Här är några lekar där man lyfter upp en annan person på olika sätt. På det här sättet gav man bevis för sin styrka och visade att man var en riktig karl.

Resa mast (resa upp den döde)

En person lägger sig raklång på rygg på marken. En annan ställer sig bredbent över hans ben, fattar tag under knävecken och försöker lyfta honom upp i stående ställning. Den som ligger tillåtes ha sina fötter emot den andres ryggslut. Armarna får vara intill sidorna, på bröstet, på nacken eller utåtsträckta, beroende på svårighetsgraden. Den som ligger skall hålla sig så styv som möjligt. Detta kallas också ”resa upp den döde”.

Två män leker leken "resa mast", där man ska resa sig stående från den andras famn. Bilden är tagen 1931 i Närpes, Kalaks. Bild: Maximilian Stejskal 1931, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet

En man lyfter en annan man från hans skor med sina bara händer. Bilden är tagen 1932 i Terjärv. Bild: Maximilian Stejskal 1932, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet

Lyfta en karl med händerna

En person lade sig på rygg på marken med armarna upplyfta. En annan person ställer sig bredbent över den liggandes ben. En tredje person ställde sig att stå på den liggandes handflator samt ställde händerna på den framförståendes axlar eller händer. Den som låg skulle nu lyfta upp den som stod på hans händer. Var han riktigt stark så gjorde han det på raka armar.

Ur Maximilian Stejskals doktorsavhandling "Folklig idrott" från 1954.

Fem snabba frågor - hur mycket vet du om kräftan?
((vis:949204))

När man har semester är det ljuvligt att njuta av en kopp kaffe och en bakelse på kafé. Den här sommaren är ändå lite speciell eftersom allt fler beställt kakao för att värma sig, berättar Pirjo Vaherkylä-Ek.

Fastän himlen är grå och reporterns glasögon blir prickiga av regndroppar är Tuhannen tuskan kahvila i Lovisa ett hemtrevligt ställe. Blommorna doftar och de knotiga äppelträden skapar en mysig känsla. Kaffe serveras ur gammaldags porslin med blommor på och bebéerna är näpna små skapelser.

En måndagseftermiddag i juli är de flesta sittplatserna upptagna, både finländska och utländska turister njuter gärna av en kakbit i den prunkande trädgården. Juli är en typisk semestermånad, och det syns i antalet kunder berättar kaféets värdinna Leena Huttunen.

– Antalet gäster har varierat kraftigt den här sommaren. Ibland har vi väldigt mycket kunder medan början av sommaren var mycket lugn.

Regnet, blåsten och kylan verkar ha skrämt iväg kunderna. Speciellt början av sommaren var mycket stillsam. Vanligtvis har kaféet en massa skol- och pensionärsgrupper på besök i maj, men i år lyste de med sin frånvaro.

– Det är sjätte gången vi har kaféverksamhet här på sommaren och vi har aldrig upplevt någonting liknande.

Munkar är gott

Hela kaféverksamheten fick en början i och med evenemanget Lovisa historiska hus för några år sedan. Syltmunkarna blev mäkta populära och nu har munksortimentet utvidgats med salta munkar.

– Munkarna är populära. Här äts det mycket!

På Tuhannen tuskan kahvila strävar man efter att baka enlig säsong. Rabarbersäsongen lider nu mot sitt slit och jordgubbar och blåbär dominerar i de flesta bakverken.

Fler kaféer på sommaren

På café Vaherkylä stöter jag på Linda Henriksson och Nica Holmberg. De ska precis hugga in på sina bakverk när jag avbryter dem för att fråga vad de tycker om kaféutbudet i Lovisa.

– Nog finns det ju några kaféer, Runda Munken öppnade för ett tag sen. Mest går jag på Vaherkylä för jag tycker att de har ett bra utbud, både sött och salt. Miljön här är också trevlig, säger Henriksson.

Nica Holmberg och Linda Henriksson njuter av ett kafébesök. Linda Henriksson och Nika Holmberg. Bild: Yle/Sofia Strömgård

På sommaren finns ett större utbud av kaféer men på vintern är det inte så många ställen man kan gå på, säger Holmberg.

Rabarbermarängtårta och morotskaka

Det kyliga vädret har inte påverkar antalet kafébesök för flickorna. Det finns ändå tak över huvudet på de flesta kaféerna så det har inte så stor skillnad, tycker Linda Henriksson.

– När man har semester går man kanske oftare på kafé. När det är regnigare söker man sig till kaféerna i stan. Om det är soligare är man mera vid stranden, berättar Nica Holmberg.

Henrikssons favorit på kaféet är skinkpanini om det ska vara salt och rabarbermarängtårta när hon vill ha något sött.

– Jag tycker mycket om de saltiga pajerna här, sen är morotskakan bra här, säger Holmberg.

Kaféets ägare Pirjo Vaherkylä-Ek säger att sommaren har gått riktigt bra.

– Men det skulle kanske kunna vara lite mer solsken. Vi har både inne- och uteplatser så vi är inte beroende av vädret.

Däremot säger hon att få semesterfirare väljer att gå omkring på stan och sticka sig in på en kopp kaffe på grund av det dåliga vädret.

Kakao går åt

Om det är varmt ute går det mest åt kalla drycker som läsk.

– Vanligtvis säljer vi inte kakao på sommaren men nu går det nog åt, säger hon och skrattar.

Jordgubbsbakelse. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Runda Munken öppnade för en tid sen i Lovisa, men Vaherkylä-Ek har inte märkt av en hårdare konkurrens.

