I onsdags samlades Yle Vegas rimpanel anno 2016 för att klura ihop julklappsrim till lyssnarnas klappar. Har du ännu klappar kvar att fixa? Kanske du får tips när du läser igenom listan.

Panelen bestod av Christoffer Strandberg, skådespelare, programvärd och imitatör, Herman Von Numers, pensionerad kirurg och tidigare radiodoktor, samt Jenny Sylvin, doktorand i Nordiska språk vid Helsingfors universitet.

Hittar du ditt eget önskemål i mängden?

Årskalender till alla i familjen
Mobila telefoner vill jag tacka
men de går inte upp mot gammal almanacka
Herman Von Numers

Flygbiljetter inpackade i en beautybox med lite andra saker
Det finns en saga om “Pandoras ask”
till jul fylls våra askar mest med snask
med innehållet uti denna box man åker upp i skyn
och kan sen sitta där och titta ner på byn
det är ju så man nästan börjar skratta
och liknar sagan där man flyger med en gammal matta.
Herman von Numers

Biljetter till den stora finlandssvenska kryssningen
Att snart i goda vänners lag få åka ut på böljan blå
det är den julklapp som ni nu ska få
att äta gott och säga skål
det går ju bäst på modersmål
som äkta sjömän får ni gå ombord och sjunga “hej o hå”
Herman von Numers

Mjukisbyxor till min snälla långa man
Att klä sig varmt och mjukt till kvällen
och sätta sig vid brasan på den gamla fällen
det är nåt som passar bra till jul
med mjuka hemmabrallor blir det riktigt kul
Herman von Numers

Parfym
Den lilla flaskan hör ihop med ett av dina sinnen
det som kan återföra dig till länge sedan svunna minnen
dess innehåll kan hjälpa dig ifall du skall
vid något viktigt tillfälle bli “femme fatale”
Herman von Numers

Lakan till min man som ville ha en mangel
Att gå och och lägga sig med rena, släta lakan i sin säng
det är ju nästan som att vandra mellan blommorna på himmelsk äng
Om lakanen har några rynkor kanske inte man sig bryr
speciellt om mangeln man behöver är förskräckligt dyr
Med nya fina lakan av satin
blir känslan ändå riktigt fin.
Så drömmer man tillsammans om blommor och om bin
Tänk på att döttrar gjordes förr fast lakanet var gjort av lin
med detta lilla julklappsrim
jag önskar fridfull jul åt Kim.
Herman von Numers

En startplats till Stockholm halvmarathon åt maken, vars fru har tävlingsinstinkt
När halvan går och frun är med och peppar
då känner man sig snabb och stark
och springer duktigt genom Stockholms park
dom mindre tuffa sitter kanske hemma kvar och deppar.
Herman von Numers

Ett kortspel som handlar om mat (åt lillebror)
Ett nördigt spel till en gourmé
om sushi, langos och sufflé
Det blir säkert skrik och gamman
när du och dina gelikar kommer samman
Jenny Sylvin

Nya badbyxor, modell längre, åt familjefar med slitna “stringlisar”
Din simkostym har slitits ut
av sol och klor och tidenst trut
Nu får du en ny som aktern täcker
Äntligen blir vår badboy läcker
Jenny Sylvin
/
Att vara up to date på beachen är nog bra
Med gammalmodig look
från barnen hörs en suck
Såna där åldersstigna grejor kan man bara inte ha.
Herman von Numers

Slowcooker åt mamma
Bort med mat som säger pling
Bort med brådska, stress och spring
Låt denna klara dagens kok
Medan du kopplar av med bok
Den säger säkert stopp sen
När den kirrat kalopsen
Jenny Sylvin

En bok åt bokslukarpappa
För nån som är en sann librist
blir livet utan böcker nog så trist
då kommer julklappen till tröst
med nya böcker efter trist och kulen höst.
Herman von Numers

Cyklar (med villkor) åt barnen
Hör ni, rådd- och krångel-ungar
Med dessa blir ni vägens kungar!
Fortsätt städa era krypin
och ta bestämt avstånd från tobak och gin,
lassa snällt in mat i buken
och håll er borta från akuten
Jenny Sylvin

Moderskapsförpackning till dotter i Sverige
Som lätt försenad julklapp ska du få en präktig låda
och när du öppnar den i mars så får du skåda
för dom har fyllt den med allt viktigt i ditt fostarland
men ungen får du fixa till på egen hand.
Herman von Numers

Hemsydda pyjamasbyxor åt mågen...
Dess tygsjok värmer häcken
När du trynar under dina täcken
Utan mått kan snett det bli
men du har passformsgaranti.

...samt dottern
Uti denna karamell finns mitt senaste syprojekt
Ta dem på när det blir kväll
Om du vill kan det bli en hel dräkt.
Jenny Sylvin

En Apple Watch
Ett äpple till min Eva
som nyttigt vill leva
Ett äpple om dagen
ger dig muskler på benen och magen
Jenny Sylvin

En tavla som föreställer två harar, i hararna bilder på olika hus, däribland vår första gemensamma lägenhet
Att pryda väggarna med snälla harar
dom har man kanske där så länge påsken varar
I stan är möjligen kaninen mera aktuell
så ge dem en chans att hoppa runt på stilig akvarell.
Herman von Numers
/
Tänk att just vi varandra fann
Vi delat lägenhet, nu egnahemshus
Med harar utomhus!
Men våra väggar är så nakna
Vilken tur att tomtarna varit vakna
"Att investera i konst”, det kostar
Här får du nåt som, likt min kärlek, inte rostar
Christoffer Strandberg

Flytväst med patron åt pappa
Styv och stor med jättekrage
Pontoner över bröst och mage -
det stämmer nog att less is more
när nästa vår ombord du går
Den är liten och lätt men blir stor när det smäller
och håller dig uppe sen när det gäller.
Jenny Sylvin
/
Att vara rustad när man är till sjöss
är nog så viktigt, annars blir det lätt ajöss
Då är ett plagg som säger poff!
nog viktigare än en korg med koff.
Herman von Numers

En ishockeypuck åt lillebror
Denna idrottsprojektil
Kan möblera om i åskådarsmil
därför kommer den här inslagen
och skonar därmed ansiktsdragen
Vad som sen på isen sker
ansvarar jag ej för mer.
Jenny Sylvin

Ett "bras-set" med askskyffel, borste, brandstake till ett ungt par
Att hastigt krafsa en kastanj ur glöden
är nästan lika allvarligt som själva döden
ve den som ej har don att rädda rostebröden
här nu ett set som räddar dig ur värsta nöden.
Herman von Numers

En cigarrlåda med romflaskor åt son, som är blivande far, av pappan
En gåva från en far till en blivande
Viktigaste är att stöda den havande
Men att liv blir till bör man också festa
Detta kan du avnjuta med dina fem bästa.
Christoffer Strandberg

Vans-skor med Toy-storyfigurer åt flickvän
Ljusröda skor med bilder på
det kan man inte alltid vänta sig att få
Den vita skjortan hör väl till
då har du kanske allt du vill
sen kan du vara manekäng
sätt på det här och ställ dig på din säng!
Herman von Numers

Blåvita ljuskulor att hänga i fönstret åt bror
En fosterländsk slinga
hur härligt sången klinga,
Du som förstår vikten av självständighet
vill fira vårt sekel med högtidlighet
När denna slinga pryder karmen
Känner du fosterlandskärlek i barmen.
Jenny Sylvin

Vallningsbord för skidor till min man
På denna inredningsdetalj
pysslar du om din sportatteralj
När drivorna smultit täcker vi in den
med bordduk eller bär upp den på vinden.
Jenny Sylvin

Ett nattlinne till hustrun
Siden, satin och krinolin
Kära du, i allt detta är du fin.
Ta på den när det skymmer
Och släpp dina bekymmer.
Heidi Grandell-Sonck

Äggklocka till mor
Receptet i din kokbok kanske verkar sjukt
där står att du ska koka ägget tills dess skal blir mjukt
Med denna lilla grej du gör ditt eget kok
Och bryr dig inte om receptet i nån konstigt bok
Herman von Numers

Röd-gråmönstrade långkalsonger åt min 20 årige son
Mönster i färger åt en sportig son
Dessa värmer när det blåser norrifrån
Bär gåvan i vintertid, kan ej nog betonas
En god jul önskas min kära Jonas
Christoffer Strandberg

Nio par splitternya strumpor åt min man
Denna gåva borde man få redan före jul
att hänga upp en massa av dom här på spiseln kanske vore kul.
Då får man kanske väldigt mycket klappar
om tomtarna på alla dessa grejer nappar.
Herman von Numers

Undergörande nattcréme
Vad ger man en tjej som har allt
Något nytt, kreativt eller gammalt
Missförstå mig rätt med denna gåva
Den vårdar dig när du går och sova
Applicera gåvan i skymningen
Och vakna minst lika vacker i gryningen
Christoffer Strandberg

En påse kiwifrukt åt kollega som planterat kiwiplanta som aldrig bär frukt
Du har lovat oss frukter från kiwin du sått
men några jättekrusbär har vi alls inte fått.
Ett litet tips vår odlarnörd
affären på hörnet ger snabbare skörd.
Hoppas de ska fröljda truten
men sälj inte frukten före plantan är skjuten.
Jenny Sylvin

En toalettväska
Vad ger man sin kära vuxna dotter
Knappast böcker om Harry Potter
Inte dataspel eller en levande gecko
Nej, här får du nåt fint från Marimekko
Christoffer Strandberg

En traktorbok om traktorernas historia till en jordbrukare
Alban och Masse-Fergusson
Finns i detta opus från
Marianne
Jenny Sylvin

Nya vinterstövlar åt sonen och nya kläder åt dottern, på rea efter julen
När rean har börjat drar vi till storstan
för sko eller klädshopping - med morsan
Jenny sylvin

Hector & His Power Band spelar i Stallörsparken i Ekenäs i sommar. Musikern är ett av förbanden till det amerikanska bandet Toto.

