Quantcast
Channel: Kultur | svenska.yle.fi
Viewing all 20104 articles
Browse latest View live

Hur gick nationalsången nu igen?

$
0
0

Nationalsången? Ja men visst kan man ju den utantill. Eller?

Det visade sig vara lite knepigt när vi bad några tappra Vasabor klämma i med Vårt land helt utan förvarning.

Skulle du fixa det?

För säkerhets skull, här har vi den rätta texten (första och sista versen):

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Din blomning, sluten än i knopp
skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.

Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: Fredrik Pacius

Missa inte Självständighetsdagens förfest med Magnus Hansén och Nicke Aldén i Yle Vega och på svenska.yle.fi den 6 december mellan klockan 15 och 19.


Saara Aalto tog sig till final i X Factor!

$
0
0

Saara Aalto är i final i sångtävlingen X Factor - det här blev klart i söndagskvällens resultatsändning.

De övriga finalisterna är pojkbandet 5 After Midnight och 23-åriga Matt Terry.

Det blev 18-åriga Emily Middlemas som fick lämna tävlingen på söndagen.

Saara Aalto och mentorn Sharon Osbourne när det blev klart att hon tagit sig till final. Saara Aalto och hennes mentor Sharon Osbourne i resultatsändningen av X Factor den 4 december 2016. Bild: / All Over Press Saara Aalto,Sharon Osbourne,sångtävlingar,X-factor

Saara Aaltos version av Sias jättehit Chandelier tog andan ur domarna i lördagens semifinal av X Factor.

Finalen äger rum lördagen den 10 december Wembley SSE Arena i London, som har en publikkapacitet på 12 000 personer.

En pampig show med stora gästartister är att vänta - ifjol uppträdde megastjärnor som Coldplay, Adele och One Direction i finalen av X Factor. Vilka artister som ska uppträda i årets final har ännu inte offentliggjorts.

Finalsändningen kommer att visas direkt i Finland på Sub tv och Katsomo.

Läs mera:

"Hoppas det blir en riktig Finlandsfest" - Saara Aalto uppträder i Helsingfors i kväll

Saara Aalto kommer på blixtvisit till Finland och uppträder på Domkyrkans trappa i Helsingfors på måndagskvällen.

"Hoppas det blir en riktig Finlandsfest" - Saara Aalto uppträder i Helsingfors i kväll

$
0
0

Saara Aalto kommer på blixtvisit till Finland på måndag eftermiddag.

Aalto säkrade på söndagskvälllen sin plats i finalen av X Factor och avslöjade i slutet av söndagens resultatsändning att hon kommer att åka till Finland på måndag.

Saara Aalto anländer till Helsingfors-Vanda flygplats ungefär klockan 13.30.

Hon kommer att uppträda på Domkyrkans trappa i Helsingfors klockan 19-19.30.

- Jag flyger till Finland för att göra X Factors officiella "home coming"-resa, skriver Aalto på sin Facebook-sida.

X Factors programledare Dermot O'Leary kommer möjligtvis att komma med till Finland.

Också de andra X Factor-finalisterna kommer att resa till sina hemorter för att uppträda.

Finalen av X Factor äger rum lördagen den 10 december i London och visas direkt i Finland på Sub tv och Katsomo.

Hur jag placerar mig har egentligen inte så stor betydelse längre, säger Aalto till Yles finska morgon-tv.

- Nu gäller det bara att njuta av varenda uppträdande, eftersom jag får uppträda på Wembleyarenan. Jag har väntat hela mitt liv på att få uppträda på en stor arena. Nu ska jag bara njuta av det, och så ser vi hur det går.

Läs mera:

Saara Aalto tog sig till final i X Factor!

Nu står det klart - Saara Aalto är i final i brittiska sångtävlingen X Factor.
Saara Aalto uppträder i Helsingfors på måndag

Far och son sjunger för Kimitoöns seniorer – hela ön med och jobbar för de äldre

$
0
0

På Kimitoön väcker de tre välgörenhetskonserter som musikern Johan ”Jussi” Lindberg och sonen Jonas Lindberg ger i december stort intresse.

Cirka hundra lokala företag är med och tillsammans bidrar företagen med hela tiotusen euro för att äldre som bor på något av kommunens äldreboenden eller ligger på någon av öns bäddavdelningar ska få något litet extra i vardagen.

- En guldkant helt enkelt, förklarar Jussi Lindberg, också känd som trummis och sångare i dansbandet Showdown.

Alla ska kunna gå på julkonsert

Idén med julkonserterna är att dels erbjuda alla som vill möjlighet att gratis njuta av julmusik och dels att samla in pengar åt öns seniorer.

- Om biljetterna kostar säg 25 euro styck har en familj på fyra personer kanske inte råd att gå på julkonsert utan sätter hellre pengarna på julskinka, säger Johan Lindberg.

De tre konserter som ges är alltså gratis men den som vill kan betala ett frivilligt inträde som oavkortat går till kommunens äldreboenden och bäddavdelningar.

Den första konserten går av stapeln i Villa Lande den 7 december och över 200 personer har redan bokat plats på den konserten. Följande konsert ges i Dalsbruk den 15 december i Bio Pony och den tredje i Hitis kyrka fredagen den 16 december.

Spännande att uppträda tillsammans

Musiken har alltid haft en framträdande plats hemma hos Lindbergs men det här är första gången far och son uppträder tillsammans för en så stor publik.

- Det känns nog spännande, medger Jonas och pappa Jussi klappar sig på hjärtat och håller med.
- Det börjar nog kännas pirrigt.

På repertoaren finns i huvudsak traditionella julsånger.

- Sådana sånger som jag själv vill höra då jag går på julkonsert, förklarar Jussi.

Men även några modernare låtar, som faktiskt är orsaken till att duon nu uppträder tillsammans.

- Jonas råkade komma in i mitt arbetsrum då jag stod och dammade av lite sångtexter och så spelade jag i misstag en lite modernare låt och Jonas undrade om jag faktiskt ska spela den. Han blev kvar och lyssnade, fick en mikrofon och på den vägen är det, berättar Lindberg.

- Det känns bra att få vara del av något sådant här, säger 24-åriga Jonas. Det värmer och konserterna känns viktiga.

Mera information om konserterna hittar du här.

Bokrecension: Lyrik med glimt och splint i ögat

$
0
0

Gunnar Högnäs diktsamling Milstolpar i gärdsgårdsserien är en givande läsupplevelse – inte minst tack vare författarens uppenbara kärlek till språket och en smittande fascination för ordens valörer och konnotationer.

Till vardags är Gunnar Högnäs informatiker vid stadsbiblioteket i Åbo, men han är också en flitig kolumnist och bloggare.

Som poet debuterade Gunnar Högnäs i den österbottniska antologin Landhöjningår 1977, och året därpå utkom Högnäs första egna diktsamling, Ansiktet mot muren.

Tidigare i år gav Gunnar Högnäs ut diktsamlingen Milstolpar i gärdsgårdsserien – och i ett efterord konstaterar Högnäs att eftersom hälften av en livslängd skiljer dessa verk åt och eftersom motiven tilldrar sig under olika årtusenden och perspektiven är andra ser han den nu aktuella boken som sin egentliga debut.

Gunnar Högnäs karakteriserar sig själv som en fri och glad amatör i dessa sammanhang – men han understryker samtidigt att olika former av litteratur och uttrycksbehov är ”alltför viktiga för att överlåtas åt enbart författare och Nobelpristagare. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- eller mothårs, medsols och -mot.”

Att Gunnar Högnäs ställer sig utanför den innersta kretsen av poeter/författare understryks också av titeln på diktsamlingen där gärdsgårdsserien (även kallad lingonserien) är en lätt nedsättande sportterm för de lägre divisionerna i ett seriesystem och syftar på att lag i dessa serier inte förväntas ha tillgång till riktiga idrottsanläggningar utan spelar på gärden eller ängar.

Men det oaktat är Milstolpar i gärdsgårdsserien på många sätt en givande läsupplevelse – inte minst tack vare författarens uppenbara kärlek till språket och en smittande fascination för ordens valörer och konnotationer.

Konsten att fånga en bild som tiger mer än tusen ord

Gunnar Högnäs har en säker blick för det överraskande och det absurda i vardagen liksom i språket – det sneda och snäva i tillvaron inte att förglömma.

Pärmbild till Gunnar Högnäs diktsamling "Milstolpar i gärdsgårdsserien". Bild: Ett Projekt Ryggverk gunnar högnäs

På pärmen ser man en boj fästad med ett blått rep – bojen ser ut som ett öga med pupillen genomborrad av en pil. På baksidan av pärmen har linan kapats av och ögat/bojen har sjunkit under vattenytan.

I inledningsdikten skriver författaren:

”Jag är den förlorade / länken mellan bild / och ord. // Svävar omkring i / en kapsel, som foster / i sin rymdfarkost. / Med navelsträngen / lika trygg som / tyngdkraft och / hopp.”

Repet som är fäst vid bojen kan vara just denna livlina, denna navelsträng, denna länk mellan bild och ord som förankrar författaren vid ett språk, en text, i vardande.

Påfallande många dikter handlar om just språkets olika beståndsdelar, de språkliga tecknens och ordens relation till varandra, om en strävan att hitta rätt metafor, rätt bild – en bild som snarare döljer än avslöjar alltför mycket:

”Famlar / efter bilder som / tiger mer än tusen ord.”

Stillsam humor och välsvarvad ironi

Bilderna och språklekarna i dikterna utgår ofta från ett talesätt eller en bild som författaren vrider till på olika sätt – ofta genom att korsklippa och para ihop ord med liknande fonologi där fonemen, dvs. ordets minsta betydelseskiljande enhet kan göra skillnad, eller där ett bortfall av en bokstav kan ge dikten en oväntad riktning.

Eller där ett inskjutet eller borttaget ord i en strof kan förse dikten med en mångskiftande innebörd: ”Fingrar trevar över hud, / övar sig i melodier, / pauser, / kaskader. // Du är över mig nu, / du är över nu.”

I Gunnar Högnäs dikter ryms såväl vemod och sorg, som glädje och tillförsikt.

Texterna är kryddade med stillsam humor och välsvarvad ironi – här finns både glimten och splinten i samma blick.

Jag är mycket förtjust i Gunnar Högnäs sätt att konkretisera vedertagna bilder och uttryck, som till exempel i dikten ”Dagspress” som lyder såhär i sin helhet:

Man kan göra mycket
med en röd tråd.
Dra en skröna från första
ordet till det sista.
Signalera en mållinje,
mäta en avgrund.
Sy ett sår, stoppa en socka.
Vira runt en navelsträng,
snoppa en sädesledare.
Snara en fågel, spänna
en båge, locka en katt,
lura en fisk,
släpa en släde.
Binda en människa, stränga
en lyra, kröna ett paket.
Strypa en hals, skiva ett ägg.
Tvinna en livlina,
spinna ett skyddsnät.

Sagogymnastik ansågs inte lämplig för femåring - för att han är pojke

$
0
0

En femårig Kyrkslättspojke hann bara gå några timmar på sagogymnastiken innan läraren påpekade att kursen är för flickor. Mamman är besviken på att pojkar och flickor ska gå skilda gymnastikkurser.

Det var mamma Heidi Norrmann som ville att hennes son skulle gå på gymnastik den dagen i veckan som han är på besök hos sina morföräldrar.

- Tapiolan voimistelijats lokaler ligger nära mormor och morfar och sagogymnastiken var på en lämplig tid, säger Heidi Norrman och berättar att varken hon eller mormor som anmälde sonen visste att kursen inte var riktad till pojkar.

Men efter några timmar påpekade läraren att kursen är för flickor. Läraren hade erbjudit andra gymnastikkurser som skulle passa Norrmans son bättre.

- Men de tiderna passade inte oss, säger Norrman.

Sade läraren att din son inte får fortsätta?

- Nej, men vi uppfattade att det var budskapet.

Har han slutat gå på gymnastik nu?

- Ja. Jag tänkte att han knappast vill gå dit om man på Tapiolan voimistelijat inte tycker att sagogymnastik passar honom.

"Märkligt att flickor och pojkar måste gå på skilda gymnastiktimmar"

Enligt Norrman har hennes son själv inte sagt någonting om episoden, men han visade heller aldrig att han skulle ha tyckt illa om gymnastiken.

- Jag tror inte att han reagerade på att det bara var för flickor, säger Norrman.

Hon anser att man inte behöver skilja på pojk- och flickgrupper när barn är fem år gamla.

- Jag kan förstå att det är skillnad i fall man börjar tävla i gymnastik, men jag tycker definitivt inte att småbarn måste gå på skilda gymnastiktimmar, säger Norrman.

"Det var ett missförstånd"

På Tapiolan voimistelijat säger man att händelsen är ett missförstånd.

- Pojkar är välkomna, men i den här gruppen har vi mest flickor som håller på med gruppgymnastik och gymnastiklekar. I beskrivningen står det att det är för flickor, eftersom pojkar ofta blir besvikna när de märker att gymnastiken går ut på prinsesslekar, säger Maija Gonzales som ansvarar för barn och ungdomars gymnastik.

Varför tyckte ni att gymnastiken inte passade för den femårige pojken?

- I det här fallet såg det ut som att pojken inte trivdes så bra, men klart han skulle ha fått fortsätta.

I beskrivningen står det att det är för flickor, eftersom pojkar ofta blir besvikna när de märker att gymnastiken går ut på prinsesslekar― Maija Gonzales, Tapiolan Voimistelijat

Hur ofta är pojkar intresserade av att gå de här kurserna som är riktade till flickor?

- Ganska sällan. De andra gymnastikkurserna intresserar mera.

Varför vill ni göra skillnad på pojkar och flickor i gymnastik redan när de är 3-6 år?

- Det handlar om att erbjuda olika sorters gymnastikkurser. Så att alla hittar något de gillar.

"Pojkgrupper är rätt väg"

Yle Huvudstadsregionen ringde runt till dansskolor för att se hur vanligt det är med separata danskurser för flickor och pojkar.

