I Sydafrika kämpar många unga författare för att få sin bok publicerad. Intresset för lokal fiktion är svagt och böckerna anses vara för dyra. Bland annat ett nytt afrikanskt litteraturpris försöker råda bot på den här trenden.
När jag träffar professor Pumla Gqola på institutionen för afrikansk litteratur på Witwatersrand universitet i centrala Johannesburg har vi knappt hunnit sätta oss ner förrän hon börjar prata om ett ämne hon brinner för: afrikanska, unga författare. Jag börjar med att fråga henne varför speciellt unga, nigerianska författare har fått mycket uppmärksamhet också utanför Afrika under den senaste tiden?
- Det är ingen lätt fråga och jag har funderat på samma sak. Kanske det är någonting med Nigeria som fascinera just nu, säger Gqola och tillägger att många av de nigerianska författarna har lyckats nå en marknad utanför Afrika eftersom de bor till exempel i USA.
Okända svarta författare har ingen chans
Få sydafrikanska författare har däremot under den senaste tiden fått lika mycket uppmärksamhet, varken hemma eller utomlands. Bara hälften av de sydafrikanska hemmen äger böcker och ungefär en procent av Sydafrikas 50 miljoner invånare köper böcker regelbundet. Det de köper är dessutom sällan fiktion från hemlandet.
- Sydafrikanerna läser för tillfället mest självbiografier, memoarer och böcker om politik och historia, ofta skrivna av västerländska författare. Skönlitteratur, och speciellt afrikansk fiktion, säljer dåligt, säger bokförläggare Thabiso Mahlape som jobbar på ett av Sydafrikas största självständiga bokförlag Jacana. I medeltal säljer en sydafrikansk bok, oberoende av genre, 2000-3000 kopior.
Mahlape har jobbat som förläggare i tre år och hennes passion är berättelser skrivna av unga, speciellt svarta författare, men det är sällan hon kan publicera böckerna hon själv gillar.
- För det mesta kan vi bara publicera skönlitteratur av författare som på sätt eller annat redan är etablerade eller kända. Helt okända, unga skribenter, oberoende hur bra de är, har så gott som ingen chans, de säljer inte, säger Mahlape.
Litteratur har i Sydafrika dessutom på grund av apartheid setts som en syssla för de vita. Svarta författare har mest skrivit för att påverka politiken. Uppfattningen att skönlitteratur är något för de vita och rika verkar leva kvar 20 år efter apartheid.
- De flesta unga frågar mig hur mycket de måste betala för att få sin bok publicerad, säger Mahlape och fortsätter, många svarta afrikaner förstår inte vad det betyder att publicera en bok.
Svårt att få tag på en bok
Det finns ungefär 1600 bokaffärer i Sydafrika men två tredjedelar av dem finns i städerna. På landsbygden är det svårt att få tag på en bok. Bokaffärskedjan Exclusive Books har dessutom nästan monopol på försäljningen. Rene Brophy som ansvarar för marknadsföringen på Exclusive Books säger att lokala böcker är en prioritet för kedjan men år 2012 var bara lite över en procent av kedjans utbud afrikansk skönlitteratur. Momsen på böcker är lite högre än i Finland, 14 procent, men det är tillräckligt mycket för att böcker ska upplevas som dyra.
Enligt Pumla Gqola är distributionen ett av de största problemen. Hon jämför med Nigeria och resten av Västafrika där distributionen är mångsidigare. Där köper kvinnor lokala romaner när de går till frisören. I Östafrika å sin sida kan man köpa böcker i mataffären och läskulturen är mycket rikare, säger hon.
E-böcker, som kunde vara lösningen på distributionsproblemet, säljer inte heller. Jacana har de senaste två åren publicerat alla sina böcker i elektroniskt format men det har inte varit någon succé.
- Om du inte har råd att köpa en fysisk bok köper du knappast en e-bok som kostar precis lika mycket. Dessutom behöver du ett kreditkort för att betala e-boken och det är något få sydafrikaner har, säger Mahlape. Dåliga internetuppkopplingar är också ett problem.
Unga kvinnor stiger fram på scen
För att uppmärksamma nya författare från hela kontinenten har Nigerias största telekom bolag, Etisalat Nigeria, instiftat ett nytt litteraturpris, The Etisalat Prize. Pumla Gqola sitter med i juryn och berättar att priset är unikt, det fokuserar på debutromaner och –noveller, det vill säga just den typen av böcker som säljer dåligt. Författare från hela kontinenten får skicka in sitt bidrag. Anmärkningsvärt är att majoriteten av bidragen kom från kvinnliga författare och alla tre finalister var kvinnor.
Priset delades ut för första gången i Lagos i Nigeria i slutet på februari. Vinnaren blev NoViolet Bulawayo från Zimbabwe med sin bok ”We Need New Names”, på svenska ungefär ”Vi behöver nya namn”.
Bulawayo belönades med 15 000 pund. Hon kommer dessutom att besöka tre afrikanska städer för att marknadsföra sin bok. Hon får en mentor, den brittiska författaren Giles Foden, som har skrivit bland annat Skottlands siste kung (”Last King of Scotland”) och hon kommer att få hjälp med att börja på sin andra bok.
- Jag är tacksam för det här priset som verkligen behövs. Vi vet alla att det inte finns tillräckligt många litteraturpris och det är underbart att se att Etisalat Nigera ser och uppskattar den här typen av litterära verk från Afrika, sa Bulawayo under prisutdelningen.
Priset är en början, men hur framtiden ser ut för de svarta, nya författarförmågorna i Sydafrika har Mahlape på Jacana svårt att förutspå.
- Det beror på hur vi utvecklas som nation. Om sydafrikanerna blir rikare är framtiden för våra författare ljus, men om inget händer kommer folk inte att köpa böcker och då säljer vi inte heller dem, säger hon.
text: Nina Simberg. Lyssna på Kulturtimmen måndag kl.14.03