Petter Sandelin har sett Micke och Veronica. Han skrattade och förfärades.
Micke (David Helenius) är snickare och ska fixa Veronicas (Izabella Scorupco) kök. Veronica jobbar som läkare och kommer från en fin familj. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Just det första ögonkastet är en pinsamt dålig scen i filmen Micke och Veronica, men man ska inte döma för tidigt. Det blir bättre. Kärleken blomstrar. Micke och Veronicas barn från tidigare förhållanden heter Fanny och Alexander. Micke fattar inte skämtet. Lagom in i filmen börjar alla gräla. Det slutar lyckligt.
Det är ungefär som Solsidan, men lite sämre.
Som mycket annat i filmen blir också klassperspektivet i Micke och Veronica ytligt. Överklassen är snorkig, har stora hus och tar på sig excentriska hattar när den går på fest. Arbetarklassen är bra på att dra historier och skäms för att den är arbetarklass.
Ingen Martin Timell
Det är inte speciellt trovärdigt. David Helenius som snickaren Micke är så blankpolerad av filmteamet att svärmorsdrömmen Martin Timell skulle framstår som en ljusskygg svartjobbare om man jämförde dem sida vid sida. Mickes blåställ är så där snyggt slitet. Hans vita jobbtshirt har aldrig en fläck av målarfärg, sandpapper eller trädamm. Förmodligen köper han nya varje dag tillsammans med en sojalatte på väg till snickerikontoret. Jag säger inte att alla snickare måste ha snabblån, alkoholproblem och dåligt blodtryck men jag har aldrig träffat en snickare som har en så glänsande vit tshirt. Micke är en lydigt konsumerande varelse. När Micke och Veronica ska lösa konflikten mellan barnen Fanny och Alexander (ja, just det skämtet skrattade jag flera gånger åt) väljer de att spela paintball. Det är talande att manusförfattaren väljer en aktivitet med timdebitering för att försöka lappa ihop relationerna.
Varifrån kommer aningslösheten? Micke och Veronica är den bortskämda mediemedelklassens fantasi om arbetarklassen. Det där är väl inte så farligt. En del är snickare och andra arkitekter.
Är det moraliserande att kräva ett bättre klassperspektiv i en relationskomedi? Kanske, och det smärtar mig eftersom jag hatar när folk moraliserar kring kultur. Samtidigt är det sorgligt att vi blivit så dåliga på att prata om klass att klassfrågan kan bli en gimmick i en relationskomedi. Dessutom behöver man bara knäppa på Micke och Veronicas storebror Solsidan för att få en mer realistisk klasskildring i komeditappning.
Trots det skrattar jag
Jag tycker om att se på dåliga filmer (också filmer som är så dåliga att jag blir arg). Jag skrattar ofta åt Micke och Veronica. Jag skrattar åt nästan alla skämt på film. Det finns några riktigt roliga karaktärer i filmen. Mira Nilsson-Mitchell är bra som den unga dottern Fanny och hennes stil är grym.
Sveriges folk har satt 200 000 bruttonationaltimmar (BNT) på den här filmenUnder julhelgen då filmen hade premiär i Sverige såg 120 000 personer Micke och Veronica. Jag tror inte att speciellt många är missnöjda. Samtidigt betyder det att Sveriges folk har satt 200 000 bruttonationaltimmar (BNT) på den här filmen under ett veckoslut. Det är förstås ett förfärligt slöseri med tanke på vad man kunde använda tiden till.
Jag kan inte säga att jag ångrar att jag såg Micke och Veronica. Jag vill inte ha tillbaka mina 98 minuter. Kanske är det just min brist på ånger som är ett av det moderna samhällets största problem.
Länge leve medelmåttigheten liksom.