– Jag tror att det är bättre om folk har alternativ och inte alltid behöver gå till samma ställe. Jag ser det som en positiv sak att det kommer nya företagare till Lovisa.

Tesortimentet får ros

På Runda Munken ett stenkast från café Vaherkylä kan Johanna Schauman meddela att affärerna går bra.

– Det har gått jättebra, vi är nöjda. Vi har haft mycket kunder.

Johanna Schauman på Runda Munken. Johanna Schauman. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Vädret har inte skrämt Lovisaborna från att prova det nya kaféet. Speciellt nöjda har kunderna varit över det breda tesortimentet.

– Folk är glada över att dom inte längre måste beställa te på nätet.

Kladdkakan är det populäraste bakverket på Runda Munken. Däremot finns det ingen klar favorit bland tesorterna.

– Folk dricker av alla sorter.

För Hanna Grandell har det varit oklart om hon har en lindrig utvecklingsstörning. Nu har hon slagit fast att hon är någonstans mittemellan. Så som hon är mellanbarnet i en syskonskara upplever Hanna att hon är mellan dem som kallar sig normala och dem som har en utvecklingsstörning.

- Jag är alltså familjens mellanbarn och som ung fick jag epilepsi. Jag hade det jobbigt i skolan eftersom jag var annorlunda. Det var lätt att vara elak mot mig eftersom jag inte klarade av att säga ifrån.

Också hemma upplevde Hanna att det var svårt att vara den ”snälla Hanna” som gav efter medan syskonen fick sin vilja igenom.

- Mina föräldrar skilde sig och jag led ständigt av dåligt samvete eftersom jag ville vara alla till lags. Jag var en sådan som inte visade hur illa jag mådde utan lärde mig att ha en glad min.

Bästisen

Hanna blev mobbad i skolan. Hon har som vuxen skrivit en dikt om skolmobbningen:

Det var mig ni såg när ni varnade varann att titta bort.
Det var mig ni såg när ni böt plats med varann när ni såg vem ni ska dansa med.
Det var jag som tala när ni pep och skratta där bak i klassen.
Det var jag som var tvungen att möblera om hela munnen för att få le.
Kanske är det mig ni ser när ni tänker:
Är det där verkligen hon som var vårt offer
när vi trodde att vi var tuffa som små!

På femman i lågstadiet fick Hanna en väninna som blev hennes livlina. De var tillsammans i vått och torrt. Mobbningen fortsatte, men nu var de två som blev utsatta, vilket gjorde det lättare att uthärda.

- Vi fick varje dag höra fula ord i skolans korridor och några spottade när vi gick förbi. Jag var varje morgon nervös att min bästis skulle vara sjuk eller borta från skolan, för det var så hemskt att att vara ensam i mobbningen.

Mobbningen lämnade djupa spår och det tog många år innan Hanna vågade gå på samma trottoar som andra ungdomar.

Medicinförgiftningen

Efter den tunga grundskolan började Hanna Grandell på en konstlinje, men efter kort tid fick hon en medicinförgiftning, Stevens- Johnson syndrom, som kan vara livshotande.

Mitt minne förstördes. Jag var helt borttappad när jag vaknade.

- Det började med samma symptom som influensa. Sedan fick jag grymma utslag över hela kroppen, blev svullen, munnen hängde sned och jag fick ingen mat genom munnen.

Hanna låg fem veckor på sjukhus, ingen visste vad hon hade för fel och hon har fått höra att livet hängde på en skör tråd.

- Som tur har jag en läkare och farmaceut i släkten. De stod på sig och krävde att jag skulle få den behandling jag behövde.

Hanna berättar i sitt sommarprat att hon behandlades med kortison och i och med det försvann de flesta besvären.

- Men den del av hjärnan där man lär sig nya saker hade skrumpnat. Mitt minne förstördes. Jag var helt borttappad när jag vaknade. Jag visste inte var jag bodde eller i vilken skola jag gick. Det var många saker som var bortraderade från mitt minne.

- Resten av mitt liv får jag leva med ett försämrat närminne. Jag var 17 när det här hände, nu är jag 32 och har fortfarande ett närminne som fungerar som en sil. Hjärnan klarar av att ta emot en del information, medan en del går totalt förbi.

Hanna säger att hon är en person som blir starkare av motgångar och en god sak förde medicinförgiftningen med sig; hon fick komma i fokus och fick mycket uppmärksamhet och omsorg av sina nära och kära.

Sången och vägen till självständighet

- Jag har alltid haft sången och en drömvärld dit jag har kunnat fly. Efter konstlinjen började jag på en musiklinje där jag fick sjunga av lust och glädje. Där fick jag många vänner och livet kändes bra.

Efter musikstudierna började Hanna träna på att bli självständig. Hon flyttade till Pargas och lärde sig laga mat i en yrkesträningsskola. Hon bodde i egen lägenhet, granne till personalen på Kårkulla som hade sitt kansli i en annan lägenhet.

- Det visade sig att jag hade stort behov av hjälp. Jag var väldigt oerfaren när det gällde hemsysslor.

- Nu började jag också bli bekant med personer med funktionshinder eller en utvecklingsstörning. Det var väldigt svårt för mig att vara en av dem, men jag började mer och mer smälta in i gruppen.

Tommy och mera sång

När jag träffade Tommy var jag en clown som bar på en tung ryggsäck och ett ljugande smil.

Hanna fick en ny vän, en riktig vän som såg vem hon var.

