Quantcast
Channel: Kultur - Nyheter, händelser och aktuellt | Svenska Yle
Viewing all 20184 articles
Browse latest View live

Peter Lüttge: Alla kan hålla ett bra tal

$
0
0

Vad är ett bra tal? Jag har en enkel definition. Ett bra tal är ett tal som tillfredsställer både talaren och publiken.

När jag skriver det här menar jag också att alla kan hålla ett bra tal. Du måste inte vara en född talare. Vem är förresten en född talare? Knappast någon, vågar jag påstå. Inte heller de som deltar i Föredragsmaraton på Svenska Teatern.

Föredragsmaraton

Föredragsmaraton går av stapeln den 8-9 september kl 17.30-17-30
på Svenska Teatern i Helsingfors
I maraton deltar 58 föreläsare plus paneldebatter
Livestream på arenan.yle.fi
Du kan chatta med Peter Lüttge på svenska.yle.fi
Finns också på Facebook och Instagram
#Föredragsmaraton

De talare som jag känner till som kunde klassas som extraordinära, Winston Churchill, Martin Luther King eller Olof Palme, för att bara nämna några, jobbade alla hårt för att nå dit.

De skolades till bra talare i skolan, på universitetet, inom sina politiska eller kyrkliga samfund. Hur mycket undervisning i talekonsten hade du?

Varför finns det inte ett ämne som heter retorik i våra skolor? Vi lär oss att skriva, läsa och tänka men inte att tala. Inget under att vi inte är bra på det när vi lämnar skolan.

Här kommer i alla fall några tips av mig (som studerade retorik på universitetet i tyska Tübingen i många år) om hur du håller ett bra tal.

Om du följer dem noggrannt behöver du inte darra på manschetten när du ska äntra talarstolen.

Svenska Yles & SLSs föredragsmaraton
Svenska Yles & SLSs föredragsmaraton Bild: Miro Johansson föredragsmaraton

Vad är det för ett tal som du ska hålla?

Det finns egentligen bara tre olika talarter. Du kan för det första hålla ett tal där du vet att du och åhörarna är överens.

Det är vanligtvis tal som lovordar någon eller någonting. Hit hör till exempel tal på bröllop eller begravningar, och de flesta festtalen.

Åhörarna behöver alltså inte ta ställning för eller emot någonting utan ska egentligen bara hålla med dig. Inom retoriken talar man här om genus demonstrativum eller genus laudativum.

Winston Churchill håller tal för hamnarbetare i Liverpool 1941
Winston Churchill Winston Churchill håller tal för hamnarbetare i Liverpool 1941 Bild: IWM (H 9155) Winston Churchill

För det andra finns då tal som riktar sig till åhörare som efter talet skall avgöra en sak som finns i framtiden. Ska vi göra det här? Eller ska vi göra något annat.

Du som talare ger ett råd till publiken. Här är det vanligt att det finns andra talare innan eller efter ditt tal som föreslår något annat.

Den här sortens tal framställs i det så kallade genus deliberativum.

This is not the end, it is not even the beginning of the end, but it is perhaps the end of the beginning― Winston Churchill

Den tredje talarten är sedan talet där åhörarna skall avgöra en sak som hände i det förflutna. Ofta är det så att du inte får vara med i avgörandet.

Retoriken talar om det så kallade genus iudiciale. Försvarstalet är det mest klassiska exemplet på ett sådant tal.

Moral, känsla och förnuft

När du vet vilket slags tal du ska hålla vet du också vad för slags känslor du vill väcka hos publiken. Man kunde också säga att du vet på vilka strängar du vill spela när du väljer dina argument.

Retoriken känner två känslolägen: logos och pathos. Logos vädjar till förnuftet och pathos till känslorna. Nästan alltid behöver ett tal dem båda. Men med varierande tyngdpunkt.

Ett begravningstal ska innehålla en bra dos pathos, ett vetenskapligt föredrag mycket logos. Ett försvarstal kanske lika mycket pathos och logos.

Never was so much owed by so many to so few― Winston Churchill

Sedan tillkommer ännu en sak som retoriken betecknar som ethos. Är du överhuvudtaget rätt person att uttala dig om ämnet? Det här är en viktig fråga. Och den kräver en stor ärlighet från din sida.

Ditt tal kan vara hur bra som helst men om du inte är rätt person faller det platt. Det är med andra ord inte så klokt att tala för en sak som du inte egentligen har någon aning om.

Jag har varit på begravningar där prästen uppenbarligen inte visste något om den avlidna. Sådana tal är otroligt pinsamma.

Jag brukar alltså fråga mig själv inför ett tal: Är jag den rätta personen att tala om det ämne vid det tillfället? Bara om jag kan svara ja på frågan håller jag talet.

Martin Luther King Jr. pitää kuuluisan I have a dream -puheensa Washingtonissa 1963,
Martin Luther King Martin Luther King Jr. pitää kuuluisan I have a dream -puheensa Washingtonissa 1963, Bild: Yle Martin Luther King

Att skriva talet

När jag har avgjort för mig att det är just jag som borde hålla det där talet den dagen på det stället är det dags att skriva det.

Innan jag går in på det ska jag ännu påpeka att du ska vara medveten om hela talsituationen från början till slut.

Retoriken talar här om den så kallade partesläran. Talsituationen omfattar fem partes.

Först kommer det som kallas för inventio. Inventio betyder att finnas. Det här sker vanligtvis innan du sätter dig ner för att skriva ditt tal.

America has given the Negro people a bad check, a check which has come back marked "insufficient funds." But we refuse to believe that the bank of justice is bankrupt. And so, we've come to cash this check, a check that will give us upon demand the riches of freedom and the security of justice― Martin Luther King

Du måste hitta dina argument någonstans. När du till exempel ska hålla ett lovtal över en person hittar du dem i personens vita.

När du ska hålla ett försvarstal ska du leta efter saker och ting som talar för din klients oskuld.

När du ska tala framför en skara av ingenjörer om en uppfinnings förträfflighet hittar du argumenten i uppfinningens form och funktion och så vidare.

När du har samlat alla argument börjar du skriva ner talet. Det här skedet kallas för dispositio. Du ska ordna ditt stoff.

Talets dispositio går hand i hand med den tredje delen av partesläran, elocutio. Du hittar igen det här latinska ordet i det svenska ordet elokvent.

Eloquence is the essential thing in a speech, not information― Mark Twain

För att ge tyngd åt dina argument skall du frambringa dem väl. Du skall smycka ut talet med stilfigurer, så kallade troper.

Stilfigurer är retoriska knep som finns i språket, till exempel allitterationer eller retoriska frågor, eller i talets stil, till exempel ironi eller metaforer.

Efter att du har skrivit ditt tal ska du sedan försöka läsa det utantill. Den här delen kallas för memoria. Det görs inte så ofta i dag och det är synd.

Mark Twain
Mark Twain höll många tal och var alltid otroligt väl förberedd. Mark Twain Mark Twain

Om du inte kan hålla ditt tal utantill borde du åtminstone sträva till att hålla det ganska fritt.

Det är mycket lättare att hålla kontakt med din publik om du har tid och möjlighet att titta på den och kommunicera med den.

Till sist ska du sedan hålla ditt tal. Den här delen kallas för actio. Här ska du tänka på din röst, ditt kroppsspråk, dina tekniska hjälpmedel med mera.

Den sista delen kan bara bli bra om du har gjort dina hemläxor.

Retorik är konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga― Aristoteles

Du kan vara en hur bra talare som helst, tekniskt sett, men utan bra argument (inventio), som framförs på ett stringent sett (dispositio) i en läcker förpackning (elocutio) och med en bra kontakt till publiken (memoria) blir talet inte bra.

Talets olika delar

Varje tal börjar med en inledning. Retoriken pratar om det så kallade exordium. Talets inledning finns till för att väcka publikens uppmärksamhet.

Den finns också till för att göra åhörarna inställsamma till dig och ditt tal. Inom talekonsten talar man om captatio benevolentiae.

Den här delen är inte att underskatta. Ofta har ju publiken ingen aning om vem du är.

Det är här som din ethos skall komma fram. Det är här du ska tala gott om dig själv och kanske också om din publik.

Talets andra del är sedan själva berättelsen eller narratio. Här presenterar du ditt ämne.

Det är också här det senast kommer fram vilket genus ditt tal hör till. Här kan du också berätta hur ditt upplägg kommer att vara.

Olof Palme håller tal
Olof Palme Olof Palme håller tal Olof Palme

Efter narratio följer sedan probatio och refutatio. Du ska framlägga dina argument och möter motargumenten.

Det här sker inte alltid efter varandra utan ofta om vartannat. Därför föredrar jag att dra ihop de här två delarna till en del och kalla den för argumentatio.

Det finns sedan en uppsjö av olika argumentationsstrukturer. Du kan köpa eller låna en retorikbok, någonting som jag verkligen kan rekommendera, och slå upp de olika strukturerna.

När din argumentatio är över har också ditt tal kommit till sin ända. Det enda som återstår är slutet eller peroratio.

Det ska vara kort. Alltid. Här kan du sammanfatta det du talade om och en sista gång vädja till publiken. Ditt tal ska inte "fejda" ut. Det ska ha ett klart och koncist slut.

Var förberedd

När ditt tal är färdigt är det sedan dags för att hålla det. Även om ditt tal är hur bra som helst är det mycket som kan gå snett i själva talsituationen. Det gäller att minimera farorna.

De har inte bara ätit upp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig igenom visthusboden, låtit åkrarna stå i träda och tuggat sig igenom andra länders bankmatsalar på kreditkort utställda på de svenska skattebetalarna― Olof Palme om Moderaterna 1979

Det är sällan att man måste hålla ett tal utan att ha vetat om det i förväg. Ett tal kommer alltså inte som en överraskning.

När du vet att du måste hålla ett tal kan du alltså skriva det i förväg, provläsa det för vänner eller kollegor, och öva in det.

Allt som oftast vet du också var du ska hålla talet, när det är din tur och vem som sitter i publiken.

Känner du till stället du ska hålla talet i är det bra. Känner du inte till stället, försök bekanta dig med det i förväg.

Det är en skillnad om man ska hålla ett tal i ett litet auditorium eller i en stor föreläsningssal, i en kyrka eller på en krog.

Kolla också i förväg hur du kommer dit. Att rusa in till ett föredrag eller, ännu sämre, vara försenad är alltid hemskt. Både för dig och för publiken.

Kolla om allt finns som du behöver: uttag för elektriska manicker, mikrofoner, ljus. Var sätter man på dem? Finns det någon som kan hjälpa till?

Mikrofon
En mikrofon är bra att ha men ofta går det också utan. Mikrofon Bild: Mika Kanerva radiohuset

Hur är det med akustiken? Om stället är litet vill du kanske tala utan mikrofon, även om där finns en.

Finns det en talarstol eller annat upphöjt du kan stå på? Håll aldrig ett tal sittande. Du syns dåligt och det begränsar ditt kroppsspråk och din andning.

När du deltar i ett tillfälle där det ska hållas många tal försök ta reda på när ditt tal står i turen. Är det i början, i mitten eller i slutet?

Försök att få en tidig tur om du är en ovan talare. Är du en bra talare gillar du kanske en senare tur.

Joseph Goebbels vid talarstolen
Man måste inte vara en god människa för att vara en god talare. Joseph Goebbels vid talarstolen Bild: Stiftung Deutsches Historisches Museum Joseph Goebbels,talkaraoke

Försök också ta reda på vem det är som sitter i publiken. Är de fack- eller lekmän? Vänner eller fiender?

Se till att du är utsövd. Gå tidigt till sängs, härja inte kvällen innan, stig upp tidigt.

Sätt på dig kläder som du trivs i. Och som passar för tillställningen. Det är lika hemskt att vara overdressed som det är att vara underdressed.

Se till att dina kläder är rena. Det finns ingenting mera irriterande för publiken än att stirra på en rödvinsfläck på en vit skjorta.

Wollt ihr den totalen Krieg? Wollt ihr ihn, wenn nötig, totaler und radikaler, als wir ihn uns heute überhaupt erst vorstellen können?― Joseph Goebbels

Nu tycker du kanske att jag överdriver med den här listan? Det gör jag inte. Listan är på fullaste allvar.

Det gäller att minimera risker som kan finnas i talsituationen och som inte egentligen har någonting med ditt tal att göra.

Det är otroligt mycket du kan ta reda på i förväg. Det gäller inte bara att vara herre eller fru över ditt tal utan också över de yttre omständigheterna som kan påverka ditt tal.

Du kommer att vara mycket lugnare när du har följt de här råden. Jag lovar.

Föredragsmaraton ordnas av Svenska litteratursällskapet och Svenska Yle i samarbete med Svenska Teatern.


Monika Fagerholm vill sluta vara tråkig

$
0
0

Monika Fagerholm har en hemlighet som hon nu tänker avslöja: hon vet inte hur man är rolig, och hon lider av det. Trots att hon hållit otaliga föredrag och framträdanden i egenskap av författare, anser hon själv att hon inte vet hur man ska underhålla sin publik.

– Jag tycker att jag kan vara riktigt humoristisk när jag skriver böcker, då stör det mig att jag är så jättetrist när jag ska förmedla det här muntligt. Det är min upplevelse av mig själv, för folk säger åt mig att jag är rolig.

