Gänget från Trainspotting är tillbaka. Det är ett kärt återseende präglat av nostalgi, glädje och en skrämmande insikt.

1996 kom filmen Trainspotting (baserad på Irvine Welsh kultroman) och slog ner som en bomb.

En tragikomisk och chockerande berättelse om en grupp vänner i Edinburgh som levde för att bli höga på heroin. Karaktärerna var udda antihjältar, på gränsen till galna men ändå otroligt sympatiska i sin explosiva energi.

Voice over monologen om att ”välja livet” blev ett mantra och musiken i filmen hyllad.

Trainspotting blev ett fenomen.

Så här unga såg de ut 1996. Skådespelare i Trainspotting Bild: Wikimedia commons. Trainspotting

Återseendet och återvändandet

Där den förra filmen slutade med att Mark Renton (Ewan McGregor) hade lurat sina vänner och vandrade iväg med en väska full med pengar, återvänder han nu, 20 år senare, i T2 Trainspotting till Edinburgh.

Daniel ”Spud” Murphy (Ewen Bremner) kämpar fortfarande med sitt heroinberoende. Simon ”Sick Boy” Williamson (Jonny Lee Miller) lever på utpressning tillsammans med sin bulgariska flickvän Veronika (Anjela Nedyalkova) och Francis ”Franco” Begbie (Robert Carlyle) sitter i fängelse och är fortfarande rasande arg.

Det är nostalgiskt, javisst! Den handlar om ett återseende – tänk att de ännu är i livet! Men ett återseende där man inser att allt nu är annorlunda och ändå inte.

Där den första filmen handlade om droger handlar uppföljaren om nåt ännu svårare, nämligen relationer. Hur vänskapsband som knutits i barndomen är otroligt starka men hur ett svek kan ha förödande följder för de samma relationerna.

Renton försöker få Spud att ersätta heroin med endorfin genom att springa uppför berg. Renton (Ewan McGregor) och Spud (Ewen Bremner) sitter uppe på ett berg och tittar ut över Edinburgh. Bild: The Walt Disney Company Nordic Ewan McGregor,Ewen Bremner,T2 Trainspotting

När jag ser de här gamla vännerna återförenade ser jag också att livet har satt sina spår både hos Renton, Sick Boy, Spud och Franco/Begbie. De är alla lite rynkigare och lite rundare. En del har tappat hår, andra potensen.

Men energin finns där och ilskan. Och när deras vägar igen korsas slår det gnistor, bokstavligen.

Simon (Jonny Lee Miller) och Renton (Ewan McGregor) halvligger på golvet medan det projiceras bilder av en flock djur på väggen bakom dem. Bild: Walt Disney Studios Motion Pictures Finland Ewan McGregor,Jonny Lee Miller,T2 Trainspotting

En uppföljare som håller stilen

Filmen handlar om minnen, besvikelser, och åldrande. Därför är den lite långsammare, mindre chockerande och aningen mjukare i kanterna. Ironin är ändå lika skarp.

Nästan alla skådespelare från Trainspotting är med. Och regissören Danny Boyle klipper skickligt in bilder från den gamla filmen i den nya. Manusförfattaren John Hodge använder båda Welshs romaner Trainspotting (1993) och uppföljaren Porno (2002) när han bygger vidare på berättelsen.

Och visst håller Renton ännu en gång en lång, intensiv och ironisk monolog om vad vi ”väljer” i livet. Men nu talar han om att välja sociala medier, reality-TV, slut-shaming, nollkontrakt och att se historien upprepa sig.

T2 Trainspotting är inte en upprepning. Den förra filmen handlade om ungdomens ilska över samhällets svek. Nu handlar det om medelåldern, om egna svek och andras, och hur den egna kroppen sviker en.

Att livet kanske inte blev som man tänkt sig. Och att det vi väljer har konsekvenser.

Så när en av personerna i filmen talar om att vara ”turister i er egen ungdom” träffar den repliken helt rätt.

Det är ju det vi gör, vi besöker vår ungdom av olika orsaker. För att det är härligt eller nostalgiskt, för att den tiden kanske var den bästa eller den värsta. Och för att den format oss till dem vi är idag.

Spud (Ewen Bremner), Renton (Ewan McGregor), Simon (Jonny Lee Miller) och Begbie (Robert Carlyle) står på en perrong. Bild: Walt Disney Studios Motion Pictures Finland Ewan McGregor,Ewen Bremner,Jonny Lee Miller,Robert Carlyle,T2 Trainspotting

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! Eller något. Lycka till!

1. Sommaren 1993 uppträdde Leningrad Cowboys tillsammans med ryska arméns Alexandrovkör på Senatstorget i Helsingfors. Vad hette showen?

 Total Vodka Show 

 Total Balalaika Show 

 Total Traktor Show 

 Total Samovar Show 

2. År 1986 fick Pseudo Echo en stor hit med deras version av ”Funkytown”. Men originalet var en ännu större hit. Vem gav ut det?

 KC and the Sunshine Band 

 Lipps Inc. 

 Captain & Tennille 

 Rupert Holmes 

3. Kurt Cobain skulle ha fyllt 50 år här i dagarna. Vilken nordamerikansk stad förknippas starkt med honom och hans band Nirvana?

 Seattle 

 Aberdeen 

 Washington, D.C. 

 Olympia 

4. För 25 år sedan hade en berömd komedifilm premiär med Mike Myers och Dana Carvey i huvudrollerna. Även musiken spelade en viktig roll i filmen – i synnerhet Queen-låten ”Bohemian Rhapsody”. Vad hette filmen?

 Airheads 

 Wayne’s World 

 The Best Little Whorehouse in Texas 

 The Blues Brothers 

5. Vad heter artisten på bilden? Hon är känd för låtar som ”All I Wanna Do”, ”If It Makes You Happy” och “Everyday Is a Winding Road”.

 Amy Grant 

 Celine Dion 

 Sheryl Crow 

 Mariah Carey 

6. I vilket punkband sjunger och lirar Billie Joe Armstrong gitarr?

 Bad Religion 

 NOFX 

 Rancid 

 Green Day 

7. Det har nu gått 30 år sedan singeln “Shoplifters Of The World Unite” toppade den brittiska indielistan. Vad hette bandet?

 Gaye Bykers on Acid 

 The Soup Dragons 

 All About Eve 

 The Smiths 

8. Vilken amerikansk sångare fick åren 2010-2011 tre listettor på raken med sina tre första solosinglar – ”Just the Way You Are”, ”Grenade” och ”The Lazy Song”?

 Bruno Mars 

 Wiz Khalifa 

 Ludacris 

 Drake 

9. Från vilket land kom Falco? Alltså han med ”Rock Me Amadeus”.

 Tyskland 

 Frankrike 

 Österrike 

 Slovakien 

10. De slog igenom stort år 2000 med debutalbumet ”Hybrid Theory”. Sedan dess har alla deras sex studioalbum blivit listettor. Bland deras många hitsinglar finns bl.a. ”In the End”, ”Numb” och ”What I've Done”. Vad heter denna amerikanska nu-metal/rapcore-grupp?

 Limp Bizkit 

 Korn 

 Linkin Park 

 Slipknot 

Martin Scorseses Silence är en mäktig film. Visuellt snygg, emotionellt stark och intellektuellt utmanande. Scorsese tar ut svängarna och väjer inte för de stora frågorna.

Det är tidigt 1600-tal när de unga jesuitprästerna Sebastião Rodrigues (Andrew Garfield) och Francisco Garupe (Adam Driver) får höra att Fader Ferreira (Liam Neeson) övergett den kristna tron och försvunnit någonstans i Japan.

Männen vägrar tro att deras läromästare gett efter för påtryckningar och bestämmer sig för att resa i hans fotspår i hopp om att få svar på frågan om vad som egentligen hänt. Detta trots att de är väl medvetna om vilka faror det innebär att åka till ett land där kristna jagas, torteras och tvingas avsvära sig sin tro.

Ofta offentligt, alltid under förnedrande omständigheter.

Men Rodrigues och Garupe låter sig inte avskräckas. De brinner för sin övertygelse och hungrar efter att övertyga andra.

Frälsa.

Frågan är om de har en aning om hur högt priset kan komma att bli?

Kristens resa

Under ledning av den motvillige guiden Kitchijiro (Yôsuke Kubozuka) landstiger duon så småningom på en karg strand skyddad av klippor. Männens litenhet är påtaglig där den avtecknar sig mot bakgrund av havet, himlen, isoleringen.

Men de är inte helt ensamma - bland bergen döljer sig en liten by vars invånare visar sig vara kristna. Inledningsvis är Rodrigues och Garupe helt till sig av lycka över den hängivenhet de möter hos denna och andra små församlingar som finns utspridda i det främmande landet.

Alla dessa ödmjuka människor som ber i hemlighet och tacksamt tar emot dem. Övertygade om att de portugisiska gästerna kan garantera deras barn en inträdesbiljett till himmelriket.

Men så småningom vaknar tvivlet hos de unga jesuiterna – har lokalbefolkningen verkligen förstått tanken med skuld och nåd och uppståndelse? Det kan uppenbarligen uppstå förvirring i ett land där "Gud" betyder "sol" - och solen de facto återuppstår varje morgon.

Mellan ord, tolkning och handling. Garupe (Adam Driver) och Rodrigues (Andrew Garfield) får allt svårare att definiera sin uppgift. Rodrigues och Garupe iakttar livet i en liten Japansk by. Bild: Future Film silence, adam driver, andrew garfield

Trons pris

Vad gör man om språket med alla dess begränsningar inte räcker till för att handskas med ett begrepp som "Gud"? Stupar då inte missionstanken på sin egen orimlighet så snart man lämnar den egna språkliga och kulturella sfären?

Och vad utgör egentligen trons innersta väsen? Vad förutsätter den och vad berättigar den till?

Det dröjer inte särskilt länge innan Rodrigues och Garupe börjar ana vidden av det hat och det hot som riktar sig mot dem som utländska präster och mot de japaner som valt att anamma deras tro.

Det är i det skedet inte heller särskilt svårt att se kopplingen till vår tid. Att angripa en människas tro är detsamma som att rikta en spark mot kroppens ömmaste punkt. Tron är personlig, en källa till kraft, ett rättesnöre, hoppets sista utpost.

Och så starkt förknippad med ens identitet att den lätt uppfattas som en del av densamma.

Det är självklart att ett hot av det slaget måste kuvas. Förbjudas. Söndras. Och senast nu blir det uppenbart att Scorseses visualisering av Shûsaku Endôs roman Silence (1966) inte är någon lätt historia. Vare sig att se eller att processa efteråt.

Från tro till tortyr

Oberoende av om man är religiöst lagd eller inte så ställer Scorsese åskådaren inför en våldsam studie i människans svaghet. Den som har en tendens att ta sig uttryck i brutalitet och maktmissbruk.

Scenerna då de kristna torteras är visserligen inte av samma skräniga art som i Mel Gibsons Passion of the Christ – men de känns. I skinnet och i sinnet. Mest sitter man och förundras över all den kreativitet människan genom tiderna lagt ner på att utarbeta sätt på vilka man kan plåga sina medmänniskor.

Plåga – utan att döda. Eftersom det vore alltför lätt.

Ställda inför olika stadier av fysiskt lidande tvingas Rodrigues och Garupe ta ställning till om de har råd att iklä sig själva en Jesusroll på bekostnad av andra människors liv. Så länge de vägrar avsvära sig den egna tron dödas andra kristna i deras ställe.

Här förvandlas teodicéproblematiken till kött och blod - det vill säga den eviga frågan om hur en god Gud kan tillåta den ondska som finns?

Och visst kan man också skönja ett stråk av katolicismens betonande av underlåtenhetssynden, detta att inte bara be om förlåtelse för det onda man gjort utan för det goda man underlåtit att göra.