Hector är en av de kändaste rockmusikerna i Finland och har varit aktiv sedan mitten av 1960-talet.

Den här hösten har Hector gjort en jubileumsturné som avslutades med en slutsåld konsert på Helsingforsarenan.

Andra förband på spelningen den 29 juli är det finländska bluesbandet SF Blues och Bo Kaspers Orkester från Sverige.

Läs mera:

Toto ger konsert i Ekenäs i juli

Det legendariska amerikanska bandet Toto spelar i Ekenäs i slutet av juli. Toto uppträder på julifestivalen i Stallörsparken den 29 juli.

Pianisten och kompositören Kalle Katz gör debut på Lurens sommarteater i Lovisa. Han ska vara musikansvarig för nästa sommars pjäs, musikalen Sällskapsresan.

Kalle Katz fungerar som musikansvarig på Lurens sommarteater för första gången nästa sommar.

Han ska arrangera musiken i Sällskapsresan så att den passar en finlandssvensk miljö. Dessutom ska han ansvara för att spela in låtarna enkom för Lurens.

Sångerskan, kompositören och sångpedagogen Mirella Pendolin-Katz, som inledde sin Lurenskarriär senaste sommar, återvänder också. Hon ansvarar för sånginstuderingen.

Också artisten och dansläraren Susanna Karvinen återvänder. I somras fick publiken njuta av hennes kreativitet och energi i form av olika street dance-inspirerade koreografier.

Som Yle Östnyland redan tidigare har berättat fungerar Oskar Silén som regissör för Sällskapsresan.

Han har också regisserat de två senaste somrarnas pjäser, Djungelboken och Annie Mästerskytten.

Lurens sommarteater har sin första träff den 8 januari. Den börjar klockan 12 på gamla Kuggomskolan.

Premiär blir det den 30 juni 2017.

Vad vore julen utan stearinljus? Väldigt mörk och dyster, även om vi inte längre är beroende av levande ljus för att överhuvudtaget se någonting så här års, i motsats till våra förfäder.

Det är relativt få numera som ids stöpa sina egna ljus, även om det i princip är rätt så enkelt och roligt. Så vi går till närbutiken och köper färdiga ljus för en billig slant.

Men vad får vi för pengarna? Håller ljusen löftena på förpackningen? Vi gick ut och köpte kronljus av fem olika märken och testade saken.

Dessa ljus hamnade i butikskassen:

1. Pirkka

10 st/ förpackning
pris: 3,49 e (35 cent/ljus)
Material: 100% stearin
Utlovad brinntid: 7 h

2. Flying Tiger

(dansk design- och prylbutik)
Säljs i lösvikt
Pris: 50 cent/ljus
Material: Paraffin
Utlovad brinntid: 11 h

3. Lidl

10 st / förpackning
Pris: 2,69 e (27 cent/ljus)
Material: Uppges inte
Utlovad brinntid: 7 h

4. Liljeholmens

(Clas Ohlson)
40 st / förpackning
Pris: 16,99 e (42 cent /ljus)
Material: 100% stearin
Utlovad brinntid: 7h

5. Havi

Pris 2,45 e (49 cent/ljus)
5 st / förpackning
Material: 100% stearin
Utlovad brinntid: 7 h

Stearin vs. paraffin

Stearin tillverkas främst av animaliskt fett, men också av vegetabiliskt fett, till exempel palmolja. Veganer kanske hur som helst vill undvika stearinljus eftersom de kan innehålla slaktrester.

Det är lätt att tänka sig att stearinljus har funnits sedan hedenhös, men det var så pass sent som år 1818 som den franske kemisten Michel Eugène Chevreul upptäckte att stearin lämpar sig för ljusframställning. Diverse papperskrig kring patent och liknande fördröjde premiären till 1830.

Paraffin är i princip en härdad variant av vaselin, det tillverkas av biprodukter från raffineringen av råolja, så paraffinljus är trygga för veganer men anses ha en lägre kvalitet än stearinljus. Norska Folkhälsoinstitutet varnade till exempel 2014 för att användandet av paraffinljus försämrar inomhusluften till den grad att det är jämförbart med passiv rökning. Det här fick många tillverkare att byta material från paraffin till stearin.

Illa för inomhusluften

Brännandet av alla sorters ljus ger hur som helst upphov till småpartiklar och gaser som är mer eller mindre skadliga för hälsan. De så kallade doftljusen är speciellt farliga i det här avseendet. Vill man försäkra sig om att köpa ljus med så liten inverkan på inomhusluften som möjligt ska man köpa ljus som är märkta med svanen. Det garanterar högklassiga råvaror och utsläpp som håller sig inom godkända gränser.

Man kan själv bidra till att hålla utsläppen nere genom att se till att ljusen inte sotar och ryker. Ju mer rök, desto mer skadliga partiklar.

Men till saken nu, det vill säga vårt test (vill du se hur det gick till, klicka på videon högst upp i artikeln):

Brinntiden för respektive ljus:

1. Flying Tiger: 11 h 50 min.
2. Liljeholmens: 8 h 15 min.
3. Pirkka: 8 h 5 min.
4. Lidl: 8h 0 min.
5: Havi: 7 h 30 min.

Alla ljus höll alltså vad de lovande beträffande brinntid. De flesta överträffade den utlovade tiden med råge. Av sjutimmarsljusen var Liljeholmens bäst med 8 timmar och 15 minuter medan Havi hamnade längst ned i tabellen med 7 timmar och 30 minuter.

Alla ljusen brann med klar, stadig låga. Inget av ljusen rykte eller avgav någon markant lukt.

Mest valuta för pengarna

Så här många cent betalar du för varje timme som ditt ljus brinner:

Lidl: 3,4
Flying Tiger: 4,2
Pirkka: 4,3
Liljeholmens: 5,1
Havi: 6,5

Ser man enbart på ljustimmar per euro så vann alltså Lidls kronljus och Havi var sämst, men då bör man kanske ta i beaktande att Havis ljus är tillverkade av 100% stearin, i Finland, medan Lidl inte uppger materialet i sina ljus och tillverkningen sker i Ungern. Det är upp till var och en att besluta vad man är beredd att betala för.

Och kom ihåg: den viktigaste egenskapen hos ett ljus är att det är omsorgsfullt släckt när man går och lägger sig eller åker hemifrån, och att det hanteras tryggt så att brandkåren inte behöver göra ett hembesök.

Staffan var en stalledräng grundar sig på den medeltida Stefanslegenden, där kung Herodes är en av huvudpersonerna. I våra dagar förknippas sången med luciafirandet, men egentligen hör den ihop med annandag jul, den så kallade Stefanidagen.

Staffan var en stalledräng
Vi tackom nu så gärna
Han vattna' sina fålar fem
Allt för den ljusa stjärna

Ingen dager synes än
Stjärnorna på himmelen de blänka


Staffansvisan är en sång med gamla anor. Genremässigt hör den till den medeltida balladtraditionen, och sin nuvarande utformning har den fått för omkring tvåhundra år sedan, i början av 1800-talet. Staffansvisan förekommer i många textvarianter och sjungs till flera olika melodier.

I svensk tradition förknippas sången numera med luciadagen och lussetåget, men egentligen hör den ihop med annandag jul, också kallad Stefanidagen (Tapaninpäivä på finska).

Dog för sin tro

Stefanidagen firas till minnet av den första kristna martyren, den helige Stefan, eller Stéfanos, som stenades till döds i Jerusalem år 35 efter Kristus. Händelsen finns beskriven i Apostlagärningarna.

I den folkliga legenden har man flyttat Stefan tillbaka till tiden för Jesu födelse och gjort honom till stallknekt hos kung Herodes. Stefanslegenden berättar om hur Stefan fick se Betlehemsstjärnan och skyndade sig att berätta för kung Herodes att en ny konung var född.

Herodes svarade att det var lika otroligt som att den stekta tuppen på hans middagsbord skulle resa sig upp och gala. Men i det samma gjorde tuppen just det. Herodes blev då så ursinnig att han lät stena stalledrängen till döds.

Stefanslegenden, altarfront från 1100-talet, Broddetorps kyrka i Västergötland. Stefanslegenden, altarfront från 1100-talet, Broddetorps kyrka i Västergötland. Bild: Historiska museet i Stockholm altartavlor,Sankt Stefan,Staffan stalledräng

Folkliga julseder

Stefanslegenden har inget historiskt samband med den verklige Stéfanos, som dog 35 år senare, och inte heller med kung Herodes.

I dag lever den medeltida legenden vidare just i Staffansvisan, som har bevarats i Norden och i England. I de flesta nordiska textvarianter är kung Herodes sedan länge försvunnen. Kvar finns ett häst- och mattema som har sitt ursprung i olika folkliga julseder.