Folk skrattar inte när jag tänker att de ska skratta. Och så är man så där att vad fan, missade ni någonting?

För att råda bot på sitt självupplevda problem har Monika Fagerholm aktivt övat sig på att bli roligare under en veckas tid.

– Jag är rolig när jag är avslappnad, men inte då jag ska anstränga mig. Dessutom har jag en förkärlek för långa utläggningar som blir som föreläsningar och det är inte roligt.

Se när Monica kommer ut ur tråkighets-skåpet:

Man skrattar åt det personliga

Monika Fagerholm tror att man kan vara rolig med vilka ämnen som helst, och hon uppskattar olika sorters humor; allt från Povel Ramel till stand-up.

– Man hinner inte bli rolig på en vecka, men jag har fått många redskap och funderat över det här med humor. Vad är humor egentligen, vad skrattar man åt? Det är ju stora filosofiska frågor. Att vara rolig när man berättar om sig själv är oftast ganska pinsamt och sådant som på något sätt ansluter sig till ens hemligheter. Det finns en sorts närhet i det också.

Sonja Kailassaari, Monika Fagerholm, Sonja Ahlfors och Mårten Svartström
Sonja Kailassaari, Monika Fagerholm, Sonja Ahlfors och Mårten Svartström. Sonja Kailassaari, Monika Fagerholm, Sonja Ahlfors och Mårten Svartström Bild: Parad Media Sonja Kailassaari,Monika Fagerholm,Mårten Svartström,Sonja Ahlfors

Enligt Monika Fagerholm har författare inte nödvändigtvis fallenhet för att uppträda inför publik, eftersom många är introverta. Det kan å andra sidan leda till komiska situationer, som kunde fungera som ståupp-skämt. Helt konkret skulle hon vilja lära sig är att berätta historier ur sitt eget liv så att folk skrattar.

– Folk skrattar inte när jag tänker att de ska skratta. Och så är man så där att vad fan, missade ni någonting? Och sedan börjar man upprepa sig och då är det någon artig som skrattar. Då har man ju förstört allting. Min dröm, som jag verkligen inte har kommit till under den här veckan, så är att man skulle kunna ha någon sorts framställning som på ett ledig och naturligt sätt skulle innehålla vitsar som folk skulle skratta åt.

Tre tips för att bli roligare

– Var personlig. Ta fram det du tycker är roligt och försök inte klistra på en roll som inte är du.

– Bädda för höjdpunkten och tänk på dramaturgin.
Använd t.ex. den klassiska strukturen inom ståuppkomik: litet skratt – litet skratt – stort skratt.

– Var förberedd. Fundera igenom skämtet och öva på förhand.

Källa: Sonja Ahlfors, skådespelare

Se Monika berätta sin evighetslånga vits på Karelia i Ekenäs:

Lyssna på Efter Nio radio lördagen 9.9.2017 kl. 9.03 och hör hur det gick då Monica skulle roa programledarna i studion.

Vegatoppen är här igen!

$
0
0

Vegatoppen är den enda riktiga finlandssvenska musiklistan, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.

Du kan påverka listan

Vegatoppen är den finlandssvenska musiklistan där just du kan påverka hur listan ser ut.

I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. Varje vecka presenteras två nya utmanare, som kommer in på listan ifall de får mera röster än någon av de övriga låtarna.

Gillar du någon viss låt och vill att den skall hänga kvar på listan och spelas i programmet så är det bara att använda din röst.

jukka isojoki, programledare för vegatoppen, nöjesfredag, lördax
Jukka Isojoki håller i Vegatoppen varje lördag i Yle Vega jukka isojoki, programledare för vegatoppen, nöjesfredag, lördax Bild: Yle vegatoppen

De första tio låtarna på Vegatoppen hösten 2017

Här är de första låtarna för hösten 2017, varsågoda!

1. Erik-André Hvidsten / Skymning gryning
2. Elna Romberg & Samuel Ljungblahd / Never leave my side
3. Christer Nordström / Spela
4. Tomas Fantz / Inget mer att hämta
5. Jonzons / För att vi ska få ha varann
6. Stella Jonasson / Din ängel
7. Patricia Bergroth / Älskade vännen min
8. Risto Tammilehto / En clown i mina kläder
9. Peter Nordwall & Johanna Grüssner kvartett / Om du undrar
10. Siri & Speech / Damn

Rösta på Vegatoppen nr 36 här!

Skapa en egen profil och rösta på Vegatoppen!

För att du ska kunna rösta bör du skapa en Yle-profil. Efter att du skapat profilen och loggat in kan du rösta.

Här kan du bekanta dig med användarinstruktionerna för Yle-profilen om du vill veta mera!

Antalet låtar är fortfarande det samma: tio låtar av vilka två är utmanare. Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas nästa veckas tisdag kl.24.00.

Vi vill gärna höra vad ni tycker om låtarna! Kommentera gärna i kommentarsfältet under artikeln!

Vegatoppen i Yle Vega, torsdag kl.19.22, i repris på lördag kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.

Programledare för programmet är Jukka Isojoki.

Edith Piafs liv blir musikdrama på ÅST i höst

$
0
0

Sångerskan Edith Piafs liv blir pjäs i Åbo i höst, då Åbo Svenska Teater sätter upp musikdramat Piaf – jag ångrar ingenting. Ett fyrtiotal föreställningar ges av pjäsen, som har premiär 14 september.

Teaterchef Jukka Aaltonen, som också har regisserat uppsättningen, berättar att det blir en historia med dramatiska vändningar och en huvudperson som får leva med konsekvenserna av att ha blivit en stjärna. I Aaltonens mening gör sig dessutom ÅST särskilt bra som spelplats för Edith Piaf, då hon sjöng på teatrar som såg ungefär likadana ut.

- Vi ville inte göra en amerikansk musikal, teatern har ju gjort ganska många såna. Jag fastnade sen för Piaf eftersom alla känner till henne och har en relation till hennes låtar. Där finns också det intressanta i hur hon görs till en stjärna, en produkt, och vad det innebär i hennes sociala liv och för hennes närmaste, säger Aaltonen.

Stora framgångar och tragiska vändpunkter

Handlingen utgår från Piafs äldre år, när hon måste gå igenom de händelser som format hennes liv. Enligt Aaltonen är kärnan i Åbo Svenska Teaters version inte att försöka berätta sanningen om Piaf.

- Hur kan man beskriva en människas liv då våra minnen redan är en tolkning av det som skett? Vi visar den döende Piaf, som är tvungen att göra en mental resa genom sitt livs stora framgångar och tragiska vändpunkter hela vägen till försoningen.

Pjäsen är skriven 2007 av Peter Snickars och har tidigare satts upp på Wasa Teater.

- Jag gillar hans tanke med att börja med den gamla Piaf som går igenom sitt liv och att sedan återkomma till samma punkt som finns i pjäsens början. Det ger stora konstnärliga friheter, det finns inte rätt och fel, det finns fantasi… det finns många möjligheter.

Är Edith Piaf aktuell ännu år 2017?

- Jag tror det. Folk har ett långt minne och tematiken håller ännu, om man byter personer och kläder så kan man hitta paralleller till stjärnor idag.

Regissör Jukka Aaltonen.
Jukka Aaltonen, arkivbild. Regissör Jukka Aaltonen. Bild: Yle / Mattias Simonsen jukka aaltonen

En impulsiv, instinktiv sångerska

Rollen som Edith Piaf innehas av Emma Klingenberg, med undantag för några föreställningar (23.9, 5.10, 1.11 och 29.11) då Sarah Nedergård tar över. Klingenberg berättar att publiken får se en impulsiv Piaf som inte känner efter före hon handlar utan litar på sina instinkter.

- Utmaningen i en sån här roll är kanske spretigheten i hennes liv, att kunna kombinera hennes ilska och hennes utbrott med sången. Och att faktiskt rent tekniskt få till det.

Edith Piaf är ju en världsberömd sångerska vars låtar de flesta känner till. Hur känns det att axla den här rollen?

- Det är klart att det känns, jag menar är det ens möjligt att föra över ett liv i en teaterkontext. När det handlar om en person som faktiskt har funnits så blir det ändå fiktion, hur nära man än försöker komma. Men nånstans finns det också en frihet i det där, att man kommer överens med publiken om att nu berättar vi den här historien på det här sättet.

Musiktest: Vem sjöng Coco Jamboo och hur ser straight edge-symbolen ut?

$
0
0

Här är den – Yle Vegas pop/rockfrågesport!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng!

Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi.

Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till!

Vilket band sjöng de hödoftande eurodance-hitarna Cotton Eye Joe, Wish You Were Here och Old Pop In an Oak på sin debut år 1995?

Minns ni det tyska bandet Satellite One? Inte vi heller, men de bytte namn 1993 och fick en hit med låten Coco Jamboo 1996. Så många fler hitar än den lyckades de aldrig krysta ur sig. Vad hette bandet som gjorde Coco Jamboo?

Här har vi fyra glada gynnare avporträtterade 1978. De lystrar till namnen ”Brian James”, “Rat Scabies”, “Dave Vanian” och “Captain Sensible”. Kända låtar är bl.a. Machine Gun Etiquette, Eloise, New Rose och Melody Lee. Vad heter bandet?

AC/DC:s sångare Brian Johnson var 2016 tvungen att hoppa av bandets turné på läkarnas inrådan när han riskerade att bli döv och Axl Rose fick fylla hans skor istället. Men i somras klev Johnson upp på Reading-festivalens scen i England. Vem bjöd upp honom på scen för att sjunga Back in Black?

Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

Vad hette den amerikanska R&B-sångerskan som omkom i en flygkrasch den 25 augusti 2001 på Bahamas? Hon har sålt kring 20-30 miljoner skivor och har också kallats “Princess of R&B”.

Låten “Straight Edge” från 1981 av hardcore-bandet Minor Threat gav namnet åt en subkultur inom punken vars fans diggar snabb hardcore och håller sig nyktra, drogfria, rökfria, är veganer och i extremfall t.o.m. undviker koffein och promiskuös sex. Men på vilken symbol känner du igen en “streittare”?

Nirvanas sångare och gitarrist Kurt Cobain tog livet av sig i sitt hem i Seattle den 5 april 1994. Han efterlämnade en avskedsbrev där han avslutningsvis citerade en viss rocklåt. Vilken låt var det?

Vilken svensk låt börjar med orden “Dagen som igår gav ett minne kvar och en tingeling souvenir”?

Rolling Stones gitarrist Ronnie Wood drabbades i år efter 50 års kedjerökande, hårt supande och knarkande av lungcancer som han lyckligtvis blivit friskförklarad från eftersom det upptäcktes i tid. Men vilken var den första Rolling Stones-skivan han spelade på?

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Mollys vinyl 19 Velvet AMollys vinyl 19 Velvet B
Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos

Mollys vinyler finns samlade på Yle Arenan.

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst!

Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken!

De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!

Filmrecension: It – skrämmande fin Stephen King-filmatisering

$
0
0

Vad var du rädd för som barn? Mörka källare? Zombier? Clowner? Hotfulla vuxna? Oberoende av vad du svarar så har Stephen King antagligen formulerat just din skräck. I någon av sina femtiosju romaner - av vilka drygt trettio blivit film.

Redan den inledande scenen i It utgör en obehaglig förebådan om vad som komma skall. Både visuellt och emotionellt.

Vi befinner oss i den lilla staden Derry våren 1989. Regnet piskar mot rutan och uppkrupen på sin säng sitter 13-årige Bill (Jaeden Lieberher) och viker ihop en pappersbåt åt lillebror Georgie (Jackson Robert Scott).

För att göra farkosten tålig måste den stärkas med ett lager vax och Georgie uppmanas hämta en burk i källaren. Vi inser att han är rädd och känslan accentueras ytterligare av den laddade pianoslinga som tränger genom husets alla rum.

När Georgie passerar vardagsrummet kan vi i ögonvrån skymta mamman och förstår att det är hon som spelar piano. Bakom nästa hörn väntar källaren med sin branta trappa, trasiga lampa och hylla full av skrämmande prylar.

På farliga vatten

Men allt går väl. Vaxlagret stryks på och den lilla pojkkroppen trängs in i en gul regnrock. Väl ute på gatan låter han båten följa med vattenströmmarna som forsar längs trottoarkanten.

Med fokus helt inställt på leken krockar pojken plötsligt med ett varningsmärke som ställts upp kring en byggarbetsplats. Och i samma ögonblick glider båten ner i en avloppstrumma.

När Georgie böjer sig ner tycker han sig urskilja glimmande ögon i mörkret. Och plötsligt…

Den lilla pappersbåten med namnet Georgie.
Ett skepp kommer lastat med skräck. Den lilla pappersbåten med namnet Georgie. Bild: © 2017 Warner Bros. Entertainment Inc. and RatPac-Dune Entertainment LLC it

Mångbottnad skräck

Även om regissören Andy Muschietti spelar med klassiska skräckelement så är It mycket mer än ”hoppa högt i stolen”-effekter och slibbiga äckeldetaljer.

Orsaken till att det blir något utöver detta har naturligtvis att göra med Kings förmåga att skildra barndomens och tonårens utsatthet. Dess trauman, ångest och skräck – men också stunderna av gemenskap och styrka.