Hur är det med en situation där man tillåter att en annan går i döden för en?

Fader Ferrera och Fader vår. Liam Neeson spelar prästen som löpt linan ut. Eller?1 Fader Ferrera står på knä och ber. Bild: Kerry Brown silence, liam neeson

Religiösa symboler

Om tortyren mot förmodan inte biter på generationer som härdats av skräckfilmer och Walking Dead-estetik så är det omöjligt att inte känna av den påföljande förnedringen.

För när kroppen och viljan krossats är det dags för det avgörande steget - det som innebär att den anklagade måste stampa med foten på en bild av antingen den heliga modern eller den korsfäste.

Vissa förmår inte ta detta sista steg. De stretar emot, vägrar.

Den religiösa laddning som så lätt smälter in i den allmänna skönheten i ett kyrkorum blir plötsligt extremt påtaglig när symbolerna trycks in i smutsen.

Lika klart utkristalliserar sig Judassymboliken i form av guiden Kitchijiro som gång efter annan gör sig skyldig till svek, som ständigt förnekar sin tro. Men som varje gång återvänder till de unga prästerna i hopp om att få bikta sig och bli förlåten.

Och vad kan de annat göra än bejaka hans önskan? I deras ögon glänser nåden starkare än glittret från de slantar som kastas efter Kitchijiro när han förråder sina vänner.

Frågan är vem vi identifierar oss med?

Scorsese är sig lik - och ändå inte riktigt

Scorsese har redan tidigare berört uttalat religiösa teman i filmer som The Last Temptation of Christ (1988), men mest känd är han för sina maffiaskildringar och andra studier i tuffa mäns hårda öden. I Silence möts dessa två världar - den hårdföra biten och ett kontemplativt tonfall.

Och i likhet med många andra Scorsese-filmer utspelar sig även Silence huvudsakligen på männens planhalva. Det handlar om männens makt, männens våld. Kvinnorna finns bara i marginalen. De må vara stoiska – men de tiger i alla hänseenden.

Det som däremot skiljer den nya filmen från Scorseses tidigare produktion är den tydliga nicken i riktning mot Sverige. Denna gång vilar nämligen Ingmar Bergmans skugga tung över berättandet. Man anar den i miljöerna, tempot, temat och tystnaden. Men det betyder inte att Silence är någon svag kopia. Tvärtom.

Den går genom märg och ben.

En man och hans verk. Martin Scorsese regisserar Andrew Garfield. Martin Scorsese regisserar Andrew Garfield klädd i prästkåpa. Bild: Future Film silence, martin scorsese, andrew garfield

Det är inte varje dag Svenskfinland får en ny mässa. I söndags hade mässan Diligam te – Samtal med Gud sitt uruppförande i Hagalunds kyrka. Mässan är skriven av journalisten, prästen och författaren Hilkka Olkinuora och kompositören, pedagogen och dirigenten Mia Makaroff. Mässan är ett beställningsverk av Svenska Pensionärsförbundet till Pangsångfesten som firades i Esbo 10-12.2. 2017.

Hur kändes det att skriva en ny mässa, en gudstjänst med nattvard?

‒ Att skriva texten var från allra första början en stor glädje och ära, med Backs berömda Soli Deo Gloria – enbart Gud till ära – som motto. Det var nog också en stor personlig upplevelse att vara med och utforma något så sällsynt och speciellt som en ny finlandssvensk mässa – och i synnerhet en mässa om och med mina åldersvänner, säger Hilkka.

Hilkka Olkinuora Porträtt på Hilkka Olkinuora Bild: Jaakko Vuorenmaa hilkka olkinuora

Mia hade länge tänkt att det skulle vara fint att få skriva en mässa och gladde sig åt beställningen från Svenska pensionärsförbundet som gav henne chansen att rent konkret börja arbeta med mina idéer och tidigare uppslag.

‒ Jag blev mycket glad – nu var det alltså dags att göra det här! Jag hade tidigare lekt med tanken på en hurdan mässa jag skulle vilja skriva. Att jag skulle vilja kombinera nya och gamla element. Lite av sådana mänskliga, konstiga, tvivelaktiga tankar som jag någon gång brukar ha i gudstjänsten och samtidigt försöka få in mysteriet och skönheten som finns i mässans delar, nånting som aldrig blir gammalt.

Enligt Hilkka är mässan ett uttryck för bemötanden.

‒ Tradition förenas med nutid då vi valt att förena de urgamla mässtexterna på latin med våra tankar av idag på svenska. Människa och Gud möts då den vuxna människan kommer fram med all sin livserfarenhet, alla sina tvivel och sin tro.

Musiken och texten skapar en helhet för oss som älskar sången, gemenskapen och livet.― Hilkka Olkinuora

Esbo kör Bild: Yle/Matti Palmu Esbo,körer,körsång,mässa (gudstjänst)

Mia ville vara ärlig när hon skrev musiken.

‒ Jag försökte från första början att till pappers formulera just det som jag spontant kände och hörde. Jag strävade efter att skapa både enkla och lättillgängliga melodier men ville ändå att musiken skulle innehålla lämpliga doser utmaningar. Diligam te Domine, Kyrie, Gloria var de som startade processen och ledde mig fram till de andra sångerna. Hilkkas texter berörde mig på många olika plan och jag ville göra mitt allra bästa för att ge heder åt dem med min musik, understryker Mia.

Mässan firas på två språk, latin och svenska. Det var Mias idé.

Jag har länge använt två språk i min musik och olika språk tar in olika känslor och tankesätt automatiskt.― Mia Makaroff

‒ När man sjunger på latin är man kopplad med hela världen, alla förstår vad det handlar om och när man sjunger på svenska är alla sångare med i det hela mycket mera, kopplade med sitt eget modersmål till tankarna bakom mässan. Diligam te kom från premiärdagens bibeltexter. Jag läste texten både på latin och svenska och blev mycket inspirerad. För mig var den tanken viktig genom hela processen, säger Mia.

I dessa tider ska hela kristendomen hålla ihop mot mörka intoleranta makter. Därför kändes det helt naturligt att säga ja till Mias ide att ha kyrkans ursprungstexter med.― Hilkka Olkinuora

Dessutom kommer mässans dialogiska karaktär härmed fram, säger Hilkka.
Mässan är tänkt för alla människor, alla sångare, alla söndagar. Förhoppningen är att den ger bestående intryck.

Präst Hilkka Olkinuora Prästen i Esbo kyrkan för mässan Diligam te Bild: Yle/Matti Palmu Esbo,mässa (gudstjänst),präster

‒ Mässan är inte anknuten till uruppförandets bibeltexter, förutom psaltarpsalmen Diligam te, som är jublande universell. Min innersta önskan är att detta verk även ristar in i koristernas och församlingens hjärtan ett bestående SDG, Soli Deo Gloria – enbart Gud till ära, säger Hilkka.

För mig har skapandet av Diligam te varit en väg som jag behövde gå, en diskussion som jag behövde föra.― Mia Makaroff

Mia Makaroff Porträtt på Mia Makaroff Bild: Nadi Hammouda Mia Makaroff

Det har varit en inte alldeles enkel väg att vandra men jag är glad och tacksam för varje steg jag fått ta på vägen mot målet. Jag har behövt fundera mycket på vad jag själv tror på, kommit ihåg min morfars mor som lärde mig allt jag kan om den kristna tron, säger Mia.

Förhoppningen är att mässan ska väcka både tankar och känslor.

‒ Jag hoppas att man börjar fundera över vad kyrkan och tron och Gud betyder för mig just nu och vilka samtal jag har nu in i mig. Jag hoppas att alla känner sig bra och trygga och får en känsla att allt är bra och ok – fast det finns svårigheter och tvivel. Och en annan synvinkel: att pensionärskörer kan beställa och göra nånting helt nytt, säger Mia med ett leende.

Mässan är uttryckligen en mässa om en vuxen människas trosdialog med sin Gud.― Hilkka Olkinuora

‒ Jag hoppas att alla kan ta del av det allvar och den glädje som vi upplevt i hela processen, inklusive körövningarna. Mias musik är definitivt inte "lättare toner för gamyler", utan överraskande och tidlös. När bad du sist Herre förbarma dej i valstakt, eller svängde med psaltarpsalmen nästan i salsatakt ? Men det är ändå en helig helhet; jag brister själv till exempel i gråt varje gång vi sjunger Guds Lamm. Mässan avslutas med mycket personliga funderingar: Vad händer då vi lämnar den trygga gemenskapen i kyrkan? Skall Gud känna igen dig ? Skall du känna igen gud i din medmänniska? frågar sig Hilkka.

Mässan firades för första gången under pensionärsförbundet PangSÅNGFest 10-12.2. 2017

‒ Mässan är resultatet av ett fruktbart samarbete mellan kompositör och textförfattare och mellan två fördomsfria och engagerade körer, säger Håkan Wikman, konstnärlig programmakare för PangSÅNGFesten.
Han tror att mässan kommer att gå hem hos alla som vill vara gränsöverskridande, utmanande och engagerande.

‒ Mässan kommer att bli ett bekant, omtyckt och mycket använt verk på åtskilliga körers repertoar under de kommande åren. Att uruppförandet på det här sättet kan dokumenteras är unikt och synnerligen viktigt, framhåller Håkan.

Håkan Wikman Porträtt på Håkan Wikman Bild: Yle/Himlaliv håkan wikman

Uruppförandet i Hagalunds kyrka spelades in av Svenska Yle

Ansvariga redaktören Lucas Snellman ser det som värdefullt att pensionärsförbundet valde att beställa ett sakralt verk till sin sångfest.

‒ Att de under detta märkesår för både land och lutherdom ville satsa på en nyskriven mässa är jätteroligt, säger han.

Snellman berättar att det fanns de som drog på munnen då han berättade att han tänker samarbeta med pensionärsförbundet kring den här produktionen.

‒ Pensionärsförbundet är viktig samlande kraft i Svenskfinland. De har aktiva medlemmar som tillsammans skapar en högklassig verksamhet. Om de tar initiativet till en finlandssvensk mässa då gäller det att ordna så att vi kan sända den i både radio och tv, säger han.

Mässan är ett beställningsverk av Svenska Pensionärsförbundet och uruppfördes under PangSÅNGFesten i Esbo 10-12 februari.

Mässan sjungs av pensionärskören Furorna och Silverkören Argentum till ackompanjemang av Lotta Ahlbeck, violin, Martina Brunell, dragspel, Jesper Eklund, slagverk och Amanda Henriksson, piano, Olli Liljeström, bas och Niklas Nyholm, gitarr.

Lucas Snellman Porträtt på Lucas Snellman Bild: Yle/Himlaliv lucas snellman

Mässan sänds söndagen den 19 februari kl. 13.03 i Yle Vega och söndagen den 26 februari kl. 15.55 i Yle Fem.

Ibland känns det nästan som om man befinner sig i en dröm - det finns ingen logik eller relevans, allt känns surrealistiskt. Den känslan är utgångsläget för konstriktningen surrealismen. Surrealismen är inte helt lätt att förstå sig på, men genom den belgiska målaren René Magrittes målningar blir den en magisk drömvärld och behaglig upplevelse.

René Magrittes verk känns igen på de kostymklädda männen, moln, plommonstop och äpplen. Vardagliga saker som alltid har en intressant twist. Magritte har inspirerat många designers och reklammakare och även mig. Därför tar vi oss an hans magiska värld med svävande paraplyer och vackra sommarmoln.

Material som kan vara bra att ha:

• målardukar eller panåer
• vattenbaserad sprayfärg (finns att köpa i hobbybutiker)
• lim
• vit akrylfärg
• stöppelsvamp
• bilder på män i kostym, gärna kopierade i olika storlekar
• sax
• färgat papper
• paraply
• tjockare filttyg
• sytråd och nål
• järntråd
• gammalt paraply

Gör så här:

Börja med att spraya målardukarna blå. Använd gärna vattenbaserad sprayfärg. Den ger en fin lite droppig yta. Låt torka.