- När jag träffade Tommy var jag en clown som bar på en tung ryggsäck och ett ljugande smil. Jag drog historier som var helt orealistiska. Men vi började ringas varje dag och småningom också sjunga. Vi sjöng på tumis, men också i kör.

Körverksamheten har de två fortsatt med, idag heter kören de sjunger i Vox Mix.

I sitt sommarprat berättar Hanna hur Tommy lärde henne att hon måste ta egna initiativ, våga stå på sig och ha egna åsikter.

- Med tiden började mina medmänniskor lyssna på mig och jag började få höra hur klok jag är.

- Tyvärr har allt gott också en tråkig sida. Samtidigt som jag har gjort framsteg så har Tommy fått det svårare. Han lider av en ryggmuskel- och ledsjukdom, har smärtor, äter starka mediciner och sitter i rullstol.

- Vi är ändå sådana vänner att vi finns till för varandra. Vi har också vår underbara kör som jag nu fått ta över dirigentansvaret för eftersom det tar på Tommys krafter att dirigera.

- Vi brukar säga att Tommy är min mentala hjälpare och jag är hans kroppsliga hjälpare.

Kärlek och nya utmaningar

I sitt sommarprat berättar Hanna Grandell också om kärlek i både med- och motvind. Idag har hon och hennes sambo det bra tillsammans, men det fanns också en tid när Hanna tog avstånd från såväl pojkvännen som familjen. Hon talar om tiden då hon nådde botten.

Hon återkommer till sin vän Tommy som den som lyssnade när Hannas känslor var helt huller om buller.

Idag mår Hanna bra igen, har utbildat sig till erfarenhetstalare som ställer upp för bland annat skolor och olika organisationer för att berätta hur det är att leva med en funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning. Hon har också medverkat i en bok.

- Idag är jag dirigent i vår kör Vox Mix, vi har också en mindre grupp som heter Fyrklangen. Jag har slutat i Västra Nylands folkhögskola där jag har utvecklats inom konsten och så lyssnar jag noga på min inre röst. Den berättar för mig hur mycket program jag ska ta åt mig.

- Jag lyssnar mycket på min goda vän Tommy när han har en tyngre dag, för så gjorde han när jag mådde sämre.

- Nu får vi se hur mycket program jag får inom erfarenhetstalaryrket. Det ser jag fram emot.

Bland annat den här musiken spelar Hanna Grandell i sitt sommarprat. Gabriellas sång sjunger hon själv:

Hanna Grandell sommarpratar i Yle Radio Vega på sin namnsdag den 21 juli kl 10.05 och 18.03. Du kan också lyssna på hennes sommarprat på Yle Arenan.

Här hittar du listan på Vegas sommarpratare 2015.

På onsdag är det igen dags för Korpo Sea Jazz. Festivalen ordnades för första gången år 1989 och ordnas med hjälp av talkokrafter.

- Vi har inga anställda. Det här har blivit ett skötebarn för mig. Om jag skulle göra allt arbete i ett svep så skulle det bli tre månaders arbete, säger Bosse Mellberg, styrelseordförande för Korpo Sea Jazz rf.

Festivalen bjuder på konserter runt om i Väståbolands skärgård. Mellberg konstaterar att festivalen har få möjligheter att växa till sig.

- Vi har inga planer på att göra det här större. Det här är en nivå som vi behärskar med talkokrafter, konstaterar Mellberg.

Bosse Mellberg med årets konstnärliga ledare Mikko Innanen Bosse Mellberg och Mikko Innanen Bild: Yle/ Nora Engström

Konsertsalarna är också små. Det största utrymmet som används är Korpo kyrka. Stämningen är intim och artister och publik minglar i samma utrymme efter konserten.

- Det här är något som både publiken och musikerna verkar uppskatta. Vi har aldrig haft problem med att få artister till Korpo Sea Jazz.

Enligt Mellberg är Korpo Sea Jazz en renodlad jazzfestival.

- Vi har en ganska svartvit linje. Vi har inga utsvävningar och ordnar inga barnkonserter eller pensionärsdanser.

Festivalen pågår till och med lördag. Programmet för festivalen hittar du här.

Den svenske artisten och komikern Robert "Robban" Broberg har dött. Han avled i natt vid en ålder av 75 år, uppger familjen till Aftonbladet.

Broberg led under många år av en ovanlig form av parkinson och har behandlats med palliativ vård sedan en tid tillbaka.

Broberg föddes i Stockholm 1940 och fick sitt genombrott i SVT-programmet Hylands hörna på 1960-talet.

Mest känd är Broberg för sina humoristiska låttexter. Mellan 1966 och 2007 producerade han närmare 30 skivor.

Några av de mest välkända låtarna är "Båtlåt", "Vatten" och "Jag måste hejda mig".

Lyssna på ett av Robban Brobergs sommarprat för Sveriges Radio här.

Casino, golf och swing är aktiviteter som ligger i topp på Åland. Men om man varken har pengar, spelar golf eller har en partner till swing, vad kan man då göra på Åland? Tipsa oss!

Eftersom Radio X3M ska åka till Åland och Rockoff på onsdag ville jag kolla runt lite på eventuella aktiviteter på ön. Den första aktiviteten som föll mig i smaken var:

Öluffa

Orsaken till att jag fastnade för den här rubriken var att jag läste ölluffa. Jag tänkte att luffa kombinerat med öl kan inte vara annat än succé, men efter att ha läst lite mer än rubriken insåg jag att det var frågan om öar man kunde luffa ut till. Vilket säkert också är hur trevligt som helst. Kanske man rentav kan ta med sig sin egen öl ut till öarna?

