Det vore en underskattning att säga att Miley Cyrus gig i Helsingfors var bra. Man kunde istället kanske säga att det var mästerlig, magnifik underhållning. De två timmar som Destiny Hope Cyrus stod på scenen i Helsingforsarenan swoschade förbi som en virvelvind och publiken hade gärna lyssnat på ännu mer countrypop.
Hela spektaklet börjar med en stor bild på Miley som dyker upp på den enorma skärmen på scenen. Mileys mun öppnas långsamt till ett groteskt leende med tillhörande tunga. Tungan visar sig vara en rutchbana på vilken den okrönta popprinsessan glider in på scenen. Därifrån fortsätter det hela i tivolianda ända till slutet.
Diversitet bland dansarna
Det var fräscht och imponerande att se en show så fullkomligt strippad från allt som är pretentiöst, det var bara roligheter och godis från början till slut. Om jag tidigare tyckt att Miley nog gör vad fan hon vill utan att fundera på vad någon tycker är jag nu övertygad om att så är fallet. I ett skede förkunnade hon att hon blivit tillsagd i öronsnäckan att hennes vagina hänger ut för mycket från bodyn hon hade på sig, men att hon inte bryr sig, för alla vill väl se vaginor? Annat som var både förbryllande och förtjusande var maskotarna som dansade på scenen. Det var björnar, enroma uppblåsbara hundar, katter, stora fåglar Mount Rushmore och Lincoln.
Jag är också färdig att ge Miley en eloge för diversiteten på dansarna och körsångerskorna. Där fanns män och framförallt kvinnor i alla olika modeller och storlekar och alla fick lika mycket stagetime.
Tivoli Miley Cyrus
Rolling Stones och gudmor Dolly
Två tredjedelar in i konserten drog Miley fram sitt hemliga kort, ett akustiskt set om tre låtar. Förutom den fantastiska covern på sin gudmor Dolly Partons låt Jolene körde sångfågeln en underbar version av Rolling Stones Wild Horses. Den som efter det setet fortfarande är osäker på Mileys sångkapacitet får en rak höger av mig. De akustiska låtarna kördes från en liten scen i den bakre ändan av arenan, och den del av publiken som hamnat längre från huvudscenen såg nu sin chans att se Miley på nära håll. Ja, jag var en av fangirlsen som stod längst fram vid kravallstängslet och hoilade med i Jolene och blinkade förföriskt till gitarristen.
Ut på flygande hodare
Före encorerna, som var två till antalet, avslutades spektaklet med att Miley flög ut på en hot dog. Jepp, en flygande hot dog. På scenen fanns också en levande senapsflaska. Det hela var mycket koonfunderande och väldigt underhållande. Det var inte första gången under kvällen jag stod med munnen på vid gavel, Miley vet hur man överraskar och underhåller, det är nu bevisat.
Encorelåtarna We Can't Stop, Wrecking Ball och till sist Party In The U.S.A. fick som väntat mest publikjubel och när konfettin till sist sprutade ut över arenan var det i hänförelse jag tog på mig ryggsäcken och begav mig hemåt. Miley, jag har nu ännu mer respekt för dig. Tack för att du inte gjorde mig besviken.
PS: Däremot var det väldigt roisigt och om jag hade ett prepubertalt barn skulle jag tänkta till två gånger innan jag lät hen gå på spelningen.