Det är sällan tyska filmer visas på våra biografer. Den här veckan premieras vi ändå med filmen Wetlands, en tysk rulle om en tjej som mest av allt önskar att hennes separerade föräldrar ska hitta tillbaka igen. Wetlands har all potential att bli en riktig kultfilm, och det har kommit många andra fantastiska filmer från Tyskland.
Här är några favoriter som du kan se för att piffa upp din tyska filmhistoria.
Nosferatu
Nosferatu är Dracula - ja nästa i alla fall. I sin film från 1922 ville F.W. Murnau egentligen filmatisera Bram Stokers roman om den transsylvanska vampyren men fick inte rättigheterna till historien. Då bestämde han sig bara för att ändra vissa detaljer, “vampyr” blev “nosferatu” och Greve Dracula döptes till Greve Orlok. Lätt som en plätt!
Förutom att Bram Stokers släktingar senare stämde filmmakaren och rätten dömde alla kopior av Nosferatu att brännas upp. Som tur undgick några kopior bålet och nuförtiden klassas Nosferatu som en av de mest inflytelserika filmerna i historien.
I USA räknas Nosferatu som public domain, vilket betyder att filmen får spridas fritt.
Metropolis
Fritz Langs episka stumfilm Metropolis från 1927 är den första sci-fi-långfilmen i historien. Metropolis är också den första film som tagits in på UNESCOs lista över världsminnen.
Metropolis utspelar sig i en dystopi där klasskillnaderna är enorma och de mindre bemedlade arbetarna tvingas leva och arbeta i underjorden för att hålla Metropolis levande för överklassen. (Hungerspelen, någon?) Naturligtvis finns det också en kärlekshistoria, en robot och en översvämning med i spelet.
För att förkovra sig i den tyska filmhistorien är Metropolis faktiskt ett måste.
Das Boot
Bara ordet ubåt ger en klaustrofobisk känsla, eller hur? Den här krigsfilmen från 1981 skildrar den tyska ubåten U26 uppdrag under andra världskriget. Filmen nominerades till sex Oscars, bland annat för bästa manus, men knep inte hem en byst.
Das Boot spelades in under ett års tid i kronologisk ordning. Varför? För att skådespelarnas skäggväxt skulle vara trovärdig.
Fitzcarraldo
När man skriver om tysk film måste man nämna regissören Werner Herzog. Han räknas till en av de främsta, tidigare västtyska, tyska regissörer. Herzog slog igenom med filmen Kaspar Hauser, som är en filmatisering av det riktiga fallet om Kaspar, pojken som hållits fängslad utan kontakt med omvärlden största delen av sitt liv.
Herzogs storfilm Fitzcarraldo från 1982 har också kopplingar till verkligheten, även om ganska lösa. Filmen handlar om businessmannen Fitzcarraldo som vill bygga en opera i regnskogen och ska forsla ett stort ångfartyg uppför en flod. Naturligtvis stöter han där på ursprungsbefolkning som har helt egna planer för hans skepp. Precis som i många andra av Herzogs filmer spelar Klaus Kinski huvudrollen i Fitzcarraldo.
Kuriosa: I stadsdelen Neukölln i Berlin finns en bar som hyr ut mer och mindre obskyra konstfilmer, hela källaren är ett filmbibliotek. Baren/videouthyrningen heter Fitzcarraldo.
Lola Rennt
Ah Berlin. I Lola Rennt får vi se den rödhåriga Lola försöka rädda sin pojkvän Manni på 20 minuter. På 20 minuter ska hon hitta en väska innehållande 100 000 tyska mark (ja, det var på den tiden). Men här kommer twisten: vi får se tre olika scenarion. Tre gånger börjar Lola springa från sin lägenhet och tre gånger får vi se olika scenarion utspela sig. I flashar ser vi också hur livet kommer att te sig för de personer Lola träffar under sina språngmarscher.
Det är intensivt, det är spännande och det är 90-tal. Ingen som var tonåring 1998 kan ha missat Lola och hennes eldröda hår. Det här är ingången i tysk film för många Y-generationskids.
Das Experiment
Stanfordexperimentet var ett socialpsykologiskt experiment som utfördes i USA på 70-talet. Ett gäng frivilliga delades in i fångar och väktare och fick agera fängelse, allt för att ta reda på hur hur fångeskap och sociala roller påverkar människan. Experimentet har gått till historien som väldig kontroversiellt för man märkte redan på kort tid hur de frivilliga anammade sina roller. Redan under experimentets andra dag revolterade fångarna och hela grejen fick avslutas på sjätte dagen, vilket var tidigare än forskarna hade planerat. Termen Lucifereffekten, hur en god människa blir ond, myntades efter Stanfordexperimentet.
Den tyska filmen Das Experiment bygger på romanen Black Box som i sin tur bygger på Stanfordexperimentet. Att se människorna adapteras till de sociala rollerna så snabbt i Das Experiment är hjärtskärande, speciellt med det riktiga experimentet i åtanke. Filmen kom ut 2001 och regisserades av Oliver Hischbiegel.
Good bye Lenin!
Christiane är en DDR-idealist och får en hjärtattack faller i koma strax innan Berlinmurens fall. När hon vaknar ur sin koma efter åtta månader har kapitalsimen kommit till Östtyskland. Eftersom Christiane är fragil både fysiskt och psykiskt bestämmer sig hennes son Alex att det nya och enade Tyskland vore för mycket för hans mamma att ta in. Där börjar den Stora Illusionen. Hur ska Alex hålla sin mamma från att se Burger King, Coca Cola och västerländska kläder?
Filmen, som är regisserad av Wolgang Becker och kom ut 2003, är både absurd, komisk och riktigt tragisk. DDR-nostalgin är vacker och Alex mission att hålla sin mamma nöjd är ädel. Framför allt är det en fin film om en son som vill sin mamma väl.