Fören på en träbåt Bild: Yle/Seppo Sarkkinen

Casino och golf

Jag märkte också att casino och golf tycks vara hett på Åland. Men om man varken spelar golf eller har pengar då? Snyft.

Golfklubba och boll på en green Bild: Yle/Nicke Packalén

Swing

Kanske det är de som faller utanför casino- och golfgruppen som sysslar med swing? Men om jag inte helt misstar mig behöver man väl en partner för att swinga? Det kan ju också vara ett problem för någon.

Ett äldre par dansar Bild: Yle

Visst låter swing och att öluffa trevligt, men snälla ålänningar, kan ni inte berätta för oss vad annat vi går miste om ifall vi endast swingar och luffar hela veckan som vi är där? Gräv fram Ålands guld och tipsa oss. Kanske någon rentav bjuder hem oss på åländsk pannkaka?

Vi hörs och ses, Åland!

En vecka har gått och det är igen dags för Allsång på Skansen.

Denna kväll trängs följande artister på scenen, Dinah Nah, Ida LaFointaine, Kjell Lönnå & Sundvalls Kammarkör, Lasse Stefanz & Mikael Wiehe samt Ulrik Munther.

Dinah Nah är egentligen Malin Dinah Sundström som vid 18-års ålder blev upptäckt på en karaokebar, efter det har hon sjungit i en eurodiscodansgrupp, numera uppträder hon som soloartist och har bakom sig igen mindre än Anders Bagge. Dinah Nah uppträdde i Melodifestivalen 2015 med låten Make Me. IdaLaFointaine är född så sent som 1997 och senast nu är det dags att lägga hennes namn på minnet.

Ulrik Munther har precis som LaFointaine deltagit i Lilla Melodifestivalen och dessutom vunnit, år 2009. Samma år vann Munther Nordic MGP. Kvällens övriga artister har några fler år på nacken.

Allsång på Skansen direktsänds ikväll på Yle Fem med start klockan 21.

Från att ha varit en lustfylld aktivitet för den övre klassen, blev kräftkalas på 1960-talet något alltmer vanligt i Sverige. Nu kan man säkert säga att början av kräftsäsongen är en glädjens högtid i alla samhällsklasser i vårt grannland.

I Finland är kräftkalas, eller -skivor, något som förknippas med finlandssvenskhet. Där jag växte upp i Österbotten ordnades ändå inga skivor. Vi åt inte kräftor, vi åt kokt abborre. Jag förknippar därför kräftskivor, inte med finlandssvenskhet, utan med nyländskhet. Och också med borgerlighet.

Kräftskivor är ett tillfälle för herrskapen att få sina fingrar smutsiga - på ett godkänt sätt. Att sitta och knäcka ett djurs skyddspansar för att sedan suga ur dess klor och hjärna är motbjudande.

Att som vuxen sätta på sig en rolig hatt och en haklapp, för att sedan slafsa i sig dyra små djur och dricka kopiösa mängder alkohol - för det hör ju till - är ett rent hån mot mindre bemedlade.

Kräftskivor är överskattade för att:

1. De ger ett stereotypt intryck av finlandssvenskar
2. Kräftorna kokas levande
3. Kräftor är djur
4. Vi borde sluta äta djur
5. Festerna är bara ett tillfälle att leva i överflöd
6. Deltagarna ser ut och beter sig som ouppfostrade barn

Resurserna som går till att ordna en kräftskiva, alla djur som kokas, tillbehör som lagas, sprit som ska drickas och prydnader som ska hängas i träden, kunde gott och väl användas till något annat.

Istället för att ordna en kräftskiva kan du till exempel:

1. Skänka pengar till Röda Korset
2. Köpa en tidning av en hemlös
3. Var vegan i en månad och köp färska och fräscha grönsaker
4. Köpa en digiprenumeration på en dagstidning
5. Bjuda dina vänner på falafel
6. Bli fadder till en saimenvikare

Nej. Kräftskivor är hopplöst ute. Det är inget som jag tycker vi kan uppmuntra till mera. Om någon nu absolut vill fortsätta den här motbjudande traditionen så kunde man till exempel tänka sig något slags tofukräfta. Eller varför inte baka in morötter i ett stenhårt cementskal. Voilà, känns helt lika!

Norr om Pernå kyrkoby ligger släkten Ruuths gamla släktgård. Den gamla gården har de senaste åren fått nytt liv och är nu en riktig pärla på den östnyländska landsbygden.

Gamla Segersby gård är ett stort, ljusgrått hus uppe på en kulle. Den gamla karaktärsbyggnaden är byggd år 1869 och har två våningar.

Kim och Lilo Söderholm köpte huset år 2007 och har renoverat huset, som de nu bor i. Då paret Söderholm flyttade in hade ingen bott i huset på 27 år.

Segersby gård

– Vi har sommarställe här bredvid och vi tänkte att om ingen annan vill ta hand om det så kanske vi skulle vara intresserade. Det kändes lite som att hoppa i kallt vatten men vi har lyckats simma till strand med projektet och de känns bra, säger Kim Söderholm.

Gården är Kim Söderholms gamla släktgård och har hört till släkten Ruuth. Han säger sig komma ihåg fester och kafferep i byggnaden och att han sprungit omkring på gården som barn på somrarna.

Den rosa musiksalen

Väggarna i musiksalen går i brunt och rosa. Detaljerna är målade för hand, på ett par ställen har fuktskador hunnit orsaka fläckar på väggarna.

