Musik- och underhållningsredaktör Åke Grandell har avlidit. Grandell dog i natt efter en längre tids sjukdom. Han var 76 år gammal.
Åke Grandell var verksam vid Rundradions svenska avdelning från 1967 till sin pensionering 2001, men fortsatte efter det att arbeta som frilans. Han gjorde musikprogram, framför allt med inriktning på visor, folkmusik och jazz.
Grandell skrev också vis- och sångtexter och verkade som skivproducent. Han spelade dessutom basfiol i Halsbrytarna, det spelmanslag han grundade år 1973.
- Åkes styrka var en princip som få av oss har. Han tänkte att om inte någon annan gör det så då gör jag det, säger Grandells långvariga kollega, musikredaktör Benny Törnroos.
Grandell var aktiv på väldigt många olika områden, till exempel gav han ut närmare 160 finlandssvenska skivor på sitt skivbolag.
- Det är kanske en av de största gärningarna han har gjort, vid sidan om fina radioprogram och ett mångsidigt musikaliskt kunnande, säger Törnroos.
- Åke var så aktiv inom spelmansmusiken och inom viskonsten och jazzen. Han hade ett jättestort kontaktnät, och det gjorde att han umgicks med sina lyssnare. Han kände dem, minns Törnroos.
Jazz, visor och spelmansmusik nära hjärtat
Det fanns tre olika områden som Åke Grandell brann för. Jazzen var den första, som kom redan vid barnsben. Så fanns visorna, Grandell var med om att grunda Visdiktarna.
Och så fanns förstås spelmansmusiken, Grandell var medlem i Halsbrytarna i många år.
- Han gjorde också mycket vid sidan om, han var en aktiv musiker också på organisationsfronten, berättar Törnroos.
Till sin 75-årsdag år 2013 grundade Grandell jazzfestivalen Åkes jazzfestival, som nu ordnas för tredje gången inkommande veckoslut.
- Jag träffade Åke senast för en knapp månad sedan och då berättade han om Åkes Jazzfestival, berättar Törnroos. Han kunde knappt röra sig, han var väldigt trött. Men han steg upp och redogjorde för vad Åkes jazzfestival kommer att innehålla, kristallklart.
2013 tilldelades Grandell Vegapriset för sin livsgärning inom finlandssvensk musik.
- Han var en ivrare som få av oss och han gav aldrig efter. Jag minns Åkes skratt, säger Törnroos. Det var ett hjärtligt skratt som inte lämnade någon oberörd.
