Förr i världen var frieri en komplicerad historia. Det var ingen självklarhet att flickor och pojkar kunde träffas annat än vid högtider och då gällde det att passa på. Bland annat det har Alilana Moore kommit fram till då hon har undersökt hur frieri och trolovning gick till i äldre tider.
Det är ingen hemlighet att frieri, trolovning och äktenskap tidigare gick till på ett helt annat sätt än det gör idag. Ailana Moore, som studerar folkloristik vid Åbo Akademi, har undersökt hur det här kunde gå till förr i världen och hur det skiljer sig från hur man beter sig idag. Frieriet var sällan någon riktigt romantisk historia i och med att föräldrar, pengar och äktenskapsmäklare ofta var inblandade på ett centralt sätt.
Trolovningen, som följde på frieriet, var mycket mer juridiskt bindande än vad dagens förlovning är. Barn som föddes under trolovningen ansågs äkta och kunde få faderns namn, medan andra utomäktenskapliga barn ansågs oäkta. Traditionellt kom frieriet från mannen men då kvinnorna i Skottland villa ha en egen dag i året att fria på ansåg S:t Patrick att det kunde räcka med en dag och då blev det skottdagen vart fjärde år. Om kvinnan fick korgen var mannen tvungen att böta med någon gåva, till exemel ett par handskar som dolde att hon inte hade någon vigselring.
Idag är förlovningen en privat sak mellan de båda som lovar varandra trohet, men förr var ofta många människor inblandade och det var inte helt lätt att hitta sin tillkommande, det konstaterar Ailana Moore.