Längs ena långsidan står en fungerande orgel som är byggd för salen år 1879. Mitt emot orgeln hänger ett porträtt av den som byggde huset, Karl Gustav Ruuth och hans fru Olga. Karl Gustav är Kim Söderholms mormors morfar.

Musiksalen med ursprungligt golv och väggmålningar. Musiksalen på Segersby gård. Bild: Yle / Hanna Othman

I taket hänger den ursprungliga kristallkronan med gröna och genomskinliga kristaller. Kristallkronan var en bröllopsgåva till Kims mormors mormors mor. När Kim och Lilo flyttade in i huset fanns kristallkronan hos en släkting, men liksom mycket annat i huset har den hittat sin väg tillbaka då släkten insett värdet i att möbler får återgå till sin ursprungliga plats.

Golvet är ett välbevarat gammalt trägolv utan en enda skarv. Alla plankor är åtta meter långa och några centimeter tjocka. I de andra rummen i huset hade man täckt trägolvet med ett linoleumgolv som nu rivits bort.

Kärlskåpet berättar släkthistoria

I matsalen står ett kärlskåp med en ingraverad scen från släkten Ruuths historia. Scenen föreställer Jacob Ruuth år 1729 som efter stora ofreden släpas efter en häst med en psalmbok i handen. Bredvid honom står två ryssar som pinar honom. Kurt Ruuth lät tillverka skåpet till sin son år 1938 som senare tog det med sig då han flyttade till Kalifornien, USA. Men också kärlskåpet har hittat sin väg tillbaka till släktgården.

Huset hade varit länge obebott och kallt då paret Söderholm började renovera det. Deras motto har ändå varit att bevara så mycket som möjligt och modernisera så lite som möjligt.

– Det såg risigt ut, men det är bra byggt, ett stockhus som står stadigt på ett berg. Det var inte mycket som behövdes lappas men det var i primitivt skick. Det fanns ingen brunn, ingen toalett, inget modernt kök och inget värmesystem, förutom 13 kakelugnar.

Åtta år senare är huset ett riktigt hem för paret.

– Det förändrade nog vårt liv då vi flyttade ut hit från Helsingfors. Men vi är faktiskt jättenöjda, säger Kim och Lilo Söderholm på gamla Segersby gård.

”Östnyländska herrgårdar” är en serie som går i God morgon Östnyland på Radio Vega under sommartisdagar. Den 21.7 stod Segersby gård, en privatägd, renoverad herrgård i turen att presenteras.

Radio X3M:s sommarredaktörer gjorde en grön intervju. De svarade alltså på återanvända frågor - så många som möjligt på en minut. Kolla hur resultatet ser ut!

Som alla andra somrar har vi återigen en hel hög med härliga sommarredaktörer som gör allt för att underhålla er där ute. De fick en mobil, en selfiepinne och en minut. Det resulterade i det här:

Simon Karlsson och André Karring

Simon och André är er räddning under sommarens morgnar! De jobbar alltså på morgonprogrammet Succésommar. De missförstod också uppgiften i intervjubåset.

Elsa Kemppainen

Elsa väljer vilken ny musik du ska lyssna på, varje dag i Supernova mellan 10 och 12.

Hannes Björkqvist och Märta Westerlund

Veckoslutshjältarna i Österbotten! Hannes och Märta har du med dig varje lördag och söndag i Sommarkommittén.

Johanna "Joppe" Dikert och Marika "Milli" Hellström

Joppe + Milli = Sommarstiftelsen! De ger dig tyvärr inga pengar, men däremot en hel del underhållning.

Lena Törnroos

Lena ger dig viktig information om det mesta, och ser till att du har koll på dagens viktigaste diskussionsämnen. I Myteriet hör du henne alltså!

Maria Grönholm och Louise Lindberg

Maria och Louise underhåller dig dagligen på webben, Maria på X3M-tv och Louise på X3M:s webb!

Niclas Runeberg

Alla kvällar när resten av redaktionen har gått hem, stannar Niclas tappert kvar. Allt för att underhålla dig i X3M kväll!

Tedi Tallqvist

Ingenting att göra en fredag- eller lördagkväll? Misströsta inte - Tedi underhåller dig bägge dagarna! Tedi missförstod också tidsplanen för uppgiften.

Joona Suni

Jonna hör du lite överallt - ibland i Myteriet och ibland i Stiftelsen. En multitalang, den där Joona.

Mathilda Korpela

Mathilda hjälper till med allt möjligt på redaktionen, hon bokar artister, gäster och är proffs på det mesta. En utmärkt produktionsassistent!

Nästa års pjäs på Raseborgs sommarteater blir storfavoriten från förr, The Sound of Music.

År 1993 gjorde den alla tiders publikrekord på Raseborgs sommarteater med ett åskådarantal på cirka 20 000 personer. Det är också finlandssvenskt publikrekord för en sommarteater. Sven Sid regisserade pjäsen för 22 år sedan och ska göra det även i nästa år.

Han är både glad och tacksam över uppdraget.

- Jag har alltid längtat till Raseborg och det har varit ett andra hem för mig kan man säga, säger Sven Sid.

Pjäsen lika aktuell i dag

Enligt honom är The Sound of Music ständigt lika aktuell. På 22 år har ny publik har vuxit upp, men tematiken kring att fly från sitt hemland är minst lika angelägen som då pjäsen senast sattes upp, anser Sid.

