Maija Vilkkumaa är tillbaka

Maija Vilkkumaa har, i alla fall tillfälligt, sadlat om från musiker till nästan författare.

Linnéa Sjöholm / Yle

Tidigare har vi fått ta del av Maija Vilkkumaas språkbegåvning via hennes rykande texter, nu har hon tagit skrivandet ett steg längre och står som författare till nyutgivna romanen Nainen katolla (fritt översatt: Kvinnan på taket).

Romanen är en tidsskildring och generationsroman. Huvudstoryn i boken berättar om 40-åriga Siljas livs- och äktenskapskris, men för att inte göra läsupplevelsen för tung är texten dekorerad med humor och charm i de ackompanjerande sidoskildringar.

- Boken är på sitt sätt en synvinkelsroman, som jag började skriva på för två år sen då Pekka Ruuska, min samarbetspartner från min musiktid, grundade en ny firma som också publicerar böcker, frågade om jag skulle vilja göra en postmodern sammanfattning av mina inlägg på sociala medier och i bloggtexter. Jag hade redan då bestämt att jag skulle ta en paus från musiken och tänkte att jag kunde försöka mig på det här.

- Jag började gå igenom texter, men kom ganska snabbt fram till att det inte kommer att bli en dokumentation av det som varit eller det jag har gjort, utan i stället växte det fram någonting som påminner om fiktion...

Pekkas tanke var att fånga alla de röster som finns i sociala media och det gör Maija genom att leka med verklighet och fantasi i bokens berättelser.

- Jag vet inte om Nainen katolla direkt är postmodern, men på ett sätt är den ändå det genom att leka med synvinklar och textstilar. Det fängslar mig hur sociala medier är fyllda med röster, som är skrivna röster, men ändå på ett sätt uttalade eftersom det uttalade ordet är ersatt med det skrivna då människor diskuterar på dessa plattformer, där man lätt också når absurda nivåer i samtalen.

Musiker och nästan författare

Maija är känd för att ha starka åsikter och stake i sina låttexter, har det färgats av i romanen?

- Nej, inte direkt. Det finns en karaktär som är arg, men hon är också vitsig på ett sätt. Det är min favoritkaraktär och som på något sätt alltid funnits inom mig och som jag har lätt att känna igen mig i när jag skriver om henne. Men överlag i boken finns det inga arga eller politiska ställningstaganden.

Maija, vad tänker du på när du hör din egna låt Ei?

Linnéa Sjöholm / Yle

- Just den här specifika låten för tankarna tio år tillbaka. När den var ny och den spelades var jag väldigt medveten och undrade vad människor tänker, men nu har den spelats så mycket att den är som en del av mig.

Maija är erfaren i showbiz och kan förutom musiker titulera sig som författare, eller?

- Jag söker inte efter titlar och jag vet inte ens om jag kan kalla mig författare, eftersom jag har uppfattat det som att man måste publicera åtminstone två böcker innan man officiellt kan göra det. För mig tog det till exempel flera album innan jag började kalla mig för musiker, så jag är nog mera en typ som har skrivit en bok. För mig handlar det mer om att bredda mitt kreativa jag.

Hon berättar vidare att låttextlagret blev tomt och att hon behövde söka sig till en ny nivå, vilket skedde i och med Nainen Katolla.

För två år sedan slutade Maija göra musik och där med uppträda. Har du lyckats hålla dig från musiken?

- Efter hösten 2011 har jag inte gjort någon musik. Jag har varit fullt upptagen med boken, vilket är en orsak, men sen är jag också ganska enkelspårig och kan inte göra så många saker på samma gång.

Hur rädd är du inför bokens utgivning?

- På ett sätt är jag galet nervös, men på ett sätt inte. Jag försöker koncentrera mig på det faktum att arbetet faktiskt är gjort och att det nu är tid för att slappna av och fira.