Bröderna Joseph och Jacques de Montgolfier experimenterade tidigt med ballonger, men de visste inte vad det var som fick deras ballonger att lyfta. Först trodde de att det var något okänt ämne i röken som var lösningen och de försökte åstadkomma så tjock rök som möjligt genom att bränna ull, halm och allehanda illaluktande bränslen för att få en så stor lyftkraft som möjligt.
Det var tack vare Josephs hustru Térèse som bröderna insåg att det var värmen som gjorde luften lättare och fick den att stiga. Jospeh såg hur Térèse torkade sin underkjol över öppen eld. Den heta luften spände ut kjolens veck och lyfte den slutligen mot taket. Tack vare slumpen kom han på tekniken med varmluftsballonger.
Den första lyckade uppstigningen och uppvisningen skedde i juni 1783. Och redan i september samma år gjordes världens första uppstigning i varmluftsballong med besättning. Inför hovet och den kungliga familjen startade färden från Versailles. Det blev en anka, ett får och en tupp som fick vara de första ballongpassagerarna. Luften värmdes upp av glödande kol på ett galler under ballongen. Besättningen landade välbehållen tre kilometer längre bort efter en färd på åtta minuter.
Världens första bemannade fria luftfärd skedde i november 1783, då markis d´Arlandes och apotekare Pilâtre de Rozier åkte 10 kilometer i en av bröderna Montgolfiers luftballonger.
Men det var nära att världens första resor med ballong hade skett i Finland. Både professor Jacob Gadolin i Åbo och apotekaren Johan Eriksson Julin i Uleåborg experimenterade med ballonger. Gadolin fick Kungliga Vetenskapsakademien intresserad av experimenten och han visade också sina ritningar för kung Gustav III. I februari år 1784 släppte han upp små vätgasballonger över Åbo. Det verkar ändå som att han inte gjorde några bemannade luftfärder.
I augusti 1784 skickade Johan Julin upp en obemannad varmluftsballong över Uleåborg. Det var den första varmluftsballongen i hela Norden, och ballongen var försedd med kungens monogram. Men trots ivriga försök kom Julin aldrig så långt att han själv också skulle ha flugit med sin aerostatiska kula, Julins kula.
Källor:
Flygvapenmuseum (2006) Upp i det blå med luftballong. Flygvapenmuseums handledning för arbete i skolans år 4-6 (hämtat 7.3.2013).
Grönholm-Kulmala, Kati (intervju 16.4.2013).
Karlsson, Sven Arne (1994) Från parasoller till fallskärmar. TIFF, Tidskrift för teknisk information från försvarets materialverk 2/94 (hämtat 7.3.2013).
Svenska Ballongfederationen Historisk krönika (hämtat 16.4.2013).