- I balett är det traditionellt så att pojkar och flickor är i separata grupper. Men vi har också syskongrupper. Allting enligt behov, säger Petra Cahoolessur som är lärare på Tapiolan tanssistudio.

På Espoon tanssiopisto finns pojkgrupper i vissa åldrar, men i regel är det blandade grupper.

På Helsingin tanssiopisto finns danskurser för enbart pojkar.

- Det var föräldrarna som önskade separata pojkgrupper. Jag vet att det är i tiden att vara könsneutral, men i det här fallet struntar jag i det. Vi har tidigare haft problem med att så få pojkar dansar och separata grupper för dem kan vara rätt väg. I varje fall har vi fått fler killar till oss sedan vi införde pojkgrupper, säger rektor Leila Sillantaka.

Det finns inga separata flickgrupper i dansskolan.

Jag vet att det är i tiden att vara könsneutral, men i det här fallet struntar jag i det.― Leila Sillantaka, rektor, Helsingin tanssiopisto

- Under de femtio år som jag har undervisat dans har jag aldrig upplevt att det skulle vara problem i fall det finns en eller två pojkar i en klass med bara flickor.

Paola Suhonen om porr, rättstvister med Trump och traditioner

$
0
0

Trots konstprojekt, en porrdokumentär och rättstvister med Ivana Trump kommer designern Paola Suhonen aldrig att lämna modebranschen.

Men krasst sett har designern Paola Suhonen under de senaste åtta åren mer eller mindre ägnat sig åt projektet Love on the Road som fokuserar på porrstjärnan Nina Hartley.

Det här samarbetet finns också under december och början av januari utställt i Konsthallen i Helsingfors.

- Det här projekt började när jag bodde i USA år 2008, berättar Paola Suhonen. Jag fungerade som chefredaktör för tidningen Love Contemporary, och vi letade just då efter en ny vinkling för tidningen.

Redaktionen ville ta upp kärlek ur ett ekonomiskt perspektiv, det vill säga akten utan den egentliga kärleken och då blev pornografin en infallsvinkel.

- Inom ramen för temat stötte jag på Nina Hartleys namn i nästan alla sammanhang jag gick närmare in på, berättar hon. Nina är den äldsta fortfarande aktiva kvinnliga porrstjärnan i branschen i USA för tillfället. Så jag åkte till Los Angeles för att intervjua henne och tog min sexton millimeters filmkamera under armen.

Fascinerades av Nina

Paola och Nina skulle egentligen bara ses den där enda gången för en intervju.

- Men det fanns något i henne som fascinerade och intresserade mig fruktansvärt mycket. Så redan då, första gången vi träffades, började en tanke utvecklas om att göra ett längre reportage eller en dokumentär om henne.

Sedan tog det ytterligare två år från den träffen för att idén på allvar skulle ta form, men där började det. Med i dokumentären om Nina och nu i utställningen Love on the Road finns också klipp som Suhonen filmade med henne under den allra första intervjun.

Feminist och businesskvinna

Nina Hartley visade sig vara väldigt intressant som person, inte alls så som Suhonen hade förväntat sig. Bland annat visade Hartley sig vara en ärkefeminist, sitt yrkesval till trots.

- Jag har själv genom åren träffat ganska många som valt sin egen väg men Nina Hartley är helt i en kategori för sig, menar Suhonen. Hon har helt avsiktligt börjat bygga upp sitt liv och sin image, vilket inte har varit helt lätt för en kvinna i hennes bransch. Hon är exhibitionist och hon älskar rampljuset. Det här har varit hennes grej hela tiden och hon njuter av det själv.

Nina Hartley är inte alls traditionell, på det sättet man kanske kunde förvänta sig.

- Jag själv hade en massa fördomar mot kvinnor i hennes bransch. När jag åkte iväg för att intervjua henne för första gången tänkte jag att hon antagligen är enfaldig, marginaliserad och utnyttjad och jag trodde att jag skulle tycka synd om henne, och att hon skulle vara ett offer av något slag. Men hon var allt annat.

Hon visade sig vara en stenhård business-kvinna och varumärkesskapare, som helt avsiktligt byggt upp sitt eget varumärke och helt hittat sin egen grej.

Suhonens fascination för Nina Hartley resulterade i projektet Love on the Road, som under december också finns utställt på Konsthallen i Helsingfors.

Har fortsatt med design

Åren som filmskaparen har ändå inte helt uppslukat Paola Suhonens tillvaro.

- Fortfarande sysslar jag nog med mode också, jag har under inga omständigheter bytt ut det. Men med tanke på det här med att hitta sin grej, så har jag gjort det just när det kommer till estetiken och själslandskapet. Mina material kan variera väldigt mycket, från att jag i film kan använda mig av ett dokumentaristiskt grepp till att jag kan göra små konstfilmer. Själslandskapet avgör mer än själva materialet och greppet.

Traditionell av sig

När det kommer till traditioner har Paola Suhonen en lite tvetydig inställning eftersom hon dels uppskattar dem men också gillar att bryta traditioner.

- Jag är ganska traditionell egentligen, säger hon. Jag kommer från en företagarfamilj och har avsiktligt valt att fortsätta den traditionen. Sedan betyder också de typiska högtiderna som jul och midsommar mycket för mej. Jag gillar grejer som har en kontinuitet och som står för stabilitet. Den konstnärliga världen och modet som jag jobbar med är så pass hektiskt att man hela tiden tvingas ifrågasätta, så därför bildar vardagens traditioner en härlig balans i tillvaron.

Men Paola Suhonen ser också ett tydligt mönster i hur inställningen till det traditionella förändrats med åren för hennes egen del.

- Som tonåring hade jag ett stort motstånd mot traditioner av alla slag och ett stort behov av att ändra och försöka hitta på nya sätt att göra saker, skrattar Suhonen. Då tyckte jag att mammas och pappas grejer var världens töntigaste, men ju äldre man blir, desto mer lär man sig att uppskatta det.

Hon menar att man med åren vill återgå till sina rötter och hon värdesätter på äldre dagar också mer sådant som varit viktigt i den egna familjen, till och med sådant som hängt med från barndomen.

Det analoga är själfullt

Också i filmskapandet är Paola ganska traditionell. Hon har valt att inte gå in för det digitala utan hålla fast vid att filma på sexton millimeters film.

- Det är en annan slags tradition att filma så och jag gillar helt enkelt det analoga, både när det gäller ljud och bild, även rörlig bild, menar hon. Det finns något fundamentalt i det som den analoga filmen står för och jag gillar looken, det vill säga när utseendet är lite vintage. Då är det mjukt, lite kornigt och ganska själfullt. Det sitter helt enkelt bättre i min uppfattning om skönhet.

Stämdes av Ivana Trump

För Paola Suhonen hade det amerikanska presidentvalet i november lite andra förtecken än det har för de flesta.

För några år sedan blev Paola Suhonens modevarumärke Ivana Helsinki väldigt uppmärksammat internationellt, inte minst av medier i Finland och USA på grund av en rättstvist mot Donald Trumps före detta fru Ivana Trump. Nu i och med att Donald Trump vann valet har det här flutit upp till ytan igen flera gånger, trots att det gick rätt länge som ingen mindes uppståndelsen.

- Det är inget som jag längre aktivt tänker på, men då när det hände var det ju i allra högsta grad aktuellt för mej, och ett stort orosmoment eftersom vi inte visste om vi på allvar skulle bli tvungna att betala skadestånd eller inte. Ivana Trump krävde ju oss på astronomiska summor, minns Suhonen.

I korthet var det alltså fråga om Paola Suhonens märke Ivana Helsinkis första stora modevisning under den stora modeveckan i New York.

- Kvällen innan visningen skulle äga rum fick vi via nyhetsbyrån Reuters en förfrågan om hur vi ställde oss till stämningen av Ivana Trump, berättar Paola Suhonen. Det här var första gången vi ens hörde om det, att vi blivit stämda.

Likheter i namnen

Ivana Trump hade då bestämt sig för att hon ville stämma Ivana Helsinki på grund av likheterna i namnen.

- Rättsliga processer lär vara något av en sport för sådana som hon och namnet Ivana Helsinki var tydligen för lika i hennes tycke, konstaterar Suhonen. Ivana är ju mitt eget andra namn och skulle ju nog knappast kunna förväxlas med hennes, och i vårt varumärke ingår ju också Helsinki.

Gömde sig för fogden

Det blev många lovar i processen berättar Paola och det hela tog till och med rent komiska vändningar.

- Jag måste fysiskt springa undan fogden som kom med stämningen, för om han hade kunnat överräcka den i handen på mej hade vi blivit tvungna att annullera vår modevisning samma kväll, berättar hon.

- Jag gömdes på olika sätt, i munkjacka, med olika scarfer och jag fick slinka in via backstage för att inte bli upptäckt. Och samma sak var det på efterfesten på hotellet, jag måste ta mej in förklädd via en bakdörr och gå via källaren eftersom fogden stod vid huvudingången med ett fotografi på mig i handen och jämförde med alla som kom in genom dörren den kvällen. Det blev riktigt spännande.

Förlikning med Ivana Trump

Men processen kom till slut aldrig så långt som till rätten.

- Vi blev ju också tvungna att anställa toppadvokater för det här, för Ivana Trump hade tillgång till hela den rättsliga arsenal av jurister som Donald Trump har. På det viset tar han också hand om sina före detta fruar, visade det sig.

I ett år fortsatte korrespondensen advokaterna emellan, och det funderades på om Paola och Ivana Helsinki skulle tvingas ersätta något eller helt enkelt ändra företagets namn.

- Det blev en förlikning till slut och vi lade till mitt eget namn efter vårt varumärke Ivana Helsinki. Och det här dög till slut för Ivana Trump.

Men visst kändes det galet medger Suhonen.

- Och det verkade till och med hennes advokater tycka, på basen av våra Skype-samtal under det där året. Men det var naturligtvis inget de någonsin kunde uttrycka skriftligt, säger hon småleende.

Modedesign på nytt sätt

Trots att filmandet upptagit mycket av Paola Suhonens tid under de senaste åren har hon ändå fortsatt med att designa. Däremot har modeskapandet fått ett nytt koncept. Från och med början av året kommer Suhonens varumärke att lansera tre produkter i veckan.

- Det här är en helt ny grej som vi gör från och med januari. Vi tar lite avstånd från traditionerna och det att klädbranschen alltid har fokuserat på kollektioner enligt säsongerna, med till exempel vår, höst och sommar. Det här har fortgått ända från 40- och 50-talet. Men nu har nätbutiker kommit och ändrat på det här och världen har förändrats.

Suhonen menar att konsumenter inte längre vill få en snabb förhandstitt ett halvt år innan något kommer till försäljning. Det här med mode behöver inte vara så märkvärdigt. Man behöver inte förhandsinformation om vad som är på gång, vilka färger och trender som är mode eftersom alla modevisningar strömmas live när de ordnas.

- Och det här ligger i tiden, att också konsumenten direkt kommer åt att se vad som är på gång.

- Istället för att lansera säsongerna skilt går vi in för att varje vecka lansera tre olika produkter. Istället kan man ha mer långtgående teman per år, och sedan mycket variationer inom ramen för det. Men till exempel klänningarna kommer vi att fortsätta med, eftersom de hör till grundpelarna i vårt varumärke. Men det finns också produkter för hemmet och en del konstföremål.

Att frångå de traditionella säsongerna är ett tankesätt som bland annat flera unga japanska modeskapare redan anammat och sakta håller hela modevärlden på att förändras.

- Det känns helt enkelt gammaldags att göra förhandsvisningar på något som skall dyka upp i butikerna ett och ett halvt år senare för att sedan bara låta konsumenten vänta. Världen fungerar inte längre så.

Paola Suhonen är gäst i Efter Nio om traditioner på måndag 5.12.2016 kl. 21.00 på Yle Fem och Yle Arenan.

Saara Aalto på blixtvisit i Finland - se direktsändningen från Helsingfors-Vanda kl. 13.15

$
0
0

Saara Aalto har tagit sig ända till final i brittiska X Factor. Hon kommer på måndagen på blixtvisit till Finland för att träffa sina fans. Yle sänder evenemanget direkt med start kl. 13.15.

De artister som tagit sig till finalen gör alla varsitt uppträdande i sina hemtrakter. Saara Aalto uppträder på måndagen också på Senatstorget i Helsingfors på en gratiskonsert. Konserten börjar klockan 19 och bandas också för X Factor.

Tomasmarknadens informatör uppger att 30 000 personer får plats på Senatstorget trots att marknaden pågår.

"Nu ska jag bara njuta"

- Placeringen spelar nu inte längre så stor roll. Nu är det viktigaste bara att njuta av varje uppträdande, jag får ju uppträda på Wembley-arenan. Jag har väntat hela livet på att få uppträda på en stor arena så nu ska jag bara njuta och så får vi se hur det går, sade Aalto i Yles morgon-tv på måndagen.

Finalen går av stapeln nästa veckoslut på Wembley-arenan i London. Förutom Saara Aalto medverkar också pojkbandet 5 After Midnight och Matt Terry.

Läs mera:

Jubel mötte Saara Aalto på Helsingfors-Vanda

Sångaren Saara Aalto fick ett bejublat mottagande på Helsingfors-Vanda flygplats då hon kom på blixtbesök till Finland.


Jubel mötte Saara Aalto på Helsingfors-Vanda

$
0
0

Sångaren Saara Aalto fick ett bejublat mottagande på Helsingfors-Vanda flygplats då hon kom på blixtbesök till Finland.

Så här såg det ut på Helsingfors-Vanda (klippet är textat till finska):

Ett brittiskt tv-produktionsteam var på plats i god tid för att intervjua fans och få dem att heja på sin idol.

Aalto sade att hennes uppträdande i X Factor-finalen blir mångsidigt och att hon har nerverna under kontroll.

Hon kunde inte säga vem som blir hennes värsta konkurrent i finalen, men att hon tror att den stora arenan kommer att passa henne.

Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats. Bild: Timo Korhonen/All Over Press Saara Aalto,X-factor
Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats. Bild: Yle Saara Aalto,X-factor
Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats Bild: Yle Saara Aalto,X-factor

Det blev på söndagen klart att Aalto kommit till final i den brittiska sångtävlingen X Factor. Finalisterna besöker sina hemorter där det spelas in material för finalen på Wembley-arenan i London nästa veckoslut.

