Kaj Korkea-aho gillar att lyssna på hur folk talar. Han har också lärt sig mycket om dialog när han skrev sketcher för Radio Pleppo. Nu debuterar han som dramatiker med radiopjäsen Konfrontationsläger som han har skrivit för Teaterhögskolans tredje årskurs. Att skräddarsy en pjäs för tolv skådespelarelever var också en utmaning.
I din första radiopjäs, Konfrontationsläger, visar du att du kan skriva en suveränt välavlyssnad dialog. Har dina tidigare erfarenheter av att skriva dialog för Radio X3M varit till nytta här? Eller har du bara för vana att gå omkring och registrera hur folk talar?
Det har alltid intresserat mig hur folk talar. Allt från små egenheter i uttal till ordanvändning och hur folk bygger upp sina resonemang. Jag kan slipa en dialog väldigt länge innan jag blir nöjd, jag läser den ofta högt för mig själv och letar efter rytm och falskheter. Att skriva sketcher för Radio Pleppo, där alltsammans byggde på dialog, var helt säkert till stor nytta. Eftersom vi bara var två personer som gjorde alla karaktärer i programmet så tvingade det oss att skapa distinkta röster och sätt att tala. Och allt skrevs på förhand, ord för ord, för att inspelningarna skulle gå så smidigt och snabbt som möjligt. Det var intensivt, men lärorikt.
Den här pjäsen var lite speciell, eftersom du skulle skräddarsy den för Teaterhögskolans tredje årskurs. Hur har det här påverkat din text?
Att pjäsen skulle ha tolv någorlunda jämnstarka roller var både en användbar ram och den största utmaningen. Dessutom var könsfördelningen given, och så tog jag i beaktande att två av skådespelarna var från Sverige, och skrev därför in två svenskar i Helsingforsnatten. Antalet roller tvingade mig också till olika platser för olika scener. Tolv röster i ett och samma rum hade varit omöjligt att följa.
Konfrontationsläger är ju både en pjäs om våld i juletid, om vårt twittrande/bloggande liv och om Gud. Vill du berätta lite om hur du valde att skriva om just detta? Och kombinera just dessa tre teman?
Som alltid när jag skriver planerar jag väldigt lite på förhand. Jag utgick från personlig erfarenhet av att genom väggen tvingas lyssna på grannarnas gräl och från en kolumn jag skrev för många år sedan efter att min bror blivit offer för våld. Kolumnen är nästan identisk med Tanja Hattars blogginlägg i början av pjäsen. Hur Gud smög sig in vet jag inte, men så blir det ofta när jag skriver. Och hur det går till när vitt skilda teman plötsligt börjar vävas samman till en enda historia vet jag inte – men när man märker att det händer är skrivandet som allra roligast.
Gav dig den här första pjäsen lust att skriva mera för Radioteatern?
Ja. Ända sedan Radio Pleppo slutade sändas har jag saknat att jobba med radio. Och att närvara vid inspelningen av pjäsen och se hur regissören och skådespelarna tog sig an materialet var väldigt inspirerande.
Vad är speciellt roligt när man skriver för radion?
Att man kan skapa vilka världar som helst, med hjälp av relativt enkla medel. Man är inte begränsad av varken scen, budget eller verklighet.
Konfrontationsläger sänds i Radio Vega onsdag 27.11 kl. 21.10.