Quantcast
Channel: Kultur - Nyheter, händelser och aktuellt | Svenska Yle
Viewing all 20290 articles
Browse latest View live

Bokrecension: Snillrik sjöbevakare möter småstadens ondska

$
0
0

”Pensionerad sjöbevakare överraskar. Ledde polisen Jakobstadsmördaren på spåren”. Ungefär så kunde händelserna i Stendahls syndrom formuleras i den lokala tidningen.

Bröderna Janne och Johnny Ramstedt vann delat andra pris i den i österbottniska kriminalromantävlingen i höstas med en roman som prisjuryn beskriver så här: ”en välskriven historia med driv i berättandet där sökandet efter en förvunnen flicka eskalerar steg för steg för att slutligen nå sin dramatiska kulmen.”

Stendahls syndrom är en sympatisk och spännande berättelse om en liten stad där det som börjar som en gnagande småirriterad oro snart visar sig vara en betydligt allvarligare fara.

Det finns ju en uppfattning om att små städer är trygga. Men gång på gång får sig den här uppfattningen en törn, såväl i fiktionens som i verklighetens Jakobstad. Men den här berättelsen är ren fiktion.

En energisk pensionär

Huvudperson är Håkan Stendahl, en nyligen pensionerad sjöbevakare vars flickväns dotter försvinner. Även om han tror att det handlar om en frivillig rymning ger han sig tid åt efterforskningar. Som person påminner han lite om Henning Mankells huvudperson poliskommissarie Kurt Wallander, men är betydligt mer energisk och mindre komplicerad. Liksom Wallander har han också en dotter.

Den försvunna flickan Mollys mamma Alice blir småningom, när dagarna går, nästan handlingsförlamad av sorg, trots att hon och hennes dotter Molly Mattson inte har kommit särskilt bra överens. Men när Stendahl fastnar i sina funderingar lyckas hon leda honom vidare i tankegångarna…

Ett annat slags syndrom

Titeln Stendahls syndrom leder tankarna till konst och den hjärtklappning, yrsel och de hallucinationer som kan överraska en mänska som står inför skön konst. Det som kallas Stendhals syndrom efter den franske författaren Stendhal (eg. Marie Henri Beyle) som beskriver en sådan upplevelse i en av sina romaner.

I den här berättelsen förekommer också bildkonst och konstnärer, men sjöbevakare Stendahl låter sig inte rubbas så lätt. Han är ingen stor vän av samtidskonst, utan hans smak ligger mer åt det konservativa hållet. Istället är hans ”syndrom” så att säga en förmåga att se ett mönster i det som ser ut som tillfälligheter.

Både till lands och till sjöss

Stendahl, som vill ställa upp för sin relativt nyfunna käresta, känner både Jakobstad och skärgården utanför. I en liten stad kan det vara enklare att se det avvikande och det som inte riktigt passar in.
Genom sitt arbete har han en viss vana att leta efter försvunna personer, även om det oftast brukar handla om försvunna gubbar som rott iväg för att lägga ut nät och inte synts till efter det.

I sökandet efter Molly möter Stendahl helt nya sidor av sin hemstad. Molly visar sig vara en flicka på glid som umgåtts med mer eller mindre skumma killar. Sådana som inte har segling eller motorbåtar som hobby, om vi säger så. Men han möter också personer som bryr sig om den försvunna mer än vad som är normen.

pärmen till janne och johnny ramstedts stendahls syndrom Bild: Anna Dönsberg/Yle janne och johnny ramstedt: stendahls syndrom

Lite för ung för hippieideal

I en ålder av 55 år betraktar Stendahl världen som en betydligt äldre man. Han tänker som en 40-talist och minns 60-talet i ett nostalgiskt skimmer, som en tid då mänskor valde att bo i kollektiv av ideologiska och solidariska skäl. På något sätt verkar han aningens för ung för att ha så nostalgiskt färgade värderingar. Vad han istället möter är killar som hyr en fallfärdig kåk för att de helt enkelt vill slappa och supa ifred. Medelklasstaden visar, för honom, nya sidor.

Som självutnämnd lösare av kriminalgåtor har Stendahl nytta av sina kontakter till polisen i Jakobstad som förser honom med viktig information och läsaren slipper schablonartade och långrandiga beskrivningar av kriminaltekniska utredningar och polisarbete. Det är en lyckad lösning. Det står snart klart att det går en potentiell seriemördare lös i Jakobstad. Men Janne och Johnny Ramstedt frossar inte i våldsbeskrivningar.

Slutuppgörelsen är inte helt trovärdig. Men romanen som helhet uppväger att tillfälligheterna tar över berättelsen och att vändningarna blir halsbrytande. Orginell, kunde man också kalla lösningen.

För egen del skulle jag gärna läsa flera historier om den pensionerade sjöbevakaren Stendahl. Han som läser science-fiction och tänker som en polis. Bröderna Ramstedt har i intervjuer sagt att de tagit inspiration av sin far sjöbevakaren. Det kan han känna sig hedrad av. Det är glädjande att möta en kapabel och empatisk medelålders man som vill göra allt för sin nyvunna kärlek – också jaga mördare om så krävs.


Vilken är den sexigaste filmscenen genom tiderna?

$
0
0

Senaste vecka hade Fifty Shades Darker premiär och blåste liv i diskussionen om bra och dåliga sexskildringar på film. Nu undrar vi vilka som är era favoriter?

En erotisk scen kan se ut på olika sätt. Den kan vara helt naken och bygga på ett "pang på"-scenario. Den kan vara hur påklädd som helst, men med blickar som bränner. Den kan bestå enbart av ord, men ord så laddade att allt annat bleknar vid en jämförelse.

För att få igång diskussionen listar vi här några filmer som gjort intryck på oss. Det finns ingen inbördes rangordning mellan dem.

9 1/2 Weeks, regi: Adrian Lyne (1986)

Den heta historien om kärleken mellan finanshajen John och galleristen Elisabeth är en given klassiker. Avfärdad av vissa som ytlig musikvideoestetik och utskälld av andra som ett prov på total backlash då det gäller jämlikhet.

Oberoende av vilken åsikt man står för så är det ofrånkomligt att Mickey Rourke och Kim Basinger satte duken i brand. Trots att de lär ha avskytt varandra privat. Eller kanske just därför?

Tre scener har gått till historien: 1) Kim Basinger som strippar till Joe Cockers You Can Leave Your Hat On 2) Ett hetsigt möte mellan paret som försöker hållas upprätta i en trappuppgång - i hällande regn. 3) Matorgie med sexuella förtecken.

Mickey Rourke och Kim Basinger i filmen 9 ½ weeks. Bild: ullstein bild - United Archives/ All Over Press 9 1/2 Weeks,fotografering,Kim Basinger,Mickey Rourke

Carol, regi Todd Haynes (2015)

Berättelsen om den förbjudna kärleken mellan Therese Belivet (Rooney Mara) och Carol Aird (Cate Blanchett) i 1950-talets New York är förföriskt vacker samtidigt som filmen leker med åskådarens voyeurism, upphetsning av att se.

Therese drömmer om att bli fotograf och tar bilder av Carol medan vi som åskådare förförs av de vackra bilder som filmen skapar och den vackra men ack så tragiska relationen mellan de båda kvinnorna.

Rooney Mara och Cate Blachett i filmen Carol Bild: Courtesy of Number 9 Films Ltd Photography by Wilson Webb carol,Cate Blanchett,Rooney Mara

Eyes Wide Shut, regi: Stanley Kubrick (1999)

Höga på en joint börjar läkaren Bill Harford (Tom Cruise) och hans fru Alice (Nicole Kidman) sent en kväll diskutera svartsjuka och otrohet. Bill påstår att kvinnor är mer trogna än män. Vilket får Alice att avslöja sina fantasier kring en officer de en gång mött.

Chockad beger sig Bill ut i natten på äventyr som för honom till ett hemligt sällskap som håller en enorm, maskerad orgie.

Stanley Kubricks sista film är full av symboler och referenser och ett bra exempel på hur man inte alltid behöver visa allt. Ibland räcker det med att plantera en tanke för att fantasierna om otroliga sexorgier skall ta fart.

Intresset för filmen blev inte mindre av att Cruise och Kidman var det stora Hollywood-paret som skvallerpressen älskade att skriva om.

Tom Cruise och Nicole Kidman i filmen Eyes Wide Shut. Bild: EPA PHOTO ANSA/WARNER BROS ITALY Eyes Wide Shut,Film,Nicole Kidman,Stanley Kubrick,Tom Cruise

Levottomat / Rastlös regi: Aku Louhimies (2000)

Aku Louhimies långfilmsdebut gav oss Mikko Nousiainens emotionellt kylige ambulansföraren Ari som längtar efter någon eller något som kan få honom att känna någonting överhuvudtaget.

I väntan på att det skall ske har han sex med i princip alla kvinnor han möter. Hela tiden. Överallt. Och skildrat ur alla tänkbara bildvinklar. Avfärdades av många som ytligt dravel, men innebar samtidigt startskottet för ett nytt grepp inom finsk film. Och en språngbräda för en hop nya, starka skådespelare.

Det är svårt att plocka ut en enda scen eftersom filmen är en enda lång räcka förspel varvat med sex. Mellan snygga människor i vackra miljöer.