Gång efter annan har filmskapare tagit fasta på hans versioner av ungas blick på sig själva och en spännande men skrämmande omvärld; Carrie (1976), The Shining (1980), Stand by Me (1986)…

I denna andra filmatisering av It (den första kom i form av en tv-serie 1990) flyter fascinationen för det förflutnas hemligheter ihop med vuxnas svek och huvudpersonernas individuella rädslor. Rädslor i kombination med förvirringen inför den egna kroppens förändringar och dess bångstyriga längtan.

Resultatet är en psykologisk djupdykning som ganska snart ger åskådaren akut andnöd.

Richie omgiven av clowner i dockformat.
Ingen barnlek längre. Richiehar insett att det finns clowner av olika slag. Richie omgiven av clowner i dockformat. Bild: Warner bros It,Finn Wolfhard

Visst gör det ont när kroppar brister

Det vanligaste inom skräckfilmsgenren är att skapa en motsättning mellan det goda och det onda. Inte sällan med religiösa undertoner. Men It fungerar inte riktigt på samma sätt – här går det inte att deschiffrera ondskan, förklara dess uppkomst, hitta ett recept på hur den kan omintetgöras.

Här handlar det om en kraft som lever på rädsla, ständigt på jakt efter den som är svagare, som ger efter.

Och hur skall ett barn hitta kraften, modet och sättet att stå emot den egna, inneboende skräcken samtidigt som det omges av vuxna som missbrukar sin föräldraroll och jämnåriga som mobbar?

Svaret verkar vara att förenas med andra i samma situation. Men skall stammande Bill faktiskt klara sig med hjälp av utsatta Beverly (Sophia Lillis), nyinflyttade Ben (Jeremy Ray Taylor), hypokondrikern Eddie (Jack Dylan Grazer), pratkvarnen Richie (Finn Wolfhard)och mörkhyade Mike (Chosen Jacobs)?

Bill i avloppstunnel med ficklampa i handen.
Den som söker han finner. Frågan är om Bill (Jaeden Lieberher) klarar av att handskas med det han finner? Bill i avloppstunnel med ficklampa i handen. Bild: © 2016 Warner Bros. Entertainment Inc. and RatPac-Dune Entertainment LLC IT, Jaeden Lieberher

Less is more

Även om It bjuder på 134 emotionellt obekväma minuter så förmår jag personligen koppla av varje gång clownen exponeras i närbild. Effekten är ungefär densamma som i Alien-filmerna - när monstret dreglar i närbild bryts illusionen och jag tappar kontakten med min egen skräck.

Det som däremot aldrig sviker är det perfekta återskapandet av ett 1980-tal som doftar hårspray och evig sommar. Som ljuder av New Kids on the Block och fylls av tonåringar som i bästa E.T-stil cyklar genom förortsidyllen.

En idyll lika bräcklig som barndomens sista sommar.

Clownen döljer halva ansiktet bakom en ballong.
Ingen rädder för clownen här? Clownen döljer halva ansiktet bakom en ballong. Bild: © 2017 Warner Bros. Entertainment Inc. IT, Bill Skarsgård

Filmrecension: American Made – Tom Cruise, kokain och en amerikansk skamfläck

$
0
0

Det är fräscht av Tom Cruise att vilja göra något annat än agera actionkung - frågan är varför han inte tillåts löpa linan ut i detta verklighetsbaserade drama?

I slutet av 1970-talet harvar piloten Barry Seal (Tom Cruise) på med trygga reguljärflyg från den ena trista platsen till den andra. Efter att en gång i tiden ha varit bäst i klassen har han ohjälpligen stagnerat i en medelsvenssontillvaro med rutiner både hemma och på jobbet.

Han piggar visserligen upp ekonomin genom att smuggla lite cigarrer mellan varven, men häftigare än så blir det inte.

Inte förrän han kontaktas av en CIA-agent som anlitar honom för att leverera vapen till en viss general Noriega i Panama. Och om man nu en gång är i full gång med hemliga uppdrag kan man väl lika gärna smuggla droger i den andra riktningen. Tycker såväl Barry som hans nye kompis Pablo Escobar.

Och har man flyt kan man väl lika gärna utöka verksamheten till att omfatta leveranser till Contras-rebellerna som är på frammarsch i Nicaragua.

Bäddat för trubbel?

Jepp.

Barry Seal omgiven av beväpnade soldater.
Hett om öronen. Barry Seal (Tom Cruise) inser ganska snabbt att det inte är helt omkomplicerat att smuggla vapen och droger. Barry Seal omgiven av beväpnade soldater. Bild: � Universal Pictures American Made, Tom Cruise

Häftigt tema

På ett intrigplan är Gary Spinellis verklighetsbaserade film onekligen hisnande - en spännande historia om ett fascinerande människoöde format av osannolika omständigheter.

Här följer man en privat risktagare som dras in i politiska maktspel och kriminell verksamhet av en kaliber som får det mesta att blekna i jämförelse.

För den som vuxit upp under 1980-talet ter sig det hela stundvis som en tidsresa i expressfart - en resa under vilken välkända namn viner omkring som projektiler; Escobar, Noriega, Ronald Reagan, Oliver North, Iran-Contras.

Frågan är hur det är möljligt att en film som lyfter med idel fylliga element kan landa så platt? Oväntat renons på såväl udd som själ.

Barry Seal utanför sitt flygplan.
. Barry Seal utanför sitt flygplan. Bild: � Universal Pictures American Made, Tom Cruise

En All-American Cruise

Eftersom min recension av The Mummy gav upphov till misstankar om att jag inte uppskattar Tom Cruise vill jag genast komma med ett klargörande: jag uppskattar Tom Cruise.

Mycket.

Har de facto under årtionden fått utstå både spott och spe för mina försök att försvara hans position som Hollywoods självskrivne prins. En skådespelare vars arbete ofta hamnat i skuggan av rollen som scientologernas mest säljande affischnamn, ett stökigt privatliv och stjärnglamouren.

Men denna gång måste jag krypa till korset och medge att det antagligen är just denna air av Hollywood som hindrar honom från att vara trovärdig. Även om han glimmar till i vissa scener av förvirring och ångest så gör filmskaparna inte tillräckligt för att låta honom bryta med bilden av sig själv som den klassiske hjälten - en evigt leende pojke med guldbyxor.

En "All-American" vinnare.

Vilket rimmar illa med rollen som Barry Seal. För hur man än vänder på det så kommer man inte ifrån att Seal var en knarklangare och vapensmugglare av värsta sort. En man vars agerande direkt kan omsättas i döda kroppar på civila gator och blodiga fronter.

CIA-agenten Monty Shafer och Barry Seal poserar i naturen.
Par i brott. Barry Seal tillsammans med CIA-agenten Monty Shafer (Domnhall Gleeson). CIA-agenten Monty Shafer och Barry Seal poserar i naturen. Bild: � Universal Pictures American Made, Domhnall Gleeson, Tom Cruise

Alltför mycket yta

Rent genremässigt är American Made ett glassigt actiondrama som kryddas av verkliga nyhetsbilder, ett häftigt soundtrack, snärtigt tempo och en utstuderad voice over.

Det rappa berättandet antyder ett försök att knyta släktskapsband med skapare som Oliver Stone - men frågan är om det hela inte faller på eget grepp.

Det blir helt enkelt för mycket jargong och för lite tuggmotstånd. Och på tok för mycket yta.

Sexig Cruise i Top Gun- utstyrsel flankerad av sexiga Sarah Wright som hustrun Lucy. Och ett snyggt återskapande av 80-talslooken och ett allmänt lyxlirande på hög nivå.

Även om jag måste medge att det onekligen är effektfullt att visa hur hemmet och ägorna formligen svämmar över av sedlar. Var gömma nästa säck?

Barry och Lucy Seal idkar sex i cockpiten.
Barry och Lucy Seal idkar sex i cockpiten. Bild: � Universal Pictures American Made, Tom Cruise, Sarah Wright

Mellan fakta och fiktion

Stundvis uppstår det sprickor i den slipade Barry Seals yta, men varje gång slätas dessa över av nya häftiga svängar. Man hade gärna sett mer av hans vånda inför insikten om att ingenting är riskfritt. Inte i längden.

Som det nu är får American Made en närmast att vilja rota fram Ted Demmes gamla Blow (2001) ur dvd-hyllan. Inte för att den gjorde något utplånligt intryck, men i minnets skrymslen framstår ändå Johnny Depps tolkning av George Jungs kokaindisiga samröre med Escobar & co som en mera avskräckande historia.

För en ordentlig inblick i Medellínkartellens verksamhet lönar det sig kanske att satsa på en kombo bestående av Blow, American Made och tv-serien Narcos?

Eller så kan man med fördel läsa om verklighetens Jung & Seal istället. När det gäller dem är det trots allt svårt att se att det överhuvudtaget skulle vara möjligt för fiktionen att överträffa verkligheten.

“Jag tror på en adrenalinkick och lite fan anamma” - Axel Åhman är redo för Föredragsmaraton

$
0
0

Håller skärpan hela vägen? Vad händer om något oväntat uppstår? Det här är frågor som Axel Åhman, en av de fyra konferenciererna för det dygnslånga Föredragsmaratonet på Svenska Teatern, funderar på just nu.

- Jag har klarat mig undan nervositeten ganska långt hittills. Men nu börjar det kännas lite pirrigt, framför allt med tanke på de första timmarna. Jag ska hålla i en paneldebatt och det har jag inte gjort tidigare, berättar Åhman.

Över 60 forskare och experter samlas på Svenska Teatern i Helsingfors under fredag 8.9 och lördag 9.9 för att ge korta föredrag på 15 minuter om allt från snus, krig och välfärd till fördomar och finlandismer under 24 timmars tid.

Föredragsmaraton är en hyllning till vetenskapen och bildningen samt vårt hundraåriga Finland. Evenemanget är också ett unikt samarbete mellan Svenska litteratursällskapet i Finland och Svenska Yle.

Bara de inte börjar snarka så kan jag tillåta en enstaka sjusovare i salongen.― Axel Åhman

Forskarnas show

Nina Edgren-Henrichson vid Litteratursällskapet var den som kläckte idén till Föredragsmaraton. Det är hon som ansvarar för innehållet och som ska se till att allting klaffar både före och under evenemanget.

- Det är en miljon småsaker som ska tas i beaktande. Powerpointarna ska fungera och de ska fås på rätt plats i rätt ordning. Sminktiderna ska hålla och logistiken fungera. Jag hoppas verkligen att ingen föredragshållare blir sjuk. Vi har nog en plan B men vi vill ju att alla ska vara med.

Edgren-Henrichson är entusiastisk över att kunna lyfta fram en så bred palett av olika ämnen som belyser Finlands historia, det finländska samhället och den finländska kulturen ur olika synvinklar.

- Föredragsmaraton är forskarnas show, vilket känns naturligt eftersom SLS är ett vetenskapligt samfund som jobbar med forskare. Ibland glömmer man kanske bort den enorma kunskap som finns eller så har man svårt att hitta den, tillägger hon.

Fred Karlsson, professor emeritus i språkvetenskap
Man ska vara fokuserad och veta vad man vill ha sagt under ett föredrag, säger lingvisten Fred Karlsson som nu för tiden säger sig vara både morgonpigg och nattuggla. Fred Karlsson, professor emeritus i språkvetenskap Bild: Yle / Johan Gullmets fred karlsson

Karlsson föredrar natten

En av forskarna som kommer att stå på Svenskis stora scen under natten mellan fredag och lördag är Fred Karlsson som är lingvist och professor emeritus i allmän språkvetenskap vid Helsingfors universitet, och tidigare ordförande för Svenska litteratursällskapet. Han har uttryckligen bett om att få hålla sitt anförande i vargtimmen. Hur kommer det sig?

- Det hänger ihop med det general Adolf Ehrnrooth sade en gång om att Finland ska ledas framifrån, inte bakifrån. Under Föredragsmaraton ska jag i egenskap av tidigare ordförande för Litteratursällskapet ha den jobbigaste tiden. En ledare ska vara villig att ta itu med saker helt konkret. Det är en generell princip i vilket ledarskap som helst. Så indirekt är det här en tillämpning av Adolf Ehrnrooths ledarskapsdoktrin, säger Karlsson.

Karlsson föreläser under rubriken “Varför tycker de inte om oss?" och kommer att prata om stereotypier som ofta upplevs på finskt håll gentemot finlandssvenskar.

- Långt ifrån alla, men många finskspråkiga har en negativ uppfattning om finlandssvenskar. Inte helt utan grund, måste jag säga. Det är de här grunderna jag vill prata om genom att framställa historiska fakta och belysa exempel.

Hur stort överseende har du om någon i publiken råkar somna i de mjuka, sammetsklädda stolarna mitt under ditt anförande?

- Jag har varit professor i mer än 30 år så har jag sett en och annan sovande student i publiken. Det är bra feedback till den som babblar där framme. Man måste ha så mycket intressant och roligt att berätta att alla orkar följa med. Det här är en av pedagogikens utmaningar, tillägger Karlsson.

Föredragsmaraton 24 timmar live om Finland
Föredragsmaraton 24 timmar live om Finland Bild: Yle föredragsmaraton

Kaffe och kalldusch?

