Ikväll avgörs Tävlingen för ny musik UMK17 i direktsändning från Metro Arenan i Esbo.
För att se till att det är rätt artist som representerar Finland vid Eurovision Song Contest i Ukraina i maj gäller det förstås att rösta.
Röstningstiden inleds genast då sändningen kör igång, alltså klockan 21.00, och pågår i cirka två timmar. Också de som förhandsröstat med sitt Yle-pass får rösta fritt under kvällen.
1. Emma: Circle Of Light
Sms:a 1 till numret 16499 eller ring 0700 790 51
2. Alva: Arrows
Sms:a 2 till numret 16499 eller ring 0700 790 52
3. Günther & D'Sanz: Love Yourself
Sms:a 3 till numret 16499 eller ring 0700 790 53
4. Anni Saikku: Reach Out For The Sun
Sms:a 4 till numret 16499 eller ring 0700 790 54
5. Knucklebone Oscar & The Shangri-La Rubies: Caveman
Sms:a 5 till numret 16499 eller ring 0700 790 55
6. Norma John: Blackbird
Sms:a 6 till numret 16499 eller ring 0700 790 56
7. Lauri Yrjölä: Helppo elämä
Sms:a 7 till numret 16499 eller ring 0700 790 57
8. Club La Persé: My Little World
Sms:a 8 till numret 16499 eller ring 0700 790 58
9. Zühlke: Perfect Villain
Sms:a 9 till numret 16499 eller ring 0700 790 59
10. My First Band: Paradise
Sms:a 10 till numret 16499 eller ring 0700 790 60
Varje röst kostar 1 euro, intäkterna går till välgörande ändamål via Näsdagen-insamlingen.
Publiken kommer att ha halva makten i slutresultatet, den andra halvan innehas av tio internationella jurygrupper. Grupperna kommer från Sverige, Norge, Island, Estland, Lettland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Israel och Ukraina och består av musik- och eurovisionsproffs och vanliga musikdiggare. Jurygruppernas resultat kommer att avlöjas i direktsändningen, efter det har publiken ännu möjlighet att rösta i några minuter.
UMK17 sänds i Yle TV2 och Yle X3M samt på Yle Arenan med start klockan 21.00. Svenskt referat med Eva Frantz och Johan Lindroos.
På Språkrådets nyordlista för 2016 finns 43 nya ord och uttryck som fått fotfäste i svenska språket. Gillar du "Mukbang" eller brukar du "Frågestrejka" under ditt "Proteinskifte"?
Testa dina kunskaper i Svenska Yles Nyordsquizz!
En “Dylanman” känner du igen till exempel på att han…
Forskaren Andreas Häger är Dylan-fan.
“Proteinskifte” innebär…
Att “Ställa frågor” är en ny term som förknippas med…
Heureka hoppas på mer än 300 000 besökare år 2017. Vetenskapscentret har utvidgats och byggts om. En utställning om djurens anatomi är årets dragplåster.
I tolv dagar har Heureka hållit stängt för renovering. Men arbetet med tillbyggnaden har hållit på längre än så, vetenskapscentret har byggts om stegvis sedan år 2013.
Här kan publiken bygga sin egen leksaksbil.pyssel på heurekaBild: Yle/Helena von AlfthanHeureka, Vanda
Upplevelsedirektör Mikko Myllykoski visar ivrigt upp den nya idéverkstaden, som finns mitt i vetenskapscentret. Här kan publiken bygga en egen leksaksbil och hålla tävlingar på en bilbana. Vid en annan station går det att bygga stora konstruktioner av alldeles vanliga sugrör, det är bara att sätta fast sugrören i en lite mellandel.
- Vi har i genomsnitt haft 280 000 besökare om året. Nu tror vi att vi med de nya utrymmena och nya tjänsterna som vi har här kan vi komma upp till 300 000 årliga besökare eller mera. 2017 när vi har utställningen "Djurens Body Worlds" hoppas vi på 350 000 besökare, säger Mikko Myllykoski.
Upplevelsedirektör Mikko Myllykoski framför elefanten på utställningen "Djurens Body Worlds", som för publiken med på en resa i djurens inre.upplevelsedirektör Mikko Myllykoski med elefantsnabel på utställningen bodyworlds som handlar om djurens anatomiBild: Yle/Helena von Alfthanmikko myllykoski
Andra nyheter på Heureka är två nya laboratorier, där publiken får experimentera med provrör och vätskor. Råttorna som spelar basket har fått en ny basketplan. Och skoklasserna har fått en egen matsal på andra våningen.
Hoppas på mera unga vuxna besökare
Statistiskt sett har Heureka färre besökare bland unga vuxna. Tanken är att locka också dem till vetenskapscentret.
- Vi kommer att arrangera program för unga vuxna, bland annat kvällsprogram för vuxna. Vi skulle gärna se dem på Heureka innan de har egna barn. Unga vuxna kunde komma hit för att se Heureka med nya ögon, säger upplevelsedirektör Mikko Myllykoski.
Heurekas tillbyggnad.Heurekas tillbyggnadBild: Yle/Helena von AlfthanHeureka, Vanda
Den 28 januari 2017 öppnar Heureka för publiken igen. Det stora dragplåstret är utställningen "Djurens Body Worlds", som handlar om djurens anatomi. 2 000 kvadratmeter av Heureka är helt nytt eller i ny användning. En ny utställningshall på 600 kvadratmeter gör det möjligt att ta in allt större utställningar.
Nu är det avgjort! Norma John vann UMK på lördagkvällen och får därmed börja packa väskorna inför Eurovision Song Contest. Publiken var i slutändan helt ense med de internationella jurygrupperna.
Tävlingen för ny musik, UMK, dundrade på i två intensiva timmar i Metro Arena i Esbo. I år avgjordes allt under en och samma kväll i en, bokstavligen, eldfängd tillställning - värmen från eldkastarna kändes upp på läktaren redan från Emmas inledningsnummer.
När förhandsrösterna avslöjades tidigare i veckan var det just Emma Sandström från Karleby och hennes Circle of light som sprang i cirklar runt konkurrenterna. Nästan en tredjedel av förhandsröstarna ville se henne som vinnare.
Men, lägg till jurygrupperna och rösterna som ramlade in under direktsändningen, och resultatet blev i stället en guldmedalj kring halsen på Lasse och Leena i Norma John.
Internationella röster stod för hälften
Tio internationella jurygrupper höll ett öga på de tävlande och hade lika många poäng att dela ut som publiken här i Finland.
De gav sina tolvpoängare så här:
Frankrike - Emma
Island - Norma John
Estland - Norma John
Spanien - Norma John
Sverige - Lauri Yrjölä
Lettland - Norma John
Storbritannien - Norma John
Norge - Zühlke
Israel - Anni Saikku
Ukraina - My First Band
De internationella specialisterna ville alltså ganska tydligt skicka Norma John till Kiev och Eurovision Song Contest. Förhandsrösterna placerade Norma John först på en femteplats.
Eurovision i Kiev i maj
För vinnarna väntar ingen vila. Nu ska showen finslipas ytterligare för att maximera Finlands chanser i Eurovision-tävlingen. I år avgörs den i Kiev, Ukraina. Ringa in den 9-13 maj i kalendern.
Inför premiären av hörspelen Sömn och Hunger träffar jag kriminologen Maria Normann för att diskutera brott och vår fascination över dem. Den skratt- och pratglada unga kvinnan har en liten baby på armen när hon öppnar dörren och motsvarar kanske inte min fantasibild av en hur en kriminolog ser ut.
Sex säljer, brott säljer och särskilt de tillsammans
Vad är det i brott och hemskheter som fascinerar? Varför kastar vi oss över nyheter om skattesmitare och varför går dokumentärer om mördare hem i alla tv-kanaler?
- Att kollektivt förfasa sig över någonting skapar gemenskap, säger Maria Normann. Om jag fördömer något otillåtet gör det mig automatisk lite mera upplyft och moraliskt bättre. Det handlar om en positionering av mig själv som en god människa som bygger på att fördöma andras beteende.
- Att skapa grupperna inne, ute, rätt, fel, okej, inte okej är både en kollektiv process och individuell process där vi kan ta ställning.
Maria Normann påpekar att brottsberättelserna lyfter fram frågor som redan under antiken behandlades i de klassiska grekiska dramerna. Frågor om rätt och orätt, filosofiska och etiska frågor. Vad får man göra? Vad får man inte göra?
- Sex säljer, brott säljer och särskilt de tillsammans, tillägger Maria Normann. Att det handlar om barn, sex, människor med makt, någonting som avviker från vanliga människors vardag. Det som är avvikande, spektakulärt lyfts fram.
Författaren till de två hörspelen Sömn och Hunger, Gunilla Hemming konstaterar ändå att hon vill ta avstånd från spekulativt våld.
- Isynnerhet vämjes jag åt att varje kriminalhistoria i denhär underhållningsindustrin öppnar med en scen där en ung flicka ligger våldtagen och mördad i ett dike. När det upprepas och upprepas blir det tecken på en sjukdomsbild i samhället. Vad säger det om vår kultur? Är det fråga om att vi behöver ett rituellt jungfrumord varje lördag kväll?
- Jag är egentligen måttligt intresserad av brott i sig, och är istället intresserad av människor, deras beteende och den sociala och psykologiska sidan av kriminella handlingar, säger Gunilla Hemming.
Den tillfälliga tjuven
Hörspelet Hunger handlar om ett brott i ett högstadium. Några skolelever har stulit pengar ur en insamlingsbössa i samband med en insamling för de hungrande i Etiopien.
Hur man förhåller sig till brottet är kanske det intressantaste här, för businesspapporna välsignar till slut den intrikata stöldstrategin.
Maria Normann säger att det att man samlar in pengar och sedan stjäl kan kallas för "den tillfälliga tjuven-modellen", som baserar sig på att du plötsligt har en möjlighet.
- Och visst ser vi ju idag att det är många som inte ömmar för människor i nöd, t.ex. Donald Trump. Eller Björn Wahlroos, som tycker att ensamstående mödrar och socialbidrag är en belastning för samhället. Och att man inte behöver hjälpa folk som är i en utsatt livssituation. För mig hårda värderingar, tillägger hon.
Att känna sig ensam och oförstådd
Det andra hörspelet, Sömn, tar upp ett dråp, där en son tar livet av sin ålderstigna, sjuka mamma. I den har Gunilla Hemming inspirerats av ett fall från slutet av 70-talet.
Maria Normann föreställer sig att det i den berättelsen kan vara fråga om att det är svårt för sonen, att han inte klarar av att sköta sin anhöriga och det kan kännas skamfullt.
- Det händer ofta också i verkligheten att gärningsmannen inte längre orkar och samtidigt tror att allt skulle bli ännu värre om han sökte hjälp.
- Och det finns kanske någon orsak för honom att tro så, om man tänker på hur socialt arbete har varit utformat tidigare och att det också idag sker övertramp hos polisen, rättsväsendet och socialservicen.
Vem har makten att bestämma vad som är normbrytande
Maria Normann befann sig i Stockholm när hon för flera år sedan upptäckte att man där kunde läsa någonting som hette allmän kriminologi. Hon blev genast fascinerad av den mångfacetterade beskrivningen av ämnet.