Levottomat fick två fristående uppföljare- utan vare sig Aku Louhimies eller Nousiainen & co. Bilden är hämtad från Levottomat 3 (2003) En sexscen ur filmen Levottomat 3. Bild: ©Buena Vista Pictures/Courtesy Everett Collection/All Over Press Film,levottomat 3,Lovers,Mi Grönlund,Movies,Naked,Quickie,Sex

Blå är den varmaste färgen - La vie d´Adèle, regi: Abdellatif Kechiche (2013)

Franskt kärleksdrama med lesbiska förtecken som väckte uppståndelse av flera orsaker. Dels fick de explicita sexscenerna även de mer härdade biobesökarna att rodna, dels anklagade skådespelarna Adèle Exarchopoulos och Léa Seydoux regissören Kechiche för att ha drivit dem för långt.

Vilket inte känns helt långsökt när man tar del av de extremt närgångna studierna i nakna kroppar som är så tätt sammanflätade att det är svårt att skilja dem från varandra.

I rättvisans namn bör ändå sägas att även sorgen över ett brustet hjärta skildras på ett oerhört naket sätt. Det gör ont att vara ung, förälskad och övergiven.

När det gäller de erotiska scenerna är de alla lika effektfulla.

Bild: Guillaume Horcajuelo / EPA / All Over Press adele exarchopoulos,guldpalmen,guldpalmen 2013,lea seydoux

Då Kaurismäki håller presskonferens är det finsk tango och buttra skämt som gäller

$
0
0

Han ser krapulantisk ut, röker elcigarett så det bolmar, skämtar på sitt buttra sätt, och får Sakari Kuosmanen att sjunga tango. Men han kan också bli arg!

Vad som får Aki K. att bli arg ska jag återkomma till.

Före det vrider vi klockan bakåt. Det är tisdag morgon i Berlin. Toivon tuolla puolen (Ljus i natten) har visats för Berlinale-festivalens journalister i en salong som rymmer nästan 1.800 platser. Det är fullsatt, förstås. Därefter har K & co fjantat omkring under fotosessionen inför presskonferensen, och så lufsar han slutligen in till frågestunden tillsammans med sina skådespelare. Och den samlade journalistkårens varma applåder ljuger inte. Kaurismäki har fortfarande kultstatus i Berlin. Media välkomnar honom som en efterlängtad gäst, och den litet buttra finska humorn går självklart hem under den halv timme långa frågestunden.

Kaurismäki bjuder upp Kuosmanen till en finsk tango inför presskonferensen i Berlin. Kaurismäki-presskonferens i Berlin. Bild: Ian Langsdon. aki kaurismäki,berlinale 2017,Filmfestivalen i Berlin

K. är inte den som bjuder på långa statements om flyktingtragedier och politik. Hälften av hans svar är dessutom otydbara, vilket antagligen får den internationella pressen att citera honom på litet olika sätt.

Men två påståenden upprepas, på olika sätt; ”jag är lat”, och ”om vi inte klarar av att uppträda mänskligt, vad fan är vi då?”

Att han är lat återkommer han till då han ska kommentera sitt pågående trilogi-projekt, och den nya filmens titel; The Other Side of Hope, som den heter på engelska.

- Jag behövde en trilogi eftersom jag är lat och inte orkar hitta på nya teman.

- Och titeln. Arbetsnamnet var Flykting (Refugee) som är både tydligt och tråkigt. Så blev jag tipsad om en gammal grekisk dikt, formulera om litet, men var för lat för att hitta en Hitchcock-aktig twist på det hela.

Det journalistkåren vill är förstås att Kaurismäki ska kommentera flyktingfrågan, det är ju den hans film handlar om. K. bjuder på smulor här och där, och avbryter plötsligt med att fråga en journalist om ”du vill ha en tango”. Och vänder sig sedan mot Sakari Kuosmanen.

- Det här har jag varit rädd för ända sedan vi kom hit, säger Kuosmanen utan något som ens kunde likna ett leende. Men så stiger han upp och sätter igång. Det blir tre minuter a cappella-tango, Toivo Kärkis ”Siks oon mä suruinen”. Vackert är det, riktigt fint, ett unikt Berlinale-presskonferensögonblick.

Sakari Kuosmanen sjunger tango inför den internationella pressen. Sakari Kuosmanen sjunger tango på Berlinale. Bild: Tomas Jansson/YLE berlinale 2017,Sakari Kuosmanen

Men så var det flyktingtemat.

- Ja jag har en dröm, jag vill förändra sättet som många finländare tänker på. Alla irakier som kom till Finland, det fanns allt för många i Finland som tänkte att landet invaderas, att våra bilar blir stulna eller nånting. Jag tycker inte om att se sådana attityder hos mina landsmän.

- Varför det är viktigt? Det handlar om Europa. Europa faller ihop, för vår kultur är som en millimeter av damm över våra axlar. Jag respekterar Angela Merkel, för hon är den enda politikern som verkar vara uppriktigt intresserad av den här frågan.

- För 70 år sedan hade vi miljoner flyktingar i Europa. Då hjälpte vi dem. Idag behandlas flyktingarna som fiender.

- Klart jag vill förändra världen. First we change Europe. Then we take Asia.

Aki Kaurismäki i Berlin. Aki Kaurismäki. Bild: GUILLAUME HORCAJUELO aki kaurismäki,berlinale 2017,Filmfestivalen i Berlin

Vid ett tillfälle blir Kaurismäkis ansikte en gnutta rödare än det redan var. Det är när en journalist (med rysk brytning) deklamerar hur jobbigt det var i Finland då hon bodde där, och kryddar med att be K. kommentera ”islamiseringen av Europa”.

Då svarar han med en lång utläggning om Europas historia, och avslutar kort med att han inte ser någon islamisering av Europa. Punkt.

Hur världen tar emot den nya filmen, och huruvida den kommer att ha någon chans att vinna ett pris i Berlin, det får vi en vink om på onsdagen då recensioner och branschkommentarer publiceras.

Men redan nu är det uppenbart att det finns ett stort internationellt intresse för filmen. Branschtidningen Variety, som noga följer med det som händer bakom kulisserna, skriver att Aki Kaurismäkis film redan nu hör till de bäst sålda nya arthouse-filmerna under den jättelika European Film Market som pågår parallellt med Berlinale-festivalen.

"Kaos råder i Ukraina inför Eurovision Song Contest"

$
0
0

Eurovision Song Contest (ESC) borde i år - enligt planerna - ordnas i Ukrainas huvudstad Kiev men nu kommer det rapporter om att arrangemangen inför tävlingen befinner sig i kaos.

Organiseringen av ESC är kaotisk, personal sägs upp och vissa biljetter är inte alls till salu. Tidtabellen för arrangemangen är kraftigt försenad.

Ukrainas rundradiobolag och rundradiounionen EBU har - utan att ha gett någon förklaring - meddelat att det undantagsvis i år inte säljs biljetter inför tävlingen i år. Biljettpaket för ESC brukar riktas till entusiaster runt om i Europa. Detta har skett sedan år 2000. Biljetterna har gett tillträde till de båda semifinalerna och finalen. Det är de sanna ESC-entusiasterna som är ute efter den här typens biljetter.

Orsaken till biljettstoppet tros bero på kaotiska arrangemang i Ukraina, och det ryktas om att Ukrainas rundradiobolag befinner sig i kris på grund av ESC. Konflikter har lett till att producenter, marknadsföringschefen och säkerhetschefen har sagt upp sig.

Eurovision Song Contest hålls enligt planerna i maj i Kiev. Segraren utses den 13 maj. Finland representeras av duon Norma John som framför sången Blackbird.

MGP 2017 - Tillsammans är stark

$
0
0

Melodi Grand Prix ordnas i år för elfte gången och jakten på de tio finalbidragen börjar nu och pågår fram till den 6 april. Är du mellan 8 och 15 år och gillar att sjunga, dansa eller skriva låtar så är det här din stora chans.

Vill du stå på scen i MGP-finalen i direktsändning på Yle Fem?
Eller kanske du föredrar att skriva låtar till din skönsjungande kompis, men vill själv inte uppträda? Det spelar ingen roll.

Du kan delta ensam eller tillsammans med någon, vi hjälper dig att hitta kompisar som är bra på det du inte kan!

Gör du rock, pop, heavy, rap eller annan musik, ensam eller i grupp? Skicka in en låt TILLSAMMANS!

För att kunna delta i årets upplaga måste du alltså vara född mellan åren 2002 – 2009. Både soloartister och grupper kan delta. Läs reglerna här.

Låtbidrag kan skickas in ända fram till 6 april, varefter 10 artister/grupper går vidare mot den direktsända MGP-finalen 23 september.

anmälningsknapp för mgp 2017 Bild: Yle mgp,mgp 2017,mgp2017

Kom med i MGP:s WhatsApp-grupp

Nytt för i år är MGP:s WhatsApp-grupp! Alla som är intresserade av att sjunga, skriva musik eller skriva låttext får komma med i den. I gruppen får du bl.a. tips på hur du kan skriva musik eller låttext och du får träffa andra med samma intresse.

Är du till exempel enbart intresserad av att skriva musik, men inte sjunga så kan du i gruppen hitta någon som gärna vill uppträda med din låt.

Då kan ni kanske skicka in en låt TILLSAMMANS! Det behövs inga förhandskunskaper för att få komma med i gruppen utan det räcker att vara intresserad. Det finns heller inga krav att du måste anmäla dej till MGP bara för att du är med i gruppen.
Svenska Yle och FSU administrerar gruppen.

Så här gör du för att komma med i MGP-gruppen på WhatsApp:
Skicka ett WhatsApp-meddelande med ditt förnamn+efternamn samt födelseår till tel 040 32 43 702.
Välkommen med!

