I fotogalleriet Ibis enda rum hänger porträtt på flera av invånarna i byn Teronoi. Genom dessa människor vill Benjamin Suomela berätta om det isolerade liv som levs i skogen på Borneo, och att Teronoi är ett ställe i förändring.
Två gånger har Benjamin Suomela besökt Teronoi, första gången var våren 2013 då han sålde en av sina kameror för att finansiera sin resa. Han hade inte fått några stipendier, men fick det när han väl var på plats på Borneo.
– Idén att åka till Borneo har funnits länge, min mor är Dayak, precis som de i Teronoi, och jag har velat dokumentera det livet.
Första gången var han i byn i tre månader. Det var en stor omställning, bland annat fanns ingen elektricitet i byn då. Tidigare har Benjamin Suomela besökt Indonesien varje eller åtminstone vartannat år, men mötet med byn var ändå väldigt annorlunda.
– I den staden jag brukar besöka i Indonesien finna alla bekvämligheter, i Teronoi kunde jag inte ens ringa.
Han blev väl bemött, och lärde känna människorna i byn, och flera av dem hamnade på hans bilder.
– Kameran är den bästa ursäkten för att gå nära människor. Det kanske inte bryter muren för dem, men för mig gör den det, det är lättare för mig att komma i kontakt med människor.
Utställningen visar nu ljussatta porträtt tagna i naturen och i deras hem. Naturen är viktig, invånarna lever nära den och av den, men saker förändras. Idag har Teronoi elektricitet, något som ett skogsbolag försett byn med. Skogsbolaget har också gett byborna bland annat läkarvård och sponsrar skolor
– Byborna kanske inte inser att skogsbolaget vill ha något tillbaka, säger Benjamin Suomela.