Vad potentiella sömntutor i salongen beträffar tänker Axel Åhman, som nyligen blivit klar med sina studier i journalistik, inte låta sig störas.

- Jag är den sista som dömer någon som somnar under en föreläsning eller ett föredrag. Bara de inte börjar snarka och så länge de applåderar på rätt ställen så kan jag tillåta en enstaka sjusovare i salongen, säger Åhman.

Åhman är mer spänd över hur han och de övriga konferenciererna Johanna Koljonen, Wivan Nygård-Fagerudd och Marcus Rosenlund ska lyckas hålla skärpan under hela dygnet. De jobbar visserligen i fyratimmars pass, två per skift, men det blir ändå en utmaning som heter duga.

- Det får väl lov att bli mycket kaffe och en kall dusch på morgonnatten. Fast jag tror jag går mest på någon sorts adrenalinkick och fan anamma. Det kommer säkert också att uppstå något oväntat under dygnet. Att se hur vi hanterar det kommer att bli spännande, menar Åhman.

Det här är hela programmet till Föredragsmaraton 8-9.9

Här kan du beställa biljetter till evenemanget elektroniskt

Följ med evenemanget via arenan.yle.fi med start klockan 17.30 fredag 8.9. Föredragsmaraton pågår i 24 timmar fram till lördag 9.9 klockan 17.30.

Du kan chatta med Peter Lüttge (som har för avsikt att hålla sig vaken hela dygnet, vi får se hur det går) och ställa frågor till talarna under hela evenemangets gång på adressen svenska.yle.fi/kultur.

Du hittar också info på på Facebook under @Föredragsmaraton, och på andra sociala medier under hashtaggen #Föredragsmaraton.

Under hösten kommer Vetamix att publicera föredragen i separata helheter på webben och programmet Kvanthopp sänder valda delar ur Föredragsmaraton i Yle Vega.


X3M sänder direkt från SÖU Rock

$
0
0

X3M sänder i år direkt från SÖU Rock i Forsby, Pedersöre. I år har festen döpts om till The Pink Skithouse Party.

Ett omtalat rosa utedass kommer att spela en central roll. Besök evenemanget eller titta på vår stream och se vad det innebär!

På plats har vi ett X3M-tält som bjuder in dig att följa sändningen mellan klockan 16 och 21. Programledare är Johannes "Hannes" Björkqvist.

Kolla in direktsändningen, chilla en stund med oss i bästa X3M-stil, önska en låt. Så kom i tid så du inte missar nåt.

Allt hörs naturligtvis också på radio och streamen syns på x3m.yle.fi.

Bandet Bastupojkarna
Bastupojkarna gör Forsby osäkert. Bandet Bastupojkarna Bild: Yle/Petter Sandelin bastupojkarna

På scenen uppträder bl.a. Bastupojkarna och mytomspunna Peerosetzi. Vår egen Hannes DJ:ar, och Supernova-Kjell spelar med sitt band Bob Malmström!

Evenemanget ordnas av Svenska Österbottens ungdomsförbund i samarbete med Forsby BK.

Föredragsmaraton i 24 timmar – följ med evenemanget direkt

$
0
0

Här kan du se forskarnas show! Svenska Yle sänder 24 timmar liveföredrag från Svenska Teaterns stora scen.

Det handlar om Finlands hundraåriga historia ur otaliga perspektiv, från fredag klockan 17.30 fram till i morgon lördag klockan 17.30.

Du kan också chatta om föredragens retoriska kvaliteter och ställa frågor till föredragshållarna. Peter Lüttge håller i chatten:

Du hittar också info på på Facebook under @Föredragsmaraton, och på andra sociala medier under hashtaggen #föredragsmaraton.

Det här är hela programmet på Föredragsmaraton 8-9.9

Samlad kunskap

Forskningen och bildningen står i centrum när 58 forskare från olika discipliner berättar om Finlands 100-åriga historia ur en mängd olika synvinklar. Det hela börjar och slutar ändå med en historieprofessor.

Först ut är Henrik Meinander och Nils Erik Villstrand får äran att avsluta. Det gäller för alla att fatta sig kort - femton minuter har var och en på sig.

En bok - en författare
Henrik Meinander håller öppningsföredraget och deltar också i en paneldiskussion om Finlands storkvinnor. En bok - en författare Bild: UR 6158 3008 000

Därför utgår många från en detalj, såsom babylådan eller soffan, men också större skeenden syns i föredragsrubrikerna, såsom Nokias uppgång och fall.

- Man ska vara fokuserad och veta vad man vill ha sagt, säger lingvisten Fred Karlsson.

Han säger sig vara både morgonpigg och nattuggla och vill uttryckligen tala i vargtimmen. Hans föredrag handlar om stereotypier som ofta upplevs på finskt håll gentemot finlandssvenskar.

Maratonet leds av fyra taggade konferencierer, Johanna Koljonen, Wivan Nygård-Fagerudd, Marcus Rosenlund och Axel Åhman. De ska också leda varsin paneldiskussion.

Ett exempel på lördag klockan 14.10 är panelen om litteratur som historieskrivning, med Sirpa Kähkönen, Kjell Westö och Lars Sund.

Sirpa Kähkönen Helsingin kirjamessuilla 2015
Sirpa Kähkönen deltar i en panel om att skriva historiska romaner. Sirpa Kähkönen Helsingin kirjamessuilla 2015 Bild: YLE

Unikt samarbete med Svenska Litteratursällskapet

Nina Edgren-Henrichson vid Svenska Litteratursällskapet var den som kläckte idén till Föredragsmaraton. Det är hon som ansvarar för innehållet och som ska se till att allting klaffar både före och under evenemanget.

Hon är entusiastisk över att kunna lyfta fram en så bred palett av olika ämnen som belyser Finlands historia, det finländska samhället och den finländska kulturen ur olika synvinklar.

- Föredragsmaraton är forskarnas show, vilket känns naturligt eftersom SLS är ett vetenskapligt samfund som jobbar med forskare. Ibland glömmer man kanske bort den enorma kunskap som finns eller så har man svårt att hitta den, tillägger hon.

Under hösten kommer Vetamix att publicera föredragen i separata helheter på webben och programmet Kvanthopp sänder valda delar ur Föredragsmaraton i Yle Vega.

Läs mera:

Svenska Yles & SLSs föredragsmaraton

Föredragsmaraton 8-9 september - här hittar du hela programmet

Föredragsmaraton – 24 timmar live om Finland - här är tidsblocken och listan på alla föredragshållare och paneldeltagare!

Vem, vad, när? - ny frågesport på Yle Fem

$
0
0

Den nya frågeshowen är underhållning förklädd till frågesport. Vem, vad, när? tar avstamp i årtal, men söker händelser, personer och fenomen via bilder och kreativa förklaringar. Poäng ges både för rätt svar och för roliga eller knasiga resonemang.

- Det mest intressanta har varit att få med en lämplig blandning av humor, nostalgi, lek och tävling. Det känns som att det lyckades ganska bra, säger ståuppkomikern Anders Helenius.

Komikerna Anders Helenius och Alfred Backa har båda varit med och jobbat fram olika element för den nya frågeshowen.

- Den största utmaningen har varit att få folk att förstå mina ordskämt, säger Alfred Backa, som är född och uppvuxen i Österbotten.

Alfred har en passion för att hitta humor i det mesta han skriver. Han har fördjupat sig i historiska händelser med knorr i sin bok Finland hundranånting 1917–2017.

Pekka Strang och Axel Åhman som deltar i Yle Teema & Fems frågesport
Skådespelaren Pekka Strang och Axel Åhman, känd som en av profilerna i humorgruppen KAJ. Pekka Strang och Axel Åhman som deltar i Yle Teema & Fems frågesport frågesport,Yle Teema & Fem

Återkommande lagkaptener och unika gäster

I varje program tävlar två tvåpersonerslag som leds av en lagkapten. De återkommande lagkaptensparen är regissör och skådespelare Maria Sid och Kasper Ramström från Fork – och skådespelaren Pekka Strang och Aftonbladet tv:s side-kick Janne Grönroos.

Den största utmaningen har varit att få folk att förstå mina ordskämt― Alfred Backa, komiker
Maria Sida och Christoffer Strandberg, två av deltagarna i Yle Teema & Fems nya frågesport
Skådespelarna Maria Sid och Christoffer Strandberg. Maria Sida och Christoffer Strandberg, två av deltagarna i Yle Teema & Fems nya frågesport Bild: Yle/ Parad Media frågesport,Yle Teema & Fem

Lagkaptenerna får besök av två nya gäster i varje avsnitt. I säsongens sista avsnitt möts lagledarparen i en giganternas kamp.

Programledare och enväldiga domare är Sonja Kailassaari, till vardags programledare för Efter Nio.

- Det har varit roligt att ta mig an en helt ny roll, en annan än jag är van vid. Om jag har varit osäker? Ja! Nervös? Verkligen! Det gör en gott att gå utanför sin bekvämlighetszon när en länge har suttit i samma bekväma och trygga roll, säger Sonja Kailassaari. Vem, vad, när? oljar geniknölarna och aktiverar hjärncellerna.

Sonja Kailassaari, domare i frågesporten Vem, vad, när på Yle Teema & Fem
Sonja Kailasaari, känd från bl.a. tv-programmet Efter Nio, är enväldig domare och programledare. Sonja Kailassaari, domare i frågesporten Vem, vad, när på Yle Teema & Fem Bild: Yle/ Parad Media Sonja Kailassaari,frågesport,Yle Teema & Fem
Det mest intressanta har varit att få med en lämplig blandning av humor, nostalgi, lek och tävling― Anders Helenius, ståuppkomiker

Höstens gäster är Sonja Ahlfors, Nicke Aldén, Jens Berg, Mikael Crawford, Elli Flén, Anne Hietanen, Anna Hultin, Jonna Järnefelt, Eva Kela, Kaj Kunnas, Fredi Lilius, Fredrika Lindholm, Magnus Londén, Sixten Lundberg, Dennis Nylund, Marica Rosengård, Stan Saanila, Krista Siegfrids, Christoffer Strandberg, Kasper Strömman, Mårten Svartström, Sanna Tahvanainen, Hannele Mikaela Taivassalo, Petski Westerholm, Hellen Willberg och Axel Åhman.

Vem, vad, när? sänds söndagskvällar kl. 19 på Yle Fem med start den 10 september.

Produktion: Parad Media 2017

Bokrecension: Dikter om liv och död på liv och död

$
0
0

I gång- och cykeltunneln i centrala Umeå finns ett glaskonstverk som kallas för ”Sara Lidmans tankegång”. I ändan av gången lyser författaren Sara Lidmans uppmaning till sina läsare i neonblått på väggen: ”Lev!”

Sara Lidman hade nämligen för vana att signera sina böcker med denna kraftfulla hälsning.

"Sara Lidmans tankegång" i Umeå.
Sara Lidmans uppmaning till sina läsare i gångtunneln i Umeå. "Sara Lidmans tankegång" i Umeå. Bild: YLE/Marit Lindqvist Sara Lidman,Umeå,Sara Lidmans tankegång

Det första ordet i Sinéad Obreys debutdiktsamling Fågeltanken är också ”Lev”. Ett ”lev” som avslutas med en konstaterande punkt istället för ett uppfodrande utropstecken.

Lev.

Som i att våga och vilja välja livet mot, eller trots, alla odds. Även om döden ständigt finns där som en frestande och tröstande tanke.

Dikterna i Fågeltanken är laddade med mörker – ett slags gotisk svärta som genomsyrar den poetiska bildvärlden där död, blod, gravar, demoner och fåglar är återkommande element.

koltrastar på ljusa dagen
bådar aldrig gott,
men jag vågar inte
gå ut i mörkret
för att möta dem

I dikterna förs en ständig kamp mellan ljuset och mörkret, om herraväldet över en ung människas skälvande och sköra själ.

Pärmbilden till Sinéad Obreys diktsamling "Fågeltanken".
Pärmbilden till Sinéad Obreys diktsamling "Fågeltanken". Bild: Förlaget M Sinéad Obrey

I Sinéad Obreys dikter möter vi ett jag/en hon som sörjer och rasar över ett kraschat förhållande, ett du som förgäves söker svar hos en envist stum och frånvänd högre makt, och ett vi som delar meningslösheten i tillvaron.

Obrey skriver poesi som vibrerar av ilska och indignation, som bränner av självförtärande ångest över ett liv fyllt av smärta och lidande, som pulserar av längtan och lidelse, som inte väjer för vare sig det brutala eller det våldsamma.

I all (själv)destruktivitet kan man dock skönja ett motstånd, ett trots och en obändig vilja att övervinna och att överleva.

Dikterna i Fågeltanken är sprängfyllda av känslor, och ibland kan de stora känslorna ta alltför mycket plats på bekostnad av själva gestaltningen. Men samtidigt finns här en omisskännlig drivkraft och en vilja att kommunicera.

Under läsningens gång går mina tankar ofta till Edith Södergran – här finns en del formuleringar och en ton som ger genklang. Man kanske rentav kunde karakterisera Sinéad Obrey som Södergrans gotiska skrivarsyster.

En debut som ger såväl blodsmak som mersmak.