Maria NormannMaria NormannBild: Yle/Unni Malmgrenmaria normann,vegas sommarpratare 2013
- Det lät så spännande och mustigt så jag tänkte att det där tar vi. Och det var ju inte alls strittande blod och inälvor, utan kriminalstatistik och det tycker jag att är jätteroligt.
Vad gör då en kriminolog?
- En kriminolog ska förklara brott och brottslighet och orsaker till brott. Kriminologen följer med om brottsnivån minskar eller ökar och om det uppstår nya former av brottslighet.
- Man fäster sig inte enbart vid lagen, utan har också ett vidare sociologiskt perspektiv på avvikande beteende. Vad tycker vi att är avvikande och avvikande från vad? Det som är intressant är vem som har makt att bestämma vad som är normen och vad som är normbrytande.
- Utöver juridiskt definierbar brottslighet sysslar en kriminolog med frågor om missbruk, självmord och ohälsa. Det kan vara fråga om delaktighet, illamående, exkludering, marginalisering och annat sådant som lagen inte täcker.
Det vanligaste är att man stjäl på sin arbetsplats
Brott har ofta en anknytning till pengar eller brist på pengar.
- En stor del av brottsligheten handlar om vinning, vinningskriminalitet som det kallas. Att man vill skaffa sig själv fördelar.
- Brott är ofta väldigt vardagsnära och närmare oss själva än vi tror. Det vanligaste är att man stjäl på sin arbetsplats, att barn stjäl på sin skola eller hobby och att man stjäl av sina släktingar eller vänner.
Jag frågar vilka tankar Maria Normann har om s.k. ekonomisk brottslighet.
- Ekonomisk brottslighet är ytterst svår att definiera. Jag skulle kanske kalla den för företagsrelaterad brottslighet, att ett företag bryter mot reglerna för sin egen vinnings skull. Att man t.ex. låter bli att betala skatt för förbättra bokslutet, att man mutar för att få ett avtal, att man inte betalar ordentliga löner eller att man inte har tillräcklig övervakning av arbetstagarnas säkerhet.
Etik är ju sällan en juridisk sak
- Ekonomisk brottslighet kan handla om individer som jobbar i företag och via företaget har en möjlighet att begå brott eller att försnilla. Men också i företagsvärlden existerar det juridiska definitioner om hur man ska beskatta, vilka avgifter man borde betala och vilka arbetsskyddsregler man borde följa, säger Maria Normann.
- Etik är ju sällan en juridisk sak. Så det finns en gråzon i verksamheten som kanske inte uppfattas som ok av en stor del av befolkningen, men som inte alls är olaglig.
En riskfaktor för brottslighet i den ekonomiska världen är att tillväxten uppskattas så mycket att det uppstår en ideologi om tillväxt till vilket pris som helst. Då lösgör man den ekonomiska verksamhetens värderingar helt från samhällets övriga värderingar.
- ”Ska mitt företag ha sociala värderingar, hur hanterar jag anställda? Ska jag ta i beaktande om företagets verksamhet har konsekvenser för miljön eller skattebetalarna? Är vår produkt etiskt hållbar?”. Om sådana här frågor helt faller bort som onödiga och oviktiga blir det en väldigt liten grupp mänskor som gagnas. Och det enda som räknas är vinningen.
Spänningsteorin
Det finns olika teorier om de vanligaste orsakerna till brott.
- En amerikansk teori, spänningsteorin, går ut på att vi alla har en dröm om att man vill ha ”vovve, villa och Volvo”. Man drömmer om stabilitet, ekonomiskt oberoende och kanske framgång, förklarar Maria Normann.
När man sedan märker att man saknar medel att nå detta uppstår en spänning mellan drömmen och verkligheten som man försöker lösa. Då finns olika sätt att reagera på den. Att på brottslig väg uppnå den amerikanska drömmen är ett.
- Idag pratar man mycket om känslan av gemenskap och sammanhang. Att följa regler i ett samhälle som man inte hör till är ju inte lika attraktivt som att följa regler i ett samhälle som man uppskattar.
- Om man känner att man är utanför och att ingen lyssnar eller t.o.m. att man upplever diskriminering eller förakt, då struntar man blankt i de normerna.
”Du diggar ju inte mig så varför skulle jag göra som du vill? Du vill ju bara göra livet svårt för mig så varför skulle jag följa de dumma reglerna?", säger Normann.
Reglerna gäller inte mig
Maria Normann säger att det också är intressant att studera hur brottslingar rättfärdigar sina handlingar, t.ex. genom att förringa samhällets regler. En teori som förklarar hur det går till kallas neutralisationstekniken.
- I den föreställer man sig att alla nog vet reglerna om hur man skall vara och inte vara. Och för att kunna bryta mot regeln måste man först neutralisera den.
Det kan gå ut på att man fördömer den som fördömer, man kan tycka att domstolen är korrupt, att de som dömer bara är skurkar, att jag inte behöver bry mig om dem.
- Det att de andra säger att det här inte är rätt, har ingen mening för mig. Eller man anser att man har ett högre mål i sikte. En slags Robin Hood-ideologi om att skapa sin egen rättvisa.
Brott och straff
Vi har en uppfattning om att straff gör saker bättre, men om man frågar unga brottsoffer vad de önskar, önskar de att gärningspersonen aldrig ska göra samma sak igen. Inte att brottslingen ska straffas hårt. Hårda straff innebär inte att brottsligheten upphör. De har en väldigt liten förebyggande effekt.
- Hårda straff tycks ge en känsla av tillfredsställelse, av att rättvisan har skipats. I vissa fall kan de ha en avskräckande effekt, men när det handlar om brott mot liv har de nästan ingen effekt alls. Om man begår ett brott i affekt eller i psykiskt förvridet tillstånd funderar man inte på om man riskerar att få ett högt eller ett lågt straff. Straff avskräcker människor som redan är ganska laglydiga och konforma, avslutar Maria Normann.
Radioteatern: Sömn och Hunger. Utflykter till de södra stadsdelarna.
Söndagen den 29.1 kl. 18.03 och 5.2 kl. 6.03 i Radio Vega
Ny bil, sommarstuga och lyxlägenhet. Det kan den seriösa snussmugglaren skaffa sig efter några månader i branschen.
Vår granskning visar att stora delar av snuset i södra Finland säljs av en estnisk liga där åtminstone tre av nyckelpersonerna har kriminell bakgrund och att många av dem som handlar med snus också handlar med tunga droger. Ändå är polisens intresse för snuset svalt. "Folkhälsan är inte en fråga för polisen" säger man.
Svenska Yle har talat med en langare som uppskattar att snuset i Finland omsätter kring femtio miljoner euro om året. Själv anser han sig vara småförsäljare, och gör två till trehundra euro vinst ett bra dygn. Polisen är han inte rädd för.
- De bryr sig nog inte om mig, eftersom jag inte importerar själv, men visst har det här höjt min livskvalitet rätt mycket.
Det perfekta brottet
Snus har varit förbjudet att sälja och tillverka för försäljning i Finland i 22 år. Sedan augusti i år får man hämta in ett kilo snus för eget bruk i landet. Men den svarta snushandeln är både utbredd och lukrativ.
Mitt intresse för den svarta snushandeln i Finland vaknar en krogkväll i Helsingfors i oktober.
- Vad är det där för snus och varifrån har du fått tag på det?
Frågan ställs till en vän som inte har rest till Sverige på länge och som vanligtvis snusar ett och samma märke sedan flera år tillbaka. Det nya snuset är fyra gånger starkare än det han vanligen snusar.
- Det är lätt, jag kan lägga med dig i några grupper på Facebook, kolla!
Han som hämtar in snuset för vår del vet inte vad han ska göra med pengarna mera.― Anonym snuslangare
Jag hittar snabbt över 190 snusgrupper på Facebook och märker att de största har över tiotusen medlemmar. I grupperna görs tiotals köp per dag och priset på ett torn snus är ungefär dubbelt så högt som i Sverige.
Vilka är det som tar in snuset? Och hur stor är marknaden egentligen? Och om förbudet är viktigt, hur kan då försäljningen pågå så här öppet på sociala medier? Kan det vara så att snushandel är det perfekta brottet i Finland? Stora vinster, liten risk för att åka fast.
Odens cold dry säljs för 40 euro tornet i en snusgrupp på facebook.Odens cold dry säljs för 40€ tornet i en snusgrupp på facebook. Ett tiotal torn står uppradade i säljannonsen.Bild: Skärmdump från Facebookodens,snus,snus på nätet,snusgrupp
Ingen moralpanik
Vi träffas på parkeringsplatsen till ett bostadsområde långt utanför centrum av Helsingfors. Via en facebookgrupp har jag fått kontakt med langaren genom att arrangera ett köp – det han ännu inte vet är att jag är journalist och vill göra en intervju. Det är redan skymning när jag anländer till platsen. Han är i trettio - fyrtioårsåldern, prydligt klädd och öppen och pratsam. Medan vi småpratar plingar hans telefon flera gånger, affärerna går bra, och också en annan köpare anländer till platsen i bil.
På något konstigt sätt fungerar det här också för mig som ett substitut för drogförsäljningen - jag märkte att jag saknade själva grejen med att sälja.― Anonym snuslangare
- Jag ser inget moraliskt dilemma i att sälja snus fast det är olagligt. Du behöver inte gå längre än till Sverige så är det helt lagligt att sälja det.
Kanske är det också därför han ställer upp på en intervju. Han har tidigare sålt droger och åkt fast för det. Nu säljer han ändå “bara” snus, och eftersom användningen inte är kriminaliserad så känns det inte så farligt. Av samma anledning är förmodligen köparna i grupperna också så många. De mest aktiva försäljarna har till och med en sorts Robin-Hood-känsla över sina annonser. Man tar risker för att "rädda" de stackars nikotinberoende landsmännen- och kvinnorna.
Men att köpa snus på nätet är också olagligt i Finland och kan få konsekvenser.
Jag träffar langaren på parkeringsplatsen till ett bostadsområden långt utanför centrum av Helsingfors.Vi spelar in ett snusköp i smyg för att få en intervju med langaren, han ställer senare upp.Bild: yle/Atte Kaartinenanonym,snusköp,träff
Langaren säger att han är noga med att inte sälja till minderåriga eller sådana som inte har råd att betala sina skulder. För honom är snusförsäljningen en bisyssla som höjer livskvaliteten. Eftersom han själv inte smugglar in snuset, utan köper det av en bekant som har en bekant som hämtar det över gränsen, har han också minimerat riskerna för att åka fast, eller bli åtalad för smuggling. De som ligger högst upp i kedjan gör de största vinsterna, men tar också de största riskerna.
Snuset omsätter åtminstone femtio miljoner euro om året i Finland, och det kan vara drastiskt i underkant.― Anonym snuslangare
- Han som hämtar in snuset för vår del funderar på att lägga av för han vet inte vad han ska göra med pengarna längre.
Snussmugglaren har redan köpt en sommarstuga och nya bilar för de pengar han förtjänat på att sälja snus. Så hur mycket kan det handla om i dygnet?
- Tusentals euro! En låda (red.anm. 24 torn) köpt i Haparanda gör du tvåhundra euro vinst på om du säljer den som hel, så du behöver inte sälja hemskt många lådor för att komma upp i stora summor.
