Antikens superstjärna, filosofen Platon, ansåg att ondska handlade om att inte veta vad man gjorde, om att till exempel inte förstå den innebörd som en handling kan ha för en annan människa. Då man ser ut över fiktionen så kan man konstatera att något så nesligt som ondska både säljer och fascinerar. Vad handlar det om?
De onda hjältarna är många och vem minns någon annan skurk än Javier Bardems Anton Chirurh i No country for old men och hans Silva i Bond-filmen Skyfall? Då jag träffar religionsvetaren Sofia Sjö, som bland annat forskat kring hjältar, betonar hon samma sak.
– De som fastnar i minnet är ofta de onda karaktärerna.
Godhet idag beskrivs ofta i termer av att hålla sig till regler och följa normer medan ondska handlar om normbrottet.
I politiken, i synnerhet efter 9/11, stöter man också på ett svartvitt tänkande i gott och ont.
– Det i sig gör att de onda karaktärerna blir intressantare. De får göra mera, har mera svängrum.
I viss mån behövs de onda hjältarna för att göra berättelserna intressantare men här finns också samhälleliga beröringsytor.
Behovet av hjältar
Att tala om ondska och godhet är ett sätt att strukturera världen på ett hanterbart, men svartvitt sätt.
Det här är ändå inte intressant i längden och inom fiktionen har hjältarna och skurkarna blivit alltmer komplexa. Vi får hjältar som bryter mot normerna.
I politiken, i synnerhet efter 9/11, stöter man också på ett svartvitt tänkande i gott och ont.
De onda karaktärerna ges en social förklaring och ifrågasätter ett alltför svart och vitt tänkande
Sjö anser att samma vilja att hantera världen som syns i fiktionen visar sig i den politiska retoriken.
– Det är ett sätt att göra det väldigt enkelt. Antingen är du ond eller god, med oss eller emot oss. Det är ett sätt att dela upp världen.
När du kallar någon för ond uttrycker man också en uppfattning om att någon inte är en fullvärdig människa, betonar Sjö, och den människan behöver inte respekteras.
– Det är ett skrämmande sätt att se på världen, men används politiskt.
Sociala konstruktioner
Ondska och godhet kan ses som sociala konstruktioner och sätt att förhålla sig till världen och till mänsklig ondska genom de onda hjältarna.
– På något sätt blir den här ondskan mindre skrämmande, ges förståelse. De onda karaktärerna ges en social förklaring och ifrågasätter ett alltför svart och vitt tänkande.
ondskan är fortfarande något omänskligt, något vi måste göra oss av med
Hämnd
Hämnarhjältar är också en ofta förekommande kategori inom film idag. Ofta handlar det om ett sammanhang där de samhälleliga strukturerna inte fungerar, eller genererar orättvisa. Polisen är korrupt och det finns en fara i samhället.
Ondskan, de andra, hotar samhället utifrån, och i brist på fungerande lagar så träder hämnarhjälten in.
– De tillåts bryta mot reglerna eftersom de inte håller.
Här har vi ett exempel på nytt svart-vitt tänkande, men ondskan är fortfarande något omänskligt, något vi måste göra oss av med.
Slutsats
I skrivande stund, det är ett par månader sedan jag gjorde intervjun med Sofia Sjö, så ser jag hur just den sortens konsekvenstänkande som hon talar om är något ofta förekommande i vår värld. Säkerhetstjänster, regeringar motar ofta ondska i det godas namn. Till exempel vår trygghet anses kräva ett moraliskt tänjande då lagarna inte kan garantera tryggheten eller förhindra ondska.
De här historierna som går upp på biodukarna må vara underhållning, men de handlar mer om frågor i den värld vi lever i än man ibland kunde tro.