Namnsdagar:
På 300-talet uppmanades kristna att välja helgonnamn till sina barn. Efter reformationen blev det inne med namn från Gamla testamentet och idag kan man heta nästan vad som helst, men inte riktigt. Det namn man väljer till sitt barn får inte väcka anstöt och det normala är att flickor får flicknamn och pojkar pojknamn. Men här kan kulturella skillnader få betydelse.
Tidigare var namnsdagsfirandet vanligare än födelsedagsfirandet, helt enkelt för att de flesta inte ens visste vilken dag de var födda. Namnsdagsfirandet bredde ut sig från kyrkligt, via kungligt,till borgerligt till allmänt firande. Under olika tider har man genomfört vissa ritualer i samband med namnsdagar och det har kunnat variera från uppvaktande blåsorkestrar, till namnsdagstavlor, olika upptåg och provokationer till kort och dockor i sängen.
I Finland är det vid Helsingfors universitet man bestämmer vilka namn som ska finnas med i den aktuella almanackan, men till exempel i Sverige finns det grupper som kör med almanackor där det finns 260 000 namnsdagar varje år. Det betyder att varenda namn som har använts i Sverige finns med och det i sin tur betyder till exempel att 727 olika namn firas den sjätte februari.
Den som är intresserad av att veta varifrån ett namn kommer kan gå in på till exempel Historiska museets namnsida där det också framgår hur vanligt namnet är, vilka framstående personer som har burit namnet och hur gammalt namnet kan tänkas vara.
Rosa Silvén, som studerar folkloristik vid Åbo Akademi, har tittat närmare på våra namnsdagstraditioner.