Aalto sade att produktionsteamet valde Helsingfors, eftersom det hade blivit allt för långt att flyga till hennes hemstad Uleåborg med den knappa tidtabell som stod till förfogande.

Saara Aalto uppträder på Senatstorget i Helsingfors på måndag kväll.

I väntan på Saara Aalto. Bild: Timo Korhonen/All Over Press Saara Aalto,X-factor

Svenska Yles serie om julmusik: Blue Christmas med Elvis

$
0
0

Det är säkert många som har missat det mest intressanta i Blue Christmas. Då Elvis Presley spelade in den så gjorde körsångerskan Millie Kirkham något extra som det alltid skall finnas med i en hitlåt.

År 1957 så var Elvis Presley redan ett stort namn. Under året spelade han in filmerna Lovin' You och Jailhouse Rock. I den senare så fanns något som man kan kalla den första rockvideon då det i filmen ingick en sekvens som blev en förebild för andra artister senare.

Han fortsatte också att skapa tumult var han än uppträdde och under året blev det också konserter i Kanada och Hawaii. Elvis var 22 år och han var redan miljonär och i mars samma år köpte han Graceland dit han flyttade tillsammans med föräldrarna Gladys och Vernon.

Gillade inte låten

Låten Blue Christmas hade ursprungligen utkommit redan 1948 med Doye O´Dell men det var en av de stora pioneererna inom countrymusiken, Ernest Tubb, som två år senare gjorde den till en hit.

Elvis spelade in låten i september 1957 tillsammans med bakgrundskören The Jordanaires och den utkom på albumet Elvis´Christmas Album i december. Det var också då som rockkungen fick en inkallelseorder till armén. Många trodde att hans karriär var över men så blev det ju inte.

Enlig en av medlemmarna i kören The Jordanaires, Gordon Stoker, så gillade Elvis countrystjärnan Tubb, men han ville egentligen inte spela in låten. Antagligen var det skivbolaget som bestämde att han skulle göra det för han hade till och med uppmanat bandet och kören att under repetitionerna göra en så dålig inspelning som möjligt så att den aldrig skulle komma ut på marknaden.

Dråplig session

I en intervju för CNN så berättade Millie Kirkham, som i den här sessionen gjorde debut i kören, att de hade blivit uppmanade att ha skoj och göra något galet i inspelningen.
Och vi skrattade och sjöng whooopin, woo-woo-woo-woo, medan Elvis kapade orden i bitar och sjöng I-I-II ha-ve a ba-lue Chrrrr-istmas, berättade Kirkham.

Finurlig stämma

Men det gick inte alls som Elvis hade tänkt sig. Tvärtom. Det visade sig att det i stället blev en väldigt lyckad och bra version av Blue Christmas. Och Kirkhams höga och fina stämma blev något av en etikett på låten. Om det var ett sammanträffande eller planerat är aningen oklart men en del av de toner som Kirkham sjunger i versen är så kallde blå toner, som ju passade bra in på låten i övrigt också.

Och för Kirkham blev det starten på ett långt och givande samarbete med stjärnan. Hon medverkade på många av Elvis Presleys låtar och var med i dokumentären That´s the way it is. Hennes röst finns också med på många rockklassiker med bland andra Roy Orbison och Jerry Lee Lewis.

En enda gång på scenen

Det blev bara en enda gång som Elvis Presley framförde låten live och det var i samband med TV-specialen som allmänt blev kallad ’68 Comeback Special. Den visade en ny fräsch Elvis som i tight läderdress framförde låtarna akustiskt på en liten scen tillsammans med de ursprungliga musikerna Scotty Moore, D.J. Fontana samt några andra.

Mer om låten kan du höra i Vega kväll måndag med start kl 17.30

Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill ni höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?

Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kolla att vi har rätt att publicera bilden. Skicka per mail till vega.musik@yle.fi

Kontakta musikredaktionen

Funktionshindrade var modeller för en dag

$
0
0

Kårkullas modeshow i Ekenäs blev en publiksuccé. Det är viktigt att ordna den här typen av evenemang eftersom vi allt mer ska vara en del av samhället, säger Hanna Grandell som var en av modellerna.

- De flesta mänskor bär på något handikapp. Snart behövs inget speciellt namn för oss längre, säger Grandell.

Hanna Grandell på catwalken. Hanna Grandell poserar på en modevisning. I bakgrunden syns Jenny Lundström och några vita plastgranar. Bild: Yle/Malin Valtonen Ekenäs,hanna grandell,Kårkulla samkommun,Modevisning,modevisningar,Västnyland

Modevisningen ordnades i lördags på den internationella handikappdagen. Totalt 15 modeller visade upp kläder från lokala företag.

- Det var jättelätt att få med företagen. Vi informerade dem om modevisningen och alla var genast med, säger Ann-Sofie Nyholm, som är enhetschef på Kårkulla.

Hanna Grandell och Ann-Sofie Nyholm. Hanna Gardell och Ann-Sofie Nyholm står vid ett skrivbord. I bakgrunden syns en tv och en adventsljusstake. Bild: Yle/Bubi Asplund ann-sofie nyholm,Ekenäs,hanna grandell,Kårkulla samkommun,modevisningar,Västnyland

Nästa projekt: att fixa jobb

På catwalken visades allt från sportiga utomhuskläder till festblåsor. Modellerna gjorde ett strålande jobb med mycket känsla och inlevelse.

15 modeller i olika åldrar visade upp kläder. En man och en kvinna går iklädda röda kläder på en catwalk på en modevisning. Till vänster syns åskådare. Bild: Yle/Malin Valtonen Ekenäs,Kårkulla samkommun,Modevisning,modevisningar,Västnyland

Men även om succén är ett faktum finns det mycket kvar att ta itu med, säger Hanna Grandell. Nästa projekt kunde vara att fixa jobb åt personer med specialbehov.

- Mera mänskor kunde ta oss på vanliga jobb. Jag skulle vilja jobba som sällskapsdam åt äldre eftersom de som jobbar med dem inte har tid till annat än att ge medicin.

Många människor kom för att se modevisningarna. Malin Holmberg går på en catwalk. Bakom syns många åskådare. Till vänster syns konferencier Cassandra Lindholm i blå klänning. Bild: Yle/Malin Valtonen Ekenäs,Kårkulla samkommun,malin holmberg,Modevisning,modevisningar

Ung och vilse på vägen - får man hjälp på svenska?

$
0
0

Mängder av unga och unga vuxna i Finland har varken jobb eller studieplats. I huvudstadsregionen är siffran omkring tiotusen och totalantalet i hela landet flera tiotals tusen.
Kan Navigatorn hjälpa dem?

Navigatorn i Kampen i Helsingfors. Ett av 35 motsvarande ställen i Finland. Navigatorn-stödservice för unga och unga vuxna under 30. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle navigatorn

Navigatorn är en service för 15-29-åringar som behöver hjälp med att hitta riktningen i vardagen. Idén är att den unga kan få hjälp med många olika saker på ett och samma ställe.

Målet är ett jobb eller en studieplats men det kan också vara frågan om mer primära behov som behöver tillgodoses.

- En del har kanske avbrutna studier, andra mentala problem, någon är kanske bostadslös, konstaterar Frida Westerback, forskarsocialarbetare vid Mathilda Wrede-institutet och doktorand vid Helsingfors universitet.

Att hitta rätt

Ibland handlar det alltså om att först ordna upp vardagen och själslivet innan studier eller jobb kan bli aktuella. Sådant som att hjälpa den unga att hitta en bostad, hänvisa till rätt instans för de mentala problemen och bygga upp en rehabilitering för att komma tillbaka till en fungerande vardag.

Att stärka den ungas självförtroende kan likaså vara en central sak.

Navigatorn-stödservice för unga och unga vuxna under 30. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle navigatorn

En del av regeringsprogrammet

Navigatorn, på finska Ohjaamo, är en ny grej, initierad av regeringen.

De första servicepunkterna dök upp 2015 och antalet är nu uppe i 35 på olika ställen i Finland.

På serviceställena finns socialarbetare, hälsovårdare, TE-byråns sakkunniga, arbetslivscoacher, speciallärare, studiehandledare, ungdomsledare och psykologer.

Utöver de anställda samarbetar Navigatorerna med FPA, social- och hälsovårdssektorn, ungdomsverkstäder, läroanstalter, ekonomi- och skuldrådgivning, ungdoms- och vuxenpsykiatri samt tredje sektorn.

En av servicepunkterna finns i Kampen i Helsingfors.

Hadi uppskattar den service han fått det senaste året. Hadi besöker Navigatorn i Kampen i Helsingfors. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle Hadi,navigatorn

En av de unga på plats den här dagen är 29-åriga Hadi. Han kom från Afghanistan till Finland för sex år sen och blir till julen utbildad svetsare. Jobb just som svetsare eller något inom byggbranschen är vad han söker.

- Jag har varit kund här i ett år. Servicen är bra. Personalen har hjälpt mig bland annat att skriva CV och så har vi sökt arbetsplatser på nätet tillsammans, berättar Hadi.

Lätt att komma

Till Navigatorn ska man kunna komma utan tidsbeställning och viss service går att få också helt anonymt.

Navigatorn fungerar tvåspråkigt bland annat i Vasa och Borgå och tanken är att den ska göra det också i huvudstadsregionen.

Men helt som på Strömsö har det inte gått sen starten.

Av den fasta personalen på Navigatorn i Helsingfors, 27 personer, kan endast 3-5 personer betjäna på svenska.

- Det är orealistiskt att tänka att allt ska finnas på svenska på de här ställena i huvudstadsregionen, konstaterar Frida Westerback som på uppdrag av tankesmedjan Magma skrivit en pamflett om den svenskspråkiga service Navigatorn i huvudstadsregionen erbjuder.

Frida Westerback föreslår tydligt nätverk av kontaktpersoner för svenskspråkiga unga. Frida Westerback har tittat på Navigatorns svenskspråkiga service. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle frida westerback

Men för att bibehålla konceptet att man ändå via ett och samma ställe kan få hjälp med många olika problem - också på svenska - behöver de svenskspråkiga resurserna runt om i huvudstadsregionen istället koordineras, lyfter Frida Westerback fram i sin utredning.

Man behöver ta fram ett tydligt nätverk av folk som jobbar inom de olika centrala områdena och som också pratar svenska.

- Så personalen på Navigatorerna kan hänvisa de svenskspråkiga unga till servicepersoner som kan tala svenska med dem.

Sju procent av kunderna svenskspråkiga unga

Enligt uppgifter från i våras så hade 39 av 555 unga som fick fördjupad handledning på Navigatorn i Helsingfors svenska som modersmål. Men de kan vara fler, en del av de tvåspråkiga har kanske tagit emot servicen på finska och saknas i den svenska statistiken.

Andelen svenskspråkiga kunder är hursomhelst lite högre än andelen svenskspråkiga unga i Helsingfors, så ett behov av service på svenska finns, konstaterar Frida Westerback i rapporten.

Navigatorns FB-sida

Nedslag i det självständiga Finlands historia

$
0
0

Nedslag i det självständiga Finlands historia

Nationen Finland började skapas redan under den svenska tiden, och som storfurstendöme under Ryssland (1809-1917). Hur har den självständiga nationens historia sett ut? Vi gör några nedslag i 1900-talet och 2000-talet.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1900-1917











Bild från socialisternas demonstration på Senatstorget 1905. Folkmassan väntar på kejsarens manifest, novembermanifestet.

Under 1900-talets första årtionde utvecklades storfurstendömet Finland med nationalistiska tankar.

Många konstnärer var med om att skapa det nya Finland, den finländska identiteten och nationalromantiken. Diktare Eino Leino, kompositör Jean Sibelius och målare Akseli Gallen-Kallela hörde till dem.

Nationalromantiken syntes också i stadsbilden och i arkitekturen, med Eliel Saarinen som ett stort namn med Helsingfors järnvägsstation och Nationalmuseet.

Maskinerna gjorde intåg och väckte rädsla och beundran. Helsingfors kunde nås med spårvagnar, både hästdragna och de första elektricitetsdrivna.

Men i samhället och politiken levde man ofärdsår och storstrejk. Generalguvernör Nikolaj Bobrikov förklarade 1898 att han ville arbeta för den nära relationen mellan "gränslandet" (Finland) och "centrum". Hans så kallade februarimanifest från den 15 februari 1899 upphävde finska lantdagens lagstiftningsrätt och införde envälde i Finland.

Den 16 juni 1904 avfyrade Eugen Schauman tre skott mot generalguvernör Bobrikov, som var allmänt hatad av finländarna. Därefter riktade Schauman sin Browning mot sig själv och avfyrade två skott. Han dog genast. Bobrikov dog följande natt.

I Storfurstendömet Finland infördes kvinnlig rösträtt 1906. Finland var bland de första i världen och först i Europa.

Finlands storfurste under 1900-talets början, tsar Nikolaj II, besökte Helsingfors bara en gång, i mars 1915. Mottagandet av härskaren var svalt. Censuren hade förbjudit all dokumentation av besöket, men Oscar Lindelöf gjorde en unik film om tsarens besök.

Finländarna emigrerade för att komma undan Rysslands förtryck och värnplikt. Läraren Martin Ingo berättar om de dramatiska åren i början av 1900-talet när många unga män flydde till Sverige, eller Amerika, undan rysk värnplikt.

"Vi höll oss undan för att de inte skulle ha fört oss med våld", berättar Martin Ingo. "Vi gömde oss en veckas tid i en villa, vandrade till Munsala, vistades där två veckor till den 15 maj 1904 då vi for med segelbåt över till Sverige".

Från skärgården, Österbotten och landsbygden emigrerade man också för att söka lyckan i stora världen. 1913 reste John Mattsson, endast 17 år, som emigrant till Amerika från den lilla skärgårdskommunen Houtskär.

Lars Huldén skrev en visa om emigranten. Från Munsala for många över till Amerikat.

De resande fick utstå strapatser på färderna, och fartygen kunde råka ut för olyckor.

