Samtidigt som den finlandssvenska teatern krisar jobbar rekordmånga svenskspråkiga konstnärer på finska Nationalteatern. Tre av höstens uppsättningar har finlandssvenskar i centrala roller – samtidigt förhandlar teatern med fria grupper som prisbelönta Nya Rampen i Berlin.
En ny rapport ringar in konstnärlig stagnation och brist på publik som risker för den finlandssvenska teaterns välmående. Kulturfonden skjuter till miljonbelopp för åtgärder som ska råda bot på krisen. Samtidigt lyfter den blomstrande finskspråkiga Nationalteatern upp fler svenskspråkiga konstnärer på finska.
– Vi gör konstnärligt stark teater och det är många som vill jobba med oss. Just nu finns det flera bra finlandssvenska teaterkonstnärer och vi har fått många erbjudanden av dem, säger Nationalteaterns chef Mika Myllyaho.
Han har letat efter föreställningar som behandlar förändringar i den värld vi lever i. Nu spelar Nationalteatern ”Vuosisadan rakkaustarinat” som knyter ihop Märta och Henrik Tikkanens självbiografiska romaner i ett kärleksdrama med kvinnor i tre generationer i huvudrollerna.
Regissören Mikaela Hasán skildrar problematiken Israel-Palestina genom en liten pojkes ögon i Tarina rakkaudesta ja pimeydestä av Amos Oz.
Svenska teaterns tidigare dramaturg Marina Meinander tar upp nedmonteringen av Finlands mentalvårdssystem i Pysy hengissä vielä tämä päivä. Skådespelaren Jessica Grabowsky, känd bland annat från Där vi en gång gått, spelar huvudrollen.
Mer på kommande
Det är sannolikt att samarbetet över språkgränserna fortsätter på finska Nationalteatern.
– Just nu har vi diskussioner på gång med finlandssvenska grupper, vi har talat om samarbete med bland annat Nya Rampen. För mig innebär språkfrågan enbart en möjlighet, säger Myllyaho.
Föreningen Långsiktig utveckling av svenskspråkig teater i Finland, Lust, är glad över att finska Nationalteatern erbjuder en till arena.
– Det är en naturlig utvecklig att många svenskspråkiga sökt sig till Nationalteatern. De har blivit bjudna till en plattform som kanske inte finns på annat finlandssvenskt håll just nu, säger Alma Pöysti, Lusts ordförande.
Hon hoppas att det här inte innebär att de finlandssvenska teaterkonstnärerna och den finlandssvenska publiken i framtiden går skilda vägar.
"Många extremt bra finlandssvenska konstnärer"
Det finlandssvenska teaterfältet är spretigt. Sedan 2000-talets början har fyrtio nya finlandssvenska fria teatergrupper bildats. Många av dem består av unga konstnärer som vill göra konstnärlig teater i dialog med samhället. Det är inte ovanligt med gratisjobb. Samtidigt siktar de stora scenerna på musikal och samarbetet med det fria fältet brister.
Karrikerat kan man säga att musikaluppsättningarna drar publik medan de konstnärligt utmanande föreställningar ofta leder till tomma salonger på svenskt håll. Det problemet lider inte Nationalteatern av. Delvis kan orsaken vara ett större publikunderlag, men Myllyaho ser också andra orsaker.
– Teaterchefen har ett ansvar och det handlar om vad man lär sin publik. Nationalteaterns publik kräver kvalitet av oss. Det har den lärt sig under årens lopp. Det är en stor uppgift, att erbjuda teater av god kvalité. Klart att det är tråkigt för teaterkonstnärerna om de stora scenerna siktar på stora musikaler.
Kommer ni som en räddare?
– Nej, alltså, jag ser det som en möjlighet. Språkfrågan är en rikedom och en möjlighet. Jag vet att det finns många extremt bra konstnärer på den finlandssvenska sidan. Nu jobbar 3-4 av dem här och dessutom har många fler tagit kontakt. Skådespelarna har inget problem med språket. Det är en stor möjlighet.