Daniel Österlunds liv såg ut som vilken ung mans liv som helst. En sommardag år 2011 var han på en resa i Sverige när han för första gången mer eller mindre utan förvarning fick en psykos.
- Jag satt i en buss på väg på inträdesprov till en musikskola på Gottland när jag mitt i allt började se massor av lik, likhögar staplade längs med vägrenen, berättar Daniel.
Han kunde inte förstå att det var sant men såg det klart med sina egna ögon. Samtidigt kom insikten att han satt i en buss som var på väg till ett koncentrationsläger. Det kändes fullständigt verkligt och jag var övertygad om att hela Gottland var fullt med nazister som hade tagit makten.
Daniel var livrädd när han kom fram till musikskolan, men genomförde inträdesprovet i alla fall. På natten där på Gottland hade han svårt att sova för han var säker på att han skulle bli dödad nästa dag. Dagen därpå åkte han därifrån. Han kom aldrig tillbaka.
- Efteråt kändes det helt overkligt, jag försökte låta bli att tänka på det, men jag hade ju sett det klart och tydligt, berättar han.
Förnekade sjukdomen
Det här var den första psykosen för Daniel, men det skulle inte bli den sista.
- Till en början visste ingen i min omgivning vad som pågick. Jag var rädd och jag skämdes, ingen vill ju vara sjuk i huvudet. Jag förnekade det helt enkelt och försökte låta bli att tänka på det. Men till slut började hela tillvaron bara rasa samman.
Så småningom började de här attackerna komma oftare. Efter ett tag orkade Daniel inte med sitt jobb, han blev bostadslös och till sist blev han intagen för tvångsvård på Borgå sjukhus, och ytterligare ett tag senare fastslogs diagnosen schizofreni.
Daniel beskriver psykoserna som overkliga så här i efterhand, trots att han alltid i stunden var helt övertygad om att han var i helvetet eller att hans hjärna brann. Distansen till sjukdomen ökade också för honom själv när han vande sig vid den och kunde känna igen tecknen på när han var på väg in i en psykos.
Under sina tidigare studieår hände det att Daniel rökte cannabis, och det kan enligt en del läkare hänga ihop med förekomsten av psykoser. Men Daniel själv är lite osäker på sambandet, eftersom han varit drogfri länge redan i det skedet som psykosen på Gottland slog till.
På väg åt rätt håll
Med medicinering och vård har Daniel sakta men säkert börjat få kontroll över sjukdomen och sitt liv igen men frisk är han inte ännu.
- Det är över ett år sedan jag senast hade en psykos och det är bra, säger han. Och jag hoppas ju förstås att jag skall kunna bli helt frisk och återgå till ett sådant liv som jag hade innan jag blev sjuk.
Förra våren gjorde Daniels vän redaktören Viktor Granö en radiodokumentär för Radio Vega om Daniel och hans sjukdom, Cykla hela jävla natten. Daniel konstaterar att processen kring dokumentären fungerade som ett slags terapi för honom själv och det fick honom att både våga och vilja berätta för andra om sin sjukdom.
- Det kändes som om jag talade mycket med med Viktor medan vi gjorde dokumentären än vad jag hunnit tala med mina läkare, berättar han. Och det känns lättare för mej när folk känner till min historia.
En positiv sak som Daniel ser med sin situation är att han på grund av sjukdomen haft mera tid att ägna sig åt musik.
- Det är en sak som jag inte hade lika mycket tid för innan jag blev sjuk. Att spela gitarr, skriva egen musik och göra musik är det jag helst gör.
Läs också:
Sång och fasa
Lasse och Slipknot och monstermasker
Efter Nio om identitet, måndagrn den 23 februari 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan. Övriga gäster i programmet är tvillingarna Gun-Helen och Britt-Mari Andtfolk, konstnären och kolumnisten Katariina Souri, skådespelaren Riku Nieminen och paneldeltgarna Kia Svaetichin och Jens Berg.