Anna Kinkaid (född Sjöblom) från Munsala var med på Titanic 1912. Det var meningen att hon och hennes sällskap skulle resa med Adriatic, men resan blev inhiberad på grund av en kolstrejk. För åtta dollar mer flyttades sällskapet till Titanic i en tredjeklasshytt.

Anna berättar sina minnen från olycksnatten. Hon hade legat sjösjuk i hytten när Titanic kolliderade med isberget. De övriga från hennes sällskap avled, men Anna klarade sig.

Det gamla Europa knakade i fogarna och det första världskriget bröt ut. Klassamhällena luckrades upp och revolutioner satte igång. Arbetarrörelserna blev starkare.

Edith Södergran revolutionerade litteraturen med sina modernistiska dikter 1916, men etablissemanget förstod sig inte på dem.

Läs mera:

Finländarnas emigration till USA och senare till grannlandet Sverige

Överbefolkning, arbetslöshet och hungersnöd har genom tiderna drivit finländare att flytta utomlands. Först var det Amerika som drog. Närmare nutid var det industrin i Sverige som lockade finländarna över vattnet.

Läs mera:

Munsalasocialismen

I Munsala utvecklades under 1900-talets början en helt egen form av socialism. Den kom till trakten genom forna emigranter som återvänt från USA med Marx och Engels verk i bagaget. Deras läror kom att prägla ortsbefolkningen från inbördeskriget 1918 till fortsättningskriget.

Läs mera:

Jean Sibelius: Finlands nationalkompositör

I Jean Sibeius kompositioner kan man höra den finländska naturen i toner. Vattenfall och skog spelar sin egen sång.

Läs mera:

Edith Södergran - en poet före sin tid

Edith Södergran ses som en av Nordens största poeter. Hennes nyskapande dikter och deras för tiden ovanliga innehåll och fria form gjorde att man inte riktigt förstod henne medan hon levde. I dag har hon påverkat flera generationer av författare.

1917: Självständighet och inbördeskrig

I Ryssland hade en tillfällig regeringen bildats efter en revolution i mars 1917. Denna regering gav Finland grundlagsenliga rättigheter.

En ny revolution skedde i Ryssland i november 1917. Då tog de så kallade bolsjevikerna makten i Ryssland.

Socialdemokraterna i Finlands lantdag ville diskutera Finlands självständighet med den nya regeringen.

Den 27 november utnämndes en borgerlig senat, ledd av P.E. Svinhufvud, som gav Finlands självständighetsförklaring den 4 december.

Två dagar senare, den 6 december, godkände lantdagen självständighetsförklaringen. Bolsjevikerna och Ryssland erkände Finland självständigt den 31.12 1917, och följdes av många västländer.

Den unga nationen led av inre konflikter, vilka ledde till ett inbördeskrig 1918. De som stred i inbördeskriget var de röda och de vita. De röda utgjordes främst av socialdemokrater och personer med arbetarbakgrund, de vita av den konservativt ledda finländska senaten. De röda fick stöd från den nyinrättade bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd främst från Tyskland.

Carl-Rudolf, John och Gustav Gardberg lämnade skolbänken i Åbo och drog genast ut i krig på den vita sidan 1918.

Kriget fortsatte hela våren 1918. I april 1918 fick de vita hjälp av 12 000 man från Tyskland. Och den 16 maj 1918 red den vita armén som “segrare” till Helsingfors. I kriget dog omkring 35 000 finländare.

Läs mera om inbördeskriget 1918

Läs mera:

Finland under första världskriget

Första världskriget är ett av de mest förödande krigen i världshistorien. Kriget ledde till olika politiska förändringar såsom revolutioner i de olika länderna. Också i Finland var åren 1914–1918 en tid av förändring.

Läs mera:

Vägen till Finlands självständighet

Den 6 december 1917 godkändes Finlands självständighetsdeklaration. Den här dagen blev vår självständighetsdag.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1920-talet

1920-talet var det årtionde då Finland sökte sitt fotfäste som självständig republik.

Finlands första president Kaarlo Juho Ståhlberg tillträdde i juli 1919. Han efterträddes av Lauri Kristian Relander 1925.

O.Y. Suomen Yleisradio – A.B. Finlands Rundradio inledde sin verksamhet den 9 september 1926. Bara två år senare sträckte sig Yles radionät över hela landet.

Årtiondets växande nationalkänsla styrde också bolagets vision: Yle ville bilda finländarna, förmedla essentiell information och ge folket hederlig sysselsättning.

Finland var oslagbart i olika sportsammanhang och 1920-talet var Paavo Nurmis storhetstid. Man rapporterade i radion om finländarnas framgångar i världen.

1920-talet var också den moderna jazzerans tid, med ny musik, nytt mode och världstankar.

När traktorerna kom till Finland färdades man långa sträckor för att visa upp detta tekniska under. 1925 samlade Fordsons traktorkaravan tusentals åskådare.

Det rådde förbudstid i Finland (1919-1932), men vissa gjorde sig rika genom att smuggla sprit. De som hade det väl ställt kunde vistas på stränder och hav under sin fritid.

Men motsättningarna i landet var stora. Både på landsbygden och i städerna fanns utbredd fattigdom. Vita ställdes mot röda, fattiga mot rika och nationalister mot världsmedborgare.

Patriotisk nationalism började få sitt fotfäste och drömmar om ett Storfinland började slå rot.

Konstnärer med mer europeiska sympatier sågades i pressen. Bland annat Edith Södergran och Elmer Diktonius skrev kritiskt om den finska nationalismen och om inbördeskriget och riktade blickarna mot Europa.

Kritikerna förstod sig inte heller på modern dikt som Gunnar Björling med sina språkförnyelser och Henry Parland som bejakade det moderna livet, reklamen och filmen.

Läs mera:

Gunnar Björling: modernisten med ett eget språk

"Stryk ut, stryk dig, ditt ord, stryk din kontur..." läser Gunnar Björling ur sin egen dikt Hjärtats gata. Möt en av Finlands mest radikala modernister.

Läs mera:

Elmer Diktonius – diktare, ordvrängare och sanningssägare

Att bita är ett tvång, så länge bett ger liv. Elmer Diktonius var en av de viktigaste modernisterna i det svenskspråkiga Finland.

Läs mera:

Henry Parland: modern nu och för hundra år sedan

Henry Parland var en finlandssvensk poet och romanförfattare som dog som 22-åring. Hans texter lever vidare.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1930-talet

På 1930-talet var Finland fortfarande ett agrarsamhälle – 80 procent av finländarna bodde på landsbygden och 60 procent livnärde sig på jord- och skogsbruksnäringar.

Man reste runt i Finland och filmade natur och stad. Bland annat firman Aho & Soldán har förevigat Finland under 1900-talets början.

Också Finlands president Pehr Evind Svinhufvud fick besök av filmare.

Men fler och fler människor flyttade mot städerna och vår vackra huvudstad.

Välfärden började sakta byggas upp på 1930-talet. Moderskapsförpackningen introducerades som fattighjälp för de fattigaste mödrarna för att få ner barndödligheten och öka nativiteten under 1930-talet. Också dagvård började finnas i liten skala, så att mödrar kunde jobba lite.

Finland tog fortfarande hem priser i de Olympiska spelen och förbudslagen avskaffades till mångas glädje. I radion talade president Svinhufvud högtidligt till folket.

Lyssnarna fick också höra reportage om vardagsliv och moderna u-båtar.

1930-talet var också kroppsideal och en tanke om den trimmade och lyckade människan.

Drömmen om den perfekta människan hade sin avigsida. I värsta fall ledde den till rashygieniska tankar om tvångssteriliseringar och till att "icke-önskvärda personer" placerades långt bort från samhället. Bland dem fanns kvinnorna på Själö mentalsjukhus. Dessa var ofta fattiga kvinnor från lägre samhällsklasser eller sexuellt frispråkiga kvinnor som inte passade in i bilden om hur en kvinna skulle vara.

Under 1930-talet började också högerradikalismen växa sig starkare. Spänningarna mellan högern och vänstern, fascister och liberaler, var som störst i början av 1930-talet.

Lapporörelsen hade fått ett starkt fotfäste i landet. Kommunister, liberaler och socialdemokrater drogs alla över samma kam. Människor som ställde sig emot Lapporörelsen försvann eller hotades till livet, utan att någon reagerade.

Samtidigt spred sig den ekonomiska depressionen över världen. Arbetslösheten var stor och desperationen så svår att en del arbetare valde att fly till Sovjetunionen.

I Tyskland växte nazistpartiet. Men de finländare som besökte OS i Berlin 1936 såg inte de mörka sidorna, endast det ståtliga enade Tyskland.

OS-tävlingarna i Berlin var de första som radierades internationellt. Lars von Willebrand är eld och lågor då han rapporterar för finlandssvenskarna vad som sker i Tyskland. Begeistrat berättar han om ceremonier och resultat.

Vid årtiondets slut hade många mörka moln samlats över Finland.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1940-talet

Torsdagsmorgon den 30 november 1939 flög bombplan in över Finland från Sovjetunionen. Decenniet inleddes med vinterkriget. Och så började åratal av krig och kris.

Den 13 mars 1940 slöts Moskvafreden, med svåra fredsvillkor. Det blev också bara en tillfällig fred.

President Kyösti Kallio, som hade ersatt Svinhufvud 1937, avgick i november 1940 av hälsoskäl. Han avled i en hjärtattack en månad senare på Helsingfors järnvägsstation. Han efterträddes av Risto Ryti.

fortsättningskriget bröt ut i juni 1941 trodde de flesta att det skulle hålla på högst till julen 1941. Ingen hade kunnat ana att kriget skulle sträcka sig över nästan fyra år och att det hårda livet på hemmafronten skulle bli vardag.

1940-talet var de patriotiska och moralhöjande talens tid. Runt om i Europa utkämpades hårda strider. Både i skyttegravarna och på hemmafronten. Talen var ett sätt att hålla andan uppe.

När marskalk Mannerheim firade sin 75-årsdag den 4 juni 1942 fick han överraskningsbesök av Adolf Hitler.

Det var strängt förbjudet att banda in Hitlers privata samtal. Rundradions ljudtekniker Thor Damen lyckades ändå kasta upp en mikrofon på hatthyllan i salongstågvagnen där Adolf Hitler och Mannerheim samtalade. Samtalet är det enda kända dokument där man hör Hitler tala inofficiellt.

Med Hitler och Mannerheim i salongsvagnen befinner sig också president Risto Ryti och generalfältmarskalk Wilhelm Keitel.

Hitlers besök på Mannerheims 75-årsdag var ett sätt att upprätthålla god diplomati med "vapenbrodern" Finland, men också en möjlighet att försöka få Finland med i ökade anfallsinsatser mot Sovjetunionen. Då Hitler besökte Mannerheim såg den tyska krigslyckan fortfarande bra ut.

Marskalk Mannerheim efterträdde Risto Ryti som Finlands president i slutskedet av kriget. Men den 19 september 1944 slöts vapenstillestånd mellan Finland och Sovjetunionen. Villkoren var mycket tunga.

En egentlig fred i Finland kom först 1945, då Lapplandskriget var över. Man måste tvångsförflytta invånare och Porkala annekterades.

President Risto Ryti och hans regering kom att få stå som de huvudansvariga. President Ryti blev dömd till 10 års tukthus. Han benådades på grund av sjukdom 1949.

Den 4 mars 1946 begärde president Mannerheim avsked från sitt ämbete, och efterträddes av Juho Kusti Paasikivi.

Man kan säga att hela 1940-talet var fullkomligt präglat av kriget. Och kriget hade verkningar i flera decennier framåt, i synnerhet för barnen som växte upp.

Nationen Finland samlade sig och började det tunga arbetet med att bygga upp.

Efter kriget börjar klädkollektioner med kläder för "vanliga" människor synas på mannekängerna. Den krigsgrå färgen har gett vika för mera starka färger, och former.

Och människors vanliga liv fortsatte i årstidernas och vädrets växlingar.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1950-talet

Mycket hände i Finland under 1950-talet. Landet utvecklades i sin självständighet, men var fortfarande väldigt bundet till Sovjetunionen främst i och med det stora krigsskadeståndet som måste betalas.

President J. K. Paasikivi talar till folket inför det nya årtiondet.

Det kalla kriget gör att freden känns fjärran, säger president Paasikivi. Därför måste man befrämja fred, i synnerhet med Sovjetunionen, och utveckla VSB-pakten (VSB-pakten står för vänskap, samarbete, bistånd).

I början av årtiondet var Finland ännu ett fattigt och kluvet land. Levnadsstandarden i landet blev bättre, men det fanns fortfarande folk som levde i fattigdom på landsbygden.

Men 1950-talet var också årtiondet då Armi Kuusela korades till Miss Universum och Finland fick hålla de olympiska spelen i Helsingfors 1952.

OS hämtade internationella fläktar, Coca-Cola och idrottsmän från när och fjärran då 5000 idrottare från 69 länder intog staden.

Finland hade det knapert, men stod som en värdig värdnation för sommar-OS. Och president J K Paasikivi tog emot gästerna på sin egen engelska.

Under 1950-talet tog Finland adjö av två stora landsmän: president Mannerheim 1951 och nationalkompositör Jean Sibelius 1957.

Den 26 januari 1956 lyftes gränsbommen till Porkala, som under 11 år hade varit ett stängt område för finländarna och annekterat av Sovjetunionen.

Urho Kekkonen tillträdde som president den första mars 1956. Kekkonen hade fungerat som statsminister i fem perioder och kom att vara president i 25 år.

Presidenten fick genast ta itu med ett land i kris, generalstrejken som lamslog trafik och industri 19 dagar i mars 1956.

Sommaren 1958 försämrades relationerna med Sovjetunionen så mycket att den sovjetiska ambassadören lämnade Helsingfors. Krisen fick namnet nattfrosten och kunde avledas av den unga presidenten Urho Kekkonen.

Den 4 oktober 1957 sköt Sovjetunionen ut världens första satellit, Sputnik 1. Finland följde Sputniks färd och jublade med. USA och hela världen tog emot nyheten med blandade känslor, både beundran och fasa. USA:s president var tvungen att övertyga sitt folk att landets säkerhet inte var hotad.