Langaren uppskattar att snuset i Finland kan omsätta kring femtio miljoner om året. Om 20 000 aktiva köpare i grupperna köper i snitt ett torn a 50 euro i veckan, så skulle slutsumman landa på 52 miljoner euro om året.
- Och det kan vara drastiskt i underkant, tillägger han.
Som droghandel
Han beskriver säljarna i grupperna som helt vanliga familjefäder. En del säljer snus som bisyssla som han själv, andra har gjort det till ett heltidsjobb. Försäljningen börjar allt mer påminna om droghandeln, med importörer, återförsäljare och distributörer.
- På något konstigt sätt fungerar det här också för mig som ett substitut för drogförsäljningen - jag märkte att jag saknade själva grejen med att sälja.
Snuset i grupperna säljs också lådvis vilket kan betyda att hela kedjan finns representerad härTvå lådor med olika sorters snus säljs i grupperna på FacebookBild: Skärmdump från Facebooklådor med snus,snuslådor
Han berättar också att flera av dem som handlar med snus i Södra Finland dessutom handlar med droger. När han började köpa snus via grupperna på Facebook fick han nästan alltid frågan om han behöver något annat också.
När han senare själv började sälja blev han också kontaktad av importörer som undrade om han vill sälja piller eller annat som de hade importerat från Baltikum. Än så länge har han hållit sig till snuset.
Hårda straff
Straffpåföljderna för snussmugglaren är höga. Man döms för smuggling, brott mot tobakslagen och skattebedrägeri, och summorna som staten kan kräva in blir lätt hisnande. För ett enda gram olovligt insmugglat snus utkrävs 37 cent i skatt. En dosa snus innehåller i snitt 20g snus, alltså betalar man för ett torn olagligt snus kring 74 euro.
Polisen var inte intresserad av snuset de hittade i mitt kylskåp.― Anonym snuslangare
Finlands hittills största kända snushärva nystades upp av myndigheterna 2008. Två brandmän från Jakobstad hade smugglat in 20 000 kilo snus under fem års tid och sålt vidare. Deras skulder till staten uppgår nu till över tre miljoner euro, trots att advokaten Christer Eriksson har ifrågasatt hur man inom EU i det här fallet kan godkänna så kallad dubbelbeskattning. Det vill säga utkräva skatt på en vara som redan en gång beskattats i Sverige. EU-domstolen vill inte ta upp fallet till behandling.
Jag frågar langaren hur noga han tycker att polisen är när det gäller snusförsäljning.
- Nog ska man nästan vara misstänkt för något annat, eller just hamna i tullens bevakning för att få poliserna efter sig.
Han har också själv haft besök av polisen. De letade efter droger, som han inte hade.
- De tittade i mitt kylskåp och konstaterade att: Jaha, du säljer snus nuförtiden. Jag hade kanske tio stockar i kylen då, men de var inte intresserade av snuset utan lämnade mig ifred.
Kan det verkligen vara så att polisen inte bryr sig om den snusförsäljning som pågår i grupperna på Facebook? Eller har de helt enkelt inte hittat den ännu?
Det är ingen konst att köpa snus i Finland, några klick med mobilen så har du snuset i din hand.Ett snusinköp via mobilen. Bild: yle/Atte Kaartinenmobilköp,mobiltelefon,snusköp
Inte en pipa snus
I Finland snusar uppskattningsvis 50 000 personer och användningen bland unga har fördubblats under de senaste fem åren.
Allt medan den lagliga införseln av snus har minskat, har tullens beslag ökat.
År 2016 blev ett rekordår för tullen, med mer än 3 000 kg beslagtaget snus.
- Vi har inte riktigt förberett oss på det här, säger Tuomo Kunnari, enhetschef för Tullen i Torneå, när han öppnar dörren till tullens förråd.
Tullinspektör Tuomo Kunnari i tullens förråd i Torneå.Tullinspektör Tuomo Kunnari i Torneå håller i ett torn snus i tullens förråd. Bild: Yle/Uula Kuvajatullen i haparanda,tullens snusförråd i torneå,tuomo kunnari
Förrådet är ett litet betongutrymme på cirka 12 kvadrat. På hyllor längs väggarna står några rader med lettisk vodka. Längs ena väggen tornar snuslådor upp sig och på golvet finns svarta sopsäckar fyllda med snusstockar. Lagret har tömts några dagar innan jag besöker Torneå, ändå finns här tiotals kilo beslagtaget snus, och den fräna lukten är påtaglig.
Beslagtaget snus i svarta sopsäckar i tullens förråd.Några torn snus syns inne i en svart sopsäckBild: Yle/Uula Kuvajabeslagtaget snus,snus,snus i sopsäck
Mest finns här snus av det billiga märket Odens, som också är det vanligast förekommande i grupperna på Facebook. I Haparanda kostar ett torn Odens 16 euro, i grupperna säljs det för 35 euro. Odens är fyra gånger starkare än många av de vanligaste snussorterna, och därmed också mer beroendeframkallande. En dosa Odens väger bara tio gram, det betyder att man kan ta in tio stockar Odens i Finland alldeles lagligt. Det betyder också att man på ett lagligt infört kilo snus kan göra sig 190 euro vinst på svarta marknaden.
Kanske fungerar försäljningen på sociala medier så bra att landets snusare inte längre bemödar sig med att åka över till Sverige för att köpa snus?
Det enda som krävs är att gå med i en grupp, leta fram det märket man vill ha, lämna bud åt försäljaren. Många har dessutom hemkörning för en extra slant. Snuset har man i handen inom en timme från att första kontakten har tagits.
Lukrativt i Haparanda
På svenska sidan görs det också stora pengar på att sälja snus - åt finländare. Alldeles nära gränsen finns fem stora snusbutiker, med mestadels finländska kunder.
Försäljaren vill inte ställa upp på bild, men berättar att 75-80 procent av kunderna är finländare.Försäljaren vill inte ställa upp på bild, men berättar att 75-80 procent av kunderna är finländare.Bild: Yle/Uula Kuvajaanonym intervju
- 75 till 80 procent av våra kunder är finländare och de köper alltid det billigaste för de säljer ju sen vidare snuset, berättar en försäljare jag talar med.
Sedan ändrar hon sig och menar att vidareförsäljningen bara är en gissning från hennes sida, eftersom hon som försäljare inte frågar kunderna vad de gör med snuset.
Hon vill inte säga hur stora mängder finländarna köper men lägger till att butiken är noga med att informera kunderna om att det inte är mer än ett kilo snus man får föra över gränsen tillbaka till Finland.
Butikerna här har ingen direkt skyldighet att begränsa sin försäljning så länge den sker inom Sveriges gränser. Men enligt EU-lagstiftning får Sverige inte exportera snus till andra EU-länder och de måste också enligt avtalet använda alla nödvändiga medel för att se till att snuset inte hamnar i andra EU-länder. Också Cancerföreningens undersökning från januari visade att 86 procent av bilarna som användes av dem som handlade i snusaffärerna i Haparanda kom från Finland.
Snusbutikernas omsättning har 78-faldigats på nio årSnusbutikernas omsättning har vuxit med 7800% på nio årBild: Yle/Miiku Lehtelägrafik på snusbutiker,omsättning,omsättning snusbutiker
På nio år har den sammanlagda omsättningen i snusbutikerna i lilla Haparanda (ca 4800 invånare) gått från trehundrafyrtio tusen euro till nästan 27 miljoner euro (den är 78 gånger större än vid start). Den siffran stöder langarens uppskattning om snusets omsättning i Finland. Eftersom merparten av haparandasnuset landar i Finland, och priset på svarta marknaden är det dubbla, blir värdet på gatan här ungefär femtio miljoner euro.
Den estniska ligan
På finska sidan fortsätter affärerna gå bra. Langaren jag talar med säljer flera stockar om dagen.
- Efterfrågan har ökat mycket, det kommer nya kunder hela tiden. Men branschen förändrades nog för ungefär ett år sedan när esterna började köpa upp flera av de stora snusgrupperna på Facebook.
Esterna har vi tillsammans med redaktionens datajournalister lyckats ringa in genom att kartlägga administratörer och medlemmar i de största grupperna på Facebook. Åtminstone åtta grupper administeras av ett antal hemliga profiler som alla har kopplingar till Estland.
Langaren beskriver hur de sakta började köpa upp grupp efter grupp, och sedan krävde betalt för att låta andra sälja i grupperna. Den största av grupperna har över 16 000 medlemmar.
Snuset i de estniska grupperna säljs av hemliga profilerEtt montage med profilbilder från Facebook, de estniska försäljarna har hemliga profiler på Facebook.Bild: Skärmdump från Facebook (montage)estniska snusförsäljare,försäljare,profiler,snus
I Estland har snus varit förbjudet i bara ett drygt år och landets första snusdom föll så sent som i oktober 2016.
- Det är nog en stor marknad, för de här killarna hade bara varit verksamma i ett år och ändå förtjänade de över två miljoner euro, säger Mailin Aasmäe, pressansvarig på tullen i Tallinn.
En av nyckelpersonerna i den snuskedjan var en tidigare högt uppsatt polisofficer. Snus är så eftertraktat i Estland att det till och med finns en handel med använda prillor.
"Vi såg ut som idioter"
Här har tullen fått igenom en förändring i lagen så att mängden snus man får föra in i landet nu bara är 10 burkar i månaden.
- Vi såg ut som idioter före lagförändringen, berättar Urmas Koidu, tullchef i Tallinn. Vi var tvungna att ge tillbaka det snus vi hittade och be om ursäkt, trots att vi gissade att det var inhämtat för försäljning.
Tullen i Estland har också förgäves bett Facebook att ta bort försäljningsgrupperna, men Facebook säger att det inte är emot deras regler. Nu jobbar man på att få igenom en lagförändring som skulle ge tullen möjlighet att själva utge sig för att vara köpare i grupperna och på så sätt ta försäljarna på bar gärning.
Urmas Koidu på tullen i Tallinn är bekymrad över att snuset är så populärt i Estland.Urmas Koidu på tullen i Tallinn, några snustorn står framför honom på bordet.Bild: yle/Heidi Grandell-Sonckestniska tullen,urmas koidu,urmas koidu på tullen i tallinn
- Men distributörerna här vet ganska lite om resten av kedjan, de är småskurkar, säger journalisten Piia Osula, när jag träffar henne på ett café i Tallinn.
Hon har skrivit ett flertal artiklar om snushandeln i Estland efter att hon hört om en snushandlare som hade kunnat köpa sig en lägenhet i centrala Tallinn på det han förtjänade.
När vi jämför de estniska snusgrupperna med de finländska, lyckas vi hitta åtminstone tre profiler som figurerar både i de finländska och de estniska grupperna. De kommer från Pärnu, men bor i Helsingfors.
På jakt efter namn
Att få reda på vem som ligger bakom en hemlig profil på Facebook är inte alldeles enkelt, men till sist lyckas jag spåra ett namn, som leder till ett annat.
Det visar sig ganska fort att jag har att göra med två bröder, som verkar vara nyckelpersoner i den estniska kartellen. De har uppmärksammats i flera tidningsartiklar i Estland i början av 2000-talet. Man skriver att “bröderna håller Pärnu i skräck” med sina upprepade snatterier och rån, men också misshandel av jämnåriga. De är bara barn på 6 och 7 år när polisen får upp ögonen för dem. Man vet inte riktigt hur man ska hantera pojkarna så de åker in och ut på olika anstalter i flera år, tills de slutligen blir myndiga.
