Kvinnor utgör endast en liten del av alla personer som nämns i skolornas historieböcker. Varför är det så, och spelar det ens någon roll? Är det möjligt att skapa jämställda historieböcker? Vi tog oss ett snack med historikern Henrik Litonius. Vem gör historieboken?
Tidningen DN har granskat fyra svenska historieböcker, och kommit fram till att kvinnor endast utgör ungefär 13 procent av alla personer som nämns i historieböckerna. I vissa fall minskar till och med mängden kvinnor i kapitlen som behandlar 1900-talet.
Historikern Henrik Litonius uppskattar att de finländska historieböckerna har ungefär samma könsfördelning som de svenska, och tyvärr går det ganska trögt om man vill ha in något nytt i böckerna.
- Det är oftast kungar och krig som blir kvar i historieböckerna. Om kvinnors historia ska in, så måste det motiveras, och då måste också någon av männen plockas bort, säger Henrik.
Männen har alltså en förtur i historieböckerna på grund av traditionen.
Det finns visst kvinnor i historien
Många försvarar den glesa mängden kvinnonamn med att det helt enkelt inte finns kvinnor att skriva om, men enligt Henrik är det inte så enkelt.
- Ifall man vill titta på den enkla historien, den som går lätt att lära ut som till exempel första världskriget och vem som ledde vilken armé, då blir det mest gubbar.
Tittar man på en annan del av historien kan det se annorlunda ut, och då kanske det kommer in fler kvinnor i bilden. 
- Om inte annat så kan man föra in sådana kvinnor som kanske borde blivit stora historiska personer, men som på grund av samhället de levde i, inte kunde få den samhälleliga status som behövdes för att de skulle höra till de tio stora namnen från 1800-talet, säger Henrik.
Trots att de inte fick den synlighet de förtjänade, så är de alltså ändå en viktig del av historien.
En förenklad historia
Det tråkiga med historia i skolan är att den måste återges i en förkortad version, och då tas bara de som lyckas i samhället upp. Det kanske skulle vara mer intressant att fundera på varför någon inte blev så stor, funderar Henrik.
- Vi har till exempel Ada Lovelace, en matematiker som mer eller mindre skapat grunden till våra datorer i dag, men hon och hennes kamp i universitetsvärlden nämns inte.
Ett annat problem är att kvinnor i historien ofta är anonyma, och eftersom vi gärna sätter både namn och bild på folk, blir tröskeln att ta in de här kvinnorna i våra böcker högre.
Det spelar roll
Viktiga kvinnor i historien
Det finns oerhört många viktiga kvinnor i historien, men tyvärr glöms de ibland bort. Här är några av de som borde finnas i våra historieböcker.
- Ada Lovelace: Stor matematiker.
- Simone de Beauvoir: Fransk författare, filosof, existentialist och feminist. Har skrivit Det andra könet.
- Rosa Parks: En av den amerikanska medborgarrättsrörelsens förgrundsgestalter. Har tilldelats två av USA:s finaste civila utmärkelser: Frihetsmedaljen, den amerikanska kongressens guldmedalj.
- Margret Thatcher: Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, en post hon satt på i elva år.
- Golda Meir: Israelisk politiker och en av grundarna till den nuvarande staten Israel.
- Marie Curie: Känd främst för sin forskning kring radioaktivitet. Erhöll nobelpris vid två tillfällen, dessutom var hon den första kvinna att få priset.
- Stora drottningar och kejsarinnor som exempelvis Katarina den Store: Regerande rysk kejsarinna från 1762. Hon avsatte sin man i en kupp och blev själv regent.
- Rättviseförmedlingen i Sverige har också listat många inflytelserika kvinnor i historien.
Spelar det då någon roll att de flesta som nämns i historieböcker är män? Lider vi av att halva historien fattas? Henrik vill påstå att vi gör det.
- Syftet med historia är att ge ett underlag för samhällsdebatt som handlar om dagens samhälle. Det är roligt och spännande att läsa om gamla saker men det är kanske inte det största syftet.
Historielektionerna ska alltså ge oss fakta som vi kan bygga vidare på, men när vi nu inte tar upp kvinnor, utan bara nämner några få och ofta i förbifarten, så blir bilden av deras betydelse snedvriden.
- Då blir det lätt att man stöter på personer som anser att orsaken till att kvinnor inte figurerar i historien är för att de är sämre och dummare, och för att männen har varit berättigade att dominera historien.
Henrik tycker det är tråkigt att de här personerna glömmer de andra sakerna, som hävd, traditioner och ekonomiska samt politiska skäl.
- Där tror jag vi ser den största skadan, och den kommer direkt från det att vi inte tittar på historien från en balanserad synvinkel.
En rå kvotifiering
Henrik tror ändå att det går att få böckerna mer jämställda. Han tror att en mycket rå kvotifiering skulle hjälpa till, just på grund av det tunga bagaget från tidigare böcker. Då skulle de som gör böckerna tvingas fundera om.
- Vi glömmer ofta att vare sig kvinnor gjorde stordåd eller smådåd så var de ändå hälften av mänskligheten, och de gjorde någonting.
Antagligen är också många intresserade av att få veta vad de här kvinnorna gjorde.
- Man kan kanske inte alltid koppla namn till alla, och det är inte heller den enda vägen, att räkna namn och procenter, men man borde nog kunna få en mycket större jämlikhet, säger Henrik.
Henrik tycker det är väldigt viktigt att man tittar på historien som likvärd och ser att det är lika värdefullt med social historia som politisk historia. Tyvärr är ändå social historia svårare att handskas med än politisk sådan.
- Skolhistoria älskar tydlighet. Det är oftast förenklat tills det är lätt, tydligt och fel ... men det är i alla fall något som eleverna kan komma ihåg, säger Henrik.
Lärarna lämnar böckerna
Henrik berättar även att många lärare också använder eget material, och att det finns lärare som använder boken rätt sällan. De kanske lär ut en annan och mer mångfaldig historia? Men visst behövs det ändå en bok, som tar upp de rätta sakerna, för att vi ska ha en bra grund att stå på i framtiden.
- Historielärarna har en stor sakkunskap, men böckerna borde nog underlätta för lärarna så att de också får lättare material att använda, som ger idéer och stöd.