Hästkapplöpning i vinternatten

En av dem är den så kallade Staffansritten, som brukade äga rum mellan jul och nyår. Ogifta bondsöner och drängar red då i kapp tidigt i morgonottan till ett förhandsbestämt mål. På hemväg från ritten gjorde man avstickare till alla gårdar för att på hästryggen låta sig bjudas på mat och supar.

Efter hand började ynglingarna klä ut sig på olika sätt och bära med sig en stjärna eller en lykta på en lång stång. Man sjöng också sånger, bland annat olika varianter av Staffansvisan. Det var så stjärngossetraditionen fick sin början.

Stjärngossar, julkort av Jenny Nyström. Stjärngossar, julkort av Jenny Nyström Bild: Public Domain Jenny Nyström,stjärngossar

Superi och busliv

Men ibland urartade Staffansritten i fylleri och skadegörelse, och på sina håll blev ordningsproblemen så stora att upptågen måste förbjudas. Forna tiders stjärngossar var alltså inga rara småpojkar i strutmössor utan byns värstingar som levde rövare.

Senare kom luciafirandet in i bilden, och då flyttade stjärngossetraditionen över till luciadagen. Där har den levt vidare under betydligt beskedligare former.

Du kan höra flera olika versioner av Staffansvisan i Vega Kväll torsdagen den 22.12. Sändningen börjar kl. 17.30.

En tjock man med röd luva och långt vitt skägg som kommer med klappar i juletid. Så avbildas nuförtiden den mytomspunna Jultomten. Men det har inte alltid varit så. Slutresultatet är ett sammelsurium av traditionella berättelser, mytiska figurer, verkliga personer, samtida berättelser och reklam.

Jultomten har framställts på många sätt och han har haft varierande karaktäristik under olika perioder och på skilda platser. Ännu idag råder olika uppfattningar om denne man beroende på vilka traditionella föreställningar som dominerar.

Men det sker en homogenisering genom att vissa bilder och personlighetsdrag reproduceras globalt av främst multinationella företag som t.ex. Coca-Cola och Disney.

En tecknad svartvitt bild på julbocken. Bild: Nordisk familjebok (1910)/Public Domain julbocken

Den fornnordiska och anglosaxiska mytologiska Jultomten

I den germanska och fornnordiska kulturen firade man tidigt "Yule", som inträffade kring midvintersolståndet. Det var kopplat till guden Oden, som man kallade för "Julfader", eller "Julner". I den anglosaxiska världen firades "Mödrarnas natt", vilket anses ihopkopplat med diserna och deras disablot.

Det sägs att man firade döda mödrar inom familjen, vilket styrks av att dödsguden Oden figurerade i sammanhanget. Enligt forskaren Margaret Baker kunde förr Oden med sitt långa vita skägg och sin slokhatt ses rida över himmelen om natten vid den här tiden. Och att han då skulle ha besökt folket i sina stugor skulle vara grunden för sägnen om Jultomten.

Bild: Yle/ Philip Stenkula julgubbe,julgubben,julmarknad,julmarknad i åbo,jultomten,marknad

Engelsmännens "Father Christmas" för tankarna till "Julfader", och den nederländska figuren Sinterclaas har också jämförts med Oden. Sinterclaas rider på hustaken på en vit häst och Oden, han galopperar ju över himlen på sin Sleipner.

Sinterclaas medhjälpare är svarta och meddelar honom om vilka barn som varit snälla respektive stygga. Oden, han håller ju sig med sina korpar, Hugin och Munin som rapporterar om samma sak till chefen.

Jultomten goes America

Jultomtens namn i Nordamerika, Santa Claus baserar sig förstås på Sinterclaas, som härleds till Sankt Nikolaus. Han var en biskop på 300-talet och som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet.

Enligt legenden räddar han i hemlighet tre flickor som i avsaknad av tillräcklig hemgift hotas av prostitution. Han är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker (!), ångerfulla tjuvar samt många städer. Sankt Nikolaus avbildas ofta iförd biskopsdräkt med detaljer i vitt och grönt.

Bockmask och päls. Bild: By-sa/Mysfaktor julbocken

Julbocken var skrämmande förr

Han var ju minst sagt skrämmande, så länge han dök upp i mask och med bockhorn på huvudet. Så vi talar inte mer om det, utan konstaterar att det var Viktor Rydberg som med sin novell "Lille Viggs äventyr på julafton", 1871, som lade grunden för det kulturella sambandet mellan Gårdstomten och Jultomten.

När så hans dikt "Tomten" utkom tio år senare med illustration av Jenny Nyström, så var det klappat och klart. I det sena 1800-talet byggde sedan jultidningar och familjemagasin vidare på succèhistorien.

Jultomten fusioneras

Efterhand har en gradvis sammansmältning skett mellan denna hybridfigur och amerikanernas Santa Claus, som ju är en tjock, rödklädd gubbe med yvigt vitt skägg, som skapades på 1800-talet. Man anser att figuren kreerades utgående från dikten "The night before Christmas", troligen skriven av Clement Clarke Moore, och som publicerades i tidningen "Sentinel" 1823.

Här beskrivs St. Nicholas som en gladlynt, tjock man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär. Han anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen. De första bilderna av denna version sågs i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i "Harpers Weekly" 1863.

Bild: Yle jul,julen,julfirande,julgubbe,julgubben,julklappar,jultomte,jultomten

Ålandsättlingen Haddon Sundblom skapar den moderna tomten

Den amerikanska Jultomten populariserades i en Coca-Cola reklam på 1930-talet. Det är ingen mindre än Haddon Sundblom som skapar den här versionen. Hans far kom från Åland och modern från Sverige. Man kan säga att Coca-Cola-tomten gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en lång tid, och på så sätt standardiserade dennes utseende.

John Bauers illustration Julbocken från 1912. En pojke rider på en julbock med en stor säck på ryggen. Bild: Public domain. John Bauer. illustration,John Bauer,Julbock

Vår finländska Julgubbe

Här lever faktiskt det finska namnet "Joulupukki" kvar, men det finlandssvenska namnet är ju "Julgubben". Han anses komma från Korvatunturi i Lapplands ödemark och sägs köra till alla länder på sin släde. Renen som är boss - han med den röda mulen - heter Petteri Punakuono på finska, medan vi säger Rudolf med röda mulen.

Korvatunturi ligger ju långt bortom all ära och redlighet, så det är svårt att hitta dit. Därför har man fixat en utlokalisering till Rovaniemi, nära polcirkeln, där bl.a post adresserad till Julgubben besvaras. Idag besöker ett stort antal turister, främst britter och asiater, Lappland kring jul.

Bild: Yle jul,julen,julfirande,julgubbe,julgubben,julklappar,jultomte,jultomten

Den svenska Jultomten

Den rikssvenska moderna tomten är en slags blandning mellan Santa Claus och den gamla gårdstomten i äldre svensk folktro. Han besöker hemmen på eftermiddagen eller under kvällen. Antingen före eller efter "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul". Kommer han mitt i blir det nog ingen välsignad Jul.

Jultomten är oftast en utklädd anhörig, men det kan också vara pappan i familjen som så att säga "smugit sig ut för att köpa kvällstidningen". Och så yttrar tomten de klassiska orden: Finns det några snälla barn här?

Klapp på dörren

Går vi längre bak i tiden, till borgerliga svenska hem på 1800-talet, så hade den mystiske gästen en mask för ansiktet. Han föreställde en Julbock, och i Alice Tegnérs visa "Julbocken" står det att "han stod därute och klampade och stampade och gav dörren en smäll". Och den här smällen är en rest av den klappning som tillkännagav forna tiders anonyma julklappar.

En tradition från förr var också att man lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.

Shakespeare bakom Ho ho ho

Jultomtens kännspaka skratt: "Ho ho ho!" tror man kommer från engelskspråkiga länder och ursprungligen från karaktären Puck i Shakespeares pjäs "En midsommarnattsdröm" från omkring år 1600.

En riktig God Jul önskar:

Historiens vingslag, Yle Vega lördag kl 12.07.

Flera åboländska kulturföreningar och -organisationer är med bland de som fått bidrag av Konstsamfundet i samband med samfundets höstutdelning.

Bland annat Åbolands Ungdomsförbund (10 000 euro), byggnadsvårdsföreningen Curatio (3 000 euro), Korpo Hembygdsförening (2 000 euro), Kulturföreningen Lande på Kimitoön (15 000 euro) och Luckan i Åbo (9 000 euro) får bidrag av Konstsamfundet.

Flera aktörer inom musik tilldelas också pengar. Det här gäller bland annat Florakören vid Åbo Akademi (2 000 euro), Föreningen för Kimitoöns musikfestspel (3 000 euro), intresseföreningen som ordnar Baltic Jazz i Dalsbruk (4 000 euro) och Korpo Jazz rf (5 000 euro).

Sydkustens landskapsförbund får 28 000 euro för att upprätthålla sin verksamhet i Åboland. Åbolands hantverk som tilldelas den högsta summan 50 000 euro för att ordna Konstrundan.

Totalt fördelas drygt 840 000 euro till 190 bidragsmottagare. Den minsta beviljade summan är 500 euro och högsta 50 000 euro. Listan på alla som fått bidrag hittar du här.

Artister som vill bo och jobba i ateljén är det ingen brist på. De 56 000 euro som producent Jouni Jäppinen fått går istället till att utveckla verksamheten och fundera på samarbete.

