En enkelriktad upplevelse

Vi fick i uppdrag att gå och se 1D: This is us, One Direction-filmen det vill säga, och det var med blandade känslor vi satte oss ned i biomörkret.

När min producent föreslog, nej, bestämde, att jag skulle gå och se One Direction-filmen 1D: This Is Us trodde jag hon skämtade. En vecka senare, kort innan pressvisningen, var jag tvungen att kolla upp saken och mejlade henne: är du seriös? Det var hon. Väldigt seriös.

Det här visste jag om One Direction innan jag steg in i biosalongen:

1. Det är ett pojkband
2. De är väldigt populära bland den yngre befolkningen
3. De har eventuellt en låt som heter The Best Song Ever (lite osäker)

Som tur är fick jag sällskap till filmen, Janne Grönroos. Det här visste han innan filmen:

1. Allt

Så med väldigt olika förutsättningar satt vi oss ned framför vita duken. Ja, och som filmvalet inte var det bästa - vi skulle få se den i 3D.

Från vänster: Zayn, Niall, Liam, Louis och Harry.One Direction

Kul, men lång film

Efter filmen diskuterade vår färska upplevelse.

Janne: Bästa jag någonsin sett på en och en halv timme!

Lintsi: Jag kollade på klockan med tanken, “nu har det nog gått en timme”. Det hade gått en halvtimme. En timme kvar, hur ska de fylla ut resten av tiden?

Janne: Jag räknade låtar och hits och var så där, okej, nu börjar vi närma oss slutet. För mig var det som att gå på keikka.

Filmens bästa ögonblick

Janne: Jag har svårt att säga, för jag skrattade så jävla många gånger. De var jävla roliga! Sen fanns det vissa stunder som var så där “åh, måste ni ha med de här cheesyga grejerna?”, alltså när de är tvungna att prata allvar med varandra om typ hur det skulle vara att inte vara i bandet.

Lintsi: Ja! Speciellt scenen i skogen, vad var campinggrejen i Sverige egentligen?

Janne: Det var enda gången i hela filmen som jag var så där “Nej, nej, nej, ni behöver inte prata om sånt där, sluta nu. Gör er grej som ni sa att ni skulle göra i början i stället.”

Janne: Men alltså, den va JÄVLIGT rolig. Han den här, Louis, eller vad han nu heter, jag tycker mer och mer om honom. Han som jobbade i leksaksaffären. Han verkar rolig.

Lintsi: Men var inte det Harry?

Janne: Nej, Harry var han med håret.

Lintsi: Oj, ja, han var nog sötast.

Men alltså, bästa ögonblicket, tack.

Lintsi: Mitt bästa moment var när en hjärnkirurg, ackompanjerad med snygg infografik, vetenskapligt förklarade varför tonåringar blir så galna (hysteriska). Skitbra inslag tycker jag! Filmen hade bra kontraster överlag faktiskt.

Janne: Mitt favoritmoment var när han (Niall) sa att “vi har världens bästa fans och att det kan jag bevisa åt dig nu” och så steg han upp från sin stol, där de intervjuade honom, de satt i ett stort tomt hotellrum typ, och går till fönstret som är tio meter bakom dem, drar gardinerna åt sidan och öppnar fönstret och tusentals fans börjar ropa.

Lintsi: Men det kunde ju lika väl varit fejkat!

Janne: Eller inte, tänker jag som inte är skeptisk.

Det mest känslosamma stunden?

Lintsi: Inslagen med mammornas känslor. Jag är väldigt blödig av mig.

Janne: Och pappan! Pappan som satt hemma och sa att han ska lära sin son att spela snooker på baren, “det är vad jag gör”, men sen … “han är borta”. Nu är jag ju en man, men det är något speciellt när en pappa nästan bryter ihop.

Janne: Men jag håller med, när Zayn köpte ett hus åt sin mamma, då var det nära att det skulle ha kommit en liten tår. Det KAN hända att det kom, men jag hade brillor på, så jag tänker inte erkänna.

Övriga känslor från filmen?

Janne: De var roliga! Den var jätterolig, filmen.

© 2013 TriStar Pictures. All Rights Reserved.

© 2013 TriStar Pictures. All Rights Reserved.

Harry med håret.© 2013 TriStar Pictures. All Rights Reserved.

Lintsi: Det håller jag med om, men det var för lite variation på elementen i filmen. Efter en halvtimme visste man jargongen i hela filmen.

Janne: På samma gång var det lite som en live-dvd. Man fick se största delen av de låtar man vill höra dem sjunga och det var ganska långt nog hela låtar nu när jag tänker efter.

Lintsi: Jag tycker de hade jättesnygga specialeffekter i låtarna när man fick se dem på scen. Slow motion, och när de flimrade till som tecknade superhjältar.

Annat?

Lintsi: Hehe, jag vet inte om jag borde skämmas för att jag inte visste att de var från England…

Janne: Ja, du trodde de var från USA!

Janne: Vi kom ju nog in med lite olika förutsättningar i den där biosalongen. Du trodde de var från USA och tretton år gamla.

Lintsi: Ish. Femton kanske.

Janne: Tycker du mer eller mindre om One Direction efter du har sett filmen?

Lintsi: Mer.

Janne: Så det var ju en vinst i sig.

Lintsi: När kommer de annars börja med droger? Det var så helylle i filmen.

Janne: Jag tror nog de redan har börjat. Men frågan är, vem kommer att flyga ur bandet först?

Janne: Harry Styles är den som kommer ha en solokarriär. Och Zayn kommer kanske sluta i bandet och försöka sig på en solokarriär.

Lintsi: Vem var Harry nu igen?

Janne: Harry var den där snygga med håret.

Lintsi: Just det. Fin pojke.

För ett fan (Janne) är 1D: This is us en guldgruva. För en oinsatt (mig) är det en tja, ett tidsfördriv. Men ett ganska roligt sådant, för all del.