Kom med på gratis workshop

Vill du ha hjälp med din låt ordnas också i år ett antal workshopar där det är möjligt att söka inspiration eller lära dig mera om att skriva musik. Man behöver inte ha gjort musik tidigare för att delta. Att vara med i en MGP workshop kan vara första steget mot en egen låt och en plats i den direktsända finalen. Har du redan ett utkast till en låt kan du också ta tillfället i akt och spela in den vid någon av workshoparna.

MGP Workshops

Avgiftsfria MGP workshops arrangeras på sex orter i Svenskfinland under mars månad. Workshopledaren Ben Bergman har jobbat som musikproducent och kapellmästare för artister som Krista Siegfrids, KASMIR, Michael Monroe, Simon Zion, Fredrik Furu och Cajsa Siik. Du får hjälp och råd för hur du skall komma igång eller hjälp med att fortsätta på en påbörjad låt.

Lö 4.3 Pargas kl. 12:30-17:15 på Musikinstitutet Arkipelag (Fredrikaplanen 2a)
Sö 5.3 Mariehamn kl. 12:00-17:00 på Ålands musikinstitut (Grindmattesvägen 7)

Lö 11.3 Vasa kl. 11:30-16:30 på Kuula-institutet (Skeppsgatan 16)
Sö 12.3 Jakobstad kl. 11:00-16:00 på Jakobstadsnejdens musikinstitut (Storgatan 9)

Lö 18.3 Helsingfors kl. 11:00-16:00 på Musik- och kulturskolan Sandels (Topeliusgatan 2)
Sö 19.3 Borgå kl. 11:00-16:00 på Musikinstitutet (Brunnsgatan 37, 6:e våningen)

Anmälningar till workshoppar och eventuella frågor skickas till mgp@fsu.fi. För anmälning räcker ert namn och kontaktuppgifter, samt vilken workshop ni vill delta i. Platserna fylls i den ordning man anmält sig, så det gäller att vara snabb. Det är helt gratis att delta.

Vill du dansa i MGP-finalen?

Är du 8–15 år gammal (född 2002–2009) och gillar att dansa?
MGP söker också i år dansare till finalen, genom dansprojektet Make Your Move.

Dansare sökes

Make Your Move arrangeras av FSU parallellt med låtskrivartävlingen MGP 2017. Du som är 8-15 år gammal (född 2002-2009), gillar att dansa och skulle vilja vara en av dansarna i den direktsända MGP-finalen, nu har du din chans!

Under våren ordnas det fyra uttagningar runt om i Svenskfinland där vi väljer dansare för Make Your Move. Som dansare uppträder man på scen tillsammans med finalisterna i direktsända MGP-finalen på Yle Fem och Yle Arenan.

Dansarna som blir valda kommer att arbeta med en professionell koreograf under Camp MGP-lägret 6-9 juni samt under dagarna före och under finalen lördagen 23 september 2017.
Oberoende av vilken dansstil just du gillar är detta en chans du inte vill missa. Make Your Move!

Dansuttagningar arrangeras på följande orter under mars månad:

Lö 4.3 i Pargas kl. 12:30-14:30 vid Musikinstitutet Arkipelag (Fredrikaplanen 2a)
Sö 5.3 i Mariehamn kl. 12:00-14:00 på Dansstudion Dunderdans (V. Esplanadgatan 5)

Lö 11.3 i Vasa kl. 11:30-13:30 på Kuula-institutet (Skeppsgatan 16)
Sö 19.3 i Helsingfors kl. 10:00-12:00 på Dansskolan DCA (Mannerheimvägen 6A)

Uttagningarna fungerar som danslektioner. Man behöver alltså inte förbereda något eget dansnummer! Tillfällena leds av koreografen Jessica Öller som också fungerar som koreograf under hela MGP.
Anmälningar till uttagningarna och eventuella frågor skickas till mgp@fsu.fi. För anmälning räcker ert namn och kontaktuppgifter, samt vilken workshop ni vill delta i. Platserna fylls i den ordning man anmält sig, så det gäller att vara snabb.

Mera MGP info

MGP är den största låtskrivartävlingen för barn i Finland! Den har hittat över 100 finländska artisttalanger i åldern 8 – 15 år sedan starten år 2007.

Alla de här barnen deltog i MGP 2016. Collage av bilder från MGP 2016. Bild: Yle barn,mgp,mgp 2016,MGP Finland,mgp2016,musik

Före finalen får de tio finalisterna delta i lägret Camp MGP. Det ordnas 6-9.6 i Karis. På lägret medverkar bl.a. en sångcoach, en koreograf, en rockstjärna med de bästa artisttipsen och en musikproducent som tar hand om arrangemang, låtbakgrund och skivinspelning. I september utkommer skivan MGP2017 med alla finallåtar.

Vinnaren får, förutom äran, göra en egen musikvideo till sin låt. Den visas sedan på Yle Arenan.

Årets tema TILLSAMMANS har vi valt i Finlands 100-årsjubileums anda, och för att det passar MGP utmärkt. Vi vill sänka tröskeln för att delta. MGP är till för alla. Det en inte kan, kan kanske någon annan. Tillsammans är stark.

Här kan du anmäla dig!

Närmare info om MGP 2017 ger FSUs Oskar Koivumäki, mgp@fsu.fi eller Svenska Yles Elvira Törnqvist-Raikaa, elvira.tornqvist@yle.fi.

MGP är ett samarbete mellan Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU, Five Corners Production och Svenska Yle.

Ada och Glada fick pris i USA

$
0
0

Filmen Ada och Gladas vinter, som spelades in i Lovisa, har vunnit priset som bästa film på en barnfilmsfestival i Seattle i USA.

Ada och Gladas vinter vann priset som bästa film i kategorin filmer för barn över fem år under barnfilmsfestivalen Childrens’ Film Festival Seattle.

Filmfestivalen avslutades i lördags. 194 filmer från 53 länder tävlade i festivalen.

Filmen har regisserats av Saara Cantell och spelades in i Lovisa. På engelska heter filmen Jill and Joy’s Winter.

Ur Ada och Gladas vinter. Onneli och Anneli kikar in i dockskåpet där en pysslingfamilj huserar Bild: Zodiak Film aava merikanto,aleksis koistinen,lilja lehto,onnelin ja annelin talvi

Tidningen Ilta-Sanomat har talat med Sami Keski-Vähälä som har skrivit manuset för alla tre filmer om Ada och Glada.

Han säger att han alltid hoppas på att filmer han skriver manuset till ska nå ut till barnen.

– Sådana här utmärkelser är ett tecken på att det faktiskt har skett. I filmen finns något som berör barn. Det är det bästa priset en filmmakare kan få för sitt jobb, säger Keski-Vähälä till tidningen.

Ada och Gladas vinter är den andra filmen av tre, baserade på Marjatta Kurenniemis böcker. Filmen lockade över 200 000 besökare till biosalongerna i slutet av 2015.

I januari hade den tredje filmen, Ada, Glada och den mystiska främlingen, premiär. Också den drog en rekordpublik under öppningsveckoslutet.

Den som ljuger bäst vinner - Machiavellis ledarskapsutbildning aktuell igen

$
0
0

“Han måste ha läst den”, slår det mej när jag hör Donald Trump leverera ytterligare ett tal späckat med “alternativa fakta”. Jag talar om Machiavellis Fursten, boken som alla känner till, men ingen har läst. Utom alla ultranationalistiska ledare. De har slukat den. I 500 år har Fursten fungerat som den ultimata ledarskapsutbildningen. I tider där alternativa fakta, dvs. lögner, och partiskt tänkande, dvs. blundande för sanningen, hör till politikens hörnstenar är den sorgligt aktuell igen.

Donald Trump precis innan han utfärdade presidentordern. Bild: EPA/OLIVIER DOULIERY / POOL Donald Trump

Ludvig XIV och Hitler hade Fursten på sitt nattduksbord, Napoleon hade den i sadelväskan när han drog iväg till Waterloo, och Bismarck och Mussolini kunde den utantill. Mussolinis pappa lär ha läst den som godnattsaga för lille Benito. Det skall böjas i tid.

Jag vet egentligen inte om något av det här stämmer. Det kan vara urbana legender, eller rena lögner. Men det låter bra, känns rätt, och tjänar mina syften (liksom det att jag påstår att ingen läst Fursten, utom alla diktatorer...osv). Uppgifterna, legenderna kommer från Daniel Rydéns nyligen publicerade bok Historiens tyranner. Rydén skriver om hur 15 av världens kändaste diktatorer fört en politik som mycket väl kunde ha grundat sig på Machiavellis Fursten. Nu vill jag ju inte jämföra Donald Trump med alla de här idio... storheterna, men visst finns det likheter mellan Machiavellis råd och Donalds retorik.

Daniel Rydéns Historiens tyranner Detalj ur bokomslag till Daniel Rydéns Historiens tyranner Bild: Historiska Media diktatorer,tyranner

Illa skriven handbok

Marco Morner skriver i förordet till den översättning av Il Principe, Fursten jag har läst och citerar från, att “Fursten är den sorts bok många redan har läst innan de öppnat pärmarna”. Om man sedan dristar sig till att öppna pärmarna har jag full förståelse för att man stänger dem igen efter att ha läst ett par sidor.

Fursten är egentligen ett utkast, a work in progress. Den är illa skriven och gammalmodig. Boken skrevs ungefär 1513, men gavs ut först 1532, fem år efter Niccolò Machiavellis död. Innan den gavs ut hann många andra skribenter hjälpa till med att göra den råddig.

På 1500-talet bestod Italien av en mängd stadsstater som alla var i luven på varandra. En furstes främsta uppgift var att erövra, och boken skrivs som en handbok i hur man gör just det, erövrar.