I artiklar från början av 2000-talet kan jag läsa mer om de estniska bröderna som nu säljer snus i Finland.I artiklar från början av 2000-talet kan jag läsa mer om de estniska bröderna som nu säljer snus i Finland.Bild: Skärmdump, montage/Heidi Grandell-Sonckartiklar,snuslangare
- Det är lite märkligt, för när de blev myndiga försvann de ur bilden, berättar Sander Peremees, polis i Pärnu då jag ringer upp honom för att få veta mera.
Jag bestämmer mig för att inte närma mig de estniska bröderna, när jag får reda på att de har ett våldsamt förflutet. Istället sätter jag fokus på de finländska försäljarna.
Kvalitetssnus av inhemska försäljare
Länge följer jag med en profil som administrerar några av de största finländska grupperna. Han säljer mycket och han säljer ofta. Han verkar redan ha många stamkunder och tonen i hans annonser är rå och skojfrisk. Men när jag via en falsk profil som jag har skapat försöker kontakta honom, kastas jag ut ur grupperna och de görs om till hemliga. I samma veva kastas min falska profil också ut ur den största estnisk-styrda gruppen, som också görs om till hemlig. Möjligen finns här ett samarbete mellan administratörerna? Med min riktiga profil kan jag ändå fortsätta följa diskussionerna.
Utåt sett är han som många andra, en helt vanlig familjefar.― Anonym snuslangare
I de finländska grupperna betonas ofta att försäljarna är inhemska och “pålitliga” och man förundrar sig över hur esterna så effektivt har lyckats ta över stora delar av marknaden. Hånfullt talas det om hur esterna har gjort miljoner på att sälja Odens, som många av medlemmarna i de finländska grupperna kallar för “kärnavfall” och rent skräp. Här satsas det på kvalitetssnus.
Men det verkar inte heller finnas någon brist på kvantitet. Administratorn jag följer meddelar i ett inlägg att han för närvarande har 1100 kilo snus i sitt förråd.
I grupperna på Facebook skämtas det friskt om tullmännens agerande vid gränsen. En försäljare jag följer med skryter med att han har 1100 kg snus just nu.I grupperna på Facebook skämtas det friskt om tullmännens agerande vid gränsen. En försäljare jag följer med skryter med att han har 1100 kg snus just nu.Bild: Skärmdump från Facebookskärmdump,snusförsäljning
Av langaren jag intervjuar får jag senare höra att jag ska hålla mig undan nämnda profil. Han är en av dem som också säljer droger och han är våldsam. För några månader sedan hade han inbrott i sitt förråd och flera lådor snus försvann. Man fick fast dem som bröt sig in och de “kommer nog inte att ställa till med något mer nu”. Utåt är han, som många av de andra, en helt vanlig familjefar.
Här bör nämnas att många av profilerna som säljer i grupperna på Facebook inte har kopplingar till organiserad brottslighet eller ligor, utan helt enkelt hämtar med sig “lite extra snus” från kryssningen för att få resan betald. Men snuset här säljs både stockvis och lådvis, så det är möjligt att stora delar av kedjan, allt från importörer till distributörer, är aktiv i grupperna.
Folkhälsan - inte en fråga för polisen
Jag har redan tidigt kontaktat polisen för att få en intervju om snushandeln i Finland, men fått ett rätt ljummet bemötande. Man säger till mig att folkhälsan inte är polisens sak att sköta, att snushandeln inte prioriteras hos dem, och att om jag vill hitta någon som på riktigt är upprörd över snuset så ska jag kontakta cancerorganisationerna. Men mitt intresse ligger inte i folkhälsan, utan i den gråa ekonomin och de vinster som går att göra tack vare ett förbud som inte bevakas.
- I mån av möjlighet försöker vi nog ta oss an också snusförsäljningen, speciellt om vi lägger märke till något organiserat, säger polisöverinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsen. Men som du förstår händer det en hel del annat på sociala medier som vi måste lägga större vikt vid.
Heikkinen nämner bland annat hatbrott och brott riktade mot barn. Han säger också att politikerna bestämmer vad polisen ska prioritera och snuset hör inte till de frågorna.
Polisinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsenPolisinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsenBild: yle/Atte Kaartinenpekka heikkinen,poliisitarkastaja pekka heikkinen
Och det är kanske inte så konstigt?
När snusförbudet infördes i Finland 1995 var det många som kämpade emot, speciellt inom Svenska Folkpartiet. Man varnade för smuggling och ökad illegal handel, lite som det gick med spriten under förbudstiden. Och är det kanske inte där vi befinner oss just nu?
Jag berättar för Heikkinen att det finns rätt mycket som tyder på att det är organiserad brottslighet det handlar om och att omsättningen kan vara kring 50 miljoner euro.
- Det är förståeligt att brottslingar vill göra pengar på det här, det ser man ju till exempel på tullens stora beslag, säger Heikkinen, men sen upprepar han att det händer värre saker än så på nätet och att polisen inte har resurser att prioritera snuset.
Snart har jag så många stamkunder att jag kan dra mig tillbaka från grupperna på Facebook och på så sätt igen minimera risken att bli fast.― Anonym snuslangare
Polisen letar inte själv upp försäljare eller grupper på Facebook, och nätpolisen har främst en förebyggande funktion, men kommer det tips, eller blir snuset populärt bland unga i någon skola, så utreder de enligt praxis.
Men om inte polisen riktigt bryr sig om snuset och de femtio miljonerna, vem gör det då? Och vilken är idén med förbudet om det inte bevakas?
Stor sak för tullen
På tullstyrelsen borde man kunna ge en klarare bild av hur tullen arbetar på riksplan och inte enbart vid gränsen. Jag talar med tullöverinspektör Hannu Sinkkonen, som säger att tullen har fullt upp med snussmugglingen och att den har ökat kraftigt under de senaste åren.
- Vi talar om hundratusentals euro, kanske till och med miljoner i omsättning berättar Sinkkonen.
Gissningen är ändå låg, om man jämför med langarens uppskattning. Sinkkonen säger att tullen hela tiden följer den handel som sker med illegalt gods i Finland, men när jag frågar honom om de följer med handeln i grupperna på Facebook, vill han inte kommentera. Kanske skulle en kommentar om arbetsmetoderna spela langarna i händerna? Eller har snushandeln blivit så stor att tullen inte kan erkänna att det hela är ohanterbart?
- Vi på tullen gör ett bra jobb med att ta fast snussmugglare, avslutar Sinkkonen.
Vad tycker du då om snusförbudet i Finland?
- Det där kommenterar jag inte, jag är tjänsteman och det är politikernas sak att bestämma om det.
Tullöverinspektör Hannu SinkkonenTullöverinspektör Hannu Sinkkonen utanför tullenBild: Pasi Peiponen / Ylehannu sinkkonen,tullen,tullöverinspektör hannu sinkkonen
Jag misstänks för brott, snushandeln fortsätter
Jag vill lämna in snuset jag köpt i gatuhandeln till tullen och frågar Sinkkonen om det är okej. Det vill han ta upp enskilt efteråt, inte under intervjun. Sinkkonen meddelar att jag nu är brottsmisstänkt för lindrigt befattningstagande med olaga gods (alltså för att ha köpt snus på nätet) - och kallas på förhör följande vecka.
När jag kommer hem har jag fått över femtio nya säljannonser i grupperna på Facebook. Också langaren jag har intervjuat har fått in nya varor som ska ut till användarna.
- Jag tänkte fortsätta lägga ut annonser ännu i ett par månader, men snart börjar jag ha så pass många stamkunder att det inte längre behövs. Då kan jag dra mig tillbaka från grupperna och igen minska risken för att bli fast.
När den här artikeln publiceras har åklagarväsendet ännu inte fattat beslut om huruvida åtal väcks eller inte. Men förundersökningen är klar och man har meddelat att jag utöver eventuella dagsböter i sista hand är skyldig att också betala skatt för snuset jag inhandlat på olaglig väg. Skatten för de femton burkarna (som nu finns i tullens förvar) uppgår till cirka 120 euro.
Spotlight - Det nya svarta guldet på Yle Fem tisdagen den 31.1 kl.20.00
Mycket har hänt på kort tid i Marina Meinanders liv. Vid årsskiftet blev hon ny konstnärlig ledare för Lilla Teatern, som är en del av Helsingfors stadsteater. I samma veva fyllde hon femtio.
Som teaterchef tar hon fasta på det här med ålder och kön från första början. Åldern får inte vara ett hinder för kvinnliga skådespelare att få vettiga roller. Och omvänt: Teaterpubliken förtjänar att se medelålders kvinnor porträtteras som individer, med egna tankar, känslor och mål.
– Det finns ett grovt sätt att kategorisera när man besätter roller inom teatern: Är kvinnan i fruktbar ålder eller inte? Det är frågan om två helt olika rollfack.
En kvinnlig smurf
Generellt är världsdramatiken mansdominerad, speciellt den klassiska dramatiken. Pjäserna beskriver ofta de manliga personerna som subjekt. Kvinnorna fyller därmed ofta en funktion i förhållande till det manliga subjektet.
– Det här gäller inte bara för teatern, utan lika mycket i filmvärlden och barnkulturen. Ta smurfarna som exempel. Alla smurfar har olika egenskaper – vi har den trötta smurfen, den nördiga smurfen, den kloka smurfen och den flitiga smurfen. Sen finns den kvinnliga smurfen. Det att hon är kvinna definierar henne och punkt slut. Hon har inga andra egenskaper utöver det.
Teaterpubliken medelålders kvinnor
Som teaterchef är det en av Marina Meinanders kärnuppgifter att jobba emot den här världsordningen. Hon understryker motstridigheten i att en stor del av teaterpubliken består av medelålders kvinnor, medan de kvinnor som porträtteras på scenen inte är det. Åtminstone inte medelålders kvinnor som är autonoma, fiffiga och drivna av sina egna drömmar, konflikter och målsättningar.
– Jag var själv i 30-årsåldern när jag för första gången såg en pjäs som visade kvinnor som kunde ha varit jag själv, lika komplexa och spretiga som verkliga människor. Det här blev en nyckelupplevelse som jag bär med mig i mitt arbete.
Nyskrivet på Lilla Teatern
Det här tänker Marina Meinander uppnå genom att satsa på ny dramatik. 2017 kommer att vara ett år med tyngdpunkt på nyskrivet. Först ut är Joakim Groths Retro, en berättelse om kärlek genom fyra decennier, som får sin urpremiär den andra februari. Senare kommer Mammas flicka, en monolog av Jeanette Björkqvist, som tar sig an det tunga ämnet familjevåld.
Det finns ett annat problem när det gäller ålder och teater. Det är det faktum att publiken blir allt äldre. Här är Marina Meinander mycket noga med att inte lägga över ansvaret på de unga, som inte går på teater, eller på de trogna, ålderstigna teatervännerna. Hon tar ansvaret helt och hållet på sig själv.
– Teatern måste hitta ett uttryck som är så angeläget att också unga människor känner sig inkluderade och välkomna i det. Här finns det inga genvägar.
