En liten flicka står i trädgården. Jag kommer gående mot henne i mina gummistövlar, jag ska duscha henne ren med en trädgårdsslang. Solen har värmt vattnet under dagen, och klockan sex på kvällen är det lagom varmt.
Hon ryggar undan för vattenstrålen. Jag försöker skynda mig. Jag vet att vattnet känns kallt vid minsta vindil.
Hon har flyttat in till oss på vintern. Hon kallar mig mamma från första stund. Man kan ha två mammor, säger hon.
Hon älskar sagor, men alla berättelse hon själv hittar på slutar med en katastrof. Krokodilen äter upp alla, det blir översvämning och vi drunknar.
Den röda klänningen
Vattendropparna rinner ner för hennes hud, som är mycket brun med små fjun. Hon är liten till växten och mager, skulderbladen sticker ut. På barnhemmet har hon nästan helt slutat äta.
Men hon blir långsamt modigare. Hon ser på vår son som äter friskt, och äter lite mera dag för dag.
Hon har en röd klänning som hon älskar, den når henne till vristerna. Och hon går omkring med krona. Hon är en sommarprinsessa, och vi får lyssna på hennes sång för att vi har sett på stjärnorna .
I ett halvt år har hon lekt med sin fosterbror och varit glad och sprallig. Den här sommaren kommer sorgen fram.
Åtta år senare
Åtta år senare är den röda klänningen urvuxen och utlånad åt en yngre släkting. Kronan har vi i säkert förvar.
Vår fosterdotterhittar fortfarande på egna sånger och sagor. De är förtrollande, men handlar inte längre om prinsessor.
I den här kortdokumentären vill jag blåsa liv i ett ögonblick, en sommarkväll i trädgården, och i en insikt jag fick den sommaren.
Lyssna! Berättelser: Sommarprinsessan kan man också höra i Yle Radio Vega onsdagen den 2.7.2014 kl. 11.48 och 19.22 samt i Radiohuset.