Den här tiden på året får många arbetsgivare blåsor i pekfingret av allt klickande. Det är nämligen högsäsong för att söka sommarjobb – och för att googla dig.
Arbetsgivare får inte leta efter dig i sociala medier och sökmotorer på nätet, eller så säger lagen i alla fall. Sanningen är ändå förmodligen den motsatta.Vem i dagens digitala samhälle skulle inte vara frestad att göra en internetsökning på någon de överväger att anställa till sitt företag? Svar – knappast någon.
Myteriet ringde upp kommunikationsexperten Reidar Wasenius för att ta reda på vad detta betyder i praktiken och hur du kan påverka hur du framstår på nätet. 
Det finns undantag
Det är förbjudet enligt lagen att leta efter information om en potentiell arbetstagare. Reidar Wasenius menar att arbetsgivaren inte ska få påverkas av sökresultaten då beslutet om en viss person ska anställas eller inte görs. Men som med alla regler finns det undantag också här.
- Bara i det fallet att arbetssökanden meddelar adressen till sin Facebook-sida, LinkedIn-profil eller liknande, får arbetsgivaren gå in och titta på just den specifika sidan.
En lag som inte följs
- Jag misstänker att i praktiken är det nog så att så fort man söker jobb så utnyttjar företaget, i nio fall av tio, alla tillbudsstående medel för att få veta någonting om den här människan och hurdan den är.
Fast det skulle vara solklart att arbetsgivaren gjort en internetsökning på en, finns det inte mycket man kan göra åt saken, eftersom det är omöjligt att bevisa, menar Reidar.
Har det någon betydelse?
- Jag tycker det är fråga om precis samma sak som klädseln. Före man går ut så ser man sig själv i spegeln. Därför kollar jag vad som kommer upp på mig själv med två eller tre olika sökmotorer ungefär en gång i månaden, säger Reidar.
Reidar menar att det är det enda sättet att veta vad andra vet om dig just nu, och att det i grunden är frågan om hurdant rykte som byggs upp om en.
Däremot anser han att festbilder inte är något att vara alltför skamsen över.
- De sociala medierna har funnits i ganska många år och det betyder att det har vuxit upp en generation som har lagt upp sådana bilder och som nu är i den åldern att de redan själva delvis är på beslutsfattarposterna, säger Reidar.
- Det som är avgörande är huruvida man gör något riktigt dumt, löjligt eller fel. Nog tror jag att behovet att tänka efter kvarstår, men det är inte lika farligt som för några år sedan.
Ta kontroll över sökresultaten
Den bästa strategin är att ta sitt öde i egna händer.
Det främsta sättet att kontrollera vad som finns om en på nätet är att höra av sig till sökmotorjättarna. Sedan 2014 har EU bestämt att Google kan tvingas att ta bort sökresultat som privata användare upplever missledande.
- Det är ett av de nya sätten som man kan använda för att ansa lite i det buskage av olika länkar som växer på webben så att de inte frodas och växer allt för vilt åt olika håll.
Eftersom Google bara kan påverka sina sökresultat, kvarstår informationen på själva webbsidan. Därför lönar det sig att kontakta den som är ansvarig för webbplatsen där informationen om dig framkommer, och be dem radera informationen.
Vi kunde inte motstå frestelsen
Självklart måste vi ju googla oss själva. Det här var resultatet:
Dan Granqvist
”När jag googlade mig själv var en av de första träffarna "Dan Granqvist äter larv", och där står om hur jag ätit kattmat. Jo, det stämmer att jag gjort detta, men jag har ju nog gjort trevligare saker som jag kanske hellre vill att folk skulle se. Jag har också gjort galnare saker, som att frivilligt få ansiktet fullt med pepparspray. Så om Google vill visa galna saker jag gjort, får de gärna visa det istället. I bildsökningen finns en bild där jag har en blå/vitrandig skjorta på och ser ut att vara 40 år gammal. Min sambo hatar den bilden, så den skulle man gärna få ta bort.”
Claudia Rybin
”Mitt namn är ganska ovanligt så hela första resultatsidan handlar nog om mig. Det första som dyker upp är en gammal blogg jag skrev under mitt studieutbyte där det finns bilder på mögel och annat mysigt – antagligen det sista jag vill att ska dyka upp då en arbetsgivare gör en sökning på mig. Däremot skulle det vara kul om min LinkedIn-profil fanns i topp tre sökresultat med tanke på att det är den enda sidan jag skapat för just detta ändamål… Andra resultatsidan avslöjar en frisör i Österrike som delar namn med mig, Jee!”
Niclas Johanson
”Att ha namnet Niclas Johansson gör att man får vara relativt anonym också på nätet. Det finns en och annan med samma namn och gör man en Google-sökning finns en sida med innehåll som gäller mig först på plats nummer fem. Tydligen har en duktig golfspelare begåvats med samma namn som jag. Överlag tycks ingen Niclas gjort något riktigt dumt som jag kunde få skämmas för.”
Läs mera om hur du kan påverka hur du framstår på internet i www.dn.se artikeln Så styr du vad som dyker upp om dig på Google.