När det sker en skolmassaker i USA eller i Finland börjar vi genast leta efter förklaringar. Vi vill förstå vad det är som driver någon till en så ond handling. Varför behöver vi då ingen förklaring till terrordåd som utförs av radikalislamistiska grupper som Islamiska staten IS, Boko Haram eller al-Qaida? De ses istället som ondskan förkroppsligad.
- Det är problematiskt att man ofta bara talar om islamister, trots att det finns flera olika sorters islamism och på olika nivåer. Det är medierna som ganska långt upprätthåller bilden av islamism som ett i sig negativt begrepp, säger Liselott Lindström, som är specialiserad på konfliktjournalistik.
För att grovt generalisera kan man uttrycka det så här: Begreppet politisk islam betyder egentligen att man vill använda islams normer som grund för det politiska beslutsfattandet, medan radikala islamister eftersträvar ett kalifat där den moderna nationalstaten inte är legitim. Jihad ses ofta som det enda medlet för att nå kalifatet, medan mera moderata islamister arbetar med politisk verksamhet så som val.
I studier av hur ordet ”islamist” används i medier visar det sig ändå att det ofta kopplas ihop med negativt laddade ord. Kollokationen gör att vi förväntar oss att se de här orden tillsammans, vi utgår från att de hör ihop, vilket bidrar till att upprätthålla en bild av islamister överlag som något negativt.
- Ett bra första steg är att som journalist inse att man vet ganska lite. Då kan man undvika slentrianmässig användning av vissa epitet, säger Lindström.
Bakgrund ger förståelse
Då det gäller det våld som radikalislamistiska grupperingar utövar, tycker Lindström att medierna ofta fokuserar på fel saker. Hon påpekar att en grupp som tystas ner i rapporteringen är de civila som lever mitt ibland våldet. De som ser till exempel IS som ett bättre alternativ än den irakiska eller syriska staten. Vi borde fråga oss varför det är så, vilket missnöje det är som IS lyckas komma åt.
Samtidigt bör man komma ihåg att våldet och konflikten inte är synonyma med varandra, utan att våldet är ett symtom av konflikten.
- Medierapporteringen går sällan tillräckligt långt bakåt i tiden, säger Lindström.
Som exempel nämner hon 1980-talet i Afghanistan, då USA stödde radikala islamister som stred mot Sovjetunionen. Nu är situationen den omvända, nu stöder USA den irakiska staten i strider mot IS.
- Det är ironiskt att IS idag främst strider med vapen där det står Property of the United States Army.
I medierapporteringen är ändå det lätt att polarisera till det absurda, att förenkla. Snuttifieringen och tabloidiseringen gör att bakgrunden och förklaringen faller bort – alltså just det som ger förståelse för konflikter.
- Det ideala skulle vara att vi som journalister kunde ge en bakgrund som tillåter folk att själva bilda sin uppfattning av konflikten, istället för att säga ”så här är det”.
Lindström tycker ändå att det är bra att man nu börjat frågar sig varför unga från Finland åker för att kriga för IS.
- Vi är ändå långt ifrån att vilja se orsaker till att folk utanför vårt västerländska välfärdssamhälle lockas av att utföra sådana onda handlingar.
Kultur- och samhällsprogrammet Lasso utforskar denna vecka olika aspekter av ondska. Lasso på Yle Fem, onsdagen den 26.11.2014 kl. 20:00, samt på Yle Arenan.