Finlands första datamaskin eller "elektroniska hjärna", IBM-650, togs i bruk i oktober 1958 på Postsparbanken.

Också inom medicin och vetenskap gick Finland framåt. Spädbarnsdödligheten sjönk och Finland stod i bräschen för prematurvården. Man kunde rädda många för tidigt födda barn redan på 1950-talet.

Och människornas liv fortsatte, med glädje, resor och dramatik.

Läs mera:

Generalstrejken 1956

Generalstrejken i mars 1956 berörde närmare en halv miljon arbetstagare och lamslog trafik och industri. Finland stod stilla i 19 dagar. Rundradion vägrade rapportera om strejken.

Läs mera:

Porkala återlämnas i januari 1956

Den 26 januari 1956 lyftes gränsbommen till Porkala och bilkolonnerna tog sig över det som under 11 år hade varit ett stängt område för finländarna. Redaktörerna är på plats och samtalar med före detta Porkalabor om vad som finns kvar och vad som har förstörts.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1960-talet

På 1960-talet tog Finland och hela världen ett stort steg framåt till det urbana och moderna livet.

I Finland genomfördes en myntreform och president Kekkonen fortsatte att hålla nationen Finland på god fot med Sovjetunionen.

Den så kallade notkrisen fick sin början 1961 då Sovjetunionen skickade en not angående VSB-pakten och den ökande militarismen i Östersjöländerna.

Att Olavi Honka ställde upp i presidentvalet såg Sovjetunionen som ett hot för man visste inte hur Honka skulle ställa sig till neutralitets- och internationellt samarbete. Kekkonen utlyste den 14 november nyval till Finlands riksdag, och tidigarelade presidentvalet, så att båda valen hölls i januari 1962. Honka drog tillbaka sin kandidatur, och Sovjetunionen drog tillbaka sin not.

Rundradion hade testat att sända ”radio med bild” redan 1957 men det var på 1960-talet som televisionen slog igenom.

Det finska folket flyttade från landsbygden till betongförorter och knäppte på sina televisioner för att se vad som hände i världen.

Man rapporterade om stora nyhetshändelser både inrikes och utrikes.

Den 3 januari 1961 skedde den största olyckan på civilflygplan i Finlands historia.Tre besättningsmän och 22 passagerare omkom då Aero oy:s DC-3 störtade i Kvevlax.

Den 28 november 1968 kolliderade två fartyg med varandra utanför Långnäs, Mariehamn. Orsaken var den tjocka dimma som låg utanför kusten. Sex personer avled.

Årtiondet innehöll också stora internationella nyheter. När USA skulle landa på månen med Apollo 11 satt alla de som hade en televisionsapparat och väntade under spänning. Rundradion sände till sent på natten och studion fylldes av nervös tobaksrök.

I televisionen förevisades också nationens uppbyggnad och de fina finländska industrierna.

Samhällskillnaderna var ännu stora, men de unga började engagera sig för dem som hade det svårt i samhället. Medan den äldre generationen tittade på president Kekkonens självständighetsbal ordnade den så kallade novemberrörelsen en fest för hemlösa alkoholister.

Finland hörde på 1960-talet till de västliga länder som hade relativt många tuberkulosfall. Sjukdomen koncentrerade sig ofta till dem som har det socialt sett svårast.

Hur såg framtiden ut för de unga? Vad skulle man bli i det snabbt framväxande välfärdssamhället?

Stora förändringar sattes i rullning och studenterna började demonstrera. Man demonstrerade för och emot, ställde till kravaller. Eller så lät man sitt hår växa i Beatles anda, klädde sig i hippiekläder och vapenvägrade. Det var lätt att utmana samhället och politikerna. Det räckte att skriva visor om riksdagen, samhället och president Urho Kekkonen som M A Numminen gjorde.

Också den moderna konstvärlden trängde sig på. ARS 61 öppnades i Ateneums konstmuseum, Helsingfors, i januari 1961. Det var den första utställningen som grundligt tog sig an samtida konst. Och 8 år senare presenterade ARS 69 ännu häftigare konst, både popkonst, med Andy Warhol i spetsen, kinetisk konst, svartvit OP-konst och samhällsinriktad konst.

Också i modet syntes nya abstrakta färger och former.

År 1969 blev mellanölet fritt i Finland och fick börja säljas utanför Alko. Men både före och efter det har försäljning av alkohol varit en ofta återkommande politisk fråga.

Läs mera:

Finländare i Sverige

"Som ensamstående mamma klarar jag inte mig längre i Finland". På 1960- och 1970-talet var många finländare arbetslösa. En del flyttade till Sverige i hopp om ett jobb och ett bättre liv.

Läs mera:

Ge oss sexualupplysning!

"Jag var 14 år när jag blev gravid, jag hade aldrig hört talas om preventivmedel." Så säger en anonym kvinna 1968.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1970-talet

1970-talet anses ofta vara radikalismens och upprorens tid. Finland blev starkare politiserat och olika ideologiska grupperingar tvistade om samhällsstyret.

President Urho Kaleva Kekkonen ledde den finländska politiken med stadig hand under hela 1970-talet.

Finlands riksdag stiftade 1973 en undantagslag genom vilken president Urho Kekkonens ämbetsperiod förlängdes med fyra år. Perioden skulle ha varit till ända den 1 mars 1974, men kom att sträckas ut till den 1 mars 1978.

Och 1978 var det nyval där Kekkonen igen blev vald till president.

Utrikesnyheterna fylldes med rapporter om gisslandramat under de Olympiska spelen i München 1972 och Vietnamkriget. Ögonvittnen beskriver händelser som nu förpassats till historieböcker eller Hollywoodfilmer.

Inrikesnyheterna handlade om Kekkonens undantagslag och olyckan vid patronfabriken i Lappo.

En explosion totalförstörde Lappo patronfabrik den 13 april 1976. I olyckan omkom 40 personer och 60 skadades allvarligt. 64 barn miste en förälder i explosionen.

Oljekrisen 1973 påverkade alla finländare. Medborgarna var tvungna att spara energi. Också det onödiga tv-tittandet sattes under lupp. Även de som hade köpt färg-tv måste spara.

Kalla kriget rådde och man måste hålla sig på god fot med Sovjetunionen. Också barn fick lära sig om kärnvapen, krig och terrorbalans.

Finlands första kärnkraftverk öppnades i Lovisa 1977. Kärnkraftverket beställdes från Sovjetunionen och man började bygga det 1971. Man tog modell av kärnkraftverket i Novovoronez, Vitryssland, men förbättrade säkerhetssystemen med ett kylsystem av vatten, inte av grafit.

Sovjetunionens statsminister Alexej Kosygin och Finlands president Urho Kekkonen tryckte igång kärnkraftverket den 23 mars 1977.

Under 1970-talet spred sig den radikala feminismen runt världen. I Finland började kvinnor organisera sig både politiskt och i så kallade kvinnogrupper. Kvinnan skulle bli medveten, hon skulle förstå förtrycket och ta sig ur det. Ur den feministiska rörelsen föddes ett jämlikare samhälle.

1975 var homosexualitet inte längre brottsligt, men hur skulle man förhålla sig till "de där homosexuella". Samhället var ännu indelat i "vi och dem". Och de homosexuella accepterades, bara de inte syntes och helst skulle de leva ensamma och gärna i celibat.

1960 och 1970-talet var de årtionden då många finlandssvenska författare gjorde upp med sin borgerliga finlandssvenska bakgrund, bland andra Henrik Tikkanen och Christer Kihlman.

För vissa medborgare var det svårt att hitta sin roll i samhället, att passa in i samhällsmaskineriet. Poeten Larry Silván tog sitt liv när han inte passade in i det lilla Ekenäs.

Grundskolan i Finland infördes gradvis på 1970-talet. Skolan ersatte den tidigare folkskolan, medborgarskolan och mellanskolan. Alla barn skulle i grundskolan ges likadana möjligheter till fortsatta studier.

Föräldrar oroade sig för att den nya skolan inte skulle vara disciplinerad och barnen inte skulle lära sig något. Därför körde Rundradion information om grundskolan. Ibland blev föräldrarna kanske mera förvirrade av informationen som Rundradion erbjöd.

Läs mera:

Grundskolan kommer!

Lagen om grundskoleförändringen i Finland stiftades 1968, men övergången skedde gradvis under 1970-talet. Många föräldrar och lärare var skeptiska när grundskolan introducerades. Med en massiv informationskampanj i tv- och radio ville man skingra oron.

Läs mera:

Här är grundskolan

Många föräldrar var skeptiska när grundskolan introducerades. Programserien "Här är grundskolan" innehöll tio radioprogram samt en två timmar direktsändning där lyssnarna ställde frågor till experter i studion.

Läs mera:

Vår granne Sovjetunionen

Fråga vad du vill om Sovjetunionen! Och svar får du också. Dessutom besöker vi ett vänskapligt samarbetsprojekt i Svetogorsk.

Läs mera:

Europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors 1975

År 1975 samlades 35 statsöverhuvud i Helsingfors för den Europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen. 40 år senare ordnas en jubileumsutställning om KSSE i Finlandiahuset. Blicka tillbaka på KSSE i Arkivet!

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1980-talet

President Urho Kekkonen avgick efter en maratonlång karriär som president hösten 1981 och Mauno Koivisto efterträdde honom.

På 1980-talet använde man märkeskläder, sov i vattensängar och gjorde snabba klipp på börsen. Konsumtionen i Finland stegrades. Människorna blev juppier och köpte brödmaskiner, freestyle, trådlösa telefoner och vattensängar. Eller var det så?

På den teknologiska fronten tog man stora steg framåt: det blev vanligt med datamaskiner, mikrovågsugnar, hemvideoapparater och elektronikspel.

Kritik riktades mot apparaterna som ansågs göra ungdomarna slappa och våldsamma på samma gång.

1983 kom en ny skrämmande sjukdom till Finland: aids. Fallen i Finland var inte så många men sexuella minoriteter och utomeuropeiska personer fick utstå homofobi och rasism.

Läs mera om de sexuella minoriteternas ställning i Finland.

Miljörörelsen växte sig allt starkare på 1980-talet. På gräsrotsnivå berörde den alternativa personer som bodde i kollektiv, ockuperade hus och åt makrobiotisk mat.

Flera av de aktivister som kedjade sig fast och protesterade mot miljöförstöring i Koijärvi bidrog till att den den gröna rörelsen kom med i politiken. I riksdagsvalet 1983 valdes två gröna ledamöter in, Kalle Könkkölä och Ville Komsi. I riksdagsvalet 1987 fick det Gröna förbundet (senare De gröna) in fyra riksdagsledamöter.

Vissa protesterade mot samhället på annat sätt, t.ex. genom performance, som gruppen Homo $ och musik.

Alternativa ungdomar kunde dansa breakdance och lyssna på rap på gatorna, om inte polisen jagade bort dem.

Eller köra runt kvarteren och höra på djävulsmusik som i de finlandssvenska småstäderna.

Den finlandssvenska rocken tog sina första stapplande steg på 1980-talet med grupper som inte kom från huvudstadsregionen. Det var bl.a. Ragnar Hare från Jakobstad, Good Evening Manchester från Åland och Viktor Hurmio från Evitskog. Svenskfinland fick en också en finlandssvensk rapsång med PaleåVilles Duckräpp.

Det kalla kriget och rädslan för atomkrig fortsatte. Natten till den 26 april 1986 inträffade en katastrof som få kunnat förutspå. Kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade och moln med radioaktiv strålning spred sig ända till Norden.

Utanför Finlands gränser rasade murarna: Berlinmuren och hela Sovjetunionen. Detta påverkade också Finlands ekonomi.

Läs mera:

Berlinmurens uppgång och fall

1961 byggdes Berlinmuren, som i väst kom att bli symbolen för järnridån till den socialistiska världen. Muren delade staden Berlin i två delar i tjugoåtta år.

Läs mera:

Statskuppen i Moskva påskyndade Sovjetunionens fall

Moskvakuppen (även kallad Augustikuppen) kollapsade på bara tre dagar, 19 till 21 augusti 1991. Men kuppen anses ha ruckat på Sovjetunionens statsskick så mycket att man i dag ser den som avgörande både för nedläggningen av kommunistpartiet och Sovjetunionens fall.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

1990-talet

Recessionen slog till hårt mot Finland i början av 1990-talet.

Brödköer, bankkris, konkurser och massarbetslöshet syntes i de flesta människornas vardag.

Också världen började tränga sig på, men man tog inte emot invandrare med öppna armar. I Finland såg man snett på de somaliska flyktingarna som kom i början av 1990-talet. Somalierna hade flytt undan krig och nöd, men ansågs vara levnadsstandardsflyktingar på jakt efter finska pengar och socialskydd.

För unga radikala som inte såg på framtiden som sina föräldrar öppnades nya möjligheter: anti-globalisering och veganism som en protest mot det industrialiserade djuruppfödandet. Dessutom skrämde köttet många i och med BSE och galna ko-sjukan. Kampen för djurens rättigheter tog sig uttryck också i räder mot pälsfarmer.

På den teknologiska fronten tog Finland stora steg framåt; med mobiltelefoner, datorer och internet.

1994 hade Finland, Norge och Sverige ett svårt beslut att fatta. Skulle de ta ett steg närmare ett integrerat Europa och gå med i EU? Folkomröstningen i Finland hölls den 16 oktober och då röstade folket klart ja till ett medlemskap.

Estonia-katastrofen är en av de största olyckorna till havs i fredstid. En tidig morgon, den 28 septemner 1994, förliste Estonia och över 800 människor omkom i de kalla höstvattnen nära Utö.

När vraket efter Estonia påträffades var bogvisiret borta och befann sig längre ifrån. Det kom fram att Estonia haft problem med bogvisiret redan som Viking Sally. Fartyget borde inte ha fått köra i öppna farvatten.

Mayday Estonia - den sista timmen

Efter Estonia-katastrofen skärptes säkerheten på färjorna i Norden. Men den nationella sorgen levde kvar hos finländarna länge.