Klipp ut några män i kostymer. Välj bilder enligt attityd. Finns det någon berättelse bakom? Väcker bilden frågor? Kopiera bilderna så du får ca 20 män i varierande storlek.

När dukarna har torkat är det dags att skapa moln. Använd vit färg och stöppelsvamp och dutta försiktigt molnformationer på båda dukarna. Lite färg i taget och inga skarpa kanter. Låt torka.

När färgen torkat är det dags att tillföra kostymmännen till bilden. Limma först fast de utklippta männen på varsitt färgat papper. Limma sedan fast pappret på duken, gärna centrerat. Häng upp bilderna på väggen.

Om du vill skapa en svävande mobil är det dags att plocka fram det gamla paraplyet. Jag tog ett paraply med metallspets, som jag borrade ett liten hål i för upphängningen.

Klipp droppar i tjockare filttyg. Fäst tråd i dropparna med hjälp av synål. Spänn upp paraplyet och knyt fast dropparna i olika långa trådar så de hamnar på olika höjd. Häng upp i taket.

Som en magisk dröm eller hur?

Verkligheten inspirerad av Magritte

Bilden på damen i sommarvärmen med en bred, randig, flätad hatt i gypsy-stil pryder stadsbilden i Helsingfors. Bilden är ett läckert lockbete för utställningen av den holländske mästaren Caesar van Everdingens (1616-1678) konst.

Den unga kvinnan med den flätade hatten i gypsy-stil målad av Caesar van Everdingen väckte uppmärksamhet på sin tid. En ung kvinna i en randig hatt. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Naken hud och spetsar

På Sinebrychoffs konstmuseum hänger 28 av Caesar van Everdingens tavlor. Vissa av dem har restaurerats i ett års tid av två personer. De skiner och drar till sig en modenörd som mig. Porträttens bakgrund är skiftande, sidenväggar i greige ton, draperade gardiner, landskap.

Det som skiljer van Everdingen från den samtida Rembrandt är det platta formatet, han målade flera skuggor i olika toner för att få ett djup medan Rembrandt målade skulpturala former. Med de fina ytorna, tygen och flärden appellerade han till eliten som köpte hans kontsverk.

Caesar van Everdingen älskade att måla bröst. En barbröstad kvinna håller ett gulklot i sin hand. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Den nakna huden tilltalade konstnären som hade ett häftigt temperament. Det vackraste som fanns enligt honom var naken människohud. Speciellt kurvig naken hud i form av ett bröst tilltalade honom. När utställningen hade premiär i höstas i Holland väckte de nakna brösten uppmärksamhet.

Den persikofärgade kappan i sidentyg är dekorerad med skimrande glaspärlor i Caesar van Everdingens målning. Människor i 1600-tals kläder möts i en festsal. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Mode och frisyrer

Jag går omkring på Sinebrychoffs konstmuseum och fångar detaljer. Tänk att han var så förtjust i yta. Ett persikofärgat tyg dekorerat med strassliknande glaspärlor skimrar som ett modefotografi från dagens Vogue. Ett caméörhänge i en målning får mig att nästan sugas in i konstverket.

Caesar van Everdingen förde in det luxuösa i konstvärlden. Han tycks vara enastående i sin uppgift. Jag har aldrig förut sett konst från 1600-talet som så njutbart och lätt dyrkar ytan. Utställningen är en guldgruva för oss modeälskare.

Damen med de vackra caméörhängena, målad av Caesar van Everdingen. En kvinna med spetsduk runt huvudet och caméörhängen i öronen. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Caesar van Everdingens färgvärld är harmonisk och klar. Han kombinerade stilsäkert och känsligt blåa toner med aprikos- och persikofärgade nyanser. Hans specialitet var att måla händer. Ringarna är också målade med en otrolig precision.

En man målad av Caesar van Everdingen. Det flerradiga pärlsmycket är ett sällsynt blickfång. En man i svart skjorta och spetskrage i en målning från 1600-talet. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Det som ändå får mig att tappa andan är spetsarna. En man iklädd svart spetskrås och vit skjorta blir otroligt sensuell. Det är Willem Baert som tillhörde eliten i Alkmaar. Brevid honom finns han hustru porträtterad i vit spets. Hon heter Elisabeth och har håret uppsatt i en frisyr som var modern på den tiden. Hon har lockar och band på vardera sidan om ansiktet, frisyren kallades en Coiffure à la Sévigné.

Elisabeth bär en frisyr som kallades Coiffure à la Sévigné. Hon är målad av Caesar van Everdingen. En kvinna i svart klänning med vita spetsar. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Alkmaar,Caesar van Everdingen

Jag promenerar sakta vidare i utställningssalarna. Jag vill inte att min upplevelse av 1600-talets frasande tyger skall ta slut...Jag stöter på ett stort porträtt där van Everdingen in i minsta detalj målat sandaler i olika stil.

Detaljstudie av sandaler i olika stil. En detalj från en 1600-tals målning av sandaler. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola Caesar van Everdingen,sandaler,Sandaler

Jag träffade kuratorn Christi Klinkert från Alkmaar. Hon är förtjust i sitt forskningsobjekt Caesar van Everdingen, som hon nämner familjärt med enbart hans förnamn. Christi Klinkert kallar honom för en reklamman för kärlek. Se intervjun i TV- nytt:

Katedralskolans tvåor dansade under förmiddagen i Cygnaeusskolan. I kväll blir det dans med föräldrar i publiken i Åbo mässcentrum med plats för hundratals gäster. I Kimito uppträdde gymnasietvåorna i skolan mitt på dagen.

Till Katedralskolans bilder
Till Kimitoöns gymnasium

Ofelia Paile och Sami Oujlouq axlade konferencieransvaret under skolbesöken och kommer också att hålla i trådarna under kvällens fest. Det är gymnasisterna själva som stått för arrangemangen, berättar Artur Feiring som ordnat med bussarna som transporterar tvåorna under dagen.

- Eleverna sköter i princip allting. Lärarna handleder och lär ut danserna, berättar Feiring.

Förberedelserna har pågått länge, de gamlas dag är en stor dag för tvåorna.

- Det är nog en ganska stor dag som man har väntat på länge. Det är ganska nervöst och då jag också är konferencier är det mycket att hålla reda på. Men jag ser jättemycket fram emot det, säger Paile.

Katedralskolans tvåor i Cygnaeusskolan i Åbo

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Efter de mera traditionella inslagen bjöds det på smakprov ur en helt egen danskoreografi. Katedralskolans gamlas dans 2017. Bild: Yle/Lotta Sundström katedralskolan,katedralskolans gamlas dag 2017

Nedan bilder från Kimitoöns gymnasium

Bubbel dagen till ära. Glas med skumvin i förgrunden, festligt klädda ungdomar i bakgrunden. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans

Ungdomar i långklänning och frack dansar. Bild: Yle/Monica Forssell de gamlas dans,Kimitoön (kommun)

Ingen vet hur många människohandelsoffer som lever i Fínland men inom det officiella hjälpsystemet finns för tillfället ungefär 200 klienter. Via insamlingen Gemensamt ansvar i Tongåvan kan du stöda hjälpverksamheten.

Då man blivit offer för människohandel blir man lätt isolerad och vågar varken ta kontakt med myndigheter eller begära om hjälp. Har man blivit hotad eller fått veta att familjen är hotad, då försöker man vara osynlig och klara sig på egen hand.

Pengarna från insamling Gemensamt ansvar går i år till unga på flyktingläger i Jordanien och till personer som blivit offer för mänskohandel i Finland. Hjälpen till människohandelsoffer görs i samarbete med Pro-tukipiste ry, Brottsofferjouren, Flyktingrådgivningen rf och Monika-Naiset liitto ry.

Stöd i rättsprocessen men också i vardagen

Pia Marttila jobbar på Brottsofferjouren och berättar att hjälpen skräddarsys för varje person som tar kontakt. Brottsofferjourens vikigaste uppgift är att vara ett stöd under rättsprocessen.

- Vi kan gå med till polisstationen eller vara med under rättegången och vara där som ett stöd.

Men det kan också handla om att leta fram en lämplig psykoterapeut eller att hitta något religiöst samfund dit de kan gå och be. Social- loch hälsosystemet i Finland utgår från att personer själv kan kolla upp vad det finns för psykoterapi, men det är svårt för en mänska som dels inte känner till systemet i Finland och dels mår såpass dåligt att man inte orkar leta.

Ibland kan det också handla om utlänningar som inte känner till det finländska samhället eller är bekant med någon eftersom de bara har jobbat.

- Då kan de behöva hjälp med att öppna ett bankkonto eller bara att lära sig att använda en fruktvåg i matbutiken, berättar Pia.

Pia Marttila jobbar på Brottsofferjouren Pia Marttila är koordinator på Brottsofferjourden Bild: Yle/Camilla Kivivuori Brottsofferjour,människohandel,pia marttila

Män och kvinnor offer för människohandel

Då man talar om männiksohandel associerar man ofta till sexuellt utnyttjande. Men Pia Marttila säger att det också kan handla om arbetsrelaterad människohandel eller tvingande till brott. Andelen kvinnor är ungefär lika stor som män.

Ofta är offren rädda för att söka hjälp. Speciellt om de är odokumenterade utlänningar är de rädda för att blir att bli utvisade - vilket också ofta sker.

Nya arbetsformer tack vare Gemensamt ansvar

Brottsofferjouren har för tillfället inte uppsökande verksamhet - liksom exempelvis Pro tukipiste r.y. har - men med pengar som kommer in nu via insamlingen Gemensamt ansvar kommer det att startas också uppsökande verksamhet för människohandelsoffer .

En annan verksamhet som Brottsofferjouren planerar att starta är en akutfond för människohandelsoffer, därifrån det tas pengar för att hjälpa med kortvarigt boende, mat och annat nödvändigt. Det här är tänkt för personer som ännu inte vågat ta kontakt med polisen eller hjälpsystemet. De som finns i rullorna för hjälpsystemet har en egen socialarbetare och får enligt finsk lag socialhjälp.

Stöd insamlingen

- Betala med nätbankskoder via webbplasten för Gemensamt ansvar

- Ring till donationstelefon:
0600 1 5005 (5,09 € / samtal+lpa)
0600 1 7010 (10,26 € / samtal+lpa)
0600 1 7020 (20,28 € / samtal+lpa)

- donera via sms:
Sänd ett SMS till numret 16588.
Skriv i meddelandefältet
APU5 (5 €) eller APU10 (10 €) eller APU20 (20 €)

- betala in på konto FI16 2089 1800 006775

Insamlingen Gemensamt ansvar i Tongåvan hela februari på fredagar kl 19.22 i Yle Vega.

Läs mera:

Gemensamt ansvar hjälper unga flyktingar i Jordanien

Tongåvan är också i år med i insamlingen Gemensamt ansvar. Pengarna från årets insamling går till unga på flyktingläger i Jordanien och till personer som blivit offer för mänskohandel i Finland.

Året har fått en ordentlig rivstart för Krista Siegfrids. Knappt hade hon hunnit lägga ner mikrofonen efter arbetet som programledare för tävlingen för ny musik UMK innan planet till Sverige avgick.

Imorgon tävlar Krista i Melodifestivalens tredje deltävling i Växjö med låten Snurra min jord.

- Det känns bra efter våra första repetitioner på scenen, säger Krista. Det är alltid lite svårt när ett nummer man slipat på i en replokal ska anpassas till placeringar och kamervinklar på en stor scen, men jag tror vi kommer att få ihop en riktigt snygg show till lördagen.