Janina Jansson ser fram emot att öppna nya dörrar i världen

$
0
0

Nationalmuseets café. Ovanför oss rum fyllda med berättelser om Finland då, nu och i framtiden. Här träffar jag Radioteaterns dramaturg Janina Jansson, som efter trettio år på Yle nu går i pension.

För några år sedan såg jag en utställning just i den här cafékällaren som handlade om de finländska krigsbarnen som skickades till Sverige under andra världskriget. Den berättade också om flyktingar som kom till Finland under och efter andra världskriget.

Om hur de togs emot, vad det tänkte och hur det gått för dem.

Dagen innan vi ska mötas läser jag Janssons text ABC för ett land i mental förändring som hon 2016 skrev i samband med radioteaterföreställningen Vid gränsen med text och regi av Jarno Kuosa.

I sitt ABC säger hon bland annat så här:

”N
NATIONALISM
O
ODINSOLDATER
P
POLARISERING. POPULISM.
R
RASISM
Vem hade för bara något år sedan tänkt sig att vi skulle behöva de här orden så ofta?”

Artikeln är skriven för ett år sen och på den korta tid som förflutit har retoriken, språket, rasismen blivit ännu hårdare.

- Vid gränsen är en metapjäs som tar upp det svåra i att göra en pjäs - eller konst överhuvudtaget - om det som vi kallar flyktingsituationen. På ett par år har hela det finländska konsensussamhället smulats sönder och ersatts av ett oerhört polariserat samhälle. Det är klart att det påverkar konsten, säger Janina Jansson.

- Jag känner inte längre igen det här landet, som det är nu. Saker som man för några år sen ALDRIG skulle ha kunnat säga offentligt säger våra politiker numera öppet och utan att skämmas.

Flyktingberättelse blev Svenska Yles första webbok

Hörspelet Vid gränsen har en förhistoria som började redan 2015, då flyktingkatastrofen var ett faktum.

- Jag ville att vi skulle samla olika flyktingars berättelser, som sedan skulle sändas varje dag under ett år. Det gick tyvärr inte att genomföra av praktiska skäl men istället gjordes Vid gränsen och den bygger delvis på dokumentärt material, berättar Jansson.

Marco Luponero och Iida Kuningas diskuterar trovärdigheten i Jarno Kuosas hörspel Vid gränsen
Skådespelarna Marco Luponero och Iida Kuningas under inspelningarna av Vid gränsen. Marco Luponero och Iida Kuningas diskuterar trovärdigheten i Jarno Kuosas hörspel Vid gränsen Bild: Yle bildtjänst 2016 vid gränsen, marco luponero, iida kuningas

Läs Maria Lindh-Hindsbergs recension av Vid gränsen.

Ett halvår senare fick Jansson möjlighet att ge synlighet åt ännu en flykting. Då bearbetade hon irakiska Omars berättelse i Fredrik Långs översättning och tog initiativet till Svenska Yles första webbok Flykten från Mosul.

Grafik för webboken Flykten från Mosul. Rubriken skriven på ett gammalt kartbotten.
Grafik för webboken Flykten från Mosul. Rubriken skriven på ett gammalt kartbotten. Bild: Svenska Yle flykten från mosul,Mosul,flyktingar

Trettio år i Radioteaterns tjänst

Janina Jansson började som dramaturg på Radioteatern i mitten av 1980-talet och har varit Yle trogen sedan dess.

Före det var hon verksam som bland annat teaterrecensent för Hufvudstadsbladet. Det innebär att hon har ovanligt lång erfarenhet av det finlandssvenska teaterfältets olika aspekter.

- Jag har tänkt på hur ovanligt det i dag är att jobba så här länge på ett och samma ställe. Ibland har jag tänkt att jag kanske sitter som en propp på Radioteatern, men å andra sidan har det gett kontinuitet, bred erfarenhet. Jag har också kunnat förhålla mig till förändringar inom Radioteatern och inom public service, säger Jansson.

- Jag fått ett fantastiskt nätverk av författare och teaterarbetare. Jag kommer sakna dem alla våldsamt. Det har varit ett sant nöje att jobba med dem alla.

- Sedan 1990-talet har Radioteatern nästan enbart gjort nyskriven finlandssvensk dramatik. Jag är mycket stolt över att ha kunnat främja och lyfta fram den finlandssvenska dramatiken i mitt yrkesliv.

Georgsgatans simhall
Georgsgatans simhall, i vilket det prisade hörspelet Och om bettlare och vägmän utspelar sig. Georgsgatans simhall Bild: Jussi Tiainen georgsgatans simhall

Ett av de prisbelönta, finlandssvenska hörspelen, Och om bettlare och vägmän kan du höra här.

Minskat antal sändningar genom åren

Radioteatern har en anrik historia. Den allra första sändningen gick av stapeln år 1926. Då sändes Strindbergs Paria, men hur det lät kan vi bara fantisera om.

Det var direktsändning som gällde ända fram till slutet av 40-talet och ljudet sparades inte.

Axel Slangus, Kajsa Ek och Sara Soulié.
Hörspelsinspelningar á la 50-talet och av idag. Axel Slangus, Kajsa Ek och Sara Soulié. Bild: Yle Axel Slangus,Sara Soulié,hörspel,Yle Radioteatern,kajsa ek

Vilken är Radioteaterns roll och status idag?

- Numera har Radioteatern full kontroll över varje föreställning. I mitt arbete som dramaturg jobbar jag länge och intensivt med författaren tills vi är nöjda med en version, säger Jansson.

- En stor skillnad är att Radioteatern förr gjorde betydligt fler uppsättningar. Vi hade 52 sändningar per år plus repriser. Nu gör vi 6-7 nya föreställningar per år. Jag förstår faktiskt inte hur det gick ihop med så många produktioner.

Radioteaterns nya estetik tog form i en lägenhet på Kalevalagatan

På 1980-talet fanns det också helt andra ekonomiska och tidsmässiga resurser. Exempelvis hyrde hela Radioteaterns personal en höst in sig i en lägenhet på Kalevalagatan.

Där arbetade chefen Erik Ohls, regissören Solveig Mattson och Janina Jansson ostört i tre månader. De tittade på film, skrev och diskuterade.

Det här skulle vara helt omöjligt idag.

- Vi lärde oss massor och det var en oerhört viktig tid för mig och för Radioteatern. Den ledde till ett slags revolution där vi utarbetade Radioteaterns nya estetik och lyfte fram den som en egen konstform utan de bindningar till scenteatern som tidigare varit väldigt starka.

Efter det här började Radioteatern uppmärksammas också utomlands.

Här kan du lyssna på några av de hörspel som blev resultatet av månaderna på Kalevagatan och som kammade hem internationella pris.

- Idag finns ingen tid eller resurser för att arbeta på det här sättet. Det är synd, för det är viktigt med tid för reflektion och fördjupning.

- Arbetstakten har blivit mycket tuffare de sista åren. Överlag är samhället hårdare. Jag undrar vart det kommer att leda.

Jansson är ändå lycklig över den frihet som hennes arbetsplats har unnat henne.

- Jag är tacksam för att jag aldrig behövt ta några större strider i mitt jobb. Vi har varit fria att göra vad vi vill och fått förverkliga våra drömmar, experimentera och vara en plantskola, påpekar hon.

Radioteater för framtidens lyssnare

Radioteatern har en helt annan roll och position än för bara tio eller tjugo år sedan. En av de största utmaningarna är att få unga människor att lyssna på radioteater.

- Vi jobbar hela tiden för att nå framtidens lyssnare. Jag är hoppfull, för det finns väldigt bra möjligheter i och med podcasts, säger Jansson.

- Radion, det auditiva, har överlevt mycket bättre än tv:n. Idag är unga människor vana lyssnare så steget är inte långt till att lyssna på radioteater. Därför känns Radioteaterns framtid ganska ljus.

Vikten av att komma ut i samhället

Ett särskilt kärt minne är ljudinstallationen Lappviken - Röster ur själarnas rum (2016).

På det före detta mentalsjukhusets vind och i en av sjukhusflyglarna hade Radioteatern byggt upp scener där man kunde vandra omkring och höra röster berätta om sina liv på Lappviken.

- Det var helt magiskt att vandra runt i de skumma rummen och ta del av rösterna som steg från sängarna, viskade från väggarna. Det var en föreställning som kröp in under skinnet.

Personer står i mörkt rum intill sjukhussäng och elbehandlingsapparat.
Från ljudinstallationen på Lappvikens mentalsjukhus. Personer står i mörkt rum intill sjukhussäng och elbehandlingsapparat. Bild: Yle/Eva Pursiainen lappviken röster ur själarnas rum

- Radioteatern är en konstform som kryper inpå en mer än någon annan. Det är en fysisk konstform för mig, säger Jansson.

- I Lappviken mötte vi också publiken på ett helt annat sätt än vad vi vanligtvis gör. Det kommer bli mer av sådana här projekt framöver. Radioteatern behöver komma bort från radion så att säga, ut från Yle, och bli en del av samhället.

Läs Maria Lindh-Hindsbergs recension av ljudinstallationen på Lappviken.

Radioteaterns framtid stavas podcast

Jag ber Jansson sia om Radioteatern och framtiden.

- Radioteatern har mer att ge men kräver också mer av sin lyssnare. Det innebär att radioteater är en konstform som helt enkelt inte passar i flödesradion. Det är därför jag tror på poddar.

- Det som står på spel är kampen mot det alltför snabba, förflackningen, det alltför ytliga. Jag är jätteglad att jag fått en oerhört bra efterträdare, Eva-Maria Koskinen. I och med att hon jobbat som grävande journalist kan det leda till mera dokumentärteater. Det är bra. Det ligger i tiden.

Bara njuta av livet

Livet som inte längre yrkesarbetande då? Att inte längre ha en vardag på Yle?

- Häromdagen åt jag lunch med en väninna på ett café och såg folk stressa förbi utanför. Då slog det mig att jag inte behöver springa runt mer. Ordet pensionär är dock förfärligt. Jag vidkänns det inte alls.

- Det som ska bli spännande är att närma mig själv som privatperson. Jag har jobbat och satsat mycket – särskilt de senaste åren, då arbetstakten har ökat. Det ska bli roligt att upptäcka annat inom mig själv och i världen. Bara njuta av livet.

- Det är absolut inte med sorg i hjärtat jag slutar, men jag kommer naturligtvis också att sakna jobbet. Jag har trivts otroligt bra, med mina fantastiska kollegor. Jag har haft det bästa tänkbara jobbet, säger Jansson utan tvekan.

"De har många mänskliga drag" - den vitkindade gåsen har vänner i stan

$
0
0

De sägs bajsa varannan minut när de äter och äter gör de mitt på våra finaste gräsmattor. De vitkindade gässen väcker ilska hos många stadsbor - men inte alla. Just nu pågår en fotoutställning på Tölö bibliotek i Helsingfors där arrangörerna vill visa gåsen som en sympatisk individ.

Susanne Jacobson och Veli-Matti Järvinen är det som har fotograferat gässen. Jacobson berättar att de ville ge en motpol åt det ständiga negativa flödet om gåsen.

Susanne Jacobson rättar till fotografier på väggen.
Susanne Jacobsen vill visa för Helsingforsborna att gässen har en sympatisk sida. Susanne Jacobson rättar till fotografier på väggen. Bild: Yle/ Karin Filén Susanne Jacobson

- Avsikten var att visa hur individuella gässen är, precis som vi människor. De har alla har lite olika färgteckning i ansiktet och huvudformen är lite olika. Det här märks inte när man ser dem i en flock på kanske hundra gäss.

Gässen på fotografierna ser vid första anblick nästan identiska ut, men efter att ha tittat en stund börjar man se skillnader i hur släta eller rufsiga fjädrarna är, näbbens form och färg och fjäderskrudens färgteckning.

Fyra porträtt på vitkindade gäss.
Ser de identiska ut? Titta igen! De vitkindade gässen är individer precis som människor, menar fotografen Susanne Jacobson. Fyra porträtt på vitkindade gäss. Bild: Yle/ Karin Filén vitkindad gås,vitkindade gäss

Det är inte bara gässens utseende som tilltalar Jacobson, utan hon tycker att de också har en skojig personlighet.

- De är lustiga och ibland komiska fåglar. Beteendet är nästan lite mänskligt: de är pratsamma, nyfikna och sociala djur.

Kan också själv bli irriterad

Jacobson förstår nog varför folk blir irriterade på gässen.

- Ibland när jag joggar runt Tölöviken är också jag irriterad på deras avföring, måste de nu finnas här? Men å andra sidan handlar det om en gräsätande fågel, så "lämningarna" försvinner efter ett ordentligt regn.

Hur ska helsingforsarna klara av att leva i harmoni med gässen? Susanne Jacobson tycker att det skulle hjälpa om alla visste lite mera om gåsen och dess sympatiska sidor - som ju faktiskt finns.

- Gässen kan leva upp till trettio år, och de håller sig till samma partner hela livet, precis som svanen som ju många beundrar. I huvudstadsregionen talar man också ofta om att gässens antal bara stiger, men det stämmer inte.

