Clik here to view.
Hjälper vi folk i nöd för att vi vill, eller för att samvetet knackar på? Tommi Seitajokis kortfilm In mot natten handlar om frustration.
Ikväll har kortfilmen In mot natten premiär. Filmen handlar om en man som blir vittne till ett rasistiskt våldsbrott. Vi får följa hans frustration när han inte riktigt vet hur, och om, han ska reagera och agera.
Regissören Tommi Seitajoki berättar att allt handlar om samvetet.
- Det handlar om att se saker som inte berör en själv, och fundera på ifall man ska göra något åt det. Det är inte direkt en film om rasism, utan mer om en slags frustration som finns hos typerna som utför våldet. De för över frustrationen till de som inte gör något.
Varifrån kom idén? Har du själv känt den här frustrationen?
- Det var huvudskådespelaren Fabian Silén som jag gjorde storyn med som kom med idén. Han hade sett en kvinna som låg på gatan och han blev kvar och iakttog människorna runt omkring, hur de reagerade. Han tyckte att folk stannade upp, men bara för att de hade en del samvetskval. Ingen brydde sig egentligen om kvinnan.
I filmen ser vi en man som kommer hem sent på kvällen. Han skulle inte riktigt orka ingripa, men hans samvete tvingar honom att göra något. Tommi vill ändå inte att filmen ska visa folk precis hur de ska reagera i liknande situationer.
- Filmen säger inte vad man ska göra, utan den tar upp ett problem. Slutet är ganska hårt, men det är bara hårt för att publiken själva ska fundera på hur de skulle agera i en likadan situation.
Mannen pratar mest svenska, men vi hör också finska, engelska och portugisiska. Finns det någon orsak till att du valt så många språk?
- Jag tycker att det hörs många språk i Helsingfors stadsbild nu för tiden. Den här sortens förändring, som hänt väldigt snabbt, orsakar säkert en frustration hos många och det är kanske något som kan få vissa gäng att reagera på det sättet. En frustration att något ändras, och man kan inte göra något åt saken.
Kortfilmer vinner över långfilmer
Med en långfilm har regissören oftast långt över en timme på sig att få ut sitt budskap. En kortfilm är som namnet säger – mycket kortare. In mot nattenär 15 minuter lång.
Varför vill du jobba med kortfilm?
- Jag är fascinerad av kortfilm som en konstform, inte för att jag inte skulle vilja göra långfilm. Jag tycker det är en konstform som är jättefin, och som är något helt eget.
Hur får du folk att titta på kortfilm?
- Man kan se kortfilm på TV, och på festivaler. Och när du går på festival är det ju någon som valt ut filmerna till dig, så då kan du se på flera kortfilmer två timmar i sträck.
Så det är lite som att välja mellan noveller och en roman. Du måste bara orka med att det byter hela tiden?
- Ja, men sen om det är en dålig film tar den också slut snabbare.
Man skulle kunna tro att det är lättare att göra en kortfilm än en långfilm, men så är inte fallet.
- Professionellt är det svårare att göra kortfilm eftersom det finns så många fler som ansöker om att få göra kortfilm. De är också svårare rent konstnärligt, för det är svårt att göra tighta storyn. Att få folk intresserade och engagerade på tio minuter.
In mot natten och Tommis förra film Djurens dag från 2012 innehåller båda musik av bandet Puuma. Musiken och ljudvärlden är båda väldigt viktiga för honom.
- Jag försöker undvika att berätta så mycket med dialog. Musiken går alltid in i det undermedvetna hos publiken. Det är mitt främsta vapen.
INTO THE NIGHT (Trailer) from Tommi Seitajoki on Vimeo.
Blev du intresserad? In mot natten har premiär på biografen Andorra i Helsingfors ikväll (onsdag) klockan 19.