Dominika Peczynski är svensk chef för otrohetssajten Victoria Milan som sedan starten 2010 har samlat 3 miljoner användare, i Finland är de aktiva medlemmarna ungefär 300.000 till antalet. Vad är det riktigt som händer på den här mytomspunna sidan?
- Det är alltså en dejtingsajt för personer som vill vara otrogna. Jag tyckte det var en sådan pikant och spännande idé i våra ändå ganska tråkiga nordiska länder där det inte finns så mycket plats för experimenterande att jag själv sökte jobbet.
- Jag har inga moraliska dubier kring att driva den men det är klart att jag har hamnat ifrågasätta mina egna värderingar och hur jag ser på otrohet och jag har landat i att otrohet är något mycket mänskligt. Otrohet existerar oberoende om vår sida finns eller inte. Jag skulle inte bli förkrossad om jag själv blev utsatt för otrohet, då man jämför med alla andra hemska, elaka saker som folk kan utsätta varandra för skulle jag säga att otrohet är väldigt milt.
Sjuårskrisen kommer tidigare
Den genomsnittliga användaren på Victoria Milan är en person som levt i en fast relation i minst fem år, han eller hon är ofta välutbildad och bor i en större stad. Gemensamt för alla användare är att de medvetet väljer att ha en hemlig affär. Det klassiska dilemmat angående om man ska berätta om sina äventyr för sin partner eller inte är omdebatterat.
- Jag skulle jämföra det med principen om trädet i skogen. Om trädet faller men ingen ser det, låter det då? Det är lite samma med otrohet. Om man är otrogen men inte berättar det, har man då varit otrogen? Min egen princip är att man inte ska berätta för det är sist och slutligen en självisk och t.o.m. aggressiv handling, man erkänner ju inte sin otrohet för att man vill vara snäll mot sin partner utan förmodligen av andra skäl. Om man en gång ska vara otrogen får man helt enkelt bita ihop och hålla det för sig själv.
Otrohet är en väldigt känslig sak för många och de flesta påstår att de inte skulle tolerera otrohet i förhållandet men är det enbart en negativ sak?
- Jag tror att en affär kan vara en bra medicin för många förhållanden. Även om man aldrig berättar om sina experiment så förändrar en utomstående romans dynamiken i förhållandet. Den genomsnittliga tiden för en affär är tre månader och efter att man testat på något annat och fått ur sig sin medelålderskris eller vad det nu kan vara så kan det mycket väl hända att man inser att den ursprungliga relationen är den man vill fortsätta med. Jag tror att det kan vara en hyfsat bra medicin för ett förhållande som är i svajning, ett test för att se om förhållandet ska fortsätta eller inte. Otrohet kan vara en katalysator av så många olika saker.
Otrogen på ett snyggt sätt
Om man då vill vara otrogen och söker sig utanför sin fasta relation, finns det då bättre eller sämre sätt att sköta det hela på? Hur är man otrogen på ett snyggt sätt?
- Diskretion är ju A och O. På det sättet kan en otrohetssajt nästan ses som skademinimering för annars blir det ju lätt med en gemensam vän till paret, vilket jag tycker är hemskt. Ska man vara otrogen måste man ju vara det med någon som ens partners inte känner så man inte hamnar i den där situationen då alla andra vet utom ens partner. Att vänstra på jobbet är heller inte så lyckat. Det är ju toppen så länge man har affären men efteråt kan det ju bli så himla jobbigt och man kanske inte ens kan eller vill bli kvar på samma arbetsplats.
Dominika är själv idag lyckligt gift och anser inte att otrohet är något som är aktuellt för henne trots att hon berättar att hon tidigare varit otrogen mot flera av sina pojkvänner.
- Mot slutet av de relationer jag haft så har jag känt att jag velat testa mitt marknadsvärde - och om det har gått bra har jag sett det som ett tecken på att jag inte längre är engagerad i förhållandet. Otroheten har varit sista i spiken i kistan och i.o.m. den har jag liksom passerat en gräns och inte kunnat gå tillbaka till relationen – men det kanske är för att jag är moralist, haha.