Clik here to view.
I höst lanserar Svenska kulturfonden tre strategiska specialsatsningar på finlandssvensk kultur. En av dem riktas till teatern, som förutom årliga normalbidrag på närmare två miljoner euro nu ska få tre extra miljoner under en treårs period. Det här som en uppföljning till Linnea Staras färska utredning av det finlandssvenska teaterfältet.
Målet är att locka fältet att arbeta fram strukturella förändringar som skulle göra teatern livskraftigare, och mindre spretig. Framtidens bidrag kommer nämligen inte att räcka till för alla, konstaterar Kulturfondens direktör Leif Jakobsson.
- Under de senaste tio åren har det hänt väldigt mycket som har förändrat bilden av hur fältet ser ut, tillskottet av antalet fria grupper har förvånat tillochmed oss, att det faktiskt verkar över femtio grupper på svenska i vårt land. Nu vill vi med den här satsningen visa att vi har sett behovet, vi ser teater som en viktig strategisk kulturell genre i Svenskfinland, men vi tänker också ställa krav på långsiktighet och hållbarhet. Det är inte dagsländor som får stöd utan sådant som på sikt kan bidra till att stärka och utveckla fältet.
- Det gäller för fältet att se över sina egna verksamhetsformer, det är kvalitet som gäller, och de som är villiga att jobba med att höja kvaliteten och höja kontakten till publiken, de har möjlighet att få bidrag. Pengarna kommer aldrig att räcka till alla. Alla har en subjektiv rättighet att spela teater men ingen har subjektiv rättighet att få bidrag.
LUST som pilotprojekt?
Ett av de pilotprojekt som utredaren Linnea Stara lyfte fram, var att förvandla föreningen LUST (Långsiktig utveckling av svenskspråkig teater) till ett resurscentrum. Och LUSTs ordförande Alma Pöysti konstaterar att föreningen absolut ämnar arbeta fram ett förslag som Kulturfonden sedan får ta ställning till.
Frågan är då, eftersom fältet så länge har varit medveten om att finlandssvensk teater genomgår en kris utan att någon har åtgärdat den, vad är det som säger att det skulle hända någonting nu?
- Det måste hända någonting nu, annars är det kört, konstaterar Alma Pöysti.
Men det har ju också sagts tidigare, finns det någonting som tyder på att det skulle vara annorlunda idag?
- Ja det finns massor med initiativ och energi, inte bara frustration. Själv är jag trött på domedagspropagandan, att vi håller på att gå under, men samtidigt måste man lyssna på den, man ser ju problemen med publiksiffrorna och det måste man göra någonting åt om vi vill fortsätta leva. Det finns ju spännande bra teater, problemet är att den inte når ut. Vi måste vara mer intresserade av vår publik, det är a och o, att folk upplever att teatern vi gör handlar om dem.
Ramarna för de två andra specialsatsningarna offentliggörs senare i höst.