Konestiftelsen stöder Lovisa gästateljés frilansande producent Jouni Jäppinen med 56 640 euro under de följande två åren.

Summan möjliggör att Jäppinen jobbar heltid med gästateljéns verksamhet. Hittills har han bara jobbat deltid och då projektet fått finansiering.

- Det finns mycket jobb att göra. Jag vill gärna sätta tid på att fundera ut hur vi bättre ska nå ut till publiken och också få nya ansikten att dyka upp då vi ordnar utställningar, säger Jäppinen.

Jouni Jäppinen gör själv konst i metall. Jouni Jäppinen, frilansande producent för Lovisa gästateljé. Bild: Lovisa gästateljé jouni jäppinen,lovisa gästateljé

Lovisa gästateljé har sedan 1995 tagit emot konstnärer från främst de baltiska länderna och Norden. Konstformerna de utövar kan vara mycket varierande och längden de stannar är mellan två och fyra månader.

År 2017 är esternas år

Gästerna för år 2017 är redan fastslagna och Estland ligger i fokus. Först flyttar animatören Lilli-Krõõt Repnau in, sedan en freskomålare. Till sommaren besöks gästateljén av kompositören Evelin Seppar.

- I en liten stad som Lovisa är det mera spännande om konstnärerna sysslar med varierande konstformer, säger Jäppinen.

Nikolai Vasiliev från Sankt Petersburg har bott i ateljén under hösten. Ryska konstnären Nikolai Vasiliev framför en av sina målningar i Lovisa gästateljé. Bild: Lovisa gästateljé lovisa gästateljé,nikolai vasiliev

Sedan 1990-talet har gästateljén velat erbjuda speciellt baltiska konstnärer en chans att arbeta i idylliska Lovisa. Förutom fri användning av ateljén och bostaden får konstnärerna också ett stipendium, vilket har varit mycket uppskattat.

Gästateljén har redan fått in många ansökningar för år 2018, men några val är inte ännu gjorda.

Jäppinen planerar att under det inkommande året skriva en katalog över alla de över hundra konstnärer som gästat ateljén, kryddat med historier från deras besök.

Lovisa gästateljé hör till de få i landet som året runt har gästande konstnärer på besök. De flesta tar emot gäster endast exempelvis sommartid.

Den nya dokumentären om Dora från Lammholm hade premiär på Aftonro. Filmen handlar om Doras flytt från sitt älskade Lammholm till äldreboendet på Iniö.

Det har nu gått tre år sedan dokumentären Dora på Lammholm berättade historien om den då 87-åriga Dora Siivonen. Dokumentären handlar om Dora och hennes liv på en holme i Åbolands skärgård där hon bor ensam utan rinnande vatten och el med katten Saku som enda sällskap i huset som hennes morfar byggt.

Dokumentären om Dora är en av Svenska Yles största publiksuccéer genom tiderna och många engagerade sig i frågan om Dora skulle stanna kvar på Lammholm eller om hon borde lämna sitt barndomshem och flytta till äldreboendet i Iniö.

Då Dora bodde på Lammholm var hon tvungen att smälta snö om vattnet hade frusit. Dora Siivonen tar in is att smälta, 2013 Bild: Yle videostill dora på lammholm,dora siivonen,lammholm,snö,vinter

I den nya dokumentären om Dora berättar Mikaela Weurlander fortsättningen på Doras historia. Katten Saku har dött och Dora bor nu på äldreboendet Aftonro där hon firade sin 90-årsdag.

Väldspremiär på Aftonro

Dokumentären sänds i Yle Fem på annandagen men redan för en vecka sedan fick Dora själv se filmen då det ordnades premiär på Aftonro. Premiären firades med bubbel och tårta och musikern Maria Kalaniemi var på plats och spelade dragspel för publiken.

Det bjöds på bubbel för att fira premiären av den nya dokumentären om Dora. Premiären av nya filmen om Dora firades med bubbel. Bild: Yle/Johanna Ventus Fira,Pommac,skumppa,Skål

Musikern Maria Kalaniemi var på plats och spelade dragspel. Maria Kalaniemi spelade dragspel på premiären av nya filmen om Dora från Lammholm. Bild: Yle/Johanna Ventus dragspel,dragspelare,Maria Kalaniemi

Lola Schwartz, som i tiderna fick en kokbok av Dora, stod för serveringen på premiären. Lola Schwartz hade bakat till premiären av nya filmen om Dora från Iniö. Bild: Yle/Johanna Ventus lola schwartz

Att se sig själv på vita duken tar Dora med ro.

- Visst känns det lite främmande men att vara nervös och rädd lönar sig inte. Inte blir något bättre av det, säger Dora.

Vid det har laget börjar hon också vara van att stå i rampljuset och poserar vant framför pressens kameror.

- Redan då jag gick i folkhögskolan fick vi lära oss att uppträda och tränade på att stå på scen i olika skådespel. Det var bra övning.

Vad tycker du då om filmen?

- Jag tyckte om den och de har gjort ett bra jobb. Jag vill tacka dem alla och jag tycker så rysligt mycket om dem, säger Dora och ler mot Mikaela Weurlander och fotografen Henrik Leppälä som tillbringat mycket tid tillsammans med Dora både ute på Lammholm och nu på Aftonro.

Mikaela och Dora har blivit goda vänner under resans gång och arbetet med dokumentären. Mikaela Weurlander och Dora Siivonen. Bild: Yle/Johanna Ventus dora från lamholm,dora siivonen,mikaela weurlander

Saknar Lammholm men trivs bland vänner

Den nya dokumentären innehåller klipp ur den förra och nyfilmat material om Doras liv på Aftonro. Här behöver hon inte längre tänka på att förbindelsebåten ska hämta hem varor en gång i veckan eller på att smälta snö då vattnet har frusit. Visst saknar Dora ännu barndomshemmet på Lammholm, men hon trivs också med det nya livet på äldreboendet.

- Att lämna hemmet efter så lång tid kändes konstigt och ordet ålderdomshem lät så konstigt. Men jag kunde inte ana att det skulle vara så trevligt här. Här finns alla bekvämligheter man kan tänka sig och så finns här alla vänner och bekanta, säger Dora samtidigt som hon dricker kaffe tillsammans med de andra som bor på Aftonro.

Dokumentären hade premiär på Aftonro tillsammans med filmteamet och Doras vänner och bekanta. Äldre vid Aftonro ser på premiären av Dora från Lammhom. Bild: Yle/Johanna Ventus aftonro,aftonro i iniö,äldre ser på film,äldreomsorg

"Dokumentären ger en rättvis bild av levnadsglada Dora"

På plats på premiären var många av Doras vänner och bekanta. De tycker filmen ger en rättvis bild av Dora som person.

- Absolut. Hon är så livsglad. Hon klagar aldrig utan tackar och berömmer alla för minsta lilla. Hon kan det här med att berömma folk och hon ser det goda i människor. Jag känner i alla fall mig uppskattad, säger Ramona Nygård som hoppar in vid Aftonro och också har Dora som kund vid sin salong Klippan i Iniö.

Lisa Bergström som bor mitt emot Dora på Aftonro håller med.

- Dora är alltid glad. Hon tycker om att sjunga och har en så vänlig energi.

Lisa Bergström tycker filmen ger en rättvis bild av vännen Dora. Lisa Bergmström tycker om filmen om Dora från Lammholm. Bild: Yle/Johanna Ventus iniö,Lisa Bergström

Också Gulle Hellström som var stuggranne med Dora på Lammholm tyckte om filmen.

- Det var mycket bra och väldigt verklighetstrogen. Just så där är Doras liv och just så är hon som människa. Hon är naturnära, gästvänlig och utåtriktad. Filmen visar också hur stor betydelse djur och natur har för Dora.

För personalen på Aftonro kändes det bra att se att Dora trivs på äldreboendet, trots att omställningen att flytta från Lammholm var stor.

- Jag tror det är svårt för dagens människor att tänka sig att leva ensamma på en holme och bära in ved och vatten året runt. Här på Aftonro finns alla bekvämligheter och Dora själv säger att om hon vetat hur bra det är här skulle hon ha flyttat hit tidigare, säger Britt-Marie Klåvus.

Britt-Marie Klåvus är glad att Dora trivs på Aftonro. Britt-Marie Klåvus jobbar på Aftonro i Iniö. Bild: Yle/Johanna Ventus Aftonro,aftonro iniö

Dora sätter Iniö på kartan

Den första dokumentären om Dora är en av Yle Fems största publiksuccéer i alla ålderskategorier. Många av Iniöborna på plats lyfter fram att Dora satt Iniö på kartan.

- Ja speciellt Lammholm. Det är kul att Iniö på det här sättet får lite marknadsföring, säger Ramona Nygård.

- Det är säkert många som ser dokumentären och undrar var Iniö ligger så hon gör bra reklam för skärgården, säger Gulle Hellström.

Dokumentären Dora från Lammholm sänds i Yle Fem måndagen den 26 december klockan 20.50 och i repris söndagen den 1 januari klockan 14.55. Här kan du se den första dokumentären Dora på Lammholm:

Här är den – Yle Vegas juliga pop/rockfrågesport!

Testa dina julmusikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under pepparkaksrasten eller över en liten fredagsglögg efter jobbet på puben runt hörnet?