Vitkindade gäss.
Störande bajsmaskiner eller ett sympatiskt inslag i stadsbilden? Vitkindade gäss. Bild: Yle/Jonas Blomqvist vitkindade gäss

Jacobson har rätt: Enligt en rapport som Finlands miljöcentral har publicerat räknar man med att antalet vitkindade gäss i Helsingfors, Esbo och Sibbo inte längre kommer att öka nämnvärt. De senaste åren har antalet häckande par i huvudstadsregionen legat på cirka 1300.

Utställningen Hanhen muotokuva fortgår till och med 22.9 på Tölö bibliotek.

Insmugglade minnesstickor och en egen version av Spice Girls - musiken i skuggan av Nordkoreas diktatur

$
0
0

Forskaren Benjamin Katzeff Silberstein målar upp bilden av en diktatur som lägger hårda straff på dem som bryter mot reglerna, men där de sydkoreanska och västerländska influenserna ändå blir allt större.

Västerländsk musik som smugglas in på usb-pinnar. Handplockade artister som besjunger regimens storhet. Nyheter om arkebuserade musiker.

Att skapa sig en sanningsenlig bild av det nordkoreanska musiklivet är en uppgift som heter duga. Mängden tvivelaktig information på webben är påtaglig och på Spotify lyser den nordkoreanska musiken helt med sin frånvaro.

Yles skivarkiv ger endast 37 träffar då man gräver efter nordkoreansk musik, vilket kan jämföras mot furstliga 67760 träffar om musik från Sverige.

Youtube däremot svämmar över av videoklipp med bland annat de relativt nygrundade nordkoreanska popgrupperna Moranbong Band och Chongbong Band, där de kvinnliga medlemmarna lär vara handplockade av Kim Jong un för att tillgodose elitens behov av underhållning.

Uppslagsverk, nyheter och experter målar upp en bild av ett land där musiken - och all kultur - är starkt styrd av staten och där all musik i teorin som antingen framförs eller avlyssnas måste godkännas av regimen.

I praktiken blir influenserna från både Sydkorea och västvärlden ändå allt starkare.

Politiska budskap genomsyrar musiken

Efter andra världskriget då de japanska styrkorna hade kapitulerat delades Korea 1948 upp i två republiker, det nationalistiska Sydkorea och det kommunistiska Nordkorea. Båda ville representera det koreanska folket, vilket ledde till Koreakriget 1950-1953, som i teorin fortfarande pågår.

Också kulturen och musiken påverkades av tudelningen. Både film och musik i Nordkorea är väldigt politiska och starkt uppbundna vid de politiska händelserna, berättar Benjamin Katzeff Silberstein, associerad forskare vid Foreign Policy Research Institute och doktorand i nordkoreansk historia vid University of Pennsylvania.

- När det gäller nordkoreansk film så är det även i dag vanligt med filmer som går tillbaka till Koreakriget och som är väldigt starkt anti-amerikanska. Lyssnar man på nordkoreansk pop så har nästan varenda låt någon typ av politiskt budskap.

Benjamin Katzeff Silberstein, doktorand i nordkoreansk historia
Benjamin Katzeff Silberstein, doktorand i nordkoreansk historia Benjamin Katzeff Silberstein, doktorand i nordkoreansk historia Bild: Benjamin Katzeff Silberstein benjamin katzeff silberstein

Katzeff Silberstein berättar om en kärlekslåt som handlar om en man som försöker uppvakta en kvinna. I sista versen kommer han fram till att kärleken till partiet ändå är det viktigaste för honom och det är det som de båda två måste leva för.

Katzeff Silberstein beskriver ett efterkrigstida Nordkorea där propagandan och kulturen har gått i vågor. På 1950-talet var litteraturen, musiken och kulturen i allmänhet ännu rätt fri, men efter det har man gradvis gått mot ett allt större fokuserande på framförallt ledaren och familjen Kim.

- Läser man publikationer från 50-talet är det mycket lösare former och bredare teman. Men mot slutet av 60-talet blir det extremt snävt fokus på ledarfamiljen och Kim Il-sung och senare på hans son Kim Jong-il.

En svåråtkomlig vardag

Nordkorea är ett land där folk sjunger och spelar mycket, sången är ett vanligt uttryckssätt. I parker är det vanligt att folk sitter och sjunger och har med sig sina egna instrument.

Koreansk kultur är väldigt kollektivistisk och till exempel karakoke är vanligt.

I Nationalencyklopedien läser man att “musiken, liksom all kultur i Nordkorea, är styrd av Kimregimens personkult och kommunistiska ideologi”. Vidare läser man hur all musik som spelas, framförs eller lyssnas på måste godkännas av regimen och att de som inte följer dessa regler straffas hårt.

Att lyssna på till exempel utländsk radio är även det förbjudet.

Kim Jong-un omgiven av sin fru Ri Sol-ju (t.v.) och medlemmar från Moranbong Band 2015
Kim Jong-un omgiven av sin fru Ri Sol-ju och medlemmar ur Moranbong Band. Kim Jong-un omgiven av sin fru Ri Sol-ju (t.v.) och medlemmar från Moranbong Band 2015 Bild: Rodong Sinmun / EPA via All Over Press Kim Jong-un,Moranbong Band

Ändå finns det de som menar att uppskattningsvis mer än hälften av Nordkoreas befolkning har tagit del av utländsk underhållning. Att lyssna på imperialistisk kultur är fortfarande ett brott och en last, skriver Yles utrikeskorrespondent Mika Mäkeläinen, men det är allt färre som åker fast för det.

All musik är inte heller genomsyrad av regimen.

- Det är ett vanligt missförstånd att all kultur i Nordkorea har politiska undertoner, berättar Katzeff Silberstein. En väldigt stor del av kulturen genomsyras av landets politik, men inte allt.

I totalitära stater är i princip allt som inte är tillåtet förbjudet. Det är skillnaden mellan en västerländsk demokrati som Finland, där är allt som inte är förbjudet är tillåtet― Benjamin Katzeff Silberstein

- Det har blivit vanligare med musik och kultur från väst och framför allt från Sydkorea sedan mitten av 1990-talet. Då drabbades Nordkorea av en stor svältkatastrof och den planerade ekonomin bröt samman. Det här ledde till smuggling som i sin tur ledde till ett mycket större flöde av både varor men även kultur utifrån.

Att kunna säga något allmänt om hur befolkningen lever sin vardag och vad de eventuellt lyssnar på för musik hemma i sitt vardagsrum om kvällarna i ett land där det bor 25 miljoner människor är svårt, menar Katzeff Silberstein.

- Ser man på intervjuer med nordkoreaner som har flytt till Sydkorea, så är det en ganska stor andel som säger att de dels lyssnade på sydkoreanska radiosändningar då de bodde i Nordkorea men att de också tittade på sydkoreanska tv-serier och lyssnade på sydkoreansk musik.

Han berättar också att det finns folk som arbetar med att smuggla in kultur via usb-stickor och dvd till Nordkorea idag.

Nordkoreanska Chongbong Band
Chongbong Band uppträder i Pyongyang i oktober 2015 då man firade grundadet av arbetarpartiet i Nordkorea Nordkoreanska Chongbong Band Bild: KCNA / EPA via All Over Press Chongbong Band

Katzeff Silberstein undrar hur mycket nordkoreanerna de facto lyssnar på den statliga musiken. De nordkoreaner han har pratat med i Sydkorea verkar ändå känna till de vanligaste låtarna, och speciella hits som är kända också i Sydkorea.

- Det är svängigt, men det finns ju bättre musik i världen?

Lyssnar nordkoreaner verkligen på den här statliga musiken?― Benjamin Katzeff Silberstein

Vissa källor påstår att Nordkorea inte egentligen har några subkulturer. Katzeff Silberstein är skeptisk till sådana uttalanden och menar att den uppfattning vi har om landet baserar sig på det man ser då man reser till landet på officiella turistturer.

Han tycker att man ska akta sig för att säga vad som inte finns i Nordkorea.

- Vi vet ju inte om det finns subkulturer i nordkoreansk musik, det är inget vi kan belägga eller avskriva. Det är något man får fråga folk från Nordkorea. Med tanke på hur hårt styrt det nordkoreanska systemet är det inte ingenting vi kan belägga idag.

- Det är fortfarande känsligt med västerländska influenser eftersom de helt enkelt inte är tillåtna. Om det skulle finnas människor som i hemlighet spelar västerländsk musik är det inget man vill skylta med.

Den västerländska musikens inflytande sipprar ändå in här och där i det nordkoreanska samhället. I Felix Abts bok A Capitalist in North Korea: My Seven Years in the Hermit Kingdom (2014) kan man läsa hur Celine Dions My Heart Will Go On från filmen Titanic sjungs på karaokebarerna i Pyongyang, men att låten då är koreanized där texten har ersatts med en koreansk text och med en bakgrundsfilm som inte hade mycket med originalet att göra.

Att just My Heart Will Go On är en populär låt påstås ha att göra med att Titanic sjönk samma natt som president Kim Il Sung föddes, den 15 april 1912.

En liten pojke med leksaksgitarr i Pyongyang i Nordkorea
En liten pojke med sin leksaksgitarr i Nordkoreas huvudstad Pyongyang 2011. En liten pojke med leksaksgitarr i Pyongyang i Nordkorea Bild: Eric Lafforgue / Barcroft Media/ All Over Press Nordkorea

Katzeff Silberstein låter ändå skeptisk och menar att han skulle bli extremt förvånad om han hörde Celine Dion i till exempel en affär i Nordkorea.

- Det låter som ett väldigt officiellt nordkoreanskt narrativ. När man pratar med folk som är anställda av regimen är det inte konstigt att de drar kopplingar mellan populärmusik och kulten av ledaren.

Han konstaterar ändå att det ju finns västerländsk musik som inte är speciellt känslig ur ett politiskt perspektiv och att Celine Dion kanske passar bra in i den kategorin. Hon har inget politiskt budskap, menar han, men konstaterar att det nog då i så fall handlar om ett undantag eftersom musiken trots allt är väldigt hårt reglerad.

Regimen hänger inte med

Det har blivit mer och mer avslappnat när det gäller förbud och hur hårt regimen bryr sig om att söka efter människor som lyssnar på fel sorts musik. Det är en tidskrävande process och det finns större problem i samhället att ta itu med.

- Man kan inte riktigt hitta alla som ser på sydkoreansk film och lyssnar på sydkoreansk musik. Det är inte sagt att det inte sker, det är fortfarande olagligt och det straffas hårt då det upptäcks men jag är inte säkert på att det är en hög prioritering längre.

Att exakt kunna redogöra för vad man får för straff om man blir påkommen med att lyssna på förbjuden musik är mer eller mindre omöjligt.

- I totalitära stater är i princip allt som inte är tillåtet förbjudet. Det är skillnaden mellan en västerländsk demokrati som Finland, där allt som inte är förbjudet är tillåtet.

Katzeff Silberstein berättar hur staten vill att man ska lyssna på patriotisk musik som hyllar fosterlandet och som sprider ett vettigt politiskt budskap.

Kim Jong il har publicerat böcker om filmkonst, som handlar om hur viktig film är för att fostra ett socialistiskt tänkande och rättrogna medborgare.

- Så är det i kommunistiska länder, allt måste ha ett syfte. Att bara njuta för sakens skull är problematiskt eftersom det riktar uppmärksamheten från den politiska kampen. Idealiskt sett ska all kultur och all musik fokusera på det politiska, men i praktiken är det ju inte alltid det folk väljer.

Fake news och skrämselpropaganda

Enligt en artikel i New York Post skulle Kim Jong-un ha låtit skjuta musiker - bland andra ex-flickvännen Hyon Song-wol - som hade medverkat på pornografiska videor som såldes till Kina. Huruvida det ligger någon sanning i detta - eller i andra liknande historier - är omöjligt att veta, enligt Katzeff Silberstein.

- Det är det ingen som vet. Det är väldigt vanligt med sådana här historier om Nordkorea som inte går att belägga. Det går inte att bevisa att det inte har hänt, men det går inte heller att bevisa att det har hänt. Det händer rätt ofta att den och den har blivit skjuten i Nordkorea men så dyker de upp några år senare.

Nordkorea är en totalitär diktatur och om Om Kim Jong-un vill avrätta någon så kan han göra det, säger Katzeff Silberstein.

- Man ska vara väldigt försiktig med den typen av rykten. Vissa är mer välbelagda än andra, men i allmänhet ska man vara försiktig. Också sydkoreanska underrättelsetjänsten brukar sprida en del nyheter och sen visar det sig senare att de hade fel.

De har naturligtvis ett politiskt syfte med det för att framställa Nordkorea i dålig dager, menar Katzeff Silberstein.

Kim Jong-un och elitens behov av underhållning

Under Kim Jong-uns styre har man satsat mer på kultur och musik som ligger mer i tiden, berättar Katzeff Silberstein. Kim Jong-un har betydligt mer än sina företrädare understrykt sådant som är trevligt i livet.

- Under Kim Jong-il handlade det väldigt mycket om kamp och att man skulle överleva för dagen för att kämpa mot de amerikanska imperialisterna, men under Kim Jong-un har det skiftat till att handla mera om att ha ett bra liv. En en del av det har varit att satsa mycket hårdare på bättre musik och bättre kultur.

