På lördagen når årets upplaga av Tävlingen för ny musik UMK sin höjdpunkt. Bara ett bidrag kan vinna, och den stora frågan nu är ifall det blir en välproducerad låt eller ett stort fenomen folket vill skicka till Wien i maj.
Smaken är bekant som baken, och jag är inte här för att avgöra vilken som är den bästa av de nio låtarna, eller vilken artist som är mest intressant. Men det kan vara kul att spekulera lite i hur rösterna kommer att falla och varför.
Till att börja med råder det knappast någon tvekan om att det i skrivande stund finns två bidrag som ganska ensamma tävlar om första platsen. Satin Circus har redan i ett par år varit ett väletablerat namn kring kaffebordet. Ett band som gått från klarhet till klarhet. Pertti Kurikan Nimipäivät blev ett namn på allas läppar efter filmen Kovasikajuttu.
Då återstår frågan: Kommer vi att rösta på en välkänd låt, eller på ett välkänt fenomen?
Vill man tro på vadslagningsföretagen är det det senare som gäller. Statistiskt sett har Eurovisionen gynnat de som skiljer sig ur mängden. Är låten dessutom radiovänlig finns det inget som kan stoppa framgången (läs Lordi, 2006).
Samtidigt finns det faktorer som talar för det andra alternativet.
Enligt den senaste statistiken från musikströmningstjänsten Spotify lyssnades det väldigt aktivt på ett av bidragen under den senaste veckan. Slår man ihop alla de gånger något av finalbidragen spelades ser man att 51% av gångerna var det låten Crossroads man lyssnade till, jämfört med Aina mun pitää som stod för 13% av de totala spelgångerna (25.2.2015). Motsvarande siffror torde också gälla för radiostationernas spellistor.
Vad säger då de här siffrorna oss?
Kanske inte så mycket mer än att låten Crossroads är en mera lyssnarvänlig låt, och att de som prenumererar på Spotify i stor utsträckning hör till den gruppen som gillar ny pop-musik.
När det kommer till UMK och Eurovisionen är det röstantalet som bestämmer. Då är det också intressant att fundera lite vem det är som röstar.
Pertti Kurikan Nimipäivät samlar säkert röster bland de som vanligtvis varken är intresserade, eller röstar i den här typen av tävlingar. Satin Circus har en stadigt växande skara superfans som inte bara röstar en gång, snarare tio gånger… och sedan skriver om det i sina sociala nätverk.
Ser man på Eurovisionen ur en rent strategisk synvinkel är en välslipad låt, spelad av välslipade artister i välslipade frisyrer ingen garanti för framgång. Bidrag av unga pop-rock band har varit mera en regel än ett undantag de senaste tio-femton åren.
Hade det å andra sidan varit frågan om ishockey VM skulle man aldrig resonerat för att skicka det mest intressanta laget. Men nu är inte ESC ett ishockey VM.
Skickar vi iväg Satin Circus gör de säkert ett otroligt bra jobb i Österrike.
Olika agendor och budskap har alltid varit en del av Eurovisionen och kanske också en del av charmen. Förra året vann fenomenet. Jag är helt övertygad om att Pertti Kurikan Nimipäivät är klara att omfamna Europa, och tämligen säker på att Europa är klara för Pertti Kurikan Nimipäivät.
På lördagen kan du följa med finalen i Tävlingen för ny musik UMK på TV2 och Radio X3M, med start klockan 21.00.