Modern poplåt med annorlunda beat

Vid det här laget börjar Krista ha en gedigen erfarenhet av att stå på scenen i Eurovisionssammanhang. Hon har vunnit UMK, tävlat i Eurovisionen och i Melodifestivalen blir detta hennes andra försök. Ifjol kom hon snubblande nära en plats i andra chansen. Skam den som ger sig, dock.

- Snurra min jord är en låt som sticker ut. Den är en modern och fräsch poplåt med ett annorlunda beat, ingen typisk melodifestivallåt. Jag visar upp en lite allvarligare sida och det kanske chockerar en del. Men jag tror det är bra att visa upp lite olika sidor av sig själv.

Skriver gärna låtar själv

Krista har varit med om att skriva Snurra min jord tillsammans med Gustaf Svenungsson, Magnus Wallin och Gabriel Alares. Detta är samma team som skrev fjolårets bidrag Faller. Krista har ingenting emot att vara aktiv i låtskrivarprocessen.

- Folk tror ju kanske att låtskrivare står redo att leverera färdiga hitlåtar till artister men så är det ju tyvärr inte. Om jag vill ha en bra låt får jag jobba på den själv. Och låten blir ju garanterat rätt för mig när jag själv varit med.

Det blir tufft för finnen

Det är sammalagt sju låtar som tävlar i deltävlingen. Två bidrag går som vanligt rakt till final, två till andra chansen.

- Motståndet är tufft! Artisterna är bra, alla har bra låtar och jag är en finne i Sverige så för mig blir det extra tufft. Jag har inget Kaskö, Vasa eller Österbotten som kan rösta på mig. Men jag hoppas ju att publiken ska gilla min låt och mitt nummer och rösta på finnen.

Veteranen, youtubestjärnan och veckans fula ord

Hur ser då Kristas motstånd ut i den tredje deltävlingen?

Bland annat får vi se en levande musiklegend på scenen. Owe Thörnqvist debuterar som Melodifestivalsartist (som låtskrivare har han deltagit tre gånger) vid 88 års ålder. Den som vuxit opp med Dagny och Varm korv boogie kommer inte att bli besviken på Boogieman blues.

Owe Thörnqvist Äldre man med solglasögon och kavaj Bild: Janne Danielsson /SVT Melodifestivalen,Owe Thörnqvist

Ifjol var Robin Bengtsson en av debutanterna som tog sig rakt till final med låten Constellation Prize. Årets låt heter I can't go on, och kvällens "fuck" ingår i Bengtssons bidrag. Precis som Lisa Ajax i förra veckans deltävling kommer Bengtsson att bli tvungen att skriva om låttexten ifall en resa till Eurovisionen blir aktuell, eftersom svordomar i ESC-låtar är mot reglerna.

Fo&o kallade sig tidigare Fooo Conspiracy, killarna har hunnit samla på sig en hängiven beundrarskara bland annat då de värmt upp för megastjärnan Justin Bieber. Men de får hård konkurrens av youtubestjärnan Anton Hagman.

Debutanterna Bella& Filippa bjuder på behaglig akustisk country som många liknar vid First Aid Kit, medan Jasmine Karas Rihanna-liknande show tippas kunna skrälla sig ända till final.

Kort sagt, det blir igen en hård kamp om de eftertraktade final- och andra chansenplatserna.

Här är alla artisterna och låtarna i den tredje deltävlingen:

Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Låtskrivare: David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah, Robin Stjernberg

Krista Siegfrids – Snurra min jord
Låtskrivare: Krista Siegfrids, Gustaf Svenungsson, Magnus Wallin, Gabriel Alares

Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Låtskrivare: Christian Fast, Tim Schou, Henrik Nordenback

Jasmine Kara – Gravity
Låtskrivare: Anderz Wrethov, Jasmine Kara

Owe Thörnqvist – Boogieman Blues
Låtskrivare: Owe Thörnqvist

Bella & Filippa – Crucified
Låtskrivare: Peter Hägerås, Mats Frisell, Jakob Stadell, Filippa Frisell, Isabella Snihs

Felix, Oscar & Omar / FO&O – Gotta Thing About You
Låtskrivare: Robert John ”Mutt” Lange, Tony Nilsson

Den följande deltävlingen äger rum i Skellefteå 25.2 (deltävling 4) och Linköping 4.3 (andra chansen). Finalen ordnas i Stockholm lördag 11.3.

Programmet kan ses på kanalplats 5 via SVT World med start kl.21:00 och strömmas också direkt på Arenan, där det finns tillgängligt i 30 dagar efter sändning.

Soran Ismail och Magnus Betnér är aktuella med showen En skam för Sverige 2. Turnén är just nu aktuell i Svenskfinland.

Två av Sveriges populäraste stå-upp-komiker är på besök i Finland igen. Båda har vanan inne.

- Det är alltid roligt att ha shower här. Jag känner att jag kan relatera till den finska kulturen med återhållsamheten och spriten, säger Soran.

Den första uppsättningen av En skam för Sverige var en stor succé, som prisbelönades som "Årets föreställning" på Svenska standup-galan för några år sedan. Att det skulle bli en fortsättning var inte oväntat.

- Vi lägger alltid den största pressen på oss själva. Vi har gjort många turnéer på varsit håll innan den här föreställningen. Vi försöker hela tiden pressa oss så att vi hela tiden blir bättre och bättre för varje turné. Jag känner inte av en press. Jag vill alltid leverera den bästa showen vi kan få ihop, säger Magnus.

Hör hela intervjun med Soran och Magnus här. Där de bland annat berättar om sina sämsta framträdanden, varför Närpes är skräcken för flera svenska komiker och hur de två egentligen träffades.

Den svenske kriminalförfattaren Börge Hellström har avlidit, rapporterar medier i Sverige. Hellström var känd som den ena i deckarparet Roslund&Hellström.

Författarna Börge Hellström och Anders Roslund har skrivit sju böcker tillsammans. Duon debuterade år 2004 med romanen "Odjuret". I fjol var de aktuella med boken "Tre minuter".

Roslund och Hellström har fått många svenska och nordiska pris för sina böcker. De fick bland annat priset Bästa svenska kriminalroman för romanen "Tre sekunder" som utkom år 2009. För "Odjuret" fick de Glasnyckeln för Bästa nordiska kriminalroman år 2005. Deras böcker har översatts till 30 språk.

Hellströms kollega Anders Roslund säger till Sveriges Television att Hellström var glad på ytan men att hans inre var mera rastlöst och oroligt.

- Vi var som syskon, vi älskade varandra som syskon och bråkade med varandra på det sätt som syskon gör. Jag kände det innersta av Börge och han kände det innersta av mig. Det är inte många människor man kommer så nära, men han var en person som verkligen kände mig, säger Anders Roslund till Svt.

Börge Hellström led av cancer i lymfkörtlarna. Han blev 59 år gammal.

När Hamlet gör entré på Q-teatteri och Teatteri Takomo marscherar fram en uppsättning förskräckliga barn går tankarna förstås osökt till William Shakespeare och Jean Cocteau. Och helt fel är det ju inte. I Prinsessa Hamlet skriver E.L. Karhu vidare på Shakespeares mest kända tragedi medan Anna Viitalas Kauheat lapset har lånat teman ur Cocteaus kultroman Les enfants terribles från sent 1920-tal. Men resultatet är två uppsättningar som står stadigt på egna ben och också kommunicerar en smula med varandra.

I bägge handlar det nämligen om kvävande mönster och gränsöverskridningar med katastrofala följder.

En kronprinsessa gör revolt

E.L. Karhu ( tidigare känd som Emilia Pöyhönen) förlägger sin pjäs till vår egen tid. Hennes Hamlet är en kronprinsessa som är förutbestämd att gå i sin mor Gertruds fotspår och som dyrkas likt en idol av ett folk som älskar sina myter.

Men rollen skaver och driver henne småningom in i en revolt med allt destruktivare förtecken.

I likhet med sin förlaga är den här Hamlet också både klarsynt och blind. Hon är medveten om spelets regler men ovillig att följa dem - och framför allt maktlös i sin strävan att omdefiniera dem.

Prinsessa Hamlet utgår från Shakespeares frågeställningar men förvandlar dem till en mångbottnad studie med feministiska förtecken.

Vad är det vi minns till exempel av en Sylvia Plath, Marilyn Monroe eller Lady Di?

Män blir ihågkomna för sina livsverk men hur är det med kvinnorna - måste de inlösa sin plats med livsöden som väcker gamen inom oss?

Och hur tål vi de levandes normbrott?

Prinsessan Hamlet sopas snabbt bort från offentligheten när den psykiska jämvikten sviker och fasaden inte längre tål strålkastarljus.

Internerad på Buckingham Palace. Lotta Kaihua som prinsessan Hamlet, omgiven av Elton John ( Hannu Kivioja), prinsessan Diana ( Leea Klemola) och en kunglig väktare (Emmi Parviainen). Foto från Prinsessa Hamlet på Q-teatteri. Bild: Pate Pesonius Emmi Parviainen,Hannu Kivioja,Leea Klemola,Lotta Kaihua,prinsessa hamlet,Q-teatteri

Hon förvisas i stället till ett nytt fängelse, ett Buckingham Palace med karaktären av ett mentalsjukhus där vården reducerats till sövande körsång och Elton John smyger runt bäddarna på jakt efter en ny måltavla för sitt tänjbara rekviem Candle in the Wind.

Samtidssatir och eviga frågor

I Prinsessa Hamlet löper den klassiska tragedin jämsides med satiren över en ytlig och samvetslös samtid. Texten är stram men kontaktytan bred, det finns många potentiella resonemang att följa upp.

På Q-teatteri har regissören Linda Wallgren valt att tona ned en del av den samhällspolitiska kritiken till förmån för ett grepp som snarare fokuserar på samtidsfenomen och allmängiltiga frågeställningar.

I rollerna som kronprinsessan Hamlet och hennes förtrogna (Horatio som här förvandlats till hovdamen Horatia) gestaltar Lotta Kaihua och Elena Leeve nyanserat en vänskap som ständigt utmanas av omständigheterna medan Hamlets egna familjemedlemmar inledningsvis framstår som utpräglade monster och narrar.

Leea Klemolas Gertrud är en disciplinerad järnlady, född med ’stiff upper lip’, medan hennes lillebror (Hannu Kivioja i parodisk högform) mest av allt ter sig som en astrologibesatt fjant i allongeperuk.

Men under karikatyrerna ryms också annat.

Prinsessa Hamlet driver friskt med vår tids fäbless för kändisskap och yta, idoldyrkan och myter men i bakgrunden ekar samtidigt eviga frågor kring vänskap och ansvar, sorg och skuld.

När Hamlet spårar ur psykiskt yppar till och med den stenhårda Gertrud mänskliga känslor. Men någon aning om hur de kunde omsättas i konstruktiva handlingar har hon ju inte.

Och på den punkten är hon faktiskt rätt lik mödrarna i Anna Viitalas Kauheat lapset på Takomo.

De når inte heller fram.

Armi Toivanen och Jarkko Niemi som den dominanta modern och hennes medelålders hemmason. Armi Toivanen och Jarkko Niemi som mor och son i Kauheat lapset på Teatteri Takomo. Bild: Noora Isoeskeli Armi Toivanen,Jarkko Niemi,kauheat lapset,Teatteri Takomo

På drift mellan Cocteau och Topelius

Viitalas pjäs, iscensatt av henne själv, är ett episoddrama där Jean Cocteaus roman De förskräckliga barnen (Les enfants terribles) fungerat som inspirationskälla.

Cocteaus roman handlar om två syskon som vägrar att växa upp och ta in omvärlden. De har fastnat i ett inbördes beroendeförhållande där barndomens oansvariga lekar fortsätter som ett avancerat spel med karaktär av terrorbalans. Så länge de förmår kontrollera varandra är de trygga.

Men den dag spelet drivs för långt är katastrofen naturligtvis oundviklig.