Moranbong Band
Moranbong Band 2015. Moranbong Band Bild: KCNA / EPA via All Over Press Moranbong Band

2012 grundades den helt kvinnliga musikensemblen Moranbong Band. Medlemmarna i bandet är unga och musikaliskt begåvade kvinnor som har handplockats av Kim Jong-un i hans försök att tillgodose den nordkoreanska elitens behov av modernitet och underhållning. I en artikel i Fortune Magazine 2015 kallar skribenten Valentina Zarya bandet Nordkoreas version av Spice Girls.

Katzeff Silberstein nämner som exempel en låt som framförs av Moranbong Band på ett jubileum för arbetarpartiets grundande i Nordkorea.

- Det är en gammal klassisk låt som jag tidigare har hört framföras bara med hårda manskörer, men nu är där ett gäng relativt lättklädda kvinnor som sjunger något som låter som pop. Det är så bisarrt att höra den typen av låtar. Det låter som en musikal, som slutet på Jesus Christ Superstar.

Han berättar att han brukar visa videon för sina studenter för att belysa hur man i Nordkorea tar det politiska budskapet och paketerar om det i en, som han säger, glassig musikalmässig skrud.

De östtyska gymnasterna som drillades så hårt att de blödde är fortfarande i färskt minne. Kommunistländerna satsar mycket på framträdande.

- Vi kan ju jämföra med kärnvapnen. När de satsar hårt på det, när staten lägger sin fulla kraft bakom det, då kan man nå rätt långt. Sedan är det kanske inte alltid det folk vill ha men det är en annan fråga.


Kan växter höra musik? Italiensk vinodlare spelar Mozart för sina vinrankor

$
0
0

Vingården Paradiso di Frassina ligger belägen mitt i det vackraste Toscana, omringad av åkrar och cypresser. Landskapet är som taget ur en film, och soundtracket är klart. På vinåkrarna ljuder nämligen Mozart. Mozart överallt, hela tiden.

Runtom på sin vingård har Carlo Cignozzi placerat ut 84 förstärkare som spelar den egensnickrade samlingen med ”Mozarts bästa”.

- Många anser att jag är galen eller säger att det bara är ett sätt att branda mitt vin med en berömd kompositör. Men de vet inte att musik har spelats för växter till exempel i Japan och Kina i hundratals år, säger Cignozzi.

Mozart syns i Paradiso di Frassinas viner.
Mozart syns på Cignozzis viner. Mozart syns i Paradiso di Frassinas viner. Bild: Petri Burtsov / Yle viner,Wolfgang Amadeus Mozart

Det var där idén tog fart: Cignozzi intresserade sig för naturliga vinodlingsmetoder och efter att ha läst om musikterapi för växter i asiatiska länder bestämde han sig för att prova det på sin egen gård.

I stället för att spruta bekämpningsmedel på växterna började han spela musik för vinrankorna.

Italiensk forskare övertygad om musikens effekt

Professor Stefano Mancuso vid universitetet i Florens, forskar i växternas neurobiologi, det vill säga hur växter reagerar på sin omgivning. Hans forskning visar att växter, till exempel vinrankor, reagerar på musik.

- Musiken behöver så klart inte vara just Mozart, eller ens musik. Växter reagerar på ljud. Genom att hitta rätt frekvens kan vi påverka hur de växer, säger han.

På Paradiso di Frassina-vinodlingen finns sammanlagt 84 högtalare.
På Paradiso di Frassina står 84 högtalare utplacerade. På Paradiso di Frassina-vinodlingen finns sammanlagt 84 högtalare. Bild: Petri Burtsov / Yle vinodling,Wolfgang Amadeus Mozart

Mancuso har också undersökt Cignozzis viner och han är övertygad om att musiken har förbättrat vinets kvalitet.

- I vinerna som har fått Mozart spelat för sig förekommer högre halter av polyfenol och socker, vilket i sin tur förbättrar vinets kvalitet, säger Mancuso.

Cignozzi har också själv testat musikens effekt genom att placera högtalare på en åker, men låtit en annan vara utan.

- Skillnaden var stor. Rankorna som utsattes för musik fick fler blad som var tjockare, större och grönare. Dessutom förekom det mindre skadlig svamp.

Vindruvor
Vindruvorna som lyssnat på Mozart hade högre halter polyfenol och socker. Vindruvor Bild: Petri Burtsov / Yle vinodling,Wolfgang Amadeus Mozart

Finsk forskare: Inte omöjligt att ljudvågor påverkar, men belägg saknas

Professor Kurt Fagerstedt vid Helsingfors universitets biovetenskapliga institution förhåller sig skeptisk.

- Inom forskarsamfundet tvivlar man på Mancusos forskningsresultat, säger Fagerstedt.

Enligt honom blir resultaten från prover tagna på åkrar svåra att tolka eftersom det alltid borde göras oberoende kontrollprover och upprepningar för att vetenskapliga slutsatser ska kunna dras baserat på resultaten.

- Jag har inte sett en enda ordentlig publikation gällande växters hörsel och jag förhåller mig ytterst försiktig till dessa undersökningar, säger han.

Fagerstedt anser ändå inte att det är omöjligt att ljudvågor skulle kunna påverka vin till exempel genom att hålla borta skadedjur. Det finns ändå inga vetenskapliga belägg för detta.

Varför just Mozart?

Cignozzis vinrankor har inte bara fått lyssna på Mozart. Musikexperimentet började med barockmusik och italiensk folkmusik. Också toner av blues har ekat över Paradiso di Frassis kullar.

- Forskarna vid universiteten i Florens och Pisa föreslog att det ur forskningsprojektets synvinkel vore smart att välja bara en artist vars musik ligger på en viss frekvens. Därför blev det Mozart, jag tänkte att det är trevligast att lyssna på varje dag, säger Cignozzi.

Carlo Cignozzi
Carlo Cignozzi har grundat vingården Paradiso di Frassina. Carlo Cignozzi Bild: Petri Burtsov / Yle vinodling

Däremot är de anställda vid vingården trötta på Mozart, skrattar Cignozzi.

- Men eftersom de vet att det är bra för vinrankorna så står de ut.

Enligt professor Mancuso är det bästa ljudet för rankorna musik som ligger på 200 hertz eller lägre.

- Det bästa skulle vara ett jämt surr på låg frekvens, men det skulle ingen orka lyssna på hela dagarna. Mozart är ett riktigt bra val, eftersom det finns mycket lågfrekventa ljud i hans produktion, säger Mancuso.

"New Age-tok och udda fågel" - kollegorna skeptiska

En av Italiens mest berömda och uppskattade viner är Brunello di Montalcino. På Montalcino-området har släkter odlat vindruvor i hundratals år och de traditionella metoderna står högt i kurs.

Där förhåller man sig skeptisk till Cignozzis musikexperiment. Enligt Cignozzi själv betraktas han som en New Age-tok och en uppmärksamhetssökande udda fågel.

Cignozzi har i och med Mozart blivit en lokal kändis. Hans vingård besöks av turister och journalister från hela världen. Till slut har också de lokala vinodlarnas inställning mjuknat.

- Vissa har kommit för att fråga om de också kan spela musik för sina vinrankor, så att det inte skulle bli så dyrt med kemikalier, skrattar han.

Också forskningssamfundet har blivit allt mer intresserat av Cignozzis vingård. Nästa höst kommer University of California att inleda en bred undersökning om musikens inverkan på vinrankor.

Texten är skriven av Yle Uutisets Petri Burtsov och översatt av Svenska Yle.

Grå gubbe på resa i färgglatt Indien

$
0
0

I dramaserien Delhis vackraste händer träffar vi Göran Borg som börjar närma sig de femtio och är trött på sitt jobb och livet i allmänhet. Tillfälligheter för honom på en resa till Indien - och av ännu mer tillfälligheter blir han kvar.

Görans trista liv gör att han mer eller mindre själv ser till att han får sparken från sitt jobb som kommunikatör. Inte blir det bättre av att han inte kan komma över den skilsmässa som han genomgick för ganska många år sedan nu.

Han har dålig kontakt till sin dotter och den enda glädjen är Malmö FF:s fotbollsmatcher som både ger lite spänning i tillvaron och kompisar att dricka öl med.

Av en ren tillfällighet får han möjlighet att åka med en av dessa kompis, som är reseledare, till Indien. Göran är måttligt förtjust och en magsjuka modell värre gör inte resan bättre.

Magsjukan gör dock att han kommer från gruppen och istället blir inkvarterad hos en märklig familj bestående av en charmig men elak mor och hennes oemotståndlige, fortfarande hemmaboende, medelålders son, Yogi.

Naturligtvis träffar Göran en kvinna, Preeti - hon med de vackraste händerna. Det finns dock ett problem — Preeti är redan gift, och inte med vem som helst utan den oerhört mäktige företagsledaren Vivek.

En nödlögn eller två gör att resan i Indien blir ett mycket större äventyr än Göran först tänkt sig.

Prreti och Göran håller varandra om kinderna i dramaserien Delhis vackraste händer.
Preeti (Natasha Jayetileke) & Göran Borg (Björn Kjellman) Prreti och Göran håller varandra om kinderna i dramaserien Delhis vackraste händer. Bild: Jan Danielsson Yle Fem,Björn Kjellman,Natasha Jayetileke som Preeti

Inga uppsprättade lik, men ändå spännande

Delhis vackraste händer baserar sig på Mikael Bergstrands bok med samma namn. Regissören Hannes Holm, som bland annat fått stor uppmärksamhet för sin film En man som heter Ove, har för SVT beskrivit berättelsen som en rörande, sorglig och allvarlig kärlekshistoria med inslag av humor.

Intressant i sammanhanget är också att det var den kommande huvudrollsinnehavaren, Björn Kjellman, som i tiderna tipsade Holm om att läsa boken.

– När jag läste boken kändes den som de filmer jag gillar. Den börjar beskedligt men tar sen fart som en kärleksaffär som påverkar andra människor och det gjorde mig överraskad. Dessutom kände jag igen mig själv i boken.

Trots att serien innehåller en del allvar så hoppas Holm att Delhis vackraste händer skall fungera som en motvikt till de deckare och crime-serier som Sverige och övriga Norden blivit kända för de senaste åren.

– Den här serien är riktad till alla människor som har tröttnat på att se uppsprättade lik i var och varannan teveserie men som ändå vill ha något spännande och roligt.

– I Sverige är vi väldigt bra på film-noir och deckare men i längden blir det tröttsamt. Här är något annolrunda.


Orginaltitel: Delhis vackraste händer (Sverige)
30 dagar på Arenan
3 avsnitt.

I rollerna: Björn Kjellman, Natasha Jayetileke, Joy Sengupta m.fl.
Regi: Hannes Holm
Produktion: Anagram Film & TV / Samproduktion

Föredragsmaraton: Vardagliga möten på gator och torg minskar kulturella klyftor

$
0
0

- Det var ett stort privilegium att sitta i Svenska Teaterns mer eller mindre bekväma soffor och ta del av en mängd sådant jag inte visste från förut.

Det säger åbobaserade historikern Ann-Catrin Östman som lyssnade på föredrag i sju timmar fredag kväll och natt på Svenska Teatern. På lördag förmiddag äntrade hon själv scenen.

- Jag njöt av att ta del av mina forskarkollegers tal. Det skapades en känsla av flow.

Viktigt med fysiska möten

Ann-Catrin Östman talade om hur vardagliga möten på marknader och torg minskar kulturella klyftor.

På 1800-talet tog sig torpare och pigor in till städernas torg för att sälja smör och andra varor. Där skedde möten med ryssar, tatarer, judar, människor med annan språkbakgrund eller religion.

- Jag tror att det är farligt med ett samhälle där människor inte träffas, säger Östman.

- Det är klart vi träffas på nätet, men de här vardagliga mötena som är oväntade, där du kan komma i kontakt med människor du inte känner, det har en betydelse för ett samhälle.

Föredragsmaraton bjöd på mycket oväntat

Ann-Catrin Östman lyfter fram det fina i att ta del av ett Föredragsmaraton som ett flöde där man inte alltid kan veta vad man får.

- Man kan inte bara shoppa det man tror man vill ha, utan man tar del också av det man inte visste att man ville ha.

Ann-Catrin Östman stannade kvar ännu efter sitt eget föredrag på lördag förmiddag.

- Jag är alldeles för nyfiken för att åka hem till Åbo. Jag gör detta också av själviska skäl, jag kommer att kunna använda föredragen i min egen undervisning. Det tror jag att lärare också på andra stadiet kan göra.

Vetamix kommer att lägga ut de enskilda föredragen på Svenska.yle.fi under höstens lopp.

Föredragsmaraton är ett samarbete med Svenska Litteratursällskapet.

Det finns bara en Richard Clayderman

$
0
0

I underhållningsbranschen är rotationen snabb och framgången allt annat än given, men trots svackor och utmanare har pianisten Richard Clayderman lyckats behålla sin plats i rampljuset i 40 år.

Egentligen heter han Philippe Pagès, men i 40 år har världen känt honom som Richard Clayderman, underhållningspianisten som med sina överdådiga och romantiska tolkningar av hitlåtar tjusat publiken världen över. Candle In The Wind, Carless Whisper, Time After Time eller I Will Always love you – ja, alla har Richard Clayderman förvandlat till propra instrumentaltolkningar, som något fan av Elton John eller Whitney Houston förmodligen skulle kalla kliniska eller rentav själlösa.