Machiavelli var själv politiker, och omskrev friskt världshistorien för sina syften. Han använde m.a.o. alternativa fakta. Boken innehåller mängder av motsägelser, svårbegripliga referenser och andra otydligheter. Och det är väl just därför man fortfarande håller på och tolkar den och ständigt ger ut den i nya upplagor och översättningar.

Santi di Titos porträtt av Machiavelli Detalj ur Santi di Titos porträtt av Machiavelli Bild: Wikimedia Commons machiavelli,niccolò machiavelli

Ljug så mycket du orkar

Fursten innehåller många detaljer som är mindre intressanta idag, som t.ex. “om befästningar och mycket annat som furstar dagligen sysselsätter sig med, är användbara eller onödiga”. Men den innehåller också mycket som är tydligt och användbart för senare tiders furstar. Eller vad sägs om det här:

Var och en förstår hur berömvärt det är att en furste håller sitt ord och lever hederligt i stället för svekfullt. Inte desto mindre visar vår tid att de furstar som uträttat stora ting är de som lagt liten vikt vid vid sina löften och som kunnat bedra människors sinnen. Till syvende och sist har de varit överlägsna de furstar som förblivit hederliga.

En klok fuste varken kan eller bör hålla sig till sanningen om den skadar honom eller om han inte längre har bruk för den, menar Machiavelli.

Men en furste måste vara bra på spela dygdig. Han skall ge intryck av, framstå som en god mänska. Mänskor är nämligen godtrogna och “styrs i så hög grad av vad de för tillfället råkar ha framför sig att en bedragare alltid kommer att hitta sådana som låter sig bedras”, skriver Machiavelli. Han tar påven Alexander VI som förebild. Han “tänkte aldrig på annat än att bedra människor”, och var mycket framgångsrik i sin karriär. Alexander VI hette egentligen Rodrigo Borgia och var ledare för den ökänt onda gangsterfamiljen Borgia. Hans son, Cesare Borgia, om möjligt ännu grymmare än Rodrigo, är genom boken Machiavellis favoritexempel på en god ledare.

Cesare Borgia. Porträtt av Altobello Melone Detalj ur Altobello Melones porträtt av Cesare Borgia Bild: Wikimedia Commons altobello melone,borgia,Cesare Borgia

Moral är ointressant

Machiavelli menar att det rentav är skadligt att verkligen ha en massa dygdiga egenskaper. Man har nytta av dem bara när man låtsas att man har dem. “Folkmassan vinns med det skenbara”.

Men det skulle vara fel att komprimera Machiavellis budskap till klyschan “ändamålet helgar medlen”. Det mottot implicerar ett moraliskt ställningstagande. Och moral är ingenting som intresserar Machiavelli.

Viktigt att bli älskad

Och att vinna folkmassan är kärnan i ledarskapet. Utan folkets stöd funkar det inte, påpekar Machiavelli gång på gång. Och här var han faktiskt ganska radikal på sin tid. Han understryker folket som en maktfaktor i politiken. Fursten måste vara älskad av folket.

Det här har tydligen Donald Trump insett då han insisterar att det är fejknyheter att det inte var så många som dök upp till hans installation, och att det är valfusk att Hillary Clinton fick fler röster än han. Det räcker inte med att vara president. Man måste vara älskad också.

Det betyder förstås inte att fursten i sin tur också behöver älska folket. Machiavelli utgår nämligen dels från att folket är lynnigt, “när folket förlorat sin tro är det därför klokt att vara beredd att med våld tvinga dem att tro”, dels från att människan till sin natur är ondsint. Och den paranoian har sannerligen snappats upp av en och annan härskare i världshistorien.

Eller fruktad

Machiavelli erbjuder också ett alternativ till den som vill slippa folkets slibbiga kärlek: Fruktan. Det fungerar lika bra, eller bättre. Helst skall fursten vara både älskad och fruktad, men måste han välja så skall han satsa på fruktan.

Kärlek hålls uppe av ömsesidiga band som i och med att människor är onda bryts vid varje tillfälle till egennytta. Fruktan hålls däremot uppe av rädsla inför straffet, något som aldrig överger dig.

Ur ett senare tiders perspektiv må Machiavelli förlåta en liten versionering: Den observante ledaren inser förstås att fruktan inte nödvändigtvis behöver vara riktad mot henom. Man kan mycket väl skrämmas med yttre hot, som judar, araber och mexikaner.

Makten ett självändamål

För de flesta narcissistiska ledarna är makten ett självändamål. Och Machiavelli ger dem syndernas förlåtelse. Det är fullkomligt legitimt att eftersträva makt med alla medel. Machiavelli skriver beundrande om Ferdinand II av Aragonien, att han aldrig predikar “annat än fred och hederlighet, men är stor motståndare till båda delarna. Hade han inte varit det hade han vid ett flertal tillfällen blivit av med både anseende och makt”.

Jag är staten och har alltid rätt

Poängen är förstås att fursten alltid har rätt. Och här fjäskar Machiavelli något alldeles otroligt med de furstar som betalar hans lön. Det är ett reveslickande utan like.

Goda råd, vem som än ger dem, kan bara ha sitt ursprung i furstens visdom. Det är alltså inte så att furstens visdom kommer ur de goda råden.

Inte att undra på att ledare med en sådan coachning totalt flippar ut. Vissa av dem trodde/tror ju att de var/är ett med staten. Det gör Donald Trump. Han har i sina tweetar på senare tider börjat skriva att det är USA som vill tillämpa lagar och utfärda dekret.

Lägger man till de starka psykopatiska personlighetsdrag som så många ledare bär på, så kan man med skäl fråga sig vad som egentligen är starkare, fosterlandskärleken eller narcissismen? I Fursten hittar jag inga uppmaningar till fosterlandskärlek.

Niccolò Machiavelli. Staty av Lorenzo Bartolini, titelblad ur Furstenutgåva från 1550, kopparstick Niccolò Machiavelli. Staty av Lorenzo Bartolini, Titelblad ur Furstenutgåva från 1550. Kopparstick Bild: Wikimedia Commons fursten,machiavelli

Iskallt

På en punkt skiljer sig Machiavelli radikalt från sina ultranationalistiska följare. Hans text är renons på känsloutbrott. I Fursten finns inget av den emotionella retorik med vilken hans lärljungar hypnotiserat folk genom tiderna. Texten är kyligt konstaterande. Machiavelli är pragmatisk. Som här:

Sanningen att säga finns det bara ett säkert sätt att behålla herraväldet över städer som är vana att leva i frihet, och det är att förstöra dem.

På ett annat ställe konstaterar Machiavelli att det bästa försvaret mot yttre hot är “en stark här och pålitliga vänner”, och fortsätter lakoniskt, att en furste “alltid kommer att ha pålitliga vänner så länge han förfogar över en stark här.” Jag tror inte att han ironisk, eller att han försöker vara vitsig (det finns inget som tyder på att han hade humor), det är bara kalla fakta.

Lejonet och räven

Mycket av ledarskapsutbildningen i Fursten landar säkert väl hos Donald Trump. T.ex. otåligheten. En furste skall definitivt inte sova på saken, utan omedelbart skrida till handling. Men jag är osäker på om Donald är såväl lejon som räv. En framgångsrik furste måste nämligen enligt Machiavelli vara både lejon (kraftfull) och räv (listig). Än så länge är det ganska lite list man anar hos Donald. Han är en drummel. Eller… listen är ju per definition dold, så… Är det det här man kallar sund paranoia?

Rapmusikern 2Pac Shakur läste Fursten i fängelset och diggade Machiavellis attityd. Han bytte sitt namn till Makaveli. Sen sköts han. Tupac Shakur Bild: Wikimedia Commons 2pac,makaveli,Tupac Shakur

Ska man orka?

Machiavelli har inte gått till historien som en lysande författare. Jag var på en föreläsning där hans komedi Mandragola bedömdes som “oförskämt dålig”, och inte heller Fursten är någon stor litterär upplevelse. Men det är ändå ingen dum idé att läsa den. Här finns häpnadsväckande paralleller till dagens maktstrukturer, och framförallt finns här de grundläggande tricksen med vilka folk genom århundraden har låtit sig förledas av alternativa fakta. Om vi blundar för dem kanske vi förtjänar våra furstar.

LASSO om lögner och propaganda:

Tjugo år av minnen, skratt och pjäser av varierande slag

$
0
0

I mars 1997 grundades Teaterboulage rf i Pargas. Sedan dess har föreningen producerat ett fyrtiotal pjäser.
Bland grundarna fanns Eivor "Skini" Lindgård, amatörskådespelare, manusförfattare och en av de bärande krafterna.

- Jag minns att vi träffades i mars 1997 på restaurang Alvar för att grunda föreningen. Vi var ett gäng på bara damer, eftersom Riddo inte kunde komma med.

- Därför blev det så bra, just för att jag inte var med, flinar Riddo Ridberg, konstnärlig ledare och mångårig regissör på Teaterboulage.

För att fira det tjugoåriga teateräventyret öppnar föreningen en utställning på gamla kommunalhuset i Pargas den 17 februari.

Yle Åboland fick en pratstund med Lindgård och Ridberg inför öppnandet av utställningen.


Kulturdebatt: Kan Tom of Finland bli riktigt stort?

$
0
0

Touko Laaksonens homoerotiska män verkar finnas överallt och gillas av alla. Men än så länge är inte Tom of Finland någon stor kommersiell framgång. Vem är det egentligen Tom of Finland tilltalar?

En av de första stora aktörerna i Finland att nappa på konstnären Touko Laaksonens pornografisk-erotiska mansbilder var textilföretaget Finlayson. Finlayson hade precis innan, sommaren 2014, köpts upp av reklammännen Jukka Kurttila och Petri Pesonen, som ville rädda det anrika företaget och ge det en fräsch image.