Också andra stora händelser under decenniet syntes i folks känsloliv. Reaktionerna på t.ex. prinsessan Dianas död, polismorden i Helsingfors och de finska lejonens guld i Globen förvånade många. Att också den “tillknäppta” finländaren kunde sörja och glädjas och sätta ljus och blommor på gatan.

Läs mera:

Idas arkivblogg: Tillbaka till 1990-talet?

Allting tycks gå i cirklar. När jag tänker tillbaka på 2015 och 2016 märker jag mycket som påminner om 1990-talet. Och inte det bästa från 1990-talet.

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

2000-talet

Redan nyårsnatten mellan 1999 och 2000 bjöd på spänning. Man var orolig för att all teknologi inte skulle klara av millennieskiftet. Men katastrofen uteblev.

Socaildemokraten Tarja Halonen blev Finlands första kvinnliga president 2000. Sex år senare återvaldes hon mot Sauli Niinistö från Samlingspartiet.

Nobels fredspris gick för första gången till en finländare president Martti Ahtisaari 2008.

Datateknologin kom att utvecklas otroligt under 00-talet. Den snabba it-teknologin blev viktig då stora händelser sker. Den elfte september 2001 då terrorister flög in i WTC-tornen i New York följde de flesta människor ännu med nyheten på tv och radio, men nu är internet det självklara stället att söka nyheter på.

Världen blir globaliserad, men också mera tudelad. Det är västvärlden mot resten av världen. Hur kan man tala för solidaritet, mot kapitalismen, mot multinationella företag?

Markus Drake har deltagit i många demonstrationer. 2001 var han i Göteborg på EU-toppmötet för att protestera mot den politiska eliten. Och samma år kastade han också en tårta i ansiktet på Världsbankens chef James Wolfensohn.

Vid decenniets slut hade de flesta människor ett liv i cybervärlden med sociala medier. Händelserna vid Myyrmanni, Jokela och Kauhajoki visade att hat, våld och också kriminalitet dryftas först på nätet. Sedan flyttar det över i verkligheten.

Euron, EU:s officiella valuta, togs i bruk elektroniskt 1999 och som sedlar och mynt den 1 januari 2002.

I slutet av decenniet då de flesta europeiska länder hade tagit i bruk euro stod en ekonomisk kris för dörren. Fabriker varslade om uppsägningar eller stängde helt. Byskolor, sjukhus och bibliotek stängdes.

Också för andra europeiska länder var ekonomin med euron svår, i synnerhet Grekland kämpar med stora skulder.

Men för finländarna har åtminstone Eurovisionsschlagerfestivalen i Aten 2006 en guldklang.

Lordi vann överlägset uttagningen till ESC 2006 med sin "sjung med"-hårdrock "Hard Rock Hallelujah". Många var skeptiska, men i Aten i maj 2006 gick Lordi gick till seger. Hela Finlands folk jublade: Äntligen!

1900-19201920193019401950196019701980199020002010

2010-talet

Riksdagsvalet 2011 blev Sannfinländarnas stora skräll, med Timo Soinis ord "jytky": partiet fick 19 procent av de avlagda rösterna och 39 mandat i riksdagen. Sannfinländarna fick dock inte regeringsposter, utan stannade i opposition.

"Folket har talat", blev Timo Soinis mantra.

Fyra år senare, 2015, fortsatte skrällen. Och då kom Sannfinländarna med i regeringen, tillsammans med Centern och Samlingspartiet. Timo Soini blev utrikesminister, Juha Sipilä (Centern) statsminister och Alexander Stubb (senare Petteri Orpo) som finansminister.

Såhär röstade finländarna i riksdagsvalet 2015

Mera om riksdagsvalet 2015

Läs mera:

Njuggt om flyktingar, Natomedlemskap utreds

Den blivande regeringen är inte intresserad av att dela på flyktingbördan mer än hittills och den skär i biståndsanslagen. EU-linjen förblir i stort sett oförändrad. Under regeringsperioden görs också en utredning om vad ett Natomedlemskap skulle innebära för Finland.

Läs mera:

Regeringen 1 år: Oy Finland Ab hägrar

Fria öppettider, lägre bilskatt, starköl till matbutiken och skärpt flyktingpolitik. Juha Sipiläs regering kan skåla också för att vården bolagiseras. Statsvetare ger regeringen både ris och ros inför ettårsdagen.

Läs mera:

Ministerrulett: Fyra ministrar har redan bytts ut i Sipiläs regering

I maj 2015 fick Finland en ny regering med Juha Sipilä (C) som statsminister. Nu har redan fyra ministrar bytts ut.

Den europeiska immigrationspolitiken har under den senaste åren bestått av gränskontroller och visumkrav. Män, kvinnor och barn har mist livet i sina försök att nå Europa sjövägen över Medelhavet. Människor i behov av skydd har inga lagliga vägar att ta sig till EU. Och när den lagliga invandringen minskar ökar båtflyktingarna.

Jessica Stolzmann har gjort ett reportage om Wilfred som flydde från Marocko i en liten gummibåt och nu befinner sig i Finland.Vad borde man i EU göra för flyktingströmmen som gör Medelhavet till en gravgård?

Hösten 2015 kom flyktingkrisen att beröra också Finland. I synnerhet kom flyktingar från Syrien och Irak.

Läs mera:

Människomurar och demonstrationer – så har Finland hanterat flyktingkrisen

Rasistiska medborgargarden, människomurar i Torneå, Sipiläs hus i Kempele och kritiserade utvisningar har dryftats i bevakningen av Finlands flykting- och immigrationspolitik det senaste året.

Många talar om ett hårdnande klimat i Europa och Finland på 2000-talet, med högervindar och xenofobi. Rasismen i Finland har blivit vardagsmat. Det vittnar Daniela Caldararu och 12-åriga Rebecka Holm om.

"Madam har vunnit", sade gentlemannen Sauli Niinistö efter presidentvalet 2006 då sittande presidenten Tarja Halonen blev omvald. President Tarja Halonen höll sin sista självständighetsbal den 6 december 2011.

Dit kom bland annat Peter Vesterbacka vars företag Rovio gjort strålande framgångar med sitt mobila spel Angry Birds. Dagen till ära har hans fru fått klä upp sig i en Angry Birds-klänning.

Men 2012 är det Sauli Niinistö själv som flyttar in till Talludden som Finlands president.

Diskussionskulturen på internet genomgår en omvälvande förändring. All samhällsdebatt flyttar ut på nätet. Men då uppstår också problem i form av nätkränkningar. Påhoppen har blivit både synligare och obehagligare. Hatpratet riktar sig mot olika etniska, religiösa, köns-, och språkgrupper. Också politiker och forskare får ta näthat emot sig.

Juridiken hänger inte med i utvecklingen, vilket skapar stora gråa zoner.

När Musikhuset i Helsingfors planerades väcktes frågan vad man skulle göra med järnvägens gamla rödtegelmagasin framför Riksdagshuset. I maj 2006 brann magasinen ned, och nu är Musikhuset färdigt.

De finländska hockeylejonens glada och överförfriskade hemkomst och spritintaget på guldfesten på Salutorget efter VM i ishockey 2011 fick många att höja på ögonbrynen. Måste en överdriven alkoholkonsumtion verkligen höra ihop med VM-guld?

På Åland hittade man urgammal, god champagne i ett vrak. Och i Finland följde man kronprinsessan Victoria och prins Daniel; deras Finlandsbesök, bröllop och lilla prinsessan Estelles födelse.

IT-teknologin och spelindustrin gick framåt med sådana företag som Rovio och Supercell, medan Nokias mobilindustri dalade och till sist såldes till Microsoft.

Klimatet över hela vårt klot och i lilla Finland diskuterades, häftiga stormar, åskväder och temperaturskillnaderna. Klimatet påverkas av koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen.
Men Dora på Lammholm lever som man alltid har levt i den Åboländska skärgården.

Läs mera:

Suomi Finland 100 på Arenan

Yle Arenans egen Finland 100-kanal för oss med hjälp av arkivmaterial på en nostalgiresa genom det 100-åriga Finland. Hur har Finland byggts upp, hur har dess miljöer, kultur och medborgare förändrats genom årtiondena? På kanalen samlas också jubileumårets viktigaste program.


1900-19201920193019401950196019701980199020002010

Magnus och Nicke bjuder på förfest i Yle Vega

$
0
0

Självständighetsdagen innebär för många en kombination av stillhet, vördnad och festligheter. Presidentens direktsända självständighetsmottagning toppar tv-tittarstatistiken år efter år, på hjältegravarna tänds mängder av ljus och den blåvita flaggan vajar i vinden (eller stormen).

I år kan du införa en ny tradition i ditt självständighetsfirande. Yle Vega bjuder närmligen på förfest tillsammans med Nicke Aldén och Magnus Hansén ända från klockan 15.03 fram tills dess att dörrarna i presidentens slott slås upp vid 19-snåret.

Semi-glam och slow-tv

Vad tycker Nicke och Magnus att är den lämpligaste balansen mellan vördnad och glam en dag som denna?

- Jag landar någonstans på mitten av skalan, säger Nicke. Det beror helt på ifall jag blivit bjuden på en fest, alternativt om jag ställer till med fest själv. Då kan det bli semi-glammigt, inte för mycket, måste vara trogen mina rötter som bondson. Annars är det slow-tv som gäller, tusen människor som köar för att få skaka hand. Flera timmar av stillasittande vördnad i tv-soffan.

Magnus är inne på samma linje.

-Självständigheten är en dag då man ska blicka bakåt med vördnad och blicka framåt tillsammans med vänner och teven i en festlig miljö.

Uppdaterad nationalsång och skvaller från slottet

Båda herrarna ser fram emot att fira självständighetsdagen i arbetets tecken, dock är de glada över att hinna bänka sig i tv-soffan direkt efter förfesten.

- Sen ser familjen på stiliga balklänningar och eleganta och sirliga frackar tillsammans, det är ett måste! tycker Magnus.

Under förfesten får vi bland annat höra en intervju med krigsveteranen Levi Backholm, som faktiskt är lika gammal som Finland, 99 år, och har tolv barn, 38 barnbarn, 49 barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn

Musikproducenten Janne Hyöty får i uppdrag att ge nationalsången en uppdatering. Hör slutresultatet, som bland annat inkluderar trendiga 80-talssynthar.

Sändningen gästas också av komikern Alfred Backa, aktuell med en pinfärsk bok om Finlands historia.

Modeexpert Pia-Maria Lehtola och mingelreportarna Katja Johansson och Janne Grönroos sliter sig från balförberedelserna för att titta in på förfesten.

Förfest I Yle Vega och på svenska.yle fi från kl 15.03

Saara Aalto uppträder på Senatstorget – se direktsändning klockan 18:55

$
0
0

Saara Aalto är på blixtvisit i Helsingfors inför finalen i brittiska X Factor. Se hennes uppträdande på Senatstorget direkt med start klockan 18:55.

På Senatstorget ryms 30 000 människor, trots att Tomasmarknaden pågår. Arrangörerna för spelningen uppskattar att ungefär 3000 människor kommer på plats.

- Vi hoppas att det kommer fler än uppskattat. Hela Finland hoppas säkert att vi kan visa att vi står bakom Saara Aalto. Det är så fint att en finländare klarar sig i tävlingar ute i världen, säger evenemangets kontaktperson Liisa Marjomäki till Yle.

Ändringar i trafiken

Spelningen, som filmas för X Factor och är gratis för publiken, orsakar vissa ändringar i trafiken i centrala Helsingfors. Spårvagnslinjerna 1A, 7A och 7B går på undantagsrutt med start klockan 18:30 och återgår till ordinarie rutt ungefär 19:45.

De som rör sig med linjerna 2, 4 och 5 ska förbereda sig på förseningar i tidtabellen, meddelar HRT.

Alla finalister besöker sina hemorter under veckan för att filma material till finalen. Aalto är hemma från Uleåsalo men på grund av den knappa tidtabellen valde produktionsteamet Helsingfors.


Teaterrecension: Provokatören och kåtbocken Houellebecq kliver upp på scen

$
0
0

Cyniska berkrivningar av kärlek och könsroller; "Sex som konst provocerar inte" skriver Ylva Larsdotter i den här recensionen:

Den franska samtidslitteraturens mest omtalade och kontroversiella författare Michel Houellebecq , ofta benämns han som ett ”enfant terrible”, har gjort entré på scenen. Det är Konstuniversitetet Teaterhögskolan i samarbete med Sirius Teatern och Institutet som presenterar mannen bakom verk som Plattform, Refug och Konkurrens till döds.

I uppsättningen flyter fiktion och biografi samman till en brokig helhet.

Houllebecq! i regi av Anders Carlsson, är ett försök att komma in under huden på en författare som med sina böcker och uttalanden provocerar, utmanar och lämnar få oberörda.

Michel Houellebecq - den franska samtidslitteraturens största misantrop - väjer inte för att ta upp ämnen som andra tassar runt men han är också en författare som är hal som en ål.

Var har vi honom? Hur ska vi förstå honom? Vissa läser honom som en amoralisk provokatör som går nyfascisternas ärenden. Andra hyllar honom som en konsekvent moralist. Är han en kvinnohatare, en misantropisk sanningsägare som luftar det som andra bara tänker?

Kritikerkåren – inte sällan med ledande manliga skribenter i spetsen – brukar hylla honom för att hans ärlighet och klarsyn. Många påstår att han absolut bör läsas eftersom han skriver tänkvärt och skoningslöst om politik, religion, missförhållanden i dagens Frankrike och Europa. Satir skriker någon. En spark mot etablissemanget säger en annan.

Hans kvinnoförakt och på senare tid också islamofobi viftas bort eller lindas in i resonemang om det ska förstås som västvärldens sönderfall eller blott och bart som djuriska drifter.

Samma roman i olika tappningar

I mångt och mycket skriver han samma roman om och om igen med samma huvudperson och med samma budskap. De handlar om en ensam fransman utan sexliv som alienerad går omkring i världen. Detta manliga jag tar Freuds ”Vantrivs i kulturen” till en ny nivå. Hans största dilemma är hur han ska få sex med olika vackra damer. Han skäms för att han är så ful och oattraktiv.