- Det är en pjäs med otroligt fin musik och starka känslor och den har publiktycke. Den handlar om när Tyskland införlivade Österrike och berättelsen bygger sig på en verklig historia.

Sven Sid gör comeback på sommarteatern efter en paus på några år. Sven Sid. Bild: YLE/Tove Virta

Enligt Sid är Raseborgs sommarteater proffsig och ljudanläggningen är den bästa man kan hitta på en sommarteater.

- Där finns möjligheter att skapa vad som helst.

År 1993 var extra dramatiskt för sommarteatern eftersom scenen och all dekor brann ner tre dagar innan premiär. Premiären hölls ändå som planerat.

Jubileum firas

Musikalen sätts upp igen som en hyllning till sommarteaterns 50-årsjubileum. Det kommer också att ordnas andra evenemang under jubileumsåret för att uppmärksamma sommarteaterns historia.

En bildhistorik kommer också att ges ut. Den är sammanställd av Jan Lindroos som var verksamhetsledare för Västnyländska ungdomsringen 1991-2012.

Trollkarlen från Oz spelades år 2011. Dorothy, hunden Toto, Plåtmannen, Fågelskrämman och Lejonet vandrar mot Smaragdstaden för att möta trollkarlen från Oz. Bild: YLE/Malin Valtonen

Händelserna är baserade på verkligheten och musikalen bygger på en självbiografisk roman av Maria von Trapp som ville bli nunna men som sedan skickades till en kapten för att ta hand om hans sju barn.

Det är Västnyländska ungdomsringen som arrangerar Raseborgs sommarteater. Årets pjäs är Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga.

En man klamrar sig fast i ett kärrhjul som hör till en hästdragen kärra. Bilden är tagen 1930 i Sund, Tranvik, Åland. Bild: Maximilian Stejskal 1930, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet

Åka i hjul

Man ställer sig att stå i ett större kärr- eller vagnshjul. Man står bredbent samt håller armarna utåt med grepp om ekrarna. Huvudet stödes mot den inre delen av hjulringen.

Ibland är händernas grepp alldeles nära fötterna eller rakt nedåt. Man står bredbent med fötterna mot hjulkransen och håller med händerna vid spolarna d.v.s. ekrarna. Stundom är benen krökta, och man sitter liksom inne i hjulet.

En man leker leken "flå katt", där man ska hoppa upp och hålla i en stege underifrån, och sedan hoppa ett steg neråt i taget utan att röra marken emellan. Bilden är tagen 1931 i Ingå, Lill-Breds. Bild: Maximilian Stejskal 1931, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet

Flå katt

På en stege, som står mot en husvägg eller ett tak, brukar man hoppa upp och gripa tag om en spole. Därefter skall man lyfta upp fötterna samt träda dem mellan armarna och släppa sig ned så långt som möjligt utan att vidröra marken med fötterna. Sedan skall man gå samma väg tillbaka. Leken kallas också ”slå kattrumpa”, ”krypa genom nålsögat” eller ”krypa ur skinnet”.

En man leker "flå katt", där han hänger upp och ner på en stång och ska ta sig framåt med att "hoppa" med benen. Bilden är tagen 1930 i Jomala, Björsby, Åland. Bild: Maximilian Stejskal 1930, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet

Ur Maximilian Stejskals doktorsavhandling "Folklig idrott" från 1954.

Fem snabba frågor om hjärtat.
((vis:949205))

Den tyska rockgruppen Scorpions skall spela på Centralplanen i Jakobstad den 1 augusti, men ännu är det inte klart med alla tillstånd. Anhållan om åtgärdstillstånd, godkännande av räddningsplan och liknande lämnades in först i mitten på juli.

- Jag anser att arrangören Eastway Live har lämnat in anhållan för sent, säger stadsdirektörens ersättare, Anne Ekstrand.

Det är byggnadstillsynsbyrån i Jakobstad som är i en nyckelposition när det gäller de tillstånd som krävs. För tillfället är båda byggnadsinspektörerna i Jakobstad samtidigt på semester.

Det är byggnadsinspektörerna som skall kontrollera att de utredningar som lämnats in om bland annat räddningsplan och liknade fyller alla krav. Ledande byggnadsinspektören Rolf Nilsson i Jakobstad avbryter sin semester och nu skall handlingarna granskas.

Anne Ekstrand Stadsdirektörens ersättare, Anne Ekstrand Bild: Yle/ Kjell Vikman

Pappren går via tillsynsbyrån till räddningsmyndigheterna.

- Jag gör nog vad jag kan för att arrangörerna skall få de tillstånd som de behöver men det är inte riktigt lätt just nu, säger Anne Ekstrand.

Scorpions är ute på världsturné och firar 50-årsjubileum som band. Det blir två konserter i Finland, förutom konserten i Jakobstad 1.8 ordnas en konsert i Fredrikshamn dagen innan, den 31.7.

Det är måhända en släng av en 30-årskris, men för Karin Lindroos är citaten som delas på de sociala medierna djupa sanningar. Med en stor portion humor blandat med en del allvar pratar Karin om vägen till vuxenhet och föräldraskap.

- I dag när jag cyklar i Helsingfors på väg till jobbet och möter en cyklist utan hjälm, ofta i 20-årsåldern, tänker jag i mitt stilla sinne att hen känner sig fortfarande odödlig. Vad skönt det måste vara.

“Do more of what makes You happy”

Karin Lindroos är informatör, fotograf och medieproducent. I sitt sommarprat drar hon sig till minnes när hon funderade på jordens undergång som enligt den uråldriga mayakalendern var beräknad till 2012.