Så fick Finlayson ett samtal från Tom of Finland -stiftelsen. Vill ni trycka upp Tom of Finland på era lakan, löd frågan.

–Det tog oss två sekunder att tacka ja, säger Pesonen. Det var ett intuitivt beslut som vi stod fast vid också efter närmare eftertanke.

För de nya ägarna kom erbjudandet som på beställning. För dem handlade det mest om att skaka nytt liv i brandet.

–Men det mest glädjande är att det har fått människor att tala mera öppet om sexuell jämlikhet, säger Pesonen.

Ingen bästsäljare

Med Tom of Finland fick Finlayson den uppmärksamhet man ville ha och kunderna strömmade in till affärerna på nytt. Men Tom of Finland-produkterna har inte sålt särskilt bra och Finlayson har inte heller haft de pengar som behövs för att satsa på internationella marknader.

–Muminlakanen säljs i tiofaldiga mängder jämfört med det som vi kallar Tomppa-kollektionen, säger Pesonen. Vi finländare har också en lite felaktigt uppfattning om att Tom of Finland är jättekänt utomlands.

Vem köper produkterna i dag?

–Överraskande nog är upp till hälften av kunderna kvinnor. Många köper dem i gåva och kvinnor verkar gilla de snygga manskropparna, säger Pesonen.

Män köper också produkter i gåva för att retas med nån “riktigt homofobisk” kompis, säger Pesonen.

Kan Tom of Finland bli ett nytt Mumin?

Det talas och skrivs ofta om en stor pågående Tom of Finland-boom, och den har till och med liknats vid Mumintrollets framfart. Och visst pågår en boom, särskilt i år. En långfilm om Laaksonen ska snart ha premiär och en musikal spelas på Åbo stadsteater i vår. Båda hör till Finlands 100-årsjubileum.

Men utöver Finlayson, kaffetillverkaren Paulig och Posten, har inte många företag utnyttjat Touko Laaksonens konst i kommersiellt syfte.

Tom of Finland-frimärke. Frimärke med Tom of Finland-motiv Bild: Itella frimärken,tom of finland,touko laaksonen

Så kanske Tom of Finland trots allt inte ser ut att bli ett nytt Muminfenomen?

–Visst kan det bli ett nytt Mumin, och det verkar finnas ett försök till att skapa ett liknande fenomen av Tom of Finland, säger Pekka Mattila, professor i marknadsföring på Aalto-universitetet.

Men, säger Mattila det finns vissa skillnader mellan figurerna: Mumin passar både barn och vuxna och innehåller många betydelser och nivåer. Figurerna och berättelserna är flexibla.

Det samma gäller inte Tom of Finland. Budskapet är visuellt entydigt och riktat åt vuxna. Det begränsar de kommersiella möjligheterna.

Vad behövs för att Tom of Finland ska bli riktigt stort?

–En tydligare profil. Är det ett skämtsamt brand, parodi, erotik eller ett människorättsbrand? Nu innehåller den av alla slag, och Finlaysons lakan tolkade jag främst som något skämtsamt, säger Mattila.

Pekka Mattila är öppet homosexuell. Men det är inte han och andra sexuella minoriteter som är målgruppen med det största potentialet just när det gäller Tom of Finland. Estetiken i Tom of Finland är irrelevant för de flesta sexuella minoriteter, säger Mattila.

Däremot tar liberala stadsbor till sig Tom of Finland idag för att uttrycka sina värderingar, sin identitet och en djärvhet, som ändå är rätt konventionell, säger Mattila.

För Tom of Finland-filmens reklamkampanj, #Iamtomoffinland, har ett tjugotal kändisar låtit sig fotograferas klädda i svart läder. Bilden nedan är av artisten Chisu.
Hoppa över Twitterpostning

–Fenomenet väcker motstridiga känslor i mig. Det är fint att det finns företag som inte är rädda... men ibland känner jag mig besvärad. Det finns många som inte känner till mångfalden av sexuella minoriteter och i det hänseendet riskerar Tom of Finland förstärka en stereotypisk uppfattning av homosexuella, säger Mattila.

Lyssna på direktsänd debatt om Tom of Finland-fenomenet i Yle Vega 16.2.2017 klockan 12.03!

Helsingforspolitiker vill lyfta upp vraket Vrouw Maria på Guggenheimtomten

$
0
0

Fullmäktigeledamöter i Helsingfors föreslår nu att skeppsvraket Vrouw Maria lyfts upp från havet och att det byggs ett museum för vraket på Guggenheimtomten bredvid Salutorget.

Fullmäktigeledamot Terhi Koulumies (Saml) föreslår vrakmuseet i en motion som hon lämnade in under onsdagens fullmäktigemöte. 17 ledamöter stöder Koulumies förslag.

- Initiativet kommer från entusiaster inom branschen. De kontaktade mig, säger Koulumies.

Vrouw Maria är ett holländskt skepp som sjönk 1771. Det hittades 1999 och ligger på havsbotten på 40 meters djup i Nagu i Åbolands skärgård. Vraket tillhör den finska staten. Det här beslöt Åbo hovrätt 2005.

Finns konstskatter ombord

I skeppet antas finnas konstskatter som den ryska kejsarinnan Katarina den stora hade beställt från Holland. Besättningen hann rädda en del av skatterna innan skeppet sjönk.

Undersökningar har visat att vraket är i gott skick och att det kan bärgas och bevaras. Att bärga vraket är dyrt. En kostnad som har omnämnts är 25 miljoner euro.

I motionen föreslås att Helsingfors stad utreder om kostnaderna kan delas med andra samarbetspartner eller utomstående investerare.

Planen för tomten öppen

Helsingforsfullmäktige sade i december nej till att finansiera byggandet av ett Guggenheimmuseum på tomten vid Södra hamnen. Vad som nu ska hända med tomten är öppet.

SFP har tidigare lämnat in en gruppmotion i Helsingforsfullmäktige om att utveckla tomten med caféer och restauranger.

Anne Hietanen: När drevet går

$
0
0

Något i dagens debattklimat gör mig olustig och det är den blodtörstiga hungern efter att håna och hänga ut folk som säger och gör fel.

Jakten på den skyldige känns nästan barbarisk, drevet går var och varannan dag och helt vanliga människor drar sig inte för att håna och göra sig lustiga över andra personer som har gjort fel.

Jag lever åtminstone utåt sett i en liten bubbla och jag deltar inte i olika debatter. Jag avhåller mig från att kommentera dagshändelser och jag har tidigare tänkt att det beror på feghet, men egentligen beror det mest på avsmak.

Njuter av att hitta fel

Det känns nästan som om mängder av människor riktigt njuter av att hitta fel och klumpigheter och sedan raskt hänga ut människor, instanser, ja nästan vad och vem som helst. Det är klart man ofta kan önska sig bättre omdöme av de flesta, och i synnerhet av våra folkvalda, men ofta går det fel. Det är sorgligt, det tycker alla men varför är vi så jäkla glada över att kunna påvisa detta och sedan älta det och håna och hålla på med vad var det jag sade osv. Jag tycke det är destruktivt och osmakligt.

Ta fast folk

Det värsta är när helt vanliga människor offras. Någon gör en tabbe, sätter ut fel bild på instagram eller skriver något inte helt genomtänkt på sin blogg. Om personen inser sitt misstag och ber om förlåtelse borde det ju räcka med det, men nej, drevet rullar vidare.

Måste alla vara av rätt åsikt? Varför är det så viktigt att ha rätt? Varför är det så roligt att ta fast folk för okunskap?

Mellan tanke och enter

Och ja, eftersom jag nu själv är så moralisk och självgod borde jag ju verkligen ge mig in i debatten och föregå med gott exempel på hur man skall göra, men jag kan inte, jag har inte alla verktyg och framförallt har jag inte krafter för att föra en snygg argumentation. Det här är ju i och för sig kanske lite skrämmande att en person med en fil. mag. (i det här fallet jag) säger att hen inte har verktygen, vem har det i så fall? Hur utbildad måste man vara? Spontant tänker jag att det ändå inte alls hänger på utbildning över huvudtaget, utan på normal vett och etikett. Sunt bondförnuft försvinner lätt någonstans mellan tanke och enter.

Så, jag är nog visst ändå feg, jag vill inte bli påkommen med att jag gått på lögner, inte ägnat mig åt tillräcklig källkritik. Vårens första avsnitt handlar om Lögner och propaganda och jag pratar bland annat om källkritik med retorikern Elaine Eksvärd.

H2Ö fortsätter i Åbo som Ilmiö

$
0
0

Den alternativa musik- och konstfestivalen H2Ö fortsätter i Åbo, men byter namn till Ilmiö.

Festivalen byter också plats. De tre senate åren har H2Ö ordnats på Runsala varvsområde, men nu återvänder festivalen Ilmiö till danspaviljongen i Uittamo. Där startade festivalen år 2009.

H2Ö kunde inte längre fortsätta utvecklas på Runsala varvsområde, eftersom varvet där igen används aktivare.

Arrangörerna ville också fortsätta att utveckla programmet, och det lyckas i Uittamo.

Kulturnämnden i Åbo gav vid sitt möte på onsdagen 10 000 euro i bidrag till festivalen.

Bland bananer och ångbåtar på Forum Marinum

$
0
0

Ljudvolymen är i taket då ivriga språkbadseleverna från Luostarivuoren yhtenäiskoulu utforskar utställningen "På resa med Chiefen och Sally Jones" på onsdag.

- Det är en jättefin utställning. Den är fint gjord, säger Elmeri Niemelä som går i klass 2d.