Och det är ungefär vid den tanken Viitala tar vid på Takomo. I en uppsättning där Cocteaus desperata kontrollspel ekar ur den ena hörnan och Topelius saga Björken och stjärnan som det harmoniska målet ur den andra.

Topelius syskonpar hittade ju hem till sist. Cocteaus syskonpar gick under i sina perverterade försök att hålla kvar varandra.

I Viitalas pjäs når ingen fram, varken till vuxenhet eller varandra. I sina valhänta kontaktförsök klampar gestalterna i stället gång på gång över gränser som fjärmar dem helt från målet.

Från igenkännbar vardag till kosmiska perspektiv

Kauheat lapset dyker ner i en rad igenkännbara vardagssituationer. Två upproriska tonåringar på en psykmottagning, ekon av deras meningsutbyten med föräldrarna, en medelålders hemmason med beskäftig mamma i soffan, två arbetskompisar som ’bara’ är kompisar ...

Det är inga märkliga situationer Viitala målar upp. En del av dem är till och med snudd på slitna i all sin förutsägbarhet. Men de noggranna iakttagelserna och skådespelarnas hantering av dem bär.

Laura Malmivaara och Jarkko Niemi som arbetskompisar i Kauheat lapset på Takomo. Laura Malmivaara och Jarkko Niemi i Kauheat lapset på Teatteri Takomo. Bild: Noora Isoeskeli Jarkko Niemi,kauheat lapset,Laura Malmivaara,Teatteri Takomo

Laura Malmivaaara, Jarkko Niemi, Armi Toivainen och Sohvi Roininen förmedlar skickligt de outtalade känslor och hämningar som gestalterna försöker dölja samtidigt som vi både ser och hör hur det går snett i deras öppna kommunikation.

Och samtidigt inser vi ju också hur ofta barnet faktiskt sticker upp i vårt ’vuxna’ beteende.

För så är det ju. Också i ett större perspektiv.

Innerst inne är vi alla ansvarslösa. Förskräckliga barn som sticker huvudet i busken och fortsätter med våra självsvåldiga lekar trots att räkningen redan är på väg.

Han blev tiggare för att få studera vid Kungliga Akademien i Åbo. Pehr Stenberg gjorde en klassresa från fattig bondpojke i Umeåtrakten till att bli prästvigd i Åbo domkyrka på 1780-talet. Underdogperspektivet genomsyrar hans självbiografi och ger också en unik inblick i östra rikshalvan på den här tiden.

Bondpojken Pehr Stenberg föds i byn Stöcke några mil från Umeå under den tid när riket ännu är ”rundt”, som han ser sitt Sverige – Finland under mitten av 1700-talet. Hans föräldrar stöder lyckligtvis sina barns lärande och när de förstår att Pehr har läshuvud får han rentav gå i skola i Umeå, staden som på den tiden har mindre än tusen invånare.

Men för vidare studier saknas medel. För att kunna förverkliga sin dröm blir Pehr tvungen att gå ut på tiggarfärd, så kallad djäknegång, där han möter allt från ilskna hundar till tvära bondmoror.

Pehr Stenbergs levernesbeskrivning inbunden. Pehr Stenbergs levernesbeskrivning inbunden. Bild: CUNO BERNHARDSSON/FORSKNINGSARKIVET, UMU Dagbok,Pehr Stenberg,Självbiografi

Trots att han inte har den färdigbearbetad när han dör 1824, fyller den närapå femtusen sidor. Och texten är verkligen ingen tråkig redogörelse, Pehr skriver genomgående mycket självutlämnande.

Pehr Stenbergs självbiografi i fyra band. Utgiven 2016. Pehr Stenbergs självbiografi i fyra band. Utgiven 2016. Bild: eddy.se ab biografi,Pehr Stenberg,Självbiografi

Livet i Åbo

Efter en lång och rentav livsfarlig seglats till Åbo möts Pehr bland annat av ett mycket enkelt boende och hans penningsituation är hela tiden svår. En välvillig mentor får han i Johan Bilmark, filosof och professor i historia och en känd profil vid den Kungliga Akademien.

Barkskeppet Fortuna byggt 1792 vid Umeälven. Sjöfartens stora betydelse för Umeå framgår på många ställen i Pehr Stenbergs verk. Han beskriver initierat sina resor på segelfartyg till och från Åbo via Stockholm. Barkskeppet Fortuna byggt 1792 vid Umeälven. Oljemålning utförd i Ancona i Italien 1795. Sjöfartens stora betydelse för Umeå framgår på många ställen i Pehr Stenbergs verk. Han beskriver initierat sina resor på segelfartyg till och från Åbo via Stockholm Bild: KOPIA AV HARALD SALLBERG/SJÖHISTORISKA MUSEET Barkskepp,Pehr Stenberg

I professor Porthans ögon är självbiografin närmast vetenskap. Han sporrar Pehr att fortsätta arbetet, vilket har stor betydelse för den unge prästadepten.

Akademitorget i Åbo 1795. Lavering av Carl Peter Hällström. Till höger akademibyggnaderna med domkyrkan strax bakom. Akademitorget i Åbo 1795. Lavering av Carl Peter Hällström. Till höger akademibyggnaderna med domkyrkan strax bakom. Bild: UPPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEK Pehr Stenberg,torg,Åbo,Åbo Akademi,Åbo domkyrka

Sökandet efter kärleken

Trots att Ehrenmalm varnar Pehr å det strängaste för att otillbörligt närma sig hushållets damer, kan han inte låta bli att blygt bekänna sin kärlek till en av dem. Hon blir så upprörd att:

… hennes bröst började häftigt flyga opp och ner, så att hon knappt kunde tala.

Det hela slutar med att Pehr formligen huvudstupa åker ut från Ehrenmalms. Han har studerat fem år, men eftersom han nu saknar finansiering är det bara att bege sig tillbaka till Umeå med svansen mellan benen.

Professor Bilmark blir den räddande ängeln. 1785 ordnar han så att Pehr får återvända till Åbo för att på gården Odensnäs ta sig an generalmajor Wilhelm Carpelans ”Herrar Söner”.

På återfärden, när Pehr byter båt i Stockholm, får han vara med om en Carouselle - dock ingen karusell i den bemärkelse vi använder ordet i dag.

Denna Carouselle är Gustaf III:s uppfinning, ett sorts nöjesevenemang. Till det hör bland annat tornerspel ute vid Drottningholmsslott, där Pehr också får se kungen själv till häst.

Marknaden i Drottningholms trädgård efter tournoien 1785. Omslagsbild på del två av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning utgiven 2016. Akvarellerad pennteckning av Elias Martin, Nationalmuseum. Marknaden i Drottningholms trädgård efter tournoien 1785. Omslagsbild på del två av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning utgiven 2016. Akvarellerad pennteckning av Elias Martin (Nationalmuseum). Bild: Elias Martin/Nationalmuseum. Drottningholms slott,Pehr Stenberg,teckningar

Seder ute i skärgården

I sin självbiografi skriver Pehr en hel del om tidens sällskapsliv och seder och bruk både i Åbo och runtomkring på gårdarna. Han får lära sig hur man beter sig vid middagsbordet, hur man pratar med folk, tar kontakt, tänker, dansar, klär sig och för sig, men i rädslan att skämma ut sig vågar han sig till exempel först inte alls upp på dansgolvet.

I Nagu i Åbolands skärgård åker han båt fram till kyrkan. Ute på en av öarna blir han serverad fisk enligt öbornas traditioner, men är rädd att göra bort sig även här.

Åbo domkyrka sedd från norr 1785. Pennteckning av Louis Jean Desprez (detalj). I kyrkan prästvigdes Pehr Stenberg 1786. Åbo domkyrka sedd från norr 1785. Pennteckning av Louis Jean Desprez (detalj). I kyrkan prästvigdes Pehr Stenberg 1786. Bild: Louis Jean Desprez Pehr Stenberg,prästvigning,Åbo domkyrka

Detalj av "Åbo 1814", domkyrkotaket, akvarell. Åbo 1814, akvarell av C.L. Engel Bild: C.L. Engel akvarellmålning,Carl Ludvig Engel,Pehr Stenberg,Åbo,Åbo domkyrka

Efter nio års studier i Åbo återvänder Pehr till Umeå för att börja sitt liv som färdig präst. Han friar omåttligt mycket till officersdottern Elisabeth Catharina Turdfjæll, trots att hon redan är bortlovad och han får korgen.

En verkligt vacker kärlekshistoria är sedan den när han lär känna sin första fru, sin hushållerska. Med henne finns en glädje och känsla av jämlikhet. Hon och tvillingbarnen dör dessvärre i barnsäng.

Förgiftande svartsjuka och underdogperspektiv

Småningom blir det i alla fall giftermål med Elisabeth Catharina, kallad Lisa Cajsa. I synnerhet nu syns det som Pehr Stenbergs självbiografi genomsyras av i sin helhet, nämligen hans underdogperspektiv.

Det han kallar ”min sinnes sjukdoms och sorgetid” blommar ut i full blom. Utförligt skriver han till exempel om när han återvänder hem och inte blir insläppt snabbt nog:

… skall jag kunna tro, at min hustru är så äreförgäten, at hon under min frånwaro emottager visiter af Herrar och nu, för at så mycket bättre dölja sin aments icke allenast så länge har stängt både porten och fönster luckor, utan ock med flit dröjer at låta öpna porten på det hon så mycket bättre måtte hinna gömma honom. Följakteligen ju längre jag nödgades wänta desto mera wäcktes min otolighet, och mina tankar förwandlades till wisshet…

Även om ingen parterapi finns nu under 1700-talet, ser det hela ändå ut att lösa sig så småningom. Det sker i hög grad med Lisa Cajsas hjälp för hon och Pehr lyckas prata sig genom svårigheterna.

År 1804 uppför de tillsammans gården Hagalund på Backen i Umeå landskommun. Samma år blir Pehr Stenberg komminister och har åtminstone utåt sett nu fullföljt sin tids stora klassresa.

Karta över platsen där Pehr Stenberg och Elisabeth Catharina Turdfjæll uppförde sitt hem Hagalund i Umeå landskommun. Detalj från karta upprättad inför laga skifte 1839–1840 av Carl Erik Sandström. Den blå cirkeln markerar makarna Stenbergs gård Hagalund. I nedre högra hörnet syns landsförsamlingens kyrka, i dag benämnd Backenkyrkan. Bild: Carl Erik Sandström gårdsbyggnader,hemman (jordegendom),hemmansägare,Karta,lantgårdar,Pehr Stenberg

Officer Gustaf Adolph Montgomery nämner honom i en beskrivning av Finska kriget. Pehr sägs vara en av två i Umeå som bjuder motstånd mot de ockuperande ryssarna i det att han ger rikligt med information till den svenska armén.

Den ryska armén får reda på det och burar in Stenberg. Han blir till och med avförd norrut, men släpps sedan fri efter någon tid.

Pehr hinner dessvärre aldrig slutföra sitt arbete med att omvandla dagboken till självbiografi. Han har kommit till år 1807 i sin bearbetning av dagboken när han dör 1824.

Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå Universitet och överläkare i ämnet vid Umeå Universitetssjukhus, även en av utgivarna av Pehr Stenbergs självbiografi. Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå Universitet och överläkare i ämnet vid Umeå Universitetssjukhus, även en av utgivarna av bondpojken Pehr Stenbergs självbiografi. Bild: Umeå Universitet Fredrik Elgh,Pehr Stenberg

Pehrs dröm om publicering förverkligas

Fredrik Elgh är professor i virologi vid Umeå Universitet och överläkare vid Umeå Universitetssjukhus och Ola Wennstedt är arkivchef på Folkrörelsearkivet i Västerbotten. I sin iver att lära sig mera om sin hembygd var de år 2009 på jakt efter kartor som Pehr Stenberg skall ha gjort. Några kartor fann de inte, men på Umeå Universitetsbibliotek hittade de istället en del av Pehrs manuskript.

