Det är en utmaning att ta igen sådant som man borde ha gjort för 20 år sen. Men Robert Åsbacka lät sig inte förskräckas. Han beslöt att försöka blir europamästare inom grenen taijiquan vid 50 års ålder.
I boken Bara man håller på så blir det hyfsat bra till slut. En bok om kampkonst och litteratur skildrar han sin väg till EM tävlingarna i Lignano Sabbiadoro 2012. Den vägen går via sunkiga träningssalar runtom i mellersta Sverige. Förutom sin egen familj på hustru och två döttrar har Robert en annan – träningskompisarna och lärarna. Man förstår att det är viktiga personer för honom. Under månaderna innan tävling träffas de varje vecka, sover i samma rum under träningslägren och peppar varandra när det gäller. För det är inte bara tufft och macho att träna. Det kräver uthållighet, styrka, koncentration och en envishet som liknar åsnans. Kroppen tar stryk, träningssalarna slår igen i brist på medlemmar och hustrun konstaterar att han är besatt.
Robert skriver hur det känns och hur han lär känna sig själv i kampen med motståndaren och hur det hela kan jämföras med hans andra passion – skrivandet. Också där gäller det att ha tålamod som en långdistanslöpare. Det tog honom tio år av skrivande att få ut en diktsamling som sedan fick mördande kritik. Men alla vi som läst romanen Orgelbyggaren kan glädja oss åt att Åsbacka stretar på. Att han inte ger upp. För egen del kan jag säga att jag här får stifta bekantskap med ett temperament helt olikt mitt eget – ett obändigt.
Hur det gick i tävlingarna? Ja det har sist och slutligen inte såå stor betydelse. Men som väntat, nickar man när man läst boken.