- Både båten, allt som finns där inne och djungeln!

Elmeri Niemelä ligger i kojen inne i ångbåten Queen of Kongo. Elmeri Niemelä inne i fartyget Queen of Kongo. elmeri niemelä,forum marinum,på resa med chiefen och sally jones

Utställningen är producerad av Ålands Sjöfartsmuseum och innan den kom till Forum Marinum i Åbo hade den också lockat massor av besökare på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg.

Djungeln. Djungeln i utställningen på Forum Marinum. på resa med chiefen och sally jones

Utställningen baserar sig på den prisbelönta boken Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius, som handlar om gorillan Sally Jones som rövas bort från sitt hem i djungeln och får uppleva spännande äventyr runt om i världen. Ute till havs träffar hon Chiefen, en finsk maskinchef, och de blir vänner för livet.

- Det är roligt när man kan röra saker och inte behöver ha händerna bakom ryggen, säger Ida Erlund.

Ida Erlund. Ida Erlund brevid fartyget Queen of Kongo. forum marinum,ida erlund,på resa med chiefen och sally jones

Till invigningen bjöd Forum Marinum in de svenska språkbadsklasserna 2d, 4d och 5d från Luostarivuoren yhtenäiskoulu.

- Vi läste boken innan vi kom hit och följde med på världskartan var Sally Jones reste, berättar lärare Johanna Malkamäki.

Utställningen med gorillaburen sedd från ångbåten Queen of Kongo. Utställningen med gorillaburen på Forum Marinum. forum marinum,på resa med chiefen och sally jones

Eleverna är vana att gå på museer med skolan och besöken ger ofta idéer för fortsatt undervisning i klassrummen.

- Efter det här besöket kommer vi att fortsätta prata om utställningen; rita, skriva och berätta om det här, det lämnar nog inte bara här, fortsätter Malkamäki.

Gorilla Bar. Gorilla Bar på utställningen i Forum Marinum. gorilla bar,på resa med chiefen och sally jones

På Forum Marinum kan man nu bekanta sig med flera av miljöerna i boken, till exempel det stora ångfartyget Queen of Kongo som Sally Jones förs till Europa med. Man kan också titta in hamnkrogen Gorilla Bar och sätta sig ner och njuta av djungelns atmosfär.
Besökarna uppmuntras att leka och röra allt på utställningen.

- Vi har hittat så många bananer! Och så gav vi dem till Sally Jones, berättar Tuomas Arvelmo, Pepe Ala-Miekkaoja och Joona Vihdanmäki i mun på varandra.

- Vi gick till och med in i gorillans bur, berättar Tuomas Arvelmo.

Tuomas Arvelmo, Pepe Ala-Miekkaoja och Joona Vihdanmäki. Tuomas Arvelmo, Pepe Ala-Miekkaoja och Joona Vihdanmäki på Forum Marinum. forum marinum,joona vihdanmäki,pepe ala-miekkaoja,på resa med chiefen och sally jones,tuomas arvelmo

De är allihopa mycket imponerade av utställningen och som så många andra i synnerhet av fartyget Queen of Kongo.

Ångbåten Queen of Kongo. Queen of Kongo-fartyget på utställningen på Forum Marinum. på resa med chiefen och sally jones

Eftersom boken är skriven på svenska, är utställningen också svenskspråkig. Under våren kommer boken ut på finska. Utställningen visas hela våren och det ordnas guidadade sagorundturer på bägge inhemska språk. Man behöver inte ha läst boken för att besöka utställningen, betonar Bodil Lindberg, som är guide på Forum Marinum.

- Det blir en form av sagoguidning, så att man först går in i djungeln och kan se var gorillan föds. Under guidningen får man också göra olika saker själv.

Bilverkstad på utställningen på Forum Marinum. på resa med chiefen och sally jones

Under nästa vecka då skolorna i södra Finland firar sportlov ordnas det guidningar dagligen på både finska och svenska.

- Vill vill gärna nå yngre besökare som kanske också senare kommer till museet igen, fortsätter Lindberg.

Ivriga utställningsbesökare. Utställningsbesökare forum marinum,på resa med chiefen och sally jones

Filmquiz: Vad kan du om Trainspotting?

$
0
0

Trainspotting blev ett fenomen och en generationsfilm då den kom 1996 och nu, 20 år senare, kommer en fortsättning. Testa dina kunskaper om kultfilmen i vår quiz om de vilsna och vilda vännerna Mark Renton, Sick Boy, Begbie, Tommy och Spud och deras vilda äventyr i åttiotalets Storbritannien.

Kelly MacDonald och Ewan McGregor inför premiären av "T2" i januari 2017. British actor Ewan McGregor (R) poses with British actress Kelly Macdonald (L) on the red carpet arriving to attend the world premiere of the film T2 Trainspotting in Edinburgh on January 22, 2017. Bild: AFP / Lehtikuva Ewan McGregor,Kelly Macdonald,Trainspotting

Vilken låt spelas i öppningsscenen av Trainspotting där huvudpersonen springer?

Vilken fras är INTE från Trainspotting?

Vilken är Sick Boys favoritskådespelare vars filmer han citerar och lovordar?

Varför kastar Begbie ett tomt ölstop över axeln så att en oskyldig kvinna får det i huvudet?

Ewan McGregor spelar huvudpersonen Mark Renton men vilken karaktär spelar han i Star Wars?

Vilken dialekt talar man i Trainspotting?

Irvine Welsh skrev boken "Trainspotting" som filmen baserar sig på, men vad hette uppföljaren?

Varför dyker Renton ner i den skitiga toaletten?

Trainspotting fick ingen Oscar men regissören Danny Boyle har istället fått en Oscar för bästa regi för en annan film, vilken?

Vilket rockalbums konvolut parodieras i en av scenerna?

Kampanjen "I am Tom of Finland" blev succé på sociala medier

$
0
0

Kampanjen I am Tom of Finland har blivit en succé, och sprider sig snabbt på sociala medier. Också utomlands har kampanjen fått uppmärksamhet.

Redan 130 000 människor har gett sitt ansikte åt kampanjen vars syfte är att stöda mod, kärlek och frihet.

Kampanjen omfattar ett system med en bildgenerator som står till allas förfogande. Den som vill delta kan göra det genom att gå in på filmen Tom of Finlands webbsidor. Där kan man skapa sig en bild av sig själv i Tom of Finland-skepnad.

Kampanjen lanserades den 8 februari. Redan under den första dagen hade 28 000 bilder skapats för kampanjen. Ytterligare nitton offentliga personer och tre finländska konstnärer ger kampanjen sitt stöd.

Regissören Dome Karukoski fick nyligen Internationella filmkritikerförbundets (Fédération Internationale de la Presse Cinématographique FIPRESCI) för sin film Tom of Finland. Premien delades ut på Göteborgs filmfestival.

Frimärket Frimärksark med Tom of Finland-motiv Bild: Itella frimärken,tom of finland,touko laaksonen

Tom of Finland är en berättelse om den finländska konstnären Touko Laaksonen, som i filmen gestaltas av Pekka Strang. Filmen beskriver Laaksonens väg från hemligt liv i ett homofobiskt krigstida Finland till att finnas på frimärken i modern tid. Tom of Finlands homoerotiska verk har fått stor spridning.

Filmen om legendens liv som är en del av Finland 100-festligheter och får sin Finlandspremiär den 24 februari.

Kulturdebatt: Vem är det egentligen Tom of Finland tilltalar?

Konstnären Touko Laaksonens, (alias Tom of Finland) pornografisk-erotiska mansbilder syns överallt för tillfället. Är han den nya finländska nationalkonstnären? Är det de konstnärliga kvalitéerna eller är det politiska budskapet som gör honom stor i dag?

I dagens Kulturdebatt diskuterar Berndt Arell från Nationalmuseum i Stockholm, konstnären Cris af Enehielm och Frank Johansson från Amnesty vem Tom of Finland tilltalar.

Lyssna på dagens kulturdebatt som handlar om Tom of Finland. Debattledare är Stefan Winiger och producent är Kia Svaetichin.

Är manliga pinuppor ett bra sätt att marknadsföra vårt land? Kan Tom of Finland internationellt bli lika stort och accepterat som Mumintrollet?
Det diskuterar vi i Obs debatt torsdagen den 16 februari kl. 19.55.


Zombier och hemliga sällskap - så här firades penkis i Raseborg

$
0
0

Abiturienterna i Ekenäs gymnasium och Karis-Billnäs gymnasium firade bänkskuddardag på torsdagen. I Ekenäs var temat Illuminabi och i Karis var ungdomarna utklädda till zombier.

Som vanligt åkte abiturienterna lastbilsflak runt i staden och kastade godis till allmänheten.

Ungdomar står på ett lastbilsflak. På sidan av flaket står det Absolut out of school. Bild: Yle/Christoffer Westerlund bänkskuddarfester,Ekenäs,ekenäs gymnasium,penkis,penkis 2017,Västnyland
Abiturienter står på ett lastbilsflak och kastar godis till allmänheten. Bild: Yle/Christoffer Westerlund bänkskuddarfester,Ekenäs,ekenäs gymnasium,penkis,penkis 2017,Västnyland
Abiturienter åker på ett lastbilsflak och människor står och tittar på. Bild: Yle/Christoffer Westerlund bänkskuddarfester,Ekenäs,ekenäs gymnasium,penkis,penkis 2017,Västnyland

Läs mera:

Historia, juridik och medicin lockar abiturienter i Karis

36 studerande vid Karis-Billnäs gymnasium i Raseborg skriver studenten i år. Fortsatta studier finns redan i planerna.