Olika romaner kommer med olika lösningar på just det problemet. Än är det institutionaliserad sexturism som är lösningen, än är swingerklubbar och orgier.

Ilja Lehtinen (studeranden i dramaturgi) har i föreställningen tagit fasta på den oupplösliga triangeln makt-begär- sex för att levandegöra texterna och Houellebecqs liv men märkligt nog utan att diskutera eller problematisera innehållet.

Den sexuella frustrationen ångar från scenen i olika tappningar och scener tillsammans med ett uttalat kvinnoförakt både mot kvinnors kropp, kön, ja själva vara i världen. Här får vi veta hur thailändskor ska knullas, här får vi veta att bara unga, vackra kvinnor har något som helst värde på den sexuella marknaden (observera ordvalet marknad) och så vidare.

Kvinna reducerad till kön.

Till slut blir det hela tjatigt – precis som författarskapet i sin helhet till slut upprepar sig själv. Idéer utan förankring blir som bekanta tradiga i längden. Här legitimeras dessutom våldtäkt och övergrepp inlindat i floskler om att den sexuella frigörelsen lett till sexuellt förtryck – åtminstone för den vite heterosexuelle mannen.

För här stereotypiseras ju inte bara kvinnor utan i också män. Bägge reduceras till sina könsorgan i en hård, cynisk, galen värld. Männen i sin jakt på sexuell tillfredställelse och kvinnor som kött, reducerade till kropp.

Karaktärerna är så fastcementerade i den sexuella ordningen, så att det enda som finns kvar är ensamhet, cynism, rop och längtan.

Männen i sin tur är i de alla flesta fall cyniska och härdade i jakten på sexuell tillfredställelse. Kvinnorna naturligtvis reducerade till kropp som värderas efter ålder och utseende, sitter fast i ett modernistiskt kärleksideal. Bägge parter är lika ensamma.

Det här torde inte vara nya berättelser utan just dessa har vi hört till lust och leda under minst de senaste 500 åren.

Någonting säger mig också att det här faktiskt inte ens handlar om Houellebecqs författarskap utan snarare om en vilja att provocera för provocerandets skull i form av kvinnohat, som mest får en fadd eftersmak.

Nåväl. Det lyckas inte särskilt väl, för sex som konst är det minst provocerade idag.

Houellebecq! från vänster: Paul Olin, Kristofer Gummerus, Sannah Nedergård, Wilhelm Enckell, Tuuli Heinonen Från pjäsen Houellebecq! från vänster skådespelarna Paul Olin, Kristofer Gummerus, Sannah Nedergård, Wilhelm Enckell, Tuuli Heinonen på ett lakan. Bild: Tani Simberg teater (konstarter)

Bortser från Houellebecqs sena produktion

Dessutom missar man mycket av Houellebeques syn på islam, invandring och Europa idag då man i föreställningen helt och hållet valt att inte ta upp Houellebequs förhållning till islam, som han bland annat lyfter fram i sin senaste roman ”Underkastelse”.

Houellebecq! är förvisso en snygg föreställning. Tidsandan flödar över scenen i form av kitschiga kostymer med sextiotalsstuk, musiken ger en rå, skitig stämning, likaså scenografi och ljussättning.
Människan – både män och kvinnor – är inte bättre än hundarna på scenen med sina djuriska drifter och allt handlar om sex eller snarare frånvaro sex. Referenserna till böckerna är många men oftast betydelsebärande bara om man redan har läst dem.

Uppsättningen fokuserar på texter från Konkurrens till döds, Plattform, Refug och Att dö i kombination men biografiska fakta. Här träffar vi karaktärer från hans böcker som vävs samman med biografiska fakta. Inte minst träffar vi Houlluebecq i olika varianter på samma tema: som bebis övergiven av sin mamma, ung tjänstman som blir ratad av flickorna, uppgiven, trött författare, som säger sig berätta om Europa idag.

Summa summarum. Det är inte roligt att vara en sexuellt frusterad Michel Houellebecq i Frankrike och det ska han minsann låta andra veta. Tyvärr lär vi inte alls känna honom via den här uppsättningen. På slutet ramlar hans porträtt ned från väggen med ett brak.

Det hade varit intressant att t få veta vad som händer i Houellebecqs liv och samtid efter orgasmerna, i ett post-sexuellt Europa. Det om något är radikalt och samhällskritiskt.

Hur låter Vårt land i modern version?

$
0
0

Sedan år 1948 har den första och sista versen av Johan Ludvig Runebergs dikt Vårt land varit vår nationalsång. Fredrik Pacius tonsatte den, och Akademiska sångföreningen stod för uruppförandet den 13 maj 1848 på Gumtäkts äng.

Men hur skulle vår nationalsång låta om man spelade in den med lite modernare influenser? En uppfräschning, helt enkelt.

Bäst att anlita experten själv

Vi bestämde oss för att ge uppdraget till en som verkligen kan sådant här, musikproducenten Janne Hyöty.

- Jaa, först när ni ringde undrade jag nog vad det skulle bli av det hela, för det här är ju inte världen lättaste låt att göra i modern version, konstaterar Hyöty.

Men så slog han sig ändå ner i studion och utövade musik-magi. Med pump, duckningar och trendig 80-talssynth.

Slutresultatet kan du höra i klippet här ovan! Vad tycks?

Missa inte Förfest inför Slottsbalen med Nicke Aldén och Magnus Hansén i Yle Vega på självständighetsdagen mellan kl 15 och 19!

Saara Aalto fick varmt välkomnande

$
0
0

Stort pådrag när X Factor-finalisten Saara Aalto anlände med häst och kärra till Senatstorget i Helsingfors – möttes av jubel och jultomten.

”Saara är bäst!”, ”Välkommen hem Saara!” och ”Vi älskar dig Saara!” hördes från publikhavet på Senatstorget under måndag kväll.

Tusentals människor samlades för att ta emot X Factor-finalisten Saara Aalto under hennes besök i Helsingfors.

Aalto gjorde entré på häst och kärra med ett stort antal funktionärer och videokameror runtomkring sig. Förutom det stora folkhavet var också en jultomte på plats för att värma upp publiken längst fram vid stentrappan.

”Sluta aldrig att drömma” var ett av Saara Aaltos budskap till folkmassan som trotsat kylan för att se henne uppträda.

– Jag tror att hon vinner, säger nittonåriga Eerika Salmikannas som tagit sig från Jokela för att välkomna X Factor-finalisten.

– Vi är här för att fira henne. Saara är en bra bild utåt för Finland – hon visar att vi också kan här, säger kompisen Jenna Kauppinen från Tuusula.

Jenna Kauppinen (till vänster) och Eerika Salmikannas Saara Aalto-fansen Eerika Salmikannas och Jenna Kauppinen Bild: Jonas Forsbacka, Yle fans,Fans,Saara Aalto,Senatstorget,X-factor

Saaras sak är vår

Under kvällen sjöng Aalto bland annat Sias låt ”Chandelier”, ”Let it go” från filmen Frozen och sin egen låt ”No Fear”.

Folk i alla åldrar slöt upp i folkmassan under kvällen. På håll syntes massvis av planscher, banderoller, mobiltelefonlampor och flaggor.

– Jag fick höra att de aldrig har sett en så här härlig ”homecoming” tidigare. Tack för allt stöd och alla fina meddelanden jag fått, sa Aalto under sin konsert.

Saara Aalto träffar den finländska publiken på Senatstorget i Helsingfors Bild: Jonas Forsbacka, Yle Saara Aalto,Senatstorget,X-factor

Påkostat pådrag

Domkyrkans stentrappa liknade mer en inspelningsplats än en regelrätt konsertscen.

Runtomkring huvudpersonen Aalto fanns massor av filmkameror, journalister och ett stort tv-team från Storbritannien.

Under Aaltos framträdande smällde fyrverkerier och publiken uppmanades att jubla och höja sina skyltar med Aaltos namn på.

X Factors programledare Dermot O'Leary var med under konserten och passade på att hälsa på den finska publiken.

Folkvimlet på Senatstorget den 5.12 som lyssnade på Saara Aaltos konsert Bild: Jonas Forsbacka, Yle Saara Aalto,Senatstorget

– Tack Finland för att ni har gett oss Saara, ropade O’Leary och möttes av stort jubel.

– Det är väldigt kallt här men jag känner er värme, tröstade programledaren.

I kulisserna fanns också en annan kändis – den finska glamrockaren Michael Monroe var på plats för att visa sitt stöd.

– Saara är bäst av alla i tävlingen, man kan inte säga något negativt om henne. Hon är en ängel, säger Monroe.

Michael Monroe om Saara Aalto "hon är en ängel!" Michael Monroe Bild: Jonas Forsbacka, Yle Michael Monroe

Choklad åt artisten

Det är bara några dagar kvar tills artisten Aalto tävlar i finalen av den brittiska sångtävlingen X Factor.

– Att det går bra för Saara Aalto, som finsk artist utomlands, är viktigt för oss, säger Pauli Kymäräinen.

Kymäräinen hade med sig finsk choklad till konserten som han också lyckades bjuda åt kvällens huvudperson när hon gick förbi publiken för att hälsa.

– Det är otroligt att vi alla kan samlas här på det här viset, säger han.

Pauli Kymäräinen ville bjuda choklad åt Saara Aalto Pauli Kymärainen ville bjuda choklad åt Saara Aalto Bild: Jonas Forsbacka, Yle Konsert,Saara Aalto,Senatstorget

Finalisterna i den brittiska sångtävlingen är hemskickade till respektive hemland eller hemort för att spela in material till ett ”homecoming”-avsnitt inför finalen som är i Wembley-arenan i London.

Om du missade Saara Aalto uppträda på Senatstorget kan du i stället se Saara uppträda i X Factor -finalensändningarna på lördag och söndag klockan 22 finsk tid på Sub tv och Katsomo.

Bokrecension: Tre böcker att sluka

$
0
0

Det finns en stor efterfrågan på böcker för den så kallade slukaråldern sisådär 9 till 12 år och här får du tips på tre av höstens böcker. Alla tre är ganska olika men passar för både för pojkar och flickor.

En empatisk och klok tioåring

Även pojkar kan vara nyfikna på vad som rör sig i en flickas huvud. Pinsamt och livsviktigt Yokos nattbok heter den andra delen i Annika Sandelins bok om flickan Yoko som skriver dagbok om nätterna. Hon har redan fyllt ett skrivblock; Yokos nattbok (2014) och nu fortsätter hon med nästa skrivblock. Linda Bondestam har illustrerat berättelsen med vinjettartade teckningar som stöder berättelsen på ett sympatiskt vis.

I början får vi veta vilka som är de viktiga personerna i Yokos liv, så den andra nattboken går alldeles utmärkt att läsa fristående.

Kompisen som påstår att hon är köpt

Yoko har en dominerande väninna, Anna, som är adopterad. När hon får veta att hennes föräldrar väntar ett biologiskt barn blir hon rasande. Yoko tvingas lova att hon ingenting berättar, trots att de vuxna undrar vad som hänt. Det här en typisk bild av hur väninnelojaliteten kan vara tung i en viss ålder.

Andra aspekter i den förpubertala tillvaron är att vara hemligt kär i någon, men för blyg för att tala om det. Det pinsammaste av allt är när någon annan avslöjar det. Annika Sandelin är uppmärksam på de psykologiska aspekterna av att knyckvis utvecklas från barn till ungdom. Hur det sker i olika takt och hur dynamiken i klassen ändrar allteftersom vännernas intressen skiftar.

Farfar i fara

Yokos farfar får en stroke och alla påminns om livets sårbarhet. Men hans make Harry slösar med en kärlek som övertygar alla som tvivlat på förhållandet. Det är en av de saker som går från pinsamt till coolt.

Medan Yokos mamma som fortfarande behandlar sin dotter som ett barn, i all välmening, framstår som dödligt pinsam. Det duger inte längre med skattjakter på födelsedagskalaset, inte när risken finns att klasskamraterna ska tycka det är barnsligt.

Känslig huvudperson

Speciellt slås jag av Yokos uppmärksamhet och goda vilja. Hon är en mycket sympatisk person som skulle vara en god vän för vilken läsare som helst. Det är lätt att ta del av hennes oro för utanförskap och blyghet inför sexualitet och annat som hör vuxenlivet till.

Hon lever i en välvillig och varm familj som trivs tillsammans. De trivs faktiskt så bra att de klarar en sommar halvt isolerade på en ö utan bekvämligheter medan huset de bor i rörsaneras. När sommaren är slut skulle Yoko helst stanna kvar. Familjens kärleksfulla famn lockar alltmedan ungdomstidens krav känns lite skrämmande. Det är en situation de flesta tänkande och kännande elvaåringar kan känna igen sig i.

pärmen till Yvonne Hoffmans bok I Kungens tjänst Bild: Scriptum i kungens tjänst,Yvonne Hoffman

På äventyr i historiens vändpunkter

Yvonne Hoffman tar i I kungens tjänst läsaren med på ett historiskt äventyr i berättelsen om Jöns som varit fånge hos Tsaren under Stora ofreden och nu tillsammans med sin vän Lisen återvänder till Finland. Berättelsen om Jöns och Lisen är en fristående fortsättning på Fånge hos Tsaren.

På sätt och vis kan man också säga att de tidigare böckerna om Erik och Emma som hamnar i förgången tid tack vare ett rött bokmärke hör till samma serie. Men medan Emma och Erik i Det röda bokmärket och senare i Tsarens galejor vill återkomma till vår tid från år 1714 så hör Jöns till den tiden.

Oroliga tider i Svea rike

Det ger Yvonne Hoffman en möjlighet att koncentrera sig på de äventyr som historien bjuder. Tiden är alltså Stora ofreden 1713 – 1721 när ryssarna ockuperade den finska rikshalvan under Stora nordiska kriget. Vägarna är farliga. Den man möter kan vara en fiende eller en våldsam landsstrykare.

