Vi träffar Veronica Maggio och pratar om bussar, recensioner och varför hon inte gillar duetter.
Tommy Nordlund befinner sig på Ruisrock och träffar Veronica Maggio i en buss han snällt fått låna av systerkanalen YleX. Det visar sig att Veronica är en van bussåkare.
- Vi åker jättemycket buss. Förr åkte vi omkring i små minibussar, men nu har jag äntligen lyxen att åka nightliners, så det känns jättebra, säger hon.
En nightliner är en riktigt stor buss, en sådan där turnébuss som de stora stjärnorna har, med sängar, tv, dusch, bar och allt du kan tänkas behöva.
- Det är mysigt att åka nightliner. Det är säkert en annan grej om man är en internationell artist och är ute på vägarna i flera månader, men vi är ute i max fem dar, så det blir lite mer som att vara på kollo.
"Jag borde bry mig mindre"
Det går väldigt bra för Veronica just nu och kritikerna har skrivit en hel del om hennes nya album. Vissa artister struntar helt i att läsa recensioner, men Veroinca är inte en sådan artist.
- Jag läser dem alldeles för mycket. Jag borde bry mig mindre om vad folk tycker, men det kanske är så, att när man slutar bry sig om vad folk tycker, så slutar man vara bra. Jag behöver lite kniven mot strupen-känsla för att kunna leverera. I mitt huvud kämpar jag alltid i motvind, och jag befarar alltid det värsta. Det är nån sorts bränsle. Om jag blir för bekväm och inte bryr mig om vad någon tycker, så tror jag att jag slocknar lite, säger hon.
Det här gäller ändå bara seriösa åsikter, av riktiga musikkritiker. Skitsnack på nätet är inte något som hon ägnar något större intresse.
- Det är jag ganska ointresserad av. Jag sitter inte och googlar mig själv och kollar på forum, det känns bara ointressant.
Fastän det dyker upp någon riktigt dålig recension, så går inte Veronica omkring och planerar in någon häftig hämnd eller så. Men visst har hon varit förbannad.
- På första skivan fick jag jättemånga dåliga recensioner, både för skivan och livespelningarna. Jag kommer ihåg att det var en recension som var jätteelak ... Men någonstans känner jag ändå att ger man sig in i leken så får man leken tåla. Men då blev jag personligt sårad. Nu är jag kanske lite mer hårdhudad.
Svårt med duetter
Veronicas duett med Håkan Hellström är verkligen en fullpoängare, och den har spelats flitigt på radiostationerna. Det är ändå inte alls självklart att det kommer att bli fler. Det är helt enkelt inte hennes grej.
- Jag har allitd haft lite svårt att ta till mig duetter. Det är svårt att hitta ett tema som två personer kan sjunga om, som inte är kärlek. Ibland känns det löjligt när två personer som inte har sådana känslor gentemot varandra sjunger om kärlek. När jag skrev texten sade flera att det var en bra text, och att den kändes som en Håkan Hellström-text, så då kändes det som om det passade. Men kanske det blir fler duetter, om det faller sig in igen att jag gör en sån låt, säger Veronica.
Anna Abreu skrev en duett med danska Christopher och firade genom att gå på karaokebar. Firade du med Håkan när ni var klara?
- Nu blir jag peppad på att gå till en karaokebar med Håkan Hellström, det hade nog varit svinkul tror jag. Han skulle säkert sjunga någon 80-tals dänga, säger en exalterad Veronica.
Någon karaokekväll har de alltså inte fått till ännu, men ett litet slags firande blev det ändå tillsammans med Håkan – på sommarens mest fantastiska spelning (om man ska tro fansen).
- Jag gästade honom när han spelade på Ullevi. Det kändes som ett bra sätt att fira.