För fem år sedan besökte multimediekonstnären och artisten Laurie Anderson Helsingfors festspel tillsammans med sin man, musikern Lou Reed (som dog för ett knappt år sedan) – i år kom hon till festspelen tillsammans med amerikanska Kronos Quartet – en stråkkvartett som i fyra decennier ständigt söker nya samarbetspartners och nya innovativa ingångar till musiken.
I går kväll framförde Laurie Anderson och Kronoskvartetten kompositionen ”Landfall”, musikernas första samarbete någonsin och enligt David Harrington (grundare av Kronoskvartetten) en dröm som gått i uppfyllelse – i programbladet konstaterar Harrington:
”Jag har önskat att Laurie Anderson skulle skriva för Kronos sedan jag bekantade mig med hennes arbete för 30 år sedan. Hon är en trollkonstnär till musiker och har alltid arbetat utifrån de hemliga platser där teknologin har personlighet, där ”realtiden” ifrågasätts och olika element blir till musik.”
”Landfall” (på svenska landkänning) är en musikalisk helhet som inspirerats av orkanen Sandy som drog fram över nordöstra USA och New York i oktober 2012. Då trängde Sandy bokstavligen också in i Andersons hem på Manhattan, och studion i källaren blev översvämmad med den påföljden att en massa instrument, böcker, brev och arkivmaterial förstördes.
- Jag förlorade mycket i samband med den stormen och efteråt kunde jag bara konstatera att allt flyter iväg … konstaterar Anderson i en färsk intervju i Helsingin Sanomat.
Sakral stämning
Stämningen under den ca 70 minuter långa konserten i Musikhuset var nästan sakral och publiken verkade suga i sig varje ton, varje andetag, varje ord.
På en stor skärm bakom musikerna kunde man ta del av ett textflöde som ömsom flöt uppåt liksom vattenbubblor, ömsom trummades orden fram i staccatotakt – som regndroppar i en störtskur. För det mesta var textremsorna oläsliga eller fulla av symboler och tecken, nästan som rebusar eller hemlig skrift.
Texten i ”Landfall” kretsar kring frågor om minnen och drömmar, utplåning och förlust – och det upplösta och fragmenterade löpte som en röd tråd genom hela verket.
I det polyfona och mångbottnade verket pendlar Anderson mellan upprymdhet och uppgivenhet när hon korskör den personliga (materiella) förlusten med listan över utdöda djurarter: 99,9 % av alla djurarter som en gång levt på jorden är utdöda, och listan över utrotningshotade arter är lång … ett faktum som stämmer till eftertanke.
Den personliga förlusten kan för sin del vara både bindande och befriande – å ena sidan kan det vara svårt att släppa greppet om det som gått förlorat för alltid, å andra sidan kan det vara ett lättnad att inse att man inte behöver 20 år gamla syntetisatorer, och att förödelsen kan vara vacker i all sin anskrämlighet.
Föreställningen/musikverket ”Landfall” är ett slags meditativ mosaik av textfragment och ljudmattor där Laurie Anderson - ”den ideala kemisten (eller alkemisten?) i musikens laboratorium” (för att citera David Harrington) - varvar suggestivt prat med stråkar som växlar mellan ett vemodigt och stilla böljande tempo och ett hetsigt skyfall av tonkaskader. Det är oerhört gripande och kraftfullt i all sin skörhet.
Ikväll, onsdag 26 augusti, uppträder Kronoskvartetten i Huvila-tältet tillsammans med dragspelsvirtuosen Kimmo Pohjonen på en utsåld konsert.