Att se en pjäs är en kollektiv handling
De unga kan lockas till teatern via till exempel angelägna personskildringar. Här hittar vi säkert en av nycklarna till framgången med norska ungdomsserien Skam. Karaktärerna i den är precis så mångbottnade som riktiga personer.
Teatern kan och borde också vara relevant för alla, eftersom den alltid speglar samhället. Det finns de som säger att all teater är politisk, även om den inte alls tar upp politik. Att blunda för vissa ämnen är nämligen också ett ställningstagande. Och teatern upplevs alltid tillsammans.
– Att gå på teater är en mycket mer kollektiv handling än att åka kollektivtrafik. I spårvagnen sitter var och en i sin egen bubbla, medan alla i en teaterpublik har samma fokus och delar samma upplevelse.
En bluff som väntar på att avslöjas
Ett hinder som många människor upplever, är upplevelsen av att inte räcka till och inte duga. Marina Meinander är välbekant med det så kallade bluffsyndromet (översatt från engelskans "impostor syndrome") – att uppleva att man egentligen inte är så bra och kompetent som man ger sig ut för att vara, och att det bara är en tidsfråga innan bluffen kommer att avslöjas.
– Jag känner igen mig i det där. Hela tiden.
Genom hård träning är det ändå möjligt att lära sig känna igen sådana tankar hos sig själv och i bästa fall behärska dem.
– Jag kommer ihåg en workshop som handlade om blicken. När jag talar om en sak, är mitt fokus då på den sak jag talar om, eller iakttar jag hela tiden mig själv med en yttre blick, som dömer och utvärderar? Det är otroligt hur stor skillnaden blir i auktoritet och trovärdighet, när jag lyckas med att stänga av den yttre blicken.
Fem fakta om Marina Meinander
* AKTUELL SOM: Nytillträdd chef för Lilla Teatern i Helsingfors
* ÄTER HELST: Meze
* BOK PÅ NATTDUKSBORDET: Sapiens - en kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari
* FAVORITCITAT: Bemöt andra som du själv vill bli bemött
* DOLD TALANG: Att koka sushiris och baka bröd.
Efter Nio om hinder, måndagen den 30 januari kl 21 i Yle Fem samt på Arenan.
Vi är på bröllop. Det är fest och dans. Välvalda ord varvas med de pinsamma. Mycket släkt. Rolig släkt och sen stiger syskonen upp. De är fyra och de är som en emotionell kvartett där de olika personligheterna kompletterar varandra. Slisk, slisk. Yes, precis så där gulligt är det faktiskt, men jag känner att det där vill också jag ha. Vill, vill, vill. Jättemycket vill jag, men eftersom det inte är möjligt att i vuxen ålder samla ihop till en kompatibel och kul syskonkvartett så vill jag gärna få en själv.
Tjugo år senare har jag faktiskt en kvintett och jag har gjort mitt allt för att de skall börja gnola ihop och så småningom hitta sin stämma. Jag har har använt alla mina pedagogiska manualer och ritat upp strategier för anknytning, men mest av allt har jag använt varje pytteledighet och dragit iväg med dem alla till skogs. Till kottar och pinnar och lekar där alla kan vara med. Men har de fått den djupa samhörigheten som jag själv har saknat?
Familjerna Grüssner och Lindberg runt soffbordet.Familjen Grüssner medverkar i Cirkus Familj. Bild: Parad Mediabarn (familjemedlemmar),barnfamiljer,cirkus familj,ella grüssner cromwell-morgan,isabella sarling,Johanna Grüssner,Johanna Grüssner,knut grüssner,syskonskap
Ingen aning. Jag kan konstatera att vissa av syskonen är närmare än de andra, att några konstellationer funkar sämre och att en är rent av livsfarlig just nu, men om de har den djupa gemenskapen..? Det vet man kanske inte förrän sen. Sen när formen lyfts bort och man ser om kakan håller ihop eller flyter ut över bordet när inget längre håller ihop. När inget som gemensamt hem sammanför, när inget som mammas söndagsmiddag längre finns, när stugan blir ett arv.
Vissa syskon är närmare än de andra. Några konstellationer funkar sämre och en är rent av livsfarlig just nu.
Jag frågar systrarna Grüssner om de fostrats till syskonkärlek och de svarar väl både ja och nej. Knappast har föräldrarna haft en bonding-plan under vaxduken, men de har varit rättvisa och alltid försökt skapa förståelse och förlåtelse mellan syskonen. Föräldrarna har gett dem ett starkt och gemensamt språk i musiken, men knappast var det med agendan att syskonen också ska ha några gemensamma nämnare som vuxna…
Ella Grüssner Cromwell-MorganBild på Ella Grüssner Cromwell-Morgan som skrattar.Bild: Parad Mediacirkus familj,ella grüssner cromwell-morgan,familjer (grupper),syskon,syskonskap,Yle Fem
Isabella SarlingIsabella SarlingBild: Parad Mediacirkus familj,familjer (grupper),isabella sarling,syskon,syskonskap,Yle Fem
Johanna GrüssnerJohanna GrüssnerBild: Parad Mediacirkus familj,familjer (grupper),Johanna Grüssner,Johanna Grüssner,syskon,syskonskap,Yle Fem
Det är nästan lättare att skriva om vad man ska göra för att det verkligen ska skita sig än att ta ut 10 klockrena tips för att bli soulmates. Hur ska man då gå tillväga för att få ett Kain och Abel-drama i barnkammaren? Att favorisera är ju en klassiker som gör att många sliter terapisoffor som vuxna. Att jämföra är inte heller en hit om man eftersträvar sund självkänsla och syskongemenskap.
Att låta ungarna ta sina strider är också bra om man är ute efter problem. Ålder, kön och temperament gör att inga syskonstrider är mellan jämlikar. Det finns en vinnare. En stridsvinnare som småningom inser, att den är en förlorare av en bästis för att ingen vuxen steg in och hjälpte till med förståelse, försoning och förlåtelse.
Maria och syskonen Grüssner.Maria med syskonen johanna, Ella och Isabella Grüssner.Bild: Parad Mediacirkus familj,ella grüssner cromwell-morgan,familjer (grupper),isabella sarling,Johanna Grüssner,Johanna Grüssner,maria sundblom lindberg,syskon,syskonskap,Yle Fem
Vi går på kurs i hur man får ut barn och hur man mosar potatis, men i föräldraskap, i parförhållande och i syskoncoachning är vi utelämnade till trial and error. Ingen får livslånga skador av att få kokt morot före stekt zucchini, men utan en polare i sitt syskon så blir livet rätt ensamt. Inte kanske först, men sen.
Cirkus Familj visas onsdagar kl. 22 och söndagar kl 16.55 i Yle Fem. Säsongens alla avsnitt finns nu också på Arenan. Temat i veckans avsnitt diskuteras på torsdagar i Yle Vega kl 14-15.
De har hört sin vinnarlåt hundratals gånger, men inte tröttnat på den. För Norma John är det själva beviset på att de hittat rätt med sin UMK-segrare. Fast egentligen är de båda inte alls så intresserade av att tävla.
Det är dagen efter att Norma John tagit en övertygande seger i UMK, Tävlingen för ny musik. De två, Leena Tirronen och Lasse Piirainen, kommer promenerande från sin gemensamma söndagslunch.
- Vi är vakna och vid liv, skrattar de.
Lång festnatt
Lasse fortsatte natten på UMK:s officiella efterfest och kom i säng vid klockan sex på morgonen. Ändå ger de två samma intryck som varje gång vi setts hittills - spontana och aningen eftertänksamma.
- I dag känns tankarna klarare än i går. Allt har hänt så fort, och man har fått gå igenom alltihop i efterhand, säger Lasse.
Norma John fick svara på frågor en lång stund i Metro Arena i Esbo efter sin UMK-seger.Norma John vann UMK 2017 och fick svara på frågor en lång stund efteråt.Bild: Yle/Tommy Nordlundnorma john,tävlingen för ny musik,umk,umk 2017
Svårt att tävla i musik
Leena säger att de såklart hoppades på en seger, men att de annars inte är så tävlingsinriktade.
- Speciellt i musik är det svårt att tävla. Det var mer att vi var med och lekte med de andra tävlandena, och nu gick det så här, säger Lasse.
Vinnarlåten, Blackbird, känns fortfarande fullkomlig, trots att de hört den hundratals gånger.
- Det är ett bra test att kolla om vi själva blir trötta på låten, då ser vi hur bra den fungerar. Det har ännu inte hänt med den här, säger Lasse.
Låten kom till på samma sätt som alla Norma Johns skapelser.
- Våra låtar börjar alltid med att vi träffas på Lasses arbetsrum. Lasse börjar spela på någon melodi och så försvinner jag in i min egen värld och skriver texten. Vi återvänder aldrig till gamla låtar, säger Leena.
Långa pauser emellanåt
Och fler låtar är i görningen, avslöjar de.
- Alltid ibland är vi mindre aktiva, och kan ha en paus på ett halvår, men så träffas vi och fortsätter, berättar bandet.
- Det finns inget annat alternativ. Musiken är det enda för oss, säger Lasse.
I Roland Schimmelpfennigs Peggy Pickit ser Guds ansikte förvandlas den klassiska parmiddagen till en tragikomisk analys av den västerländska medelklassens återvändsgränd - en cul-de-sac som det formligen stinker om i Anna-Mari Karvonens uppsättning på Svenska Teatern.
’Ni ägnar era liv åt att hjälpa andra människor och vi öppnar och stänger garageporten.’
Den frustrerade värdinnan Liz ( Cecilia Paul) fäller repliken någonstans halvvägs under en kväll som gått snett från allra första början.
Tillsammans med maken Frank (Kristofer Möller) har hon byggt upp den perfekta medelklassinramningen. De har allt som räknas: ekonomisk trygghet, fin villa och en guldklimp till dotter.
Men när de gamla vännerna Karin ( Minttu Mustakallio) och Martin ( Niklas Åkerfelt) kommer på parmiddag känns det plötsligt som om anklagelsens finger hade höjts i deras välstädade hem.
Karin och Martin har nämligen gjort helt andra livsval. De är nyss hemkomna efter sex år som biståndsarbetare i ett krisområde och utåt sett finns det inget som förenar de bägge paren längre.
Men vad är det som kommer fram när man skrapar lite på ytan?
Jo, en studie i makt, ansvar, aningslöshet och svek som inte skonar någon av parterna på scenen – och underförstått förstås ingen i publiken heller.
Det västerländska besserwisseriet punkteras lika raskt som illusionen av etiska och hållbara val på scenen samtidigt som hela vår uppfattning om lyckan och meningen med livet sätts under lupp.
Konventioner på slaktbänken
I Schimmelpfennigs pjäser växer kärnfrågorna ofta fram via fragmentariska nedslag i människoöden som vid första anblicken inte alls hör ihop. Med en nypa fantasteri och magisk realism länkar han sedan ihop sina short cuts till fabelartade berättelser där tillvaron betraktas ur ett betydligt större perspektiv.
I Peggy Pickit ser Guds ansikte är utgångsläget ett annat. Det globala perspektivet går igen men den här gången inbyggt i ett upplägg som snarast för tankarna till Edward Albees Vem är rädd för Virginia Woolf? eller Yasmina Rezas Massakerguden.
