör till toppen av statistiken där.

Arrangörerna för Flow-festivalen och Helsinki City Marathon i Helsingfors har skärpt säkerheten inför sommarens kraftigaste åskväder. På festivalområdet har man röjt undan onödigt material och stärkt scenstrukturer.

Esko Evinsalo, ansvarig för säkerheten på Flow, säger att man sedan igår har varit i kontinuerlig kontakt med Meteorologiska institutet.

- Vi har avlägsnat lätta material från området och stärkt scensturkturer, säger Evinsalo.

I tälten på området kan besökare få skydd för regnet, som väntas bli synnerligen rikligt. Det kommer också med stor sannolikhet att blixtra mycket.

Enligt Meteorologiska institutets radar väntas de rikligaste regnen inträffa vid klockan 21-22 ikväll.

Utgör blixtarna en risk med tanke på all teknik på området?

- Blixtar är alltid en risk, men i omgivningen finns det gott om åskledare, säger Evinsalo.

Det finns nödutgångar i alla delar av området, säger Evinsalo som är anställd av företaget Local Crew.

Mera första hjälp för löpare

Omkring 3 500 löpare startade vid 15-tiden sitt Helsinki City-marathonlopp på lördagseftermiddagen och de sista väntas komma i mål vid 21-tiden.

Enligt tävlingsdirektören Markku Haverinen har man satt in extra kapacitet för första hjälp. Men för att avbryta tävlingen måste det handla om mer än regn och blixtar.

- Vi har 250 funktionärer längs med rutten som kan agera om det behövs, säger Haverinen.

- Lite regn och hagel ger inte orsak att sluta springa, inte ens blixtar.

"Farligaste vädret" i kväll

Enligt Pauliina Kuokka på Meteorologiska institutet inträffar det mest intensiva ovädret senare i kväll och i natt.

- Det farligaste vädret blir lite senare. Det gäller kvällen och natten, säger Kuokka.

Den rikligaste nederbörden kan man följa med via institutets radar.

Meteorologiska institutets varningar kan läsas här.

Läs mera:

Cykla inte då det åskar

Det finns en rad ställen man kan försöka undvika vid åskväder. Öppna områden och högt belägna ställen är utsatta för blixtnedslag. Att cykla, simma eller stå i en båt och fiska under åskväder kan vara riskabelt - likaså att ställa sig vid ett träd.