Ett år efter att Ulla-Lena Lundberg fick Finlandiapriset för romanen Is säger hon att hon känner sig som en mamma vars barn går sin egen väg. Hektiskt har året dessutom varit.
Ulla-Lena Lundberg tilldelades på tisdag kyrkans kulturpris 2013 för romanen Is. På frågan hur det känns att stå i rampljuset igen efter ett år svarar Lundberg:
– Det är boken och inte jag som får priset. Jag tycker boken blivit väldigt självständig och går sina egna vägar. Som en mamma som försöker inse att barnet lever sitt eget liv försöker jag lösgöra mig lite grann och tänka att det är intressant vad barnet hittar på.
Lundberg fick Finlandiapriset i december 2012 och hon säger att hennes liv varit fruktansvärt hektiskt sedan dess. Hon har inte hunnit skriva ett enda ord på de böcker som hon har lust att skriva. Lundberg säger att hon har idéer till böcker men vet inte när hon ska hitta tid för att skriva dem. Vilken sorts böcker det är frågan om vill hon inte heller avslöja.
Någon press att prestera känner Lundberg inte heller efter alla pris som boken fått.
– Det är mycket svårare att fortsätta skriva om man aldrig får någon uppskattning, så uppskattning ska man aldrig klaga på.
Ulla-Lena Lundberg har skrivit böcker i olika stilar, men säger att hon inte känner att hon nu måste skriva en bok i samma stil som Is. Men hon menar nog att man brukar känna igen en författare på språket och de teman han eller hon behandlar.
Kyrkans kulturpris på 6000 euro delades ut till Ulla-Lena Lundberg på tisdag. I prisets motivering konstateras att Lundbergs bok har väckt sällsynt bred och positiv uppmärksamhet hos läsarna. Boken tilltalar en bred läsarskara och presenterar det kristna budskapet utan pekpinnar. Priskommittén ser boken som en hoppingivande diskussionsöppnare i det kristna kultursamtalet.
Läs också: Finlandiapriset till Ulla-Lena Lundberg