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Rockpoliserna:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla in vår Facebook-grupp Rockpoliserna (klicka här)! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Rock'n'roll! God Jul! Lycka till!

1. Vilken är världens mest sålda julsingel någonsin?

 “Winter Wonderland” med Perry Como 

 “White Christmas” med Bing Crosby 

 “Last Christmas” med Wham! 

 “Santa Claus Is Coming to Town” med The Jackson 5 

2. Vilken jullåt börjar med orden: “So this is Christmas / And what have you done / Another year over / And a new one just begun”?

 It Came Upon a Midnight Clear 

 Blue Christmas 

 Merry Christmas (I Don't Want to Fight Tonight) 

 Happy Xmas (War Is Over) 

3. “Vår julskinka har rymt” är en populär svensk jullåt från år 1988. Vilka var det som sjöng den?

 Herman och Herman 

 Werner och Werner 

 Gerhard och Gerhard 

 Persson och Persson 

4. År 1977 kom singeln och sedermera julklassikern ”Peace on Earth/Little Drummer Boy”. Det var en duett mellan David Bowie och en då ännu levande legend – vem då?

 Frank Sinatra 

 Dean Martin 

 Bing Crosby 

 Doris Day 

5. Vilken var den första jullåten som spelades i rymden? Året var 1965.

 Jingle Bells 

 I'll Be Home for Christmas 

 Christmas Time Is Here 

 Winter Wonderland 

6. Band Aid gav år 1984 ut välgörenhetssingeln “Do They Know It's Christmas?” för att hjälpa de svältande i vilket land?

 Etiopien 

 Haiti 

 Nordkorea 

 Madagascar 

7. Vilken sång har både Harry Belafonte och Boney M. haft listettor över julen med?

 Island in the Sun 

 Hooray! Hooray! It's a Holi-Holiday 

 Mary’s Boy Child 

 Rivers of Babylon 

8. Vilken av följande artister är INTE född på julafton?

 Lemmy Kilmister 

 Ricky Martin 

 Elvis Presley 

 Lee Dorsey 

9. “Juligen” är en litet alternativ julsång i hiphopstil. Den kom år 1991 och trots att den är något av en parodi på julfirande har den blivit en årligen återkommande mycket populär jullåt. Men vem gav ut den?

 Adolphson-Falk 

 Triad 

 Mauro Scocco 

 Just D 

10. Hur många julskivor gav Elvis Presley ut?

 1 

 2 

 3 

 4 

Det är ganska uppenbart vad som väntar när en sexig man och en snygg kvinna möts ombord på ett öde rymdskepp. Frågan är om deras kärlek har en framtid när resans mål ligger utom räckhåll?

Den eviga rymdnattens köld är hård och endast stjärnorna gnistra och glimma på farkosten Avalons väg genom oändligheten. Ombord finns 5000 passagerare och ett par hundra besättningsmän.

Inledningsvis sover de alla i enslig kuvös, djupt under sömndrucken hinna. Men när en meteorit väl brutit farkostens tysta ban visar det sig att delar av skeppet börjat brinna.

Kort därefter blinkar lysrören ilsket över den ende som är vaken.

Han heter Jim. Och han är naken.

I begynnelsen var mannen

Fonden må vara hisnande, men till sin struktur är Passengers en enkelt uppbyggd historia om två människor som möts i en tydligt avgränsad värld och som rent konkret tvingas välja kurs i livet.

Jim (Chris Pratt) vaknar 90 år för tidigt på väg mot den planet där en liten koloni människor planerat bosätta sig. Likt Matt Damon i The Martian (2015) eller Tom Hanks i Cast Away (2000) söker han olika sätt att klara av den ultimata ensamheten.

Jim undersöker den kuvös han legat i under rymdfärden ombord på Avalon. Bild: 2016 Columbia Pictures Industries passengers, chris pratt

Vad skall han göra nu? Förkorta hennes liv genom att väcka henne eller garantera att hon når slutdestinationen genom att låta henne sova vidare likt Snövit i sin glaskista?

Och sedan anlände kvinnan

Det finns mycket som fungerar i Passengers – det mesta ser snyggt ut, regigreppet håller och skådespelarna vet vad de sysslar med. En extra eloge går till Michael Sheen i en underbar roll som en The Shining-inspirerad bartender i droidtappning.

Jim umgås med robotbartendern Arthur vid bardisken. Bild: 2016 Columbia Pictures Industries Chris Pratt,Michael Sheen,passengers

Men dessa uppenbara pluspoäng hindrar inte att man hinner bli rejält irriterad ett flertal gånger under färdens gång. Det stereotypa könsrollsmönstret kryddat med religiös Adam & Eva-symbolik blir stundvis mer än övertydligt.

Vi har den tekniskt kunnige mannen som löser det mesta med rå styrka. Vi har den humanistiskt sinnade kvinnan som i egenskap av författare arbetar med ord.

Jim drömmer om att bygga ett eget hem, Aurora vill fortsätta på den intellektuella väg hennes högt älskade far stakade upp innan sin alltför tidiga död.

Visst blir det ett antal nära ögat-situationer och rejäla actionkickar där Aurora (Lawrence i sitt esse) får visa vad hon går för, men däremellan blir det lite väl många plattityder om hur man skall leva i stunden och inte drömma om det som kanske kommer ”sedan”.

Ni vet det där om att plantera sitt äppelträd idag oberoende av hur läget kan tänkas se ut imorgon.

När tuggmotståndet mäts i popcorn

Den norske regissören Morten Tyldum skapade sig snabbt ett namn i nordiska sammanhang med filmer som Buddy (2003) och Hodejaegerne (2011) och oscarnominerandes för sitt internationella genombrott The Imitation Game (2014).

Med Passengers bevisar han att han inte darrar på manschetten när det gäller att ta till det tunga Hollywood-artilleriet. Nu önskar man bara att han nästa gång skall få tag i ett material med mera tuggmotstånd.

Resan med Avalon når nämligen aldrig samma scifidjup som till exempel Gravity (2013) utan ter sig mera som en känsloladdad tripp med Camerons Titanic (1997).

Minus isberget och Celine Dion.

Jim och Aurora inspekterar rymdskeppet Avalon. Bild: © 2016 Columbia Pictures Industries, Inc. Chris Pratt,Jennifer Lawrence,passengers

Sången heter egentligen Sylvias hälsning från Sicilien. Vem är då Sylvia? Jo en liten fågel, troligtvis en svarthätta (Sylvia atricapilla), som övervintrar på Sicilien men längtar hem till Finland då det är jul.

Zacharias Topelius låter alltså en sångfågel (Sylvia på latin) tolka känslorna. I den andra versen beskrivs Sicilien som de eviga vårarnas land där druvorna gror, cypresserna doftar och den flammande vulkanen Etna gnistrar.
Men genast i början av sången frågar dikten Och nu är det jul i min älskade Nord, är det jul i vart hjärta också?.

Småfågeljakt

En rad som får en att haja till är Där borta i taket, där hänger han än, den bur, som har fångat min trognaste vän. Vad är det för en bur? Vem är han som hänger i taket?
Det som Topelius beskriver är den italienska småfågeljakten och den fångna fågeln drömmer om friheten. Textraderna har under olika tider också tolkats som en symbol för Finland under det ryska väldet.

Vännerna Topelius och Collan

Zacharias Topelius dikt är daterad julaftonen 1853. Topelius goda vän, tonsättaren, bibliotekarien och läraren Karl Collan, tonsatte den mer eller mindre omedelbart. Sylvias julvisa har med åren blivit Karl Collans mest kända komposition. Dikten gavs ut i Ljungblommor 3 (1854) och som sång i Sånger och visor, häfte 4 (1855).

Älskad julsång

Var finnes ett land som mitt fädernesland? frågas det i sista versen. För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.
Det är kombinationen av hemlängtan och saknad blandat med julminnen som har gjort den här julsången så älskad.
... och ljusen de brinna på rågade bord och barnen i väntan stå .

I en omröstning som Rundradion gjorde på 1960-talet blev sången vald till den vackraste julsången. Den avgick med segern också i en omröstning år 2002.


Och nu är det jul i min älskade Nord,
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur, som har fångat min trognaste vän,
och sången har tystnat i fängelseborg,
o, vem har ett hjärta för sångarens sorg?

Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand,
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt,
och luften är vårlig och gräset är grönt,
orangernas ånga ur skogarna går,
och ljuv mandolinen som kärlek slår.

Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade Nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.

- En ninja med fyra svärd. Det skulle jag vilja ha. Det har jag sagt åt mamma och pappa, berättar David Thylin.

Han och några av hans kolleger i Daghemmet Tomtebo i Södra Haga i Helsingfors sitter samlade kring ett bord. Thylin, Anton Päivärinta, Leon Heino, Marta Lindroos och Anni Osterman är alla i åldern fyra till fem år, och funderar en hel del på det här med julen och vad den betyder. Julklappar är det som för tillfället känns mest relevant.

- Jag har önskat mig två Elsa-saker, berättar Anni Osterman.

Vad för saker det är spelar mindre roll, så länge de är relaterade till sagda isdrottning. Varför hon är förtjust i Elsa från filmen Frozen (Frost) kan Osterman inte riktigt klä i ord, men dagiskollegan Marta Lindroos har en teori:

- Anni tycker om is-saker och blått. Elsas klänning och mantel är blåa. Så därför.

