Clik here to view.
Filmen Bekas har berört många människor världen över. Idag har filmen premiär i Finland och vi satt oss ned för att ta ett snack med mannen bakom filmen, Karzan Kader.
Karzan Kader har alltid varit intresserad av film och rörlig bild. Drömmen var att se sin egna filmplansch där brevid alla andras i filmaffären, och redan som 29-åring får han göra det.
Karzan kom in på filmregissörprogrammet på Dramatiska Filminstitutet i Stockholm och där fick han chansen att utveckla sin röst som regissör. Men vägen dit blev inte lätt.
Dagen innan sista antagningsprovet blev Karzan påkörd och skadades allvarligt. Han hamnade på sjukhus där han låg i två månader.
- Det var väldigt våldsamt, jag var nära att dö. Det var faktiskt inte meningen att jag skulle kunna gå igen. Någonsin. Och här sitter jag. Jag kan gå, jag kan jogga - men inte springa snabbt.
Men hur gick det med urvalsprovet då?
- Professorn, tack Gud, pausade hela urvalgrejen för mig och jag fick göra slutprovet på sjukhuset två månader senare. Det kom en fotograf och skådespelare in på sjukhuset där jag låg i sängen och jag fick göra en liten film i rummet.
Karzan arbetade hårt för att återhämta sig efter olyckan, och man kan lungt säga att han kom tillbaka stort. Trailern till hans första långfilm, Bekas, visades på filmfestivalen i Cannes och har sålts till över 30 länder. 34 om Karzan minns rätt.
En kortfilm blir långfilm
Under studietiden gjorde Karzan en kortfilmsversion av Bekas, som han fick en studentoscar för, och ikväll (26.7) är det långfilmen som har premiär i de finska biosalongerna. Filmen är en svensk-finsk produktion helt och hållet inspelad i Kurdistan, Irak. Ingen kurdisk film har någonsin gjorts på det här sättet eller nått ut till världen på det här sättet berättar Karzan.
- De flesta gör sin drömfilm som sin fjärde eller femte film, att jag gjorde den som min första, det är lite kaxigt. Det var svårt också, men det är en historia som är väldigt nära mig så det föll naturligt att jag efter kortfilmen hoppade in och gjorde långfilmen på det här. Jag ångrar inte det här, men man tänker "kommer jag nånsin få göra en lika bra film på det här sättet igen"?
Karzan var spänd på hur Bekas skulle mottas i Sverige. Det är trots allt en film som går helt på kurdiska och som inte har någonsomhelst koppling till Sverige. Men filmen blev välbemött - speciellt utomlands.
- När jag gjorde Bekas ville jag göra det på ett universellt språk. Även om språket är kurdiska ville jag att var man än var i världen och såg Bekas så skulle man kunna förstå exakt allting bara genom att titta på den. Jag gjorde den så enkelt som möjligt, den är som en Disney-film.
Drömmen om Amerika
Clik here to view.
Zana (Zamand Taha) och Dana (Sarwar Fazil) söker efter Amerika på kartan..Sonet FilmBekas handlar om två hemlösa bröder, åtta och tio år gamla, som bor i en liten by i Kurdistan. Efter att ha smygtittat på Stålmannen på bio ger de sig ut på jakt efter hjälten. Siktet är inställt på Amerika som i deras fantasi ligger någonstans bakom bergen, och de tror att Stålmannen bor där. De tror också att Stålmannen kan rädda deras egna land från Saddam Husseins grymma styre och väcka upp deras döda föräldrar.
Karzan med familj flydde själva undan Saddams välde och regissören kom som 7-8-åring till Sverige. Den yngre brodern i filmen, Zana, är en direkt återspegling av Karzan själv och den äldre brodern, Dana, företräder Karzans egen bror.
I filmen förekommer en del lustiga detaljer, som har en stark anknytning till Karzans eget liv. Stålmannen är Karzans Rambo, som han såg på bio i Kurdistan som liten och åsnan Michael Jackson, som figurerar i filmen är också ett element inspirerat från regissörens liv.
- Jag växte upp i en liten by i Kurdistan tillsammans med min mormor och morfar. Vi hade väldigt mycket djur, kor, åsnor, kycklingar, alltmöjligt och jag namngav dem allihop: Bruce Lee, Jackie Chan, Michael Jackson, Maradona och såna saker.
Utmaningar
Det finns ingen filmindustri i Kurdistan, så alla skådespelare i filmen är amatörer som Karzan själv har scoutat på gatan.
- Det var galet, alltså, det var galet. Det var bara att ge sig ut på basarerna, torgena, moskéer ... Den här killen känner den här killen som känner den här killen som har tio bar hemma ... Det var bara på det här sättet, att streetcasta.
På filmskolan fick Karzan lära sig tre viktiga saker: arbeta inte med amatörer, barn eller djur. Ändå väljer han att tackla alla tre utmaningar på en och samma gång i sin långfilmsdebut.
- Det är en sån person jag är, har aldrig varit rädd för utmaningar även om de varit stora eller små. Det har alltid varit “det går, jag kan liksom” och jag är bara så glad att jag fått chansen att göra det här.
Bekasär som sagt ett svensk-finskt produktionssamarbete och bland annat musiken är helt komponerad av Juhani Lehtiniemi, som Karzan träffade under studietiden. Karzan vill komma med ett nytt manus och jobba med samma team, eller sin familj, som han kallar dem.
- Jag hade aldrig varit i Finland tidigare och nu har jag varit här många gånger. Det har varit ett så fint samarbete. Det är så fint att ett arbete kan sammanföra människor på det här sättet och bli vänner för livet. Så jag hoppas att jag har ett manus som jag kan presentera för Sverige (Sonet Film), Finska Filminstitutet och alla som har varit inblandade.
Efter intervjun får jag själv se Bekas. Det är en fin historia och en riktigt bra filmdebut. Flera av skådespelarna övertygar, trots att de aldrig sysslat med någonting liknande tidigare. Men en sak irriterar mig, och det är lillkillen Zamand Tahas (Zana) oförmåga att variera sin röst. Han skriker sig praktiskt taget genom hela filmen. Annars kan jag varm rekommendera Bekas som ett alternativ film till dagens Hollywoodhysteri.