Våren 1915 var Jean Sibelius 49 år och en flitig dagboksskrivare. Han ventilerade sin tankar och känslor och skrev både om vardagliga företeelser och om sitt komponerande. Då och då gläntade han också på dörren till sitt inre. I mars fick han sin violinsonatin op.80 färdig.
Den 1 mars
En härlig morgon. Med Erik som upptäckt nejderna bakom min villa. Efter tio år.
Den 3 mars
Af Chadwick i Boston ett entusiastiskt bref angående Sinf I. … Telefonsamtalen i dag legio. Huru ogina äro ej helsingforsarna. Icke minst bankdirektörerna. Lennart Blomstedt ville att jag litet mera gåfve stoff till reclamartiklar i Husis. Men det är mig emot då de ju endast puffa för Selim P(almgren).
Den 4 mars
I sonatens tecken. Från Amerika ett entusiastiskt bref med begäran om en cellokonsert. Dagarna soliga men kalla. Aino sängliggande. I Husis om 4 sinf. i Boston.
Den 7 mars blir Sibelius mera utlämnande
Dagen härlig. Månne sonaten skall bli färdig. Är orolig för Aino. Herre Gud detta sammanhang. Eva uppskakad p.g.a. mitt tillstånd. Att ej vilja se menniskor – allra minst helsingforsare. Jag är ensam – så ensam man gärna kan önska sig – men är det bra? Saken har två sidor… Alla dessa tusen nålstygn gör dagen glädjelös, arbetet tungt. Men skall nu denna korta tid man har kvar förflyta i dylikt lidande?
Den 13 mars i Göteborg
Resa till Göteborg. … Konserterna!! Den första var jag nervös. Den andra dirigerade jag utmärkt. Programmet väl valdt med en första afdelning brillanta saker: Scènes hist. + Nocturne ur Kristiansviten. Den älskades väg. Lemminkäinen. Sedan Sinf IV och Aallottaret. Den sista härlig!
Som fotnot skrev Sibelius i marginalen att vinsten för konserterna i Göteborg blev 1000 mark efter att utgifterna var avdragna. Samtidigt hade han betalat Paloheimo 900 mark för bräder!