Teaterrecension: Stökigt, men skarpt om dagens samhälle

$
0
0

Vi äter djur, men inte människor. Eller gör vi? Kanske vårt samhälle blivit så kallt och hårt att bara kannibalismen ur filmen Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare fungerar som metafor för det som pågår idag.

Medan Peter Greenaways film Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare från år 1989 är strikt och estetiserat makaber är KOM-teaterns uppsättning utifrån filmen nojsig och ”all over the place”. Den kommenterar sig själv, kastar fram teman och trådar och rör sig också rent fysiskt på ett område som sträcker sig långt utanför teaterscenen. Men den tar, i all sin stökighet, ett strupgrepp om dagens samhälle.

Kommer ni ihåg filmen som fick kultstatus? Filmen om den grova och tyranniska Albert Spica som varje kväll håller ett dundrande och domderande hov på sin franska topprestaurang Le Hollandais. Han som blir bedragen av sin hustru Georgina som fattar tycke för den läsande bokhandlaren vid bordet bredvid. Det mesta i filmen är gruvligt. Spicas sätt att behandla sina medmänniskor och Georginas hämnd på sin make när han kvävt hennes älskare till döds genom att tvinga i honom en bok om franska revolutionen. Vore inte filmen så estetiserad, bugande åt både teater och bildkonst, skulle den vara outhärdlig.

På KOM-teatern har Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare blivit något annat. Regissören Riko Saatsi har fått fria händer av Greenaway och använder materialet kreativt. Han spränger in förklaringar, kommentarer och andra texter i uppsättningen. Han skakar rentav om själva strukturen i uppsättningen och ifrågasätter och kommenterar den. Inte minst genom att han problematiserar begreppet fiktion. Saatsi verkar mena att verkligheten, i ett fakta-fritt populistiskt samhälle, blivit så fiktiv att den regelrätta fiktionen såsom den setts på scen och i övrig konst kollapsar.

Elmer Bäck briljerar

Föreställningen börjar med att Elmer Bäck, som spelar älskaren, presenterar föreställningen och sig själv. Han säger sig vara en guide som öppnar upp föreställningen. Ett slags diktare och ciceron med gammaldags kvarnstenskrage som läser texter av intellektuella, såsom till exempel Roland Barthes.

Uppsättningen lyfter också fram att Elmer Bäck spelat huvudrollen i Greenaways film Eisenstein in Guanajuato (2015), att han spelat i stora europeiska teaterhus och hans andra meriter. Det blir ett slags humoristisk personkult kring Elmer Bäck, som också ganska långt blir kvällens nav. Nästan framom Niko Saarela som gör en spännande tolkning av tjuven Spica i och med att det tyranniska är nedtonat till förmån för en naivitet och längtan efter att höra till makteliten.

Det hjälper inte alltid att läsa

Teaterscenen är långsmal. Det doftar vitlök och mat när man kommer in i salongen. I ena ändan kockas det nämligen på riktigt under ledning av KOM-restaurangens kock Antto Melasniemi. I andra ändan finns restaurangen där Spica och älskaren snurrar kring Vilma Melasniemis Georgina och kring en massa idéer och tankar. Spicas bror spelad av Eero Milonoff är till exempel en grov rasist, som genomgår en viss utveckling och får en mer medveten nationalistisk hållning genom att han börjar läsa. Hos Greenaway verkar läsakten i sig vara saliggörande, men så alltså inte på KOM.

Det är omöjligt att hela tiden uppfatta precis allt som händer på scenen, eftersom mycket sker simultant. Det här ser jag som en bild av en mångfacetterad verklighet där allting händer här och nu i ett ständigt flöde som aldrig hejdas. Det blir ett brus av röster och intryck utan någon egentlig hierarki. Vem ska man rikta koncentrationen mot? Den som skriker högst?

Projektioner som förför eller förstör

Uppsättningen är en mardröm för den som mår dåligt av skakiga handkameror och hemvideor. En handkamera projicerar hela tiden bilder på mat eller på sådant som händer utanför scenen på en stor tavla i bakgrunden. Men behållningen är förstås att äcklet eller det sensuella kan komma nära. Äcklet när en fågel med svart näbb nackas i närbild och det sensuella när scenerna mellan Georgina och älskaren projiceras mot tavelfonden.

Scenerna mellan Georgina och älskaren är vackra. Mycket vackrare än i filmen, där uttrycket var ren och skär sexualitet. Förhållandet är rikare och djupare på teatern. De har ett utbyte av varandra som går utöver det sexuella.

Mat är andra varelsers liv

Maten spelar en av huvudrollerna i filmen och så också på KOM-teatern. Några av de insprängda texterna handlar just om mat, om den dekorativa maten, den industrialiserade maten och om hummerns lidande när det kokas. Mot fonden hinner också projiceras både lagård och svingård. Djurens liv som sätts till är en av trådarna som kastas fram och som får landa hos publiken just så – som ett tema att ta ställning till.

Den som sett filmen vet att den bildade älskarens döda kropp slängs i grytan och kokas, och vissa tolkare har sett filmens budskap som en kommentar till de hårda värdena, girigheten och kapitalismen under Thatcher-eran. Också i dagens Finland finns en kyla i samhällsutvecklingen, som kannibalismen kan bli en metafor för. Utöver detta slänger Saatsi in den danske filosofen Sören Kirkegaards filosofi som för att ifrågasätta vårt andliga tillstånd idag.

Just (över)flödet av tankar och teman är uppsättningens styrka. Som publik kan man ta tag i vilken tråd som helst och nysta fram en analys. Det är också en ganska skrikig och som sagt stökig uppsättning, som knappast lämnar någon helt oberörd. Det är ingen avbildning av Greenaways film, utan kommentarer om det samhälle vi lever i idag.

När Kennedy köpte rymdgrisen i säcken

$
0
0

Visste du att det forna Jugoslavien hade ett avancerat rymdprogram, det tredje största i världen näst efter USA:s och Sovjetunionens, och att Jugoslaviens president Josip Broz Tito sålde hela det jugoslaviska rymdprogrammet till NASA 1961?

Året är 1961. Det är allvar nu, på NASA börjar man vara desperata. Kennedy har utlovat en månlandning innan årtiondet är slut men ingenting går som det ska, Apolloprogrammet drabbas av upprepade motgångar.

Så för att få fart på saker och ting så köper man i hemlighet upp det jugoslaviska rymdprogrammet, jämförbart med USA:s och Sovjetunionens, för två och en halv miljarder dollar, motsvarande femtio miljarder i dagens pengar.

Men det visar sig snart att den jugoslaviska tekniken inte alls håller måttet, Kennedy inser att han har blivit lurad och kräver pengarna tillbaka av Tito, som försöker lugna ned amerikanerna bland annat genom att skicka landets bästa rymdtekniker på permanent lån till NASA. I hemlighet, naturligtvis; åt ingenjörernas familjer säger man att de har dött i diverse olyckor.

Tito reser dessutom personligen till Washington för att försöka lugna ned amerikanerna. Tito blir det sista statsöverhuvud som träffar Kennedy innan den sistnämnde mördas 1963.

"Mr. Tito, we want our money back!" Josip Broz Tito och John F. Kennedy. Bild: Skärmdump från Houston, We Have A Problem John F. Kennedy,Josip Broz Tito

Men amerikanerna glömmer aldrig att Tito lurade dem så CIA sätter igång ett hemligt program med syfte att destabilisera Jugoslavien, vilket slutligen leder till det blodiga inbördeskriget och att landet kollapsar 1991 och till att de individuella staterna förklarar självständighet.

"Dokufiktion"

Allt det här på grund av att Tito sålde ett defekt rymdprogram åt NASA. Har du hört talas om det här? Inte? Nå men det kan bero på att det aldrig hände på riktigt.

Men om du tittar på filmen Houston, We Have a Problem som sänds på Yle Fem nu på torsdag kl. 22:00, så finns det en risk för att du blir förvirrad. Hände det ändå, trots allt?

Filmmakarna själva, med den slovenske regissören Žiga Virc i spetsen, kategoriserar Houston, We Have a Problem som dokufiction. Men det är nog i ärlighetens namn med tyngpunkten stadigt i fiktion. Man kommer att tänka på Oliver Stones "JFK" (1991). Låt mig understryka det här en gång för alla: Houston, We Have a Problem beskriver inte ett riktigt händelseförlopp, filmens ramberättelse är påhittad från början till slut.

Men det ska medges: paketet är helt otroligt snyggt och skickligt ihopsytt! För att inte tala om underhållande.

Houston, We Have a Problem blandar ihop konspirationsteorier, myter och urbana skrönor med genuina och i vissa fall aldrig förr skådade journalfilmer och arkivsnuttar av Tito, Kennedy och Nixon, samt allsköns NASA-höjdare och ex-jugoslaviska forskare och generaler på ett sätt som nästan får en att vilja tro att det kan ligga någonting bakom det här.

Ingen rök utan eld?

Som med alla de bästa (och farligaste) urbana skrönorna, innehåller också den här filmen ett och annat korn av sanning, även om själva den röda tråden är påhittad.

Det stämmer till exempel att Jugoslavien hade vissa framstående och inflytelserika rymdfartsingenjörer, som slovenen Herman Potočnik Noordung (1892 – 1929), den första någonsin att kasta fram tanken på en rymdstation i omloppsbana runt jorden. Han lär ska ha influerat Wernher von Braun, pionjären bakom både Nazitysklands och senare även USA:s raketprogram.