Att åtminstone Albee har spökat i bakhuvudet på Schimmelpfennig är uppenbart. Han har till och med lånat in pjäsens barnlöshetstema och anpassat det till sin egen kontext.
Men vi inser också snabbt att den här katastrofala kvällen inte kommer att gestaltas som något renodlat realistiskt drama.
I Peggy Pickit ser Guds ansikte slaktas både sociala och dramatiska konventioner i rask takt.
Sårvård på middagsbordet.Cecilia Paul, Kristofer Möller och Niklas Åkerfelt i Peggy Pickit ser Guds ansikte.Foto från Peggy Pickit ser Guds ansikte på Svenska Teatern.Bild: Cata Portincecilia paul,kristofer möller,Niklas Åkerfelt,peggy pickit ser guds ansikte,Svenska Teatern
’Det var en total katastrof, ett riktigt fiasko.’
Tonen anges i den allra första repliken. Frank kommenterar middagen i förfluten tid innan den börjat ens. Och då har vi redan sett hur Liz brutit ut i en rent parodiskt högljudd gråtattack med de andra som besvärade åskådare.
Schimmelpfennig leker genomgående med snabbspolningsknappen. En scen inleds, stannar upp, kommenteras i ett tillbakablickande perspektiv av någon i skaran och spelas sedan upp igen.
De sociala konventionerna frodas på ytan medan kommentarerna blottlägger tankarna.
Och till det lägger regissören Anna-Mari Karvonen ytterligare ett lager – de obändiga och revolterande kropparna.
I den här uppsättningen drivs den fysiska handlingens undertext till sin spets. Och då avser jag inte bara förstulna ögonkast och avslöjande gester utan okontrollerbara kroppar som läcker, förvittrar och ibland också skvallrar om dolda lustar.
Samtidigt som de förstås också växer till symboler för förgänglighet och ojämlikhet i större perspektiv.
Minns du till exempel frossaren som sprack i Monty Pythons Meningen med livet?
I en av uppsättningens nyckelscener får värden Frank en formlig tarmexplosion vid middagsbordet. Och medan Martin med blaserad uppsyn torkar skiten från hans välfödda rumpa fortsätter samtalet oberört om de svåra förhållandena på läkarparets stationeringsort.
Makabert? Kanske, men samtidigt en scen som rimmar väl med satiren i Schimmelpfennigs pjäs och rentav skärper tonen en aning. Och det kan faktiskt behövas för formen till trots slinker texten ibland in i så välkända hjulspår att kritiken inte längre svider.
Att plocka poäng på den handfallna medelklassens strutsbeteende och tomma konventioner är lätt men resultatet blir ofta pikar som ingen i publiken känner sig träffad av.
Karvonens fräna regi rymmer både hullingar och kontaktytor.
Läckert jämspelt kvartett
Helt fri från smått slitna klichéer går väl inte den här iscensättningen heller (den polerade interiören som i slutändan förvandlats till överflödets solkiga soptipp hör till dem ...) men samtidigt bjuder Svenska Teaterns uppsättning på en ensemble som tar vara på nyanserna med rent svindlande precision.
Skalan går hela vägen från det knappt skönjbara till det vilt groteska och att regin dessutom leker med associationer och iakttagelser som löper åt många håll parallellt gör inte uppgiften lättare.
Men allt ryms och syns i den här kvartettens arbete. Och alla roller växer och fördjupas dessutom på vägen.
Cecilia Paul och Kristofer Möller som Liz och Frank i Peggy Pickit ser Guds ansikte.Foto från Peggy Pickit ser Guds ansikte på Svenska Teatern.Bild: Cata Portincecilia paul,kristofer möller,peggy pickit ser guds ansikte,Svenska Teatern
Det som inledningsvis framstått som en gräll kollision mellan olika värden, världar och erfarenhetsbubblor förvandlas slutligen till ett grupporträtt av maktlöshet och kollektiva tillkortakommanden.
En insikt som i bästa fall också kan vara en räddning.
Jag besöker Manhattan ofta, ibland nästan varje dag. Hela New York är för mig en filmduk där jag kan projicera alla mina drömmar. I New York kan vem som helst vara vad som helst. Det behöver inte vara New York, det kan vara en annan stor stad. Ifall du kommer från en riktigt liten ort kan det kanske till och med vara Vasa eller Helsingfors.
Dröm om frihet
Eftersom de något pinsamma tonåren tillbringades i Borgå anklagade jag snabbt staden som den skyldige för allt som kändes trångt och smått i mitt liv. Det här var på 80-talet, det jag pratar om finns kanske inte ens mera, men då var det så att den som var annorlunda, kanske gay, för smart, ful eller tjock lätt blev mobbad. Den sociala kontrollen var svår att inte underkasta sig, eller åtminstone notera och därför började min kärlek till storstaden som en enkel dröm om frihet.
Först var det små detaljer som att det i storstaden fanns butiker som var öppna dygnet runt. Sedan var det andra saker som att folk hälsade glatt åt en på gatan, hello love, samtidigt som man ändå kunde vara helt anonym. I Borgå stirrade man med misstänksamma ögonen, med det var sällan någon sade något, ibland ropade någon eventuellt Vitun hurri.
Lustiga huset
Om storstaden är en tom duk du kan hänga alla dina drömmar på, en plats där du kan bli det du vill vara - du kan till och med vara dig själv, ja då är småstaden en förminskande spegel i lustiga huset som ständigt visar den lilla människan i dig.
Småstaden är farlig
Småstaden är en underbar frögrund för stor litteratur. Småstaden är farlig, full av övervakande ögon. Småstaden är en vulkan som när som helst kan aktiveras och spy ut sig farliga hemligheter och småstaden är också temat för det tredje avsnittet av Hietanen & Henrikson - Svenska Yles nya bokpodd. Vi pratar om Lucia Berlins novellsamling Handbok för städerskor, Sara Turunens Rakkaudenhirviö och Lola Uppochner.
Ps. Jag är ofta på besök i New York i mina drömmar och med hjälp av böcker, tv-serier och filmer. Fysisk har jag varit där endast två gånger, i mitten av åttiotalet och tjugo år senare. Det första besöket gjorde mig hänförd, det andra fick mig att inse att Manhattan också är en by och att man kan hitta småstadsmentalitet överallt, både vitun hurri och hallo darling kan existera precis var som helst.
På torsdag har Åbo filharmoniska orkester konsert med två unga solister. Konserten Bohemeri har väckt så mycket uppmärksamhet att den redan är slutsåld, meddelar orkestern.
Den 23-åriga japanska viloinsten Fumiaki Miura gör sitt första offentliga uppträdande med sin nya Stradivariusviolin "Ex-Viotti", byggd i Cremona år 1704. Instrumentet har lånats till honom av Nippon Violin Foundation. Miura blev 2009 känd som den yngsta vinnaren någonsin i den internationella Joseph Joachim-violintävlingen i Hannover.
Den 19-åriga finsk-holländska cellisten Jonathan Roozeman har likaså nått framgångar i internationella tävlingar. Under säsongen 2016/17 är han Sinfonia Lahtis residensartist.
Konserten Bohemeri dirigeras av tyska Anja Bihlmaier och på programmet står Johannes Brahms så kallade dubbelkonsert, konsert för violin och cello, samt Antonín Dvořáks symfoni nr 8.
Trots att själva konserten på torsdag kväll är slutsåld, så kan skol- och daghemsgrupper samt kulturkortsinnehavare följa med den öppna generalrepetitionen tidigare samma dag. De öppna generalrepetitionerna är gratis.
Ulf Nylund i Pargas har arrangerat alla och skrivit en del av låtarna på den nya dialektcountryskivan Röötre halldär.
Ulf Nylund är diplomingenjören och affärsmannen som hela sitt liv har musicerat vid sidan om allt annat. Han är sedan fyrtio år bosatt i Pargas, men har rötter i Österbotten. Därför sitter den österbottniska dialekten så bra i hans mun på skivan Röötre halldär där han sjunger, spelar olika instrument och har arrangerat alla låtar. Han har dessutom komponerat musiken till tre av låtarna. Bland annat till Lakukaku, en gubbrap, som för tankarna till humorgruppen KAJ. Fast i gubbtappning. Dialekten och lekfullheten finns också här. På den nya skivan har ingen rynkad panna. Och det är det dansanta som gäller. Gruppens tidigare singel Möte i gränden blev en hit på Radio Vegas Danslistan.
Mercurii Stompers
Ulf Nylund och Håkan Streng spelade ihop redan i Mercurii Stompers Big Band när de studerade vid Åbo Akademi. Ulf vid Kemisk-tekniska fakulteten och Håkan vid Handelshögskolan. Ulf Nylund var dirigent för bigbandet i fyra år och Håkan sångsolist. De samarbetade också i olika dansband en bit in på 90-talet. Sedan skulle det dröja ett tjuogotal år innan de på nytt började samarbeta musikaliskt.
Växte upp i samma hus
Men de hade lärt känna varandra redan i barndomen. När Ulf Nylund växte upp i Jakobstad bodde det också en annan kille i höghuset Frams: en som brukade sjunga O sole mio i trappuppgången.... Det var Håkan Streng.
Skrivandet allt viktigare för Ulf
Håkans liv blev heltidsartisteri och Ulfs affärsvärlden. Ulf Nylund reser mycket och har ett eget importföretag i kakelbranschen. Men musiken har alltid haft en viktig roll i hans liv. Han spelar olika tangentinstrument, gitarr och bas och han sjunger. Och han både komponerar musik och skriver texter. Han skriver också poesi. Det verkar som om skrivandet tar en allt viktigare roll. Två böcker skrivna av Ulf Nylund är på gång. Den ena som är en poesibok publiceras troligen under 2017. Den andra boken är Ulf Nylund mera hemlighetsfull med.
Ulf Nylund har alltså väldigt mycket på gång.
- Jag brukar säga att ju mer ved man sätter på en brasa, desto större blir lågan.
Om man har många järn i elden får man mycket till stånd också, är Ulfs filosofi.
- Det är en bra avkoppling mot businessvärlden.
Gruppen bakom skivan Röötre halldär heter YouandYou, UnU. Den består av Ulf Nylund, Håkan Streng, Gerd Nyholm och Ulf Edefuhr.
Du har kollat den tredje säsongen av Skam. Nu vet du inte vad du ska göra med ditt liv. Här får du några förslag på nya serier.
Portkod 1321
Man kunde kalla Portkod 1321 för Skams svenska lillasyster. Portkod handlar om två plastsystrar som bor ensamma i staden under sommaren medan deras nyförälskade föräldrar semestrar. Portkod är mer såpopera och mindre realism än Skam, och riktar sig också till en lite yngre publik.
Det första avsnittet är tio minuter. Precis som vi vill ha det.
Ifall du gillar Skam så älskar du Girls. Antagligen har du redan sett alla avsnitt. Om du inte har gjort det så har du något att se fram emot.
Den femte säsongen av Girls visas som bäst på Yle och givetvis kan du också se avsnitten på arenan. Den sjätte och sista säsongen har premiär i februari på HBO.
16
Svenskfinland var 20 år före Norge. Ungdomsserien 16 gjordes med en enorm budget och var en lika stor succé i Svenskfinland som Skam är idag. Hur väl serien har åldrats får du avgöra själv.
