Man måste förstås gilla ishockey, och så bör man ha de rätta kläderna om man vill visa att man är en riktig supporter, säger Daniela Berlin. Hon är trots sina unga år redan veteran i supporterklubben Red Army från Vasa.
Jag har bott i vasatrakten i över 30 år, men aldrig gått till ishallen i Vasa för att se hemmalaget Vasa Sport spela. Idag är det min premiärmatch, Vasa Sport mot Pelicans, från Lahtis.
Daniela Berlin har lovat ge mig en grundkurs i hur man blir en supporter.
– Det är bra om du skaffar en fanhalsduk. Den är viktig för att visa vem du hejar på, säger Daniela.
Vi står på ena kortsidan av ishallen, på det så kallade apberget. På andra kortsidan håller motståndarlagets fans till.
Man ser litet dåligt vad som händer vid andra målet, men å andra sidan ser man mycket bra vad som händer i vår ända av planen.
Den vanliga publiken håller till på långsidorna. De sitter, vi står. 
Entré
– Bli inte rädd nu, säger Daniela innan matchen börjar.
Vad då, tänker jag, och så släcks lamporna i hallen. Pelicansspelarna kommer in på isen.
"Tervetuloa helvettiin" (välkomna till helvetet) sjunger Sportfansen. Det är en lätt sång att lära sig, men jag sjunger inte med.
Red Army har många sånger, och det är en tradition att supportrarna alltid sjunger den här åt gästerna på våra hemmamatcher.
– Vi är sportis från Vasa, alla bondjävlars fasa, den sången brukar vi sjunga om vi gör mål, förklarar Daniela.
Anföraren
Framför ståplatserna på kortsidan finns en liten upphöjning. Där står oftast en hängiven supporter och leder sången och hejaramsorna. Han är som en dirigent som styr vad vi ska sjunga, och hur vi ska klappa händerna.
– Min pappa tog mig med på min första match då jag var två och ett halvt, säger Daniela. Hela familjen, mamma, pappa, och mina två systrar är fans.
Det är rätt många som har med sina barn på matcherna, och jag undrar litet hur det påverkar dem då vissa i publiken svär och skriker oförskämdheter åt motståndarna. Men det är väl en del av ishockeykulturen. Själv brukar jag ju också säga ett och annat hemma framför tvn.
Slagsmål
– Ojdå, det har varit slagsmål innan matchen, säger Daniela som hela tiden uppdaterar sig via mobilen hur det går i de andra ligamatcherna.
I nästan alla ligahockeylag finns det en supportersvans som är intresserade av slagsmål. I Vasa har en liten klick lyckats skapa stora rubriker under många år.
97% av fansen har inget intresse av att slåss med motståndarsupportrar, men några få kan ge hela supporterklubben dåligt rykte.
– De som vill slåss måste ju få göra det, men själv har jag inget intresse av sånt, säger Daniela. Jag älskar ishockey, och Vasa Sport.
Annorlunda i verkligheten
Min första match i Vasa ishall är slut. Mitt lag får stryk med 3-4. Mina intryck är blandade, jag gillar skarpt sångerna som stöder hemmalaget, och jag tycker om stämmningen bland fansen.
Men jag har svårt att tycka om föraktet och den aggression som ett fåtal supportrar ger uttryck för. En sak är dock klar, hockey beskådad i en ishall ger en helt annan upplevelse än om man sitter hemma i soffan och tittar.
Läs också: Lasse blev skickad till ett kloster
Efter nio om grupptillhörighet, torsdagen den 19 februari 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.