När Lisen återbördas till hemmet i Hankmo är glädjen stor för alla de andra som förts iväg av kosackerna har blivit på den vägen. Men Jöns vill veta hur det är med hans mamma och småsyskon som ju inte vet att han är vid liv. Fast sedan kommer andra äventyr i vägen för det besöket…

Apostlahästarna var färdmedlet

För en nutida läsare är det hisnande att tänka sig att alla på den tiden tog sig fram till fots eller med häst. Att det som idag tar några timmar då kunde ta veckor och att den resande var beroende av att vänliga människor gav husrum eller tak över huvudet i en lada och kanske mat. Annars var det skogen som gav skydd. Finland på 1700-talet var dessutom ett bergigt och svårforcerat land.

Pojke i krigets malström

Hoffman är noga med de historiska detaljerna och tar sig friheter i berättelsen där det behövs. Ett mysterium kring en skatt som grävts med för att plundrare inte ska komma åt den tvingar Jöns att fly till huvudstaden Stockholm. Där får han erbjudandet att delta i Karl den XII:s krigståg mot Norge. Även om det är i egenskap av stövelputsare så dras han snabbt in i de dramatiska händelserna.

Gustav Cederström: Karl den tolvtes likfärd Bild: Creative Commons gustav cederström: karl xii:s likfärd

Att krigarkungen blev övermodig och fälttåget ett nederlag vet vi som sett Gustav Cederströms tavla från 1878. På samma sätt som Cederström i tavlan tagit sig friheter (kungen bars enligt uppgift i kista, inte öppet) har även Hoffman skrivit sin version av hur det kan ha gått till vid belägringen av Fredrikstens fästning år 1718.

Berättelsen är spännande och håller god marschfart. Jöns är en sympatisk huvudperson som engagerar läsaren. Överhuvudtaget är I kungens tjänst en riktigt intressant och välskriven historia. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns många barn- och ungdomar som gillar kombinationen av historisk tid och äventyr. Det hade jag själv gjort. Nu får vi hoppas att Jöns återser sin familj i nästa äventyr.

pärmen till Den fantastiske Alfredo Bild: Schildts & Söderströms den fantastiske alfredo,joanna vikström eklöv,malin klingenberg

Pensionärsmakten på solsemester

I den fjärde boken om Pensionärsmakten, Den fantastiske Alfredo, möter vi gamla bekanta från tidigare. Den här gången har Malin Klingenberg tagit berättelsen till en ny miljö. Patrik och Irene åker till Kanarieöarna med Irenes mamma och Patriks farmor. Det är samma farmor som tidigare visade sig vara en agent för det hemliga sällskapet Pensionärsmakten. Det är ett sällskap som är ägnar sig åt att bekämpa skurkar.

Även andra medlemmar ur Pensionärsmakten följer med på resan, bland annat ordföranden Bengta -Louise af Pärlemor som även passat på att ta med sig sina medaljer och ordnar. Kring dem blir det en viss uppståndelse ska det visa sig.

Semester från skurkar?

Men innan det kan sällskapet njuta av ett av Europas största nöjesfält och värmen kring poolkanten. Allt är upplagt för en lugn semester. Men så blir det ju såklart inte, för skurkar finns det ju överallt om man har ögon för det.

Irenes pappa ärke-skurken Bi-keps som borde sitta säkert i fängelse dyker upp med sitt gäng, men bara på semester även de. Den semestern får sig en törn när den fantastiske Alfredo dyker upp omgiven av beundrande blickar. Upplagt för avundsjuka och skurkstreck, alltså.

Farsartade vändningar

Malin Klingenberg skriver flyhänt, nästan för flyhänt. Komplikationer i intrigen tar hon med en klackspark. Stilen kunde sägas vara fars för unga. Jag kan riktigt höra dörrarna smälla när alla som har ärende till någon annans hotellrum smyger runt. Fast den här gången är det inte romantiska intriger som gäller utan det är glittrande guld och epåletter som lockar och redan stulet gods som tas tillvara. Joanna Vikström Eklövs illustrationer med sin svängiga linjeföring följer fint Klingenbergs text.

Idén med äldre människor som är handlingskraftiga och som tar till agentgrepp för att följa sina värderingar och höga ideal är betagande och rolig. Men lite mindre övervarv och halsbryteri i berättelsen hade nog gett den mera stadga.

bild ur den fantastiske alfredo Bild: Joanna Vikström Eklöv joanna vikström eklöv

Finland 100 - ett år fullt av festligheter Yles kanaler

$
0
0

Yles program för Finland 100

Finlands 100-årsjubileum syns stort i Yles utbud 2017. Bekanta dig med festligheterna och de bästa bitarna ur utbudet för 100-åriga Finland tillsammans med oss.

Finland 100 - öppningsceremoni

Jubileumsåret för det självständiga Finland inleds direkt på nyårsafton i republikens hjärta, vid Tölöviken i Helsingfors. På festen inför det nya århundradet äntrar toppartister scenen och Mannerheimvägen förvandlas till ett stort dansgolv. Den tre timmar långa, direktsända konserten på Medborgartorget i Helsingfors bjuder bland annat på Robin, Alma, Lauri Tähkä, Paula Koivuniemi, Tiisu och Darude. Festen kulminerar vid midnatt och bjuder in alla finländare med vänner att dansa och sjunga in landet i det nya århundradet.

Finland 100 - öppningsceremoni i Yle TV1, Yle Radio Suomi och på Yle Arenan 31.12.2016 med start kl. 22

Kanalen Suomi Finland 100 på Yle Arenan

Yle Arenans egen Finland 100-kanal för oss med hjälp av arkivmaterial på en nostalgiresa genom det 100-åriga Finland. Hur har Finland byggts upp, hur har dess miljöer, kultur och medborgare förändrats genom årtiondena? På kanalen samlas också jubileumårets viktigaste program.

Webbplatsen yle.fi/suomi100 på Yle Arenan med start 6.12.2016. Kolla också in sidan Suomi Finland 100 på Arenan samt artikeln Nedslag i det självständiga Finlands historia.

Sidhuvud för Suomi Finland 100 på Arenan Bild: Yle Finland 100,suomi 100 -kanava,Yle Arenan

Meidän maamme -vårt land

En unik programserie där hela Finland och dess fantastiska natur presenteras från luften. Berättarstilen är på samma gång avskalad och effektfull, med flygbilder tagna från helikopter och en lugn rytm i äkta slow-tv-anda.

Programserien Vårt land visar Finland i hela sin prakt: de somrigt gröna och vintrigt karga lappska fjällen, de vidsträckta österbottniska slätterna, insjölandskapen i öster, skärgården och kustremsan samt olika städer och livet i dem.

Yle TV1 och Yle Arenan med start 9.1.2017

Oi maamme!

Yle öppnar sina arkiv och ger publiken och professionella konstnärer tillgång till Lii-Filmi Oy:s underhållande filmöversikter från gångna årtionden. Alla finländare bjuds in att göra nya kortfilmer och videokonst av arkivfilmerna!

Av de tittarvideor som skickas in sammanställs utställningar som visas på konstmuseer, och runt om i Finland ordnas videoworkshoppar kring temat Oi maamme!. De bästa videorna visas i en programserie på Yle Teema hösten 2017.

Arkiven öppnas på webbplatsen Oi maamme! den 28.2.2017. Samma dag öppnas också den första Oi maamme!-utställningen på Museet för nutidskonst Kiasma.

Oi maamme! bjuder in alla att göra egna kortfilmer. Kollage av bilder med koppling till webbsatsningen Oi maamme! Bild: Yle / Sammanställt av Harto Hänninen Finland 100,Lii-Filmi Ab,oi maamme,oi maamme!

Drama från maktens centrum

Hemmasalongen: Presidenten

Presidenten är en ny inhemsk dramaserie där vi får följa toppolitiken och vad som händer i maktens korridorer. Vad händer när en reformator utifrån tar över den politiska ledningen i Finland? Serien börjar år 2018 då den framgångsrike affärsmannen Henri Talvio (Samuli Edelmann) väljs till republikens president i Finland. Talvio är känd för sitt förbehållslösa sätt. Det är alltså inte att undra på att medierna talar om en bråkstake till president och en återgång till Kekkonentiden.

I de övriga rollerna ser vi Laura Malmivaara, Inka Kallén, Tommi Eronen, Rea Mauranen, Mats Långbacka, Esko Salminen och Olavi Uusivirta. Serien i 12 delar har regisserats av Lauri Nurkse och manusförfattare är Kirsti Manninen och Antti Pesonen.

Yle TV1 och Yle Arenan fr.o.m. 5.2.2017 (Serien textas inte till svenska)

Bild ur dramadokumentären Seitsemäntoista som sänds på Yle hösten 2017. Bild ur dramadokumentären seitsemäntoista som sänds på Yle hösten 2017. Bild: Yle / Jussi Nahkuri Finland 100,seitsemäntoista

Seitsemäntoista

(Svenskt namn inte ännu fastslaget)
Seitsemäntoista är en dramadokumentär om det revolutionspräglade självständighetsåret som det tedde sig för de två unga flickorna Iita och Olivia samt en till makten trädande politiker. Denna serie i tre delar skildrar vad som händer när tilliten brister och inte kan återupprättas. Den berättar om hur enkelt vi glider över till motsatta sidor, trots att våra mål och ambitioner är desamma.

Iitas och Olivias berättelse kan också följas på webben.

Serien sänds hösten 2017.

Bilden av ett idrottstokigt folk

Urheilu-Suomi och Sadan vuoden urheilu-uutiset

(Svenskt namn inte ännu fastslaget)
I denna dokumentärserie i 10 delar, som fortsätter i samma stil som de populära och prisbelönade serierna Rock-Suomi, Schlager-Finland och Klassiskt Finland, går vi igenom Finlands idrottshistoria och idrottens betydelse för det finska folket. Berättelser om hur idrotten har format Finland.

De största ögonblicken, de största namnen, de största känslorna. Dokumentärserien berättar historien om Finland och finländarna genom idrotten och i serien intervjuas över hundra av de viktigaste namnen inom idrotten.

Urheilu-Suomi sänds hösten 2017.

På sin webbplats erbjuder Yle Urheilu ur finländskt perspektiv viktiga, intressanta och fängslande sportnyheter dag för dag från hela Finlands självständighetstid. Sadan vuoden urheilu-uutiset tar besökaren på en nostalgitripp till de största ögonblicken i idrottens historia, fängslande detaljer och oförglömliga upplevelser. På webbplatsen finns det utöver nyheter även video- och audioklipp från den finländska idrottens historia.

Webbplatsen öppnas 1 januari 2017

Dokumentärer om den finländska identiteten

Finland är finskt

De populära serierna Finland är svenskt och Finland är ryskt får i april en av många efterlängtad fortsättning i tv med den sista delen, Finland är finskt, i trilogin som rotar i mysteriet med den finländska identiteten. Serien begrundar om det finns ett mått på finländskhet: måste man citera Okänd soldat, åka skidor som ett proffs och lägga äggsmör på sin karelska pirog? Eller räcker det att Finland känns som hemma? Programvärden Juhani Seppänen tar på sitt bekanta sätt med tittarna på en resa till den finländska identiteten genom förundran, fakta och ny information.

Juhani Sepppänen leder serien Finland är finskt. Juhani Sepppänen leder serien Finland är finskt. Bild: Yle Finland 100,finland är finskt,Juhani Seppänen,Yle TV1

Yle TV1 och Yle Arenan fr.o.m. 4.4.2017

Suomen itsenäistymisen vuodet

(Svenskt namn inte ännu fastslaget)
Den franske dokumentärregissören Olivier Horns berättelse om Finland återger vårt lands historia under självständighetstiden genom en utomståendes ögon och berättar samtidigt om dagens Finland. Horn reser runt i Finland och tar reda på varför detta lilla land i Europas periferi är som det är och hur det har blivit så.

Dokumentären visas nästa år på den europeiska kanalen Arte och på Yle.

Finland 100 år på 12 föremål hösten 2017

Professor Henrik Meinander berättar om Finlands historia via 12 mer eller mindre vardagliga föremål.

Kultur och evenemang under jubileumsåret

Yle visar många av jubileumsårets främsta fester för hela folket. Evenemangen fokuseras särskilt till november–december, då vi bland annat får se Nordiska rådets prisgala den 1 november, avtäckningen av vinterkrigsmonumentet den 30 november, festen Suomi 100 som ordnas i Uleåborg den 2 december och riksdagens jubileumsplenum den 5 december.

Allt kulminerar naturligtvis i självständighetsdagsveckan. Sändningarna börjar redan på kvällen före självständighetsdagen då Finland tillbringar sina sista timmar som 99-åring. På självständighetsdagen visas det program i olika medier från morgon till kväll.

Århundradets kulturgala

Århundradets kulturgala är en hyllning till den finländska kreativiteten och lyfter fram kulturpersonligheter och -gärningar i vårt land. Kvällen kulminerar i utdelningen av priset Vuosisadan Kulttuuripersoona (århundradets kulturpersonlighet) till vinnaren som avgörs genom en omröstning bland allmänheten. Den underhållande, roliga och garanterat även känslosamma galan som ordnas på Logomo i Åbo direktsänds på Yle TV1.

Yle TV1 och Yle Arenan 18.10.2017

Århundrades kulturgala i Åbo den 18.10.2017 finland 100,kulturevenemang,logotyper,Åbo

Radio-operan Kylmän maan kuningatar

För Yle betyder Finlands 100-årsjubileum även kulturgärningar. Kylmän maan kuningatar är en radio-opera där nationalstaterna knakar i fogarna i den globala världen. Verket begrundar vems historier vi berättar och vems röst vi sjunger med. Librettot har skrivits av Tommi Kinnunen och Riikka Talvitie och tonsättningen är av Riikka Talvitie. Anni Klein står för regin, Heidi Soidinsalo för ljudplaneringen och orkestern är RSO. Detta är den första nya operan i Finland som gjorts enkom för radio sedan 1950-talet!

Sänds i Yle Radio 1 hösten 2017.

Denna artikel kommer att uppdateras med mer material under jubileumsåret.

Logotyp för Suomi 100 -kanava Bild: Yle Finland 100,Logotyp,suomi 100 -kanava
Viewing all 20104 articles
Browse latest View live