Osterman nickar begrundande medan hon tuggar på en bomullstuss som har blivit över från något tomtepyssel. Analysen känns mitt i prick, tycker hon.

Det är tåntiga gubbar. Jättetåntiga gubbar. Men sådana vill jag ha.

Bild: YLE/Arja Lento jul,julklapp,paket

- Det är tåntiga gubbar, erkänner Leino. Jättetåntiga gubbar. Men sådana vill jag ha.

- Jag är törstig, förkunnar Osterman som har tröttnat på att tugga på bomullstussen, och hela församlingen ger sig av för en spontan vattenpaus.

Glada dagligvaror och TV-favoriter

En rundringning till leksaksbutiker i huvudstadsregionen visar att Ryhmä Hau, alltså Hundpatrullen, är en storsäljare i år. Det finns en hel del revisita kring de tappra jyckarna, och också spel och pussel med temat.

Också Frozen (Frost) är fortfarande i toppen. Nu är det dockan Anna som på vissa håll säljer bättre än favoriten Elsa.

Taru Meriläinen vid leksaksbutiken Hamley's gissar att det helt enkelt kan ha att göra med att "alla" redan har Elsa. Hon har noterat att allt yngre barn är intresserade av Frozen-relaterade grejer - till och med tvååringar som kommer in i butiken vet bestämt att det är vad de vill ha.

En annan av årets hitar är Shopkins, som är små figurer i plast, formade som glada dagligvaror.

Många mjuka djur får ett nyt hem även denna jul. Mjukisdjur till centralsjukhuset i Vasa Bild: Yle/Eva-Maria Strömsholm barnavdelning,centralsjukhuset,mjukisdjur,vasa,österbotten

Lego säljer alltid bra, enligt leksaksaffärerna, och i år har särskilt Lego Friends varit populärt. Traditionella brädspel som Afrikas Stjärna och Monopol har också gått bra åt.

Tillbaka i Tomtebo

När barnen har druckit vatten, gjort improviserade tomteskägg av bomull på sina fingrar och spontant tillsammans stämt upp i Ryhmä Hau-sången (Hundpatrullen), fortsätter julklappsdiskussionen i Daghemmet Tomtebo.

- Jag önskar mig en polisstation. En båtpolisstation, avslöjar Anton Päivärinta, och preciserar att det är ett legobygge det rör sig om.

Det blir inte roligt sen när julgubben dör. Då får man presenter bara på sin födelsedag

- Mixels, för dem tycker jag inte om, säger Anni Osterman genast.

- Ja, Mixels! Jag hatar Mixels, utbrister Marta Lindroos passionerat.

De tre pojkarna håller inte med; För det första gillar de Mixels, trots att de onekligen är tåntiga gubbar, men de tycker dessutom att alla julklappar är bra, också fastän det inte skulle vara just ens favoritgrejer.

- Fast kanske Mixels som mjukisdjur inte är så bra. För sådana finns inte, filosoferar Leon Heino.

Kan julgubben dö?

Plötsligt tar diskussionen en dyster vändning när David Thylin modigt tar upp något som man sällan talar högt om:

- Det blir inte roligt sen när julgubben dör.

En tryckande tystnad lägger sig kring bordet.

- Då får man presenter bara på sin födelsedag, fortsätter Thylin mörkt.

De andra nickar beklämt. Osterman suckar:

- Han är ganska gammal. Kanske tusen år.

- Tusen hundra miljoner år, preciserar Anton Päivärinta.

Dödlig? julturismen är livlig i år Bild: Yle julgubbe,lappland,ren,turism

Snart lyser ändå Osterman upp:

- Om Julgubben dör kommer förstås tomtarna och delar ut paketen i stället!

- Ja, eller så kan den äldsta tomten bli julgubbe, fyller Thylin i.

Alla skrattar lättat. Julklapparna kommer nog fram. Julen är räddad.

100-åringen är tillbaka, ett år äldre men lika långsam och lika smårolig i sina repliker. I den förra filmen klev av ut genom fönstret nu smiter han från notan.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev en enorm publiksuccé 2013 (baserad på Jonas Jonassons lika stora succéroman med samma namn).

Filmen (och boken) handlade om 100-åringen Allan Karlsson (Robert Gustafsson) som tröttnar på sitt pensionärsliv i en liten svensk småstad och beger sig ut på äventyr samtidigt som vi i Forrest Gump-liknande återblickar får veta mer om Allans liv. Filmen blev bland annat Oscarsnominerad för bästa smink.

Samma sak en gång till

Nu har regissörerna Felix och Måns Herngren beslutat sig för att återvända till Allan och hans värld. Den här gången har de ingen bok de bygger berättelsen på utan använder sig av karaktären Allan och hans vänner och låter deras äventyr fortsätta.

Det hela börjar på Bali där den förra filmen slutade. Och där finns Allan och hans kumpaner Julius, Benny, Gäddan. Nu fyller Allan 101 år och verkar vara ganska nöjd med tillvaron där han sitter på strandstranden. Om inte det vore så illa att pengarna börjar ta slut.

Men det visar sig att Allan, genom mycket invecklande omvägar under kalla kriget, varit involverad i den komplicerade processen att skapa den fenomenalt goda läskedrycken Folksoda. (Nu pratar vi Läskedryckernas läskedryck som är så god att du inte kan sluta tänka på den då du väl smakat den.)

Folksodan skapades i Brezjnevs Sovjet men amerikanerna med president Nixon i spetsen insåg snabbt att drycken var ett allvarligt hot mot maktbalansen och en kamp om receptet körde igång.

En kamp som fortfarande pågår och nu aktiveras jakten än en gång.

Allan (Robert Gustafsson) kör en moped genom en folkmängd, i sidovagnen sitter Julius och Gäddan. Bild: The Walt Disney Company Nordic 101-åringen som smet från notan och försvann, robert gustafsson, iwar wiklander,Robert Gustafsson

Läskedryckstunn intrig

Det är inte mycket till intrig men vi förflyttas snabbt från Bali, till Moskva och Berlin och får dessutom några småroliga tillbakablickar till det kalla krigets dagar för att till sist landa i den svenska småstaden.

Och det är här i Malmköping som filmen på riktigt börjar bubbla. För jag skrattar inte alls åt det jag tror regissörerna tänkt att man ska skratta åt - en galen apa, gamla mänskor som har sex, en psykolog som är hunsad eller överlag åldringshumor.

Nej, det verkligt roliga är småstadspolisen Aronsson (Ralph Carlsson) som möter två CIA agenter och försöker förklara svenskt polisarbete för dem, bland annat klämdag och lunchpaus. Eller den mycket arga och bestämda föreståndaren på åldersdomshemmet (Guhn Andersson) som alla borde lyssna på för då skulle det vara mindre rådd.

Skildringen av det svenska medelklassamhället träffar mitt i prick.

Och blir det här samma publiksuccé som den förra filmen är jag ganska säker på att vi får se en stapplande 102-åring.

Allan (Robert Gustafsson) och hans kompis Julius (Iwar Wiklander) spanar i en korridor. Bild: Ola Kjelbye Fotografi AB 101-åringen som smet från notan och försvann, robert gustafsson, iwar wiklander,Robert Gustafsson

Miljontals spelare över hela världen har inte under flera timmar på fredagen kunnat spela flera populära datorspel.

Det här berodde på att speltjänsten Steam låg nere på fredag kväll. Problemen började vid 17.30-tiden finsk tid och pågick åtminstone fram till klockan 20.30.

Möjligen var det fråga om en hacker-attack. En del hackare - bland annat från gruppen Phantom Squad - skryter till exempel på Twitter med att de överbelastade tjänsten.

Företaget Valve som ligger bakom Steam hade ännu vid 22-tiden inte kommenterat vad problemen berodde på. Var det verkligen en IT-attack eller bara stora tekniska problem?

Om det handlade om en överbelastningsattack så är det troligt att tjänsten angrips igen under de kommande dagarna.

Både Steams och Playstations servrar gick ned i samband med julhelgen i fjol, på grund av IT-attacker.

En trasig kyrkorgel spelade en viktig roll då den franskspråkiga förlagan till O helga natt kom till på 1840-talet. Trettio år tidigare hade Stilla natt uppstått under liknande omständigheter.

På svenska känner vi sången som O helga Natt, men den kommer ursprungligen från Frankrike, där den är känd under namnen Cantique de Noël och Minuit, crétiens. På engelska är titeln O Holy night.

Orgelbesvär

Cantique de Noël komponerades 1847 av fransmannen Adolphe Adam, och precis som Franz Grubers Stilla natt trettio år tidigare hade den att göra med en trasig kyrkorgel.

Stilla natt kom enligt legenden till för att orgeln i Oberndorf hade gått sönder. Cantique de Noël skapades för att kyrkorgeln i den lilla sydfranska staden Roquemaure nyss hade blivit reparerad.

Orgeln i Collégiale-Saint-Jean-Baptiste i Roquemaure, Frankrike. Orgeln i Collégiale-Saint-Jean-Baptiste i Roquemaure, Frankrike. Bild: Wikimedia Commons / Marianne Casamance kyrka,Orgel,Roquemaure

Skrevs av vinhandlare

Församlingens präst tyckte att händelsen behövde firas och bad vinhandlaren och poeten Placide Cappeau skriva en juldikt. Cappeau var inte själv religiös, men gick med på förslaget och skrev den vackra dikten Minuit, chrétiens, på svenska ungefär "Midnatt, kristna".