- Världens undergång var det självklara svaret för mig just den sommaren.

- När jag och min kollega gjorde en bok om julpyssel ifrågasatte jag mig själv och det att jag stöpte kardemummadoftande ljus och gjorde paketpapper med små granar av potatistryck samtidigt som världen gick under aningen mer för varje saxtag.

- Då sa min kollega med sin kloka röst: ”det måste finnas dom som gör glada saker också”. Efter det har det känts okej att göra glada saker, åtminstone mellan varven.

Så sant, tänker jag och tar en nypotatis till.

"It’s the little things that make life big”

När Karin Lindroos betar av några till synes banala citat som de flesta av oss har kunnat läsa på pastellfärgade bakgrunder eller en vacker solnedgång, konstaterar hon att det är ett tydligt tecken på mognad när de här citaten plötsligt blir sanningar.

- Så sant, tänker jag och tar en nypotatis till. Jag känner livet pulsera i ådrorna, är lätt om hjärtat och känner mig som en del av ett större sammanhang.

”Carpe diem”

I sitt sommarprat drar sig Karin Lindroos till minnes små händelser från sin barndom. Ett är när hon inte förstod varför farmor avslutade varje nattbön med ”tack för att vi alla får vara friska”. För Karin var det rena lyxen att få stanna hemma och dricka gul jaffa samtidigt som hon såg på Saltkråkan på video.

Ett annat minne är när hennes föräldrar tvingade henne att bära reflexväst och vifta med ficklampan när skolbussen kom på den snösörjiga skolvägen i Karis.

- Dom var medvetna om förgängligheten och dödligheten medan jag mera tänkte på vad ”Svartåschacki” (de skolever som stigit på bussen redan tidigare, i Svartå) skulle tycka om att jag steg på i reflexväst.

I dag, som förälder, är Karin inne på samma linje som sina föräldrar.

- Alla sätt man kan skydda sig och de sina och få fortsätta carpa lite diem är hemåt.

”In the end we only regret the chances we didn´t take”

Att bara köra igång är en av Karins starkaste sidor. Ett av de projekt hon har startat utan desto mera konsekvensanalys, är bloggtjänsten Ratata. Det var passion och engagemang för Karin och bloggtjänsten har tidvis haft tusentals bloggare.

- Pengar får en biroll om du riktigt brinner för det du gör. Men när du märker att lågan svalnar, ge akt redan då och sök nya engagerade som kan ta vid.

I våras sålde Karin bloggtjänsten Ratata.

- ”Bara gör” om du brinner för något och det känns rätt i magen. Resten torde ordna sig. Det är inte så farligt om det skiter sig ibland, då vet man i alla fall vad man ska undvika i nästa projekt.

”Carpe diem” del 2

Det är heller inget carpe diem att var och varannan minut stå och slita upp ett par strumpbyxor som skaver i grenen.

Karin Lindroos berättar också hur hon resonerar kring mängden prylar. Hon är känd för att förespråka få, men kvalitativt bra prylar. Det gäller allt från hem till garderob och kylskåp.

När hon blev mamma hade hon plötsligt ett berg av saker som skulle släpas med på varje resa eller utfärd. Då insåg hon igen vikten av att inte belasta friheten med en massa grejer.

- För att inte tala om miljöbelastningen och den ekonomiska belastningen.

- Jag inser att det är ett i-landsproblem, det gör jag verkligen, men det är heller inget carpe diem att var och varannan minut stå och slita upp ett par strumpbyxor som skaver i grenen. Det är bara slöseri av det prima liv man fått ynnesten att leva och som man skulle kunna göra något vettigare med.

- För som dom säger, livet går så saakelis fort, det är bäst att nyttja den varsamt.

”Sometimes the wrong choices bring us to the right places”

- Varsågod, ännu ett pinterestcitat med sååå mycket mening för mig just nu. Allt det där jag ångrar att jag gjort, men om jag inte skulle gjort det, skulle jag väl aldrig kunnat förbättra mig?

- Det är speciellt nu, sommartid och semestertid, som en del insikter plötsligt öser över en. Det är när man plötsligt ges tid och möjlighet att komma ikapp sina tankar och få distans från vardagen. Det är då man lyfter blicken, får perspektiv, det är då man inser.

Insikterna för Karin Lindroos kan vara allt från små simpla ”det är lättare att jogga till musik än en talbok” till ”det är bra att bygga upp tydliga mallar när man går in i nya projekt”.

- Jag är absolut ingen människokännare, men en insikt gällande medmänniskor har jag på lut. Den har kommit när vänner och bekanta, en efter en, får sådana jobb och poster man som yngre förknippade med mycket ansvar och vuxenhet.

- Alla de där som man känt sedan barnsben, alla de där, som precis som du bara är en människa som du delat skämt, gräl, gemensamma insikter, våndor, småstadsliv och by med, att alla de med ansvarsfulla, ”vuxna” jobb bara är människor. Det ger mig tröst mellan varven.

Bland annat den här musiken spelar Karis Lindroos i sitt sommarprat:

Karin Lindroos sommarpratar i Yle Radio Vega den 22 juli kl 10.05 och 18.03. Du kan också lyssna på hennes sommarprat på Yle Arenan.

Här hittar du listan med Vegas sommarpratare 2015.

När den berömda läkaren och ”magnetisören” Dr. Franz Mesmer i stor stil skulle inviga sin ståtliga slottspark utanför Wien år 1768, beställde han ett sångspel för att roa sina gäster. Beställningen gick till Wolfgang Amadeus Mozart – då tolv år gammal.

