Yttrandefrihet är långtifrån någon självklarhet. Men det gäller inte enbart det talade eller skrivna ordet. Även många musiker världen över censureras och förbjuds att uttrycka sina åsikter via sin musik. Idag, den 3:e mars, är den internationella dagen för musikalisk yttrandefrihet.
År 2007 startade organisationen Freemuse den årliga Music Freedom Day (dagen för musikalisk frihet). Tanken är att göra folk uppmärksamma på att många musiker världen över än idag censureras, förföljs, fängslas och även på andra vis förhindras att uttrycka åsikter genom sin musik. För det mesta handlar det om kritik mot den rådande regimen i det egna landet. Kritik som de styrande vill lägga kraftig sordin på.
Köpenhamnsbaserade Freemuse (Freedom of Musical Expression) arbetar för musikers och kompositörers yttrandefrihet runt om i världen och de lyfter själva fram problemområden idag som Mellanöstern, Nordafrika, Tibet, Kina, Vietnam, Kuba, Vitryssland och Ryssland (längre ner på sidan kommer några musikaliska exempel).
Musikcensur hos oss
Men även här i den s.k. västvärlden har musikcensur förekommit. Ända från Platon till Hitler har tanken om "bra" respektive "dålig" musik emellanåt lyfts fram. Och efter 911-attackerna förekom även en form av musikcensur i USA då en del låtar mer eller mindre förbjöds att spelas i radio.
Också här i Finland har vi haft viss musikcensur. T.ex. YLE har i tiderna begränsat radiospelningen av musik hänvisande till bl.a. propaganda, moral och även allmän tveksamhet till det rent musikaliska i ett visst stycke. Vi må tycka att vi kommit bort från allt det, men än idag diskuteras det huruvida Pertti Kurikan Nimipäivät och deras Eurovisionslåt är "god" eller "dålig" musik.
Censur baseras på rädsla
Sedan Freemuse år 2007 startade den internationella dagen för musikalisk yttrandefrihet har 36 länder gått med och de uppmärksammar idag det hela på något sätt. De vill med det visa hur viktigt det är att musiker världen över fritt skall kunna få göra egen musik utan att riskera censur, fängelse eller att bli förföljda.
Den sydafrikanske musikern Johnny Clegg (känd bl.a. från banden Juluka och Savuka) har sagt att censur baseras på rädsla. Vilket han känner väl till i och med den apartheid som tidigare rådde i hans hemland. Detta citat blev även en av grundpelarna för Freemuse. För om ett politiskt system är rädd för den musik som görs i det egna landet visar det enbart på att det förmodligen är något fel på det systemet.
Dkano / El Bolo Bolo (La Historia De Un Dembowsero Cualquiera)
I januari 2015 dömdes den kubanske rapparen El Dkano till ett års fängelse. Officiellt för "peligrosidad predelictiva", d.v.s. ungefär "farlig på ett sätt som kan leda till brott". Inofficiellt var det för att han öppet i sin musik framfört egna politiska åsikter som avviker från Castro-regimens.
Kelsang Yarpel /Tibetan Song Bodpa Tso (engelsk text)
Kelsang Yarpel är en av nio tibetanska musiker som fängslats för att de öppet kritiserat Kina och uppmanat det egna folket att våga tala och skriva på det egna tibetanska språket.
Viet Khang / Viet Nam Toi Dau? – Anh La Ai?
Viet Khang är en vietnamesisk singer-songwriter som år 2011 fängslades för att ha gett ut två patriotiska sånger där han kritiserade det vietnamesiska styrets våldsamma attacker mot protestmarscher. När han fängslades föddes den internationella Viet Khang Rörelsen som förespråkar mänskliga rättigheter, religiös frihet och socialt likaberättigande världen över.
Shahin Najafi & Majid Kazemi / Naghi
Den iranske rapparen och musikern Shahin Najafi har fått en fatwa, d.v.s. i praktiken dömts till döden, i sitt hemland Iran efter att ha gett ut låten Ay Naghi. Den har av vissa religiösa personer tolkats som kritisk mot den tionde shiaimamen Ali an-Naqi som levde på 800-talet. Shahin Najafi bor numera i Tyskland.
‘My country has gone mad’: New anti-war song of Russian musician Andrei Makarevich
Flera artister som uttryckt sig kritiskt mot Rysslands politik i Ukraina får inte längre spelningar i sitt hemland. En av dem är den populäre artisten Andrej Makarevitj.