Den danska konstnären Vilhelm Hammershøi (1864-1916) är känd för sina tysta, mjuka interiörer. Ofta ser betraktaren en kvinna i svart klänning med det mörka håret uppsatt i en lös knut. Vem är kvinnan och varför vill hon vara i fred?
Melankoliska gråa, duvblåa och bruna toner. Mjuka penseldrag och behaglig tystnad. I en målning finns ett nötbrunt taffelpiano, tonerna är vagt hörbara, melodin går i sköna molltoner. Interiörerna är från harmoniska, ljusa 1800-tals våningar från bland annat Strangaden i Köpenhamn. Hammershøi hade ingen ateljé, han målade hemma.
Samma behagliga känsla, som finns i Hammershøis målningar, går nu att uppleva på Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors. På tredje våningen har man skapat en utställning som påminner om konstnärens hem. Rum med grågröna väggar och diskreta gardinuppsättningar.
Paul Osipows brev
Konstnären Paul Osipow är en av eldsjälarna bakom utställningen. För tjugo år sedan publicerades hans brevväxling om favoritkonstnären med den svenska konstnärskollegan Ola Billgren.
- Vi skrev om Hammershøi, en dialog som blev publicerad i bokform. Den väckte ett nytt intresse för konstnären. Efter publiceringen visades hans konst på Musée d'Orsay i Paris. Han blev en större stjärna.
Paul Osipow råkade hitta deras brev hemma i källaren och nu publiceras de på svenska i en ny bok, Hammershøi Stillhetens målare, som ges ut i samband med utställningen.
För mig verkade det som om Hammershøi hade accepterat att det helt enkelt kan vara så hopplöst tråkigt att det tråkiga blir vackert och rent av intressant.Jag kan inte avgöra vad som är metafysik, men någon form av transcendens uppstår då Hammershøi har accepterat ledan, tråkigheten och den hopplösa saknaden.
Paul Osipow
Grågrön melankoli
Det är första gången Vilhelm Hammershøi ställs ut i en stor utställning i Finland. Museichef Kai Kartio har drömt om det här i tjugo års tid.
Med på utställningen finns en tavla som drottning Margrethe av Danmark har lånat ut. Danskt blåvitt musselmalet-porslin, från Den Kungliga Danska Porslinsfabriken, finns också avbildat i målningarna. Glansiga, runda soppskålar ljuder vackert på mörka trämöbler i biedermeierstil.
Målningarna, med sina tjocka träramar i svart och guld, är luftigt placerade på väggarna med rätt färg.
- Jag såg färgen framför mig i en dröm. Det skulle vara grågröna väggar. Vitt skulle ta död på de bruna tonerna som finns i Hammershøis konst.
Kvinnan i svart
Hon bär svarta klänningar och har det mörka håret uppsatt i en lös knut. Det är hennes rygg vi ser, eller hennes profil. Konstnärens hustru Ida fick ofta symbolisera den kontemplativa känslan i rummet, med de många vita, öppna dörrarna.
Det är henne jag blir förtjust i. Hon sitter i det tysta hemmet framför en vacker porslinskopp full med svart kaffe. Hon andas lugnt i ett behagligt känslotomrum. Det är henne jag lärt känna efter flera timmar med Hammershøis målningar.
Utställningen Vilhelm Hammershøi (1864-1916) Tystnadens målare visas på Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors till den 18 maj 2015.