Det visade sig att litteraturprofessorn Magnus von Platen vid Umeå universitet redan på 1970-talet intresserade sig för en renskrift och möjlig utgivning av Pehrs manuskript. Före det hade den dåvarande chefen för Kungliga Bibliotekets handskriftsavdelning, den finlandssvenska bibliotekarien och författaren Harry Järv sett till att få originalmanuskriptet till Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå Universitet och överläkare vid Umeå Universitetssjukhus. Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå Universitet och överläkare vid Umeå Universitetssjukhus. Bild: Gunilla Nordlund, Sveriges Radio i Norrbotten, Luleå. Fredrik Elgh,Pehr Stenberg

En del av en sida ur Pehr Stenbergs självbiografi. På den andra halvan av bilden läser Fredrik Elgh i Stenbergs levernesbeskrivning. En sida ur Pehr Stenbergs självbiografi. På den högra halvan av bilden läser Fredrik Elgh i Stenbergs levernesbeskrivning. Bild: Sveriges television biografi,Fredrik Elgh,Pehr Stenberg,Självbiografi

Nu har Fredrik Elgh, ättlingen Göran Stenberg och Ola Wennstedt med en trettiomannagrupp gett ut Pehr Stenbergs självbiografi i ett maffigt fyrabands verk. Hösten 2017 kommer en femte del som ska innehålla utförliga ortnamns-, sakords- och personregister för hela verket. En framtida dröm är att också komma ut med en komprimerad utgåva av de fyra banden.

Vid Åbo Akademi hålls ett brett upplagt Stenberg – seminarium i slutet av april 2017. Seminariet tar bland annat fasta på såväl hans resande i rummet som genom de sociala hierarkierna.

Slupen seglar - Pehr Stenberg besöker Holmön flera gånger i del fyra i sin självbiografi. Han är där på sockenbud och träffar släktingar. Slupen seglar - Pehr Stenberg besöker Holmön flera gånger i del 4 i sin självbiografi. Slupen här är en tänkt kopia av handelsmannens båt, en sådan som det troligen transporterades både varor och präster på, till och från Holmön. PS är där på sockenbud o Bild: Kenneth Sandelin Pehr Stenberg,Slup

- Det här kan jag sen tala om i timmar, så du får hejda mig om det blir för långt, säger Magnus Londen när vi träffas för en rundvandring på Nationalmuseets nyöppnade utställning om reseaffischer, Come to Finland.

Magnus Londen är säkert bekant även från andra sammanhang, men den här gången ställer han upp i egenskap av eldsjäl och affischjägare bakom ett projekt kring reseaffischer, som nu alltså kulminerar i nämnda utställning. Och att det här är hans hjärtebarn går inte att ta miste på.

Först och främst konstaterar han att ett huvudtema för utställningen är hur affischerna lyfter fram Finland som ett inte bara naturskönt utan också ett kosmopolitiskt och glamoröst land. Kanske tvärtemot den gängse uppfattningen man ofta har om finnar och Finland som dystert och mörkt.

I begynnelsen…

Men för att ta det hela från början då reseaffischkonsten ursprungligen kom till Finland, får vi gå tillbaka till slutet av 1800-talet:

- Det började ju med Imatra, berättar Magnus Londen, och när Finland skulle få sin första reseaffisch kallade man på ingen mindre än Akseli Gallen-Kallela, som skulle skapa en affisch för det nya hotellet som hade byggts år 1893.

- Och det som är speciellt med den här affischen är att det inte bara är Imatra fors och Saima kanal som finns på bilden, utan i centrum är en strålkastare.

Reseaffisch av Akseli Gallen-Kallela Bild: Magnus Londen Akseli Gallen-Kallela,Finlands nationalmuseum,Imatra,reseaffischer,utställningar

Här började alltså den finska reseaffischkonsten och så småningom tog det hela ordentlig fart i och med att ett ganska stort utbud av reseaffischer följde efter. Den här Gallen-Kallela-affischen, liksom därpå följande reseaffisch, skapad tio år senare för Mariehamns badanstalt av Hugo Simberg, finns givetvis med på utställningen - i original, framhåller Magnus Londen:

De exemplaren som finns här på utställningen är garanterat de enda som finns kvar i världen― Magnus Londen

Det är värt att påpeka att de här två första reseaffischerna alltså är skapade av två av våra största konstnärer – då liksom nu. Men det är gjorda som reklam och just i och med att dessa konstnärer är involverade blir reklamvärdet bara större.

Men med tiden började utvecklingen gå mot en mer affärsmässigt präglad reklamverksamhet när skickliga bruksgrafiker började ta över och marknaden växte. För Magnus Londen representerar dessa tidiga namn likväl konstvärlden, trots att de ursprungligen gjordes uttryckligen som reklam. Eller propaganda, som det kallades först.

- Idag ser jag ju de här tidiga affischerna som konstverk, för att de andas ett helt annat språk än dagens reklamvärld. För mig ligger de i gränslandet mellan reklam och konst, och det är ett gränsland som fascinerar mig alldeles oerhört mycket.

”Champagnedamen”

Okej, så varifrån kommer denna fascination, var fick den sin början ursprungligen?

- Nå, det började en helt vanlig vardag för säkert femton år sedan, berättar Magnus Londen, då jag promenerade omkring i Helsingfors, och så fick jag i Hagelstams antikvariat syn på en affisch som hängde i fönstret.

"Champagnedamen" "Champagnedamen" Bild: Ralf Sandell champagne,Finlands nationalmuseum,reseaffischer,Riksdagshuset (Finland),spårvagn,utställningar

- Så hon blev genast en favorit och den gnista som satte igång hela projektet och plötsligt öppnades som i en aha-upplevelse en enorm värld, som jag inte kommit ut ur ännu, jag är fortfarande där.

Allt är hennes fel, eller hennes förtjänst.― Magnus Londen

Också ”Champagnedamen” finns med på utställningen och hon är skapad av Jorma Suhonen, en av de stora bruksgrafikerna under 1930- och 40-talen. Det är han som är grundaren till och s:et i reklambyrån SEK.

- Han har i synnerhet för Finnair, eller Aero som det hette då, gjort en mängd extremt stiliga affischer, berättar Magnus Londen. Såna där rent av ikoniska affischer för Finland och flygresandet.

- Men den här (”Champagnedamen” red. anm.) är beställd av Suomen matkat och Statsjärnvägarna, fast det inte syns ett tåg på bilden alls; det är riksdagshuset, Nationalmuseet och fyrans spårvagn, och så den här damen som sitter där, urstilig och dricker champagne.

En Finlandsbild med öppna gränser

När jag innan vi träffas strövar omkring på utställningen och bekantar mig med de fina affischerna på Come to Finland-utställningen kommer jag att tänka på det här som en och annan finländare emellanåt lite ängsligt brukar oroa sig över, nämligen ”Finlandsbilden”.

Reseaffisch med Saimen Bild: Ralf Sandell Finlands nationalmuseum,reseaffischer,Saimen,turistfrämjande,utställningar

För visst finns här mycket av det där lite klichémässigt romantiska med vacker, ren natur, vinterlandskap och ”de tusen sjöarnas land” med en ensam idyllisk stuga - är det rent av så att man skulle kunna skönja ett stråk av nationalistiskt tänkande i reseaffischernas värld?

- Jag tycker inte det är nationalistiskt, eller det beror på vad man lägger in i begreppet ”nationalistiskt”, säger Londen.

Men han medger att frågan har sin relevans i dessa tider då nationalistiskt fått en allt mer negativ klang, och själv tar han nog avstånd från dessa aspekter av ordet. Så han påpekar mycket riktigt att den bild som målas upp i affischerna på utställningen är – om än idylliserande – framför allt välkomnande:

- Det är inte ”stäng gränserna”, utan ”öppna gränserna”! Så ser jag det och därför älskar jag det, det visar på ett positivt sätt att ”snälla, kom hit, vi väntar på er”.

Även om det handlar om resor i det här fallet, så symboliserar det för Magnus Londen mycket mera:

Det handlar om öppna gränser och så borde ju världen vara uppbyggd: att man välkomnar besökare och främmande människor till sitt land.― Magnus Londen

Också nyframställda affischer

Så även om Come to Finland-utställningen i huvudsak andas en mysig nostalgi, finns här också ett budskap som har relevans i våra dagar. Så har man dessutom faktiskt tagit steget vidare från vintage-affischernas värld och presenterar ett utbud helt nyframställda affischer enligt tanken att hur skulle sådana här reseaffischer kunna se ut idag?

På 1960-talet tog nämligen färgfotografiet över och ersatte reseaffischkonsten, men när utställningen började vara klar tyckte Magnus Londen att någonting fattas om det slutar vid 60-talet.

- Vi började fundera att det visuella är ju extremt starkt idag, att hur skulle det se ut om dagens grafiker och konstnärer skapade reseaffischer?

Så man kontaktade tolv samtida konstnärer med ett uppdrag att göra en allmänt finländsk och en lokal affisch av eget val av ett favoritställe i Finland. Resultatet finns på utställningen och Londen är mycket nöjd.

Nyskapade reseaffischer Nya reseaffischer Bild: Ralf Sandell Finlands nationalmuseum,reseaffischer,turistfrämjande,utställningar

- Här finns inga skyskrapor och fullt av människor, utan det som affischerna visar är att det finns plats i det här landet, utrymme och det är lugnt och naturnära.

Och sanningen är att vi ju fortfarande inte har så många metropoler i det här landet och på det sättet är de nya affischerna ärliga, menar Londen.

- Det är därför jag tycker om de här affischerna, för att de är ärliga, både de gamla och de nya. Även om tanken någon gång har varit att locka resenärer hit med ett slags turistpropaganda, så finns här en ärlighet som jag saknar i dagens reklamvärld.

Det är så oskyldiga på något sätt, man blir liksom inte lurad - så hemskt mycket - som konsument utan det skapar snarare en känsla att dit vill jag fara, det där ser roligt ut.― Magnus Londen

”Skidpojken” – en annan favorit

Den här fina tanken om en oskuldsfull förhoppning finns sedan också med bland kriterierna när jag avslutningsvis ber Magnus Londen peka ut någon speciell favorit på utställningen:

- Av de här vintageaffischerna, så förutom den där ”Champagnedamen”, finns det en affisch av en skidarpojke från 50-talet av Osmo K. Oksanen och den är en favorit, för i den sammanfattas allt som behövs i livet.

Det är alltså affischen som också illustrerar hela artikeln och visar en ung pojke i röd anorak och gammaldags monor (skidskor) som med sin lilla resväska i handen är på väg ut på äventyr.

- För mig finns i den här bilden allt det som livet har att ge: han är på väg nånstans, det spelar ingen roll vart, bara nyfiket ut och upptäcka världen. Det finns en sån enorm förväntan i den affischen och därför är den en favorit.

Magnus Londen med två favoriter Magnus Londen med två favoriter Bild: Ralf Sandell Finlands nationalmuseum,reseaffischer,turistfrämjande,utställningar

Hur skulle det vara att bo på Lakritspipan 1? Gatorna kring den före detta godisfabriken har fått namn efter sötsaker.

I över hundra år tillverkades godis av flera olika slag i Kärsämäki, en bit norr om Åbo centrum. Fabriken bytte ägare flera gånger och verksamheten lades till slut ner under godisbolaget Leafs ägo år 2006.

I dag har flera olika företag kontor i den tidigare fabrikens lokaler. Det finns också ett kafé i en av byggnaderna, och det ordnas en del kulturevenemang där.

Snart ska det bli ännu mera liv kring fabriken. Just nu finns det flera tomter till salu på det nya bostadsområde som växer fram alldeles intill fabriksområdet. Fem nya gator har dragits upp, samtliga med sockersöta namn.

