EU har slutat bry sig om sina minoriteter - och Finland bryr sig lika lite som alla andra, säger minoritetsspråksexperten Johan Häggman.
Häggman har arbetat länge med språk och minoritetsfrågor både inom EU-kommissionen och EU-parlamentet. Enligt honom bryr sig EU allt mindre och gör allt mindre för sina språkliga minoriteter.
Varför säger du så här?
- Jag är oroad över tendensen i EU:s finansieringsprogram där det har blivit allt svårare för minoriteter att få stöd. Understöd är EU:s enda medel – också politiska medel – att påverka eftersom EU inte har någon rättsnorm, ingen rättslig grund, ingen lag, ingen EU-rätt att falla tillbaka på när det gäller att försvara minoritetsspråk.
Därför gäller det att försöka finansiera projekt som stöder och främjar minoritetsspråk.
De här understöden i de olika programmen håller på att försvinna. Mindre språk prioriteras inte längre. Mindre använda språk nämns inte överhuvudtaget i den nya generationen av EU-program.
EU projekt och projekt? Vem konkret är det som drabbas av det här?
- De som drabbas är skolor, organisationer, föreningar och andra som försöker främja minoritetsspråken. Också skolor i Svenskfinland får allt svårare att söka understöd för skolutbyte, till exempel högstadier, gymnasier och yrkesskolor, liksom för universitet
inom det nya Erasmus+. Det gäller också översättning av litteratur från svenska till andra språk. Detta gäller också översättningar från katalanska och baskiska.
- Det viktiga är att de här finansieringsmedlen och ekonomiska stöden också har inneburit ett erkännande för många minoriteter som är utsatta, till exempel i Grekland där de inte har rätt till egna skolor. Understöden är ett slags politisk bekräftelse och en signal för till exempel regeringen i Grekland att de här skolorna existerar.
Du får det att låta som en successiv utveckling mot det sämre?
- Jag tror att vi inte har varit tillräckligt alerta. De som är positivt inställda till minoritetsspråk har inte varit tillräckligt vakna. Det finns också ledamöter i många länder som är väldigt negativt inställda till allt som har med regionala språk eller minoritetsspråk att göra.
Det finns ju också förtryckta minoriteter inom EU. Är det något som inte finns på den politiska agendan i EU?
- Nej. Nu fokuseras allt på den ekonomiska krisen – och att rädda euron.
- Dessutom finns det en tendens att fokusera på medlemsstaterna och på medlemsstaternas behov. På 90-talet talades det mycket om regionernas Europa men det har skett ett paradigmskifte. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker nämnde till exempel i sitt tal i EU-parlamentet den 22 oktober ifjol enbart medlemsstaterna - och inte regionerna.
- Jag tror att den här ekonomiska krisen leder till egoism och till en utbredd euroskepticism som tar sig uttryck i ökat stöd för både höger- och vänsterpopulistiska antieuropeiska partier, till exempel i Frankrike, Grekland, Spanien och Italien där alla skyller på EU och på euron. Alla talar om att delegera befogenheter och behörigheter tillbaka till medlemsstaterna, och då hamnar minoritetsspråken i kläm. Det talas bara om EU:s 24 officiella språk och inom Erasmus+ betonar man dessutom att det handlar om de sex stora språken i EU - medan man tidigare inom de flesta program talade om Europas språkliga mångfald och om mindre använda språk, regionala språk och minoritetsspråk.
Hur aktivt driver Finland på minoriteters rättigheter ?
- Inom ministerrådet gör Finland ingenting. Inom ministerrådet är alla länder lika passiva - och man ser ingen skillnad mellan Finlands och Greklands politik.
- Det finns också en tendens inom den internationella diplomatin och inom EU att inte kritisera varandra. Alla medlemsstater drar sig för att kritisera varandra.
- Besluten i ministerrådet fattas ofta med minsta gemensamma nämnare - så att det land som sätter ribban lägst när det gäller minoritetsspråk är det land som får sin vilja igenom.
- Och de andra länderna bryr sig inte desto mera.
Läs också:
Det ser bättre ut för obligatorisk svenska
Johan Häggman intervjuades av Magnus Swanjung.