Forntfiguren i Misfits och Danzig ska göra det han alltid drömt om. Skräckfilm.
Han skulle inte ge intervjuer. Eller kanske en. Så där satt vi, på en kinarestaurang i Östermyra när min telefon ringde. Det är Milla från Provinssirock. Hon meddelar att Glenn Danzig nu bestämt sig för att ge lite intervjuer och att vi får en om vi vill. Mitt hjärta börjar bulta och en nanosekund tvekar jag för att sedan svara: "Vi tar det!" Det var länge sedan jag kände mig så här pirrig inför en intervju. Alla har ju hört ryktena om divafasoner och jävlig attityd från denna rockens grand old man.
Vi skyndar oss till området för att hinna se Danzig uppträda på Provinssirock för första gången sedan 1995. Publiken är hungrig, bandet ger sitt allt. Det blir även en hel del klassiska Misfitslåtar som Last Caress, Bullet, Skulls och Die, die my darling. Dessutom uppträder gitarristen Doyle Wolfgang Von Frankenstein (bildgoogla gärna!) på scen tillsammans med Danzig. Det har han aldrig gjort i Europa tidigare. Det blir en legendarisk spelning.
Hur ska det här gå? Det gäller att hitta något att snacka om i sju minuter. Då slår det mig, skräckfilmer. Perfekt. Han älskar skräckfilmer, jag älskar skräckfilmer. Vad kan gå fel? Nu kanske ni tror att jag ska skriva "mycket", men tyvärr måste jag göra er besvikna. Det gick ganska långt som planerat. Glenn var på strålande humör och verkade glad då han fick snacka lite skräckfilm istället för musik.
Utbildade sig i fotoskola
Som ung gick Glenn Danzig i fotoskola i New York. Där fick han chansen att regissera och klippa. På den vägen är det, med en brinnande passion för skräckfilmer.
- Det finns många fantastiska skräckfilmsregissörer. Tyvärr är skräck en väldigt underskattad genre. I USA har vi något så efterblivet som The Academy Awards (Oscarsgalan). Det är precis som Grammygalan, det mesta är skit. Den enda skräckfilmen som uppskattats av mainstreampubliken i USA är Silence of the Lambs, säger Glenn.
Det finns andra rockikoner som försökt sig på skräckgenren. Rob Zombie gjorde bland annat en nyversion på John CarpentersHalloween.
- Jag tyckte om det Rob gjorde med Halloween. Jag hade önskat att han fått göra den exakt som han själv ville. Filmen börjar lovande men sedan blir det nästan en exakt kopia av originalet. Men jag gillar Rob. Han gör sin egen grej med skräck och han gör det bra, säger Glenn.
Planen just nu för snart 60-årige Glenn är att själv börja göra skräckfilm. Han tänker skrapa ihop pengarna själv för att göra exakt en sådan film han vill göra.
- Fansen förväntar sig en viss sorts film av mig. Om jag gör det med Hollywoodmänniskor blir jag galen och då blir ingen glad och sedan dödar jag dem eller något, skrattar Glenn.
Ennio Morricone möter Danzig?
Om Glenn får bestämma är det voodoo och cowboyvampyrer som gäller.
- Det kommer att bli coolt och våldsamt. Jag gillar alla italienska spagettivesternfilmer. Jag har redan soundtracket i mitt huvud. Det blir något i stil med Danzig möter Ennio Morricone, säger Glenn.
Han förväntar sig inte att hans filmer kommer att bli grymma succéer. Han inser att filmerna högst antagligen blir kultfenomen för att sedan tjugo år i framtiden få den uppskattningen de förtjänar.
- Jag måste inte bli en regissör som kammar in massiva summor pengar. Jag vill bara att filmerna ska leva sitt eget liv efter att de ges ut, säger Glenn.
Just nu finns det många alternativ för den första filmen. Bland annat funderar Glenn på att göra film av serietidningen Albino Spider som han själv skrivit historien till. Huvudkaraktären är en flicka med ögon istället för bröstvårtor. Glenn Danzigs ögon lyser upp då han passionerat berättar om sina visioner för sin kommande karriär som skräckfilmsregissör. Det återstår att se ifall han lyckas tillföra något nytt i en genre där det mesta redan har gjorts. Det återstår att se, om ungefär tjugo år, antar jag.