De nya gatorna heter Salmiakplan, Konfektplan, Lakritspipan, Rosenchokladsgränden och Karamellgränden. Rösta på din favorit!

Fabrikens pipa syns i ändan av gatan Lakritspipan. Vägen Lakritspipan i Munttisbacken. Bild: Yle/Lotta Sundström lakritspipan,munttisbacken

Blivande Salmiaksplan. Vägarbete i Munttisbacken. Bild: Yle/Lotta Sundström munttisbacken

Aki Kaurismäki har fått pris för bästa regi vid filmfestivalen i Berlin för sin film Ljus i natten (Toivon tuolla puolen).

Regipriset, en såkallad Silverbjörn, är ett betydande internationellt erkännande.

Aki Kaurismäki har festivalen igenom uppträtt enligt egna regler, och det gjorde han också under den festliga prisgalaföreställningen inför 1 800 inbjudna gäster.

Alla pristagare går i regel upp på scenen för att ta emot sin silver- eller guldbjörn, och håller känslosamma tal. Kaurismäki valde att stiga upp från sin stol i salongen, bugade åt alla håll och pekade på sina huvudrollsinnehavare, men då han inte gjorde någon som helst ansats att ta sig upp på scenen fick festivalchefen Dieter Kosslick ta sig ut i salongen tillsammans med prisbjörnstatyetten – som Kaurismäki försökte trycka ner i sin kavajficka.

Då han till slut fick en mikrofon framför sig, nöjde han sig med att säga ”damer och herrar, tack”.

”Om mannen inte kommer till björnen, måste björnen...”, skrattade den kända tyska tv-personligheten Anke Engelke som drog galan.

Festivalchefen Dieter Kosslick överräcker silverbjörnen till Aki Kaurismäki, mitt bland galapubliken då Kaurismäki vägrade gå upp på scenen för att ta emot priset Aki Kaurismäki belönades med regipriset Silverbjörnen vid filmfestivalen i Berlin den 18 februari 2017. Bild: AFP / Lehtikuva Aki Kaurismäki,Filmfestivalen i Berlin,filmpris,filmregi,Silverbjörnen

Festivalens huvudpris, den gyllene björnen, gick till den ungerska filmen On Body and Soul, regisserad av Ildikó Enyedi, en udda kärlekshistoria som utspelar sig på ett slakteri i Budapest.

Sammanlagt 18 filmer deltog i den prestigefyllda tävlingsserien under Berlinale-festivalen, som sammanlagt presenterade drygt 400 filmer under elva festivaldagar.

Inför prisutdelningen hade framför allt tyska filmkritiker rankat Kaurismäkis film riktigt högt. Berlintidningen Tagesspiegel publicerade en lista på ett halvt dussin filmkritikers filmbetyg - och där låg Toivon tuolla puolen på första plats. Inte bara tyska kritiker har gillat filmen, brittiska The Telegraph gav den fem stjärnor. Det räckte ändå inte riktigt ända fram, och faktum är att kritikernas gissningar sällan brukar slå in när det gäller den gyllene björnen.

Prisjuryn leddes av filmregissören Paul Verhoeven.

Kvällens Melodifestival-sändning från Växjö bjöd på årets hittills jämnaste och mest svårtippade deltävling.

Finlandssvenska Krista Siegfrids bjöd på ett ytterst kompetent framträdande i låten Snurra min jord, med ambitiös koreografi och slipade specialeffekter. Tyvärr räckte detta inte till för den röstande publiken. Krista hamnade på en snöplig sjunde och sista plats i den tredje deltävlingen.

Redan på förhand hade Snurra min jord fått en del tveksamma reaktioner från musikpressen, som gav Krista höga betyg som artist men inte tyckte låten lyfte.

Krista Siegfrids deltog också i Melodifestivalen 2016, men lyckades inte ta sig vidare med bidraget Faller. Kristas ambition har hela tiden varit att i och med sin medverkan i svenska Melodifestivalen öka sin synlighet i Sverige och kunna boka in flera jobb i grannlandet. Trots kvällens anspråkslösa placering torde Kristas säkra scenshow ha haft önskad effekt i detta avseende.

Boogiemannen till final

87-årige Melodifestivaldebutanten och musiklegenden Owe Thörnqvist skrällde sig direkt till final med Boogieman Blues. Ett klassiskt och finurligt boogienummer som stack ut till sin fördel bland kvällens i övrigt ganska unga startfält.

Robin Bengtsson lyckades även detta år ta sig direkt till final, denna gång med låten I can't go on.

Owe Thörnqvist och Robin Bengtsson tog sig vidare till final i den tredje deltävlingen i Växjö. Owe Thörnqvist och Robin Bengtsson tog sig vidare i Melodifestivalens tredje deltävling i Växjö den 18 februari 2017. Bild: Johan Valkonen/All Over Press Melodifestivalen,Melodifestivalen 2017,Owe Thörnqvist,Robin Bengtsson,Växjö

Till andra chansen tog sig debutanten Anton Hagman med Kiss you goodbye och tonårsidolerna FO&O med Gotta thing about you.

Jasmine Kara och Bella & Filippa tvingas också lämna tävlingen.

Den följande deltävlingen äger rum i Skellefteå 25.2 (deltävling 4) och Linköping 4.3 (andra chansen). Finalen ordnas i Stockholm lördag 11.3.

Finländarna har med stormsteg tagit i bruk lagliga streamningstjänster med vilka man kan se på filmer och serier. Vi har tittat närmare på några sådana här aktörer.

Vår koll fokuserar på Netflix, Viaplay, HBO Nordic och Ruutu+ samt nykomlingarna Amazon Prime Video och C More. Alla sex ger tillgång till en hel del videomaterial på nätet till en fast månadsavgift.

Sådana här tjänster används i dagens läge av närmare 1,5 miljoner finländare, enligt en rapport från i oktober.

Men det finns skillnader i hur mycket de kostar och vad de faktiskt innehåller. Skillnaderna i utbudet förklaras bland annat av att ett enskilt streamningsföretag kan ha valt att prioritera ett visst slags innehåll, och kan ha ensamrätt till en del filmer eller serier.

Konsumentexperter: kolla villkoren

Både Konsumentförbundet och Konkurrens- och konsumentverket betonar att det är viktigt att noggrant läsa villkoren för den tjänst man väljer.

– Kontrollera vilken period som är gratis, vad det kostar efter det och när kan man säga upp abonnemanget. Och dessutom vilka apparater som stöds, kommenterar Miina Ojajärvi, jurist på Konkurrens- och konsumentverket.

Alla de betaltjänsterna vi presenterar i den här artikeln har en uppsägningstid på en månad. Undantaget är Ruutu+, om man väljer att betala var tredje eller sjätte månad.

– För det mesta verkar tjänsterna fungera så pass väl nuförtiden att få är missnöjda. Det har bara kommit in enstaka klagomål, till exempel om dålig bildkvalitet och dålig kundservice, tillägger Ojajärvi.

Amazon Prime Video

Pris: Kostar 5,99 euro i månaden. Under det första halvåret är priset 2,99 euro i månaden. Du kan streama två videor samtidigt. Första veckan är gratis.

Amazon Prime Video lanserades i Finland i december och har ett stort utbud av filmer och serier. Har satsat på egenproducerade serier och är Netflix-tjänstens huvudsakliga konkurrent på många marknader.

Exempel på några populära serier och filmer: The grand tour, Transparent, The man in the high castle, Wanted, Hulk, Grease, Scarface, Despicable me och Transformers.

Utbudet i vårt land är aningen begränsat. Till exempel saknas den senaste säsongen av Amazons egna serier Bosch och Mozart in the jungle.

Amazon Prime Video har textning på engelska, franska, spanska, italienska och portugisiska, men inte på svenska eller finska.

Materialet är tillgängligt i hög upplösning (HD). En del innehåll finns också i extra hög upplösning (4K-kvalitet).

Amazon Prime Video Bild: Skärmdump / primevideo.com amazon prime video,Amazon Video

Ruutu+

Pris: 7,95 euro i månaden (Ruutu+ Viihde). Gratis första månaden.

Nelonen Medias betalvideotjänst Ruutu+ har endast material i låg upplösning (SD-kvalitet) i sitt nöjespaket, vilket är ett stort minus om man har tänkt titta på storbildsskärm.

Man siktar ändå på att erbjuda nöjesinnehållet i HD-kvalitet inom en snar framtid, enligt uppgifter till Yle Nyheter. Sportinnehållet som finns i ett dyrare abonnemang (Viihde & Urheilu, för 29,95 euro i månaden) är redan i dag i HD.

Tjänsten ger tillgång till relativt få filmer och serier. Det innehåll som inte är på finska textas till finska. Textning på svenska saknas.

Fokuserar på "nöjesvarumärken och stjärnor som finländare känner till", till exempel Vain elämää, Temptation Island Suomi, Arman Pohjantähden alla och Unelmien poikamies.

Exempel på serier som kan ses via Ruutu+ för tillfället: 24 Legacy (snabbt efter premiären i USA), Holmes NYC, Quantico, Grey's anatomy (snabbt efter premiären i USA), Blind Spot, Fargo och House of Lies.

De här filmerna finns också: Drive, Twilight, The hobbit, Valkyrie, Tarzan, Need for speed och 22 jump street.

Ruutu+ Bild: Skärmdump / ruutu.fi nelonen,ruutu,ruutu plus

Netflix

Pris: Streamning i låg upplösning: 7,99 euro i månaden. Eller två euro mer för streamning i HD-kvalitet på två apparater. För 11,99 euro i månaden kan man strömma material till fyra apparater, och till och med i 4K-kvalitet (bara några tiotals serier eller filmer är tillgängliga i mycket hög upplösning). Första månaden är gratis.

Netflix är för tillfället den populäraste streamningstjänsten bland oss finländare.

Den billigaste abonnemangstypen spelar alltså endast upp videor i låg upplösning. Det räcker troligen om du nöjer dig med att se på film och tv-serier via surfplatta. Däremot håller inte bildkvaliteten särskilt väl för att visas på en större tv- eller datorskärm. Då kan det vara bättre att välja HD- eller 4K-abonnemanget.

Videobiblioteket är omfattande och uppdateras regelbundet. Netflix-användare i Finland har för tillfället tillgång till cirka 350 dokumentärer, 500 serier och 2000 filmer, enligt Allflicks.fi.

Tjänsten har en hel del eget innehåll som producerats med stor budget, till exempel serierna House of cards och Stranger things.

Det mesta av innehållet är ändå lite äldre, och sortimentet är cirka hälften mindre i Finland än till exempel i USA. Antalet tillgängliga titlar har också minskat under senare år.

Tjänsten har textning på många språk - bland annat på engelska, finska och svenska.

Exempel på några populära serier: Breaking bad, House of cards, Stranger things, Narcos, Homeland, Firefly, Black sails, Sons of anarchy, Modern family, Orange is the new black.

Netflix Bild: Skärmdump / netflix.com Netflix

Viaplay

Pris: Månadsavgift på 8,95 euro för videomaterial i HD-kvalitet. Den första månaden är gratis.

Viaplay är den andra största aktören på den finländska marknaden.

Har tusentals filmer och många tv-serier, men i vissa fall måste du betala extra för innehållet - till exempel 1,90 euro eller 2,90 euro per video. Då kan du ändå få se också relativt nya filmer, och nordiska filmer, vilket inte är en självklarhet på Netflix och Amazon Prime Video. Har däremot färre serier än flera av konkurrenterna.

Viaplay erbjuder textning både på svenska och finska.

Exempel på några populära filmer och serier: Grimsby, Kingsman, Djungelboken, Grey's anatomy, South park, Supernatural.

Viaplay Bild: Skärmdump / viaplay.fi Viaplay

HBO Nordic

Pris: 9,95 euro i månaden. Den första månaden är gratis.