Du behöver absolut inte ha sett serien tidigare för att tycka att det här är enormt underhållande. Kolla in jeansen, frisyrerna och den något krystade dialogen. #TeamAnita
Svåråtkomligt men sevärt
Tyvärr ställer rättigheterna ibland till det för oss som vill se nordisk tv över gränserna. Trots det vill vi rekommendera de svenska serierna Boys och Juicebaren, som är geoblockade på svtplay. Ifall du känner någon som har bandat avsnitten när svt sände dem är du lyckligt lottad.
Inrikesminister Paula Risikko har skickat brev till dem som kontaktade statsministern om Finlands asylpolitik. Författaren Monika Fagerholm var en av initiativtagarna till brevkampanjen. Hon är inte nöjd med svaret, men bjuder nu Risikko till Ekenäs.
Över 400 brevskrivare har väntat på att statsminister Juha Sipilä (C) ska svara på breven de skickat till honom där de bland annat berättar om sitt missnöje med asylpolitiken.
Statsministern förde över breven till inrikesminister Paula Risikko (Saml) som i november svarade på Inrikesministeriets webb att Finland traditionellt har hjälpt människor i utsatt ställning. Risikko skrev att asyl är en sista utväg för människor i nöd. Och hon tackade för breven.
Mazzarella frågar: Var dröjer breven?
Initiativtagarna till kampanjen, författarna Merete Mazarella och Monika Fagerholm, tyckte inte att ett svar på en webbplats var det rätta stället att höra av sig på. Det ledde till att Merere Mazzarella i början av januari skrev ett brev till Risikko där hon frågade var svaren dröjer.
- Jag vet inte om mitt brev ledde till att Risikko äntligen skickade sina brev, säger Mazzarella.
Inrikesminister Paula Risikko skickade det här svaret till Yle Västnylands nyhetschef Pia Santonen.Inrikesminister Paula Risikko har svarat på breven om asylpolitik. Skrivet med maskin. Svaren på svenska och finska, detta brev på finska.Bild: Yle/Pia Santonenbrev,brevkampanj,mazzarella fagerholm asylpolitik,mazzarella fagerholm brev brevkampanj,paula risikko,paula risikko asylpolitik,paula risikko brev,paula risikko brevkampanj
I slutet av förra veckan började breven i alla fall droppa in i folks postlådor och då fick Merete Mazzarella svar på varför Risikko först vände sig till webben i stället för att skicka riktiga brev.
- I brevet försvarar hon sig. Hon förklarar att det är en allmänpolitisk fråga och att hon därför kunde göra så.
Resten av brevet är fullt med floskler, anser Mazzarella. I hennes brev står det bland annat att Finland försvarar alla människors människovärde.
Det stämmer inte anser Mazzarella.
Nytt brev av Mazzarella till Risikko
Paula Risikkos brev fick Mazzarella att igen fatta pennan.
I det nya brevet hänvisar hon till en insändare i Hufvudstadsbladet den 12 januari där skribenterna bland annat skriver: De humana och medmänskliga värderingar, som vi alltid förknippat med vårt land, går inte ihop med de nu gällande stränga asylreglerna och den mycket snäva tolkningen av dem.
Bland andra president Tarja Halonen och förra försvarsministern Elisabeth Rehn har skrivit under insändaren.
- Jag hoppas att Risikko noterar insändaren. Jag vill visa att vi brevskrivare inte är ensamma om detta, säger Mazzarella.
"Jag kände mig bedrövad"
Brevet från inrikesministern landade i Monika Fagerholms brevlåda i fredags (27.1). Fagerholm anade att det var på kommande eftersom hon hade sett andra personer publicera sina brev på sociala medier.
Fagerholm fick sitt svar på svenska.
- Jag läste brevet och kände mig bedrövad. Det är ytterligare ett exempel på hur man inte svarar på frågor, man får ingen information utan bara en redovisning om hur fint myndigheterna handskas med detta.
I brevet redovisar Paula Risikko bland annat för att alla asylsökande får en värdig behandling och att Finland kontinuerligt följer med läget i deras hemländer.
- Sedan beskriver hon hur bra vårt rättssystem är, det vill säga om man är missnöjd med besluten så kan man vända sig till förvaltningsdomstolen. Vi har hört detta till lust och leda.
Risikko bjuds in till Ekenäs
I slutet av brevet skriver Risikko ätt det är viktigt att alla för en dialog. Och det har Monika Fagerholm tagit fasta på och skickar den här veckan en inbjudan till Paula Risikko.
- Hon bjuds in till en paneldiskussion om asylpolitiken som vi ordnar på kvinnodagen den 8 mars i Karelia i Ekenäs.
Paula Risikko.Paula RisikkoBild: Jarno Kuusinen / All Over PressPaula Risikko
Det var i augusti i fjol som författarna Monika Fagerholm och Merete Mazzarella bestämde sig för att inte bara vara frustrerade över asylpolitiken, utan också göra något åt saken.
Det som fick dem att starta brevkampanjen till statsminister Juha Sipilä (C) var bibliotekarien Sunniva Drakes berättelse om Migrationsverkets negativa asylbesked till en irakier som flytt från Mosul.
Hur klarar man sig genom rusningsåren med blöjbyten, morgongriniga ungar, en oförstående partner och högar av disk? Måste man ha ont samvete om man då och då drömmer sig bort och önskar sig tid för sig själv?
Ordkonstledaren Lotta Sanhaie debuterar som författare med diktsamlingen Diskdikter som är skriven mitt i, ur och om vardagskaoset och stafettlöpningen mellan triangeln hem-jobb-dagis.
Jag träffar Lotta Sanhaie för en pratstund om diktsamlingen och undrar hur det kom sig att hon beslutade sig för att skriva om just de intensiva, stökiga och kaotiska småbarnsåren?
- När jag var hemma med min barn tyckte jag att det var roligt att läsa om andra mammor och föräldrar som var eller har varit hemma med sina barn, men det jag råkade läsa var rätt gammalt om än gammalt på ett bra sätt. Ämnena är ju desamma i de böckerna som i min bok, dvs. moderskap, hemmaliv och arbetsliv, men jag ville skriva utgående från mina erfarenheter, just nu, just idag. Anlägga ett mer modernt perspektiv.
Ett ständigt gnagande ont samvete
I många dikter möter vi en utpumpad mamma som går omkring med ont samvete för att hon ofta skulle vilja vara någon annanstans än i barnkammaren eller i köket, en mamma som inte har någon högre önskan än att få ha några timmar helt för sig själv.
- I mina dikter handlar det ofta om att våga välja det som känns bra för just mig och att försöka att inte ha skuldkänslor för de val jag gjort. Sedan kan det också handla om att man kanske borde ha skuldkänslor för de val man gjort. Hur man än väljer så borde man våga vara bekväm med de val man gjort och tänka att de valen passar just mig.
Som mamma är man kanske inte helt nöjd med att vara hemma och mamma 24/7 och man drabbas av stunder när man upplever att man tappar bort det egna jaget där i all villervalla av smutstvätt och matfläckar på köksgolvet.
Mammor är rätt bra på att skuldbelägga sig själva, men man är också hyfsat bra på att tro att andra skuldbelägger en.
- Man vill ofta vara överallt och just nu, konstaterar Lotta Sanhaie. Speciellt om man är en ung mamma kan det vara ännu svårare att sätta saker i perspektiv. Man kanske har satt upp ett mål som att man ska vara hemma med barnet i 1, 2 eller 3 år, och då kan det vara oerhört svårt att vänta på att uppnå det målet. Man vill kanske att målet ska vara uppnått så fort som möjligt för att man sedan ska kunna göra allt det man som individ vill göra. Det kan vara svårt att vänta och njuta utan att gå i väggen.
Disk kan ge mången utmattad småbarnsförälder stress och dåligt samvete.En hög med disk på diskbordet. Bild: YLE/Rolf Granqvistbestick,disk,diskbänk,hemsysslor,hushållsarbete,tallrikar,vardag
Alla känslor på en och samma gång
När man står mitt i kaoset kan det kännas som om tiden är oändlig, och välvilliga vänners och släktingars försök att trösta en med att småbarnstiden är kort och att man ska försöka njuta av den tiden kan kännas som ett hån.
Med lite perspektiv på det hela kan man inse att det ligger flera korn av sanning i detta, och att man borde försöka stanna upp och njuta av tiden när barnen är små, säger Lotta Sanhaie:
- När jag för några år sedan gick på skogsstigar med barn i vagnen och i släptåg mötte jag ofta gamla tanter som stannade upp och konstaterade att småbarnstiden är den finaste tiden i livet. Och trots att också jag sagt att jag inte orkar eller vill och att det är för tungt med barn, hus och hem, så vet jag att tiden går fort och att man borde måna om den.
Lotta Sanhaie debuterar som författare med diktsamlingen "Diskdikter".Ordkonstledaren och författardeutanten Lotta Sanhaie.Bild: Lotta Sanhaielotta sanhaie
I dikterna beskriver Lotta Sanhaie ångesten, glädjen, raseriet, tröttheten, uppgivenhet men också lyckan i att vara småbarnsförälder. Alla dessa motstridiga känslor som kan rymmas i en på en och samma gång och som i ett slag kan växla från det ena känsloläget till det andra, från ljus till mörker, från dur till moll.
Detta känslomyller är också något som tär på relationen föräldrar emellan. Och många dikter i samlingen handlar också om hur könsrollerna accentueras under småbarnsåren, hur man har svårt att ta hänsyn till varandra och hur relationen ofta tar stryk när barnen är små.
- På mödravårdscentralen såg jag en affisch på väggen där det stod att de tre saker som föräldrar grälar mest om under småbarnsåren är pengar, hushållsarbete och den egna tiden – det ville jag också skriva om i mina dikter.
Äktenskap (replikskifte för två)
hej
är det faktiskt dig jag ser
bakom pilttiburkar som kokar över
och persienner som alltid fastnar
är det faktiskt dig jag skymtar
hej
det är faktiskt jag som är här
suddig bakom vårt liv
jag ler mot dig lite smått
hann du notera det?
― ur Diskdikter
- Man är ett par men blir kolleger i den där rumban under småbarnsåren när allt och alla snurrar runt och man på bästa sätt försöker kämpa och se varandra genom persiennerna och disken. Trots allt tjurande och tjatande måste man försöka hålla fast vid varandra och kämpa för att hitta en romans bakom allt det som är ens liv. Inse att det är maten som kokar över på spisen och inte skylla på varandra.
Att längta bort men hem
Det finns en märklig psykologisk företeelse som gör att föräldrar, och kanske framför allt mödrar, längtar bort men hem på samma gång.
Man slits mellan att vara i vardagen och vilja fest, att äta gröt men drömma om tårta, att dricka mjölk men längta efter champagne.
Men när man väl lyckats komma iväg på fest så längtar men ändå hem till den där vardagen, till gröten och mjölken …
I diktsamlingen använder Lotta Sanhaie ett uttryck som på många sätt sammanfattar vårt tudelade förhållande till att vara mor, nämligen ”(m)ambivalens”. Ordet blir på sätt och vis ett samlingsnamn för att beskriva svårigheten i att vara mamma, att uppleva att man slits mellan dur och moll, här och där, du och jag - och vi.