Dikten kom till 1843, och tonsattes något senare av den parisiska kompositören Adolphe Adam under titeln Cantique de Noël ("julsång"). Den uruppfördes på julaftonen 1847 i Roquemaure av operasångerskan Emily Laurey.

Populär på svenska

Svensk text fick sången först 1889, då den trycktes i en anonym översättning, som senare kompletterades av Augustin Kock. O Helga Natt heter sången på svenska, mest känd i Jussi Björlings tolkning men inspelad också av många andra.

Den svenska texten baserar sig delvis på det franska originalet av Placide Cappeau, men också på den engelskspråkiga översättningen, O Holy Night. Den kom till 1855 och har den amerikanska prästen och musikjournalisten John Sullivan Dwight som upphovsman.

Tidig "radiohit"

O helga Natt / Cantique de Noël / O Holy Night har en plats också i radiohistorien. Sången var nämligen med i den allra första offentliga radiosändningen, som ägde rum i Brant Rock i Massachusetts på julaftonen 1906.

Reginald Fessendens radiolaboratorium i Brant Rock, Massachusetts. Reginald Fessendens radiolaboratorium i Brant Rock, Massachusetts. Tidigt 1900-tal. Bild: North Carolina State Archives Laboratorium,radio,radiostationer,radiosändare,Reginald Fessenden

Mannen bakom det hela var den kanadensiskfödda uppfinnaren och vetenskapsmannen Reginald Fessenden. Fessenden hade börjat sin bana som assistent åt Thomas Edison, men gjorde därefter universitetskarriär som lärare och vetenskapsman. Elektrotekniken var Fessendens främsta område, och han räknas som en av pionjärerna inom radiotekniken.

Reginald Fessenden ledde själv den första radioutsändningen. Som inledning spelade han en grammofonskiva med Händels Largo. Därefter spelade han själv O Holy Night på violin och sjöng den sista versen.

Därmed är O helga natt eller Cantique de Noël det andra musikstycke som någonsin spelats i radion och det första som uppförts "live".


På julaftonen, den 24.12, kan du höra O helga natt på fyra språk i Vega Lördag. Sändningen börjar kl. 9.00.

Maten förenar oss människor. Maten innebär njutning och glädje, för stunden och i längden. Maten bringar oss hälsa och välmåga, från vaggan till graven. Mat är kultur, upplevelser, gemenskap. Maten är ett sant glädjeämne.

Men smaken är delad, som baken. Du och jag har olika favoritmaträtter, olika matvanor. Vi fyller tallrikarna olika då vi vandrar runt livets smörgåsbord. Tänk så skönt att jag får välja just det jag vill, och du det du vill! Kom inte och pracka på mig dina åsikter om vad jag ska äta.

Fast så enkelt är det ju inte i praktiken. Urvalet är begränsat. Som gäst hos dig gör jag bäst i att hålla tillgodo med vad du bjuder, och vice versa.

Och det är ännu mer komplicerat än så. Du får faktiskt lägga dig i vad jag äter, också då jag inte är din gäst. Frågan om vilken mat jag sätter i mig är politisk, etisk, moralisk och kulturell. Min diet är långt ifrån min ensak.

Tiderna förändras, också i matväg

Stopp och belägg, hör jag den ilskne läsaren snäsa. Rör inte min julskinka, den är min! I en tidigare inlaga på svenska.yle.fi frågar Tiina Grönroos huruvida hon som allätare är en hopplös kvarleva av förgången tid.

En stor grupp bland de 37 kommentarerna verkar förenas av en orimlig kombination av "Tycker att var och en kan bestämma vad de vill äta" (som försvar för att jag minsann nog ska få äta kött om jag vill) och "Jag saknar den tid då familjen åt vad mor lagat, oberoende om man gillade det eller inte. Och sedan tackade man för maten." (som försvar för att barnen minsann inte ska få krångla och begära underlig veganmat).

Underlig veganmat! Vegansk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Nu är det ju tyvärr så att matvanorna har långtgående samhälleliga följder. Köttätande är den främsta orsaken till global uppvärmning. Dagens höga konsumtion av socker (och fett och kött) förorsakar enorma hälsovårdskostnader. Djur föds upp under fullkomligt vidriga förhållanden. Arter utrotas.

Det här förträngs av dem som beskriver vegan mat som trixande och kräsenhet, fixa idéer, specialkost, underliga blandningar, nycker (plockat ur de 37 kommentarerna): "Då vi var unga gick det inte att vara kräsen". "Gamla människor förstår att äta av allt". "De där moderna trenderna är inget att bry sig om". "Hjälps inte att kinka".

Slurp. Vegetarisk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Att äta kött, en specialdiet i framtiden

Men tiderna förändras. Vad som var accepterat förr, är det inte alltid längre, och av goda skäl. Idag är det accepterat att äta kött flere gånger om dagen, och veganmat betecknas på fullaste allvar av tänkande människor som "specialdiet". Jag är glad att ickerökande föräldrar som tar avstånd från fysisk aga inte anses ha "specialuppfostringsmetoder", och att samhället rentav begränsar föräldrars "friheter".

Denna inskränkta frihet må ha nästintill konsensus idag, men så var det inte för femtio år sedan. Köttnormen närmar sig sitt bäst före-datum, och snart är det köttätarna som får förklara varför de är köttätare, inte vegetarianer och veganer som får förklara varför de låter bli.

Gott. Vegansk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Jaha ja. Glädjedödar-Kaj. Hur var det med njutningen och glädjen som maten ger? Med matkulturen?

Vegansk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Jag har två svar. Mitt ena svar är "Kan inte hjälpas", mitt andra är "Det är inte så farligt".

Kan inte hjälpas:

Om du inte är en inuit som själv äter upp det valkött du fångar, tycker jag mig vara i min fulla rätt att inskränka på din matkultur genom att förbjuda valfångst. Men det är inte bara några läckra traditionella maträtter i Island, Norge och Japan det gäller. Om du med dina matvanor får vattenytan att stiga med några meter (köttkonsumtionen står för tiotals procent av växthuseffekten), ja då kan det inte hjälpas. Det måste bli en ändring. Och har den vite mannen med tiden insett att man inte behöver vara vit eller man för att vara en varelse av kött, blod och känslor att ta hänsyn till, kanske nästa steg vore att fundera efter hur mycket djurplågeri ska behövas för matkulturen.

Det är inte så farligt

Njutningen behöver inte försvinna. Du behöver inte bli heltidsvegan. Att göra lite gott är bättre än att göra mycket illa! Och hälsosam, hållbar mat kan vara hur god som helst. Etiskt betyder inte asketiskt.

Vegetarisk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Där har vi mitt glada budskap, den hedonistiska vegetarianens evangelium: Njutningen försvinner inte bara för att man skippar köttet eller sockret. Man kan äta hälsosamt, må bra, minska på koldioxidutsläppet och ändå se maten som ett av livets främsta glädjeämnen.

Kaj Arnö Bild: Joachim Bergauer Kaj Arnö

Fotografen Lukas Renlund är just nu aktuell med en fotoutställning på Galleri Ibis i Vasa. I stället för att beskåda stora bilder som hänger på väggarna går besökarna omkring och tittar på sina smarttelefoner.

- Jag har gjort en app som besökarna laddar ner för det här, säger Lukas. Det här är inte bara för att vara snofsig, utan bilderna är animerade. De rör på sig!

Utställningen fungerar så att det hänger små "beacons", sändare som använder Bluetoothteknik, i galleriet. Då man kommer nära en sån här beacon med sin telefon så får appen en signal att visa en viss bild.

Det fina med sändarna är att de inte behöver finnas i ett galleri. De går att placera ut var som helst: ute i skogen, i ett shoppingcenter...

Det gäller att nischa sig

Lukas Renlund är hemma från Vasa, men har bott utomlands i flera år. Bland annat har han studerat i London och sen sju år är han bosatt i Köpenhamn där han arbetar som fotograf.

Idén till att börja animera bilder fick han under en vistelse i Sydafrika. Då han funderade på hur han skulle utvecklas i sitt yrke kom han i kontakt med tekniken via en Youtubekanal.

- Nu då "alla" är fotografer och bär med sig kameror i sina mobiltelefoner så gäller det att hitta sin nisch, att göra något bättre och annorlunda. Då tänkte jag att jag kunde börja animera mina bilder.

Lukas använder en teknik som har blivit allt vanligare i bland annat dokumentärfiler och som gör att man kan göra en fängslande och intressant film med hjälp av stillbilder. Den tekniska termen för tekniken är "2.5D parallax imagery".

- Det är inte så sexigt, så då tänkte jag att "Motion photography" har lite mera glimt i ögat, säger Lukas.

Det behöver inte handla om stora rörelser i bilderna för att fånga tittarens uppmärksamhet. Konsten i det hela ligger i att kunna se hur mycket som behövs.

- En arm som höjs, ett öga som blinkar eller något som händer i bakgrunden.

Mänska + maskin = mänskomaskin?

Sakta men säkert håller Internet och den fysiska världen att fusioneras, säger Lukas Renlund. Han är intresserad av att observera människor och deras interaktion med teknologi.

- Nu har vi mobiltelefoner som vi bär runt på oss men det behöver inte vara så att det ser ut så i framtiden. Framtidens teknologi kan sitta i en ögonlins eller ett chip under huden.