HBO Nordic innehåller många färska och prisade serier; flera av dem är egenproducerade. Den mest kända är troligen The game of thrones. Här finns också en del filmer, dokumentärer och ståuppkomik-program. Totalt verkar här finnas mer än 570 filmer och 150 serier.

Tjänsten har köpt rättigheter till en del nytt innehåll från USA Network, Showtime, Starz, FX, Hulu, BBC, Syfy och MTV.

Exempel på serier: The game of thrones, Westworld, Vikings, The Affair, Billions, Black Sails, Sex and the city, Mr Robot och The Wire.

HBO Nordic uppdateras regelbundet med nytt innehåll. Till exempel i januari blev följande filmer tillgängliga: Catch me if you can, Dead again, Into the wild, The italian job, The last airbender, Little fockers, Meet the parents och Minority Report.

Några dokumentärer: Becoming Warren Buffet, Vice special report: fighting Isis, Class divide, Meet the donors: does money talk?.

HBO Nordics mobilapp har kritiserats för att den kraschar och fungerar dåligt. Till exempel i Google Play-butiken har appen endast fått vitsordet 2,4 av 5.

Tjänsten har textning både på finska och svenska. Innehållet visas som bäst i HD-kvalitet, men användaren kan inte själv välja vilken kvalitet uppspelningen ska ha.

HBO Nordics webbplats Bild: Skärmdump / fi.hbonordic.com hbo,hbo nordic

C More

Pris: 9,95 euro i månaden. Gratis första månaden.

C More är en ny inhemsk streamningstjänst. Den lanserades som en större, självständig webbtjänst den 15 februari. Var tidigare en del av MTV Katsomo.

Tjänsten erbjuder 500 utländska filmer och 80 serier.

Den skryter i tillägg med rikligt inhemskt och nordiskt innehåll. Vårt stickprov bland populära finska och svenska filmer stöder det här (mer om det längre ned i artikeln).

C More satsar också på barnprogram - särskilt på finska. Till exempel: Postimies Pate, Pipsa Possu, Kung-Fu panda, Pippi Långstrump och Mumin (på finska, och ingen svenskspråkig textning).

Finsk eller svensk textning är tillgänglig för en stor del av innehållet, men tydligen inte för barnprogram.

Det förekom enstaka problem med att spela upp videor på C More under premiärveckan. Förhoppningsvis lyckas MTV, som administrerar tjänsten i Finland, lösa de här problemen snart.

Flera videor gick inte att starta. Felmeddelande på C More felmeddelande

Exempel på några serier som C More listar: Game of Thrones, Girls, Night Manager, Young Pope, Gåsmamman, Black Sails och Bron.

Den har dessutom filmerna Revenant, Hateful eight, Deadpool, Whiplash, American sniper, Fast and furios, Fifty shades of gray, med flera.

C More Bild: Skärmdump / cmore.fi c more,streamning,streamningstjänst

Jämförelse av utbudet

Vi tittar här närmare på vilka populära filmer som finns i streamningstjänsternas utbud:

Tabell infografik

Netflix tog alltså hem vinsten i den här jämförelsen. Den hade åtta av 20 filmer i sitt sortiment.

Tvåa kom nykomlingen Amazon Prime Video med fyra filmer av 20.

Viaplay hade däremot bara tre av filmerna på vår lista inkluderade i abonnemanget. Det var ändå möjligt att hyra ytterligare elva av filmerna för 2,90 euro per film.

Samtidigt hittade Ruutu+ inte en enda av filmerna på listan här ovan. HBO Nordic listade endast filmen The Good, the Bad and the Ugly (heter Den gode, den onde, den fule på svenska) och C More listade endast Pulp fiction.

Finska och svenska filmer?

Vi kollade dessutom om Netflix, Viaplay, HBO Nordic, Ruutu+, Amazon Prime Video och C More hade visningsrätt till populära finska och svenska filmer.

Först de här sju kritikerrosade finska filmerna: Mysteriet Rygseck (1960), Moln på drift (1996), Den vita renen (1952), Okänd soldat (1955), Åtta dödsskott (1972), Mannen utan minne (2002), Fruset land (2006).

Det var endast C More som hittade någon av de finska filmerna ovan, och bara en av dem: Fruset land (på finska Paha maa).

Och det här är för övrigt de tio populäraste rikssvenska filmerna genom tiderna, enligt Svenska Filminstitutet:

Sällskapsresan (1980), Att angöra en brygga (1965), En man som heter Ove (2015), Emil i Lönneberga (1971), Ronja Rövardotter (1984), Utvandrarna (1971), Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013), Tjorven och Skrållan (1965), Sällskapsresan II - Snowroller (1985) och Den ofrivillige golfaren (1991).

På C More kunde man se tre av de svenska filmerna: Sällskapsresan, Sällskapsresan II - Snowroller och Att angöra en brygga.

Viaplay hade två av de svenska filmerna i sitt utbud, men endast om man betalade extra per film. En man som heter Ove gick att köpa för 13,90 euro och Emil i Lönneberga gick att hyra för 2,90 euro.

De inhemska teleoperatörernas videotjänster Elisa Viihde Aitio och Sonera Viihde var inte med i jämförelsen eftersom de oftast tar betalt per video.

Vad har du för erfarenheter av lagliga streamningstjänster? Berätta gärna i kommentarsfältet här nedan.

Dagens barn är uppväxta med det som kallas "fast fashion", det vill säga ett mode som ständigt förändras och kläder som är så billiga att till och med ett barn har råd att köpa många plagg i månaden. Plagg som ofta sen slängs och till slut bränns upp.

Filmen "Från Långt till kort. Vad, Hur och Vart om dina kläder" strävar efter att på ett lättfattligt sätt ge information så att barnen skall kunna välja bort slit och släng mentaliteten.

- Det kan ju inte fortsätta, säger Veronica Lassenius som under det senaste året arbetat med den här animationsfilmen.

Filmen handlar om en t-skjorta och visar vilka alla skeden som behövs för att t-skjortan skall hamna i barnets garderob. Det går åt massor med vatten och arbete, för att inte tala om transporterna mellan de olika leverantörerna, som kräver energi och belastar miljön. I slutet får man också se hur tonvis med kläder bränns upp då de är av så dålig kvalitet att ingen mera vill ha dem.

- Jag blev intresserad av textilindustrin redan då jag studerade kostymdesign i Paris, berättar Veronica. Och då jag sen fick ett ettårigt stipendium från Kulturfonden så ville jag använda det till det här. Det är något av en hjärtesak för mig.

T-skjortans liv var en lång process

Fast själva animeringen tog bara några månader så var processen att forska i t-skjortans liv oväntat krävande. Inte ens de som arbetar i branchen har någon klar bild av alla skedena i produktionen. Så Veronika fick lägga ett pussel hela vägen från bomullsfälten till soptippen.

- Vi har mycket bättre koll på matens ursprung än på våra kläders. Vi är t.ex. uppvuxna i tron att bomull är något bra och naturvänligt. Speciellt om det står ekologiskt på etiketten. Men varifrån kommer den? På t-skjortan står det ju bara var den är sydd? Det borde vara varje kunds rätt att veta vad det är vi köper.

Veronica Lassenius efterlyser också en diskussion om ansvaret.
- Kunderna anser att tillverkaren bör se till det etiska medan tillverkarna skyller ifrån sig och säger att de bara gör det som köparna vill ha.

Filmen kan du se här:

• Regissör, storyboard, animation och design: Veronica Lassenius
• Animation och design : Bettina Björnberg-Aminoff,
• Klipp och specialeffekter : Pablo Jordi,
• Musik: Douglas Black Heaton,
• Ljud: Mika Niinimaa
• Röst på svenska : Oskar Silén och Emma Jordi Lassenius
• Röst på engelska: Julia Adler Liedtka och Megan Lindqvist

Sonja åker i slutet av mars ut på en egen turné som har fått namnet Meningen med livet. Hennes sjätte album har samma namn och släpps den 24 mars. Hon berättar att den här skivan är den mest personliga hon har gjort.

Med sig på turnén har hon två musiker och de kommer att spela musik från hennes nya album som släpps i samband med turnépremiären. Under resan kommer de att besöka teatrar, kyrkor och folkets hus.

Det är över fyra år sedan Sonja släppte en skiva med nyskrivet material. Skivan som kom ut 2013 heter I andlighetens rum och innehåller eftertänksamma och andliga sånger. Till julen 2014 kom hon ut med albumet Jul i andlighetens rum.

Graviditet, två små barn och skiva samtidigt

Vårens platta har varit under arbete i två år. Under den tiden har Sonja varit gravid och och fött familjens andra barn så det har varit en rätt så komplex situation.

- Man behöver ganska mycket tid att tänka då man ska skriva. Ibland bara rinner sångerna ur en men ibland kräver det tid och arbete att göra en sång, säger Sonja. Och jag vill ju vara en närvarande mamma också.

Sonja har själv skrivit alla tolv sånger tillsammans med några musikervänner, som även spelar på skivan. Dessutom har de med ett bonusspår som Stefan Nilsson har skrivit. Stefan har skrivit mycket filmmusik och det är han som är mannen bakom till exempel Gabriellas sång och den övriga musiken i filmen Såsom i himmelen. Han har också skrivit musiken till Skärgårdsdoktorn. Bonusspåret på skivan heter Jubelsången.

Sonjas mamma flydde ungerska revolutionen

Skivan heter Meningen med livet och då undrar man om hon spinner vidare på andligheten från de två föregående skivorna.

- Frågan om meningen med livet är en ganska stor fråga, och det är lite med glimten i ögat som jag har döpt skivan så. Det är väl ingen som har exakt svaret på det...eller rättare sagt: alla har väl sitt eget svar, funderar Sonja.

Sonja berättar att skivan är den personligaste hon har gjort. Hon har skivit sånger till sin mamma och till sina barn. Det finns mycket tacksamhet, men även längtan, förlåtelse, sorg, glädje, frustration och förmågan att släppa taget i budskapet i sångerna.

Hon berättar att hon inte alla gånger varit så förstående med sin mamma då de har så olika uppväxt. Sonjas mamma har bland annat varit med om att fly den ungerska revolutionen i medlet av 50-talet. Familjen ville inte lämna landet men hennes bror var hjärtsjuk och sjukhuset var sönderbombat så de var tvungna att fly över bergen.

- Nu när jag är äldre och själv är mamma så förstår jag henne mycket bättre. Låten jag har skrivit till min mamma heter Jag känner dej nu, berättar Sonja.

På skivan finns också en låt till hennes barn som heter Löftet, och många sånger som handlar om relationer och hur det kan gå upp och ner i förhållanden.

- Jag hoppas ju att man ska få en koppling till sitt eget liv och att jag med mina texter kan ge glädje och hopp.

"Jag har förskonats från jobbiga recensioner"

Recensioner hör ju ihop med skivsläpp men Sonja brukar inte jaga mycket efter att få läsa dem. Hon läser dem om någon tipsar henne om dem. Sonja säger att det ju kan vara ganska läskigt att läsa recensioner men att hon har varit ganska förskonad från jobbigheter.

Vad är då det trevligaste hon har läst i någon recension?

- Någon skrev en gång: "då Sonja sjunger så kan man bara luta sig tillbaka och njuta och man behöver inte vara orolig för om tonen ska funka, man kan bara slappna av och njuta". Det tycker jag är bland det finaste som man kan få höra som artist.

När ska Svenskfinland få se Sonja?

Till Finland är Sonja troligtvis på väg i höst. Exakt vad det gäller vill hon inte avslöja än. Men hon har varma minnen från Finland: senast hon var här höll hon en konsert i Jakobstad och säger att den var en av hennes häftigaste konsertupplevelser.

- Det var en jättefin publik och otroligt fint mottagande och jag var både förvånad och rörd då det var så många som hade koll på låtarna och kunde texterna. Så jag vill jättegärna tillbaka.