Herman Potocniks skiss av en rymdstation. Herman Potocniks skiss av en rymdstation. Bild: Wikimedia Commons Herman Potocnik,rymdstationer

Det fanns till och med ett genuint vetenskapligt samarbete i rymdfrågor mellan Jugoslavien och USA, och besättningarna på Apollo 8, 9 och 11 besökte på riktigt Jugoslavien.

Och USA pumpade in stora mängder pengar i den jugoslaviska ekonomin på 1960-talet, det är också sant, men orsaken till det var snarare att hålla landet stabilt och västvänligt, att skapa en Amerikaorienterad Coca-cola-socialism, inte att man ville åt jugoslaviska rakethemligheter.

För sådana existerade helt enkelt inte. Att Jugoslavien skulle ha haft ett avancerat rymdprogram som mätte sig med de amerikanska och sovjetiska programmen, det är fullständigt struntprat.

Grisen som flög till stratosfären

Men hur är det man säger, ”låt aldrig sanningen stå i vägen för en god story”. Virc och hans team illustrerar sin skröna med filmsnuttar av jugoslaviska rakettekniker som placerar en griskulting i en rymdkapsel, som Laika, varpå raketen skjuts upp i stratosfären.

Kapseln med grisen i landar i Adriatiska havet och griskultingen plockas ut vid liv och i prima kondition. Fast inte länge, för den steks senare på spett och äts upp av gästande amerikanska astronauter.

Låt oss vara klara på den här punkten: Jugoslavien utförde aldrig några rakettester involverande grisar eller andra kreatur heller för den delen. Jag upprepar: de hade inget rymdprogram överhuvudtaget.

Och nej, det var inte den jugoslaviska hemliga polisen som lät mörda Kennedy för att få honom att sluta tjata om att ge pengarna tillbaka.

Och någon Ivan Pavić har aldrig existerat på riktigt. Det här är filmens andra huvudspår, som man använder som emotionell slägga för att hamra in de andra, mer långsökta skrönorna i tittarens medvetande.

Raketingenjörens återkomst

Ivan Pavić är i filmen en åldrande ex-jugoslavisk raketingenjör, en av dem som sägs ha ”sålts” till USA i samband med den påstådda miljardaffären. Åt hans då gravida hustru sade man att Pavić hade avlidit i en bilolycka, medan han i verkligheten satt på ett plan på väg mot Cape Canaveral.

Femtio år senare återvänder Pavić alltså till sitt gamla hemland och återförenas med sin dotter, som alla dessa år har trott att han var död. Dottern tar honom till och med till graven med hans namn på gravstenen.

"Ivan Pavic" och hans "dotter". "Ivan Pavic" och hans "dotter". Bild: Skärmdump från Houston, We Have A Problem Fiktiv dokumentärfilm,Houston we have a problem

Som sagt, ”låt aldrig sanningen stå i vägen för en bra story”. Och en bra story är det onekligen som Žiga Virc och hans team serverar oss.

Så bra och så sensationell att kritiker världen över hyperventilerar över den och den kandiderade rentav till Sloveniens bidrag för 2016 års Oscarsgala. Och trailern till filmen, som släpptes så tidigt som 2012, har setts en miljon gånger på YouTube.

Den stora frågan

Man undrar ju naturligtvis att varför? Vad är poängen med allt det här? Vad vill Žiga Virc säga med Houston, We Have a Problem?

Tja, åtminstone torde den tilltala en hel del Jugoslavien-nostalgiker och gamla Tito-romantiker på hemmaplan som drömmer om den gamla goda tiden. Oavsett om de tror på det som sägs i filmen eller inte.

Och det för oss till en annan poäng med filmen, den som illustreras av den slovenske filosofen, psykoanalytikern och motorkäften Slavoj Žižek, som får både det första och det sista ordet i filmen. Och en del inuti den också.

Žižek varnar i filmen för att en tröstande lögn ofta är så mycket mer tilltalande än ett komplicerat faktum. ”Det är sant också om det inte hände på riktigt”, säger Žižek, kanske inte avsett som en direkt kommentar till själva filmen, men det är ju en inte så särdeles diskret vink till tittaren som undrar vad hen ska tro om det här.

Om inte annat så fungerar Houston, We Have a Problem som en utomordentlig påminnare om, och en kommentar till, att vi lever i den postfaktiska världen med faktaresistens och allt det där andra som ledde till att USA:s president heter Donald Trump.

Se upp med vad du tror på. Det kan bli sant. Så tolkade åtminstone jag filmen Houston, We Have a Problem.

Houston, We Have a Problem, på Yle Fem på torsdagen den 16.2 kl. 22:00, och på Yle Arenan i 30 dagar.

Filmregissören Aki Kaurismäki slutar med film …. kanske

$
0
0

Finlands kändaste filmregissör Aki Kaurismäki kan ha gjort sin sista film.
Så kan man i alla fall tolka ett uttalande han kom med idag på en presskonferens under filmfestivalen i Berlin, Berlinale.

Toivon tuolla puolen, Ljus i natten, är den andra delen i en trilogi och Aki Kaurismäki sa idag kryptiskt:

Den tredje delen i trilogin skulle kunna bli en komedi, med det blir ingen tredje del.

Den första delen i serien om hamnstäder var filmen Le Havre från 2011.

Vad menade han egentligen?

Svenska Yles kulturredaktör Tomas Jansson som var på plats i Berlin ställde en direkt fråga om det betyder att regissören slutar med film. Svaret var öppet för tolkningar:

Kaurismäkis svar har under hela festivalen tolkats lite olika av olika journalister. Under mötet med finländska journalister fick jag bilden att han nöjer sig med att göra en “tvådelad trilogi” och att han just nu är lite trött på branschen. Men på min direkta fråga om det här nu var hans sista film svarade han med en liknelse som man kan tolka precis hur man vill.

Aki Kaurismäki har också tidigare sagt att han tänker sluta med film.

Han har regisserat 18 långfilmer. Hans senaste, Ljus i natten, tävlar om Berlin festivalens huvudpris, Guldbjörnen.

Désirée Saarela och Nellie utmanar Vegatoppen - rösta här!

$
0
0

Österbotten fortsätter överraska med intressanta artister. Utmanarna i Vegatoppen den här veckan tävlar mot Lovana som parkerat bussen uppe i listatoppen. Vem röstar du på den här veckan?

Désirée Saarela en äkta singer-songwriter

Désirée Saarela är en folksångerska och singer-songwriter samt utbildad musikpedagog med folklig sång som huvudämne. Désirée är född i Helsingfors men är numera bosatt i Pedersöre i Österbotten.

- Visst är det annorlunda att bo i lugna österbotten än i Helsingfors men jag trivs ypperligt här berättar Désirée.

- För mig är det viktigt att musiken jag gör känns äkta och att man kan stå för det vad man gör. Det blir helt enkelt bäst så.

-Det skall bli spännande att se vad Vegatoppen lyssnarna tycker om låten i Mitt i allt.

Nellie är utmanare på Vegatoppen. Nellie Fors uppträder på Norrvalla i sommar. nellie fors

Nellie är tillbaka med sin bekanta popmusik

Vasamusikern Nellie Fors släppte sin debutsingel You're a Star förra året. Den singeln har i skrivande stund hundratusentals lyssningar på Spotify.

Nu är Nellie ute med singeln Wonderful Boy.

Nellie går för tillfället i gymnasiet och skriver studentexamen våren 2018. Efter att hon blir klar från skolan så kommer hon att fortsätta satsa på musiken, men på annan ort.

- Jag kommer nog att flytta från Vasa och Finland. Jag har alltid älskat Stockholm och jag siktar på att flytta dit när jag blir klar i skolan.

Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 6:

Lovana klättrar upp på Vegatoppens första plats med låten 8 hours. Däremot räckte inte rösterna till för One Desire och Peter Svanström, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.

1. Lovana / 8 hours: 15.65 %
2. Ronya Mariah / Angel: 14.29 %
3. Sven Boom / Av ständig oro: 13.61 %
4. Amanda Finnholm / Midnight Sun: 12.59 %
5. Guns Rosor / Ein flickå från lande: 11.56 %
6. Thomas Lundin / Tänk om allt är som det ska: 11.56 %
7. Carolina Wendelin / George : 7.14 %
8. Susann Sonntag / Änglar som ser: 6.8 %
----------------------------------------
9. One Desire / Hurt: 4.08 %
10. Peter Svanström / Dans på krossat glas: 2.72 %

Rösta på Vegatoppen nr 7 här!

Stängs viiden päivän päästä

Vegatoppen nr 7

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på tisdag 21.2 kl.24:00

Resultaten från Vegatoppen nummer 7 presenteras, torsdagen den 23.2.2017 kl. 20.03 med repis lördagen den 25.2.2017 kl. 21.03. Då får du veta om utmanarna Desiree Saarela och Nellie tar sig upp på Vegatoppen och hur det går för listans övriga låtar och artister.

Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.

Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Så här fungerar Vegatoppen

Vegatoppen satsar på finlandssvensk musik, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.

I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. De två låtar som får minst röster faller ut.

För att kunna rösta måste du skapa en Yle-profil. Mera information hittar du i användarinstruktionerna.

Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas varje tisdag kl.24.00.

Vegatoppen sänds i Yle Vega torsdagar kl.19.22 och i repris lördagar kl.21.03. Redaktör för programmet är Jukka Isojoki.

Sitter du kanske själv på låtmaterial där hemma som du önskar att skulle höras av en större publik? Ta då kontakt med Johan Lindroos, johan.lindroos@yle.fi och gör honom medveten om att du och din musik existerar. Då finns det också en möjlighet att du kan bli en av utmanarna på Vegatoppen.

Viewing all 20290 articles
Browse latest View live


Latest Images

<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>