Pianisten Richard Clayderman i femårsåldern med metspå och kortbyxor.
Richard Clayderman i femårsåldern. Pianisten Richard Clayderman i femårsåldern med metspå och kortbyxor. Bild: Richard Clayderman Richard Clayderman,pianist,underhållningsindustri,underhållningsmusik,Showbiz,Easy Listening,Frankrike

Men Richard Clayderman har sällan brytt sig om trender. Hitlåtar kommer och går, men hans beprövade metod att fokusera på melodier och understryka det vackra med utsmyckande pianoslingor och ett utpräglat romantiskt anslag, har visat sig vara ett oväntat framgångskoncept.

- Det är Clayderman-metoden! Flera skivbolag har försökt återskapa samma stil med andra pianister men det har inte gått så bra. Clayderman representerar något särskilt för folk och det är jag glad över. Men om någon en dag tar över kommer jag inte att protestera. Så går det för alla, säger Richard Clayderman.

Nya marknader

Det är egentligen ganska märkligt att Richard Clayderman lyckats bevara sin popularitet så länge. Visserligen har den dalat i Europa, med undantag är trogna anhängare som upptäckte honom på 80-talet och idag i likhet med sin idol passerat 60-gränsen.

Nya marknader för Richard Clayderman har ändå uppstått i Sydamerika och framförallt i Asien, där den västerländska klassiska musiken fått draghjälp och synlighet av denna showman som förenar pop, musical, schlager och klassisk musik till en alldeles egen brygd.

- Vad gäller klassisk musik har jag alltid beundrat Chopin och Debussy. De är mina två favoritkompositörer. Jag studerade deras musik i min ungdom. De är mina idoler. Vad gäller dagens musik, det som spelas nu … Jag kan inte nämna några, det finns så väldigt många. Men mina idoler är lustigt nog de klassiska kompositörer vars verk jag mötte när jag började studera musik på allvar. Debussy och Chopin. Deras musik har betytt otroligt mycket för mig.

En lyckosam pionjär

Richard Clayderman förenar den klassiska musikens skönhet med popmusikens enkla tilltal. Banalt, men förödande effektivt och ett framgångskoncept som många försökt kopiera.

Underhållningsvärldens estrader har befolkats av instrumentalister som gitarristen Francis Goya eller panflöjtisten Gheorghe Zamfir, men bland pianister har Richard Clayderman fått regera rätt ostört.

- För 40 år sedan fanns det ännu inte så många pianister med den här sortens repertoar. Det fanns ännu inte pianister som hade skördat stora framgångar med sådana musikstycken. Så för 40 år sedan var jag en av de första uttolkarna av den här sortens musik.
Det är bra att vara en pionjär. Det hade vi inte trott.

Det finns massor av pianister runt om i världen som försöker göra karriär, men idag är det om möjligt ännu svårare att göra sig ett namn.
Richard Clayderman har ändå funnit sin nisch och varit den trogen i fyra decennier.

Den unge Richard Clayderman spelar orgel
En blivande världsstjärna. Den unge Richard Clayderman spelar orgel Bild: Richard Clayderman underhållning,Frankrike,Richard Clayderman,underhållningsmusik,Showbiz,Easy Listening

I tonåren upptäckte han popmusiken och i synnerhet Beatles, men det var inte den rebelliska sidan som tilltalade honom, utan de vackra melodierna.

- Beatles-fenomenet betydde mycket för mig. Plötsligt hörde jag dessa väldigt vackra melodier. Att få spela vissa låtar, sjunga dem och överföra dem till pianomusik.

Anspråkslöst säger han också, att han aldrig kunnat bli en klassisk konsertpianist, eftersom dragningen till underhållningsmusiken varit alltför stark och för att kraven på en riktigt duktig konsertpianist är skyhöga. Därför fortsätter Richard Clayderman med att harva i trygga musikaliska fåror, där pianot, tolkningarna och repertoaren står i fokus.

- Jag försöker hela tiden hitta på nya saker, som ljusshowen. Det är bra att skapa stämning genom ljuseffekter och visa vackra bilder till vissa musikstycken. Men musiken är viktigast.

Pianisten Richard Clayderman poserar inför kameran.
Richard Clayderman slog igenom år 1976 med Ballade pour Adeline. Pianisten Richard Clayderman poserar inför kameran. Bild: Richard Clayderman Richard Clayderman,pianist,underhållningsmusik,Easy Listening,Showbiz,Frankrike

I 40 år har Richard Clayderman varit en skönhetens apostel som omstöpt musik i den lättlyssnade form som ibland så föraktfullt kallats easy listening. Men Richard Clayderman verkar inte bry sig, snarare ser han lite stolt ut när han konstaterar att han för många är en idol och rentav en crossover-pionjär som lagt sin alldeles egna prägel på många klassiska pärlor så som Für Elise.

- Det här är inte en klassisk konsert. Det är musik i gränslandet mellan klassisk musik och underhållningsmusik. Det är inte samma stämning som under klassiska konserter. Jag vill inte heller ha det så, det intresserar mig inte. Jag vill ha ljusshower och filmer. Min publik uppskattar det här konceptet.

Skönhet och eskapism

Koncept är helt rätt ord, för det handlar inte bara om musik. Richard Claydermans shower är visuellt påkostade, samtidigt som musiken i sig kan tyckas torftig.

Men det handlar alltså inte enbart om musik, utan även om Richard Claydermans pojkaktiga framtoning och den totalupplevelse som musiken, ljussättningen och de projicerade filmerna bjuder på av verklighetsflykt och skönhet.

Jag föreställer mig att det helt enkelt är ett välkommet avbrott för mången lyssnare att i två timmars tid låta sig avskärmas från omvärlden och bara njuta av skönheten och glädjen som den lättillgängliga musiken förmedlar.

Pianisten Richard Clayderman iförd slips och ljus kavaj.
Richard Clayderman har varit stilen trogen. Pianisten Richard Clayderman iförd slips och ljus kavaj. Bild: Richard Clayderman Richard Clayderman,pianist,underhållningsmusik,Easy Listening,Showbiz,Frankrike

- Jag fortsätter att uppföra mina mest framgångsrika stycken som jag komponerade för länge sedan. Vi försöker också få till en så bra show som möjligt. Allt tillsammans: ljudet, jag, filmerna och ljussättningen – bidrar förhoppningsvis till att det blir en fin show. Och vi försöker förbättra allt det här år efter år.

Richard Clayderman tänker med andra ord inte slå av på takten. Med den här vinnande attityden och sitt väloljade musikmaskineri kommer han att behålla sin position som skönhetsapostel i många år till.

Rekordet är slaget, Föredragsmaraton är i mål

$
0
0

Alla forskare och panelister dök upp vid rätt tid, alla höll tiden ganska bra och konferenciererna var pigga, fräscha och roliga hela dygnet. Och rekord blev det - på alla plan, inte minst så var det här Svenska Teaterns längsta föreställning någonsin.

Svenska litteratursällskapets Föredragsmaraton som sändes direkt inför en live publik blev forskarnas, humanioras och samhällsforskningens fest och show!

Framförallt bjöd mer än 60 forskare och experter publiken på sin vitterhet och talarkonst, var och en som lyssnade fick en mängd ny kunskap och oväntade möten.

- Man blev hög och lyrisk på allt det fantastiska man fick veta, sammanfattar Johanna Koljonen, en av de fyra konferenciererna.

Samma ord för att beskriva sin upplevelse använder Pia Forssell från SLS. Hon föreläste själv - men slog också rekord i antal föreläsningar.

Hon tog nämligen del av precis alla under hela Föredragsmaraton!

- Jag är så tacksam. Det var allmänbildande och det är så roligt att få lyssna på människor som kan sin sak. Mixen av talare var fin, en jämn blandning olika discipliner.

Snart förbjuder de Lucia också!― Universitetsläraren Blanka Henriksson talade underhållande om snuset som finlandssvensk identitetsmarkör
De högt utbildade kvinnorna föder fler barn än de lågutbildade. Högutbildade är alltså inte alls så nirsåga som stereotypin säger.― Anna Rotkirch på Befolkningsförbundet
På 1800-talet började man måla regn på ett nytt sätt. Den religiösa himlen blev natur. Heaven blev Sky. Idag är regn både natur kultur. Också det syns i konsten. Vi påverkar regnet med våra handlingar.― professor Hanna Johansson
Annamari Vänskä föreläste om varför modet förändras vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017. Samtidigt skapades mode på scenen.
Kan mode vara hållbart? Annamari Vänskä föreläste medan en klänning av återvunnet material skapades på 15 minuter. Annamari Vänskä föreläste om varför modet förändras vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017. Samtidigt skapades mode på scenen. Bild: Yle / Peter Lüttge mode,Svenska Teatern,föredragsmaraton

En känsla av flow i salongen

- Det blev en känsla av flow, säger historikern Ann-Catrin Östman.

Hon följde med minst åtta timmar Föredragsmaraton och talade också själv, bland annat om vikten av att möta människor i vardagen och i verkliga livet, även sådana man inte känner.

Ann-Catrin Östman
Historikern Ann-Catrin Östman njöt länge av Föredragsmaraton. Ann-Catrin Östman Bild: Yle föredragsmaraton

- Också att följa med Föredragsmaraton som ett flöde ledde till oväntade möten. Man fick veta sådant man inte visste att man ville veta, säger Östman.

Östman varnar rentav för ett samhälle där man mest umgås med sina vänner virtuellt. Vardagliga möten på marknader och torg minskade kulturella klyftor, visar hennes forskning.

I framtiden kanske nyhtökaura är lika viktigt för människan som penicillinet idag― Kritikern Suvi Ahola om "storkvinnor"
.
Historikerna Henrik Meinander och Anu Lahtinen och journalisten Suvi Ahola i paneldebatten om storkvinnor vid Föredragsmaraton i Helsingfors den 8 september 2017. Debatten leddes av Axel Åman.
Henrik Meinander, Suvi Ahola och Anu Lahtinen med Axel Åhman funderar bland annat på vilka finländska storkvinnor som vore värda en staty. Historikerna Henrik Meinander och Anu Lahtinen och journalisten Suvi Ahola i paneldebatten om storkvinnor vid Föredragsmaraton i Helsingfors den 8 september 2017. Debatten leddes av Axel Åman. Bild: Yle / Peter Lüttge Svenska Teatern,Henrik Meinander,Anu Lahtinen

Publiken på plats på Svenska Teatern kom och gick, de flesta deltog fredag kväll då parketten och första balkongen var rätt välfylld fram till niotiden. En handfull satt kvar under natten. Vid niotiden på lördag morgon började de igen droppa in.

I den allra mörkaste natten fick föreläsarna kämpa för att hålla energin uppe med endast en handfull tapper skara i publiken.

Klockan är 3.23 och om 40 minuter är det min tur. Känner mig som phantom at the opera― Agneta Rahikainen föreläste om poesi
"
Det kändes overkligt mitt i natten. Det mest overkliga var att sitta hemma i soffan på kvällen och försöka förstå att man själv ska stå där på scenen om 6-7 timmar. Och sen, i vanligen normal sovdagstid, köra in till stan för att stå ensam på Svenska Teaterns scen!!― Yrsa Lindqvist som talade om mat i kristider
Klockan är 4:52, det regnar ute, spåran har ännu inte börjat gå, här o där nån på väg hem från en fest medan en annan promenerar till teatern för att föreläsa.― Rita Paqvalén föreläste om Svenskfinlands queera historia.

På chatten följde bland annat signaturen Nattuggla med ända in på småtimmarna med småprat och synpunkter om talens retoriska kvaliteter, tillsammans med chattredaktören Peter Lüttge.

På morgonen samlades så småningom allt fler i salen igen.

Många såg fram emot paneldiskussionen med författarna Kjell Westö, Sirpa Kähkönen och Lars Sund.

Segrarna skriver historien, till en början― säger Kjell Westö
Alla romanförfattare är losers― flikar Lars Sund in
Utom Paul Auster som fick träffa presidenten― kontrar Sirpa Kähkönen

Hundraåringen är superstabil

Professor Nils Erik Villstrand fick äran att avsluta Föredragsmaraton. Han menar att Finland är ett superstabilt land, kanske det mest stabila landet i världen. Det beror enligt Villstrand på en historia av god förvaltning.

- Det här är något som vi borde sälja till utlandet på samma sätt som vårt skolväsende, säger Villstrand.

Wivan Nygård-Fagerudd
Wivan Nygård-Fagerudd var en av de fyra spirituella konferenciererna tillsammans med Marcus Rosenlund, Axel Åhman och Johanna Koljonen. Wivan Nygård-Fagerudd Bild: Marica Rosengård 2015 wivan nygård-fagerudd

Men sista ordet här får konferencieren Wivan Nygård- Fagerudd:

Med de här föredragen och Sirpa Kähkönens, Kjell Westös och Lars Sunds hela författarskap så har du Finlands 100-åriga historia i en ask.

De enskilda föredragen kommer att finnas i sinom tid här på Svenska.yle.fi.

Citaten är ungefärliga och skrivna i den form skribenten uppfattade dem under föredragen, paneldiskussionerna och frågestunderna.

Viewing all 20184 articles
Browse latest View live