Resultatet blev den komiska operan Bastien och Bastienne, som ännu lever och tjusar nya lyssnare. Och som ni nu, i likhet med Dr. Mesmers prominenta gäster, kan njuta av. I er egen syrenberså, till exempel.

Librettot i Bastien och Bastienne baserar sig på ett skådespel av Jean-Jacques Rousseau och handlar, helt i tidens anda, om en herde och en herdinna och deras lilla kärlekstrassel. Bastienne sörjer över att Bastien har övergett henne och får ett gott råd av trollkarlen Colas: gör honom svartsjuk, säg att du älskar en annan.

Allt slutar naturligtvis lyckligt i den här fjäderlätta bagatellen, som i den tolvårige Wolfgang Amadeus händer blev till en mycket njutbar miniopera i en akt. Och en klar succé den där kvällen i Dr Mesmers slottsträdgård.

För regin står Radioteaterns mångåriga regissör Lisbeth Landefort, som också presenterar Mozarts opera i en alldeles charmant liten introduktion från 1963. För den musikaliska instuderingen och orkesterledningen står Jorma Panula och i rollerna hör ni Matti Piipponen som Bastien, Astrid Helin som Bastienne och och Matti Lehtinen som Colas.

Radio Vega, onsdag 22.7 kl. 22.15

Om du är en sucker för kärlekshistorier ska du titta hit. Boken Konsten att höra hjärtslag är nämligen den ultimata berättelsen om ändlös kärlek.

Boken, som är skriven av den tyske författaren Jan-Philipp Sendker, handlar om Tin Win som är en framgångsrik advokat i USA. Det liv han kommer att leva i ett lyxigt område i New York med fru och barn, är väldigt långt borta från uppväxten i Burma. Tin Win växte upp i en fattig by i Burma, och var blind ända upp till 20-års åldern. Men livet han levde innan han flyttade till USA är något han väljer att inte prata om med sin familj i USA.

Tin Wins dotter Julia går i samma fotspår som sin pappa och får en juridikexamen. Bara några dagar efter examensdagen är Julias pappa försvunnen. Spåren efter honom slutar i Thailand. Det går några år utan att familjen får någon som helst förklaring till var Tin Win kan ha tagit vägen och vilket öde han gick till mötes.

Fyra år efter Tin Wins försvinnande hittar Julia ett fyrtio år gammalt kärleksbrev. Brevet är skrivet till en kvinna vid namn Mi Mi och adresserat till Burma. Här börjar Julias resa för att få svaren på alla frågor kring pappans plötsliga försvinnande.

Tre och ett halvt hjärta

Konsten att höra hjärtslag är en bok som är väldigt poetiskt skriven. Det är synd att jag inte kan tyska, eftersom den säkert skulle vara ännu finare på originalspråket. Hur som helst tycker jag att boken så här i efterhand är bra. Men jag tyckte kanske att mitten av boken som utspelade sig i Burma var lite långdragen. Jag ville bara komma fram till saken för jag var så himla nyfiken på hur boken skulle sluta.

Och det hade jag orsak att vara också. Slutet var nämligen det allra bästa i hela boken, enligt mig. Och början, för jag måste säga att det är inte alltid böcker lyckas fånga läsaren genast på sida ett. Det gjorde den här boken.

När jag hade läst ut de sista raderna satt jag med munnen öppen och bara stirrade. Hur kunde boken sluta så där? Jag fick läsa om sista kapitlet och drog mig samtidigt i håret. Hade jag förstått det rätt?

Jag ger Konsten att höra hjärtslag 3.5 hjärtan av 5 möjliga. I och för sig blir det ju ett brustet hjärta… Men ja, ni fattar poängen. Summa summarum: Älskar du kärlekshistorier? Tycker du om Asien och New York? Då är den här boken den perfekta sommarläsningen för dig.

Livet är oförutsägbart, oberäkneligt och komplicerat. Är du förälder till ett tonårsbarn är utmaningarna mycket större.

Det går inte att övervaka ett tonårsbarn fastän världen är komplicerad och farorna många. Varje barn är en individ och som förälder kan man omöjligt veta hur ens eget barn kommer att reagera på nya situationer. Om livet börjar slira åt ett farligt håll behövs stöd och extra näring, tålamod och en ny form av tillit mellan barnet och de vuxna.

Det är här som föräldraskapets största utmaningar finns. Vi föräldrar är de sista som får tappa hoppet och tron på barnet. Vi ska orka tro även då barnet självt har tappat tron på sin förmåga att bemästra livet. Det är kanske då vi behövs allra mest.

Katarina Blomqvist

Kvällens jättekonsert med det australiska rockbandet AC/DC i Tavastehus är slutsåld. Totalt har 55 000 biljetter sålts till konserten, vilket är den största publik som någonsin samlats till en AC/DC-konsert i Finland.

Enligt arrangören Live Nation kan man inte räkna med att längre få biljetter vid porten.

Ikväll fördubblas antalet människor i Tavastehus och det innebär rusning både före och efter konserten, då publiken samtidigt avlägsnar sig från området.

Kvällen inleds klockan 19 med det nya finländska rockbandet Santa Cruz och klockan 20 stiger det amerikanska bandet Vintage Trouble upp på scenen. Kvällens mest väntade band, AC/DC, börjar spela efter klockan 21.

Yles meteorolog säger att det blir shortsväder på konsertplatsen ikväll och att det slutar regna.