![]()
Alla barn ska få känna igen sig i barnböcker, och inte behöva känna sig annorlunda för det. Det svenska barnboksförlaget Olika ger ut inkluderande böcker. Elin Willows läser några av förlagets senaste böcker och funderar på normkritik.
”Det [är] ofta så att de som faller utanför normen får vara med på premissen att de är annorlunda. Om vi vill skapa acceptans måste vi göra tvärtom och bredda normen genom att behandla det som avviker från den som något självklart” har en av grundarna till förlaget Olika, Karin Salmson, sagt i en intervju.
Totalt är det fyra böcker jag har fått skickat till mig från Råå i Helsingborg där Karin Salmson arbetar. Den andra halvan av förlaget, Marie Tomicic finns i Linköping. Från början hade de varsitt förlag, men de gick ihop och nu skriver de också böcker tillsammans. Tre av bilderböckerna har de skrivit tillsammans, under sitt gemensamma namn, Marin Salto.
De tre böckerna har en röd tråd, en tråd man kan ana sig till när man läser titlarna på böckerna, Camping och kurragömma, Badbomder och simhopp och Dansbus och kaktrubbel är alla skrivet med första ordet i blått, och:et som ett rött hjul med ekrar och sista ordet i grönt. Är man flaggkunning känner man till att den romska flaggan ser ut så, och det är också den röda tråden i böckerna, men den kan vi bortse från till en början, för den är faktiskt lika oviktig som viktig.
Mod och vänskap
Två av böckerna, Badbomder och simhopp och Dansbus och kaktrubbel handlar mycket om mod, men också vänskap. Modet att våga det man inte riktigt vågar, och känslan när det faktiskt går. I den första skildras vänskapen mellan barnen också fint, som när huvudpersonen Mertsi får sitta i sin kompis Dominics knä för att våga åka vattenrutschkanan.
Vänskapen kommer också i alla tre böcker fram fint i Marcus Gunnar Petterssons illustrationer. De är uttrycksfulla och detaljrika och blir ett bra komplement till de ganska korta texterna och den enkla handlingen i alla böcker.
Att få känna igen sig
I Dansbus och kaktrubbel framkommer det i texten att huvudpersonen är romsk. Selma ska uppträda med en romsk dans och innan det ritar de flaggor för fred på jorden:
”Selma ritar den svenska.
Blå himmel och gula åkrar, tänker hon.
Sen ritar hon den romska.
Blå himmel och grönt gräs.
I mitten är det ett hjul.
- För att romer brukade resa med vagnar, säger Selma.
- Du har ju två flaggor, säger Patrik. Vilken tur!”
I de andra böckerna är det inte lika tydligt att huvudpersonerna är romska, men det finns ledtrådar, och i slutet av varje bok en liten romsk ordbok. Och det är ju, precis som Karin Salmson har sagt, så viktigt att det inte görs till en grej att någon är annorlunda. Att ett romskt barn kan få vara med i en bok för att det handlar om att det vågar hoppa från högsta i badhuset, inte för att det är just ett romskt barn. För visst har många barn bra fantasi och kan sätta sig in i andras liv och äventyr, men tänk att aldrig ha fått läsa om dig själv.
Det annorlunda får vara vanligt
Mia Österlund
Mia Österlund.
Bild: Yle/Carmela Johansson
Jag ringer upp Mia Österlund som är litteraturvetare vid Åbo Akademi och inriktad på just barnböcker. Böckerna från Olika förlag är inget unikt just nu.
- Det är en pågående trend att normalisera, vilket känns fräscht, tidigare gjorde man ett problem av att vara annorlunda, att alltid det var poängen, nu är normbrottet är inte längre ett problem.
Det är inte bara de uttalat normkritiska förlagen som ger ut normkritiska barnböcker, Mia Österlund framhåller till exempel Lilla piratförlaget som ett förlag som satsar på genusmedvetna böcker utan att för den delen vara helt inriktade på det.
Barnboken en föregångare
Det är inte en slump att det bland barnböckerna finns en tydlig normbrytande trend, menar Mia Österlund:
- Barnboken är alltid väldigt mycket med sin tid och suger upp stämningar, diskussioner och ideologier, och är också med att forma och påverka.
Och det har också i den här vågen grundats en hel del förlag med normkritisk inriktning, ett av dem är alltså Olika. Förlagets motto är ”Ut med stereotyper – in med möjligheter”, och böckerna de ger ut, förutom barnböcker till olika åldrar också metodböcker för vuxna, går alla på det spåret.
Hur görs bebisar? är en annan bok ut vårens utgivning från Olika som jag läst. Den är ett tydligt tecken på hur det faktiskt kan bli enklare att inkludera än att vara specifik.
Berättelse om alla barn
Att i en bok få med berättelsen om hur alla barn kom till, oavsett om det var genom insemination, samlag, med hjälp av donatorer eller annat, kanske låter som en svår uppgift, men Hur görs bebisar? är tvärtom en väldigt tydlig och enkel bok. Den innehåller till exempel inget samlag, istället berättar boken hur det behövs ett ägg och en spermie och någonstans för bebisen att växa.
Det är snyggt och enkelt och en bra grund att berätta för ett barn hur just det kom till, ingen lämnas utanför, boken är ett skolexempel på inkluderande.
Och både den och de tre böckerna om de modiga och schyssta barnen, samt Mia Österlunds ord om att barnböcker faktiskt hänger med sin tid gör mig glad och hoppfull; alla barn ska få sin berättelse.
