Clik here to view.
Galenpanna är en riktig lekklassiker. De flesta har säkert lekt en eller annan version av leken – den finns i ett antal former och under olika namn.
För att leka Galenpanna krävs ett lekglatt sällskap på minst två personer – och så en penna och ett antal papperslappar. Vad utrymmet beträffar krävs inget annat än att lekdeltagarna ser varandra.
Till att börja med sätter lekdeltagarna sig i en ringformation – huvudsaken är att alla ser varandra och att något slags ordningsföljd går att upprätthålla. Så tar var och en en papperslapp – det får gärna vara en post-it-lapp, men det går nog lika bra med hörnet av en tidningssida.
På varje lapp skrivs nu namnet på en person eller figur – det kan vara en bekant, en kändis, en historisk person eller en sagogestalt, så länge som det är någon som den som sitter till vänster om en känner till. Helst ska förstås alla i leksällskapet veta vem det är.
När man skrivit ett namn på sin lapp, klistrar man lappen i pannan på den som sitter till vänster om en. Post-it-lappar fäster ju sig utan vidare – annat papper fastnar bra i pannan om man först slickar på det.
Nu sitter alltså alla med namn i sina pannor. Alla ser varandras namn, men ingen ser sitt eget. Leksällskapet består nu av idel galenpannor: ingen vet sitt eget namn – ja, ingen vet någonting alls om sig själv.
Leken går nu ut på att var och en ska försöka ta reda på vem han eller hon är. I tur och ordning får lekdeltagarna ställa frågor om sig själva. Frågorna ska formuleras så att svaret kan ges som ett ja eller ett nej.
De övriga lekdeltagarna ger kollektiva svar på frågorna. Så länge svaret är ja får man fortsätta ställa frågor – vid ett nej går turen vidare.
Så finns det förstås ett tredje alternativ till svar, nämligen tja – antingen vet sällskapet inte om svaret är ja eller nej, eller också är frågan för vag. Vid ett tja får man fortsätta ställa frågor tills man stöter på ett nej.
Leken fortsätter tills någon kommit på sin identitet – eller alternativt tills alla vet vem de är.
Galenpanna är en enkel och anpassningsbar lek. Den kan också lekas i andra former. Till exempel kan deltagarna gå omkring i rummet, säg på en fest, och ställa frågor till dem de stöter på i vimlet. Och när jag var barn lekte min familj en version vi kallade ”Hur ser min vän ut?”. Då hade vi inga lappar, utan i tur och ordning gick en av deltagarna ut ur rummet och fick sedan ställa frågor tills han kom på vem hans vän var.
