Mitt i allt kommer jag på mig själv med att spela luftgitarr. När har finlandssvensk musik senast fått mig att spontant börja lira luftgitarr? Har det ens någonsin tidigare hänt? Jag tror inte det. Colonist – anåda!
Colonists 5-låtars debut-EP Mechanical får det genast att börja kittla så där behagligt i mina musikaliska nerver.
Parallellerna till Rush är förhållandevis uppenbara och om man som jag gillar Rush är det lätt att börja tycka om det här också. Men jag hör även några andra av bandets influenser som Ayreon och Opeth.
Ställvis hittar jag även litet keltiska influenser. Tack och lov respektabla sådana och inget Riverdance-dravel.Fakta om EP:n:
Men finlandssvensk proge? Det är man inte direkt bortskämd med. Opus Symbiosis och Prime Mover är ungefär de första jag kommer att tänka på. Liksom Anstalten under tidigt 90-tal (med författaren Peter Sandström på sång). Samt Hyperion som på 80-talet var ett slags föregångare till Anstalten i och med den gemensamma länken Jan-Erik Holmberg (idag aktad jazzjournalist).
Likatänkande musikentusiaster
Colonist startade 2013 i Åbo då några likatänkande musikentusiaster hittade varann i Akademins vindlande korridorer. Rent geografiskt har bandet täckt Svenskfinland rätt väl med medlemmar från Åboland, Österbotten och hela Nyland.
Samtliga i bandet har olika fingrar med i musiken, men det är främst gitarristen Jasper Karhunen som står för såväl text som musik. Som låtskrivare visar han sig vara synnerligen kompetent. Liksom hela bandet som sådant. Det här gänget kan sin sak och jag misstänker att de tränat mer än de tentat. Vilket musikdiggaren i mig tackar för.
Colonists debut-EP Mechanical låter på alla vis riktigt hyvens. Det är ett sant nöje att lyssna på den. Varje gång. Snygga låtar, bra lirat, bra sång, bra sound. Även arrangemangen fungerar utmärkt. Det här lovar synnerligen gott inför framtiden och jag väntar med tillförsikt på deras första fullängdare.
Colonist / Mechanical – Trailer