- Man kan välja att ta avstånd från det eller att gå "all in". Jag försöker att inte välja sida utan att bidra till den här konversationen, säger han.

Planer på att delta i Roskilde

Utställningen i Ibis är första gången som Lukas visar upp sina rörliga bilder. Att få ställa ut i sin hemstad och testa konceptet här känns bra, säger han.

- Responsen har varit bra. Folk kom och var begeistrade, förhoppningsvis har jag också lyckats leva upp till det här och leverera en vara som de gillade.

Lukas har stora planer inför nästa år. Han siktar på att få vara vara med på Roskildefestivalen, ett evenemang som lockar omkring 80 000 besökare.

- Roskilde har ett område som kallas Art Zone. Dit bjuds konstnärer in för att göra målerier i storformat, det ordnas installationer och "talks". Där representeras de digitala konstnärerna inte ännu så bra, säger Lukas.

Tanken är att sätta ut beacons runt omkring på det fotbollsplansstora Art Zone-området. Sen får folk gå omkring och söka efter signalerna.

- Jag vill göra det här till en öppen tävling, säger Lukas Renlund, som härmed bjuder in digitala artister och musiker att ta kontakt. Det får gärna vara "bite sized content", alltså snabba och läckra bidrag.

Ted Forsström har knäckt koden med julsångerna och insett att de flesta handlar om riktigt, riktigt hemska saker.

Du har kanske inte tänkt på det här, men förvånansvärt mycket med julen innehåller skräck. Julen är egentligen fullspäckad med ångest och rysligheter, men det glöms ofta bort mitt i all presenthysteri.

Det är ganska uppenbart egentligen: gamla gubbar som frågar om man varit "snäll", det att precis allt ska vara blodrött, stearindroppande seans-med-djävulen-ljus på alla bord, mitt i allt en mandel i gröten som ploppar upp och skrämmer skiten ur dig etc.

Du märker ju själv; det är som om Stephen King designat en egen högtid!

Ja, det är fruktansvärt. Men det mest fruktansvärda, det som de flesta människor inte ens begriper att är så skräckinjagande, det är texterna till de populäraste julsångerna. Läs vidare om du törs och se vad jag menar.

DÖDSÅNGEST: Det strålar en stjärna

Det strålar en stjärna förunderligt blid,
i öster på himlen hon står.
Hon lyst över världenes oro och strid
i nära två tusende år.
När dagen blir mörk och när snön faller vit,
då skrider hon närmre, då kommer hon hit
och då vet man, att snart är det jul.

Det är ju otroligt skrämmande. Om en stjärna förflyttas närmare jorden blir det total katastrof!

Stjärnor har i allmänhet mycket större massa än planeter, och om en ny stjärna, dvs. en till sol, plötsligt kom in i vårt solsystem så skulle alla himlakroppars rotationsbanor rubbas och planeter skulle börja krascha in i varandra!

Och är den nya stjärnan tillräckligt stor så skulle allt som finns i vårt solsystem sugas in i den. Ett otroligt skrämmande scenario! Dödsångest!

Så här katastrofalt kunde det se ut. Jag vet inte riktigt vad som händer på bilden, men ni ser ju att det är fruktansvärt. solsystem Bild: NASA solsystem

SEPARATIONSÅNGEST: Jag såg mamma kyssa tomten

Jag såg mamma kyssa tomten jag
Tänk om våran pappa kommit då
Jag gömt mig i en vrå
För att titta lite på
Ett konstigt stort paket som någon av oss skulle få.

Ett litet barn bevittnar sin moders otukt. Barnet är dock tillräckligt gammalt för att förstå resonemanget "tänk om våran pappa kommit då", det är alltså fullt medvetet om hur fel det är att mamman kysser en främmande person.

Därtill får barnet antagligen det på sitt samvete att inte säga något om saken till pappan för att undvika skilsmässa och separation, något som kanske påverkar barnets relation till sina föräldrar resten av livet.

Det här är ångest som sannolikt kräver flera år av kognitiv beteendeterapi i vuxen ålder för att bena ut.

Snart börjar hon väl hångla med påskharen också, tänkte Adam. ångest ångest

MAKABER SKRÄCK: Tomten och haren

I ett hus vid skogens slut
liten tomte tittar ut.
Haren skuttar fram så fort,
klappar på dess port.
"Hjälp, ack hjälp, ack hjälp du mig,
annars skjuter jägarn mig!"
"Kom, ja kom i stugan in,
räck mig handen din."

Här är hela texten fruktansvärd. Vi har en hare, eller mer troligt en kidnappad människa tvångsklädd i nån sorts kanindräkt, på flykt från en "jägare", en psykopat som går igång på att jaga sina offer innan dödsögonblicket.

Och så har vi tomten, en kanske mer störd individ än jägaren, som kräver att har-personen ska amputera sin egen hand för att få komma in i stugan.

Vilket otroligt sjukt och ångestskapande val att välja mellan en snabb död eller ett långsamt utdraget styckande av sin egen hand, som eventuellt gör att man undviker omedelbar död, men som sannolikt leder till blodförgiftning och obeskrivlig smärta och död inom några timmar. Sjukt!

"Haren" bedövar smärtan i armen med alkohol efter att äntligen fått komma in i stugan. hare Bild: Sean Pritchard hare

OFIDIOFOBI: Tomtarnas julnatt

Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen,
alla sofva, släckta äro ljusen, äro ljusen.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Se, då krypa tomtar upp ur vrårna, upp ur vrårna,
lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Mardrömmen fortsätter. Det är ju fysiskt omöjligt för tomtar, det vill säga människor i tomtedräkt, att krypa upp ur vrårna, så texten handlar ju om något helt annat: ormar.

Korallorm. OBS! Bilden är manipulerad för att bättre understryka hur farlig den är. korallorm korallorm

"Tipp tapp", är den onomatopoetiska beskrivningen av giftet som droppar från deras enorma huggtänder! Tipp, tapp, tipp, tapp, hjärtklappning, svindel, svullna läppar och kroppen fylld med nekrotiska sår! Vidrigt!

HELVETESSKRÄCK: Tre pepparkaksgubbar

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne’.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Pepparkakeland? Vad är det för ett land? Ett land där man kavlas ut av enorma stockar, bränns och äts upp? Det är ju helvetet som beskrivs, för helvete!

Tre vidbrända demoner rakt från Hades! Med förtvinade russinögon och sneda hattar då de försökt klä ut sig till människor men misslyckats!

Fotografi av tre "pepparkaksgubbar" (demoner!) som mördar en tomte med en banan på huvudet. demoner demoner

Hur kan nån vara så vrickad att den kommer på en sån här text!? Och sen har barn att sjunga den och röra sig koordinerat i grupp i pentagramliknande rörelser! Det är ofattbart.

Ha nu en god jul sen bara!

Britten Rick Parfitt dog på ett sjukhus i Spanien. Han blev 68 år gammal.

Enligt BBC ska Parfitt ha dött av en allvarlig infektion som han fått som en följd av en axelskada.

Han hade sedan tidigare svåra hälsoproblem. Han har lidit av strupcancer och flera hjärtattacker.

Tidigare i år meddelade Parfitt att han inte är med på Status Quos nästa turné, men han hade ändå inte gett upp sin musikerkarriär. Parfitt planerade en solokarriär som skulle lanseras år 2017.

Parfitt spelade gitarr och var en av sångarna i Status Quo. Han skrev också en del av bandets låtar, till exempel Whatever You Want, som är en av Status Quos största hitlåtar. Parfitt skrev låten tillsammans med Andy Brown.

En av förgrundsfigurerna i bandet

År 1965 blev Parfitt bekant med Francis Rossi, den andra gitarristen och huvudsakliga sångaren i Status Quo. Där började en vänskap och ett musiksamarbete som varade ungefär ett halvt sekel.

Radarparet Parfitt och Rossi. Rick Parfitt och Francis Rossi från Status Quo. Bild: ullstein bild - JazzArchivHamburg/ All Over Press Francis Rossi,Rick Parfitt,Status Quo

Efter många namnbyten tog bandet namnet Status Quo år 1967, då fanns både Rossi och Parfitt i bandet.

Under de senaste nästan 50 åren har bandmedlemmar kommit och gått, men Rossi och Parfitt är de enda två som alltid har hängt med - ända tills i höst. När bandet skulle dra ut på turné igen tvingades Parfitt tacka nej med hänvisning till hälsoproblem.

Lintotten Parfitt

Status Quos musikstil har ändrat med åren. Det började med psykedelisk rock, men det är boogierocken som skänkte bandet dess framgångar.

Under livespelningarna fick man ofta se Parfitt svänga med det långa blonda håret i takt med musiken. Det var inte ovanligt att Parfitt och Rossi svängde med gitarrerna i ett samspel som de hade övat på sedan sent 60-tal.

Rick Parfitt sörjs av en fru, fyra barn och en lång rad Status Quo-fans.

I cannot describe the sadness I feel right now. To many he was a rockstar, to me he was simply 'Dad', and I loved him hugely. RIP Pappa Parf

— Rick Parfitt Jnr (@RickParfittJnr) December 24, 2016

"Jag kan inte beskriva ledsamheten jag känner just nu. För många var han en rockstjärna, för mig var han helt enkelt "Pappa", och jag älskade honom djupt. Vila i frid, Pappa Parf", skriver Parfitts son, Rick Parfitt Jr., på Twitter.