Det händer också att vardagen rent konkret sipprar ut genom kroppen, som i dikten ”F.d. business queen” där Lotta Sanhaie skriver om hur en affärskvinna under ett viktigt möte känner mjölken stiga i brösten:
- I den dikten ville jag beskriva kvinnans biologiska instinkt. Mannen har ju inte samma möjlighet att erfara hur en varm känsla kan få mjölken att rinna till i brösten. Och jag tyckte att det var otroligt roligt att placera kvinnan i ett superviktigt arbetsmöte där hon kunde vara en businessqueen som under de stora fina applåderna känner hur mjölken börjar stiga i brösten.
min perfekta presentation på jobbet
champagneflaskorna sprutar
instinktivt sprutar mitt lyckovarma bröst
mjölk över hela blusen
resten av festen gömmer jag mig
så att ingen kan se mina fläckar
det är så jag avancerar spikrakt ner
från panoramavy till städskrubb
― ur Diskdikter
Könsroller och valmöjligheter
I diktsamlingen tar Lotta Sanhaie också fasta på våra mer eller mindre omedvetna (o)vanor att uppfostra våra söner och döttrar på olika sätt, något som hon själv fått inse som mor till fyra barn.
- Jag har funderat mycket på detta, och också läst om uppfostringsrelaterade frågor i böcker och på bloggar. Är det kanske trots allt så att vi som mammor har en tendens att t.ex. be våra döttrar bädda sina sängar för att de är så duktiga medan vi nynnande bäddar våra söta små söners sängar. Kanske döttrarna skulle klara sig bättre i livet och bli mer framgångsrika om vi bäddade deras sängar också, eller borde gossarna kanske lära sig att bädda sina sängar …? Det är nog bra att bli medveten och att försöka behandla sina barn lika oberoende av kön, trots att det inte är särdeles lätt …
Lotta Sanhaie berättade att hon under sina år hemma med barnen läst äldre böcker av mammor som varit hemma med sina barn, och då kan man ju fråga sig vilka skillnader hon eventuellt lagt märke till i den äldre generations förhållningssätt till att vara hemma med barnen – har vi kommit framåt i vår syn på kvinnan, modern och barnet i samhället idag?
- Det som frapperade mig var att den äldre generationen kvinnor/mammor inte hade lika många valmöjligheter som vi har idag. Min generation har t.ex. tillgång till dagis, vilket man inte hade förr. Därför skriver jag också en hel del om alla dessa stafettsträckor mellan hem-jobb-dagis. Jag tror att själva poängen är att vi blir fångade av alla dessa valmöjligheter – plötsligt står vi där med alla bollar i luften och jonglerar och så blir vi utbrända, ledsna och besvikna och drabbas av alla dessa skuldkänslor …
Kärleken finns i ett torn av skum
Den underliggande känslan i ”Diskdikter” är kärlek och omsorg – alla trasigheter och tjatigheter till trots.
Kärleken som övervinner allt, kärleken till barnen och partnern som bär en genom vardagen och livet.
- Jag ville att dikterna skulle börja mitt i stressen där vi den skitiga diskbänken, för att sedan fortsätta med att utforska temat moderskap ur olika synvinklar. Men jag var mån om att diktsamlingen skulle utmynna i det sköna och ljuvliga i att vara mamma. För det handlar ju till syvende och sist om kärlek. I det långa loppet är det ju en kort tid man är hemma med sina barn och trots alla bråk, bus och stön är det en fin tid och den ska man njuta av - t.ex. uppe i ett löddertorn …
En av dikterna ur samlingen är tryckt på en medföljande disktrasa.Dikt ur Lotta Sanhaies diktsamling "Diskdikter".Bild: Scriptum förlagdikt,lotta sanhaie
Åbo filharmoniska orkester vill jobba för en bättre värld och slår i år ett slag för humanism och demokrati - med hjälp av musikens kraft.
Stadsorkesterns avgående intendent Emilie Gardberg resonerar kring hurdan musik som kan förändra världen. Här berättar hon om hur musiken skakade om henne riktigt ordentligt för tio år sedan då hon studerade i New York.
I dag ordnades den traditionella "allocation draw" i Kiev, Ukraina. Det är fråga om en lottdragning där alla länder som ska delta i årets Eurovision Song Contest får veta i vilken semifinal de kommer att tävla, samt om de tävlar i första eller andra halvan av sändningen.
Undantagen är förstås värdlandet samt de fem stora eurovisionsländerna (Spanien, Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland) som går direkt till final. I år hade Schweiz ansökt om att få tävla i den andra semifinalen och detta beviljades.
Fjolårsvinnaren Jamala fick hjälp i lottdragningen av Ruslana, som vann Eurovisionen för Ukrainas räkning år 2004.
Balladtung start
Också i år tävlar Finland i den första halvan av den första semifinalen, samma position som under de senaste åren.
Sandhja uppträdde allra först i den första semifinalen i Stockholm 2016 och Pertti Kurikan Nimipäivät var femte ut på scenen i Wien 2015. Ingendera fick en finalplats. Att uppträda tidigt under kvällen ses ibland som en nackdel, eftersom publiken kan ha glömt bort bidraget då alla sånger framförts och det är dags att rösta.
Norma Johns stämningsfulla ballad Blackbird hamnade dessutom i samma startsektion som åtminstone två andra ballader, både Georgien och Albanien skickar i år kvinnliga sångerskor som framför långsamma låtar. Balladerna kan förstås bli ännu flera eftersom de flesta länder inte ännu utsett sina representanter.
Med andra ord kan man inte riktigt säga att Fru Fortuna gynnade Finland i lottdragningen denna gång, men givetvis är har startordningen ingen nödvändig inverkan på slutresultatet.
En intressant aspekt är att Finland och Sverige tävlar i samma semifinal för första gången sedan 2009, båda i den första halvan av den första semifinalen.
Den första semifinalen 9 maj
Första halvan:
Montenegro
Finland
Georgien
Portugal
Belgien
Sverige
Albanien
Azerbajdzjan
Australien
Andra halvan:
Cypern
Slovenien
Armenien
Moldavien
Tjeckien
Lettland
Island
Grekland
Polen
Italien, Spanien och Storbritannien får också rösta i den första semifinalen.
Den andra semifinalen 11 maj
Första halvan:
Makedoinen
Malta
Nederländerna
Serbien
Danmark
Ryssland
Rumänien
Ungern
Österrike
Irland
Andra halvan:
Schweiz
Estland
Israel
Bulgarien
San Marino
Litauen
Kroatien
Norge
Vitryssland
Också Tyskland, Ukraina och Frankrike röstar i den andra semifinalen.
De slutgiltiga startordningen slås fast av tävlingsproducenterna när tävlingen närmar sig. Anledningen till att man gick in för detta system för fyra år sedan var att man från arrangörshåll ville göra tv-kvällen möjligast varierad och underhållande. Ifall man drog lott om alla startnummer finns risken att exempelvis alla ballader framförs i en klump och alla up-tempo-låtar för sig. På det här sättet kan man skapa en bättre dramaturgi.
Igår presenterades också den officiella sloganen och logotypen för årets Eurovision. Sloganen lyder "Celebrate diversity" (ungefär "fira mångfald"). Logotypen föreställer ett traditionellt ukrainskt pärlhalsband där alla pärlor är olika för att understryka sloganens budskap.
Touko Laaksonen är ett namn som inte väcker desto större associationer hos de flesta finländare. Tillägger man däremot att han är mannen bakom vårt lands mest hyllade och ifrågasatta gayikoner Tom of Finland nickar de flesta igenkännande.
Pekka Strang gestaltar Touko i nya filmen om legendens liv som är en del av Finland 100-festligheter och får sin Finlands-premiär 24 februari. Den visades dock redan som öppningsfilm på Göteborgs internationella filmfestival där den mottogs med tio minuters stående ovationer.
- Det var otroligt fint att se hur filmen fungerade med en levande publik, det var ett emotionellt och överväldigande ögonblick. Helt tydligt så träffar den rätt.
Största rollen hittills
Pekka Strang är en sedan länge etablerad skådespelare och kulturprofil. Otaliga roller och arbetet som konstnärlig ledare för Lilla teatern i Helsingfors har gett erfarenhet både på scenen och bakom kulisserna. Hur var det att spela en man som gick från att leva ett hemligt liv i ett homofobiskt krigstida Finland till att finnas på frimärken i modern tid?
- Det är en viktig berättelse att föra fram speciellt då Finland firar hundra år. Vi måste komma ihåg att Touko Laaksonen och hans ödesystrar och -bröder på den tiden räknades som laglösa men att de här människorna har varit med och byggt upp vår identitet.
Pekka Strang gestaltar Touko Laaksonen i ny film om Tom of Finland.Pekka Strang poserar framför en blå bakgrund, tittar in i kameran.Bild: Yle / Ted UrhoPekka Strang,Tom of Finland
Söker man på Tom of Finland på nätet får man över 50 miljoner träffar men skriver man in Touko Laaksonens namn i sökfältet är det inte närmelsevis lika många. Pekka poängterar att filmens idé var att lyfta fram mannen bakom brandet.
- Vi ville visa hur det var att växa upp och leva i ett efterkrigstida land som blev allt mer moralistiskt och stängde sina dörrar för olikhet. Då man ser på nyheterna idag så inser man tyvärr att den problematiken fortfarande är lika aktuell.
Rysk fallskärmshoppare som inspiration
I början av filmen ser man en ung Touko Laaksonen som krigar för sitt land. Medan han står och tar en välförtjänt paus i buskaget ser han en rysk fallskärmshoppare landa på fältet framför honom. Touko mördar honom och då man ser ansiktet på fallskärmshopparen inser man att han har samma ansikte som Tom of Finland-karaktären.
- Aleksi Bardy och Dome Karukoski som satt ihop manuset och filmen har tagit del av många berättelser om Toukos liv och de som kände honom under hans sista år säger att han brukade berätta den här historien så vi får väl tro att den är sann.
Pekka Strang i rollen som Touko Laaksonen.Pekka Strang i rollen som Touko Laaksonen. Bild: Helsinki Filmi / Josef PerssonPekka Strang,Tom of Finland,touko laaksonen
Vägen till sitt livs roll
Pekkas väg till en av sitt livs största roller gick via en regelrätt provfilmning där han inledningsvis fick göra ett språkprov då det först fanns tankar om att göra filmen på engelska. De internationella delproducenterna tyckte dock att filmen skulle göra sig bäst på orginalspråket och efter ytterligare provscener med andra skådespelare kom slutligen det efterlängtade samtalet.
- Som skådespelare är man van att höra att man var jättebra men att de valt någon annan. Då Dome ringde och erbjöd mig rollen som Touko var det givetvis ett stort ögonblick.
Kärleken ser inte till könet
Som gift trebarnspappa kan det vara lite underligt att spela en homosexuell krigsveteran. Pekka poängterar dock att då det kommer till kärleksscenerna med Lauri Tilkanen som spelar Toukos partner Veli handlade det mest om förtroende.
- Vi diskuterade det givetvis men sist och slutligen handlar det inte om så mycket annat än att de flesta män har lite mer hår på överläppen, annars finns det inte så stora skillnader. Kärleken ser ju inte till könet.
Tom of Finland är en del av Finland 100 år och får sin premiär 24 februari 2017.
